SE425873B - Forfarande for redigering av kinematografiskt bildmaterial - Google Patents

Description

81024-11-9 l0 15 20 25 30 35 2 vill kunna fortsätta att använda. Ett annat skäl är, att många redigerare anser sig kunna åstadkomma ett kvalita- tivt och konstnärligt mera högtstâende slutresultat vid redigering pâ film än vid redigeringpå videoband. Den där- vid erforderliga redigeringen av ett färgvideoband, som är den önskade slutprodukten, till överensstämmelse med den slutredigerade filmen medför emellertid vissa problem, som sammanhänger med färgvideosignalens uppbyggnad..

Alldeles bortsett från sitt bildinnehâll, är nämligen videosignalen så uppbyggd, att den innehåller en periodisk, sig över flera bilder sträckande signalsekvens. Om man exem- pelvis betraktar det i Europa och även i många andra länder allmänt använda PAL-systemet för färgvideo, så är video- signalen för det första så uppbyggd, att den för varje komplett bild innefattar två, omedelbart efter varandra fifiææhflwflænVmæefimædaenmflmßmuw- repad signalsekvens, som sträcker sig över fyra sådana halvbílder, dvs. över två kompletta bilder. Dessutom inne- fattar signalen en ytterligare, periodiskt upprepad signal- sekvens, som sträcker sig över åtta halvbilder, dvs. över fyra kompletta bilder, och som är synkroniserad med, dvs. har ett fast fasläge relativt, den först nämnda signal- sekvensen, som sträcker sig över fyra halvbilder. Tekniken kräver oundgängligen, att inga avbrott eller diskontinui- teter föreligger i den första, fyra delbilder omfattande bildsignalsekvensen och för att ett perfekt resultat skall erhållas vid visningen av videobandet bör ej heller några diskontinuiteter föreligga i den andra, åtta delbilder om- fattande bildsignalsekvensen och ej heller några av- vikelser uppträda i det förutbestämda, inbördes fasläget mellan de båda olika bildsignalsekvenserna. Vid redigering från videoband genom s.k. överspelningsredigering innebär detta ej något allvarligt problem, eftersom den använda videoinspelningsutrustningen automatiskt tillser, att de ovan nämnda villkoren uppfylles av den inspelade video- signalen. Om redigeraren beordrar en skarv eller ett s.k. "klipp" mellan två på varandra följande scener i ett sådant läge, att de ovan nämnda villkoren för den inspe- 10 15 20 25 30 35 8102411-9 3 ; lade videosignalens bildsignalsekvenser ej skulle bli uppfyllda, så förflyttar inspelningsutrustningen automa- tiskt skarven eller "klippet" till ett sådant läge, att villkoren blir uppfyllda, dvs. så att den sista delbilden i den föregående scenen och den första delbilden i den efterföljande scenen är sådana som följer direkt på varand- ra i den förutbestämda bildsignalsekvensen för videosigna- len. Denna förskjutning av "klippet" har normalt ingen betydelse, eftersom man direkt kan se och avgöra resulta- tet, och dessutom kommer eventuellt förefintligt ljud att förflyttas exakt lika mycket, så att synkroniteten mellan ljud och bild bibehålles.

Vid redigering av ett färgvideobandmaterial i överens- stämmelse med en redigerad film med den tillhörande ljud blir emellertid detta problem mycket besvärande. Den använda videoinspelningsutrustningen kommer visserligen på ovan beskrivet sätt att tillse, att skarvarna eller "klippen" mellan de olika scenerna i det redigerade videobandet blir så belägna, att de nämnda villkoren för videosignalens bildsignalsekvenser uppfylles. De härför erforderliga för- flyttningarna av scenskarvarna eller "klippen" vid video- bandredigeringen kommer emellertid att medföra, att dessa ej blir belägna på exakt samma ställe som scenskarvarna i ænmfifimæfflmmDewræwwæwofiamdmfia stor omsorg valda lägena för scenskarvarna blir följakt-, ligen förskjutna, vilket naturligt nog uppfattas som ett allvarligt fel. En ännu allvarligare nackdel är, att videoinspelningsutrustningens automatiska förflyttning av scenskarvarna för uppfyllande av videosígnalens ovan nämnda villkor kommer att medföra osynkronitet mellan bild och ljud, vilket senare i detta fall ej undergår samma för- flyttning. En sådan osynkronitet kan ej accepteras.

