SE416072B - Platbeslag for anslutning av ett takpannetak till en takgenomgang, vegg eller liknande - Google Patents

Description

f;7a1zouo-s krav vid takpannelagrets anslutning mot takkupor, fönster och anslutande, taket genombrytande väggpartier, där den primära tät- funktionen måste kunna fullgöras med samma höga krav som taket i övrigt.

Med nutida arbetslöner kan detta problem ej rimligen lösas genom den i och för sig möjliga metoden att varje gång och på platsen låta en plåtslagare åstadkomma en tät anslut- ning genom beiag av klassisk typ. Det är därför ett krav att anslutande plåtkonstruktioner skall vara i möjligaste mån prefabricerade och helst kunna anbringas av de arbetare utan plåtslagarutbildning, vilka lägger ut takpannorna.

En lösning på ett näraliggande problem visas i vårt svenska patent 7610715-0. Den där visade lösningen utgår från den tanken, att man låter läget för takgenomgångarna i tak- pannetaket bestämmas av läge och rapportavstånd för det åtminsto- ne försöksvis utlagda takpannetaket. Sedan takpannornas lägen blivit fastställda, upptages ett hål genom läkt och undertak, varefter ett särskilt konstruerat plåtbeslag av i patent- skriften närmare beskrivet slag insättas, vilket har en bredd motsvarande ett heltaligt antal takpannors upptagna bredd.

Genom existensen av fabriksgjorda pannor med halvbredd blir där- med begränsningen inskränkt till modulsteg om omkring 15 cm, vilket i många fall är helt tillfredsställande, eftersom i många situationer knappast något krav ställes på en total plaoeringsfrihet.

Emellertid föreligger det vissa nackdelar med denna kända konstruktion, utöver begränsningen i inplaceringsfriheten, vilken i och för sig kan vara allvarlig i enstaka fall. En viktig nackdel kommer av att prefabricerade beslag måste kunna anpassas till olika taklutníngar. Som exempelvis beskrives i vår skrift "Takhandboken" (Zanda AB, Borensberg 1978), måste överlappningen mellan på varandra lagda pannor vara större vid små taklutningar och kan vara mindre vid stora lutningar, där vindgryckets påverkan på vatten mellan pannorna kompenseras av större tryckhöjd. Därmed kommer man vid den kända konstruktionen att få ta hänsyn till att de till varje takpannerad hörande beslagen måste kunna för- skjutas inbördes. Dessa beslag är därför förskjutbara utefter en list fästad vid den ur takytan kommande stos som omger takgenom- föringen. J 7813040-8 För att ett dylikt takpannebeslag skall kunna förskjutas utan att tätningen försämras är det nödvändigt att förskjutningen sker i en riktning parallell med resp takpanna. Emellertid är tak- pannornas lutning ej identisk med takets lutning, utan takpannor- na lutar något mindre på grund av att de ligger på varandra som fiskfjäll. För att förskjutningsríktningen skall bli riktig mås- te därför den list, på vilken samtliga beslag på en sida av en ge- nomföring skall vara glidbart anordnade, ha en lutning skild från taklutningen, närmare bestämt så att denna list lutar mindre än takets medellutning. Om listen skall vara lång, motsvarande en genomföring ë.d.,som i taklutningens riktning har stor längd, kom- mer denna sneda list att på ett fult och opraktiskt sätt vara låg upptill och hög nedtill. Vidare är det omöjligt att använda lika- dana beslag hela vägen, då avståndet från listen för varje takpan- nelager, räknat utför taket, måste öka med en takpannetjocklek för varje rad. Denna tidigare kända konstruktion har därför i all- mänhet ej kommit till praktisk användning för genomföringar med större dimension, räknat i taklutningsriktningen, än fyra pannra- der.

