SE433140B - Elektrofergindikator - Google Patents

Description

7714242;u anslutna till respektive radledare. Indikeringselektroderna i varje kolumn äro parallellkopplade via. sina respektive omkopplare och en tillhörande kolumnledare till driv- och utväljningskretsar för denna kolumn. Det är denna parallellan- slutning av indikeringselektroderna i grupper inom en elektrokemisk färgindi- kator, som ger upphov till det problem, vilket uppfinningen söker eliminera.

Gruppen i nyssnämnda arrangemang är indikeringselektroderna i samma kolumm, men det kan vara vilket som helst arrangemang, vari strömvägar existera mellan ett flertal indikeringselektroder. Följaktligen kunna. grupper av indikerings- elektroder sammankopplas, så. att valda bokstäver eller siffror kunna indikeras genom utväljning av vissa. av elektroderna i den sammankopplade gruppen. Så. t.ex. kan en rektangulär matris med 7:19 punktforxnade indikeringselektroder bilda. en enkelteckenposition, varvid alla elektroderna äro anslutna via. resp. transistoromkopplare till en gemensam-drivkrets. Transistorstyrelektroderna kunna vara anslutna till vutväljningskretsar, så. att bokstäver eller tal kunna indikeras genom färgning av valda indikeringselektroder såsom gensvar på. akti- vering av valda styrelektroder.

Såsom beskrives i det brittiska patentet 1.376.399 bildas de färgade fållningarna. vid indikeringselektroden, vilken fungerar såsom en katod, genom reduktion av ofärgad viologen, medan den reverserade processen äger rum vid en motelektrod, anoden. I det följande kallas uppkomsten av färgade fâllningar vid en indikeringselektrod för en skrivoperation, medan avlägsnandet av dylika fällníngar med hjälp av oxidering kallas en raderoperation. En indikerings- elektrod, som har färgade fällningar, kommer att betecknas "skriven".

När en indikeringselektrod skrives, tillföras tillräckligt med ladd- ning för att en tydligt synligavsâttning av färgad fällning skall åstadkommas.

Detta innebärzbeläggrxing av elektroden med några. tiotal molekylärskíkt av fäll- ningen. Ett eller tvâ skikt av fällningen syns ej. I detta saxmnanhlang torde påpekas, att eftersom mängden av färgad fällning, som avsätts vid en' elektrod, beror på den mängd laddning, som tillföras elektroden, är en på elektrokemisk väg arbetande färgindikator särskilt lämplig för åstadkommande av indikeringar med varierbar intensitet, därför att' färgnyansen vid en elektrod är exakt styr- bar. En skriven elektrod ligger påen fväldefinierad potential, som ges av Nernsts ekvation E -oao + x ._1n(p/_š) där Eo och k äro konstanter, c är massakoncentrationen av elektrokemískt fårgande material. i elektrolyten, och p är den del av elektroden, som täcks av den av- satta. fâllningen. Härav följer, att E ligger vid ett maximum, när elektroden 7714242-0 är fullständigt täckt, och icke ändras, hur nxycket ytterligare fällning som än avsätts på. elektroden. I motsats hârtill ligger en oskriven elektrod vid en odefinierad potential, mindre än E, vilken bestäms av komponenterna i elek- trolyten.

Sålunda. existerar en potentialskillnad mellan de skrivna och de oskrivna elektroderna, och bland de elektroder som äro kopplade i en grupp medelst elek- troniska omkopplare äger laddningsöverföring rum från de skrivna till de oskrivna elektrodema mot resistansen hos de elektroniska omkopplarna, och detta fort- sätter till dess de oskrivna elektroderna uppbära ett enkelskikt av elektro- kemiskt färgmaterial och potentialerna hos de skrivna och de oskrivna elek- _ troderna utjämna. Då laddningen avlägsnas från de skrivna elektroderna, åter- vänder den på. dessa elektroder avsatta fâllningen till lösningen. Även om enkel- skikten av elektrokemiskt färgxnaterial på de oskrivna elektroderna äro osyn- liga, har laddningsöverföringen, som kan kallas laddningsläckage i detta sanman- hang, den oynnsamma effekten att bleka indikeringen på. de skrivna elektroderna.

