SE410242B - Anleggning for overforing och utverdering av vid flera metpunkter upptredande metverden - Google Patents

Description

~ 7402542-0 Alltefter antalet och läget av elektrolyscellerna i samma krets har dessa celler en mer eller mindre hög spänning i förhållan- de till jord. Som exempel må nämnas elektrolyskretsen för en rela- tivt stor klorfabrik. Vid en medelspänning av 4,5 volt per cell och 180 celler i kretsen blir totalspänningen 180 x 4,5 volt = 810 volt.

Vätskorna (t.ex. stensaltlösning eller natriumhydroxid), som flyter in till och ut ur cellerna, representerar strömbryggor till jordpotential. Alltefter rörledningssystemets struktur alstrar det- ta i elektrolyskretsen en spänningsfördelning, som kan vara mer el- ler mindre osymmetrisk till jord, varvid spänningar mot jord på 500 volt eller mera kan uppstå i ogynnsamt belägna celler. Detta inne- bär en avsevärd risk för olyckor och nödvändiggör lämpliga säkerhets- åtgärder. I synnerhet måste alla komponenter och ledningar för över- föring av mät- och styrsignaler mellan elektrolyscellerna och det centrala kontrollrummet utföras, så att olämplig eller farlig spän- ningsöverföring i kontrollrummet undvikes. _ Vid stensalt-elektrolysanläggningar, i vilka amalgam-(kvick- silverlegerings-Iprocessen användes, dvs där ett kvicksilverlager verkar som katod och täcker cellens botten, har nyligen gjorda expe- riment visat, att det kan vara ekonomiskt fördelaktigt att kontrolle- ra (övervaka) oegentligheter inte bara hos elektrolyscellens arbets- spänning utan också hos strömfördelningen till de olika anoderna längs cellen. I celler med metallanoder anses det även vara viktigt att på grund av dessa anoders känslighet mot för höga strömbelast- ningar installera utrustning för automatisk övervakning av ström- distributionen. Tidigare har man föredragit att kontrollera anoderna ej individuellt utan gruppvis i enlighet med deras samordning med strömmatningsskenorna.

Om förhållandet mellan strömförbrukningen för en anodgrupp och medelströmförbrukningen för alla anodgrupper överstiger en eller flera avtrappade övre gränser, ges t.ex. först en störningssignal, varefter den påverkade anodgruppen eller också det gemensamma locket med alla anoder upplyftes, t.ex. av en servomotor med ett lämpligt kuggväxelsystem, tills överbelastningen har eliminerats.

Tyska publiceringsskriften 2.211.851 föreslår en kontinuerlig övervakning av varje individuell anod i en elektrolyscell med avse-- ende på anodlikströmmen. Ett sådant slags övervakningssystem (mät- system) för varje anod medger ctvivelaktigt ett ännu mer tillförlit- ligt skydd gentemot överbelastnings-framkallade skador på anoderna än det kollektiva övervakningssystemet. Den huvudsakliga fördelen 3 7402542-0 är emellertid, att korrektionen av de individuella anodernas avstånd från kvicksilverkatoden, vilken måste utföras manuellt med vissa tidsmellanrum, förenklas i hög grad.

När systemet automatiskt signalerar eller på annat sätt vi- sar, i vilken cell vissa indikerade anoder behöver korrigeras, kan dessa anoder korrigeras i tur och ordning med prioritetsordning. Där- för behövs ingen tidskrävande mätning av alla cellanoders ström t.ex. med en portabel ampëremeter. Då den tekniska utvecklingen sedan många år tillbaka har resulterat i allt större cellenheter och allt högre specifik belastbarhet, blir det i framtiden sannolikt nödvändigt att mäta även andra storheter i cellerna och att överföra dessa värden till kontrollrummet.

Det är fördelaktigt att efter varandra överföra uppmätta data från olika mätpunkter i en elektrolyscell med blott ett fåtal överföfl ringsledningar, istället för samtidig överföring via många parallel- la signalledningar. För detta ändamål finns redan mätpunktväljare, som förutom en tvåtrådsledning för sekvensöverföring av mätvärdena till kontrollrummet erfordrar åtminstone n signalledningar för styr- ning av mätpunktsströmställare för 2n mätpunkter, varvid dessa ström- ställare skall vara installerade nära elektrolyscellerna och styres från kontrollrummet.

För att undvika olyckor bör alla anordningar, som befinner sig nära elektrolyscellerna för att bestämma och överföra mätvärden, hål- las vid cellernas elektriska potential, för att undvika farliga spän- ningsskillnader inom cellernas område. Potentialseparering och säk- ring av signalledningarna medelst säkringar mot läckspänningar in till kontrollrummet utföres bäst vid en punkt, som är skild i rummet både från cellerna och även från kontrollrummet, och är skyddad mot skad- liga omgivningsförhållanden. Det är tydligt att de kostnader, som uppstår vid potentialseparation och ledningssäkring, ökar med antalet erforderliga signaltrådar.

Uppfinningen enligt huvddkravet gör det möjligt att i hög grad eller helt undvika dessa nackdelar.

En anläggning enligt uppfinningen har följande fördelar: Medelst endast tvàledare är det möjligt att överföra analoga likströmssignaler i ena riktningen och styrpulser i den andra rikt- ningen med en mycket hög säkerhetsfaktor för transmissionsfel.

Eftersom mätvärdessignalerna erhålles vid cellen enbart eller företrädesvis i analog form, är det särskilt enkelt att med i prak- tiken försumbara extra medel omvandla den till en likströmssignai. '71102542-0 t ' Tack vare den analoga likströmssignalen kan överföringsnog- grannheten av mätvärdena mycket lätt påverkas genom ändring av över- föringstiden per mätpunkt§ Så till exempel är det möjligt att i myc- ket snabb takt utfråga 100 mätpunkter vid en cell och att övervaka dem beträffande grova avvikelser, vilka kan antyda omedelbar fara.

Vid behov kan emellertid en längre transmissionstid anslås till vissa mätpunkter i en dylik frågecykel, ifall man ständigt eller tidvis kräver högre noggrannhet för mätvärdesöverföringen.

