SE425832B - Sett att avlegsna forbrukat natriumbikarbonathaltig retentionspreparat frantandproteser - Google Patents

Description

8200169-4 alla regler. Orsaken kan nämligen vara irreparabla o- gynnsamma anatomiska munförhållanden eller andra in- dividuella betingelser, såsom motorisk insufficiens i mun- och käkregion. Det senare är ofta fallet hos vissa kategorier, såsom åldringar och fysiskt eller psykiskt handikappade personer. (Nordenram E. 1977: Tandläkartidningen, Vol. 69, No. 7). En oförmåga till fixering av proteserna medför hos individen en osäker- hetskänsla och blir ofta en psykisk belastning i um- gänget med andra människor.

Det är inte ovanligt bland protesbärare att inflamma- toriska förändringar uppstår i munslemhinnan, mot vil- ken protesbasen ligger an. Numera har man genom inten- sifierad forskning på omrâdet kunnat konstatera, att den främsta orsaksfaktorn bakom dessa sjukdomstillstånd är av mikrobiell genes med betoning pâ svampföre- komst. De inflammatoriska tillstånden i slemhinnan är därvid ofta relaterade till den svârbemästrade svamp- förekomsten i själva protesbasen. (Budtz-Jörgensen E., 1974: Scand. J. Dent. Res. 82-151).

För att råda bot på ovan relaterade problem har man där- för tidigare prövat olika praktiska lösningar.

När det gäller att förbättra retentionen av proteserna praktiseras i stor utsträckning applicering av fixa- tionspreparat, som innehåller vidhäftande eller klister- liknande medel, företrädesvis natriumkarboximetylcellu- losa, på den yta av protesen som vetter mot munslem- hinnan, som brukar betecknas som protesens slemhinne- sida. Dessa fixationspreparat består vanligtvis av ett pulver, som strös över protesens slemhinnesida och som sedan i kontakt med den salivbelagda eller salivpro- 8200169-4 ducerande slemhinnan ger en gel med adhesiv verkan.

Ibland fuktas protesen med lite vatten före insätt- ningen i munnen för att förbättra gelbildningen. Även fixationspreparat i pastaform förekommer, vilken pasta färdigberedes redan vid tillverkningen. Det gel- och adhesivbildande medlet i dessa fixationspreparat ut- göres för det mesta av natriumkarboximetylcellulosa.

Med det beskrivna förfaringssättet kan protesbäraren på ett enkelt sätt förbättra fixeringen av proteserna. Av den anledningen är detta också ett ofta anlitat hjälp- medel. Vissa olägenheter följer dock med detta för- faringssätt, i synnerhet vid applicering under en längre tidsperiod. Fixationspreparatet hämmar nämligen inte bakterie- och svampfloran, som normalt förekommer i mun- hâlan, utan kan i stället enligt vad erfarenheten visat, gynna kolonisationsmöjligheterna för mikroorganismerna.

I vissa fixationspreparat har man tillsatt kemiska in- hibitorer för att förhindra växt, men detta har resul- terat i nya problem. En kontinuerlig användning av så- dana kemiska inhibitorer kan lätt framkalla toxiska och allergiska reaktioner i slemhinnevävnaderna som en följd av inhibitorexponeringen, i synnerhet när den kommer att sträcka sig över flera år vid intermittent applicering.

Oavsett om protesbärare använder retentionspreparat eller inte, måste de alltid företa en omsorgsfull munhygien be- stående av daglig rengöring av proteserna, munnen och det eventuella restbettet, dvs. kvarvarande tänder, för att därigenom avlägsna bakterieplack, som kontinuerligt bil- das, och ansamlingar av matpartiklar, vilkas uppkomst är svår att förhindra (Hedegârd E., 1977: Tandläkartidningen, 8200169-4 Vol. 69. Nr. 7). En utebliven eller undermålig protes- hygien och munhygien kan, bortsett från den mer olust- betonade känslan av dålig lukt och smak, ge upphov till inflammationstillstånd t.o.m. med grava slemhinneför- ändringar, s.k. protesstomatiter, samt kariesangrepp på kvarvarande egna tänder.

För att protesrengöringen ska bli så effektiv och för protesen så skonsam som möjligt rekommenderas från tand- läkarhåll, att den utföres med mjuk borste och lämpligt kemiskt vätmedel, företrädesvis med mikrobicid förmåga (Andrup B., 1977: Tandläkartidningen, Vol. 69. Nr. 7 och Hesselgren S.C., 1973: Swed. Dent. J., Vol. 66:181).

Det är emellertid mycket svårt att avlägsna adhesiva klister och det måste ske med en aktiv mekanisk metod, dvs. skrapning och borstning och samtidig avsköljning.