Blekningens. omfattning är icke konstant, eftersom den beror på förhållandet skrivna till oskrivna indikeríngselektroder i en grupp. Om exmepelvis 1.000 indíkeringselektroder med lika area äro kopplade i en grupp, om det åtgår SOpLT/cmz för att avsätta ett enkelskikt av elektrofärgmaterial, och om 2,5 mC/cmz an- vänds för skrivning vid en elektrod, visa enkla beräkningar, att om mindre än 20 elektroder äro skrivna, kommer laddningsläckaget att avleda den skrivna laddningen så att resultatet blir ett osynligt enkelskikt på. de skrivna elek- troderna. Om emellertid fler än 20 elektroder skrivas, reducerar blekningseffek- ten kontrasten mellan skrivna och oskrivna elektroder, särskilt i de grupper av elektroder där blott ett fåtal äro skrivna. Vanligen är tydlig kontrast önsk- värd.

Problemet med laddningsläckage kan också. betraktas ur kretskonstruk- törens synvinkel. I och för uppnâende av en önskad kontrast mellan skrivna och oskrivna elektroder skulle det vara nödvändigt att veta hur många oskrivna elektroder som finns i varje grupp för att man skall kunna bestâmxna den ladd- ning som skall matas till de elektroder, vilka skola skrivas. För en given grupp av elektroder skulle detta antal variera från bild till bild. Drivkretsen måste då innehålla strömgeneratorer, vilka äro exakt styrbara så. att de leve- rera varierande mängder ström i enlighet med den bild som skall indikeras.

Ett sådant krav ökar avsevärt drivkretsamas komplexitet och pris.

Enligt uppfinningen söker man övervinna problemet med laddningslåckage genom att förhindra det. 7714242~u I enlighet med föreliggande uppfinning åstadkommas en elektrokemisk färgindikator, .vilken omfattar en elektrolyt, som innehåller ett elektrofårg- material, ett flertal indikeringselektroder i elektrolyten, vilka indikerings- elektroder äro kopplade i minst en grupp för att medgiva utväljning av sådana elektroder, medel 'för utvâljning av åtminstone några indikeringselektroder, organ för att åstadkomma avsättning av en synlig beläggning av färgad fällning, härrörande från elektrofärgxnaterialet, på. de valda indikeringselektroderna, samt medel för att åstadkommaavsättning av en osynlig beläggning av den färgade 'fällningen på. samtliga icke ^valda indikeringselektroder, varigenom potentialerna på. valda. och ovaldafindikeringselektroder utjämnas.

Såsom påpekats ovan är några få skikt av färgad fällning osynliga., Deoskrivna elektroderna., som belagts med ett osynligt skikt av färgad fäll- ning, kallas “feta nollor". _ Ovannäxunda. och andra. ändamål, egenskaperoch' fördelar med uppfinningen, som definieras i nedanstående patentkrav, framgå av "följande, mera detaljerade beskrivning av en' föredragen utföringsform, som illustreras på. bifogade rit- ningen. Ritningen visar schematiskt en elektrofärgindikator enligt uppfinningen.

Med hänvisning till ritningen ”består en indikator-panel l av två. skikt av díelektriskt material,'t.ex. glas, varav minstett år transparent, vilka skikt ha ett visst avståndfrân varandra. och äro tillslutna vid kanterna, så. att en hermetisk kammare bildasyvilken ârfylld med en lösning av elektro- kenáskt fârgande material. Det transparenta skiktet uppbär en transparent mot- elektrod 2, t.ex. ett tunt oxidskikt, som år anslutet till en klämma 3, vilken hålles på en lämplig potential. Det andra Skiktet uppbär en matris av indike- ringsèlektroder 14 av guld eller platina eller någon annan elektrokemiskt inert metall eller kombination av metaller. Såsom illustreras äro indikeringselek- troderna. h punktformade samt arrangerade i rader och kolumner. Uppfinningen är emellertid icke begränsad till sådan elektrodformeller sådant arrangemang.

