SE410234B - Forfarande for att astadkomma en fergbild, samt anordning for genomforande av forfarandet - Google Patents

Description

io 40 7505987--3 inte kan åtskiljas av människans öga. 7 Förfarandet enligt uppfinningen kännetecknas av att strålnings- spektrum från en scen uppdelas i enlighet med ett antal våglängdsom- råden att på katoden till ettförstärkarrör av enbildstyp bildas sepa- rata bilder av scenen från strålningen från varje vâglängdsomrâde så att nämnda bilder skiljas åt i rummet, att katodbilderna förstärkas på ett i och för sig känt sätt, medelst ett eller flera bildförstär- karrör, och att man åstadkommer en överlagring av de så framställda förstärkta, separata bilderna på den sista anoden, varje bild i sin egen färg. e För att så mycket som möjligt förhindra dålig överensstämmelse i den slutliga bilden som en följd av distorsion åtskiljas de olika bilderna företrädesvis i rummet, så att motsvarande punkter på katod- en (-erna) och anoden (-erna) skiljas åt samma radiella avstånd l från den elektro-optiska axeln eftersom i det fallet det endast är den icke rotationssymmetriska distorsionen som påverkar bildsamman- fallningen.

Om det föreligger en liten rotationssymmetrisk distorsion kan bilderna naturligtvis bildas sida vid sida, så att de endast är för- flyttade relativt varandra._ Som sagts ovan avser uppfinningen även en anordning för att I åstadkomma färgbilder medelst den ovan nämnda metoden. l *Anordningen enligt uppfinningen kännetecknas av organ för att framställa en scen i ett plan innefattande ett färgdelningssystem för att dela strålningsspektrum från scenen i separata våglängdsomrâden så att i planet formas en bild för varje våglängdsområde som är skild i rummet från de andra bilderna, minst ett bildförstärkarrör inne- fattande en katod och en anod, varvid katoden-är anordnad så att dess yta sammanfaller med nämnda plan, organ för att göra varje bild upp- fattningsbar i sin egen färg, och organ efter anoden för att åstadkom- ma överlagring av de individuella bilderna för att forma en bild.

Vidare kännetecken för uppfinningen kommer att framgå av följ- ande. beskrivning i samband med ritningarna. Fig l visar en bild av en flagga och ett träd bildade på katoden till ett bildförstärkarrör sedan de delats i enlighet med tvâ vâglämdsomrâden. Fig 2 visar en första utföringsform av en anordning enligt uppfinningen. Fig 3 visar en ytterligare utföringsform av en sådan anordning, Fig 4 visar en ut- föringsform av ett färguppdelningsprismasystem, som kan användas i anordningen enligt uppfinningen. Fig 5, 6 och 7 visar en annan utför- ingsform av ett sådant färgdelningssystem; Fig 8 visar ett färgdel- 40 g 7505987-3 ningssystem anordnat framför objektivlinsen. Fig 9 visar ett annat exempel på ett färgdelningssystem, som kan användas framför objektiv- linsen. Fig 10 visar ett arrangemang av färgdelningssystem, som kan användas framför objektivlinsen. Fig 11 visar en annan utföringsform av ett färgdelningssystem som kan anordnas framför objektivlinsen.

Fig 12 visar ett arrangemang innefattande färgdelningssystem enligt fig ll.

Fig l visar ett fall i vilket strålningsspektrum från en scen bestående av en flagga l och ett träd 2 är delat i två olika våg-I längdsomrâden (färger), vilka avbildas sida vid sida dvs skilda åt i rummet på en fotokatod 3 av ett bildförstärkarrör.

För att senare, då dessa separata bilder överlagras, hindra en dålig överensstämmelse på grund av svår distorsion är bilderna an- ordnade spegelsymmetriskt relativt ett plan som innehåller fotoka- todens 3 elektrooptiska axel till följd av vilket rotationssymmetrisk distorsion inte påverkar bildsammanfallningen.

Den verkliga uppdelningen och återkombinationen av bilden kan erhållas medelst ett system, av vilket en utföringsform visas som exempel i fig 2.

I systemet som visas i fig 2 användes tvâ rätvinkliga prismor 8 och 9 som är hoplimmade längs de större vinkelräta sidorna för att bilda ett block vars tvärsnitt är en liksidig triangel.