Det är ett syfte med uppfinningen att åstadkomma en an- slutningskonstruktion av prefabricerade plåtbeslag, varmed en del av de ovannämnda nackdelarna kan bemästras. Detta uppnås enligt uppfinningen genom ett plåtbeslag som företer de i patentkrav l angivna kännetecknen. Genom ett dylikt plåtbeslag elimineras till stor del det problem vid anslutningar, som sammanhänger med att tegelpannorna lutar mindre än själva taket, så att man ej behöver använda en anslutningslist som lutar mot taket och ej heller behö- ver använda successivt olika plåtbeslag med utför taket räknat allt större uppskjutande höjd över takpanneskiktet. I enlighet med en föredragen utföringsform kan man även eliminera nackdelen med den av modulmåttet för takpannor bestämda tvångsplaceringen, vil- ket uppnås genom att utföra plåtbeslaget med i sidled teleskopvis utdragbara plåtfalsar. En särskild utföringsform av plåtbeslaget är lämplig vid ett nederhörn av en takgenomgång, som slutar ovan- för takpannetakets nederkant och som därför skall ansluta även till en vågrät rad av takpannor.

Ytterligare fördelar och egenskaper hos uppfinningen framgår av den fortsatta beskrivningen i utföringsexempelform i anslutning till ritningarna. Fig l visar en del av en anslutning mellan ett takpannetak och ett från detta uppståemkrbyggnadspärti, ~7àÄzö¿o?si som ej är närmare visat. Fig 2 visar en perspektivvy av ett plåt- beslag. Fig 3 är en annan perspektivvy som förklarar ett särskilt kännetecken enligt uppfinningen. Fig 4 visar en föredragen utfö- ringsform av ett plåtbeslag enligt uppfinningen. Fig 5 belyser en modifikation av uppfinningen.

I fig l visas ett utföringsexempel av uppfinningen, där ett takpannetak är anslutet till ett uppstäende byggnadsparti, som kan vara en vindskupa, en uppstående byggnadsdel eller liknande.

Nederst i taklutningsriktningen finnes ett nederbeslag 15 enligt en särskild utföringsform av uppfinningen, varigenom hörnans lut- ning uppnås. Detta beslag är lagt ovanpå kanten till en takpanna 16 och liknar till sin funktion vid partiet närmast takpannan 16 ganska mycket en takpanna. Ovanpå både beslaget 15 och takpannan 16 är lagd en takpanna l7, och ovanpå dessa båda är lagt ytterli- gare ett plåtbeslag 18 av en annan utföringsform än plåtbeslaget 15. Plåtbeslaget 18 är av en typ lämplig för anslutning till en vägg eller liknande, parallell med takpannornas längdriktning. På plåtbeslaget 18 och takpannan 17 ligger ytterligare, på vanligt takpannevis, en takpanna 19 och därovanpå ytterligare ett plåt- beslag 20, likadant som plåtbeslaget 18, etc.

En enkel utföringsform för plåtbeslag liknande beslagen 18 och 20 i fig l visas i fig 2. Vi ser att beslaget i fig 2 har ett första, i huvudsak plant parti 1 med en för anslutning till en takpanna avsedd anslutningsform 2. En ytterkant 3 avslutar besla- get åt detta håll.

Av fig 2 framgår vidare att plåtbeslaget har ett verti- kalt, andra parti H, förenat med det första partiet l genom en an- slutningslinje 5. På det första partiets l för uppåtvänd montering avsedda begränsningskant finnes en uppåtvikt tunga 7, som upp- sticker till en höjd motsvarande en takpannetjocklek. Som kanske bäst framgår av fig l, tjänar denna tunga 7 till att hålla avstånd och täta mot t ex inblåsning av snö och regn gentemot ett överlig- gande plåtbeslag av samma slag.

För att uppnå den avsedda anpassningen mellan takets vin- kel och takpannornas vinkel, där de är utlagda efter fiskfjälls- principen, finnes ett kännetecken som bäst illustreras av fig 3.