För enkelhetens skull ha. blott nio indikeringselektroder h visats arrangerade i tre rader och tre kolumner. Det torde vara. underförstått, att en praktisk tillämpning av en indikator skulle innefattacirka. l.000.ra.der, vilka. var och 'en innehåller cirkaLOOO indikeríngselektroder 14.- Varje indikeringselektrod h är kopplad via. stödskiktet till en elektronisk omkopplare S, vilken visas såsom en fälteffekttransistor även 'om andra transístortyper eller andra elek- troniska. omkopplare såsom exempelvis 'calcogenidglas kunna. användas . Styr- elektroderna. 6 i omkopplarna 5, somåro anslutna. till indikeringselektroder 7714242-0 14 i samma rad, äro kopplade gemensamt till respektive radledare 7. Radledarna 7 äro anslutna till respektive bistabila steg 8 i ett radutväljningsregister 9.

Kollektorelektroden 10 i varje omkopplare 5 är ansluten till till- hörande indikeringselektrod |4 och emitterelektroderna ll i dessa. omkopplare 5, vilka äro anslutna till indikeringselektroderna h i samma kolumn, äro gemen- samt anslutna till en kolumnledare 12. Potentialen hos varje kolumnledare 12 bestämes av en kolumndrivkretsenlxet l3. Kretsenheten 13 visas i detalj för enbart en kolumn. Kolumndrivkretsen 13 reagerar för innehållet i ett bínärt skiftregister ll: av konventionell konstruktion, som mottager data i serie på ledaren 15. De bistabila stegen i skiftregistret lb äro anslutna till resp. kolumndrivkretsenheter 13. I Funktionen hos elektrofärgindikatorn kommer nu att beskrivas generellt utan särskilt beaktande av uppfinningens tillämpning eller kolumndrívkretsarnas detaljer.

Radutvâljningsregistret 9 arbetar normalt som ett cykliskt skiftregíster såsom gensvar på en signal på. en klämma 16, vilken får en enda l-bit att cirku- lera cykliskt genom registret 9. Figuren visar varje radledare 7 förbunden med ett block med beteckningen "l" i motsvarande steg 8 inom radutväljningsregistret 9. Detta indikerar, att när ett steg befinner sig i "l"-tillståndet, aktiveras motsvarande radledare 7. Aktivering av en radledare 7 orsakar aktivering av styrelektroderna i denna rad, och aktiveringssígnalen är så. vald, att den sätter omkopplarna 5 i stånd att slšíppa fram ström. Effekten av l-bítens cirkulation genom registret 9 är därför att raderna. av omkopplare 5 stängas successivt med blott en rad åt gången. När en rad omkopplare sluts, inställas bistabila kretsar í kolumndrivkretsarna på "l" eller "O" för bestämning av huruvida skrivsignaler skola matas till kolumnledarna. Om exempelvis enbart bildskärma- elektroden i en rads mitt skall aktiveras, blir blott den bistabila kretsen i mitt-kolumndrivkretsenheten 13 inställd på "l", medan de bistabila kretsarna i övriga enheter inställas på "O". Bístabila kretsar i "lm-tillståndet släppa fram skrivsignalen till den kolumnledare 12 till vilken kretsenheten 13 i den bistabila kretsen är ansluten. Skrivsignalen framnatas till indikeringselektroden b i raden med den slutna omkopplaren 5. De bistabila kretsarna inställas i enlighet med datan i register 114. Sekvensen av operationer är därför; skifta data, som definierar vilka indikeringselektroder i en rad som skola skrivas i register 114, inställ bistabila kretsar i kolwmdrivkretsen enligt datan i register ll: och slut samtidigt omkopplarna 5 i den rad till vilken datan hän- 1714242-u för sig, och mata slutligen en skrivsignal till samtliga kollmxndrivkretsenheter 13. Denna sekvens upprepas 'för alla rader synkront med l-bitens cirkulation genom radutvâljningsregistret 9.

