SE429081B - Elektronisk sendare for likstromstelegrafi - Google Patents

Description

780ê7¿f'7-9 z källan till det föreskrivna strömvärdet. Vid användning av dessa sändare i spännings- styrda anläggningar där tel egrafi signalerna på ingången till telegrafledningen är definierade som spänningar av föreskriven storlek (t.ex. ej mer än 5 volt lägre än tel egrafibatteri spänningen på 80 vol t) och där mottagarens ingångsimpedans har valts så stor som praktiskt möjligt, inställes istället konstantströmkällan på en så hög strömstyrka (t.ex. 50 mA) att impedansen i telegrafledningen och mottagaren til-l sam- mans alltid bestämmer strömmen på mottagarsidan och strömkällan följaktligen fungerar som enbart strömbegränsare.

Ett stort problem som också alltid måste uppmärksammas vid användning av elek- troni ska tel egrafsändare är överhörning från telegrafsignal erna till intilliggande transmissionsledningar. Speciellt vad gäller intilliggande telefonledningar är den genom överhörningalstrade störningen besvärande eftersom den ligger inom tel fre- kvensbandet och följaktligen är hörbar. För den skull måste telegrafverken ställa stränga krav på nivån av denna typ av störning. Eftersom överhörning ökar med fre- kvensen bör de högre frekvenserna i telegrafi signal erna undertryckas fór att hålla överhörningsstörningarna inom acceptabla gränser. I M2) . i Teknikens ståndpunkt.

De kretsar som tidigare kommit allmänt till användning och som fortfarande ut- nyttjas tillsammans med kända elektroniska telegrafi sändare för undertryckning av de högre frekvenserna i tel egrafi signal erna, består av LC-filter med två seriespolar och en parallellkondensator eller en seriespole och två parallellkondensatorer. Med hän- syn till vanliga telegrafi hastigheter är gränsfrekvenserna för dessa LC-filter för- hållandevis låga, vilket innebär att i synnerhet de nödvändiga spelarna blir omfångs- rika och därför väsentligt begränsar möjligheterna till miniatyrisering av de elek- troni ska tel egrafi sändarna.

GB patentskriften 1209388 beskriver ett utbyte av LC-filtren för undertryckning av högre frekvenser i polära signaler med väsentligen momentana övergångar mot en krets utan spolar, vilken krets innefattar en första operationsförstärkare med sådan återkopplingskrets att den första förstärkaren avger en utsignal med väsentligen lin- jär fiirstärkningskarakteristik till svar på en övergång i de polära signalerna, och en andra operationsförstärkare med sådan återkopplingskrets att den andra förstärka- ren avger en utsignal med väsentligen si nusfonnad förstärkningskarakteristik till svar på en utsignal från den första förstärkaren. Funktionssättet för denna krets grundar sig huvudsakligen på förekommande skillnader i utseende hos de olinjära ström-spänningskarakteri sti korna för kiseldioder och germaniumdioder inom övergångs- området mellan ledande och oledande tillstånd.

Frånsett att ett sådant markerat beroende av egenskaperna hos oli njära element normalt ej är önskvärt av praktiska skäl, så skulle användningen av denna kända 2 78047ë7-9 krets i elektroniska telegrafisändare kräva drastiska förändringar i den förekommande sändaruppbyggnaden som dessutom skulle åtföljas av en väsentlig ökning av antalet element och av effektförbrukningen enär denna krets ej är ändamålsenlig för behand- ling av stora strömmar och spänningar i telegrafisignalerna på sändarutgângen och följaktligen ej kan införas på samma ställe som LC-filtren.

Därutöver har tidigare föreslagits att miniatyrisera elektroniska telegrafisän- dare genom utelämnande av spolarna i befintliga LC-filter. Emellertid visade det sig då att undertryckningen av de högre frekvenserna i telegrafisignalerna blir otill- räcklig för att hålla överhörningsstörningen i intilliggande telefonledningar inom acceptabla gränser.

B. Sammanfattning av uppfinningen. Ändamålet med uppfinningen är att åstadkomma en elektronisk telegrafisändare av inledningsvis nämnt slag med ett utgângsfilter som på ändamålsenligt sätt undertryc- ker de högre frekvenserna i telegrafisisignalerna för att hålla störningsnivân i in- tilliggande telefonledningar nedanför föreskrivet värde, och som trots detta är upp- byggd av volymmässigt små och billiga konponenter enbart så att det därigenom blir möjligt att uppnå en väsentlig miniatyrisering av sändaren som helhet.

Den elektroniska telegrafisändaren enligt uppfinningen är kännetecknad av att utgångsfiltret även innefattar två komplementära grenar parallellt med telegrafled- ningen, varvid åtminstone en av de två grenarna är anordnad att till svar på en pola- ritetsövergâng i den från strömkällan tillförda linjeströmmen avge en korrektions- strömpuls vars polaritet är motsatt linjeströmmens till telegrafledningen.

C. Ritninqsbeskrivning.

I det följande kommer några utföringsexempel på uppfinningen och därmed samman- hängande fördelar att beskrivas närmare under hänvisning till ritningarna, där: fig_§ visar ett blockschema för en likströmstelegrafianläggning innehållande en elektronisk sändare enligt känd teknik; fjg_§ visar ett utföringsexempel på en enpolig kon- stantströmkälla lämplig för användning i sändaren enligt fig 1; jjg_§ och fig 4 visar tidsdiagram för beskrivning av funktionssättet för sändaren i fig 1; fig_§ visar ett kopplingsschema för ett första utföringsexempel på en elektronisk sändare enligt uppfinningen; fig 6 och 7 visar tidsdiagram för beskrivning av funktionssät- tet hos sändaren i fig 5; jjg_§ visar ett kopplingsschema för ett andra utförings- exempel på en elektronisk sändare enligt uppfinningen; jig_2 visar tidsdiagram för beskrivning av funktionssättet hos sändaren i fig 8; fjg_1Q visar ett kopplings- schema för ett modifierat utföringsexempel på sändaren i fig 5; jig_ll och fig_l§ visar ett kopplingsschema för ett första och ett andra utföringsexempel på en förgre- ning i utgångsfiltret i utgångsfiltret i sändaren i fig 8. 780474?-9 DE utläggningsskrift 2.358.003 beskriver en elektronisk telegrafisändare, i vilken telegrafisígnalernas höga frekvenser undertryckes genom glättningskret- sar innehållande varken LC-filter eller operationsförstärkare. I denna kända sän- dare tillföras styrsignalerna, som är galvaniskt isolerade från de bínära signa- lerna, genom en symmetrikrets till en glättningskrets realiserad såsom ett tran- sistoriserat RC-lågpassfilter, vars utspänning får styra en bipolär konstantström- källa på sådant sätt att linjeströmmen bibehåller filterutspänningens signalvåg- form. I För matning av symmetri- och glättningskretsarna kräver denna kända sändare två extra-matningsspänningar, vilka måste vara konstanta med hög noggrannhet på grund av de krav som ställes på telegrafílinjeströmmens symmetri och nivå och vil- ka spänningar ger upphov till extra effektförbrukning i händelse av att desamma härledes från telegrafispänningskällan. För att uppnå den önskade graden av symme- tri och önskad nivå hos telegrafilinjeströmmen kräver denna kända sändare dess- utom två inställbara motstånd, vars inställningar påverkar varandra och måste ut- föras separat för varje telegrafiledning. Denna kända sändare kräver dessutom tvål komplementära och linjärt styrbara strömkällor, vilka var och en måste vara dimen- sionerade för en effektförbrukning motsvarande telegrafilinjeströmmens maximala värde och kräver dessutom särskilda åtgärder för temperaturkompensation. De tidi- gare nämnda nackdelarna, d v s en drastisk förändring av sändarens nuvarande upp- byggnad och en väsentligt ökad effektförbrukning, gäller i lika mån denna kända sändare.