I denna figur har uppdragits en tänkt linje 30 i streckad form, vilken vid ena änden börjar i jämnhöjd med det första partiet 1 och vid andra änden slutar något högre upp, nämligen i jämnhöid va1soao~s med överdelen av tungan 7. I monterat läge kommer partiet 1 att vara;fir¿Uß11tnEd &¶,underliggande takpannan. Linjen 30 däremot kommer, som lätt inses, genom kompensationen motsvarande en tak- pannas tjocklek i huvudsak att följa taklutningen. Den översta kanten 6 till det andra partiet H är nu gjord väsentligen paral- lell med linjen 30 och bildar, som framgår av figuren, en vin- kel a mot takpannornas plan.

Det kan vara av intresse att studera kvantitativt hur de olika lutningsvinklarna förhåller sig till varandra. En normal standardbetongpanna har en tjocklek vid ändarna om 30 mm och en total längd av 420 mm. Vinkeln mellan takpannor och tak beror emellertid ej av totallängden utan av läktavstândet. Enligt nyare rön bör detta avstånd varieras, eftersom takpannornas överlappning måste vara större, ju mindre taket lutar. Orsaken till detta är att vatten under inverkan av vind tenderar att tryckas upp en bit mellan pannorna. Enligt preliminära normer (se anförda "Takhandboken") bör läktavståndet sålunda variera mellan 345 mm vid en taklutning av 28,5° och 310 mm vid 22,0°. Med en överlappningshöjd om 28 mm får man då en teoretisk vinkel om mellan ü,65° och 5,180 mellan tak och pannor. Om nu plåtbeslagen vore gjorda för att följa taklutningen, skulle vinkelskillnaden på ungefär 50 leda till att man fick en höjdskillnad över en längd av 10 m om närmare 900 mm, vilket måste anses oacceptabelt.

Låt oss nu betrakta vad som händer, om plåtbeslaget är utformat som i fig 3, varvid vinkeln väljes såsom medelvärdet mel- lan de ovan uppgivna och beräknade vinklarna mellan takpannor och takyta, nämligen Ä,92°. (För beräkningens skull antages ett ögon- blick att tillverkningstoleranser kan försummas och att hundrade- dels grader är meningsfulla). Inom ovan angivna intervall för läktavstånden, dvs 3ü5-310 mm och en panntjocklek om 28 mm, får vi då en skillnad i vinkeln c om 0,530 mellan yttervärdena och 0,27° maximalt för avvikelsen i förhållande till medelvärdet.

Tangens för O,27° multiplicerat med beslagslängden Ä20 mm blir 2,0 mm. I praktiken kommer denna skillnad att fördelas mellan beslagets båda ändar, varför avvikelsen på grund av denna effekt från att alla beslagskanterna 6 i en rad monterade beslag skall falla utefter en linje kan uppgå till en millimeter. Praktiskt sett är denna avvikelse helt försumbar med hänsyn tillförekom- mande toleranser i övrigt. I »f-ásßbuic-s Vi skall vidare beräkna inflytandet av den förskjutning som behövs för ett ändrat läktavstånd. Om nu plåtbeslaget antages definierat av ett medelläktavstånd, dvs 327,5 mm, blir största för- skjutningen 17,5 mm i takpanneriktníngen. Med en vinkel mellan den- na riktning och taklutningen om 4,920 medför detta en höjdförskjut- ning av 1,5 mm per takpannelag. Även detta avstånd, som orsakar små steg mellan kanterna 6, får anses klart acceptabelt i förhållande till övriga förekommande toleranser vid takläggming, helst som det- ta värde är det största möjliga på grund av denna effekt.

I enlighet med en föredragen utföringsform är vidare det första partiet l teleskcperingsvis utdragbart och inskjutningsbart.

