SE438669B - Forfarande och anordning for tillverkning av fibrer fran ett utdragbart, termoplastiskt speciellt mineraliskt material - Google Patents

Description

10 40 7806300-5 kommer man en i primärströmmcn inträngande gasformíg ström eller strále med större kinctisk energi per volymenhet än primärströmmen och med ett tvärsnitt, vars dimension trans- versalt till primärströmmen är mindre än dennes motsvarande dimension. En fin tråd eller sträng av dragbart material införs i zonen för växelverkan mellan strålen och primärström- men antingen direkt genom gravitation eller genom att man .först leder tråden in i gasstrâlen-för att på så sätt medbringa den till zonen för växelverkan.

Vid härpå följande analys måste man beakta det faktum, att dragningen av ett termoplastiskt material såsom glas med nödvän- dighet äger rum vid en hög temperatur. Glaset smälts således ge- nom upphettning till en högre temperatur än exempelvis 125000, Oeh för ett man Skall Uppnå höga verkningsgrader måste temperatu- ren på gaserna i kontakt med den fina materialtråden och den under utformning varande fibern också vara tillräckligt hög för att bi- behålla glaset vid en för dragning lämplig temperatur.

I DabeflÜDub1íkafii0nen 2 223 318 har den sekundära gasstrålen och primärströmmen båda förhållandevis höga temperaturer, t.ex. av storleksordningen 800°C för strålen och 158000 för primär- strömmen.

Ehuru den svenska patentansökningen 7709056-2 beskriver möj- lïåheten aV att använda låße temperaturer för strålen, exempelvis i närheten av Omšivninåeflß temperatur, så förutsätter den dock för Primärßtrömmen relativt höga temperaturer, såsom de ovan nämnda. 7 Med hänsyn till ett å enda sidan primärströmmen innehåller gstora gasvolymer och att å andra sidan endast en del av gaserna utnyttjas för dragning av det termoplastiska materialet i zonen fir växelverkan medför upphettning av hela gasmängden i primärström- men till relativt hög temperatur ansenliga energi- eller värmeför- luster. I Denna energiförlust undviks genom en teknik enligt förelig- gande uppfinning, vilken i motsats till den kända tekniken gör det möjligt att använda icke endast en stråle med låg temperatur utan också en primärström med endast föga förhöjd temperatur. Enligt uppfinningen vidtar man åtgärder för att åstadkomma en lokaliserad förbränning av ett bränsle i omedelbar närhet av den fina glastrå- den i zonen för växelverkan mellan stràlen och primärströmmen, så att den för dragningen önskade temperaturen kan uppnås och upprätt- hållas i zonen för växelverkan utan att man måste upphetta primär- }O 55 40 3 7806300-5 strömmen i sin helhet. På detta sätt kan temperaturen på den av generatorn för primärströmmen emitterade gasen väsentligt reduce- ras med därav följande energibesparing.

Tekniken enligt uppfinningen, kallad “lokalisering av ener- gi", medför en betydande energibesparing och dessutom andra för- delar. Exempelvis möjliggör den en snabb avkylning av fibrerna efter dragningen, vilket vid ett stort antal termoplastiska mate- rial medför en ökning av fibrernas mekaniska hållfasthet. Detta gör det också möjligt att erhålla mycket långa fibrer, som är sär- skilt efterfrågade för vissa användningsområden.

Andra fördelar med uppfinningen kommer att framgå av följan- de beskrivning av olika på den bilagda ritningen visade utförings- former av anordningen enligt uppfinningen. Fig. l är en schematisk vy i vertikal projektion av de huvudsakliga elementen i en anord- ning för tillverkning och uppsamling av fibrer enligt uppfinning- en, i vilken ett par strålar används i varje fiberbildningscent- rum och av vilken vissa delar visas i sektion. Fig. 2 är en sche- matisk perspektivvy i större skala visande arbetssättet för an- ordningen enligt fig. l. Fig. 3 visar en vertikalsektion i stor skala genom elementen i ett fiberbildningscentrum i planet för strålarnas emissionsöppningar. Fig. 4 visar en vertikalsektion genom elementen i ett fiberbildningscentrum vid en annan utfö- ringsform av anordningen, som kan användas i enlighet med uppfin- ningen och som är beskriven i den nämnda patentansökningen 7714220-d Fig. 5 är en schematisk perspektivvy, som visar arbets- sättet för anordningen enligt fig. 4. Fig. 6 är en planvy av fle- ra angränsande strålar och delar av primärströmmen, svarande mot fig. 4 och 5 men med utelämnande av matningen av glas och de under bildande varande fibrerna. Fig. 7 är en vy liknande den 1 fig. 4 men innehållande ett ytterligare organ. Fig. 8 är en ver- tikalvy, delvis vertikalt skuren, visande anpassningen av uppfin- ningens kännetecken till en anordning för åstadkommande av fibrer av det slag, som visas i fig. ll i publikationen 2 223 318. Fig. 9a och 9b är schematiskt visade sektioner genom ett fiberbildnings- centrum, varvid fig. 9a förklarar förhållandena och förloppet 1 en zon för växelverkan utan "lokalisering av energi", under det att fig. 9b visar samma fiberbildningscentrum utnyttjande tekni- ken för "lokalisering av energi" enligt uppfinningen. Fig. 10 är ett diagram som illustrerar en fördel med uppfinningen, när den tillämpas vid åstadkommande av fibrer av vissa typer av mineral- och termoplastiska material. 40 7806300-5 i 4 I den följande detaljerade beskrivningen hänvisas först till den på ritningen visade anordningen, varefter förutsätt- ningarna för lokalisering av energi vid driften av denna anord- ning analyseras.

Till att börja med hänvisas till fig. 1, som vid 8 schema- tiskt visar en generator för en primärström, såsom en brännare med ett utloppsrör, eller -munstycke 9, emitterande en primär- ström 10 i ungefär horisontal riktning. Primärströmmen kan givet- vis också emitteras i en annan riktning.

Ett samlingsrör 13 matar via ett anslutningsrör 12 en för- delningslåda ll för strålarna med komprimerad gas, exempelvis kom- primerad luft. Man kan också i fig. 2 och 3 se att fördelningslå- dan ll för strålarna är försedd med par av emissionsöppningar 14 och l5 för strålarna. De suocessiva parens öppningar betecknas med l4a-l5a, 14b-15b, l4c-15c, l4d-l5d, 14e-l5e och de från dessa öppningspar emitterade strålarna är märkta med motsvarande bokstä- ver. I fig. 2 visas i perspektiv tre par strålar, medan fig. 1 och 3 endast visar ett par strålar a-a. Mot varje par strålar sva- rar ett fiberframställningscentrum.