En av de vinkelräta sidorna är i detta fall försedd med ett di- elektriskt skikt eller en metallspegel 10 (ej visad) med vilket en infallande ljusstrâle uppdelas i färger. ' I detta fall kommer infallsvinkeln för huvudstrålen 14, dvs axeln för strålknippet som utgår från scenen som skall avbildas genom en icke visad objektivlins på det dielektriska skiktet 10 att vara 300 och sedan den delats faller huvudstrålen på hypotenusorna 15, 16 vid en totalreflektionsvinkel av 60°.

Strålarna 20 och 21 riktas därefter genom en konventionell op- tisk fiberplatta 17 på fotokatoden av bildförstärkarröret 19 som är känt i och för sig och som visas schematiskt.

Det presenterade ljusspektrumet delas sålunda i två via det di- elektriska skiktet (spegeln) och ger till resultat två i rummet skilda bilder på katoden 18, vilka visas schematiskt av två strålar 20, 21, av vilka en är sammansatt av ljus av ett givet våglängdsområde och den andra av ljus av ett givet, andra våglängdsomràde. Delningen kan väl- jas exempelvis vid ungefär 750 nm, så att en bild är sammansatt av ljus som har våglängder mindre än 750 nm och den andra av ljus som har 40 vsossai-3 våglängder större än 750 nm.

Det skall noteras att då l/431-skikt användes för färgdelnings- skiktet kan en ytterligare delning uppträda vid en annan våglängd beroende på transmissionsegenskaperna hos detta. Sålunda kan en bild vara sammansatt av transmitterat ljus med våglängder som är längre än t ex 650 nm och kortare än 500 nm och den andra som har ljus med våglängder på mellan 500 och 650 nm. I praktiken kan denna situation ge extra fördelar. Färgen på ett fordon kan exempelvis anpassas till spektrum av löv nära 650 nm. I det fallet skulle en delning vid 650 nm ej vara framgångsrik. Om det inte finns någon sådan anpass- ning nära 500 nm kan emellertid fortfarande en god distinktion göras.

.Strålningen som bildar bilderna och sålunda faller på fotokatoden 18 frigör elektroner från katodens elektronemitterande skikt, vilka elektroner fokuseras på anoden i bildförstärkarräet genom i och för sig kända ej visade organ.

Slutligen bildas på ett i och för sig känt sätt separata, med mellanrum skilda, förstärkta bilder från de separata bilderna på fotokatoden 18 på anoden 22 i bildförstärkarröret om ett bildför- stärkarrör användes eller i det sista bildförstärkarröret om ett flertal bildförstärkarrör användas i serie.

I detta fall, se fig 2, ledes strålningen som emitteras från anoden 22 via en konventionell optisk fiberplatta 23 genom ett prisma- system identiskt lika det som beskrivits tidigare och bestående av två rätvinkliga prismor 24 och 25 vilka är hoplimmade och innefattar ett dielektriskt skikt 26 mellan sig. Medelst ett linssystem, som visas schematiskt vid 27, kan de separata, skilda bilderna på anoden 22 därefter avbildas. Såsom visas, är huvudstrålen 28 som löper genom linssystemet sammansatt av två strålar 29 och 30 som var och en ut- går från en av bilderna på anoden 22.

För att bilderna på anoden 22 var och en skall ges sin egen färg, kan anoden 22 vara uppbyggd av fosfor lysande i olika färger och på vilkayay 0¿1en enav de separata bilderna på fotokatoden l8 avbildas. Det är även möjligt att göra anoden med så kallad vit fos- for och att avbilda de separata bilderna genom sina egna färgfilter.

Dessa filter kan vara anordnade direkt på anoden 22 eller mellan den optiska fiberplattan 23 och prismasystemet 24, 25.

Då, i fallet som visas i fig 2, hälften av anoden består av en fosfor som lyser i grönt och den andra hälften av en som lyser i rött, kan en mycket klar kontrast erhållas. Detsamma gäller då man använder ett rödfilter och ett grönfilter. 40 7505987-3 En ytterligare utföringsform av ett system för att dela och åter kombinera strålningen från en scen visas i fig 3.

I denna har två prismor 31, 32 i form av likbenta rätvinkliga trianglar sina respektive basytor hoplimmade, varvid en av basytorna är försedd med ett dielektriskt lager eller en spegel 33, ej visad, varmed ett infallande ljusknippe delas i färger.