Det ovan beskrivna problemet kan naturligtvis ej lösas, genom att den redigerade filmen, den s.k. arbets- kopian, direkt kopieras över på ett videoband, eftersom denna film under redigeringsarbetet blivit utsatt för så många skador, att den ej genom kopiering kan ge ett video- band med acceptabel kvalitet. En möjlig metod skulle vara, 10 15 20 25 30 35 81024-11-9 U. att man på konventionellt sätt genom s.k. negativklippning redigerar ett felfritt filmmaterial till exakt överens- stämmelse med den redigerade filmen, den s.k. arbetskopian, och därefter kopierar över den negativklippta filmen på ett videoband. Ett sådant förfarande medför dock en avsevärd tidsfördröjning av produktionsarbetet och kräver vidare att man från det tagna ursprungliga bildmaterialet fram- ställer två likadana filmexemplar, varav det ena kan an- vändas som arbetskopia och det andra användes för den efterföljande negativklippningen. Om det ursprungliga bild- materialet utgöres av film, måste sålunda en extra film- arbetskopia framställas, medan om det ursprungliga bildma- terialet utgöres av videoband två filmkopior måste fram- ställas från detta videoband. I båda fallen uppstår väsent- ligt ökad kostnad och tidsåtgång. Ändamålet med föreliggande uppfinning är därför att åstadkomma ett nytt förfarande vid redigering av kinemato- grafiskt färgbildmaterial, som gör det möjligt att genom- föra redigeringsarbetet med användning av film och därefter framställa ett färgvideoband, i vilket scenskarvarna eller "klippen" är belägna pâ exakt samma sätt som i den redige- rade filmen, dvs. så att alla scener på videobandet får exakt samma längd som på den redigerade filmen och så att ingen osynkronitet mellan bild och ljud kan uppstå.