Fälteffekttransistorer eller inversa bipolära transistorer an- vändes för mätvärdesfördelarna, som är omkopplare. Halvledare kan an- vändas för detta ändamål, eftersom mätvärdessignalerna kan hänföras tillšeller kan förbindas med cellens potential i beroende av den an- vända mättekniken. Följaktligen kan spänningsskillnader, som skulle vara oacceptabelt höga för halvledarströmställare, undvikas eller med enkla medel elimineras. Vidare behöver man inte använda elektro- mekaniska reläer eller andra komponenter, som är känsliga för de kraf- tiga magnetiska fälten i närheten av elektrolyscellerna.

Exempel av uppfinningsföremålet beskrives nedan med ledning av bifogade ritningar. Fig. l är ett blockschema av en del av en an- läggning, som kan vara utförd eller kan ändras enligt uppfinningen.

Fig. Zgär ett något mera detaljerat schema av denna anläggningsdel.

Fig. 3 och 4 visar var sin detalj i anläggningsdelen enligt fig. l.

Fig. 5 visar en instrumentpanel i kontrollrummet för samtidig avläs- ning av flera mätvärden. Fig. 6 visar en anläggning enligt uppfinnin- gen. Fig. 7 visar en del av anläggningen enligt fig. 6. Fig. 8 visar en krets, som användes i förbindelse med fig. 7. Fig. 9 visar en an- nan anläggning enligt uppfinningen. Fig. 10 visar en tredje anlägg- ning med automatisk självövervakning. Fig. ll visaena änden av flera 'celler och visar även hur anoderna är elektriskt inkopplade i anlägg- ningen. Fig. 12 visar en del av konstruktionen enligåäfig. ll från fsidan.

Fig. l visar tre delar, nämligen en anordning l för val av mätpunkter vid en elektrolyscell, en anordning 2 för potentialsepare- ring mellan elektrolyscellen och kontrollrummet och en anordning 3 för fördelning av mätvärdena till samordnade indikerings- och utvär- deringsapparater. Enligt fig. l är delarna l och 2 samt delarna 2 och 3 förbundna med varandra över två signaltrådar. ' I det enklaste fallet lfig. 2) består delen 1 av en mätpunkts- omkopplare 4, som innehåller styrbara halvledare och möjliggör val- fri förbindelse mellan endera av de tvåpoliga mätingångarna 5 odh mät- 7402542-0 utgången 6. En elektronisk räknare 7 framstegas medelst styrpulser inmatade till ingång 8 och nollställes av en styrpuls, som tillföres en nollställningsingång 9. Räknarens inställningsläge (det räknade värdet) överföres i kodad form, t.ex. i binär kod, genom ledningar 10 till mätpunktsomkopplarens styringång. Vid binär kodning behövs n styrledningar, ett antal av mellan 2n_l och 2n mätpunkter.

En Pulsvägfördelare ll är anordnad för dels identifiering av de olika strömställarpulserna för framstegning och nollställning av räknaren, vilka pulser tillföres över två styrledningar 12~från kont- rollrummet, och dels för att fördela pulserna till ledningarna 8 och 9. Exempelvis kan en kort puls användas för framstegning av räknar- inställningen och en längre puls för nollställning av räknaren. I detta fall innehåller pulsvägfördelaren ll åtminstone ett tidsbestäm- ningssteg och ytterligare logiska kopplingselement, medelst vilka räknaren 7 nollställes via ingången 9, när en styrpuls varar längre än den av tidsbestämningssteget bestämda tiden.

För att eliminera verkan av varjeeventuell kort störpuls på styrledningen 12 är det lämpligt att förse pulsvägfördelaren ll med ett andra tidsbestämningssteg, vars engångsinställda tid är kortare än de upprepade framstegningspulsernas varaktighet, men är längre än störpulsernas varaktighet (pulsbredd). I detta fall är pulsvägförde- laren utförd på sådant sätt, att båda tidsbestämningsstegen inkopp- las av den inkommande framstegande styrpulsens framkant (begynnelse- flankl. Pulsen uppkopplas fram till ledningen 8 först vid slutet av den korta fördröjningstiden och åstadkommer framstegning till nästa räknarsteg i räknaren 7 och (via ledningarna 10) till nästa mätpunkt hos mätpunktsomkopplaren 4. Vid slutet av den relativt längre för- dröjningstiden matas en fortfarande pågående styrpuls till nollställ- ningsingången 9 för att nollställa den räknare, såsom tidigare be- skrivits. ' ' Den tvâpoliga mätpunktsomkopplarens 4 utgång 6 är förbunden med en spännings-strömomvandlares 13 ingång. Exempelvis vid anodström- mätning enligt den s.k. shuntmetoden förstärker omvandlaren 13 mät- signalen, som utgöres av en likspänning på några millivolt. Denna för- stärkning sker på sedvanligt sätt, varefter spänningen omvandlas till en likström, som är linjärt proportionell mot mätsignalen. Likströms- signalen och pulserna överföres över två trådar 14 och den för poten- tialseparation avsedda anordningen 2 till anordningen 3 i kontroll- rummet.

Av föregående beskrivning av anordningens del l framgår'ått :c å' - 7402542-0 mätpunkterna, som är förbundna med mätpunktomkopplarens 4 mätingång- ar 5, kan efterfrågas i periodisk följd genom att ordna så, att räk- naren 7 framstegas av korta pulser, som t.ex. har en varaktighet av 10 millisekunder och en pulsfrekvens av 10 Hz och kommer från kontroll- rummets del 3, så att räknaren stegvis framstegas till det räknarläge, som avser den sista till omkopplaren 4 anslutna mätpunkten. Räknaren 7 nollställes därefter medelst en t.ex. 100 ms lång puls till det till den första mätpunkten hörande nolläget.

Enligt fig. 3 ingår i delen 2 dels en sedvanlig galvanisk spärr I form av en likströmstransformator 15 för potentialseparering, dels tillräckligt spänningssäkra smältsäkringar 16 som skydd mot far- ligt verkande isolationsfel.

Den optoelektroniska kopplaren 18 innehåller en lysdiod som ljuskälla, en ljusledare som spänningssäkert isolerande element och en fototransistor såsom ljusmottagare. I motsats till ett elektrome- kaniskt relä är denna komponentkombination lämplig för överföring av binära signaler utan förslitning av delar och praktiskt taget utan sig- nalfördröjning.