Infallsvinkeln för huvudstrålen 34 på den reflekterande ytan 33 är 45°. I detta fall är någon ytterligare strålning ej nödvändig, men de kilformade fiberplattorna 35 och 36 är anordnade att forma bilder på fotokatoden 40 till ett bildförstärkarrör 41 från separata ljus- knippen 37, 38 genom en konventionell fiberplatta 39.

Efter förstärkning av elektronknippet som emitteras av fotoka- toden i en eller flera bildförstärkare, bildas motsvarande bilder på den sista anoden 42 vilken är försedd med fosfor så att två ljus- bilder bildas vilka genom en konventionell fiberplatta 43 är synliga på ytan 44.

Därefter kombineras dessa tvâ bilder till överlagring med ett färgdelningssystem. I det visade fallet innefattar detta andra färg- delningssystem just ett dielektriskt skikt eller metallspegel 45 anordnad vertikalt på ytan 44. ögat uppfattar de två separat bildade bilderna som en bild genom halvlinsen 47. Ljuset från en bild sym- boliskt angivet med huvudstrâlen 48 reflekteras nämligen helt av spegeln 45 medan ljuset som indikeras med huvudstrålen 49 passerar genom spegeln. ögat uppfattar sålunda en bild av scenen dvs en i vil- ken alla detaljer är synliga i den färg med vilken anoden kommer att vara täckt.

Olika möjliga färgdelningssystem kommer att beskrivas i detalj i det följande. Även om vissa utföringsformer beskrivits ovan är antalet möjligheter inte på något sätt uttömt. Även om emellertid ytterligare exempel på sådana system gives i det följande skall upp- finningen ej anses begränsad till de färgdelningssystem som beskrives här.

Figur 4 visar schematiskt ett system som är attraktivt speci- ellt i fall i vilka färgskiftningar som resulterar av polarisation visar sig vara besvärliga på grund av de faktum att infallsvinkeln pâ den reflekterande ytan kan hållas liten.

Två fyrsidiga prismor betecknade 50 och 5l har två motsvarande sidor hoplimmade. En av dessa sidor är försedd med ett dielektriskt skikt eller metallspegel betecknad 52. Huvudstrålen 53 dvs axeln i knippet från den ej visade scenen delas av spegeln 52 i strålar 54 40 7505987-.3 och 55 vilka efter full reflektion såsom strålarna 56 resp. 57 genom de kilformade fiberplattorna 58 och 59 och genom en konventionell fiberplatta 60 symboliskt bildar de separata bilderna på den ej visade fotokatoden.

Figur 5 visar ett färgsystem identiskt lika figur 2 varvid mot- svarande delar är betecknade med identiskt lika hänvisningsbeteck- ningar. I denna figur betecknar 6l en objektivlins medelst vilken strålknippet från scenen (ej visat) avbildas på fotokatoden l8. Strål- knippet före linsen 6l begränsas av strålarna 14' och 14" och repre- senteras vidare av huvudstrålen 14. 0 I Såsom nämnts i samband med figur 2 bildar det sammansatta prismat en liksidig triangel vars vinklar u_ är 60° och infallsvinkeln 9 av strålknippet som representeras av strålen 14" på ytan 62 är 30°.

Efter delningen av strålknippet på denna yta 62 uppträder reflektion på sidorna l5, l6 av det sammansatta prismat. Vinkeln med vilken huvudstrålen l4, som reflekteras av ytan 62 dvs efter reflektion strålen 2l, träffar på sidan 15 anges av p och är 60° dvs den är större än gränsvinkeln (brytningsindex för prismats material är n= 1,52) varför total reflektion föreligger.

Ytan 62 behöver inte nödvändigtvis vara förædd med ett dielekt- riskt skikt. I det visade fallet förutsättes att denna yta är för- sedd med en semipermeabel metall eller med band så att hälften av det träffande strâlknippet reflekteras till sidan 15 och den andra hälften till sidan l6. Delningen i enlighet med våglängderna åstad- kommes med mwänmfing av filter 64, 65 anordnade mellan prismat och katodfiberplattan l7 (eller anodfiberplattan om systemet användes för att åter kombinera separata bilder).

Som sagts ovan är en liten infallsvinkel på den reflekterande ytan önskvärd i de fall i vilka färgskiftningar på grund av polarisa- tion visar sig vara besvärliga.