Förfarandet enligt uppfinningen består av följande väsentliga förfarandesteg: a) Med användning av det tagna, ursprungliga färgbild- materialet, som kan utgöras av antingen färgfilm eller färgvideoband, framställes en kopia i den andra material- formen. Härigenom erhålles ett filmexemplar och ett video- bandexemplar med exakt samma bildínnehâll. b) Filmexemplaret förses vidare i sin helhet med en fortlöpande, periodiskt uppträdande, visuell märkning, som ' är så utformad, att det med ledning av densamma är möjligt att för varje bildruta avgöra, var den motsvarande bilden på videobandexemplaret är belägen i det använda videosys- temets periodiska bildsignalsekvens. Vid användning av PAL-systemet, vid vilket varje bildruta på filmexemplaret 10 15 20 25 30 35 8102411-9 motsvaras av två på varandra följande halvbilder på video- exemplaret, kan sålunda exempelvis varannan bildruta på filmexemplaret förses med en förutbestämd visuell markering, som anger, att de mot denna bildruta svarande delbilderna på videobandexemplaret är de båda första i den periodiska bildsignalsekvens som sträcker sig över fyra på varandra följande delbilder. Med fördel kan därvid dessa, för varannan bildruta på filmexemplaret anbringade märkningar vara av växelvis olika utseende, så att de även anger läget för de mot bildrutorna svarande halvbilderna på videoband- exemplaret i den sig över åtta halvbilder sträckande bild- signaldsekvensen hos videosignalen. Härigenom blir det möjligt att vid den följande redigeringen ta hänsyn till även denna bildsignalsekvens. Märkningarna kan exempelvis utgöras av växelvis enkla och dubbla tvärstreck anbringade i vartannat mellanrum mellan bildrutorna på filmexemplaret. Även andra utformningar av märkningen är dock naturligtvis användbara. c) Härefter betraktas videobandexemplaret som ett ori- ginalexemplar. d) Filmexemplaret däremot användes som en s.k. arbets- kopia och redigeras med användning av konventionell teknik för filmredigering. Vid detta redigeringsarbete tillses dock, att varje klipp eller scenskarv mellan två på varand- ra följande scener lägges så, att de båda på ömse sidor om klippet belägna bildrutorna, dvs. den sista bildrutan i den föregående scenen och den första bildrutan i den efter- följande scenen, är sådana, vilkas motsvarande "bilder" på videobandexemplaret har direkt på varandra följande lägen i videosignalens periodiska bildsignalsekvens. Detta kan lätt bestämmas med ledning av den synliga märkningen på filmexemplaret. Om sålunda, vid det i det föregående som exempel beskrivna märkningssystemet, den sista bildrutan i en föregående scen är belägen framför ett enkelt marke- ringsstreck på filmen, så mäste den första bildrutan i den efterföljándee scenen vara belägen efter ett enkelt markeringsstreck. Om däremot exempelvis den sista bild- rutan i den föregående scenen är belägen före ett dubbelt ._+_J 10 15 20 25 30 35 8102411-9 '6 markeringsstreck, så måste den första bildrutan i den efterföljande scenen vara belägen efter ett dubbelt marke- ringsstreck eller eventuellt efter ett enkelt markerings- streck, om man ej bryr sig om att ta hänsyn till den åtta Rent allmänt ut- tryckt går det att lägga klippen eller scenskarvarna var delbilder omfattande bildsignalsekvensen. som helst, så länge det tíllses, att sammanskarvningen av två på varandra följande scener ej ger upphov till någon förändring av den peridiskt uppträdande märkningen på filmen. e) Sedan filmarbetskopian redigerats färdigt på ovan beskrivet sätt, använder man det som original lagrade video- bandexemplaret för att genom överspelningsredigering fram- ställa ett videoband helt överensstämmande med den redige- rade filmarbetskopia. Vid denna överspelningsredigering av videobandmaterialet kommer inga som helst förskjutningar eller förflyttningar av skarvställena mellan de på varand- ra följande scenerna att ske, eftersom dessa skarvställen blivit korrád:placerade med hänsyn till videosignalens bildsignalsekvens redan vid redigeringen av filmarbets- kopian.

Det inses, att det vid redigeringen av videoband- materialet i förfarandesteget e) kräves, att man med stor exakthet kan i videobandexemplaret välja ut exakt de av- snitt som motsvarar de olika scenerna i den redigerade filmarbetskopian. För att detta skall underlättas och kunna ske med önskad noggrannhet, förfares med fördel på så sätt, att den redigerade filmarbetskopian först underkastas en s.k. avskrivning, vilket innebär, att man för den första bildrutan och den sista bildrutan i varje scen antecknar läget eller positionen i det ursprungliga filmmaterialet med ledning av de i filmens kant förekommande fotnumren.