Såsom förklarats ovan innebär skrivoperatíonen avsättning av ett tydligt synbart skikt av färgad fâllning på. en indikeringselektrod h, ach detta resul- terar i -att indikeringselektroden etableras vid en vâldefinierad potential relativt .en oskriven indikeringselektrod. Om ingenting görs fór ett förhindra det, äger laddningslâckage rum med åtföljande förlust av färgad fällning från de skrivna. elektroderna. h till de oskrivna elektroder vilka äro parallell- kopplade med de skrivna. elektroderna. Läckaget stoppar, när potentialerna hos , de skrivna och oskrivna elektroderna ha utjämnats, dvs. när minst ett enkel- skikt_ avfärgad fällning har avsatts på de oskrivna elektroderna. Pâ figuren bilda elektroderna i respektive kolmmmer grupper av parallellkopplade elektroder, mellan vilka. laddningslâckage kan uppträda. Uppfinningen förhindrar laddnings- låckage genom att få minstfett molekylärt skikt av färgad fëllning att avsättas på. varje elektrod. Nar indikeringselektroden skall skrivas, avsättas tillräck- ligt med färgad fällning för att den skall bli klart synlig. En oskriven indi- keringselektrod uppbär ett osynligt skikt av färgad fällning - en fet nolla.

Potententialskillnaden mellan de skrivna och oskrivna elektroderna är noll och intet laddningsläckage uppträder. Såsom kommer att beskrivas skrivas en fet nolla genom matning av en skrivsignal till korrekta. indikeringselektroder under kortare *tid än vad som krävs förskrivning av ett klart synligt skikt av färgad _ fällning, men uppfinningen är icke begränsad till detta särskilda. utförande.

Exempelvis kan "fet nolla"-strömkä.llan vara en annan än skrivströnnnens för åstadkommande av en ström med mindre storlek under samma tid som åtgår för skrivning av ett synligt skikt av färgad fällning med en ström, som är större.

Med hänvisning till ritningen inkluderar varje kolumndrivkretsenhet 13 fälteffekttransistorkretsar för matning av skriv-, skriv"fet nolla"- och 'rader-signaler till tillhörande kolumnledare 12 och en bistabil krets 35 för lagring av ett datavärde, som härledes från ett motsvarande steg i register 114.

Varje enhets l3 funktion sker såsomgensvar på. styrsignaler på styrledningar gemensamt för alla enheterna. Dessa signaler äro "massradering" på ledningen lT, "selektiv raderíng" på ledning 18, "icke fet nolla" på. ledning 19 och "datainmatning" på. ledning 20. Elektrisk potentid. av läznpligt värde för att orsaka avlägsnande av avsatt färgad fållning' från indikeringselektroderna på- lägges samlingsledarna 21, 22, vilka äro gemensamma för samtliga enheter 13. 7714242-0 Skrivstyrkretsen 23 innehåller tre transistorer 2h-26, vilka äro parallell- kopplade mellan jord eller en referenspotential och en ledare 27, som i sin tur är ansluten vie en transístor 28 till kolumnledaren 12. Styrelektroderne i transistorerna 2h-26 äro anslutna till styrklëmmorna Wl-W3. När transistorn 28 är ledande och en av omkopplarna S år sluten, skapa styrsignaler på någon av klâmmorna Wl~W3 en strömväg, som inkluderar motelektrodklämman 3, elektro- lyten, den indikeringselektrod Ä som är kopplad till den slutna omkopplaren 5, kolumnledaren 12, transistorn 28 och en eller flera av transistorerna 2h-26.

Den mängd ström, som flyter genom vägen på en given tid och sålunda den mängd färgad fällning, som avsättes på índikeringselektroden H, beror på hur många av transistorerna 2ü-26 som göras ledande av styrsígnalerna Wl-W3. Maximal fërgintensitet uppnås, när alla tre transistorerna äro ledande, och minimi- färgintensitet blir aktuell, när blott en är ledande. Detta arrangemang av skrivstyrkretsen utgör ett medel för åstadkommande av indikering med varierbar intensitet.