Detta visas i fig U. Som framgår av figuren, är partiet l delat, i två partier 8 och 9, förenade genom omvikta tungor enligt den prin- cip som tydligt framgår av figuren. Genom detta särdrag uppnås att pannornas placering ej bestämmer det andra partiets N läge, utan man kan inom modulmåttet en halv pannbredd förlägga partiet Ä godtyckligt, inom det av halvpannebredden 15 cm bestämda rapport- avståndet. Därmed kan t ex en uppstående vägg förläggas var som helst på taket, vilket ej är fallet vid tidigare kända beslags- konstruktioner av inledningsvis nämnt slag.

I enlighet med ett föredraget utförande är kanten 6 till det andra partiet 4 försedd med en bakåtvikt, med kanten parallell tunga Bl, vilken ej sträcker sig ända fram till framänden (se fig 4). Den tunglösa framänden av partiet U ligger, som framgår av fig l, i monterat läge emot ett underliggande plåtbeslags bakände, och ge- nom det tunglösa partiet blir den sammanlagda plåttjockleken mått- lig.

I monterat läge är plåtbeslagets andra parti H anordnat mot en uppåtstående vägg eller motsvarande. En lämplig fogmassa av för fackmannen välkänt slag är anordnad mellan plåtbeslagen och vid anslutningen mot väggen. Alternativt kan tungorna vara vikta vinkelrätt utåt och insatta i den putsade väggen eller liknan- de.

Av fig 5 framgår en variant av skarvningen mellan succes- siva plåtbeslag, avsedd för det fall att man vill att de skall hänga ihop eller trädas på en list. Plåttungan 31' sträcker sig över hela beslagets längd, men i framkanten är vikningen något rundare, så att avståndet mellan tungan Bl' och partiet H där är tillräckligt för att vecket skall kunna läggas omlott över ett underliggande plåtbeslag. J vs1zo4o-9 Vi återkommer nu till det alternativa utförande av plåt- beslaget 15, som är visat i fig 1 och avsett att läggas runt ett genom ett takpannetak uppstickande hörn. Av figuren framgår att det med takpannorna parallella, första partiet 1 vid nederdelen är breddat i sidled, förbi anslutningslinjen 5, medan det andra partiet Ä är i motsvarande mån förkortat. Ett tredje,}huvudsak plant parti ll är anslutet till det första partiets förlängning 10 utefter en andra anslutningslinje 12, vilken bildar en vinkel, vanligen rät vinkel, mot den första anslutningslinjen 5. Det tred- je partiet ll är vidare förenat med det förkortade andra partiet H utefter en tredje anslutningslinje 13. Som framgår av figuren, kom- mer därför linjerna 5, 12 och 13 att mötas till ett slags hörn lä.

Det är ofta lämpligt att låta partiet ll på visat sätt bilda en trubbig vinkel med det första partiet 1 utefter linjen 12. Andra helt analoga modifikationer är givetvis möjliga, t ex att låta linjen 12 avlösas av en rundad övergång eller att låta partiet ll bilda rät vinkel mot partiet l.

Vid montering av detta beslag 15 är det lämpligt att mel- lan det förlängda partiet 10 och underliggande takpannor anordna ett tätningsband, utformat i enlighet med deras kupiga vågform (ej visat). Dylika band är numera vanliga och kända.

Det är tydligt att uppfinningen medför en lösning på det problem som skapas genom att taket och takpannorna har olika lut- ningar. Vid en fördelaktig utföringsform löses även problemet med att inplacera genomföringar och avbrott i ett takpanneskikt på god- tyckligt ställe trots den begränsande inverkan som takpannornas fasta modulmått inför. Det är tydligt att anpassning enligt uppfin- ningen kan uppnås till många olika slag av avslutningar av takpen- netak, för vilka här ej redogjorts, såsom förswutningsbara takpar- tier, takparallella fönster, rökluckor etc., vilket kan föranleda ett i stort sett ~ obegränsat antal möjliga utföringsformer. Av- sikten är att efterföljande patentkrav skall omfatta alla dylika utföringsformer, som en genomsnittsfackman efter lösning av denna beskrivning kan konstruera i avsikt att tillfredsställa något inom byggnadsbranschen befintligt eller uppkommande behov.