D. Beskrivning av utföringsexempel.

D (ll. Allmänt.

Fig 1 visar blockschemat för en känd anläggning för polär likströmstelegrafi med en elektronisk sändare 1 i vilken binära datasignaler omvandlas till telegrafisigna- ler som utsändes i form av polära linjeströmmar till en mottagare 2 genom en tele- grafledning 3.

Eftersom ström- och spänningsvärdena för de binära datasignalerna och för tele- grafisignalerna är belägna inom helt skilda områden så är dessa signaler galvaniskt isolerade från varandra i sändaren 1. För detta ändamål innefattar sändaren 1 en in- gångskrets 4 för att ur datasignalerna alstra komplementära styrsignaler D och D , vilka är galvaniskt isolerade från datasignalerna genom nämnda medel, t.ex. transformatorer Äler opto-elektroniska kopplingselement. Styrsignalerna DQD 'styr en omkopplingskrets 5, vilken i beroende av datasignalernas binärvärde ansluter den positiva polen +TB eller den negativa polen -TB hos ett telegrafibatteri till 7804747-9 telegrafledningen 3 genom en enpolig konstantströmkälla 6. I fig 1 innefattar kopp- lingselementet 5 tvâ komplementära transistorer TI, T2 och två dioder DI, D2, varvid strömkällans 6 ena pol är ansluten till den positiva polen +TB genom transis- torn T1 och till telegrafledningen 3 genom dioden D2 och strömkällans 6 andra pol är ansluten till den negativa polen -TB genom transistorn T2 och till telegrafled- ningen 3 genom dioden D1.

Om styrsignalen D antager sitt låga värde för en binär “1" i datasignalerna och följaktligen styrsignalen U sitt höga värde, så befinner sig transistorn T1 och dioden D1 i sina ledande tillstånd medan transistorn T2 och dioden D2 är oledande,varigen om en positiv linjeström il flyter från den positiva polen +TB genom transistorn T1, strömkällan 6 och dioden D1 till telegrafledningen 3. För binärvärdet "O" i datasignalerna intager då transistorn T1 och dioden D1 sina oledande tillstånd och transistorn T2 och dioden D2 sina ledande tillstånd, vari- genom en negativ linjeström il flyter från den negativa polen -TB genom transistorn D2, strömkällan 6 och dioden D2 till telegrafledningen 3.

Jämfört med konventionella elektromekaniska sändare är den i fig 1 visade elek- troniska sändaren 1 tilltalande inte bara genom att utrymmeskrävande och dyrbara ele- ment såsom mekaniska telegrafirelä och tillhörande gnistsläckningskretsar saknas, utan också eftersom användningen av konstantströmkällan 6 gör vissa tillkommande ät- gärder överflödiga i dessa konventionella sändare, t.ex. belastningslampor för skydd av telegrafibatteriet från kortslutningar i telegrafledningen 3 eller inställbara motstånd för inställning av linjeströmmen till föreskrivet värde.

Trots att andra konstruktioner är tänkbara är den i fig 1 visade enpoliga konstantströmkällan 6 företrädesvis uppbyggd på det sätt som framgår av fig 2 och som är förut känt från exempelvis publikationen “VALVO Technische Informationen für die Industrie“ nr 132, augusti 1969. Strömkällan 6 i fig 2 består av två parallellgrenar 7 och 8, där betraktat i riktningen för den tillförda strömmen Is grenen 7 i tur och ordning innefattar ett motstånd R7, emitter-kollektorbanan i en pnp-transistor T7 och en zenerdiod Z7, medan grenen 8 i tur och ordning innefattar en zenerdiod 28, kollektor-emitterbanan i en npn-transistor T8 och ett motstånd R8. Zener- dioderna Z8, Z7 tillför dessutom basspänningarna för transistorerna T7, T8. I grenen 7 är strömmen genom zenerdioden Z7 väsentligen lika med emitterströmmen i transistorn T7, varvid sistnämnda ström uteslutande är bestämd genom zenerspänning- en V2 för dioden Z8 i grenen 8, bas-emitterspänningen VBE för transistorn T7 och resistansen R hos motståndet R7 i grenen 7. Detta innebär att strömmen genom grenen 7 är oberoende av spänningen VS över strömkällan 6. Samma resonemang gäller för strömmen genom grenen 8 och följaktligen även för totalströmmen IS som avges av strömkällan 6. För att begränsa förlusterna per transistor har strömmarna genom de båda grenarna 7,8 gjorts lika stora genom lämpligt val av motstånden R7, R8. To- talströmmen IS erhåller därvid värdet :S3 zwz - vBE) /R 780474?-9 6 och är oberoende av spänningen VS över strömkällan 6. Det förutsättes därvid att spänningen Vs överstiger den s.k. knäspänningen VK, d.v.s. det värde på VS för vilket kretsen i fig 2 fortfarande just kan fungera som strömkälla. För den i fig 2 visade konstruktionen är denna knäspänning VK'i en första approximation lika med 2VZ. Om man vill uppnå en mycket låg knäspänning-VK kan de respektive zenerdio- derna Z7,Z8 i fig 2 ersättas med seriekopplingen av två kiseldioder i framrikt- ningen. VK blir då i en första approximation lika med 4VF, där framspänningen VF för en kiseldiod är approximativt en storleksordning mindre än zenerspänningen VZ för en zenerdiod. Om en ytterligare begränsning av transistorförlusterna önskas så kan emitter-kollektorbanan i de respektive transistorerna T7,T8 parallellkopp- las med ett motstånd R'7, R'8, vilket är antytt i fig 2 genom en streckad linje, varvid dessa motstånd R'7,R'8 i så fall dessutom säkerställer automatisk upp-_ startning av strömkällan 6 vid inkoppling av spänningen VS.

Den beskrivna elektroniska sändaren kan utnyttjas i såväl strömstyrda som spän- ningsstyrda telegrafianläggningar. g I strömstyrda anläggningar är telegrafisignalerna på ingången till telegrafled- ningen 3 definierade som strömmar, vilka (efter inledande transienter) har en före- skriven strömstyrka, t.ex. 20 mA. Ingången till mottagaren 2 bildas då av ett polärt relä 9 med en impedans som är så låg som praktiskt möjligt med hänsyn till nödvändig känslighet vid den föreskrivna strömstyrkan. Om den beskrivna sändaren utnyttjas i sådana strömstyrda anläggningar inställes strömkällan 6 i fig 2 genom lämplig dimen- sionering av motstånden R9,R8 så att den avgivna strömmen IS antager nämnda föreskrivna strömstyrka. Eftersom i sådana strömstyrda anläggningar spänningen Vs över strömkällan 6 alltid är mycket större än knäspänningen VK, så arbetar ström- källan 6 kontinuerligt som en väsentligen ideal strömkälla.