Detta är en i coh för sig konventionell arbetsprocess vid redigering av filmmaterial. Dessa fotnummer återfinnas emellertid ej på videobandmaterialet och kan därför ej direkt användas för att återfinna motsvarande bilder i videobandexemplaret. Videobandet är i stället försett med en tidskodning, varför fotnummervärdena för den första och 10 15 20 25 30 35 8102411-9 ; 7 den sista bildrutan i varje scen i den färdigredigerade filmarbetskopian måste översättas till tidskodvärdena för motsvarande bilder i videobandexemplaret. För att denna översättning skall kunna ske, förfar man med fördel på så sätt i samband med kopieringen i förfarandesteget a), att man före kopieringen förser varje rulle av det ursprung- liga bildmaterialet, dvs. antingen varje tagen filmrulle eller varje tagen videobandrulle, med ett för ifrågavarande rulle unikt referensmärke på åtminstone en bildruta, vilket referensmärke blir synligt även på den motsvarande bildru- tan hos det genom kopieringen framställda andra exemplaret av bildmaterialet. Efter kopieringen fastställer man och antecknar positionen uttryckt i fotnummervärde för varje referensmärkt bildruta i filmexemplaret och på motsvarande sätt fastställer man och antecknar positionen uttryckt i tidskodvärde för varje referensmârkt bildruta i videoband- exemplaret. För varje referensmärkt bildruta erhåller man härigenom uppgift om såväl dess läge i fílmexemplaret, ut- tryckt i fotnummervärde, som dess läge i videobandexempla- ret, uttryckt i tidskodvärde. Dessa sammanhörande fotnummer- värden och tidskodvärden kan därefter användas för exakt översättning av fotnummervärdena för den första och den sista bildrutan i varje scen i den färdigredigerade film- arbetskopian till tidskodvärdena för motsvarande bilder i videobandexemplaret. Såväl avskrivningen av den färdigredi- gerade filmarbetskopian som nämnda översättning av fot- nummervärdena till motsvarande tidskodvärden kan med för- del genomföras med användning av en anordning utformad på det sätt som finnes beskrivet i min samtidigt härmed in- givna svenska patentansökning med titeln "Anordning för avskrivning av kinematografisk film". 7 Kopieringen i förfarandesteget a) och märkningen av filmexemplaret i förfarandesteget b) kan genomföras på nâgra olika sätt, delvis beroende på huruvida det ursprungliga bildmaterialet utgöres av en film eller ett videoband.

Om det ursprungliga bildmaterialet utgöres av en film, kan märkningen av denna utföras redan före kopie- ringen i förfarandesteget a), exempelvis i samband med' 8 10 15 20 25 30 35 4 02411-9 framkallningen eller i en särskild märkningsprocess efter framkallningen men före överkopieringen av filmen på ett videoband. Man skulle även kunna tänka sig, att filmen för- ses med den erforderliga märkningen redan vid tillverkningen exempelvis i form av en latent märkning, som blir synlig i samband med framkallningen av filmen. Av det föregående in- ses det, att märkningen av filmen kan utföras före över- kopieringen av filmen till ett videoband, eftersom man redan i förväg vet hur märkningen av filmen skall se ut vid det använda videosystemet, exempelvis såsom ovan beskrivet vid PAL-systemet bestå av växelvis enkla och dubbla streck i vartannat mellanrum mellan på varandra följande bildru- tor. Vid den efterföljande överkopieringen av filmen på videoband i förfarandesteget a), måste nu tillses, att videosignalens periodiska bildsignalsekvens pâ videobandet kommer att ligga i ett förutbestämt, fast fasläge relativt den redan befintliga märkningen på filmen. Detta kan upp- nås, genom att man vid inspelningen av varje filmrulle på ett videoband elektroniskt analyserar videosignalen med avseende på fasläget för dess periodiska bildsignalsekvens. och genom synkronisering av videoinspelningsutrustningen med filmtransportanordningen tillser, att videosignalens periodiska bíldsignalsekvens intager ett förutbestämt fas- läge relativt den befintliga märkningen på filmen. Detta fasläge måste vara detsamma för samtliga filmrullar som kopieras över på videoband.