Anordningens del 3, se fig. 4, monteras lämpligen i kontroll- rummet. I det speciellt enkla utförande, som beskrivits här, innehål- ler delen 3 en mätvärdesfördelare 21, vilken fördelar mätspänningen 22 vid sin ingång i periodisk följd till\flera mätvärdesminnen 23, som matar var sitt indikerande instrument 24 och förbindes i periodisk följd. Dessa minnen 23 tillsammans med sina indikerande instrument samverkar med var sin mätpunkt hos elektrolyscellen. Mätvärdesförde- laren Zl kan utföras på samma sätt som mätpunktomkopplaren 4 i delen l (fig. 2). Den enda skillnaden är, att mätvärdessignalen passerar ge- nom mätvärdesfördelaren i motsatt riktning. Eftersom de två ledarna, som överför mätvärdessignalen från del 2 till del 3 i kontrollrfimmet, - är med sin ena ände förbundna med en fast referensspänning (noll volt, helst jord) vid delens 3 ingång, behöver mätvärdesfördelaren 21 en- dast vara enpolig i motsats till den tvåpoliga mätpunktomkopplaren 4.' Mätvärdesfördelaren 21 måste synkroniseras med mätpunktomkopp- laren 4. För detta ändamål innehåller delen 3 en elektronisk pulsräk- nare 25, vilken av en pulsgenerator 26 stegas från räknesteg till räk- nesteg medelst pulser av t.ex. 10 millisekunders varaktighet och ett pulsavstånd avißßfmillisekunder. Det ifrågavarande räknarläget (räk- narens inställning) överföres via en ledning 27 till mätvärdesförde- laren 2l i form av en styrsignal, som t.ex. är binärt kodad.-Denna anordnings verkningssätt motsvarar anordningen av mätpunktomkoppyaren '7402542-0 4 och räknaren 7 (fig. 2) i delen 1. I synnerhet erfordras samma an- tal styrledningar 27 för samma kodning.

Räknaren 7 i delen l och räknaren 25 i delen 3 synkroniseras med varandra, vilket i detta exempel sker för varje räknecykel medelst ett kopplingselement 28 på följande sätt: I I räknarna 7 och 25 finns a räknarsteg, som har samma ordnings- nummer från noll till a-1 och är anordnade för var sin av a mätpunk- ter. Räknaren 25 har ett extra räknarsteg med ordningsnumret a. Styr- ledningarna 27 mellan räknaren 25 och mätvärdesfördelaren 21 är dess- utom förbundna med en i elementet 28 ingående avkodningsgrinds 29 in- gångar på så sätt, att denna grind är öppen endast under tiden för funktion av räknarsteget med ordningsnummer a. Denna som logisk OCH- grind utförda grinds utgång är förbunden med en ELLER-grinds 30 och en OCH-grinds 31 ena ingång. Dessa grindars respektive andra ingång är förbunden med en utgång 32 hos pulsgeneratorn 26, vars korta fram- stegningspuls härigenom överföres oförändrad till räknaren 7 i delen l i alla räknarsteg, som har numren från noll till a-1. När räknaren 25 har uppnått inställningsläget a, kommer emellertid en lång puls med samma varaktighet som pulsintervallet (t.ex. 100 millisekunder) att överföras till delen l via avkodningsgrinden 29 och ELLER-grinden 30. Räknaren 7 nollställes då via pulsvägfördelaren ll och ledningen 9 och förblir nollställd även sedan räknaren 25 medelst nästa puls från pulsgeneratorn 26 nollställts via OCH-grinden 31.

»Om synkroniseringen av båda räknarna störes genom matarspän- ningsavbrott eller av andra skäl, kommer synkroniseringen att medelst den beskrivna kopplingsanordningen säkert återställas vid början av den andra frågecykeln.

För att mätvärdesminnena 23 med säkerhet skall kunna överta det nya mätvärdet kort före slutet av ett frågesteg, dvs vid en tid- punkt, då de från mätpunktomkopplingen härrörande kompenserande opera- tionerna i mätvärdessignalen har tillräckligt avklingat och ej längre i väsentlig grad inverkar på överföringsnoggrannheten, så är minnena försedda med en grindkrets, som av pulsgeneratorn 26 styres över led- ningen 33 medelst en ytterligare mätvärdesövertagande puls, som är tidsförskjuten i förhållande till den kontrollpunktsomkopplande pulsen.

På detta sätt kommer mätsignalförbindelsen mellan mätvärdesfördelaren 21 och mätvärdesminnet 23 att uppkopplas endast kortvarigt, t.ex. un- der 10 millisekunder, under den tid, under vilken den mätvärdesöver- förande pulsen pågår.

Det finns endast en enda anordning 3 i en elektrolys-ceflan- 'IlæÛZShZ-O 8 läggning, som omfattar flera elektrolysceller. Man kan använda en mätpunktomkopplare 34, vilken kan manövreras för hand, för omkopp- ling till sektionerna 1 och 2 för de enskilda cellerna. Om man vill använda delarna (anordningarna) 1-3 för automatisk övervakning av elektrolyscellerna, t.ex. för att förhindra att gränsvärden överskri- des, kan cellens mätpunktomkopplare 34 förses med en elektromekanisk drivanordning, eller den kan göras elektronisk utan några rörliga kom- ponenter och kan därjämte framstegas t.ex. medelst en för längre ovan nämnd nollställning avsedd puls från grinden 29. I så fall är delen 3 förbunden med varje cell så länge en frâgecykel pågår. överspänningsbegränsare 36 för signalledningen och för kopp- lingspulsledningen är anordnad som skydd mot överspänningar inom cel- lernas område och erfordras för var sin till en elektrolyscell an- sluten anordning. g _ I det beskrivna exemplet lagras och indikeras mätvärdena i analog form. En annan tänkbar möjlighet är att under frågesteget var- je mätvärde omvandlas till ett digitalt värde medelst en analog-digi- talomvandlare och sedan lagras och indikeras eller ytterligare behand- las i digital form. I detta fall användes styrledningarna 27 (fig. 4) för adressering av mätvärdesminnet.

För att i översiktlig form återge mätvärdena för lika mät- punkter oberoende av elektrolyscellanläggningens speciella belast- ningstillstånd och särskilt för att återge strömfördelningen till de enskilda cellanoderna eller anodgrupperna i en elektrolyscell är det ràdligt att i stället för absoluta mätvärden indikera kvoten av mät- värdet och ett som börvärde avsett medelvärde från alla de likartade mätpunkter, som efterfrågas för en cell. I detta fall väljer man in- dikeringsomrâdet på så sätt, att indikeringsmärket befinner sig i mitten av skalan, om ärvärdet överensstämmer med börvärdet. Det är då särskilt lätt att upptäcka avvikelser från börvärdet.