I spänningsstyrda anläggningar är telegrafisignalerna på ingången till telegraf- ledningen 3 definierade som spänningar, vilka (efter inledande transienter) har ett föreskrivet värde, t.ex. minst 75 volt vid en telegrafibatterispänning lika med 80 volt. Ingången till mottagaren 2 bildas även i detta fall av ett polärt relä 9, vil- ket emellertid i detta fall är anslutet till telegrafledningen 3 genom ett seriemat- stånd (ej visat i fig 1) med tillräckligt hög resistans för att begränsa den mottagna strömmen för alla vanligen förekommande telegrafledningslängder till värden som är förenliga med det polära reläets 9 känslighet, varvid ett kompromissvärde som ofta utnyttjas i praktiken för detta seriemotstånd är resistansen 4 kohm. Om den beskrivna sändaren utnyttjas i sådana spänningsstyrda anläggningar inställes strömkällan 6 i fig 2 genom lämplig dimensionering av motstânden R7,R8 till en strömstyrka Is av sådan storlek att under alla förhållanden strömmen på mottagarsidan är bestämd genom spänningen på ingången till telegrafledningen 3 och den sammanlagda impedansen i telegrafledningen 3 och mottagaren 2. Denna strömstyrka Is kan exempelvis vara 7804747-9 lika med 50 mA. I sådana spänningsstyrda anläggningar kommer emellertid spänningen VS över strömkällan 6 att överstiga nämnda knäspänning VK enbart under en polari- tetsväxling, men under övrig tid är spänningen lägre, vilket innebär att strömkällan 6 i realiteten arbetar som en strömbegränsare som under en polaritetsväxling avger en konstant ström med det förinställda värdet IS och som under övrig tid avger en ström vars strömstyrka för en given telegrafibatterispänning är bestämd av den sam~ manlagda serieresistansen i telegrafledningen 3 och mottagaren 2.

I den beskrivna elektroniska sändaren bör man emellertid även uppmärksamma över- hörningen i intilliggande telefonledningar till följd av signalerna i telegrafled- ningen 3. För att nedbringa nivån för överhörningen så tillföres linjeströmmen från strömkällan 6 till telegrafledningen 3 genom ett utgângsfilter 10. I många kända te- legrafianläggningar innefattar utgângsfiltret 10 två seriespolar L1,L2 och en parallellkondensator Cl. Gränsfrekvensen för ett sådant LC-filter 10 är vald 1,5 till 2 gånger större än den mot telegrafihastigheten svarande frekvensen, men för den ännu vanligtvis använda telegrafihastigheten 50 baud är denna gränsfrekvens vald så låg att i synnerhet spolarna L1,L2 kräver stort utrymme och dessutom blir dyrbara. Ett LC-filter 10 som fortfarande ofta kommer till användning har värdena L1=L2=1H och C1=2,2 /uF och upptager en volym lika med ungefär 500 cma även vid tillämpning av modern tillverkningsteknik, kan tjäna som exempel i detta saman- hang. Å Eftersom utgångsfiltrets 10 i fig 1 volym utgör det främsta hindret för en mi- niatyrisering av sändaren I och eftersom denna volym väsentligen uteslutande bestäm- mes av spolarna L1,L2 har man tidigare föreslagit en miniatyrisering av sändaren 1 genom utelämnande av seriespolarna L1,L2 i utgångsfiltret 10. Det visar sig emellertid att ett sådant utgångsfilter 10, som enbart innehåller en parallellkonden- sator Cl och som följaktligen kräver lite utrymme, ej i tillräckligt hög grad un- dertrycket de högre frekvenserna i telegrafisignalerna för att kunna hålla överhör- ningen i intilliggande telefonledningar inom acceptabla gränser. Signalvâgfonnerna för spänningar och strömmar i olika punkter av sändaren i fig 1 vid användning av ett utgångsfilter 10 innehållande enbart en parallellkondensator Cl är schehatiskt vi- sade i fig 3 och fig 4 för strömstyrda respektive spänningsstyrda anläggningar.

I fig 3 och 4 visar tidsdiagrammet a den binära datasignal som skall överföras,tidsdiagrammet b visar den tillhörande styrsignalen D med +TB som referens och tidsdiagrammet c visar den tillhörande styrsignalen'D med -TB som referens, varvid TB exempelvis är lika med 80 volt. Tidsdiagrammet d visar dessutom den polära linjeströmen il som tillföres från strömkällan 6, vilken är inställd till Is, varvid IS i fig 3 är lika med det föreskrivna konstantvärdet lika med exempelvis 20 mA och där Is i fig 4 har ett värde lika med exempelvis 50 mA. Fig 4 visar också det stationära värde I'S för strömmen il som beror på den sammanlagda serieresi- stansen i telegrafledningen 3 och mottagaren 2 och som alltid måste vara lägre än iaouiai-9 c 8 IS. lidsdiagrammet e i fig 3 visar strömmen ia på ingången till telegrafledningen 3 och dess föreskrivna stationära värde Is. Tidsdiagrammet e i fig 4 visar spän- ningen VZ på ingången till telegrafledningen 3 och dess stationära värde TB', som ej understiger TB med mera än ett föreskrivet värde av exempelvis 5 volt.

Av diagrammet e i fig 3 framgår att strömmen iz vid tidpunkterna tl och tz för polaritetsväxlingarna i strömmen il har en diskontinuerlig derivata. Av dia- grammet e i fig 4 framgår också att spänningen V2 har en diskontinuerlig derivata vid tidpunkterna tl och tg för polaritetsväxlingarna i strömmen il och dessutom vid tidpunkterna t3 och t4 då spänningen V2 efter en växling antager sitt sta-- tionära värde TB' (och följaktligen strömmen il sitt stationära värde I's). Som är känt från Fourier-analysen är det just dessa diskontinuiteter som är anledningen till de förekommande högre frekvenserna i telegrafisignalerna och följaktligen till överhörningen till intilliggande telefonledningar eftersom denna tilltager med ökande frekvens. ' i D(2)§ Beskrivning av fig .

Fi g 5 visar kopplingsschemat för ett första utföringsexempel pä en elektronisk sändare för polär likströmstelegrafi enligt uppfinningen. Element i fig 5 med mot- svarighet till elementen i fig 1 har samma hänvisningsbeteckningar.

I detta första utföringsexempel innefattar utgângsfiltret 10 förutun parallell- kondensatorn Cl, som nämnts ovan, tvâ komplementära grenar 11 och 12 parallellt med telegrafledningen 3 och till svar på en polaritetsväxling i linjeströmmen il från strömkällan 6, så alstrar åtminstone en av de tvâ grenarna 11,12 en korrektionsström- puls ic med en polaritet motsatt linjeströmmens il till telegrafledningen 3. Mera i detalj innefattar var och en av de tvâ komplementära grenarna 11,12 en styrbar hjälpströmkälla 13,14 för alstring av korrektionsströmpulsen ie samt en styrkrets 15,16 som härleder ett spänningssprång, som sammanfaller med polaritetsväxlingen i linjeströmmen il, från omkopplingskretsen 5 och som innefattar en deriverande krets och en begränsare för alstring av ett amplitudbegränsat, genom derivering härlett spänningssprång som styrpuls för hjälpströmkällan 13,14.