Märkningen av filmexemplaret kan emellertid även ge- nomföras efter det att filmen kopierats över på videoband i förfarandesteget a). Detta kan med fördel genomföras på så sätt, att man vid kopieringen av varje filmrulle på ett videoband för framställningen av videobandexemplaret även spelar in åtminstone en del av filmrullen även på ett extra videoband, företrädesvis medelst en videokassett- bandspelare med möjlighet till enbildsvisning. För denna inspelning på det extra videobandet användes med fördel den del av filmrullen, som innehåller den i det föregående nämnda referensmärkta bildrutan, som sålunda även kommer att återfinnas på detta extra videoband. Under inspel- . m... ..._ ...__-sh .i ._ ..\......... .._..._ 10 15 20 25 30 35 8102411-9 z 9 ningen analyseras videosignalen elektroniskt med avseende på fasläget för sin periodiska bildsignalsekvens och på det extra videobandet registreras överlagrade, pâ elektro- nisk väg alstrade indikeringar, som anger fasläget för videosignalens bildsignalsekvens. Sedan hela filmrullen spelats över på videoband, sker märkningen av fílmrullen, genom att den köres genom en särskild märkningsmaskin, som är utformad att förse filmen med de önskade regelbundet återkommande märkningarna, exempelvis av den i det före- gående beskrivna typen. En sådan maskin kan exempelvis i princip utgöras av en konventionell filmmatningsmekanism med tandhjul och en till denna synkroniserad märkvals, som på mekanisk väg förser filmen med önskad märkning. Märk- ningen kan dock även ske exempelvis med användning av värmefcliering eller genom färgpåsprutning eller perfore- ring. För att märkningen skall erhålla rätt "fasläge" på filmrullen, studeras de ovan nämnda indikeringarna av fas- läget för videosignalens bildsignalsekvens på det extra videobandet med hjälp av kassettbandspelarens enbilds-' funktion. Man kan därvid med speciell fördel studera dessa indikeringars läge relativt den lätt upptäckbara referens- märkta bildrutan, vilken även lätt kan återfinnas på film- rullen. Laddningen av filmrullen i märkningsmaskinen av- passas nu så, att märkningen av filmrullen kommer att få exakt samma läge relativt den referensmärkta bildrutan som nämnda indikeringar har relativt den referensmärkta bilden på det extra videobandet. Det inses, att det härvid är en fördel, om den referensmärkta bildrutan är belägen vid den ände av filmrullen, som matas in först i märkningsmaskinen.

Om det ursprungliga bildmaterialet utgöres av ett videoband, kan märkningen av filmexemplaret med fördel genomföras samtidigt med att detta framställes från video- bandet. Detta kan utföras, genom att man vid överkopie- ringen av videobandets bildinnehåll på en film analyserar videosignalen med avseende på fasläget för dess periodiska bildsignalsekvens och i den elektroniska vídeobilden på elektronisk väg alstrar med bildsignalsekvensens fasläge överensstämmande märkningar av det önskade slaget, vilka _i_l1 10 15 20 25 30 35 10 märkningar därmed automatiskt även erhålles på den från videobilden avfotograferade filmen.

I Det inses, att detaljutförandet av de olika förfarande- stegen kan varieras och modifieras i avsevärd grad inom uppfinningens ram med hänsyn till speciella, i det enskilda fallet föreliggande önskemål och med hänsyn till den använda utrustningens utformning.

Vid förfarandet enligt uppfinningen kan sålunda exem- pelvis såväl omvändningsfilm som negativfilm användas. Om det ursprungliga bildmaterialet utgöres av ett videoband, behöver givetvis det genom kopiering av videobandet fram- ställda filmexemplaret ej nödvändigtvis vara i färg utan kan även utgöras av en svartvit film, om så skulle önskas.

Det förtjänar att nämnas, att ett förfarande enligt uppfinningen även kan tillämpas, om man önskar redigera ett färgvideomaterial med användning av ett från detta kopierat svartvitt videoband, vid vilket samma problem beträffande fasläget för färgvideosignalens periodiska bildsignal- sekvens uppträder. Härvid användes och behandlas det svart- vita videobandet på motsvarande sätt som ovan beskrivits för filmexemplaret.

Det kan ytterligare påpekas, att man vid användning av förfarandet enligt uppfinningen uppnår den ytterligare fördelen, jämfört med konventionell redigering av film, att ett och samma avsnitt av bildmaterialet utan försening, förändring eller fördyring kan användas i ett flertal olika scener, trots att man endast har ett filmexemplar. För de extra scener som skall innehålla ett redan använt avsnitt av'filmexemplaret insättes därvid i arbetskopian endast en tom filmsladd med lämpligen den rätta längden, vilken för- ses med anteckningar om fotnummervärdena för den första och den sista bildrutan i den önskade scenen, så att dessa uppgifter finnes tillgängliga vid den senare avskrivningen av den färdigredigerade arbetskopian.