I varje fiberbildningscentrum stöter strålarna i ett par, t.ex. strålarna a-a, mot varandra i deras gemensamma plan och åstadkommer ett i fig. l med A betecknat flöde, i vilket en tråd av dragbart material underkastas ett första dragningssteg eller en primär dragning. Det kombinerade flödet eller den kombinerade bärstrålen fortsätter nedåt, intränger i primärströmmen 10 och alstrar tillsammans med denna en zon för växelverkan, som utnytt- jas för det andra dragningssteget.

I dessa figurer visas vid 16 schematiskt en källa för glas- matningen. Den innefattar en degel 17 med en serie på avstånd från' varandra anordnade munstycken eller "tippar" 18 för utmatning av glas, vilka vardera är försedda med en matningsöppning l8a och, uppströms densamma, en doseringsöppning 19. Glaset tillförs på så sätt i form av bulber G, från vilka strömmar eller trådar S av glas flyter nedåt, varvid varje fiberbildningscentrum innefattar en bulb och en fin tråd. De från en serie transversalt över pri- märströmmen 10 fördelade fiberbildningscentra utformade fibrerna uppsamlas sedan i form av en matta B på en transportör 20 med per- forerat band. Fördelningen av fibrerna på transportören äger rum i en av exempelvis en vägg 21 begränsad kammare tack vare inverkan av företrädesvis under transportören 20 belägna suglådor 22, som genom ledningar 23 är förbundna med en eller flera vid 24 schema- §O 40 7806300-5 tiskt visade sugfläktar. Fiberbildningen medelst denna anordning förklaras och analyseras mer detaljerat under hänvisning till fig. 2 och 5.

Såsom redan ovan utsagts är förloppet i varje särskilt fi- berbildningscentrum företrädesvis anslutet till verkan av strålar- na i bredvidliggande centra. I fig. 2 visas det kompletta drag- ningsförloppet 1 det mot strålarna b-b svarande fiberbildnings- centrat, men endast delvis i de mot strålarna a-a och o-c svarande centra. Fig. 3 visar i större skala vad som sker i det mot strå- larna a-a svarande fiberbildningscentrat. För att analysera för- loppet eller verkningssättet måste man komma ihåg, att varje gas- stråle från och med att den strömmar ut från sin emissionsöppning framkallar eller inducerar en rörelse i den omgivande luften.

Följaktligen innefattar varje stråle a en central del eller kärna j omgiven av ett gashölje innehållande den inducerade luften, vil- ket hölje betecknas med 1. Gashöljet ökar snabbt i storlek under strålflödets fortskridande, under det att strålens kärna förblir en relativt kort central del med konisk form. Hastigheten hos de gaser, som formar kärnan, är lika med strálens hastighet när den strömmar ut ur emissionsöppningen, medan hastigheten hos gaserna i höljet minskar allteftersom flödet fortskrider. Pilarna i fig; 2 och 3 antyder induktionen av luft såväl genom strålarnas inver- kan som genom primärströmmens..

När man använder sig av ett par strålar med ungefär samma kinetiska energi per volymenhet och företrädesvis med ungefär sam- ma dimensioner och dessa strålar har sina axlar 1 samma plan och konvergerande så att de stöter mot varandra företrädesvis 1 en spetsig vinkel, utbreder sig det kombinerade flödet lateralt ned- ströms sammanstötningsområdet, d.v.s. det utbreder sig 1 trans- versal riktning gentemot planet för stràlarnas axlar.

Paren av strålar eller planen, som innehåller deras axlar, är belägna tillräckligt nära varandra för att i varje fiberbild- ningscentrum den laterala utbredningen av det av ett par strålar alstrade kombinerade flödet skall hindras eller begränsas genom att flödet stöter mot flödena från de bredvidliggande strålparen, som också är under utbredning. Denna sammanstötning mellan bred- vid varandra liggande kombinerade flöden ger upphov till två par virvelströmmar med små dimensioner i varje flöde, varvid topparna i samma par är belägna på avstånd från varandra på ömse sidor av planet för strálarnas axlar. I fig. 2 och 5 har man schematiskt visat de övre och undre virvelparen. Virvlarna i det övre paret 40 7806300-5 med beteckningen tu-tu är utbildade av strömmar, som i virvlarnas övre delar roterar i riktning mot varandra och i deras undre delar i_riktning från varandra._Virvlarna i det undre paret med beteck- ningen tl-tl roterar däremot i motsatt riktning till virvlarna i det övre paret.

Mellan de två paren virvelströmmar uppstår i regionen för strålarnas sammanstötning en med virvelströmmarna ifråga förbunden zon L med laminärströmning, i höjd med vilken tillförseln av indu- cerad luft är särskilt intensiv. Det är just i denna zon L glas- tråden S införs vid sidan av de övre virvelströmmarna. Den fina glastråden uttas från bulben eller konen G, vars läge är förskjutet i förhållande till strålarnas emissionsöppningar. Då glasbulben G emellertid befinner sig i dragbart eller flytande tillstånd vid utloppet från matningstippen, avböjs trådens av dragbart glas i förhållande till bulbens ursprungliga läge i riktning mot zonen L med laminärströmning till följd av den intensiva tillförseln av inducerad luft, och denna effekt säkerställer att tråden av drag- bart material införs i den laminära zonen. Även om det skulle föreligga ett mindre fel i inställningen av matningstippen 18 1 förhållande till paretästrålar, kompenserar av denna orsak till- förseln av inducerad luft automatiskt detta fel och leder den fina glastråden in i ett lämpligt läge.

Man inser således att, genom uppkomsten i varje fiberbild- ningscentrum av åtminstone ett par virvelströmmar kantande en zon med laminär strömning och genom tillförseln av material i drag- bart tillstånd till en denna zon närbelägen region, den fina glas- tråden automatiskt införs i zonen för de inducerade luftströmmar- na, vilket såsom ovan nämnts, automatiskt kompenserar eventuella felinställningar, varigenom tillförseln av dragbart material till systemet stabiliseras. Denna stabilitet uppnås även när tipparna för matningen med glas är anordnade på ett väsentligt avstånd från strålarnas emissionsmunstycken, vilket avstånd är önskvärt för att underlätta inställningen och upprätthållandet av lämplig tempera- tur samtidigt på både matningstipparna och strålarnas emissions- munstycken.