Trots detta sitter det ofta kvar rester, som är svåra att upptäcka på grund av sin genomskinlighet.

Obehaget och besvärligheten att avlägsna klistret gör också att många protespatienter och vânhivare underlåter att effektivt utföra detta rengöringsmoment, varvid en kraftig kvarstående bakterie- och svampinfektion riskeras.

Vad beträffar den kemiska rengöringen finns ett flertal kommersiella preparat att tillgå. Rengöringspreparaten består i princip av en kombination av två eller flera kemiska substanser i pulver eller tablettform, som vid upplösning i vanligt vatten reagerar med varandra under kraftig gasutveckling eller skumbildning. Det är denna brusande lösning, som är avsedd att automatiskt befria proteserna, när de nedsänkes i lösningen, från belägg- ningen av bakterieplack och gammal smet av fixations- medel. 8200169-4 Detta tillvägagångssätt är emellertid förknippat med nackdelar. De gasbubblor, som uppstår i själva lös- ningen, när rengöringstabletten eller pulvret kommer i kontakt med vattnet, förmår inte i någon större ut- sträckning att avlägsna plack och klister från protes- baser: utan effekten är närmast av psykologisk art. Risk för förväxling av rengöringsvätskan med dricksvattnet är stor, eftersom den vätskan oftast förvaras i dricks- glas på nattduksbordet. Olycksfall rapporteras, särskilt bland äldre medtagna patienter och mentalt efterblivna, med vissa vådliga rengöringsmedel. Dessutom blir denna typ av rengöringslösningar dyrbara för användarna. Ändamålet med föreliggande uppfinning är således att eliminera de nackdelar, som är förknippade med de för- ut kända retentionspreparaten och de däri ingående ; svamp- och bakterietillväxt hämmande substanserna samt att åstadkomma ett enkelt, skonsamt , både för protes och patient, och effektivt sätt att befria tandproteser från använda klibbiga retentionspreparat eller klister.

Detta ändamål uppnås medelst sättet enligt föreliggande uppfinning, som kännetecknas av att som bakterie- och svampväxt hämmande substans tillsättes till retentions- q preparatet natriumbikarbonat i en mängd motsvarande ¶ högst cirka 90 vikt% av retentionspreparatets vikt samt ¿ att tandprotesen efter användning i munhålan bringas i E kontakt med ett surt medium, företrädesvis i form av en vattenlösning, varigenom natriumbikarbonatet i reten- tionspreparatet och syran bringas att reagera under gasbildning, varvid gasbubblor som spränger det på tand- protesen vidhäftande retentionsmedlet bildas.

Genom föreliggande uppfinning kan för det första ris- kerna för toxikologiskt och allergologiskt betingad påverkan på slemhinnorna av de tidigare använda kemiska 8200169-4- svamp- och bakterieinhibitorerna elimineras. Detta möj- liggöres genom att den inledningsvis nämnda föreningen, som förhindrar bakterie- och svampväxt, utgöres av natriumbikarbonat. Det har nämligen genom mikrobiolo- giska försök visat sig, att natriumbikarbonat i vatten- lösligt tillstånd är en effektiv växthämmare för bak- terier och i synnerhet för den svårbemästrade svamp- växten. Utan att bindas till någon teori är det antag- ligen framförallt det höga pH-värdet, som är orsaken till denna växthämning. Svampväxt befrämjas företrädes- vis i sur miljö. Natriumbikarbonatet ersätter således de tidigare använda i vissa hänseenden skadliga bakte- rieinhibitorerna. Natriumbikarbonatet kan ingå i en mängd av från 10 till 90 vikt%, räknat på preparatet.

Ytterligare en fördel med uppfinningen är, att den ena komponenten i det syra-baspar som utnyttjas, redan in- går i retentionspreparatet. Genom att gasbildning upp- kommer vid reaktionen och gasen uppstår inne i reten- tionspreparatet, sprängs bildligt talat klistret bort från tandprotesens yta. Genom säkerställande av syra- överskott kan allt klister avlägsnas från protesens yta. överskottet av syra angriper även tandsten, som kan förekomma, om protesen får kvarligga i lösningen över natten.

Enligt en utföringsform av uppfinningen placeras tand- protesen efter användningen i munhålan i ett kärl inne- hållande en sur lösning.

Enligt en annan utföringsform av uppfinningen bringas tandprotesen efter användningen i munhålan i kontakt med en serviett eller duk indränkt med den sura lösningen.

Enligt ytterligare en utföringsform av uppfinningen ut- göres den sura lösningen av en mild syra, som är ofarlig att förtära. 8200169-4 Enligt ytterligare en utföringsform av uppfinningen väljes syran ur en grupp bestående av citronsyra, Vin- syra och ättiksyra.