Det inses, att tekniken enligt uppfinningen ej är begränsad till PAL-systemet utan är generellt användbar vid redigering av kinematografiskt bildmaterial, som i slutligt skick skall föreligga i form av ett färgvideoband. Vad som ,l____J V 8102411-9 lb kräves är, att filmexemplaret, som användes för redígerings- arbetet, förses med en visuell märkning, med vars ledning man vid redigeríngen av filmen kan tillse, att scenskarvar- na lägges så, att de ej bryter mot det använda vídeosyste- mets regler. Vid exempelvis det í bl.a. USA använda NTSC- systemet föreligger sådana regler som följd av att 2H bild- rutor på filmen kommer att motsvaras av 60 halvbilder på videobandet.

Claims (7)

8102411-9 12 Patentkrav

1. Förfarande vid redigering av kinematografiskt färg- bildmaterial, som i slutligt skick skall föreligga i form av ett färgvideoband, kyä n n e t e c k n a t av föl- j ande förfarandesteg: a) med användning av det ursprungliga bildmaterialet, som kan utgöras av antingen färgfilm eller färgvideoband, framställes en kopia i den andra materialformen, så att ett filmexemplar och ett videobandexemplar med samma bildinne- håll erhålles; b) filmexemplaret förses i sin helhet med en fortlöpande, visuell märkning, som är sådan, att det med ledning av den- samma är möjligt att för varje bildruta avgöra, var den motsvarande bilden i videobandexemplaret är belägen i det använda videosystemets periodiska bildsignalsekvens; c) 7 videobandexemplaret lagras som ett original; d) filmexemplaret användes för framställning av en redigerad film bestående av en önskad följd av önskade scener, varvid det vid varje skarv mellan tvâpå varandra följande scener tillses med ledning av nämnda märkning, att den sista bildrutan i den föregående scenen och den första bildrutan i den efterföljande scenen är sådana, att deras motsvarande bilder i videobandexemplaret har direkt efter varandra följande lägen i videosignalens periodiska bild- signalsekvens; e) med användning av videobandexemplaret framställes ett redigerat videoband överensstämmande med den redigerade filmen. '

2. Förfarande enligt krav l, vid vilket det använda färg- videosystemet är PAL-systemet, k ä n n e t e c k n a t av att i förfarandesteg b) förses varannan bildruta med en märkning.

3. Förfarande enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d av att nämnda märkningar är av två, skilda, växelvis an- vända utseenden. 8102411-9 13

4. Pörfarande enligt något av kraven l - 3, vid vilket det ursprungliga bildmaterialet utgöres av film, k ä n - n e t e c k n a t av att märkningen av fílmexemplaret enligt förfarandesteg b) utföres innan det motsvarande videobandexemplaret framställes i förfarandesteg a) genom kopiering från filmexemplaret, varvid det vid detta för- farandesteg tillses genom elektronisk analysering av video- signalen från den använda kopieringsutrustningen, att vid varje kopierad filmrulle videosignalens periodiska bild- signalsekvens ligger i ett förutbestämt fasläge relativt nämnda märkning på filmen, vilket fasläge är detsamma för samtliga kopierade filmrullar.

5. 'Förfarande enligt något av kraven l - 3, vid vilket det ursprungliga bildmaterialet utgöres av en film, k ä n- n e t e c k n a t av att märkningen av filmexemplaret enligt förfarandesteg b) genomföres efter det att motsva- rande videobandexemplar framställts i förfarandesteg a) genom kopiering från filmexemplaret, därigenom att vid kopieringen av varje filmrulle till en motsvarande videobandrulle i förfarandebandsteg a) spelas åtminstone en del av filmrullen även in på ett extra videoband, var- under videosignalen analyseras elektroniskt med avseende på fasläget för sin periodiska bildsignalsekvens och det på nämnda extra videoband på elektornisk väg även registreras vid en senare avspelning av detta extra videoband synliga indikeringar av nämnda fasläge för bildsignalsekvensen, 'och att vid det efterföljande förfarandesteget b) filmrullen förses med nämnda märkning genom körning av filmrullen genom en märkningsmaskin, varvid det vid starten av märk- ningsmaskinen tillses genom avspelníng och betraktning av nämnda extra videoband, att märkningsmaskinen applicerar märkningen på filmrullen i överensstämmelse med indike- ringarna av videobildsígnalsekvensens fasläge på videoban- det.