Nedströms den laminära zonen L har de två virvelströmmarna tu-tu, liksom även virvelströmmarna tl-tl, en tendens att samman- smälta, och när strålflödet fortsätter i nedströmsriktningen har de en tendens att förlora sin identitet, såsom det framgår av fig. 2 i den del därav, som visar det i strålarna o-c alstrade paret virvelströmmar. Det kombinerade flödet av varje par strålar 40 7 7806300-5 fortsätter nedåt för att slutligen intränga i prímärströmmen 10, såsom det visas för det från paret av strålar b-b härrörande flö- det. Det kombinerade flödet utformar sedan tillsammans med primär- strömmen och inuti denna en zon för växelverkan, som är fullständigt analyserad i den förut nämnda patentpublikatíonen 2 223 318.

Zonen innefattar ett par supplementerande virvelströmmar T.

Man bör lägga märke till att varje plan, som innehåller axlar- na för strålarna i ett par, företrädesvis skär primärströmmen längs en med dess strömningsriktning praktiskt taget parallell rät linje.

Varje glastrád S underkastas på så sätt en första eller pri- mär dragning i det kombinerade strålflödet mellan zonen med lami- när strömning eller punkten för glasetsinförande och punkten för strålflödets inträngande i primärströmmen. Den delvis dragna trå- den underkastas sedan en ytterligare dragning 1 zonen för växel- verkan mellan det nämnda flödet och primärströmmen. Det framgår av ritningsfigurerna att dessa två dragningssteg genomförs utan frag- mentering av den fina glastråden, så att varje fin tråd ger upphov till en enda fiber.

För att man i varje fiberbildningscentrum skall uppnå det nyss beskrivna verkningssättet, särskilt utformningen av par av virvelströmmar vid vardera kanten av en zon med laminär strömning, använder man sig av ett par strålar, som företrädesvis besitter samma kinetiska energi per volymenhet. Tvärsnitten av dessa strå- lar har företrädesvis identiska ytor, men det är möjligt att till- låta en liten skillnad dem emellan, särskilt om de kinetiska ener- gierna per volymenhet i de båda strålarna är praktiskt taget de- samma. Dessutom är det fördelaktigt, att båda strålarnas tvärsnitt har samma form. _ Däremot är det icke nödvändigt att tvärsnittet av en stråle har exakt samma dimensioner i.puallell- och transversalriktning- arna i det plan, som innehåller strålarnas axlar, och dessutom be- höver dimensionerna icke tvunget vara lika med motsvarande dimen- sioner 1 den andra strålen i samma par. Emellertid är det bättre och fördelaktigare, att dessa dimensioner är identiska eller mycket lika i kärnan av en stråle och också i de båda strålarna i ett fiberbildningscentrum. Dessutom är det önskvärt att paren av bredvid varandra liggande strålar har väsentligen sama dimensioner för att möjliggöra en likformig utformning av paren av virvelström- mar, som kantar zonerna med laminär strömning, under sammanstöt- ningen av varje kombinerat flöde med bredvidliggande flöden under utbredning. Denna identitet av strålarna i på varandra följande BO 40 7806300-5 8 fiberbildningscentra gör det möjligt att uppnå likformiga och homogena fiberbildningsvillkor i de olika zonerna för växelverkan, som alstras genom strålarnas inträngande i primärströmmen.

För att detta inträngande skall äga rum, måste det kombine- rade strålflödet ha större kinetiska energi per volymenhet än pri- märströmmen när det kommer fram till densamma.

Man bör också lägga märke till att de i par grupperade strå- larna måste vara i besittning av vissa specifika egenskaper för att ge upphov till zonen med laminär strömning, i vilken den fina glas- tråden kan införas utan fragmentering. Det är sålunda viktigt att strålarnas axlar är belägna i praktiskt taget samma plan och stö- ter samman i detta plan, företrädesvis under en spetsig vinkel. _Vid det under hänvisning till fig. l, 2 och 5 ovan beskrivna systemet_kan kännetecknen hänförande sig till lokalisering av energi utnyttjas på olika sätt. Först och främst är det enligt upp- finningen sörjt för att gasströmmarna i den genom strålens intrång- ande i primärströmmen bildade zonen för växelverkan innehåller brännbara komponenter och oxiderande komponenter i sådana propor- tioner att en brännbar blandning uppstår. Företrädesvis är bräns- let och oxideringsmedlet närvarande i ungefär stökiometriska pro- portioner i omedelbar närhet av det dragbara materialet. Sättet att införa komponenterna i zonen för växelverkan kommer att för- klaras i detalj efter beskrivningen av övriga på ritningen visade utföringsformer av anordningen.f Det hänvisas således till den 1 fig. 4, seen 6 visade en- ordningen, som också är beskriven i vår svenska patentansökan 7714220-6.Vid denna anordning frambringas en serie sekundära gas- strålar eller bärstrålar anslutna till en deflektor. Härvid avböjs strålarna och riktas mot en primärström, i vilken de intränger, och strömmar eller trådar av glas införs i strålarnas flöden och medbringas sedan av dessa in i motsvarande zoner för växelverkan, som utbildats i primärströmmen. g I Först hänvisas till fig. 4, som schematiskt visar de huvud- sakliga elementen i ett fiberbildningscentrum. Till vänster i fi- guren visas en del av en brännare eller generator 25 försedd med ett utloppsrör eller -munstycke 26, som avger en primärström 27.

En matningstank för strålarna eller samlingslåda 28 är för- sedd med en serie emissionsöppningar 29, genom vilka de i fig. 5 med a, b, c och d betecknade strålarna utströmmar. Samlingslådan 28 för strålarna kan matas med en fluid under tryck via ett an- slutningsrör 51, som är förbundet med ett matningsrör 30. På sam- }O 40 9 7806300-5 lingslådan 28 är monterad en deflektorplatta eller klaff 40, som övertäcker serien av strålar och vars kant 41 har ett sådant läge att strålarna stöter mot deflektorn.

En degel 32 i förbindelse med en förhärd 35 eller annat för matning med glas lämpat organ är försedd med matningstippar 34 och en ström eller tråd av glas riktas mot varje nedan beskrivet strål- flöde för att sedan medföras av detta i nedströmsriktningen mot zonen för växelverkan i primärströmmen 27. Såsom det närmare för- klaras i fortsättningen av beskrivningen äger formningen eller bild- ningen av fibrerna rum såväl i strålen som i primärströmmen, vilken senare slutligen avlevererar dem åt höger i fig. 4 för att bilda en matta som avsätts på ett perforerat transportband eller dylikt.