I fig 5 utgöres hjälpströmkällan 13 av en pnp-transistor TI3, vars emitter är ansluten genom ett motstånd R13 till den positiva polen +TB och vars kollektor är ansluten till telegrafledningen 3. Pâ motsvarande sätt bildas hjälpströmkällan 14 av en npn~transistor T14 vars emitter är ansluten genom ett motstånd R14 till den negativa polen -TB och vars kollektor är ansluten till telegrafledningen 3. Dessutom är i fig 5 ingången till styrkretsen 15 ansluten till transistorns T2 kollektor i omkopplingskretsen 5 och pâ motsvarande sätt är ingången till styrkretsen 16 ansluten till kollektorn hos transistorn T1 i omkopplingskretsen 5. I styrkretsen 15 bildas den deriverande kretsen av seriekopplingen av en kondensator C15 och tvâ motstånd e 7804747-9 Rl5 R17 mellan ingången och den positiva polen +TB medan begränsaren bildas av en zenerdiod Z15 kopplad parallellt med motståndet R17. Kopplingspunkten mellan motstånden R15,R17 i styrkretsen 15 är ansluten till transistorns T13 bas 1 hjälpströmkällan 13. Pâ motsvarande sätt bildas den deriverande kretsen i styrkretsen 16 av seriekopplingen av en kondensator C16 och tvâ motstånd R16,R18 mellan ingången och den negativa polen -TB och begränsaren bildas av en zenerdiod 216 pa- rallellt med motståndet R18. Kopplingspunkten mellan motstånden R16,R18 i styr- kretsen 16 är ansluten till basen hos transistorn T14 ingående i hjälpströmkällan 14.

D(3). Beskrivning av sändarens i fig 5 funktion.

Funktionssättet för sändaren i fig 5 beskrives nedan för tillämpningar i ström- styrda och spänningsstyrda telegrafianläggningar.

On sändaren i fig 5 användes i en strömstyrd telegrafianläggning så inställes strömkällan 6 till det föreskrivna stationära värdet Is för strömmen iz på in- gången till telegrafledningen 3. I detta fall är strömmen IS lika med exempelvis 20 mA. Signalformen för spänningarna och strömmarna som i detta fall uppträder i olika punkter i sändaren i fig 5 är visade schematiskt i tidsdiagrammet i fig 6.

I fig 6 är den binära datasignalen som skall överföras betecknad A och den po- lära linjeströmmen il som då avges till svar på datasignalen a är visad vid b (se tidsdiagrammen a och b i fig 3). Nämnda linjeström il har ett positivt värde +15 för t<: tl ett negativt värde -IS för t1<ít värde +15 för tg )>t. Spänningarna CT2 och CT1 visade vid c respektive d upp- träder då på kollektorn i transistorn T2 och T1 i omkopplingskretsen 5. Dessa spänningar Clà och CT1 representerar sprången vid tidpunkterna t = tl och t = tg vid polaritetsväxlingarna i linjeströmmen il som tillföres från strömkällan 6, vilka spänningssprång utnyttjas för styrning av hjälpströmkällorna 13 och 14.

Speciellt representerar CZ ett negativt språng vid tidpunkten t = tl varvid linjeströmmen tl växlar från sitt positiva värde +15 till sitt negativa värde -IS. Omedelbart före t = tl leder dioden T1 men transistorn T2 är spärrad, vilket innebär att Clé då antager sitt positiva värde som är väsentligen lika med det positiva stationära värdet för spänningen V2 på ingången till telegrafledningen 3 (detta stationära värde är ej bestämt i strömstyrda anläggningar men är i praktiken väsentligt lägre än +TB). I motsats härtill leder transistorn T2 kort efter t = ti men dioden D1 är spärrad, vilket innebär att CT2 då har ett negativt värde som är väsentligen lika med -TB. I styrkretsen 15 i grenen 15 blir det negativa spän- ningssprânget i CT2 vid t = tl deriverat och begränsat till zenerspänningen för dioden 215 och därefter blir den sålunda alstrade styrpulsen tillförd till tran- sistorns T13 bas i hjälpströmkällan 13. Till svar pä denna styrpuls alstrar tran- sistorn T13 då en positiv korrektionsströmpuls ic av samma form som styrpulsen. isolmfl-e g n Storleken av denna positiva korrektionsströmpuls ic vid tidpunkten t = tl instäl- les med hjälp av motståndet R13 till ungefär 215, d.v. s. värdet av sprânget i linjeströmmen i1_vid tidpunkten t = tl. i Korrektionsströmpulsen ic, som avges av grenen 11 i utgângsfiltret 10 till svar på polaritetsväxlingen i linjeströmmen il vid tidpunkten t = tl, är visad vid e» i fig s. Från tidpunkten t = tl tiii tidpunkten t =gt1 + d då det derivera- de spänningssprânget i Clá i styrkretsen 15 blir mindre än zenerspänningen för dio- den Z15 så antager korrektionspulsen ec ett värde som endast ringa avviker från + 2 Is (denna avvikelse förorsakas av zenerdiodens Z15 icke ideala karaktärl- Efter tidpunkten t =stl + d avtager värdet av korrektionsströmpulsen ic exponentiellt med en tidskonstant bestämd av den deriverande kretsen C15, R15, R17 i styr- kretsen 15. i Med hänsyn till den symmetriska uppbyggnaden av omkopplingskretsen 15 liksom utgângsfiltret 10 gäller ovanstående efter vederbörliga ändringar även för spännngen CT1 och strömkorrektionspulsen in som alstras av grenen 12, sålunda uppvisar spänningen CT1 vid tidpunkten t = ta, vid vilken linjeströmmen il växlar från sitt negativa värde - IS till sitt positiva värde + IS, ett positivt spännings- språng från vilket styrkretsen 16 i grenen 12 alstrar en styrpuls för transistorn TI4 i hjälpströmkällan 14, vilken till svar på denna styrpuls avger en negativ kor- rektionsströmpuls ic, vars storlek vid t = tz inställes till ungefär 2 Is med hjälp av motståndet R14. Också denna korrektionsströmpuls ic från grenen 12 i utgângsfiltret 10 till svar på en polaritetsväxling i linjeströmmen il vid tidpunk- ten t = tg är visad vid e i fig 6.

Linjeströmmen il vid b och korrektionsströmpulserna ic vid e resulterar i en korrigerad linjeström (il + ic) som är visad vid f i fig 6 och som i utgångsfilt- ret 10 tillföres den med telegrafledningen 3 parallellkopplade kondensatorn Cl. I motsats till linjeströmmen il som uppvisar tvära övergångar vid tidpunkterna t = tl och t = tz så har den korrigerade linjeströmmen (il + ic) mera gradvisa övergångar med ett långsamt varierande avsnitt för t1<: t tz + d och med en snabbt (enligt en exponentialfunktion) varierande del från t = tl + d och t = t2 + d. Strömmen iz på ingången till telegrafledningen 3 till svar på denna korrigerade linjeström (ic = ic) är visad vid g i fig 6.

I slutet av avsnittet D(1) framhölls beträffande den kända sändaren i fig 1 att speciellt diskontinuiteterna i derivatan av strömmen ia utgör orsaken till uppträ- dande högre frekvenser i signalerna på telegrafledningen 3 och följaktligen till överhörningen till intilliggande telefonledningar. Nu kan visas att diskontinuiteter- na i derivatan av strömmen i¿ är proportionella mot diskontinuiteterna i strömmen som tillföres parallellkopplingen av kondensatorn Cl och telegrafledningen 3. Till följd av att sistnämnda ström i sändaren'i fig 5 ej utgöres av linjeströmmen il, sun uppvisar stora diskontinuiteter (se b i fig 6), utan istället av den korrigerade 7804747-9 linjeströmmen (il + ic) som ej över huvud taget uppvisar nâgra diskontinuiteter (se f i fig 6) så är delen högre frekvenser i strömmen iz på ingången till tele. grafledningen 3 väsentligt lägre vid sändaren i fig 5 än sändaren i fig 1 och följ- aktligen är störnivân i intilliggande telefonledningar lägre.