Claims (5)

7813040-3 Patentkrav

1. Plåtbeslag för anslutning av ett takpannetak till en takgenomgång, en vägg eller liknande, avsett att vid en i tak- lutningsriktningen längsgående kant övertäcka en ytterkant av en takpanna, vilken avslutar ett parti av takpannetaket, och varav ett mot tegelpannan anslutande, i huvudsak plant och för oriente- ring till tegelpannans plan i dennas monterade läge avsett första parti (1) har en för upptagníng av takpannans längsgående kant av- sedd anslutningsform (2), avslutad med en med takpannan parallell ytterkant (3), varjämte plåtbeslaget har ett andra, i huvudsak plant parti (Ä), som är vinkelrätt mot det första partiet och an- slutet till detta utefter en anslutningslinje (5), k ä n n e - t e c k n a t av att det andra, i huvudsak plana partiet (Ä) har en den nämnda anslutningslinjen motstående begränsningskant (6), som mot anslutningslinjen bildar en spetsig vinkel (a) motsvaran- de skillnaden mellan taklutningen och takpannans lutning, varjämte det första, i huvudsak plana partiet (1) vid den i taklutnings- a riktningen räknat uppåtvända, mot anslutningslinjen under en vin- kel anslutande begränsningskanten har en uppåtvikt, mellan anslut- ningslinjen (5) och anslutningsformen (2) sträckt och i huvudsak rektangulär tunga (7), avsedd att hålla avstånd till och täta emot ett ovanpå takpannevis lagt, ytterligare plåtbeslag. >

2. Plåtbeslag enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att det första partiet (l) är skarvat av två olika plåtar (8,9), vilka är falsade utefter mot anslutningslínjen parallella riktningar, den närmast anslutningslinjen belägna falsen omvikt mot anslutnings- linjen och den närmast anslutningsformen belägna falsen omvikt mot anslutningsformen (fig 4), varvid den ena falsen är utförd nedåt, den andra uppåt samt de omvikta kanterna är inträdda i varandras veck, varigenom det första partiet är teleskopvis förlängnings- och förkortningsbart i takpannornas tvärriktning.

3. Plâtbeslag enligt krav l eller 2, avsett för montering vid nederkanten i taklutningsriktningen av en takgenomgång, där ett hörn föreligger (fig 1), k ä n n e t e c k n a t av att det ö?31zó40Äs första, i huvudsak plana partiet vid sin underdel, i taklutnings- riktningen sett, är breddat (10) och passerar förbi den nämnda anslutningslinjen (5), att det andra, i huvudsak plana partiet (H) sträcker sig endast över en del av det första partiet (1), utefter den nämnda, första anslutningslinjen, samt att ett tredje, i huvud~ sak plant parti (ll) är anslutet till det första partiets förläng- ning utefter en andra anslutningslinje (12), bildande en vinkel mot den första anslutningslinjen, samt att det tredje partiet (ll) är förenat med det sålunda avkortade andra partiet (4) utefter en tredje anslutningslinje (15), varvid de tre anslutningslinjerna bildar en rymdvinkel (lü).

4. Plåtbeslag enligt krav l eller 2, k ä n n e t e c k - n a t av att vid den nämnda, den första begränsningslinjen (5) motstående begränsningskanten (6) finnes en, åtminstone utefter den i taklutníngsriktningen sett övre delen, åt det från det förs- ta partiet (1) vettande hållet omvikt plåttunga (31).

5. Plåtbeslag enligt krav Ä, k ä n n e t e c k n a t av att den omvikta plåttungan (5l', fíg 5) sträcker sig över beslagets hela längd och vid den för montering nedåt avsedda änden är omvikt med något större radie, avpassad för upptagning vid denna ände av den smalare överänden till ett annat plåtbeslags omvikta kant.