Ett färgdelningssystem i vilket infallsvinkeln är reducerad :m 1s° visas 1' Hg s. ' I denna figur är prismat uppbyggt av tvâ rätvinkliga trianglar 7l och 72 gjorda av ett material som har ett brytningsindex n och ett ytterligare prisma 73 så att det hela verkar som en planparallell- platta. För den reflekterade strålen skall föreligga ett luftgap 74 mellan det extra prismat 73 och triangeln 72 med hänsyn till den önskade totala reflektionen.

Liksom i de andra exemplen som beskrivits ovan är de två rät- vinkliga prismorna 7l och 72 hoplimmade längs sina större vinkelräta 40 isossav-3 sidor varvid en av ytorna är försedd med antingen ett dielektriskt skikt eller en semipermeabel metall eller band i vilka två senare fall filter 75 och 76 är nödvändiga. Den spetsiga vinkeln mittemot ytan 77 av de rätvinkliga trianglarna 7l och 72 betecknad ct för triangeln 72 är i detta fall 52,5°. Infaflsvinkeln för strålknippet l4', l4, 14" sedan det passerat objektivlinsen 61 betecknad p för strâlen 14" är nu l5°, medan reflektionsvinkeln för strålarna 78 och 78', som avdelats från huvudstrålen l4, på ytan 79 är 52,5° och så- lunda är större än gränsvinkeln (brytningsindex n = 1,64) så att fullständig reflektion uppnås.

Företrädesvis väljes brytningsindex n och infallsvinkeln så att ' n sin Gš 0,5 för att undvika färgskiftningar vid olika infallsvinklar och på grund av polarisation.

Fig 7 visar ännu en variant av ett färgdelningssystem, i Vilket en 1/4 Å Platta 83 är anordnad framför den reflekterande ytan 84. Vidare visas reflekterande ytorna 85 och 86 samt färgfilter 87 och 88 vilka är anordnade framför fiberplattan l7 och fotokatoden 18.

Detta system arbetar enligt följande: strålknippet som represen- teras av huvudstrålen 90 från den ej visade scenen passerar objek- tivlinsen 89 och delas på ytan 85 mellan prismat 8l och ett ytterligare prisma 91 till en stråle 92 polariserad vinkelrätt mot ritningsplanet, vilken ej bidrager till den slutliga bildformationen och en parallell- polariserad stråle 93. En del 94 av den senare strålen passerar den reflekterande ytan 84, medan den återstående delen 95 reflekteras.

Denna senare del passerar plattan 83 tvâ gånger och som en följd där- av vrides dess polarisationsriktning 90°.

Om så önskas kan prismorna 8l och 82 utelämnas i vilket fall ytorna 84, 85, 86 är utformade som speglar på tunna glasplattor el- ler filmer. .

Alla de system som beskrivits i samband med figurerna 5 - 7 kan även användas efter den sista anoden för att åstadkomma överlagring av de separata bilderna. Det är klart att ljusbanan då reverseras och att den beskrivna objektivlinsen utför funktionen av en förstorings- lins. 7 Färgdelningssystemet kan även anordnas framför i stället för efter objektivlinsen. Dess drift blir då sådan att hela fältet i en färg avbildas på hela katoden och hela fältet i den andra färgen 40 '7505987-3 I avbildas likaså på hela katoden men i spegelbild relativt det di- elektriska reflekterande skiktet eller metallspegeln. i Med användning av två filter som var och en täcker halva ka- toden uppnås att en bild av samma halva av scenen bildas två gånger på katoden varvid de tvâ bilderna är spegelbilder av varandra och täcker hela katoden.

Genom rätt val av glas om åtminstone prismor användas för färg- delningssystemet och vinkel kan uppnås att den icke önskvärda halvan av synfältet något försvagas pâ grund av det faktum att själva mitten av synfältet korresponderar med en infallsvinkel lika med gränsvinkeln för totalreflektion. e g s g I V Fördelarna med att först ha färgdelning och därefter objektiv- lins ärzi vilken objektivlins som helst kan användas; en speciell lins korrigerad för glasbanan i prismasystemet är ej nödvändig; infallsvinkeln på det dielektriska skiktet varierar endast halva fältvinkeln (parallella strâlknippen), öppningsvinkeln till- kommer inte; som en följd undvikas spridning.

Translation av prismorna tillâtes förutsatt att det reflekterande skiktet förflyttas parallellt med sig själv.