En upplösning i saliven av små mängder av det appli- cerade retentionspreparatet eller någon eller några av dess beståndsdelar är ofrànkomligt. vad beträffar komponenten natriumbikarbonat är denna dock ofarlig att svälja i de koncentrationer, som det här är fråga om. Det är ju allmänt känt, att natriumbikarbonat an- vändes i stor utsträckning mot vissa vanliga magbe- svär i betydligt större doser utan pâvisbara negativa biverkningar.

Uppkomsten av inflammatoriska förändringar i munslem- hinnan, som i huvudsak orsakas av svampförekomst i pro- tesens slemhinnesida, motverkas således överraskande genom användningen av ett retentionspreparat, som inne- håller natriumbikarbonat, som bl.a. fungerar som bak- terie- och svampväxthämmande medel. Det tidigare rela- terade följdproblemet vid användningen av tidigare kända kemiska inhibitorer elimineras samtidigt, då risken för toxisk och allergisk påverkan på slemhinnor- na undanröjes. Retentionspreparatet kan användas utan avbrott under lång tid och behöver i varje fall inte er- sättas med ett sådant som skulle vara fritt från kemiska inhibitorer. En ytterligare fördelaktig följdeffekt upp- nås med natriumbikarbonatkomponenten i retentionspre- paratet. Det är nämligen känt, att kvarvarande tänder, som bildar det s.k. restbettet, vid fall av partial- proteser är kraftigt utsatta för kariesangrepp. Efter- som kariesprocessen kännetecknas av ett syraangrepp på tandens hârdvävnader, kommer natriumbikarbonatet, som utlöses av saliven eller i de fall dåretentionsmedlet kommer att direkt ligga an mot tandytorna, att tjänstgöra V0 CD FD ...h Ch \O I ¿> 00 som en buffert mot en sänkning av pH och således medverka till en kariesprevention.

Retentionspreparatet innehåller, såsom nämnts, ett re- tentionsmedel som vid preparatets applicering förlänar nödvändiga egenskaper för önskad retention. Detta medel och/eller en däri ingående särskild, inert tillsats tjänar även som bärare för natriumbikarbonatet och därmed som en depå för natriumbikarbonatet, från vilken depå en mättad lösning kontinuerligt kommer att avges. Reten- tionsmedlet kan allmänt betecknas som ett fixationsmedel, om man med fixation menar vidhäftning eller adhesiv fast- sättning. Ett sådant retentionsmedel är natriumkarboximetyl- cellulosa, som i kontakt med en vattenhaltig vätska eller saliv ger en smetig konsistens med vidhäftande eller klisterliknande egenskaper. Andra alkalimetallsalter av karboximetylcellulosa kan användas. Natriumkarboximetyl- cellulosa är, såsom nämnts ovan, ett känt retentionsmedel i sådana preparat. Andra kända retentionsmedel kan an- vändas, t.ex. akaciagummi, dextrin och stärkelse. Till- satsmedel såsom polyeter och polyakrylater kan ingå i pre- paratet för att reducera retentionsmedlets vattenlöslig- het och reglera preparatets konsistens.

Mikrobiologiska försök har utförts för att fastställa växthämningen, vilka försök redovisas i det följande.

Försök 1 Ett antal provrör med 10 ml buljong för bakterieodling (nutrient broth, Difco) försattes med 0,8 g natriumbi- karbonat (mättad lösning), varefter en droppe av en 24 timmar gammal renkultur av svamp (Candida albicans) ino- kulerades. Odling företogs sedan vid 37°C under tre dagar.

I intet fall kunde växt konstateras. Motsvarande antal kontrollförsök som utfördes, utan tillsats av natriumbi- karbonat, visade samtliga växt. 8200169-4 Försök 2 Liknande försök utfördes även med inokulering av färsk saliv. Resultaten överenstämde med de som erhölls vid ovannämnda svampförsök, dvs. ingen växt noterades.

Användningen av ett retentionspreparat innehållande natrium- bikarbonat innebär den väsentliga, ytterligare förbätt- ringen att kvarvarande natriumbikarbonat på tandprotesen kan tjäna som reaktionsmedel, när det bringas att reagera med en syra eller ett surgjort rengöringsmedel, exempelvis upplöst i vatten. Detta innebär att rengöringsmedlet kan göras billigare än de konventionella medlen, eftersom något latent reaktionsmedel för syran inte behöver ingå däri.

Rengöringsvätskan kan bestå av enbart en syra, exempelvis hushållsättika, eller kan beredas genom att i vatten lösa lämplig mängd av ett rengörings-preparat, som innehåller en syra, exempelvis citronsyra, som huvudkomponent plus lämpliga rengörande detergenter. När protesen sedan ned- sänkes i denna sura lösning, kommer en kemisk reaktion, som ger en kraftig gamnnææklhkytülstånd mellan den kvar- varande depån av natriumbikarbonat på protesbasen och syran i vattenlösningen, varvid retentionssmeten successivt lös- göres från protesytan så länge syraöverskott föreligger.