Transistorn 28 styrs av potentialen på styrelektroden 29. Emitter- elektroden i en transistor 30, som är ansluten för att fungera såsom en strömkälla, är kopplad till styrelektroden 29 och via transístorerna 31 och 32 till jord eller referenspotential. Kollektorelektroden i transistorn 3p är kopplad till en klämma 33, vid vilken en potential anbringas, som är lämp- lig fär att göra transistorn 28 ledande. Så länge transistorerna 3l och 32 icke äro ledande, befordras denna potential till styrelektroden 29 i tran- sistorn 28, medan,då båda transistorerna 3l och 32 äro ledande, potentialen vid styrelektroden 29 är sådan, att transistorn 28 göres spärrad. Transistorn 32 styrs av potentialen på sin styrelektrod, som är potentialen vid kopp- lingspunkten 3ü i en bistabil krets 35 av konventionell utformning. Den bi- stabila kretsens 35 tillstånd styrs av tillståndet hos motsvarande register- steg, som styr konduktiviteten hos en transistor 36 genom att styra potentialen hos en styrelektrod 37. Konventionella återställningskretsar ha icke visats för tydlighetens skull. Transistorn 36 och en transístor 38 äro kopplade i serie mellan kopplingspunkten 3% och jord eller en referenspotentisl. Styr- elektroden 39 i transistorn 38 styrs av signalen "datainföring" på samlings- ledaren 20. När signalen "dstainföring" föreligger, beror den bistabila kretsens 35 tillstånd på huruvida transistorn 36 är ledande eller ej. Potentialerna på de nyss beskrivna dataingångskretsarns äro valda så, att när den bistabila kretsen 35 lagrar en "0", vilket indikerar att en skrivoperation icke erfordras, är potentialen vid kopplingspunkten 3% sådan att transistorn 32 göres ledande. 77142 42- U Konduktiviteten hos transistorn 31 styrs av potentialen vid styrelektrod 1:0, och' denna bestämmas av potentialen på. "icke fet nollam-samlingsledaren 19. Samlingsledaren l9 ligger på sådan potential att transistorn 31 göres ledande med undantag av ett kort tidsintervall, som kallas "fet nolla-skrivtm".

Under denna tid får transistorns 31 spärrade tillstånd styrelektroden 29 att ligga 'pâ_ samma potential som klâmman 33, vilket gör att transistorn 28 leder.

Sammanfattningsvis alstras en bild på följande sätt: En rad indike- ringselektroder väljs; om det krävs alstring av en indikering vid en indike- ringselektrod i en given kolumn inom den valda raden, har kopplingspmzkten 31: i kolumndrivkretsenheten 13 inom denna kolumn sådan potential att transistorn 32 göres spärrad, och potentialen hos styrelektroden 29 är samma som klâmmans 33, vilket resulterar i att skrivströmmen ledes av transistorn 28; om å. andra sidan ingen alstring krävs av en indikering vid elektroden, har kopplinga- punktenfih en potential, som gör transistom 32 ledande, och transistorn 31 är också ledande under styrning från "icke fet nolla"-signalen utom under "fet nolla-skrivperioden", när transistorn 31 är spärrad, vilket låter tran- sistorn 28 släppa fram en skrivström av förutbestämd storlek så länge denna period varar. Processen fortsätter med Ixtväljning av nästa rad av indikerings- elektroder. i Den ström, som är nödvändig för att ett synligt skikt av färgad fäll- ning skall avsättas på. en indikeringselektrod, kan tillföras i en operation, dvs. att en rad av indikeringselektroder väljs, tillräckligt med ström till- föres för skrivning av de valda elektroderna i denna rad och att nästa. rad därefter väljs. Att föredraga är emellertid att tillföra den totalt erforder~ liga strömmängden i form av ett flertal lika pulser. Detta ger en kortare skrivtid ochen gradvis ökning av bildens styrka. Om det finns n sådana lika pulser, cyklas radutvåljningsregistret 9n gånger, och varje gång en rad väljs matas l/n av den totala skrivströmnen till de valda indikeringselektroderna.

Med dylikpulsad skrivning finns det flera sätt att alstra feta nollor. Enligt enförsta metod blir skrivperioden för fet nolla lika fördelad över n skriv- cykler, varvid l/n av den totala "ret no11a"-s1 ovald indikeringselektrod under varje cykel. En andra. metod innebär skrivning av feta nollor under enbart en skrivcykel, som exempelvis kan vara den sista av de n cyklarna. Sistnämnda. procedur förutsätter, att längden på "fet nolla"- skrivperioden icke är större än l/n av den, totala skrivtiden. Skrivoperationens parametrar bero i hög grad på. indikeringselektrodernas geometri och topografi, men det har visat sig, att en laddning om 2,5 mC/cm2 krävs för att åstadkomma en indikering vid en elektrod, medan 200 "C/cmg laddning är tillräcklig för 7714242-0 att alstra en fet nolla. "Fet nolla"-skrivperioden skulle därför vara 0.08 av den fullständiga skrivperioden under förutsättning av samma strömkälla.