Detta möjliggör anpassning av befintliga passiva avbildnings- apparater. _ y Fig 8 visar ett arrangemang av ett färgdelningssystem framför en objektivlins l00;i g .Ett färgdelningsskikt l0l är anordnat mellan två rätvinkliga prismor l02, 103 hoplimmade längs sina större rektangulära sidor.

Spetsvinkeln 3 hos dessa prismor är exempelvis 44°. Framför detta prismasystem men under kvarlämnandeav ettluftgq;104 är anordnat ett ytterligare prisma l05 i form av en likbent triangel med en basvinkel av exempelvis 46°, så att ytorna, såsom ytan 106 av prisman 105, båda formar gränsen med ett luftskikt. Vidare är basen av prismat 105 del- vis försett med ett absorberande skikt 107 för att den störande halvan av synfältet i detta system skall elimineras. Via objektivlinsen l00 avbildas varje separat bild på hela fotokatoden 18 via en konventionell fiberplatta_l7. Med användning av tvâ filter l08 och l09 som var och en täcker halva katoden uppnås att tvâ bilder av samma halva av system- ets synfält avbildas som var och en är spegelbilden av den andra.

Färgdelningsskiktet l0l mellan prismorna 102 och 103 träffas av huvudstrålen ll0 med en infallsvinkel av 20 i detta fall i vilket prismat 105 har tvâ lika basvinklar på 460 och spetsvinkeln i det rät- 107 40 7505987-3 vinkiiga prismat ios av 44°. 1 Huvudstrå1en 110 passerar 1uftgapet 104 me11an prismorna 103 och 105 med en vinke1 just 1ika med e11er något mindre än gränsvinkeïn i detta fa11 då brytningsindex n = 1,4945. Efter passagen av och reflektion av det reflekterande skiktet 101 träffas de sneda sidorna av prismorna 102, 103 vid en vinke1 Q så att tota1ref1ektion upp- träder och 1jusstrå1arna 113 och 114 fortsätter para11e11t med huvud- strâiens 110 ursprung1iga riktning.

Stråïarna såsom strå1en 111 ref1ekteras he1t av den sneda sidan 106 av prismat 105 och absorberas s1ut1igen i 107.

I Strå1arna såsom strå1en 112 ref1ekteras ej av den sneda sidan 106 utan passerar 1uftgapet 104 och är i sjä1va verket de strå1ar som användes.

Figur 9 visar ännu en utföringsform av ett färgde1ningssystem p1acerat framför objektiv1insen som ej visas. 1 Detta system är uppbyggt av tre triangulära prismor 201, 202 och 203 med 1uftgap 204 och 205 me11an dessa. Basen av triange1n 201 är försedd med ett absorberande skikt 206. I mitten av prismat 202 är det aktue11a färgde1ningsskiktet 208 anordnat.

Eftersom ingen objektiv1ins finns me11an scenen, som ej visas, och ingångsänden i färgde1ningssystemet, såsom visas den övre änden, måste den icke önskade ha1van av systemets fä1tvinke1 undertryckas även i detta fa11 för vi1ket ändamåi förutom det absorberande skiktet 206 användes para11e11a band 210.

Detta system har två ingångar och färgdeïningsskiktet 208 an- vändes på båda sidor näm1igen ti11 höger (sett på ritningen) av huvud- 1jusstrå1en 212 som inträder vid prisman 201 och ti11 vänster huvud- ijusstråien 213 som inträder vid prisman 203. Sedan de deiats utgår dessa strå1ar från systemet som para11e11a strå1ar 214 och 215.

Om såsom visas basvink1arna i prismat 201 betecknas al och f , de i prismat 202 Q. och , vinke1n me11an det ref1ekterande skiktet 208 och 1uftgapet 204 2{ , infa11svinke1n för huvudstrå1arna som träffar på det ref1ekterande skiktet 0 och vinke1n med norma1en i g1aset vid vi1ken 1uftgapet passeras i, gä11er fö1jande ekvationer: 64-: 1=1ao° - act-g 2a=1so° +&-p -5 I ett praktiskt exempel kan föïjande värden användas: 4=4s° p=4s° 40 750598-'7-3 = 4s° å: = 4ß° och för glasets brytningsindex n = l,4945.

I detta fall är tt endast 3° och färgdelningsskiktet kommer ej att vara vinkelrätt mot inträdesplanet.