Utloppsröret 26, som emitterar primärströmmen, har en ut- loppsöppning med betydande bredd. Företrädesvis har också degeln 52 en stor dimension i riktning vinkelrätt mog fig. 4 plan och är därför i stånd att förse hela gruppen matningstippar 34 med glas.

De av emissionsmunstyckena 29 emitterade strålarna avböjs eller styrs med hjälp av en med strålarna samarbetande deflektor för att åstadkomma paren av motroterande virvelströmmar, som ut- nyttjas åtminstone för den primära dragningen men också för att medbringa de delvis dragna fina trådarna till de genom strålarnas inträngande i primärströmmen alstrade zonerna för växelverkan. De- flektorplattan 40 är förbunden med en grupp emissionsöppningar för strålar i avsikt att ge upphov till paren motroterande virvel- strömmar i strålarna. Såsom framgår särskilt av fig. 5, har deflek- torplattan företrädesvis formen av en vikt plåt, vars ena del täcker strålarnas samlingslåda och är fast förbunden med densamma under det att den andra delen har en fri kant 4l, som är anordnad i de från emissionsöppningarna 29 avgivna strålarnas banor och med fördel är inställd längs en linje innehållande emissionsöppningar- nas axlar.

Läget för deflektorplattan 40 och dess fria kant 4l bringar varje stråle att stöta mot den inre ytan av plattan 40, vilket medför en utbredning av strålarna. I fig. 5 visas flödet av de från öppningarna a, b, c och d emitterade strålarna och man kan observera att var och en av strålarna breder ut sig sidledes när den närmar sig kanten 41 på plattan.

Man har dragit försorg om att emissionsöppningarna 29 är be- lägna tillräckligt nära varandra och att deflektorn är anordnad på ett sådant sätt att i det ögonblick strålarna breder ut sig sid- ledes angränsande strålar stöter mot varandra i området för plattans §0 40 vsossoo-s u, kant 41. Företrädesvis äger denna sammanstötning mellan närbelägna strålar rum så nära deflektorplattans 40 fria kant 41 som möjligt såsom visas i fig. 5. Detta har till följd att par av motroteran- de virvelströmmar utbildas, vilket visas 1 fig. 5 i samband med var och en av de tre från emissionsöppningarna a, b och c avgivna strålarna.

För analys av utformningen av virvelströmmarna i varje strå- le hänvisas särskilt till virvelströmmarna 42b och Äjb, som är associerade med den från öppningen b härrörande strålen. Man lägger märke till att dessa virvelströmmar har sina toppar eller ursprung belägna väsentligen på deflektorplattans 40 kant vid stràlens mot- satta sidor i närheten av den zon, i vilken den under utbredning varande strålen stöter mot de närliggande från öppningarna a och c avgivna strålarna, som också är under utbredning. Virvelströmmarna 42b och Äjb är motroterande och ökar i storlek allteftersom de fortskrider, tills de möts på avstånd från och nedströms kanten 41 på deflektorn. Vïrvelströmmarna 42b och 420 har också en kompo- sant i nedströmsriktningen.

Till följd av mellanrummet mellan virvelströmmarnas 42b och 43b toppar eller ursprungspunkter och på grund av den progressiva ökningen av deras storlek utbildas en ungefär triangelformad zon 44b mellan virvlarna och deflektorns kant. Den triangelformade zonen har ett jämförelsevis lågt tryck och är utsatt för ett kraf- tigt tillflöde av inducerad luft, men strömningen i densamma för- blir icke desto mindre kvasilaminär. Det är i denna zon träden av smält glas eller annat dragbart material införs och, till följd av den laminära strömningens natur i den triangulära zonen, frag-_ menteras icke den fina glastråden utan leds in i det mellan virv- larna belägna området.

Strömmarna i strålens virvlar 42b och 45b roterar i motsatta riktningar. Vïrvelströmmen 42b roterar medsols såsom den visas i fig. 5, medan virvelströmmen Äjb roterar i motsatt riktning eller motsols. Till följd härav närmar sig de båda virvelströmmarna var- andra i sina övre delar och strömmar sedan nedåt i riktning mot den centrala eller laminära zonen 44b.

Vid det till strålen från öppningen a hörande paret virvel- strömmar 45a och 46a har man med pilar antytt de ovan omnämnda ro- tationsriktningarna. Stràlflödet från öppningen a visas med ett tvärsnitt genom densamma i höjd med den yttersta nedströmsänden av zonen 44a med laminär strömning, d.v.s. i närheten av den zon, i vilken de två virvelströmmarna efter att ha tilltagit i storlek ao §O ÄO 11 7806300-5 börjar att sammansmälta. Sammansmältningen av virvelströmmarna tilltar progressivt allteftersom strålarna strömmar nedåt. Det framgår tydligt, att strålflödet från öppningen a innefattar icke endast virvelströmmarna 45a och 46a utan även ett andra par vir- velströmmar 47a och 48a med motsatta rotationsriktningar, såsom framgår av fig. 5, men i detta fall roterar virveln 48a medsols och virveln 47a motsols. Sådana dubbla par virvelströmmar uppstår naturligtvis i var och en av strålarna och ett sådant dubbelt par hör till var och en av dem.

Beträffande det som visas i fig. 5 är det vidare att märka, att när flödet fortskrider från det plan, i vilket de från öpp- ningen a härrörande virvelströmmarna visas, de fyra virvelström- marna tenderar att sammansmälta och bilda ett sämre definierat flöde, såsom visas i tvärsnittet 490 genom den från öppningen c avgivna strålen. Virvelströmmarna avtar i intensitet och hela flö det, däri inbegripet det laminära flödet i strålens centrala zon, blandar sig i det vid 49c visade området, varefter_strålen ned- ströms fortsätter i riktning mot primärströmmen 27.

Framställningen av de olika delarna av strålen 1 fig. 5 är för tydlighetens skull schematiserad. Exempelvis visas 1 området något nedströms deras ursprung de i varje stråle uppkommande vir- velströmmarna vara belägna på ett visst avstånd från det i var- dera av de närliggande strålarna alstrade paret virvelströmmar, medan i verkligheten de olika virvelströmmarna praktiskt taget gränsar till varandra.