Omfattande försök har visat att man genom användning av de beskrivna åtgärderna i sändaren i fig 5 kan uppnå värden för denna störnivå som ligger mycket nära de vär- den som erhålles med användning av kända LC-filter. En jämförelse mellan sändarna i fig 1 och fig 5 vid en telegrafihastighet av 50 baud, varvid störnivån bestämmes med hjälp av ett mätinstrument (“posphometer") med en vägningskurva som föreskrivits av CCITT kan tjäna som exempel. Om störnivån för sändaren i fig 1 innefattande ovan nämnda LC-filter (L1 = L2 = IH och Cl = 2,2 /uF) väljes som referens så er- hâlles då en störnivå för sändaren i fig 5 som ej mer än 20% överstiger denna refe- rensnivå utan inställning av utgångsfiltret 10 (väsentligt lägre värden än 20% kan uppnås genom inställning). Detta innebär att störnivån för sändaren i fig 5 ligger väl under tvâ gånger denna referensnivä, vilket värde anges som den övre gränsen av vissa televerk.

Dessa fördelaktiga värden på störnivån i intilliggande telefonledningar åtföljes dessutom av en endast ringa distorsion av själva telegrafisignalerna. De positiva och negativa korrektionsströmpulserna ic tillföres förvisso i utgångsfiltret 10 i fig 5 genom två olika, komplementära grenar 11 och 12, men för övrigt är dessa grenar 11,12 identiska, varav följer att endast toleranserna hos de ingående komponenterna i ut- gângsfiltret 10 kan resultera i skillnader i förskjutningen av de karakteristiska tidpunkterna för strömmen iz (nollgenomgångarna hos i2). Det visar sig emellertid att den därigenan förorsakade telegrafidistorsionen kan hållas under det praktiskt acceptabla värdet 2% utan att detta ställer alltför höga krav på de i utgångsfiltret 10 ingående komponenterna, varför det ej är nödvändigt att utnyttja dyrbara komponen- ter.

Eftersom såväl antalet som storleken av nämnda komponenter är litet så kräver utgângsfiltret 10 i fig 5 endast litet utrymme. Detta kan illustreras genom de filter som utnyttjas i den tidigare nämnda jämförelsen mellan sändarna i fig 1 och fig 5.

LC-filtret i fig 5 har en volym motsvarande ungefär 500 cm3 och är ej lämpligt för montering på tryckta kretskort. I motsats härtill är utgångsfiltret 10 i fig 5 väl lämpat för montering på tryckta kretskort och kräver då en yta ungefär lika med 10 cmz enbart vid den inom detta tekniska omrâde normala höjden 14 mm hos kretsupp- byggnaden. Genom tillämpning av ovan beskrivna åtgärder i sändaren i fig 5 kan sålun- da en synnerligen effektiv miniatyrisering av sändaren som helhet åstadkommas. En tillkommande fördel med de beskrivna åtgärderna är att till skillnad från LC-filtret i fig 1 utgångsfiltret 10 i fig 5 ej ger en oönskad spänningsiörlust eftersom såväl kondensatorn Cl som de tvâ grenarna 11,12 är kopplade parallellt med telegrafled- ningen 3. vsoavai-9 12 Sändaren i fig 5 kan alternativt utnyttjas i spänningsstyrda telegrafianlägg- ningar och i så fall inställes strömkällan 6 på ett strömvärde IS lika med exempel- vis 50 mA av sådan storlek att under alla förhållanden strömmen på mottagarsidan är bestämd genom den sammanlagda impedansen i telegrafledningen 3 och mottagaren 2. Ut- seendet av spänningarna och strömmarna som därvid uppträder i olika punkter i sända- ren i fig 5 är visade i fig 7 på samma sätt som i fig 6 men med den skillnaden att tidsdiagrammet g_i fig 7 visar spänningen V2 på ingången till telegrafledningen 3 och eg strommen 12.

Linjeströmmen il vid b i fig 7 har samma utseende som linjeströnnæn il vid d i fig 4. Spänningarna CTZ och CTI vid c och d i fig 7 skiljer sig från spänning- arna vid c och d i fig 6 eftersom i spänningsstyrda anläggningar det stationära vär- det TB“ av spänningen V2 på ingången till telegrafledningen 3 endast litet avviker från spänningen TB hos telegrafibatteriet. Dessutom är storleken av korrektionsström- pulserna ic vid e i fig 7 vid tidpunkterna t = tl och t = tz även i detta fall inställda till approximativt storleken av språnget i linjeströmmen il vid b i fig 7 vid nämnda tidpunkter (dessa värden är ej desamma som motsvarande värden i strömstyr- (da anläggningar). Även i detta fall blir andelen högre frekvenser i spänningen V2 på ingången till telegrafledningen 3 och följaktligen störnivån i intilliggande telefonledningar lägre för sändaren i fig 5 än för sändaren i fig 1, och även i detta fall förekommer ej längre de tvära övergängarna i linjeströmmen il vid tidpunkterna t = tl och t = t2 i den korrigerade linjeströmmen (il + ic), vilket är visat vid f i fig 7.

I motsats härtill förekommer fortfarande de tvära övergängarna i linjeströmmen il vid tidpunkterna t = t3 och t = t4 då spänningen V2 antager sitt stationära värde TB' (se g och b i fig 7) i den korrigerade linjeströmmen (il + it), vilket 'är visat vid f i fig 7. Emellertid är storleken av diskontinuiteterna i derivatorna av spänningen V2 vid t = t3 och t = t4 (se g i fig 7) mycket mindre än vid tid- punkterna t = ti och t = t2 utan den beskrivna korrektionen (se e i fig 4), vil- ket innebär att en användning av sändaren i fig 5 i en spänningsstyrd telegrafian- läggning likaväl medför en väsentflig minskning av störnivân i intilliggande telefon- ledningar.

D(4). Beskrivning av fig 8.

Fig 8 visar kopplingsschemat för ett andra exempel på en elektronisk telegrafi- sändare enligt uppfinningen. Detta andra utföringsexempel är speciellt utfört för användning i spänningsstyrda telegrafianläggningar och medför i detta fall resultat som överensstämmer med de resultat som uppnåtts genom det första utföringsexemplet i fig 5 i strömstyrda anläggningar. Element i fig 8 med motsvarighet till element i fig 1 har samma hänvisningsbeteckningar. 13 7804747-9 Även i detta andra utföringsexempel innefattar utgångsfiltret 10 förutom paral- lellkondensatorn Cl tvâ komplementära grenar 11 och 12 parallellt med telegrafled- ningen 3. I detta fall innefattar emellertid var och en av de två grenarna 11,12 en hJä1Pk0fld@nS&t0P C21, C22 och en kopplingskrets som är tillförd inspänningen V2 från telegrafledningen 3 och som ansluter hjälpkondensatorn C21, C22 till tele- grafledningen 3 endast för värden på spänningen V2 som överstiger en tröskelspän- ning VT lika med en given bråkdel av det föreskrivna stationära värdet TB' av spän- flïflâefl V2 i spänningsstyrda telegrafianläggningar.

I grenen 11 i fig 8 är hjälpkondensatorn C21 ansluten till en positiv pol +TB och kopplingskretsen bildas av en pnp-transistor T21 med en diod D21 kopplad mellan emittern och basen i transistorn T21, varvid emitter-basdioden och dioden D21 har motsatta polariteter, medan emittern är ansluten till hjälpkondensatorn C21 och kollektorn är ansluten till telegrafledningen 3. Pâ motsvarande sätt är hjälpkondensatorn C22 i grenen 12 kopplad till en negativ pol -TB och kopplings- kretsen bildas av en npn-transistor T22 med en diod D22 kopplad mellan emittern och basen i transistorn T22, varvid emitter-basdioden och dioden D22 har motsatta polariteter, medan emittern är ansluten till hjälpkondensatorn C22 och kollektorn är ansluten till telegrafledningen 3.