Om objektivlinsen placeras efter färgdelningssystemet måste detta system vara lika stort som objektivlinsen eller måste ha samma diameter vilket kan vara ofördelaktigt. En lösning av detta speciella problem kan emellertid erhållas medelst ett arrangemang såsom visas schematiskt i fig l0. _ I utföringsformen som visas i denna figur användas tre färg- delningssystem åül, 302 och 303 sida vid sida. I detta fall begränsas strålknippet som erhålles från en ej visad scen av strålarna 304 och 305. Strålknippet kan utvidgas ytterligare något genom att för- flytta systemen vertikalt relativt varandra såsom visas med streckade linjer. I detta fall begränsas strålknippet av strålarna 304 och 306.

Fig ll visar en föredragen utföringsform av ett färgdelnings- system som är speciellt lämpligt för användfing i apparaten enligt upp- finningen och skall placeras framför objektivlinsen 400. Detta färg- delningssystem innefattar två plana speglar 401 och 402, exempelvis aluminium- eller silverspeglar, placerab i en vinkel på 60° mot varandra och vidrörande varandra längs linjen 403. Ett färgdelnings- skikt 404 exempelvis ett dielektriskt spegelskikt eller lfl4ñ-skikt är anordnat vid en vinkel av 60° mot spegeln 402 så att det hela bildar en liksidig triangel i tvärsnitt. Linsen 400 är så placerad att infallsvinkeln för huvudstrålen 405 i strålknippet från scenen som skall avbildas relativt normalen mot det dielektriska skiktet 404 är 30°. Sålunda kommer både den reflekterade komponenten 405' och den transmitterade komponenten 405" efter reflektion av speglarna 40l och 402 att framträda längs linsens 400 axel. Organ såsom en bländaranordning är anordnade för att säkerställa att strålar från scenen som skall avbildas och bildar en vinkel mindre än 30° med gnormalen mot det dielektriska skiktet 404 ej tillföras linsen 400 eller avlägsnas från apparaten innan. Linsen 400 har en liten fält- vinkel. Ett strålknippe 406 som bildar en vinkel något större än 30° med normalen delas i en reflekterad komponent 406' med strålning från ett första våglängdsområde och en transmitterad komponent 406" med strålning från (l) andra våglängdsomrâde (-en) och dessa komponenter är skilda åt i rummet. y Som framgår av fig ll kommer de reflekterade komponenterna av 40 7505987-3 ll detta strålknippe alltid att fokuseras under huvudaxeln för linsen 400 medan de transmitterade eller överförda komponenterna alltid fo- kuseras ovanför huvudaxeln. Sålunda uppstår samma situation som i tidigare figurer. Färgdelningssystemet som visas i figur ll har olika fördelar. Eftersom inträdet på skiktet 404 sker från luft (n W l) och såsom nämnts linsen 400 har liten fältvinkel kommer till- ståndet n.sinusÜš0,5 att tillfredsställande uppfyllas så att även utan extra hjälp vid en relativt stor infallsvinkel (G e _30°) kom- mer skiftningen som uppträder mellan transmissionsegenskaperna hos skiktet 404 för parallell-polariserat ljus och de för vinkelrätt- polariserat ljus (transmission avsatt mot våglängd) att begränsas till en utsträckning som är acceptabel för alla praktiska ändamål.

En annan fördel med detta färgdelningssystem är att det på grund av sin enkelhet väl lämpar sig för ett sådant arrangemang som visas i fig l2, i vilket 401 och 402 betecknar speglar justerade på en bas- platta, 407 stopp och 404 en lös dielektrisk spegel. Då den dielektris- ka spegeln 404 vilar mot stoppen 407 erhålles ett flertal färgdelnings- system enligt fig ll. Om så önskas kan spegeln 404 lätt ersättas av en som åstadkommer-färgdelning vid ett annat våglängdsområde. Det är klart att arrangemanget enligt fig l0 likaså lätt kan realiseras.änm;en fördel med systemet enligt fig ll är att för en infallsvinkel som är större än eller lika med 30° kommer antalet reflektioner av den reflek- terade strålen 406' att skilja sig med ett udda nummer nämligen l från det hos den överförda strålen 406" så att den önskade spegelsym- metrin kan erhållas.

De ovan beskrivna systemen lämpar sig även utmärkt för att in- byggas i ett mikroskop vilket gör det möjligt att förstora kontrasterna i scenen som skall observeras och sålunda öka uppfattbarhetskraften.

'Det är vidare klart att uppfinningen ej är begränsad till de beskrivna utföringsformerna. Olika ändringar och modifikationer fram- går lätt för fackmannen utan att man frângâr uppfinningens ram såsom denna definieras i tillhörande patentkrav.