På grund av strålflödets form i den laminära zonen och i paren virvelströmmar, särskilt i det övre paret i varje grupp, har införandet av tråden av dragbart material, betecknad med bokstaven S, i fiberbildningscentrat innefattande öppningen b som resultat, att den fina tråden dras in i den centrala zonen med laminärt flöde. Flödet medbringar tråden in i zonen med höga hastigheter mellan de båda virvelströmmarna, där den följaktligen blir utdra- gen såsom visas i fig. 5. Dragningen äger huvudsakligen rum i ett område svarande mot planet P. Inverkan av strålens par virvelström- mar framkallar väsentligen i området för planet P en piskning av den dragna fibern på ett sådant sätt, att dragningen icke leder till att de under formning varande fibrerna kastas ut mot de an- gränsande strålarna.

Strålen strömmar sedan fram till primärströmmens 27 övre gräns under medförande av den under dragning varande fibern. Strå- len måste ha en tillräckligt stor kinetisk energi per volymenhet 50 40* 7806300-5 a 12 för att intränga i primärströmmen.

Nu påbörjas en andra etapp av fiberbildningen, som sker i enlighet med de principer, som i detalj beskrivits i den franska patentpublikationen 2 223 318.

I området för sekundärstrålarnas inträngande i primärström- men förblir naturligtvis varje stråles flöde och hastighet fortfa- rande tillräckligt koncentrerad i närheten av dess axel, så att var och en av strålarna utbildar sin egen individuella zon för växelverkan med primärströmmen. Såsom visas i fig. 5 uppstår det i zonen för växelverkan ett par motroterande virvelströmmar TT, som alstrar strömmar för en ytterligare dragning av den under bildande varande fibern. Fibern bärs sedan av primärströmmens och strålens kombinerade flöden till ett lämpligt mottagningsorgan, såsom exem- pelvis bandtransportören 20 i fig. 1. I I fig. 5 har man antytt induktionen av luft med i strålens strömningsriktning orienterade pilar och man ser att luften icke endast induceras i den laminära zonen i närheten av deflektor- plattans kant utan att induktionen fortsätter allteftersom strå- len fortplantar sig nedåt.

De driftsvillkor, som kan användas vid förloppet enligt upp- finningen i samband med den ovan beskrivna anordningen, anges i fortsättningen av beskrivningen, som också anger de områden, inom vilka dessa driftsvillkor kan varieras.

Liksom vid den först beskrivna utföringsformen av anordningen kan de brännbara och oxiderande komponenterna införas i systemet enligt fig. 4, 5 och 6 på olika sätt, viflmß kommer att beskrivas längre fram.

I fig. 7 visas ett kompletterande organ för att införa de brännbara och oxiderande komponenterna i zonen för växelverkan. En matningsledning 35 för bränslet och/eller det oxiderande medlet är ansluten till en serie emissionsmunstycken 36, som är anordnade på avstånd från varandra och riktade mot primärströmmen på ett sådant sätt, att fluiden tillförs ett område i närheten av zonen för växelverkan Z och omedelbart uppströms denna. I fig. 8 strömmar den av generatorn 50 alstrade primärströmmen genom emmissionsmun- stycket 51 in i en zon, som upptill är begränsad av en platta 52 och nedtill av en platta 53, som är krökt nedåt bort från primär- strömmens mittplan. Om man så önskar kan kylrör 53a vara monterade på den nedre plattan. Degeln 55 för glasmatningen är försedd med en serie öppningar 56 på avstånd från varandra och anordnad tvärs över primärströmmens bredd vinkelrätt mot dess strömningsriktning §O 40 13 7806300-5 för införande av trådarna av dragbart material i primärström- men. Just uppströms emissionsöppningarna för glas har den övre plattan 52 en serie emissionsöppningar 29 för strålar, av vilka senare var och en är ansluten till och i linje med en motsvarande emissionsöppning för glas. Öppningarna 29 matas med komprimerad fluid från ett samlingsrör 54, som är förbundet med ledningarna 54a och 54b.

Plattan 52 innefattar dessutom ett annat samlingsrör 57, som är anslutet till en serie successiva öppningar 57a, som är anord- nade tvärs över primärströmmen och anslutna till och 1 linje med var och en av emissionsöppningarna för glas 56 och den motsvarande strålemissionsöppningen 29.

Samlingsröret 57 matas med gasformigt bränsle genom ledning- en 59, som kan vara förbunden med en huvudledning 60.

En platta 58 försedd med ett kylrör 58a är anordnad nedströms längs ett periferiellt område av primärströmmen och utgör en övre gräns för densamma. Några av elementen i denna anordning är ana- loga med dem, som visas i det tidigare nämnda patentets 2 223 318 fig. ll.

Vid utföringsformen enligt fig. 8 tillförs bränslet exempel- vis genom öppningarna 57a, under det att den för sekundärstrålen använda luften införs genom öppningar 29, så att en blandning av bränsle och oxidationsmedel erhålls i zonen för växelverkan med primärströmmen. g Dessutom kan en ytterligare tillförsel av luft till primär- strömmen åstadkommas uppströms zonen för växelverkan med hjälp av de övre och undre matningskanalerna 61 och 62, som är belägna i området för skarven mellan primärströmmens generator 50 och dess utloppsrör 51. Såsom schematiskt visas vid 65 avslutas vardera av matningskanalerna med en slits eller ett flertal matningsmunstycken.

Denna extra tillförsel av luft till primärströmmen tjänar till att åstadkomma vissa med tekniken för lokalisering av energi förbundna fördelaktiga driftsvillkor, såsom t.ex. en passande temperatur på primärströmmen. När förbränning av bränslet genomförs i zonen för växelverkan, är det icke nödvändigt att använda en primärström med så hög temperatur, som vore erforderlig vid frånvaro av denna loka- liserade förbränning. Följaktligen kan en betydande bränslebespa- ring ernås vid framställningen av primärströmmen.

Det är sålunda tydligt att för åstadkommande av en primär- ström med relativt låg temperatur och med önskad hastighet det är möjligt att, i stället för att hålla sig till en extra lufttillsats, jO 40 7806300-5 . 14 helt och hållet slopa brännaren och ersätta den med exempelvis en anordning innefattande en värmeväxlare, i vilken primärström- mens gaser upphettas.

Innan andra hjälpmedel för tillförsel av bränsle och oxida- tionsmedel tas i betraktande, hänvisas till fig. 9a och 9b, som kommer att jämföras med varandra för analys av förloppen vid loka- lisering av energin enligt uppfinningen och av den därav resulte- rande besparingen av energi eller bränsle.

