SE422131B - Overspenningsskydd - Google Patents

Description

15 20 25 30 8004603-0 Uppfinningen avser en lösning av ovanstående och härmed sammarxhängande prob- lem och kännetecknas därav att över varistorn 115 är kopplad en spänningsde- lande enhet bestående av en resistor R2 och ett spänningsbegränsande element R4, varvid spänningen i en pxmkt mellan reeistom H2 och varistorn H3 kommer att utgöra insignalen till en transitor V1, samt att spänningen i en punkt mellan resistorn H2 och det spänningsbegränsande elementet R4 är anordnad att påföras transitorns V1 'basingång, varvid nämnda transistors utsignal, som utgör över- spänningsskyddetsutsignal därvid är anordnad att styras så, att vid en inspän- ning under en viss förutbestämd nivå, blir transistorns ut och ineignaler i stort sett lika, men vid inspänningar över den förutbestämda nivån stryps transistorns utsignal så att den aldrig överstiger den bestämda nivån.

Genom att använda ett överspänningsslqfdd enligt ovan erhålles på. ett effek- tivt, smidigt och billigt sätt ett skydd för elektronilckomponenterna. Genom en koppling enligt föreliggande uppfinning erhålles ett system som kan reglera utspänningen inom väldigt snäva gränser, utan att systemet störs vid normal nivå på insignalen. Det ringa antalet komponenter gör att ett dylikt skydd blir smidigt, tar liten plats och blir billigt i tillverkning.

För att klara en transient om 200V ZOOWs och med en varaktighet av 0,3s väljas komponenterna t ex enligt följande R1 - 4,7 Q 10W, RQ - 100 Q 1/31, Räi- va- riator 47V 200Ws, 34 - variator 33V 1,2Ws, V1 :- transistor 2N 3055.

Uppfinningen beskrivas närmare här nedan, med hänvisning till bifogade figurer, varav fig 1 visar kopplingsschemat för uppfinningen och fig 2 visar några aktuella kurvformer.

Ur figur 1 framgår att matningsspäzmingen H0 spänningsdelas av resistorn H1 och varistorn H5. I de fall då. varistorn R5 klarar hola trannionternaa energi- innehåll är resistorn R1 obehövlig då. den endast har som funktion att konsu- mera en del av energin. Spänningen över varistorn RB påföres ingången hos en transietor V1, dessutom delas denna spänning ytterligare genom resistom H2 och ett spänningsbegränsande element 114. Elementet 114 kan t ex utgöras av en varistor eller en zenerdiod. Resistorn 32 dimensioneras så., att transistorn V1' leder med så. lågt spänningsfall som möjligt, och så. att komponenten 124 skyd- das mot för hög ström/ spänning. Spänningen i punkten mellan R4 och H2 till- föres transistorns V1 'basingång och styr därmed överspännjngsslcyddets utsignal H3.

Claims (4)

10 8004603-0 I fig 2a visas spänningen Uo, dvs insignalen till kretsen. Vid tidpunkten to uppträder en transient med en varaktighet av ca 0,3 s och med Uo max 200V. Fig 2b visar spänningen H1 dvs efter spänningsdelaren R1, RE. Spänningen har här delats ned till en betydligt lägre nivå., ca 90V. Pig 2c visar spän- ningen i punkten H2 som är ungefär lika med spänningen i punkten H3. Det syns här att spänningen hela tiden ligger under 40? som är det kritiska värdet för efterföljande elektronik. Detta värde kan natmligtvis varieras efter behov genom att ändra komponenternas dimensionering. Den nomala nivån för matningsspänning är 24V, men kan dock även i normaldrift variera inom omrâdet (18-32)V. Detta ger alltså ett väldigt snävt område som överspäxmingsskyddet skall verka inom, det måste alltså. få, ner spänningen under 407, men får inte störa insignaler som är 52V eller lägre. Dessa värden är bara exempel och kan anpassas till olika elektronikutrustningar och matningsspärmingar. PATENTKRAV

1. Överspänningsskydd, avsett att skydda elektronikutrustning mot transienter med högt energiinnehåll, innefattande en parallellt över insignalen ansluten variator (H3), k ä n n e t e c k n s. d därav, att över varistorn (113) är kopplad en spänningsdelande enhet bestående av en resistor (32) och ett spän- ningsbegränsande element (X4), varvid spänningen i en punkt mellan resistorn (112) och var-inom (113) kommer att utgöra insigmlen nu en tmsieter (V1), samt att spänningen i en punkt mellan resistorn (H2) och det spänningsbegrän- sande elementet (H4) är anordnad att pàföras transistoms (V1) basingång, varvid nämnda transistors utsignal, som utgör överspänningselqvddets utsignal därvid är anordnad att styras så, att vid en inepänning under en viss förut- bestämd nivå. blir transistornsut- och insignaler i stort sett lika, men vid inspänningar över den förutbestämda nivån stryps transistorns utsignel så. att den aldrig överstiger den bestämda nivån.

2. Överspänningsskydd enligt patentkrav 1, k ä. n n e t e c k n a. d därav, att i serie med varistorn (113) är kopplad en resistor (R1).

3. Överspänningsslcydd enligt patentkrav 1 eller 2, k ä n n e t s c k n a d därav, att det spänningsbegrfänsande elementet (H4) utgöres av en variator.

4. Överspänningsslqfdd enlig-t något av föregående patentkrav, k ä n n e t e o k - n a. d därav, att parallellt till skyddets utgång är en kondensator (C1) an- sluten.