Det inses att proportionerna mellan bas och syra lätt kan anpassas så att hela innehållet av natriumbikarbonat i re- tentionssmeten förbrukas. Därvid blir också protesen be- friad helt och hållet från den smetiga beläggningen, i vilken natriumbikarbonatet är inkorporerat.

Reaktionen är intensiv och ger upphov till koldioxidbild- ning. Denna reaktion äger rum inne i retentionsgelen och den bildade gasen spränger den adhesiva gelen och den lossnar från protesens yta. Avlägsnandet av den adhesiva gelen och rengöringen av protesen därigenom kan sålunda åstadkommas utan någon mekanisk borstning. 8200169~4 10 Ett överskott av syra i rengöringsbadet löser också upp tandsten på ett skonsamt sätt, vilken kan bildas på protesen likaväl som på tänderna och som är mycket svår att avlägsna mekaniskt.

Avlägsnande av retentionspreparatet har verifierats genom enkla modellprov, som beskrives närmare i exemp- let nedan.

Exempel På ett antal täckglas, av den typ som användes för mikroskopering, utportionerades lika mängd av reten- tionspreparat i gelform framställda av olüqapulverkom- positioner.

Täckglasen nedsänktes därefter i en vattenlöst syra, bestående av alternativt citronsyra, vinsyra och ättik- syra. Efter en bestämd tidsperiod, varierande mellan 5 och 30 minuter i olika försök, okulärbesiktigades täck- glasen, varvid kvarvarande mängd gel på de olika täck- glasen jämfördes sinsemellan.

De olika pulverkompositionerna bestod av: A 100 vikt% karboximetylcellulosa (CMC) B 75 vikt% -"- + 25 vikt% natriumbikarbonat c 50 viktav; -"- + 50 viktæ -"- D 25 vikt% -"- + 75 vikt% -"- Geler framställda av kompositionerna B, C och D avlägs- nades avsevärt lättare än geler av kompositionen A utan tillsats av natriumbikarbonat. Vid jämförelse mellan B, C och D avlägsnades gelen bättre med stigande halt av natriumbikarbonat-

Claims (5)

8200169-4 11 P a t e n t k r a v

1. Sätt att befria medelst ett retentionspreparat mot munnens slemhinna fixerade tandproteser från nämnda retentionspreparat under samtidigt förhindrande av svamp- och bakterieväxt, vilket retentionspreparat i huvudsak innehåller minst ett oralt godtagbart reten- tionsmedel, som ger preparatet erforderliga egenskaper för retention av tandprotesen samt en substans, som hämmar bakterie- och svampväxt, k ä n n e t e c k n a t av att som bakterie- och svampväxt hämmande substans tillsättes till retentionspreparatet natriumbikarbonat i en mängd motsvarande högst cirka 90 vikt% av reten- tionspreparatets vikt samt att tandprotesen efter använd- ning i munhâlan bringas i kontakt med ett surt medium, företrädesvis i form av en vattenlösning, varigenom natriumbikarbonatet i retentionspreparatet och syran bringas att reagera under gasnaænkling, varvid gasbubblor, som spränger det på tandprotesen vidhäftande retentions- medlet, bildas.

2. Sätt enligt krav l, k ä n n e t e c k n a t av att tandprotesen efter användningen i munhålan placeras i en behållare innehållande en sur lösning.

3. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att tandprotesen efter användningen i munhålan bringas i kontakt med en serviett eller duk indränkt med den sura lösningen.

4. Sätt enligt krav l, k ä n n e t e c k n a t av att den sura lösningen är en mild syra, som är ofarlig att förtära.

5. Sätt enligt krav 4, k ä n n e t e c k n a t av 8200169-4 12 att syran väljes ur en grupp bestående av citronsyra, vinsyra och ättiksyra. 8200169-4 S a m m a n d r a g Föreliggande uppfinning hänför sig till en metod för rengöring av tandproteser från ett retentionspreparat som, förutom det erforderliga retentionsmedlet, inne- håller ett medel som förhindrar tillväxt av bakterier och svamp. Enligt uppfinningen tillsättes upp till cirka 90 vikt%, räknat på retentionsmedlets vikt, natriumbikarbonat till retentionspreparatet och efter användning av tand- protesen bringas denna med vidhäftande retentionspreparat i kontakt med ett surt medium, företrädesvis i form av en vattenlösning. Härvid förhindras tillväxt av bakterier och svamp under tandprotesens användning i munnen, och efter användning åstadkommas en effektiv och enkel metod för fullständig och skonsam rengöring av tandprotesen.