Fig. 9a visar de förhållanden eller driftsvillkor, vid vilka dragningen äger rum i en zon för växelverkan mellan en stråle och primärströmmen i frånvaro'av tekniken för lokalisering av energin.

Emissionsmunstycket 64 ger upphov till en primärström med före- trädesvis en betydande bredd, d.v.s. den uppvisar en stor dimen- sion i den mot figurens plan vinkelräta riktningen, så att ett flertal par matningsorgan 65 och emissionsöppningar 66 för strå- len kan anknytas till primärströmmen för att göra det möjligt att åstadkomma ett stort antal fibrer. Den fina glastråden och sekun- därstrålen är betecknade med S respektive J och zonen för växel- verkan mellan strålen och primärströmmen är visad vid Z. Vid ett sådant system kan strålens temperatur antingen vara omkring 80000 (såsom beskrivs i patentpublikationen 2 223 318) eller mycket lägre och i närheten av omgivningens temperatur (såsom i patentansök- ningen 7609056-2). I båda dessa fall varierar primärströmmens tem- peratur mellan l5OO och l750°C i beroende av strålens temperatur för att man i zonen för växelverkan skall uppnå den för dragningen av den fina glastråden önskade temperaturen. Man har i fig. 9a an- givit en temperatur av l700°C för primärströmmen i närheten av emissionsmunstyckets för primärströmmen läppar, varvid primärström- mens kärna C sträcker sig fram till zonen för växelverkan med strå- len. Nedströms zonen för växelverkan visar de successiva isoter- merna temperaturens progressiva minskning, t.ex. 1600, l40O och 12oo°c.

Fig, 9b visar schematiskt samma element som fig. 9a men den återger de driftsvillkor, som råder när tekniken för lokalisering av energi enligt uppfinningen utnyttjas. För detta ändamål kan strål- alstraren 65 matas med en blandning under tryck innehållande en brännbar gas, under det att extra luft eller syre kan tillföras genom utloppsröret 64, vars mynning avger primärströmmen. Gaserna i den senare har vid dess emission en mycket lägre temperatur, än när man arbetar enligt driftsförhållandena_i fig. 9a. Primärström- mens temperatur kan vara omkring 60000 vid dess utlopp från mun- 55 ÄO 7806300-5 styckets mynning, såsom isotermerna visar, och denna temperatur sjunker 1 den största delen av gaserna och uppnår t.ex. värdena 400, 300 och 200°C 1 de områden nedströms mynningen, som svarar mot områdena. för isotermerna 1600, 1400 och l200°C i fig. 9a. Även om det är möjligt att tillföra bränslet med hjälp av primärströmmen, föredrar man dock att bränslet utgör en del av sekundärstrålen, d.v.s. att det införs 1 strålens gas, såsom ovan beskrivits. På så sätt tjänar strålen J icke endast till att alstra zonen för växelverkan 1 primärströmmen, i vilken glastråden S in- förs, utan den medbringar dessutom in 1 densamma en brännbar kom- ponent, som intimt blandas med det luftöverskott som medförs av primärströmmen till zonen för växelverkan, Tack vare närvaron av virvelströmmar i zonen för växelverkan är det möjligt att erhålla den mycket intima blandning man eftersträvar.

Beträffande proportionerna av bränsle och oxideringsmedel är det att observera, att man företrädesvis använder sig av stökio- metriska proportioner. Emellertid kan man erhålla brännbara bland- ningar även om proportionerna avviker från de stökiometriska.

Exempelvis kan i fall av en blandning med en naturgas luftmängden variera inom ett område motsvarande ungefär 0,8 till 1,7 gånger den mot de stökiometriska proportionerna svarande luftmängden.

Dessa anpassade proportioner av oxideringsmedel och bränsle ger i zonen för växelverkan upphov till en blandning med lägre antänd- nings- eller flampunkt än temperaturen på för fibertillverkning normalt använda smälta glasblandningar. Den fina glastråden, som införts i zonen för växelverkan, kan således initiera eller tända den i zonen för växelverkan bildade brännbara blandningen. Följ- aktligen kan den önskade temperaturen, t.ex. l700°C, i zonen för växelverkan Z uppnås så att dragningen av den fina materialtråden och dess omvandling till fiber kan genomföras trots att primär- strömmens temperatur såväl uppströms som nedströms denna zon är mycket lägre än detta värde. Man bör också observera, att den av varje stråle alstrade zonen för växelverkan icke innehåller mer än en mycket liten del av primärströmmens totala volym. Enär det en- dast är denna lilla del, som nödvändigtvis måste uppnå de för drag- ningen erforderliga höga temperaturerna, uppnås på detta sätt en mycket stor energibesparing genom tekniken enligt uppfinningen i förhållande till system, i vilka primärströmmens hela volym måste höjas till dragningstemperaturen.

Det är också viktigt att observera, att tekniken för drag- ning i en zon för växelverkan är särskilt väl lämpad för lokalise- }O 40 7806300-5 16 ring av termisk energi på grund av närvaron av ett område med lågt tryck och låg hastighet, som är utbildat i närheten av varje glastråd och i allmänhet omger densamma, utan att det är nödvän- digt att införa ett annat materiellt element.

Bränslet eller oxideringsmedlet sprutas alltså in i zonen för växelverkan för att bilda den brännbara blandningen, under det att närvaron av det heta glaset gör det möjligt att antända blandningen. De för zonen för växelverkan karakteristiska virv- lande strömmarna eller virvelströmmarna utnyttjas vid tekniken för lokalisering av energi för att åstadkomma en intim blandning av bränsle och oxidationsmedel, såsom beskrivits ovan. Då de virvlande_strömmarna ibland förflyttar sig i strömmens riktning och ibland i motströmsriktningen, uppstår emellertid oundvikligen områden i zonen för växelverkan med låg hastighet i förhållande till primärströmmens. Förekomsten av sådana områden med låg kon- tinuerlig hastighet är en förutsättning för att antändningen av den brännbara blandningen skall äga rum och för att en stabil för- bränning skall kunna upprätthållas. Man kan understryka betydel- sen av denna karakteristik genom att erinra om, att flammans ut- bredningshastighet vid 20°C ligger i ett område från omkring 0,5 till några meter per sekund. Visserligen ökar flammans utbred- ningshastighet med stegring av temperaturen, men den förblir emel- lertid mycket låg i jämförelse med primärströmmens hastighet. Enär zonen för växelverkan karakteriseras av vissa områden med lägre strömningshastighet än flammans utbredningshastighet, är det icke desto mindre möjligt att antända blandningen av bränsle och oxida- tionsmedel och att upprätthålla en stabil förbränning. De ovan åberopade skälen synas kunna förklara antändnings- och stabilitets- .fenomenen i en zon för växelverkan, men troligen är det möjligt att finna även andra förklaringar av fenomenen.