Härav följer, att så länge som det icke finns fler än tio skrivcykler, en fullständig "fet nolla"-skrívpuls kan inpassas i vilken som helst av cyklerns..

För att åstadkomma indikeringar med olika intensitet, dvs. gråskala, äro transistorerna 211-26 selektivt påverkbera såsom tidigare förklarats att ge varierbara strömmängder på. kolumnledarna 12 och därmed varíerbara mängder laddning på indikeringselektroderna h. I och för exakt bestämning av den rnängd laddning, som palägges under en "fet nolla"-skrivperiod är det nödvändigt att en känd mängd ström matas till kolumnledama. Det antages exempelvis att för skrivning av en fet nolla blott transistorn 21: göres ledande av en signal på. klämman Wl. För tryggande av att transistorn 214 och enbart den är ledande under “fet nolla"-skrivning äro flera arrangemang möjliga. Exempelvis kan tillståndet hos den bistabila kretsen 35 avkännas och signalen vid Wl alstras närhelst till- ståndet hos denna krets är "O". Ett sätt att uppnå detta är att låta en signal med lämplig längd och tidsanpassning alltid föreligga vid kläznman Wl men att signalerna. icke matas till klämrnorna V2 och WS, om icke kretsen 35 befinner sig i "U-tillståndet. Att föredra âr emellertid ett undvika aampliggaavitien bistabila kretsens 35 tillstånd för styrning av skrivsigzxalerna. Vad som görs är att lägga en fast mängd laddning på. varje elektrod, vilken fasta mängd är vad som krävs för skrivning av en fet nolla. Där den färgade fällningen skall vara synlig, pålägges vidare laddning i en omfattning, som varierar i enlighet med den erforderliga färgintensiteten. Den fasta laddningsmängden skrivas under "fet nolla"-skrivperioden. Under denna period är sålunda skrívströmmen fixerad, vare sig indíkeríngselektroden uppbär blott en fet nolla eller ett synligt skikt av färgad fällning.

Detta betyder för alstring av skrivsignaler och icke fet nolla att styrsignalerna äro konventionella och icke beskrivas i detalj. En svängninga- krets levererar en sekvens grundtidsanpassningspulser, vilka uppdelas på känt sätt för åstedkommande av skrivsignalerna. Skrivsi gnalerna kunna ha. sådan längd, att en skriven elektrod uppnås under en operation. Man kan i stället åstadkomma pulsad skrivning enligt ovan. Med långa skrívsignaler eller dä. "fet nolla."-skrivperioden är fördelad över skrivperioderna, framtages "icke fet nolla"-signalen genom delning av grundtidsanpassningspulserna och inver- tering av delarens utsignal. När pulsad skrivning utnyttjas i kombination med en enda "fet nolla"-skrivperiod, bestämmas "icke fet nolla"-signalens längd genom delning av bastídsazxpassníngspulsema., och den signal som definierar '7714242-ü 10 en sekvens av "fet nolla"-skrivperioder, frannnatas genom räkning av skriv- signalerna och användning av var nxte skrivsignal för att få. fram en "fet nolla"- -'-sig~nal. Såsom konstaterats ovan äro dessa arrangemang konventionella. Detaljer finnas i standardverk angående pulsteknik.

Under skrivoperationen kan visst laddningsläckage äga rum mellan skrivna och oskrivna rader, men dylikt läckage är försumbart. För att full- ständiga figurbeskrivningen klargöras i det följande radermöjligheterna.

Raderoperationen omfattar helt enkelt avledning av laddningen på. indíkerings- elektroderna och är icke tidsberoende förutsatt att en viss minimitid anslås till operationen för tillåtande av fullständig laddningsavledning. En möjlig- het till selektiv radering erbjuder transístorn bl, selektivraderstyrledningen 18 och radersamlingsledaren 22. Transistorn hl är inkopplad mellan transistorn 28 och radersamlingsledaren 22. Ledningen lö är ansluten till styrelektroden i transistorn bl. Samlingsledaren 22 år svagt positiv i förhållande till mot- elektrodens 72 potential. Om exempelvis uvatelektroden ligger på 6V och samlings- ledaren 22 på 6,2V, när transistorn hl är ledande, blir en indikeringselektrod eller rad av índikeringselektroder vald för radering i enlighet med tillståndet hos register 9 och de bistabila kretsarna 35. Denna möjlighet är användbar för radvis radering eller för radering av begränsade fält inom en bild eller alfa- numerisk indikering.