6. Förfarande enligt något av kraven l - 3, vid vilket det ursprungliga bildmaterialet utgöres av videoband, lä k ä n n e t e c k n a t av att kopieringen enligt för- farandesteg a) och märkningen av filmexemplaret enligt för- farandesteg b) genomföres samtidigt, genom att man vid av- spelníngen av videobandet för framställning av det mot- svarande filmexemplaret elektroniskt analyserar videosigna- len med avseende på fasläget av dess periodiska bildsignal~ sekvens och i den elektroniska videobilden på elektronisk väg alstrar med bíldsignalsekvensens fasläge överensstäm- mande märkningar av nämnt slag, som därigenom kommer att återfinnas även på det från videobilden avfotograferade filmexemplaret.

7. Förfårande enligt något av kraven 1 - 6, k ä n n e - t e c k n a t av att före kopíeringen enligt förfarandesteg a) förses varje rulle av det ursprungliga bildmaterialet på åtminstone en av sina bildrutor med ett för ifrågavarande rulle unikt referensmärke, som blir synligt även på den motsvarande bildrutan på det genom kopieringen framställda ytterligare exemplaret; att man efter kopieringen i filmexemplaret med hjälp av filmens fotnumrering fastställer och antecknar positionen för varje med ett referensmärke försedd bildruta och i videobandexemplaret pâ motsvarande sätt med hjälp av video- bandets tidskodning fastställer och antecknar positionen för varje med ett referensmärke försedd bildruta, så it man för varje referensmärkt bildruta har uppgift om såväl dess läge i filmexemplaret, uttryckt i ett fotnummervärde, som dess läge i videobandexemplaret, uttryckt i ett tids- kodvärde; och att man vid förfarandesteget e) först fastställer fotnummer- värdena för den första bildrutan och den sista bildrutan i varje scen i den medelst förfarandesteg d) erhållna redi- gerade filmen och översätter dessa fotnummervärden till tidskodvärdena för motsvarande bildrutor i videobandexempla- ret med ledning av ovan nämnda fastställda samband mellan fotnummervärdena och tidskodvärdena för de referensmärkta É | i | 8102411-9 15 bildrutorna, och därefter använder de så erhållna tidskod- värdena för scenernas första och sista bildrutor för redi- geríngen av videobandexemplaret till ett videoband överens- stämmande med den redigerade filmen. 8102411-9 Sammandrag Vid ett förfarande för redigering av kinematografískt färgbildmaterial, som i slutligt skick skall föreligga i form av ett färgvideoband, förfar man på följande sätt. Det ursprungliga bildmaterialet, som kan utgöras av färgfilm eller färgvídeoband, kopieras över på den andra material- formen, så att såväl ett fílmexemplar som ett videoband- exemplar med samma bildinnehåll erhålles. Filmexemplaret förses med en fortlöpande, visuell märkning, med vars led- ning det är möjligt att för varje bildruta avgöra, var den motsvarande bilden i videobandexemplaret är belägen i videosignalens periodiska bildsignalsekvens. Vid användning av PAL-systemet kan med fördel varannan bildruta förses med märkning, varjämte denna märkning kan vara av tvâ olika, växelvis använda utseenden. Videobandexemplaret betraktas nu som ett original, medan filmexemplaret användes som en arbetskopia, som redigeras på önskat sätt med användning av konventionell fílmredigeringsteknik, varvid det dock iakt- tages, att varje skarv mellan tvâ på varandra följande scener läggas så, att den ej ger upphov till någon störning av den períodiskt regelbundna märkningen i den färdigredi- gerade arbetskopian. Med användning av videobandexemplaret och överspelningsteknik framställes därefter ett redigerat videoband överensstämmande med den redigerade filmarbets-' kopian.