I det under hänvisning till fig. 9b beskrivna systemet ten- derar flammans front att häfta vid antändningskällan, d.v.s. vid glastråden själv eller vid den materialtråd, som man önskar upp- hetta till eller bibehålla vid en för dragningen lämplig tempera- tur. Det är i själva verket möjligt att uppnå denna vidhäftning av flamman dels därför att glasets temperatur är mycket högre än blandningens flampunkt och t.ex. kan uppgå till det dubbla värdet av densamma, dels därför att den brännbara blandningen på den fina glastrådens yta utbildar ett gränsskikt, som genom den från den fina glastråden avgivna värmen bringas till ett tillstånd av an- tändningsbarhet. Följaktligen bildas omkring glaset ett brinnande §O 55 40 17 7806300-5 skikt, som i närliggande skikt och i zonen för växelverkan utlöser en lokaliserad och stabil förbränning som förblir anknuten till glastråden som är under dragning.

Emedan en stor del av värmeutväxlingarna med den fina glas- tråden sker genom de heta gasernas kontakt med dess yta, tillför- säkrar tekniken enligt uppfinningen på ett effektivt sätt överfö- ringen av den för bibehållande av glastråden i dragbart tillstånd behövliga värmen, på grund av att det område, i vilket en intensiv hetta utvecklas, omedelbart omsluter tråden.

En annan fördel med förfarandet enligt uppfinningen består i att vid ett antal glasblandningar de producerade fibrernas meka- niska hållfasthet ökar, när temperaturen på fibern snabbt minskas efter genomförd dragning. Dessa fördelaktiga arbetsvillkor uppstår här, såsom tydligt framgår av isotermerna i fig. 9b.

Vid anordningen enligt fig. l, 2 och 3 kan paret gasstrålar a-a innehålla den för uppnående av det eftersträvade resultatet nödvändiga brännbara komponenten och således tjäna icke endast till att medbringa glaset till zonen för växelverkan med primär- strömmen utan också till att införa bränslet i densamma, varvid luften kan tillföras systemet med hjälp av primärströmmen 10 så- som i fig. 9b. På detta sätt och genom att välja stràlens och primärströmmens temperaturer, såsom de förut angivna under hän- visning till denna figur, kan man uppnå den önskade lokaliseringen av energi och besparingen av bränsle.

Vid utföringsformen enligt fig. 4, 5 och 6 är det möjligt att, om så önskas, tillföra hela den brännbara komponenten med gasstrå- len, varvid luften kan medbringas av primärströmmen, företrädesvis samtidigt med en minskning av dess temperatur till sådana värden, “som föreslagits i samband med fig. 9b, i och för maximal energi- besparing.

Vid varianterna i fig. 7 och 8 kan bränset, såsom förut nämnts, införas oberoende av strålen, d.v.s. separat. Beträffande oxidationsmedlet så kan detta tillföras av strålen själv, av pri- märströmmen eller av bådadera.

Fig. 8 visar en utföringsform av en för tillförsel av luft med primärströmmen avsedd anordning, varvid luft tillförs ström- men i närheten av emissionsmunstycket 51. Med detta utförande kan man erhålla hela volymen av de nödvändiga gaserna utan att t.ex. bränna mer än en liten del av de gaser, som är avsedda att bilda primärströmmen. Förloppet av den lokaliserade förbränningen enligt uppfinningen äger rum i zonerna för samverkan, som omger material- §O 40 vsosaoo-s 18 trådarna, för att lokalt ástadkoma den för dragningen erforder- liga temperaturhöjningen, såsom förklarats ovan under hänvisning till fig. 9b.

Förloppet enligt uppfinningen för lokaliseringen av energi medför även andra fördelar, särskilt vid dragning av vissa kate- gorier av material, såsom vissa typer av bergarter och andra mine- ral- eller syntetiska material, för vilka temperaturområdet för dragning är särskilt begränsat. I diagrammet i fig. 10 är varia- tionen av viskositeten Q som funktion av temperaturen t visad för två olika dragbara material. Det ena lOa är ett för fibertillverk- ning allmänt använt glas och det andra lOb svarar mot en naturlig bergart, vid vilken det temperaturområde som medför för dragning adekvata viskositeter är mycket begränsat, Man kan av diagrammet utläsa, att området mellan punkterna A och B, i vilket dragning kan äga rum, motsvarar för glas ett mycket mera utsträckt tempera- turområde (ta-tb) än för bergarten (temperaturområde tå-tå).

Genom att man inför en lämplig kvantitet bränsle i zonen för växelverkan med primärströmmen, kan zonen där det råder en för dragning av bergarten eller annat liknande material passande tem- peratur tänjas ut i nedströmsriktningen, varigenom det blir lätta- re att vidmakthålla den önskade viskositeten under en längre period.

Beträffande de i fig. 1-3, 4-6 och 7 visade anordningarna eller dragningsförloppen, i vilka tråden av dragbart material är underkastad inverkan av strålen innan denna tränger in i primär- strömmen, är det att märka att, även om både bränsle och oxida- tionsmedel är närvarande i flödet vid den punkt där glaset införs i detsamma, antändning icke nödvändigtvis inträffar i-denna punkt.

Antändningen kan till och med, i beroende av olika valda drifts- villkor såsom strålens temperatur och hastighet, äga rum först då strålen kommit fram till primärströmmen eller inträngt i densamma.

De i fortsättningen av beskrivningen angivna värdena för olika parametrar motsvarar driftsvillkor, som kan komma till an- vändning enligt uppfinningen, och förklarar densamma utan att på något sätt begränsa den. Ehuru bränslet såsom ett exempel angivits vara naturgas, kan det emellertid också bestå av en syntetisk gas eller gasblandning, och vissa flytande bränslen kan även komma till användning 1 atomiserat eller förångat tillstånd.

Vid ett fiberbildningscentrum av den typ, som visas i fig. l-3, alstras primärströmmen lO utgående från uppvärmd och kompri- merad luft och har en temperatur av ungefär 600°C, en hastighet av ungefär 300 m/s och ett tryck av omkring 0,18 bar. De tva sekundär- 19 7806300-5 strålarnas axlar bildar en vinkel av 60°. Den ena av dessa sekun- därstràlar innehåller en blandning bestående av l volymdel natur- gas och 3 volymdelar luft och den andra består av R volymdelar luft. Temperaturen på strålarna är omkring 20°C och de har en has- tighet av ungefär 330 m/s och ett tryck av 2,5 bar. Glastrådarna bibringas en temperatur av omkring l300°C.