Vid anodströmsmätning kan medelvärdet, dvs börvärdet, erhål- las från mätvärdet på den totala elektrolysströmmen, vilket finns tillgängligt i varje elektrolysanläggning. Dessutom är det möjligt, t.ex. i den första av två frâgecykler per cell, att först addera vär- dena för de enskilda mätpunkterna och att därefter dividera summan med antalet mätpunkter för att därigenom beräkna medelvärdet. Detta medelvärde användes sedan under nästföljande frågecykel för att bil- da kvoten:mätvärde/medelvärde. Beräkningar av detta slag kan utföras både vid analog och digital signalbehandling. Det är lämpligast att använda en processdator, särskilt vid anläggningar med ett relativt 7402542-óww stort antal celler.

Fig. 2 visar en mycket enkel och utrymmesbesparande möjlighet att i lätt läsbar form synligt och samtidigt återge flera mätvärden av samma slag, t.ex. strömförbrukningen av en elektrolyscells enskil- da anoder. Ett antal lysdioder är anordnade i form av ett raster med rader och spalter på en isolerande skiva av lämplig storlek. Lysdio- dernas anslutningstrâdar är fastlödda vid på skivan befintliga ledan- de banor. Lysdiodrastrets spalter är samordnade med var sin mätpunkt, och lysdioderna är samordnade med var sitt mätvärde eller hellre med var sin kvot mellan mätvärde och medelvärde eller med mätvärdets pro- centuella avvikelse från medelvärdet. Lysdioderna styres lämpligen me- delst Gigitala minnen på sådant sätt att i varje rasterspalt endast den diod tändes, som utmärker det uppmätta värdet. Man får då en syn- nerligen överskådlig bild, t.ex. av strömfördelningen längs elektro- lyscellen.

Enligt fig. 5 kan den procentuella avvikelsens samordning va- ra progressiv. På detta sätt kan man använda avläsningen som ett hjälp- medel för att noggrant inställa anoderna och, å andra sidan, även för att konstatera relativt stora avvikelser som sådana. De lysdioder, som antages vara tända, visas helsvarta i fig. 5.

U En medelst lysdioder indikerande indikeringsanordning har för- delen att vara opâverkbar av magnetfältw I relativt gamla stensalt- elektrolysanläggningar är ofta en del av kontrollrummet beläget ovan- för högströmsskenorna mellan likriktaranläggningen och cellrummet.

Den magnetiska fältstyrkan i kontrollrummet är då oftast så hög, att den kan påverka flera analoga mätinstrument. I synnerhet kan inte databildskärmar och kurvskrivare med katodstrålerör användas, emedan strålavlänkningen pâverkas av magnetfältet.

Delen 2 består enbart av den som galvanisk spärr verkande lik- strömstransformatorn 15 och säkringarna 16 (fig. 6). Med likströms- transformator avses i princip som bekant en transformator med en växel- riktare på primärsidan och en likriktare på sekundärsidan.

Funktionen av de visade signalvägsfördelarna 38, 39 och deras samverkan med härtill anslutna komponenter beskrives nedan i samband med fig. 7. För att förstå verkningssättet är det viktigt att ta hän- syn även till matarspänningarna för delarnas l och 3 styrkretsar.

Ifall standardiserade integrerade styrkretsar av MOS-ty- användes för kontrclhmnmtæmkopplaren 4 (fig. 2) och mätvärdesfördelaren 21 (fig. 4), behövs tvâ matarspänningar +5 V och -15 V. De andra elementen är före- trädesvis sådana, att de fungerar med dessa spänningar eller med en av dem. 71102542-0 10 I det exempel, som visas i fig. 7, matas t.ex. den förstär- kande omvandlaren l3 för mätvärdesförstärkning och för alstring av likströms-mätvärdessignalen från anslutningarna för +5 V och -15 V på sådant sätt att matarlikspänningen blir 20 V. Pulsvägfördelaren ll är försedd med integrerade digitala styrkretsar och behöver matar- spänningarna +5 V och 0 V samt arbetar med en signalnivå, som vanligt- vis användes i TTL-teknologin. Som passiv styrkrets behöver signal- Vägfördelaren (delningsfiltret) 38 inte någon egen matarenergi, medan signalvägdelaren (delningsfiltret) 39 i delen 3 (för vidarebefordran av framstegande styrpulser till den tvåpoliga överföringsledningen) förbindes med alla tre spänningsuttag +5 V, O V och -l5 V.

En annan faktor, som måste tas i betraktande, är att den gal- vaniskt isolerande likströmstransformatorn 15 i delen 2 skall arbeta symmetriskt och överföra likspänningar och likströmmar av båda pola- riteterna. Det är t.ex. möjligt att använda ett standardutförande, vars överföringsegenskaper för likström och lågfrekvent växelström approximativt karakteriseras av det ekvivalenta kopplingsschemat enligt fig. 8. (Potentialseparationens funktion visas inte i fig. 8.) Vid en anläggning enligt uppfinningen är elementets 13 (fig. 7) ut- signal en likström, vars strömstyrka har ett linjärt samband med in- gângsmätspänningen och inom vida gränser är oberoende både av spän- ningsfallet på överföringsledningen och av spänningsfall eller inma- tade motspänningar i delen 3. Denna likströmsströmstyrka har en övre gräns, vilken för signalomrâdet från 0 till 20 mA eller från 4 till 20 mA lämpligen bör uppgå till mellan 22 och 25 mA.

En känd anordning enligt fig. 7 för alstring av en likström av detta slag innehåller en operationsförstärkare 40, en npn-transis- tor 41, ett återkopplingsmotstånd 42, en zenerdiod 43 för utstyrnings- begränsning ooh en zenerdiod 44 för inställning av en lämplig arbets- punkt för operationsförstärkarens 40 ingångar. Sambandet mellan den- na anordnings inspänning Ul och utström Jl är huvudsakligen bestämd av återkopplingsmotståndets 42 värde.