Eftersom det föreskrivna stationära värdet TB' av spänningen V2 och värdet TB av telegrafibatterispänningen uppvisar endast liten skillnad härledes tröskelspän- ningen VT i fig 8 direkt från telegrafibatteriet med hjälp av en spänningsdelare in- nehållande motstânden R21, R23, R24, R22 anordnade i serie mellan den positi- va polen +TB och negativa polen -TB. Tröskelspänningen +VT för kopplingskretsen i grenen 11 alstras i kopplingspunkten mellan motstånden R21, R23, vilken kopp- lingspunkt är ansluten till basen i transistorn T21. Pâ motsvarande sätt härledes tröskelspänningen -VT för kopplingskretsen i grenen 12 från kopplingspunkten mellan motstânden R22, R24, vilken kopplingspunkt är ansluten till basen i transistorn T22. För tydlighetens skull är motstânden R23 och R24 i fig 8 visade som sepa- rata komponenter men utgöres i praktiken av ett och samma motstånd.

D(5).Beskrivning av funktionssättet för sändaren i fig 8.

Sändaren i fig 8 användes i spänningsstyrda telegrafianläggningar och strömkäl- lan 6 inställes för den skull även i detta fall till strömvärdet IS, t.ex. 50 mA, vilket värde omnämnts i avsnittet D(3) för denna tillämpning. Utseendet av spänning- arna och strömmarna som därvid uppträder i olika punkter i sändaren i fig 8 är visade schematiskt i tidsdiagrammen i fig 9. Det antages att tröskelspänningen VT för kopp- lingskretsarna i grenarna 11,12 i utgångsfiltret 10 är lika med ungefär 90% av det stationära värdet TB' för spänningen V2 på ingången till telegrafledningen 3. vsofivnv-9 Fig 9 visar vid a de binära datasignaler som skall överföras och den polära ii"- jeströmmen il som då avges av strömkällan 6 är visad vid b (jämför tidsdiagrammen a OCH b i fig 4). Spänningen V2 på ingången till telegrafledningen 3 till svar på den korrigerade linjeströmmen (il + ic) är visad vid c i fig 9, medan korrektions- Sïfömpulterna ic som alstras av grenarna 11,12 i filtret 10 är visade vid d och den korrigerade linjeströmmen (il + ic), d.v.s kombinationen av linjeströmmen il -vid d och korrektionsströmpulserna ic vid d, är visad vid c.

I sändaren i fig 8 utnyttjas spänningen V2.pâ ingången till telegrafledning- en 3 för styrning av kopplingskretsarna i grenarna 11,12 i utgångsfiltret_10.

Kort före tidpunkten t = tl, vid vilken linjeströmmen il växlar till sitt negativa maximivärde -IS, antager spänningen V2 sitt positiva stationärvärde +TB', vilket överstiger den positiva tröskelspänningen +VT. I grenen 11 i filtret 10 befinner sig då kollektor-basdioden i transistorn T21 och dioden D21 i ledande tillstånd, varigenom hjälpkondensatorn C21 är kopplad paraliellt med kondensatorn Cl genom dessa ledande dioder och följaktligen även parallellt med telegrafiedning- en 3.

Som en följd av polaritetsväxlingen i linjeströmmen il vid tidpunkten t = tl börjar kondensatorn Cl urladdas och följaktligen börjar spänningen C2 avta så att dioden Di omedelbart intager sitt oiedande tillstånd men istället emitter-basdioden i transistorn T21 börjar leda, varigenom hjälpkondensatorn C21 förblir parallell- kopplad med telegrafledningen 3. Kort efter tidpunkten t = tl flyter den negativa linjeströmmen il = - IS till parallellkopplingen av hjälpkondensatorn C21, kon- densatorn Cl och telegrafledningen 3, varigenom den negativa strömmen till paral- lellkopplingen av kondensatorn Cl och telegrafledningen 3, d.v.s. den korrigerade linjeströmen (il + ic) , då är mindre än i det första fallet behandlat i slutet av avsnittet D (1) där filtret 10 innehåller endast kondensatorn Cl och följaktli- gen minskningen av spänningen V2 äger rum med en motsvarande större tidskonstant.

Därav följer att från tidpunkten t = tl grenen 11 i filtret 10 avger en positiv korrektionsström ic vid den negativa linjeströmmen il. Denna korrigering fortgår till tidpunkten t = t'1 då spänningen V2 avtar till ett värde understigande den positiva tröskelspänningen +VT, varigenom emitter-basdioden i transistorn T21 över- går till sitt oledande tillstånd och hjälpkondensatorn C21 ej längre är ansluten till telegrafledningen 3.

Från tidpunkten t = t'1 sker minskningen i spänningen V2 med den ursprungli- ga tidskonstanten, d.v.s. tidskonstanten för parallellkopplingen av kondensatorn Cl och telegrafiedningen 3, och detta fortgår till tidpunkten t = t'3 då spänningen V2 antar ett värde under den negativa tröskelspänningen -VT för grenen 12. I grenen 12 av filtret 10 intager då kollektor-basdioden i transistorn T22 och dioden D22 ledande tillstånd, varigenom hjälpkondensatorn C22 genom dessa ledande dioder kopp- las parallellt med kondensatorn Cl och telegrafledningen 3. w i vaouvw-e Från tidpunkten t = t'3 flyter den negativa linjeströmmen il = - Is från parallellkopplingen av hjäipkondensatorn C22, kondensatorn Cl och teiegrafled- ningen 3, varigenom den negativa strömmen genom paralielikopplingen av kondensatorn Cl och telegrafledningen 3 är mindre än i det ursprungliga fallet och följaktligen minskningen i spänningen V2 sker med en motsvarande större tidskonstant. Detta medför att från tidpunkten t = t'3 grenen 12 i filtret 10 avger en positiv korrek- tionsström ic vid den negativa linjeströmmen il. Denna korrigering fortgår till tidpunkten t = tg då spänningen V2 uppnår sitt negativa stationärvärde -TB' och iinjeströmmen il återgår till sitt negativa stationärvärde, som enligt ovan är myc- ket mindre än det negativa maximivärdet -Is. lill svar på polaritetsväxlingen i linjeströmmen il vid tidpunkten t = tl avger den första grenen 11 i filtret 10 en korrektionsströmpuis ic från tidpunkten t = tl till tidpunkten t = t'1 och därefter avger grenen 12 i filtret 10 en kor- rektionsströmpuls ic från tidpunkten t = t'3 till tidpunkten t = t3, vilka kor- rektionsströmpuiser ic båda har positiv polaritet, d.v.s. en poiaritet motsatt po- lariteten för den negativa linjeströmmen il = -Is efter tidpunkten t = tl. Med hänsyn till symmetrin i kopplingskretsen 5 och filtret 10 gäller ovanstående med nöd- vändiga ändringar även för polaritetsväxlingen i linjeströmmen il vid tidpunkten t = t2 och de korrektionsströmpulser ic som avges till följd av denna övergång ge- nom grenen 12 från tidpunkten t = tg till tidpunkten t = t'2 och genom grenen 11 från tidpunkten t = t'4 till tidpunkten t = t4. värdena av korrektionsströmpui- serna ic vid tidpunkterna t = tl och tz är bestämda genom förhållandet mellan kapacitansvärdena för hjälpkondensatorerna C21 och C22 och kondensatorns Cl kapacitans och dessa värden instäiles till ungefär 80% av sprânget i linjeströmmen il vid dessa tidpunkter. Detta medför att värdena av korrektionsströmpulserna ic vid tidpunkterna t = t3 och t = t4 i så fail också blir lika med ungefär 80% av linjeströmmen il vid dessa tidpunkter.