Vid ett fiberbildningscentrum såsom det i fig. 7 beskrivna kan samma villkor som ovan användas för primärströmmen 27. Strålen utformas av luft med en temperatur av 20°C, en hastighet av 330 m/s och ett tryck av 2,5 bar. I detta fall sker matningen med naturgas från ett emissionsorgan 36 vid ett tryck av omkring 0,5 bar och en hastighet av 200 m/s. Glaset utströmmar från matningstipparna 34 vid en temperatur i närheten av l300°C.

Claims (16)

7806300-5 20 PATENTKR41

1. Förfarande för tillverkning av fibrer från ett ut- dragbart, termplastiskt, speciellt mineraliskt, material, varvid man alst- rar en primär gasström och en sekundär gasstråle med ett, transversalt till primärströmmen, mindre tvärsnitt än denna och med större kinetisk energi per volymenhet än primärströmmens, varjämte strålen riktas transversalt mot primärströmmen och tränger in i densamma för att där ge upphov till en zon för växelverkan innefattande virvlande strömmar, längs vilken stråle en ström eller tråd av dragbart material införs i zonen för växelverkan, k ä n n e t e c k n a t av att gasströmmarna i zonen för växelverkan innehåller brännbara och oxiderande kom- ponenter i för åstadkommande av en brännbar gasformig bland- ning lämpliga proportioner och av att tråden av dragbart material införs i zonen för växelverkan vid en temperatur, som minst är lika med antändningstemperaturen för den nämnda blandningen.

2. -Förfarande enligt patentkrav l, k ä n n e t evo k n a t av att proportionerna av de brännbara och oxiderande komponenterna är ungefär stökiometriska i zonen för växelverkan.

3. Förfarande enligt patentkrav l eller 2, k ä n n e - t e e k n a t av att en av de i zonen för växelverkan införda komponenterna utgör åtminstone en del av strålen eller av primär- strömmen.

4. Förfarande enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a t av att en av de i zonen för växelverkan införda komponenterna utgör åtminstone en del av strålen och den andra i zonen för växelverkan införda komponenten utgör åtminstone en del av primärströmmen.

5. Förfarande enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a t av att den i zonen för växelverkan införda brännbara komponenten utgör åtminstone en del av strålen och den oxiderande komponenten åtminstone en del av primärströmmen.

6. Förfarande enligt patentkrav 1 eller 2, k ä n n e - t e c k n a t av att den i zonen för växelverkan införda oxide- rande komponenten utgör en del av sekundärstrålen eller av primär~ strömmen och av att den brännbara komponenten införs i zonen, under det att den alstrar en stråle av gasformigt bränsle under tryck riktad mot primärströmmen och inträngande i densamma i området för zonen för växelverkan. 21 7806300-5

7. Förfarande enligt patentkrav 6, k ä n n e t e c k - n a t av att den mot primärströmmen riktade bränslestràlen in- tränger i densamma vid en punkt belägen uppströms sekundärstrålen.

8. Förfarande enligt patentkrav l eller 2, k ä n n e - t e c k n a t av att den brännbara komponenten införs i zonen för växelverkan, under det att den alstrar en stråle av gasformigt bränsle under tryck riktad mot primärströmmen och intränger i den- samma uppströms sekundärstrålen, och av att den oxiderande kompo-g nenten införs i primärströmmen uppströms bränslestralen i form av under tryck tillförd luft.

9. Förfarande enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a t av att primärströmmens temperatur i ett område beläget uppströms zonen för växelverkan är lägre än tempera- turen på tråden av dragbart material, som införs i den nämnda zonen.

10. Förfarande enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a t av att man alstrar en primär gasström och ett flertal sekundära gasflöden med vardera ett tvärsnitt, vars dimension i till primärströmmen transversal riktning är mindre än den senares, och med en kinetisk energi per volymenhet, som är större än primärströmmens, varvid varje sekundärt gasflöde riktas trans- versalt mot primärströmmen och íntränger däri för att på så sätt ge upphov till en zon för växelverkan, att man inför en ström eller tråd av termoplastískt material i varje zon för växelverkan, att man åstadkommer en brännbar gasformig bland- ning av ett oxidationsmedel och ett bränsle i var och en av zonerna för växelverkan och att man antänder denna blandning i var och en av zonerna.

ll. Förfarande enligt patentkrav 10, k ä n n e t e c k - n a t av att varje zon för växelverkan matas med bränsle av de motsvarande sekundärflödena.

12. Förfarande enligt patentkrav.10, k ä n n e t e c k - n a t av att varje zon för växelverkan matas med oxídations- medel av de motsvarande sekundärflödena.

13. Anordning för tillverkning av fibrer från ett ut- dragbart termoplastiskt, speciellt mineraliskt material inne- fattande en generator (25,50) för en primärström (27), ett emitte- ringsorgan (28) för en sekundär gasstràle försett med en emissions- öppning (29), vars dimension eller bredd, transversalt till primärströmmen, är mindre än bredden av primärströmmens ut- strömningsmunstycke, varvid stràlen är riktad på ett sådant 7806300-5 22 sätt att den skär primärströmmen och ger upphov till en zon för växelverkan, och en matningskälla (32,34,S5,56), som tillför zonen för växelverkan en tråd eller ström av smält material, k ä n n e t e c k n a d av att den inne- fattar oberoende organ (35,36,S2,S7) för tillförsel av bränsle till och bilda en brännbar gasblandning i zonen för växel- verkan.

14. Anordning enligt patentkrav 13, k ä n n e t e c k - ' n a a av att organet (sz,s1) för bränsletillförsel är för- sett med en öppning (57a), som är placerad vid primärström- mens gränsskikt. 1

15. Anordning enligt patentkrav 13, k ä n n e t e c k - n a d av att organet (35) för bränsletillförsel innefattar ett emitteringsorgan, vars öppning (36) är belägen på avstånd från primärströmmens gränsskíkt.

16. Anordning enligt något av patentkraven 13-15, k ä n n e t e c k n a d av att organet (35,52) för bränsle- tillförsel är anordnat så, att det tillför primärströmmen bränslet uppströms området för sekundärstrålens inträngan- - de í densamma. i