Denna avgivna likström Jl flyter från anslutningen för matar- spänningen +5 V genom överföringsledningen till delen 2 och därifrån via tråden 45 och signalvägdelaren (delningsfiltret) 38 tillbaka till transistorn 41. Spänningen på tråden 45 i förhållande till matarspän- ningen är beroende av ledningarnas och säkringarnas 16 resistanser men främst av spänningsfallet i den likströmsseparerande transforma- torn 15. Enligt fig. 8 är det ingen stor skillnad i detta spännings- fall på denna transformators in- och utgångar, beroende på den låga 7402542-0 ll serieresistansen. Detta spänningsfall och därmed spänningen på tråd 45 i förhållande till matarspänningsanslutningen +5 V kan emellertid påverkas antingen genom att man i delens 3 signalvägdelare 39 låter ingångslikströmmen J2 passera genom dioden 46, som är inkopplad i överföringsriktningen, och genom resistansen 37, eller genom att av- leda denna likström till den strömställande transistorn 47.

I det första fallet alstras ett positivt spänningsfall och spänningen på tråd 45 i delen l är då med säkerhet negativ i förhål- lande till matarspänningsnivån +5 V. Eftersom under dessa omständig- heter ingen ström kan fyta i delen l genom dioden 48 och delarens (filtrets) zenerdiod 49, vilken är utförd för en genombrottsspänning på t.ex. 5 V, skiljer sig den till delen 3 kommande likströmmen J2 från likströmmen Jl i delen l endast med den lilla bråkdel, som genom ett shuntmotstånd på 50 kiloohm bortledes till likströmstransformatorn (se fig. 8), varvid inverkan härav på överföringsnoggrannheten är för- sumbar vid anläggningens användning i praktiken.

Under det beskrivna driftstillståndet överföres mätvärdet så- lunda i form av en likströmssignal till delen 3, där den uppträder som en likspänning U2 vid resistansen 37 (fig. 7) och tillföres mätvär- desfördelaren 21 i den form, som redan beskrivits (se även fig. 4), eller behandlas vidare på annat sätt. Transistorn 47 i fördelaren 39 är spärrad under detta driftstillstånd.

Omställningen från driftstillståndet “mätvärdesöverföring“ till "framstegnings-pulsöverföring" sker genom att den spärrade tran- sistorn 47 göres ledande. Härigenom alstras en positiv framstegnings- puls, vilken vägledes från 28 i delen 3 till motståndet 50 och pnp- transistorns 51 emitter. Transistorn 5l blir ledande, och på grund av strömmen genom motstånden 52 och 53 bildas vid dess bas en i förhål- lande till transistorns 47 emitter positiv spänning. Strömmen J2 fly- ter då inte längre genom dioden 46 och motståndet 37 utan istället till transistorns 47 kollektor. p Medelst en resistans 54 före transistorns 47 emitter instäl- les strömmen J2 genom denna transistors kollektor på t.ex. 40 mA.

Oberoende av den momentana strömstyrkan av mätströmmen Jl, som är be- gränsad till maximalt 25 mA och från sektion l tillföres överförings- ledningen, kommer det mätbara, positiva spänningsfallet, som hittills uppträtt vid enhetens 39 ingång (t.ex. vid överspänningsbegränsaren 361, nu att bli negativ, och spänningen på ledaren 45 i delen l blir positiv i förhållande till matarspänningen +5 V.

En ström, vars värde motsvarar skillnaden mellan pulsströmmen “ 74025¿f2-0 12 J2 och mätströmmen Jl, flyter därför genom den numera ledande serie- kopplingen av dioden 48 och zenerdioden 49. Denna ström fördelar sig mellan en läckresistans 55 och den strömbana, vilken består av ett strömbegränsande motstånd 56 och bas-emittersträckan i transistorn 57. Transistorn 57 avger pulsen till pulsvägfördelaren ll, där pul- sen medelst motståndet 58 bringas till en signalnivå enligt TTL- teknologi.

Det beskrivna utförandet av signalvägfördelarna eller signal- delningsfiltren 38 och 39 (i delen l resp. 3) representerar endast en av flera möjligheter att förverkliga uppfinningens syfte. I syn- nerhet är det möjligt att använda andra komponenter eller på annat sätt dimensionerade elektroniska komponenter för detta ändamål.

Under pågående framstegningspuls är spänningen över resistan- sen 37 i delens 3 fördelare 39 noll, emedan dioden 46 spärrar ström- men. Därför måste mätvärdet (spänningen U2) överföras till ett minne (för indikering eller annan behandling) före begynnelsen av varje puls.

I Ifall delen 3 är avsedd att vara omkopplingsbar till flera elektrolysceller, som är utrustade med denna anordning, kan man t.ex. anordna en enpolig selektorströmställare 59 i fördelaren 39 mellan de för var sin cellförbindelse erforderliga överspänningsbegränsarna 36 och den ledning, som leder till dioden 46 och transistorn 47.

Vid alla hittills beskrivna möjligheter till fjärröverföring är mätdata från elektrolysceller har antagits, att periodisk för- _ frågning av mätpunkterna, som är anslutna till överföringssystemet, är tillräcklig för att tillgodose driftbehoven. Emellertid kan det vara önskvärt för vissa användningar att från kontrollrummets del 3 fråga individuella eller alla mätpunkter i godtycklig ordning i stäl- let för att fråga dem i tur och ordning 1 bestämd ordningsföljd.

Ett överföringssystem med denna obegränsade urvalsmöjlighet kan även använéas för överföring av kopplingsorder (instruktioner) av annat slag än omkoppling från en mätpunkt till en annan eller för nollställ- ning av mätpunktsräknaren. Exempel på dylika order eller instruktio- ner är: kopplingsinstruktioner för anodjusterande motorer eller för bortkoppling av en cell medelst en vid cellen anordnad överbryggande strömställare. I Sådant eller liknande är möjligt, ifall istället för en en- staka (kort-eller långvarig) puls en serie pulser överföres från delen 3 till delen l för cellen för identifiering av den önskade mät- punkten eller av den önskade kopplingsfunktionen. För detta ändamål 7402542~0 13 omvandlas på känt sätt mätpunktëns eller kopplingsfunktionens adress till en binärkodsignal medelst en parallell-serieomvandlare i delen 3 till en bestämd serie pulser och pulsmellanrum, som tillföres delen l med hjälp av den redan beskrivna anordningen och sedan i delen l omvandlas tillbaka till sin ursprungliga parallella form medelst en serie-parallellomvandlare.