Genom de beskrivna åtgärderna uppnås att storleken av diskontinuiteterna i den korrigerade linjeströmmen (il + ic) vid tidpunkterna t = ti, ts, tg, t4 och t = t'1, t'3, t'2, t'4 (se e i fig 9) blir mycket mindre än storleken av diskontinuiteterna i linjeströmmen il vid tidpunkterna t = tl, ta, tz, t4 (se b i fig 9). Som behandlats utförligt i avsnittet D (3) resulterar denna linje- strömskorrektion i att andelen högre frekvenser i spänningen V2 på ingången till teiegrafledningen 3 (se c i fig 9) är väsentligt mindre för sändaren i fig 8 än för sändaren i fig 1 och följaktligen är störnivån i intilliggande telefonledningar läg- re.

Vad gäller störnivån i intilliggande telefonledningar och distorsionen av själva telegrafisignalerna har omfattande prov visat att användning av sändaren i fig 8 i spänningsstyrda telegrafianiäggningar ger samma fördelar som användning av sändaren i fig 5 i strömstyrda telegrafianläggningar. vaoavuv-9 16 Vad som ovan sagts angående antalet, storleken och kostnaden för komponenterna i filtret 10»i sändaren i fig 5 gäller även för komponenterna i filtret 10 i sändaren i fig 8, och följaktligen kan också i det sistnämnda fallet en synnerligen effektiv miniatyrisering av sändaren som helhet uppnås. 5 D(6). Anmärkningar.

I sändaren i fig 5 sker styrningen av hjälpströmkällorna 13,14 i utgângsfiltret 10 genom spänningssprâng som sammanfaller med polaritetsväxlingarna i linjeströmmen il och som härledes från kopplingskretsen 5. För styrning av hjälpströmkällan 13 utnyttjas sålunda det negativa sprânget i spänningen CT2 på kollektorn i transis- torn T2_i kopplingskretsen 5 vid tidpunkten t = tl (se c i fig 6 och fig 7). Om sändaren i fig 5 utnyttjas i strömstyrda telegrafianläggningar kan alternativt det negativa sprânget i spänningen CT1 på kollektorn i tansistorn T1 vid denna tid- punkt t = tl (se d i fig 6) utnyttjas för styrning av hjälpströmkällan 13 istället för det negativa sprânget i spänningen CT2 vid denna tidpunkt. Emellertid är sist- nämnda språng mycket större varför den i fig 5 visade nöjligheten bör föredragas av praktiska skäl. 0m sändaren i fig 5 utnyttjas i spänningsstyrda telegrafianläggningar kan emellertid övergången i spänningen Cl; från tidpunkten t = tl och fortsätt- ningsvis (se d i fig 7) ej användas för styrning av hjälpströmkällan 13 eftersom den- na övergång sker alltför gradvis för att noggrann styrning skall erhållas, och följ- aktligen har i detta fall endast den i fig 5 visade nöjligheten praktisk betydelse.

Av beskrivningen i avsnittet D(3) framgår att vid användning av sändaren i fig 5. i strömstyrda telegrafianläggningar symmetrin i strömmen iz på ingången till tele- grafledningen 3 (se g i fig 6) är av stor betydelse för att förhindra telegrafidis- torsion. Om transistorerna TI, T2 i kopplingskretsen 5 och transistorerna T13, TI4 i utgângsfiltret 10 är oledande kan läckning uppträda i dessa transistorer till följd av de förhållandevis höga spänningar som då uppträder över dessa transistorer.

Denna läckning kan leda till en mindre asymetri i strömmen iz på ingången till te- legrafledningen 3 och följaktligen medföra telegrafidistorsion.

Fig 10 visar ett modifierat utföringsexempel på sändaren i fig 5 där man genom små förändringar i kopplingskretsen 5 och utgângsfiltret 10 kan förhindra varje form av läckströmmar i transistorerna Tl, lå och T13, T14 frân att nå fram till telegrafledningen 3. Vad gäller kopplingskretsen 5 i fig 10 består förändringen i att anordna en diod 03 kopplad mellan transistorn T1 och strömkällan 6 samt en diod D4 kopplad mellan transistorn T2 och strömkällan 6, varigenom uppträdande läck- strömmar i dessa transistorer ej kan nå fram till telegrafledningen 3, och därutöver 'i att anordna ett motstånd R3 med lämpligt vald resistans mellan kollektorerna i transistorerna T1, T2 genom vilket motstånd nämnda läckströmmar kan flyta bort.

Vad gäller utgångsfiltret 10 i fig 10 består förändringen i att anordna en kopplings- kondensator C4 med hög kapacitans mellan den gemensamma kopplingspunkten för de (för övrigt oförändrade) grenarna 11,12 och telegrafledningen 3, och i att anordna ett motstånd R4 med hög resistans mellan nämnda kopplingspunkt och jord så att upp- trädande läckströmmar i transistorerna T13, T14 kan fïyta bort utan att nå fram 17 780l+7l+7-9 till telegrafledningen 3. Sistnämnda modifiering har dessutom den fördelen att kor- 'rektionsströmpulserna ic blir kapacitivt kopplade och följaktligen inbördes skill- nader i hjälpströmkällorna 13,14 ej längre har någon väsentlig inverkan på symmetrin hos strömen i2 på ingången till telegrafledningen 3.

I sändaren i fig 8 kan de komplementära grenarna 11,12 i utgångsfiltret 10 också vara uppbyggda på annat sätt än i fig 8 utan att detta därför väsentligt påverkar funktionen för denna sändare som beskrivits i avsnittet D(5). Fig 11 visar i illu- strerande syfte en sådan modifiering av grenen 11 i utgängsfiltret 10 i sändaren i fig 8. I fig 11 är hjälpkondensatorn C21 direktansluten till jord (d.v. s. ej över telegrafibatteriet vars mittpunkt är jordad) och dioden D21 är anordnad mellan emittern och kollektorn i transistorn D21 (istället för mellan emitter och bas).

Storleken av de spänningar som alstras över hjälpkondensatorn C21 och dioden D21 i fig 11 är emellertid mycket större än de som erhålles i realiseringen enligt fig 8, varvid i sistnämnda fall dessa spänningar ej blir större än skillnaden mellan tele- grafibatterispänningen TB och den ungefär 15% lägre tröskelspänningen VT. Implemente- ringen i fig 8 bör därför föredragas i praktiken eftersom mindre stränga krav behöver ställas på komponenterna C21 och D21 än i fallet med en realisering enligt fig 11.

Från beskrivningen av sändaren i fig 8 i avsnittet D (3) framgår att under de tidsintervall då spänningen V2 på ingången till telegrafledningen 3 växlar från sitt positiva (negativa) till sitt negativa (positiva) stationära värde, absolutvär- det av derivatan av spänningen V2 reduceras under de delintervall då endera av hjälpkondensatorerna C21, C22 i grenarna 11,12 i utgängsfiltret 10 är kopplade parallellt med kondensatorn Cl. Sålunda är under tidsintervallen tl-t3 och te-t4 (se c i fig 9) hjälpkondensatorn C21 i grenen 11 kopplad parallellt med kondensatorn Cl under delintervallen tl-t'l och t'4- t4, varigenom den re- lativa minskningen av derivatan av V2 under de två delintervallen är densamma. I motsats härtill har derivatan av V2 under nämnda delintervall ej samma absolutvär- de, vilket kan visas på enkelt sätt och även frmgår av fig 9.