Claims (13)

1. I 7505987-3 12 PATENTKRAV l. Förfarande för att åstadkomma en färgbild,g k ä n n e t e c k- n a d av att strâlnjngsspektrum från en scen uppdelas enligt tvâ vâglängdsomràden, att på katoden till ett bildförstärkarrör formas separata bilder av scenen från strålningen av varje vâglängdsomrâde så att nämnda bilder separeras i rummet, att katodbilderna förstärkas på i och för sig känt sätt medelst ett eller flera förstärkarrör, och att en överlagring av de förstärkta, separata bilderna som sålunda framställts âstadkommes pâ den sista anoden, varje bild i sin egen färg.

2. Förfarande enligt krav l, k ä n n e t e c k n a t de olika bilderna separeras i rummet pä sådant sätt att de kommer att ligga på katoden (-erna) och anoden (-erna) symmetriskt runt den elektrooptiska axeln eller symmetriskt realtivt ett plan som inne- haller nämnda elektrooptiska axel.

3. Förfarande enligt kraven l eller 2, k ä n n e t e c k n a t av att varje separat bild görs synlig på den sista anoden i en färg som skiljer sig från den för den andra bilden.

4. Förfarande enligt kraven l eller 2,, k ä n n e t e c k n a t av att strålningen som emanerar från de separata bilderna på anoden i bildförstärkarröret eller det sista bildförstärkarröret ledes genom olika färgfilter och att den överlagrade bilden formas från strål- ningen som ledes genom filtren.

5. Förfarande enligt något av föregående krav, av att strâlningsspektrum delas vid en våglängd av ungefär av att k ä n n eit e c k- n a t 750 nm. i

6. Anordning för genomförande av förfarandet enligt något av kraven l - 5 för färgbildframställning, k ä n n e t etc k n a d av organ för att avbilda en scen i ett plan, innefattande ett färgdel- ningssystem för att dela strålningsspektrum från en scen i separata vâglängdsområden så att i nämnda plan åstadkommas en bild för varje vâglängdsomrâde som är skild i rummet från de andra bilderna, minst ett bildförstärkarrör innefattande en katod och en anod, vilken katod är så anordnad att dess yta sammanfaller med nämnda plan, organ för att göra varje bild uppfattningsbar i sin egen färg, och organ efter nämnda anod för att åstadkomma överlagring av de individuella bilderna för att forma en bild.

7. Anordning enligt krav 6, k ä n n e t e c k n a d av att den dessutom innefattar organ för att forma de separata bilderna på katoden symmetriskt runt den elektropptiska axeln eller symmetriskt relativt 1, vsosssv-s ett plan som innehåller nämnda axel.

8. Anordning enligt krav 6 eller 7, k ä n n e t e c k n a d av att den har en anod innefattande två sektorer var och en försedd med fosfor som emitterar i olika färg.

9. Anordning enligt kraven 6 eller 7, k ä n n e t e c k n a d av att den har en anod försedd med monokromatisk fosfor och två färg- filter så anordnade att de separata bilderna kan uppfattas genom sina egna färgfilter. A

l0. Anordning enligt något av kraven 6 - 9, k ä n n e t e c k- n a d av att den innefattar ett färgdelningssystem inkluderande ett dielektriskt spegelskikt.

ll. Anordning enligt kravet 10, k ä n n e t e c k n a d av att den har ett färgdelningssystem av liksidigt, triangulärt tvärsnitt be- stående av två rätvinkliga prismor, av vilka ett på den större vinkel- räta sidan är försett med ett dielektriskt skikt, varvid prismorna är sammanbundna längs sina respektive större vinkelräta sidor.

l2. Anordning enligt något av kraven 6 - ll, k ä n n e t e c k- n a d av att den har ett andra färgdelningssystem för att kombinera de separata bilderna.

l3. Anordning enligt krav 6, k ä n n e t e c k n a d av att färgdelningssystemet innefattar två planspeglar anordnade med en vinkel på 600 mot varandra och som vidrör varandra längs en linje, varvid ett färgdelningsskikt är anordnat vid en vinkel på 600 mot var och en av speglarna så att det hela i tvärsnitt bildar en liksidig triangel. ANFÖRDA PUBLIKATIONER: US 3 586 764 (178-5.4), 3 748 471 (250-333)