Ett enkelt exempel förklaras nedan i samband med fig. 9. Den önskade kontrollpunkten frågas angående den erforderliga ordern (in- struktionen), som inställes medelst ett tangentbord 60 genom påver- kan av en eller flera tangenter. Den till mätpunkten eller ordern hörande adressen bildas sedan som en kombination av binära signaler i en efterföljande kodningskrets 61. Denna kombination av binära sig- naler levereras i form av ett pulstelegram (meddelande) från en paral- lellserieomvandlare 62 över de redan beskrivna komponenterna 39, 2 och 38 till en serie-parallellomvandlare 63 i ett adressregister 64, där signalkombinationen lagras efter återomvandling till parallell form. Adressen identifieras i en adressavkodare 65 och avges, förut- satt det är en mätpunktsadress, via styrledningarna 10 till mätpunkt- omkopplaren 4. En orderadress avges över en av flera styrledningar 66 till en utvald effektkontaktor 67 i form av en inställningssignal.

Mätvärdet från en medelst tangentbordet 60 vald mätpunkt överföres, såsom redan beskrivits, via omkopplaren 4, mätförstärkaren och spän- nings-strömomvandlaren 13, signalvägfördelaren (delningsfiltret) 38, överföringsledningen med sin spänningsseparerande anordning 2 och signalvägfördelaren 39 till en indikerande anordning, varvid i detta speciellt enkla exempel endast en enda indikator 68 finnes för alla mätpunkter, som kan väljas (tillfrågas) från tangentbordet 60.

Det är även möjligt att kombinera den periodiska, av korta pulser styrda mätvärdesförfrågningen med ett individuellt urval av vissa mätpunkter eller inställningsfunktioner medelst en serie pulser.

En sådan möjlighet visas i fig. 10. I detta fall är den cent- rala delen kopplad till en processdator 69. Signalvägfördelare (del- ningsfilter) 39 av ovan beskrivet slag är anordnade för var sin elekt- rolyscell och avger sina analoga utsignaler till processdatorns ana- logvärdesingângar 70. För seriefrågning av mätpunkterna i tur och ordning överföres de ovan beskrivna korta pulserna till alla elektro- lyscellerna samtidigt via ELLER-grindar 72 och fördelaren 39 medelst processdatorns digitala utgång 71.

Delen 1 innehåller en pulsvägfördelare 73, vilken identifie- rar de nämnda korta framstegande pulserna som sådana och överföradem '74025le2-0 14 över en ledning 74 till en förinställbar räknares 75 räkneingång.

Den härigenom erhållna räknarinställningen motsvarar kontrollpunk- tens adress och behandlas därefter på ovan beskrivet sätt.

I detta exempel kan det selektiva valet av mätpunkter eller (framstegande) kopplingsfunktioner utföras separat för varje cell som alternativ till den gemensama framstegande omkopplingen under periodisk frågning. Parallel-serieomvandlaren 62 matas med mätpunkts- eller.kopplingsfunktionsadressen via processdatorns digitala utgångar 76, medan celladressen via de digitala utgångarna 77 styr en puls- följdsfördelare 78 på sådant sätt, att pulsmeddelandet eller -tele- grammet avzges av omvandlaren 62 via fördelaren 78 till ELLER-grinden 72 för den önskade cellen.

Pulsmeddelandet eller telegrammet passerar via enheterna 39, 2 och 38 till pulsvägfördelaren 73, där det uppfattas som sådant, och vidarebefordras över serie-parallellomvandlaren 63 till räknarens 75 förinställningsingångar.

I processdatorns arbetsprogram måste hänsyn tagas till det villkoret, att räknaren 75 för den separat utvalda cellen måste åter- synkroniseras med räknaren 75 för de andra cellerna medelst ett and- ra pulstelegram, innan den periodiska frågningen ånyo startar. Syn- kronisering av alla räknarna 75 förenklas, om pulstelegrammet medelst en specialadress kan överföras från fördelaren 78 via den i fig. l0 streckpunkterade ledningen (mellan 39 och 78) till en tredje ingång hos alla cellers ELLERrgrindar 72. 7 Ifall en given cell alternativt inte skall deltaga i fråge- cykeln, kan man använda ett ensiffrigt (enställigt) binärt minne 79 och en grind 80 i delen 1, såsom visas med streckade linjer i fig. 10. Minnet 79 kan ettställas eller nollställas genom ledningarna 66 medelst två kopplingsfunktionsadresser, varvid ledningen 74 till den efterföljande grinden 80 uppkopplas resp. bortkopplas (brytes) för pulserna. I mera sofistikerade eller större mätanläggningar av ovan beskrivet slag är underhållet en annan faktor, vilken jämte själva anläggningens anskaffning och montage skall medföra så låga kostnader som möjligt. 7 Eftersom sannolikheten för uppträdande av fel ökar med anlägg- ningens omfattning och utökning bör man helst, så långt möjligt, ut- föra anläggningen som självövervakande anläggning. För detta ändamål måste tänkbara felkällor undersökas och automatiska eller fjärrstyr- da provsystem användas i enlighet med sannolikshetsfaktorn och de möjliga felorsakerna (felfunktion av anläggningen, felsöknings- '7lf02542~0 15 och felreparationskostnader etc), alltefter de härmed förbundna extra kostnaderna.

Fig. 10 visar särskilt lämpliga förutsättningar för automa- tisk självövervakning. Om inte alla av mätpunktsomkopplarens 4 in- gångar anslutes till mätpunkter, som i och för sig användes, utan om istället en eller två ingångar, t.ex. de med den högsta binära adres- sen, är förbundna med kalibreringsspänningskällor, vilka kan vara standardkomponenter eller lätt kan skapas medelst zenerdioder, så kan processdatorn genom förfrågning hos kalibreringsspänningarna pro- va hela mätvärdesöverföringsvägen från den förstärkande signalomvand- laren 13 med avseende på förstärkarfel och andra fel och kan konsta- tera felaktig synkronisering av räknaren 75 vid fallet med periodisk mätvärdesfrågning. Effekten av vart och ett av förutnämnda fel är sådan, att inspänningen vid processdatorns analoga ingång 70 avviker från det väntade värdet, som är inställt vid kalibreringsspänningskäl- lan. Den på motsvarande sätt programmerade processdatorn 69 kan t.ex. efter en sådan avvikelse lokalisera den speciella mätpunkt, som förut nåtts i den normala frågecykeln genom att sända ut adressen i form av ett pulstelegram, och efter en upprepad spänningsmätning avgöra, huruvida det rör sig om ett synkroniseringsfel. Ett på detta sätt ut- sänt meddelande kan betydligt förenkla felsökningen för servicetek- nikern. _ I I fallet med individuell anodövervakning genom periodisk kont- roll av strömstyrkan till varje anod medelst shuntmätning måste nor- malt två förbindningsledningar per mätpunkt installeras mellan mät- punkten och mätpunktsomkopplaren för att bestämma spänningsfallen i anodmatarskenorna. För att trots de många ledningarna utan svårighet kunna avlägsna cellens lock från cellens behållare för servicearbete (byte av anoder osv.) är det nödvändigt antingen att fastsätta delen 1 vid cellens lock och förbinda den med matar- och signalöverförings- ledningarna, t.ex. medelst en fyrpolig stickproppkontakt, eller, om detta inte är möjligt av konstruktionsskäl, att utföra förbindnings- ledningarna mellan anoderna och kontrollpunktsomkopplaren i delen l på sådant sätt, att dessa ledningar kan löstagbart förbindas, t.ex. medelst enpoliga stickproppar, med anodklämmorna på strömskenorna.