En alternativ raderingsprocedur möjlíggöres avtransistorn 142, mass- raderstyrledningen 17 och radersamlingsledaren 2l, som kan vara ansluten till samlingsledaren 22. Transistorn 1:2 är parallell med transistorn 28 relativt kolumnledaren 12. För utförande av massradering, varvid varje indikeringeelektrod raderas på samma gång som de övriga, bli alla steg i radutväljningsregistret 9 inställda i "lhtillståndet såsom gensvar på en signal vid en klämma 143, vilket resulterar i att styrelektroderna i samtliga omkopplare 5 ligga på en potential, som får ouzkopplama att leda. När massraderstyrledningens 17 potential är sådan att transistorn 142 fås att leda, flyter backström från alla indikeríngselektro- derna, vilket medför avlägsnande av allt avsatt material.

Den föredragna utföringsformen har beskrivits såsom ett exempel. Ut- trycken "rad" och "kolumn" äro givetvis utbytbara, och uppfinningen är tillämp- bar på. andra arrangemang av indikeringselektroder och på. annan utrustning för utväljning av för skrivning avsedda indikeringselektroder.

Claims (3)

7714242-0 ll Patentkrav

1. l. Elektrofärgindikator, k ä n n e t e c k n a d av en elektrolyt, som innehåller ett elektrofärgmaterial, ett flertal indikeringselek- troder (Ä) i elektrolyten, vilka indikeríngselektroder äro elektriskt hopkopplade i åtminstone en grupp för att möjliggöra utväljning av indikeringselektroder, medel för att välja ut åtminstone några indike- ringseiektrbder (9, 13, ih, 15-20), medel (9, 13) för att åsfiaakømma avsättning av en synlig färgad beläggning, härrörande från elektro- färgmaterialet, på de valda indikeringselektroderna samt medel (9, 13) för att åstadkomma avsättning av en osynlig beläggning av den färgade fällningen på alla ovalda indikeringselektroder, varigenom potentialerna hos valda och ovalda indikeringselektroder utjämnas.

2. Indikator enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att indikeringselektroderna (Ä) ha lika area, att medlen (9, 13) för att åstadkomma avsättning av den synliga beläggningen åstadkomer avsättning i en given takt under en given tid, samt att medlen (9, 13) för att åstadkomma avsättning av den osynliga beläggningen åstadkommer avsätt- ning vid den givna takten under en tíd, som är en förutbestämd bråkdel av nämnda givna tid.

3. Indikator enligt patentkravet l eller 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att indikeringselektroderna (M) ha lika area och äro arrangerade i rader och kolumner samt att var och en hör samman med en särskild elektronisk omkopplare (5) med en styrelektrod (6), vilken såsom gensvar på pålagd potential är i stånd att styra strömpassagen genom omkopp- laren till indikeringselektroden, varigenom styrelektroderna i den aktuella raden anslutas till radledare (T), och varvid de elektroniska omkopplare, som höra samman med indikeringselektroderna i respektive kolumner, anslutas via resp. kolumnledare (12) till kolumndrivkrets- enheter (13). Ä. Indikator enligt patentkravet 3, k ä n n e t e c k n a d därav, att varje kolumndrivkretsenhet (13) innefattar en bistabíl krets (35), en strömkälla (t.ex. 30) och en transistoromkopplare (28), som är kopplad i serie med kolumnledaren (12) och strömkällan, varvid omkopp- laren (28) är sluten under en period, som är tillräcklig för avsättning d7714242-0 12 av en synlig beläggning av färgad fällning, när den bistabila kretsen (35) befinner sig ett givet stabilt tillstånd, och är sluten under en tidsperiod, som är tillräcklig blott för avsättning' av en osynlig be~ läggning air färgad fällning, när den bistabila kretsen (35) befinner sig i det andra stabila tillståndet.