Fig 12 visar ett modifierat utförande av grenen 11 i utgångsfiltret 10 i fig B, varvid genom en modifiering av kopplingskretsen i grenen 11 uppnås att absolutvärdet av derivatan av spänningen V2 blir väsentligen detsamma för de tvâ delintervall då hjälpkondensatorn C21 är kopplad till telegrafledningen 3. Kopplingskretsen i gre- nen 11 i fig 12 skiljer sig frän den i fig 8 visade genom att dioden D21 i fig 8 ersatts med en npn-transistor T23 vars emitter är kopplad till hjälpkondensatorn C21, vars bas är ansluten genom ett motstånd R25 till kopplingspunkten där trös- kelspänningen +VT uppträder (kopplingspunkten mellan motstânden R21, R23) och vars kollektor är ansluten genom ett motstånd R27 till den positiva polen +TB. isonillfz-a i a 18 och vars kollektor är ansluten genom ett motstånd R27 till den positiva polen +TB.

Dessutom är i fig 12 transistorns T21 emitter ansluten genom en diod D23 till hjälpkondensatorn C21. Funktionssättet för grenen 11 i fig 8 och i grenen 11 i fig 12 skiljer sig ej väsentñigt vad gäller delintervallet då spänningen V2 avtager från sitt positiva stationära värde +TB' till ett värde understigande det positiva tröskelvärdet +VT, d.v.s. intervallet tl-t'1 i fig 9. Som kan kontrolleras på enkelt sätt i fig 12 är då emitter-basdioden i transistorn T23 oledande, medan dio- den D23 och emitter-basdioden i transistorn T21 leder, varigenom förbindelsen mellan hjälpkondensatorn C21 och telegrafledningen 3 då i praktiken är densamma som i fig 8, där dioden D21 i detta läge är oledande men emitter-basdioden i transis- torn T21 leder. I detta fall alstrar grenen 11 i fig 12 i praktiken samma korrek- tionsströmpuls ic som grenen 11 i fig 8. g - Å andra sidan finns en skillnad i funktionssätt mellan grenen 11 i fig 8 och grenen 11 i fig 12 vad gäller delintervallet dä spänningen V2 ökar från den posi- tiva tröskelspänningen +VT till sitt positiva stationära värde +TB', d.v.s. under intervallet t'4 - tn i fig 8 i fig 9. On i fig 12 spänningen V2 överstiger tröskelspänningen +VT så intager kollektor-basdioden i transistorn T21 och emit- ter-basdioden i transistorn T23 ledande tillstånd (dioden D23 och emitter-basdio- den i transistorn T21 förblir oledande). Mellan hjälpkondensatorn C21 och tele- grafledningen 3 åstadkommas då en förbindelse innefattande en ledande diod och en ledande transistor T23 och sålunda inte bara tvâ ledande dioder som i fig 8. Till skillnad från fig 8, där korrektionsströmmen ic är lika med strömmen genom hjälp- kondensatorn C21, så är korrektionsströmmen ic i fig 12 lika med basströmmen i transistorn T23 och sålunda mycket mindre än strömmen genom hjälpkondensatorn - Cál, som är lika med emitterströmmen i transistorn T23. Detta medför att man för den till telegrafledningen 3 tillförda korrektionsströmmen ic erhåller en dämpning i den beskrivna förbindelsen, varigenom under det aktuella delintervallet den korri- gerade linjeströmmen (il + ic) enligt fig 12 är större än enligt fig 8 och att som följd därav spänningen V2 kommer att uppnå sitt positiva stationära värde +TB' snabbare. Med hjälp av motstånden R25, R27 inställes kvoten mellan basström och emitterström i transistorn T23 så att absolutvärdet av derivatan av spänningen V2 i praktiken blir lika för de tvâ delintervall dä hjälpkondensatorn C21 är ansluten till telegrafledningen 3.

Den i fig 12 visade modifieringen av grenen 11 i utgängsfiltret 10 enligt fig 8 kan utföras pä motsvarande sätt i den komplementära grenen 12 i filtret 10. En sådan modifiering medför en sändare med en ytterligare inställningsmöjlighet vad gäller grenarna 11,12 i utgängsfiltret 10 (närmare bestämt ovan beskrivna särdrag hos grenen 11 i fig 12 att förändra förhållandet mellan motständen R25, R27) och erbjuder därför fördelen med att den önskade graden av symmetri i spänningen V2 på ingången

Claims (4)

19 78047147-9 till telegrafledningen 3 kan uppnås för telegrafledningsimpedanser inom ett större impedansomrâde än i fallet med sändaren enligt fig 8. Patentkrav.

1. Elektronisk sändare för likströmstelegrafianläggningar där binära datasignaler omvandlas till polära linjeströmmar för överföring över en telegrafledning, varvid sändaren innefattar en ingângskrets anordnad att alstra styrsignaler ur datasignaler- na som är galvaniskt isolerade därifrån, en telegrafispänningskälla med en positiv och en negativ pol, en enpolig konstantströmkälla, en genom styrsignalerna styrd kopplingskrets för selektiv anslutning av en av telegrafispänningskällans två poler till telegrafledningen genom den enpoliga konstantströmkällan, och ett utgångsfilter med en kondensator kopplad parallellt med telegrafledningen, k ä n n e t e c k n a d av att utgångsfiltret dessutun innefattar två-komplementära grenar anordnade paral- lellt med telegrafledningen, och att åtminstone en av nämnda tvâ grenar är anordnad att till svar på en polaritetsväxling i den av strömkällan tillförda linjeströmmen avge en korrektionsströmpuls med en polaritet motsatt linjeströmmens polaritet till telegrafledningen. E

2. Elektronisk sändare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d av att var och en av de två komplementära grenarna i utgångsfiltret innefattar en styrbar hjälp- strömkälla för alstring av korrektionsströmpulser och en styrkrets för att från kopp- lingskretsen härleda ett spänningssprång sammanfallande med polaritetsväxlingen i linjeströmmen och innefattande en deriverande krets och en begränsare för alstring av ett amplitudbegränsat genom derivering bildat spänningssprång som styrpuls till hjälpströmkällan.

3. Elektronisk sändare för likströmstelegrafianläggningar med föreskrivna stationä~ ra värden för inspänningen till telegrafledningen enligt patentkravet 1, k ä n n e » t e c k n a d av att var och en av de tvâ komplementära grenarna innefattar en hjälpkondensator och en kopplingskrets som är tillförd inspänningen till telegrafled~ ningen och som är anordnad att ansluta hjälpkondensatorn till telegrafledningen en- dast för värden pâ nämnda inspänning som överstiger en tröskelspänning lika med en bestämd bråkdel av det föreskrivna stationära värdet.

4. Elektronisk sändare enligt patentkravet 3, k ä n n e t e c k n a d av att kopplingskretsen i var och en av de tvâ komplementära grenarna innefattar en första kopplingsväg för inspänningar som ökar från tröskelspänningen och en andra kopplings- väg för inspänningar som avtager från det föreskrivna stationära värdet, 7804747-9 5 2° - varvid den första koppïingsvägen innefattar en krets för dämpning av korrektions- strömpuï sen som skafl dtíflföras teïegrafledningen. '