I det sistnämnda fallet kommer det stora antalet proppförbin- delser att öka sannolikheten för fel, emedan kontaktmotståndet kan öka okontrollerbart genom korrosion och avtagande kontakttryck osv. i stickproppskontakterna liksom även i andra lätt frigörbara kontakt- don. Kontaktmotstånd av detta slag kan automatiskt konstateras genom '74025112-0 16 att enligt fig. ll förbinda omkopplarens 4 samtliga till anoderna an- slutna ingångar med samlingsskenan 82 via en resistans 81 och genom att förbinda denna samlingsskena via en elektronisk omkopplare 83 med endera av två eller flera olika spänningar. Denna omkopplare kan manövreras av processdatorn via ett adresserbart binärminne 84, såsom tidigare beskrivits med avseende på minnet 79 och grinden 80 (se fig. 10).

Anodströmskenorna 85 och förbindelseledningarna 86 till mät- punktomkopplaren 4 har så låg resistans att, om resistansen 81 har ett lämpligt värde (t.ex. 10 kiloohm) och om spänningsklämmorna 87 har en låg kontaktresistans, de efterfrågade mätvärdena vid överföring till processdatorn knappast kommer att undergâ någon nämnvärd ändring, när skenan 82 successivt förbindes med olika spänningspotentialer.

Vid ökande kontaktmotstånd kommer emellertid inverkan av samlingsske- nans potential att öka på grund av kontaktmotstândets och motstândets t8l spänningsdelande verkan. Medelst den ganska enkla ovan beskrivna tillsatsapparaturen är det därför möjligt vid lämplig programmering av processdatorn att kontrollera alla spänningsuttag med avseende på eventuellt onormalt höga kontaktmotstånd, t.ex. när den normala perio- diska frågningen ger tvivelaktiga resultat, genom att omkoppla samr lingsskenans 82 spänning under den påföljande mätvärdesfrågecykeln.

Genom att fatta enkla logiska beslut kan processdatorn identifiera och rapportera det felaktiga mätvärdet och även det felaktiga uttaget 87.

Claims (17)

1. 7 7402542-o Pate-ntkrav I ïïu Añíäasñïhszföi överföring och uaaaaafing av vid flera mäcpunk- ter uppträdande mätvärden. En mätvärdena mottagande anordning (1), som sänder mot mätvärdena svarande mätsignaler en i sänder till en på av- stånd från densamma belägen kontrollstation (3) och mottar mätvärdena från mätpunkterna medelst en mätpunktomkopplare (4), styres av en första elektronisk pulsräknare (7) i enlighet med av denna räknare mottagna och för mätpunktomkoppling avsedda adresspulser. Vid kontroll- stationen fördelar en mätvärdesfördelare (21) de vid denna station in- m kommande mätvärdena efter varandra till en indikerande eller utvärderan- de enhet, varvid en andra elektronisk pulsräknare (25) styr mätvärdes- fördelaren medelst de även till denna räknare matade adresspulserna. En vid kontrollstationen (3) anordnad adresspulskälla (26) avger de nämnda adresspulserna, som styr de båda räknarna. Anläggningen uppvi~ sar följande kännetecken. Den mätvärdena mottagande anordningen (1) är belägen i närhetln av en med nämnda mätpunkter försedd elektrolys- cell och utsänder mot de mottagna mätsignalerna svarande analoga mät: signaler i form av likströmssignaler över högst två ledare, över vil- ka även adresspulskällan (26) avger sina signaler, varvid mätsignaler- na och adresspulserna har motsatt polaritet och avges skiftesvis med varandra. Vid både den mätvärdesmottagande anordningen (1) och kon- trollstationen (5) anordnade delningsfilter (58 resp 59) skiljer adresspulserna från mätsignalerna efter deras överföring i var sin riktning över de högst två ledarna.

2. Anläggning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att fälteffekttransistorer eller inverst drivna bipolära transistorer är anordnade för avskiljning och förbindning av mätvärdessignalvägarna i_ mätpunktsomkopplaren (4), varvid dessa transistorer utgör signalström- ställare och styras av den första elektroniskapulsräknare (7) via före bindningsledningar och via en elektronisk avkodningskrets (29) med bi- nära signaler på ett sådant sätt, att olika kombinationer av signaler_ samordnas med var sitt räknarläge hos den första pulsräknaren (7), me- dan olika kopplingslägen för mätpunktomkopplaren är samordnade med var sin signalkombination.

3. Anläggning enligt krav 1 eller 2, x a n n e u e 0 k n a a av att den första pulsräknaren (7) är medelst från kontrollstationen kommande styrimpulser omkopplingsbar från ett räknarsteg till nästa så att mätpunktomkopplaren (4) kopplas vidare från en mätpunkt till nästa, och att räknaren och omkopplaren är återställbara till sin startposition medelst en återställningspuls, vilken på tillförlitligt sätt kan särskiljas från de vidare kopplande övriga kopplingspulserna. « 7402542-0 is F

4. Anläggning enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a d av att återställningspulsen har mycket längre varaktighet än de nämnda övriga kopplingspulserna.

5. Anläggning enligt något av kraven 1 till 4, k ä n n e t e c k- n a d av att den första pulsräknaren (7) är förinställbar och iden- tifierar önskad mätpunkt medelst en pulsföljd, vilken vid en elekt' rfllyscell omvandlas till en paralielisignalkombination medelst en elektronisk serie-parallellomvandlare (65), och att denna pulsräknare är inställbar från kontrollstationen på det med denna mätpunkt samord- nade räknarläget.

6. Anläggning enligt något av föregående krav, k ä n n»e t e c k- n a d av att ett eller flera räknarlägen icke är samordnade med de mät- punkter, som är förbundna eller förbindbara med den nämnda mätpunktom- kopplaren (4), utan istället är samordnade med olika kopplingsfunktioner, att binära kretsar med eller utan minne (23) är anordnade att igångsät- ta dessa kopplingsfunktioner, och att dessa kretsars styringångar är anslut- na via en avkodningskrets (29), som avger en signal endast för den respektive samordnade signalkombinationen, till de signalutgångar hos den elektroniska pulsräknaren (7), vilka representerar pulsräknarens (7) räknarlägen.

7. Anläggning enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k- n a d av att den första pulsräknaren (7) antingen kopplas vidare (framstegas) från ett räknarläge till ett annat medelst enskilda pul- ser eller är inställbar på vissa räknarlägen medelst pulsföljder, och att en elektrolyscell är försedd med en elektronisk krets (38,39), vilken identifierar de mottagna pulssignalerna som individuella pul- ser resp som pulsföljder och i det första fallet matar dem till räk- narens ingång och i det andra fallet till för räknarens förinställ- ning anordnade ettställningsingångar.

8. Anläggning enligt något av föregående krav, k ä n n-e t e c k- n a d av att en Viä en elektrßlyscêllanordnad förstärkare förstär- ker den analoga signalen, som är tillgänglig vid den nämnda omkopplarens (4) utgång, till en energinivå, som är lämplig för överföring till kon- trollstationen (3), och avger signalen via de båda nämnda ledarna till ett separat, på annat ställe beläget organ, vilket elektriskt skiljer den ledare av den till kontrollrummet ledande överföringsledningen, som är förbunden med den elektriska spänningspotentialen hos elektro- lyscellen, från överföringsledningens andra ledare, vilken är jordad, varvid ett galvaniskt avbrott i form av en likströmstransformator (15) är anordnad för den potentialseparerande överföringen av den analoga mätvärdessignalen. 19 vuozsuz-o r

9. Anläggning enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k- n a d av att mätvärdessignalen vid elektrolysoellen begränsas till ett maximivärde ovanför mätområdets gräns, och att en utvärderbar styrpuls alstras i kontrollstationen genom att en tilläggsspänning tillföres mät- värdessignalkretsen äran en strömkälla, som är i stånd att avge en ström, vilken har högre strömstyrka än det nyssnämnda maximivärdet för mätvärdessignalen.

10. Anläggning enligt något av föregående krav, k ä n n e- t e c k n a d av att den indikerande enheten innehåller endast ett indikeringsinstrument i kontrollstationenæller dels en elektronisk mätvärdesfördelare, vilken omkopplas synkront med cellens mätpunkte- omkopplare, och dels härav matade olika indikeringsinstrument eller ett indikeringsinstrument (24) för samtidig återgivning av flera mät- värden, och dels elektroniska mätvärdesminnen (25), som kvarhàller in- dikeringen resp indikeringarna tills nästa mütsignal ankommer. ii.

11. Anläggning enligt krav 10, k ä n n e t e c k n a d av att den indikerande enheten innehåller en ljuspanel försedd med ett lys- diodraster, dvs med lysdioder i rader och spalter, vilken är anordnad som indikeringsinstrument för flera mätpunkter av samma slag, och att denna ljuspanels enskilda spalter är samordnade med mätpunkterna, me- dan de enskilda raderna är samordnade med mätvärdesamplituderna.

12. Anläggning enligt något av föregående krav, k ä n n e- t e c k n a d av att den indikprande enheten indikerar endast mät- värdets förhållande till ett lämpligt referensvärde eller endast den procentuella avvikelsen mellan dessa båda värden, varvid referensvär- det antingen tages från en mätpunkt eller på samma sätt som de härled- da indikerade värdena beräknas medelst elektroniska analoga eller digi- tala datorfunktionselement i kontrollstationen eller medelst en digi- tal prooessdator (69).

13. Anläggning enligt något av föregående krav, k ä n n e- t e c k n a d av att mätpunktomkopplaren (4) förutom de till var sin mätpunkt (87) över var sin mätledning anslutna fasta uttagen är för- sedd med ett ytterligare fast uttag för ettställning av ett binärt minne (84) vid en första adressering, varigenom en strömställare (83) slutes eller kvarhålles i redan slutet läge och då förbinder mätled- ningarna (86) över var sitt jämförelsemotstånd (81) med en jämförelse- Spänning (El eller E2), och att det binära minnet (84) är nollställ- bart medelst en andra adressering av det nämnda ytterligare fasta ut- taget, varigenom den nyssnämnda strömställaren (83) öppnas, dvs blir oledande så att de enskilda mätpunkternas (87) inre resistans (kon- taktmotstånd) är kontrollerbart genom jämförelse mellan de båda vid _ 7402542-0 20 n ...ya _... _ 4 ,.- _ J." V __,- ættställt och vid nollställt minne (84) erhållna mätvärdena.

14. Anläggning enligt något av föregående krav, k ä n n e- t e c k n a d av att vid sekventiell adressering av mätpunkterna varje synkroniseringsfel elimineras med jämna tidsintervall genom återställning eller förinställning av de elektroniska pulsräknarna, som styr mätvärdesfördelningen och mätpunktadresseringen.

15. Anläggning enligt något av föregående krav, k ä n n e- t e c k n a d av att en konstantspänningskälla är anordnad för fjärrmanövrerbar eller automatisk funktionskontroll av den del av anläggningen, som är förbunden med elektrolysoellen, att mätpunkts- omkopplaren (4) har fria anslutningar (uttag) för minst en ytterliga- re mätpunkt utöver antalet mätpunkter vid cellen, och att dessa fria anslutningar är anslutna till konstantspänningskällan på sådant sätt, att dess kända spänning eller kända delar av denna spänning, vilka erhållas medelst en spänningsdelare, adresseras förutom mätvärdena vid elektrolysoellen för att kontrolleras beträffande överensstämmel- se med de väntade värdena.

16. AN FÖRDA PUBLIKATIONER: Sverige 178 883 (21 g:15/01) US 3 516 089 (340-413), 3 613 092 (340-413), 3 665 439 (340-183) Andra pubtíkationer: Handbook of automation, computation and controL. Ed. by E M Grabbe, S Ramo, D E woolridge. VoL. 3.

17. New York 1961) p. 14-7 - 14-13.: