SE1251412A1 - Kopplingsanordning utan elektrisk kontakt, vilken möjliggör överföring av elektrisk trefasström - Google Patents

Abstract

13 SAM MAN DRAG Uppfinningen hänför sig till en kopplingsanordning utan elektrisk kontaktmellan en källa och en last för överföring av en elektrisk växelström medfrekvens lägre än 2 kHz och som har minst en fas, varvid anordningenomfattar tvä delar, vilka är frigörbara och hopsättbara enligt önskemål i ensärskild konfiguration anpassad för överföring av ström utan elektrisk kontakt,en primärdel (P1) avsedd att förbindas med källan och en sekundärdel (P2)avsedd att förbindas med lasten. Uppfinningen är sådan att de tvä delarna,när det har satts samman, utgör en struktur analog med strukturen hos enasynkron eller synkron trefasmotor med rotor/stator. Publiceringsbild: fig. 3

Description

15 20 25 30 35 Vid behov överförs denna likspänningskomposant DC eventuellt till en Iikströms-/växelströmsomformare C2 som visas med streckad linje och som gör det möjligt att frigöra en växelström AC i en eller tre faser, allt efter behov.

Således alstrar det magnetfält som skapas av den högfrekventa signa- lens flöde i primärkretsens spole, i sekundärkretsens spole, ett inducerat strömflöde som gör det möjligt att tillhandahålla elektrisk effekt.

En sådan överföring av ström kräver användning av en högfrekvent signal och närvaron av en elektronik avsedd för omvandling av den disponibla signalen till en sådan högfrekvent signal.

Elektriska effekter med låg frekvens, eller i uppfinningens mening signaler med en frekvens lägre än 2 kHz, skulle inte vara lämpade att över- föras från en del av en kopplingsanordning till den andra delen ifrånvaro av en elektronik avsedd för omvandling av signalen.

Detta är särskilt handikappande i fientliga miljöer, av typen under- vattensmiljö, eftersom det är välkänt att de elektriska komponenterna är mycket känsliga för fientliga atmosfärer och utsätts för funktionsfel. Använd- ning av en sådan elektronik i dessa miljöer skulle medföra en svag robusthet, en kort livslängd och en dålig tillförlitlighet hos kopplingsanordningen. I fallet med en skada är dessutom de höga kostnaderna och svårigheterna att inter- venera hindrande. Det noteras här att användning av elektriska komponenter inte heller är önskvärd i andra typer av fientliga miljöer, såsom sandöken, miljöer där komponenterna badar i olja etc. Uppfinningen finner där olika användningsområden. Uppfinningen gör i själva verket att det inte är nöd- vändigt att utföra en noggrann rengöring av kopplingsdonen eller att det inte är nödvändigt att isolera kopplingsdonen från den miljö i vilken de verkar.

I alla dessa fientliga miljöer är det alltså avgörande att möjliggöra en överföring av elektrisk effekt i frånvaro av en specifik elektronik i närheten av kopplingsanordningen.

Sammanfattninq av uppfinningen Föreliggande uppfinning har således som huvudändamål att lindra olägenheterna med känd teknik och att göra det möjligt att överföra elektrisk trefasström utan att behöva modifiera frekvensen hos den signal som överförs, genom att föreslå en kopplingsanordning utan elektrisk kontakt mellan en källa och en last av en elektrisk växelström som har en frekvens lägre än 2 kHz och som har minst en fas, varvid anordningen omfattar en primärdel avsedd att förbindas med källan och en sekundärdel avsedd att 10 15 20 25 30 35 förbindas med lasten, varvid dessa delar, enligt önskemål, är frigörbara och hopsättbara i en särskild konfiguration avsedd för överföring av ström utan elektrisk kontakt, varvid var och en av delarna omfattar ett element av ferromagnetiskt material och minst en spole innesluten i en tät inneslutning, de båda ferromagnetiska elementens former är sådana att när de båda delarna är hopsatta bildar de båda ferromagnetiska elementen en sluten ferromagnetisk krets, vilken efter hopsättning uppvisar ett flertal mindre diskontinuiteter vid de täta inneslutningar som innesluter delarna, och varvid spolarnas respektive lägen i förhållande till respektive ferro- magnetiska element är sådana att när de båda delarna är hopsatta omger primärdelens spole, kallad primärspolen, en gren av den ferromagnetiska kretsen, som därmed är i stånd att leda ett magnetiskt flöde skapat av en växelström som flödar i denna spole och sekundärdelens spole, kallad sekundärspole, också omger en gren av den ferromagnetiska kretsen, så att en inducerad ström flödar i sekundärspolen när den magnetiska kretsen genomströmmas av ett variabelt magnetiskt flöde, vilken anordning är kännetecknad av att den elektriska strömmen är en trefasström, att en av delarna kallad handel, har en form som möjliggör koaxiell införing, under hopsättningen av delarna, i en komplementär öppning uppburen av den andra delen kallad hondel, att handelens och hondelens ferromagnetiska element båda har en rotationssymmetri och på utsidan respektive insidan ärförsedda med ett lika antal 6N längsgående kolonner, vilka är jämt fördelade över de ferromagnetiska delarnas sektion och bildar lika många ferromagnetiska kretsgrenar, varvid N är antalet polpar per fas, N är större än eller lika med 1, varvid dessa kolonner möjliggör lindning av 3N spolar, varvid lindningarna av 3N spolar utförs för att på handelen respektive hondelen utgöra en struktur som är analog med strukturen hos en asynkron eller synkron trefasmotor med rotor/stator.

Med uppfinningen är de båda delarna försedda med komplementära ferromagnetiska element, så att en sluten magnetisk krets återskapas under monteringen av de båda delarna så när som på smärre diskontinuiteter belägna vid luftgapet. Det är redan känt att närvaron av ferromagnetiskt material gör det möjligt att underlätta flöde eller ledning av magnetfältet.

Under 2 kHz är det således möjligt att överöra en ström utan elektronik och därmed att göra systemet robust och tillförlitligt. De material som används 10 15 20 25 30 35 väljs särskilt för sina magnetiska egenskaper. Eftersom anordningen enligt uppfinningen är sådan att den återskapade kretsen är sluten är den dessutom säte för en befrämjad ledning av det magnetiska fältet, vilken möjliggör överföring av den lågfrekventa elektriska strömmen från primärdelen till sekundärdelen. lnneslutningen i en tät inneslutning kan åstadkommas genom överdrag med ett tätt material, typiskt plast, genom inkapsling i en kåpa, ett hölje eller en tät huv eventuellt inkluderade en dielektrisk olja som dränker det ferro- magnetiska elementet och spolarna och som gör det möjligt att utjämna trycket med den täta kåpans omgivning eller på vilket annat sätt som helst som gör det möjligt att bevara det ferromagnetiska elementet isolerat från den yttre miljön.

Delarnas former möjliggör dessutom hopsättning i den speciella konfigurationen. Dessa former utgör således organ för styrning av delarna i förhållande till varandra.

Uppfinningen gör det möjligt att uppnå en kopplingsanordning som har en rotationssymmetri, vilken kraftigt förenklar hopsättningen av de båda delarna. Han- och hondelarnas komplementära rotationssymmetriska former är typiskt cylindriska eller koniska former, varvid det viktiga är att var och en av dessa delar kan bära lindingar lämpliga för användande av detta utfö- rande. Detta utförande gör det dessutom möjligt att enkelt implementera flera poler per fas på han- och hondelarnas konturer. Den elektriska strömmen återfås således direkt på polerna hos sekundärdelen i form av trefasström återskapad utifrån inducerade strömmar. Sekundärdelens spolar är förbundna för detta på specifikt vis med tre utgångstrådar hos sekundärdelen.

Enligt ett fördelaktigt särdrag är handelen ihålig i centrum för under- lättande av termiskt utbyte genom konvektion.

Detta särdrag gör det möjligt att säkerställa en god termisk reglering av kopplingsanordningen.

Enligt ett särskilt särdrag omfattar han- och hondelarna minst två komplementära felsäkringselement på den yttre respektive inre konturen hos han- och hondelarna, så att hopsättning av handelen i hondelen i en särskild position där varje kolonn hos handelen är mitt för en kolonn hos hondelen möjliggörs.

Felsäkringselementen, typiskt en tapp som är komplementär med en skåra, möjliggör exakt positionering av de båda delarna i förhållande till varandra. 10 15 20 25 30 35 Det noteras att antalet felsäkringselement skulle kunna multipliceras på åtminstone den ena av delarna, varvid dessa felsäkringselement ärjämnt fördelade på den yttre respektive inre konturen hos han- och hondelarnas ferromagnetiska element, så att införing av handelen i hondelen är möjlig endast för de positioner i vilka varje kolonn hos handelen är mitt för en kolonn hos hondelen. Typiskt skulle en av delarna kunna ha en tapp och den andra delen lika många skåror som kolonner. Tappen skulle alltså kunna placeras i vilken som helst av skårorna, under säkerställande av korrekt relativ placering av kolonnerna hos den ena, primärkretsen, mitt för de andra, hos sekundär- kretsen.

Då det skapade fältet är roterbart är inriktning av kolonnerna emellertid inte till nytta för åstadkommande av en korrekt och konstant produktivitet.

Förutom under speciella förhållanden vore det således fördelaktigt att inte implementera felsäkringselement för att kunna sätta ihop de båda delarna oberoende av de relativa vinkellägena. Denna valfria montering gör det möjligt att uppnå en mycket stor enkelhet i hopsättningen av de båda delarna.

Det påpekas emellertid att dessa felsäkringselement inte är till nytta för immobilisering av kopplingsdonets båda delar när de föremål på vilka kopp- lingsdonets båda delar är placerade är i fasta lägen under funktionsperioder.

Det är fallet med undervattensutrustningar vid vilka kopplingsdonen är placerade fast i förhållande till dessa utrustningar, vilka är i ett bestämt läge i förhållande till varandra under strömöverföringsoperationer.

Antalet polpar per fas är med fördel två eller tre.

Enligt en föredragen utföringsform av uppfinningen har delarnas inne- slutningar och delarna sådana dimensioner att de mindre diskontinuiteterna vid luftgapet är mellan 2 och 40 mm.

Avståndet 2 mm motsvarar en tunn tjocklek av tätt material på ytan hos ferromagnetiska element avsedda att närmas under hopsättningen av delarna. Spelet mellan de båda delarna är således mycket reducerat. Avstån- det 40 mm ökar den fasförskjutning UI som introduceras genom korsandet av diskontinuiteten. Över detta avstånd är överföringen inte längre korrekt för de frekvenser som berörs av uppfinningen.

Enligt en fördelaktig utföringsform är diskontinuiteterna mellan 4 och 20 mm. Detta intervall möjliggör närvaro av ett korrekt spel under säker- ställande av en god strömöverföring.

Enligt en särskilt föredragen utföringsform är diskontinuiteterna mellan 5 och 10 mm. I detta intervall säkerställs en mycket god strömöverföring och 10 15 20 25 30 35 förekomsten av ett spel möjliggör en lämplig styrning av delarna i förhållande till varandra.

Det påpekas att delarnas cylindriska geometri gör det möjligt att säkerställa förekomsten av ett spel till skillnad från användning av två koniska delar, varav den ena vilar på den andra.

Denna utföringsform gör det möjligt att säkerställa att diskontinuite- terna är små iförhållande till den magnetiska kretsens totala dimensioner.

I en gynnad applikation är anordningen enligt uppfinningen avsedd att användas, för en av de båda delarna, på en undervattensbas och, för den andra delen, på ett fordon, en sensor eller ett manöverdon under vatten avsett att placeras på undervattensbasen för säkerställande av en elektrisk strömöverföring mellan de båda delarna.

Möjligheten att enkelt kunna koppla samman två delar för att åstad- komma en strömöverföring utan elektrisk kontakt och utan elektronik uppnås i undervattensdriftmiljön. Strömöverföringen kan vara från fordonet till basen eller omvänt som funktion av behoven i applikationen. Uppfinningsändamålet, som medför att de båda delarna har en viss massa är dessutom inget handi- kapp i undervattensapplikationer, vilket gör det till ett gynnat användnings- område för uppfinningen.

Enligt en fördelaktig utföringsform är varje del av anordningen lämpad att fästas fast på undervattensbasen och på fordonet.

Med denna utföringsform räcker det att placera fordonet på basen för sammankoppling av de båda delarna och immobilisering av de båda delarna i förhållande till varandra. Ett fordon parkerat på en undervattensbas kan i själva verket inte tippa i förhållande till denna bas och är bestämt placerat i förhållande till denna.

Kort beskrivninq av ritninqarna Andra särdrag och fördelar hos föreliggande uppfinning kommer att framgå av följande beskrivning, med hänvisning till de bifogade ritningarna, vilka visar ett icke begränsande utföringsexempel.

Fig 1 visar principen hos anordningen för strömöverföring genom induktion enligt känd teknik, fig 2 visar principen hos anordningen för strömöverföring genom induktion enligt uppfinningen i enfas, fig 3 visar schematiskt ett utförande av uppfinningen för en trefasström visad utan spolar, 10 15 20 25 30 35 fig 4 visar de ferromagnetiska elementen hos utförandet med två spolar visade, fig 5 visar de magnetiska flödeslinjerna i de ferromagnetiska elementen hos utförandet av anordningen enligt uppfinningen, på en sektion av ferro- magnetiska element.

Beskrivninq av föredraqna utförinqsformer Fig 2 visar schematiskt principen enligt uppfinningen, vilken undviker förekomsten av ett visst antal elektroniska utrustningar för åstadkommande av omvandling av ström och frekvens.

I denna figur beskrivs överföring av en elektrisk enfasväxelström cpAC med frekvens lägre än 2 kHz. Strömmen förs direkt till en spole B1 utan modi- fiering av frekvensen. Spolen B1 är lindad runt en kolonn C11 hos ett ferro- magnetiskt element F1, varvid denna kolonn bildar en gren av den ferromag- netiska kretsen. Det ferromagnetiska elementet F1 har den allmänna formen av ett C. Mitt för detta ferromagnetiska element F1 är ett ferromagnetiskt element F2 som är identiskt med elementet F1 placerat och runt det är en spole B2 lindad. De ferromagnetiska elementen består typiskt av plåtar som klippts och sedan pressats på varandra. Den sålunda sammansatta enheten utgör således det ferromagnetiska elementet. Denna tillverkningsteknik är känd för tillverkning av transformatorer i vilka den magnetiska kretsen konst- rueras för att vara sluten utan luftgap och utan någon möjlighet till isärtagning/ hopsättning. Primär- och sekundärkretsarna omfattar var och en en spole B1 för primärkretsen respektive B2 för sekundärkretsen och ett ferromagnetiskt element F1 för primärkretsen och F2 för sekundärkretsen.

De ferromagnetiska elementen är sådana att spolarna B1 och B2 vardera är lindade kring en kolonn C11 och C12 hos det motsvarande ferromagnetiska elementet.

De båda ferromagnetiska elementen F1 och F2 är åtskilda av en mindre diskontinuitet. De bildar således, vid detta läge, en sluten magnetisk krets utmed vilken det magnetiska flöde flödar som alstras av närvaron av ett magnetfält skapat inuti spolen B1 när en ström flödar i den. Fältet inducerar strömmar i spolen B2. Det är dessa inducerade strömmar som möjliggör överföring av den elektriska effekten.

Fig 3 visar en utföringsform i vilken de båda ferromagnetiska elementen och deras spolar har en struktur som har analogier med strukturen hos en asynkron eller synkron trefasmotor med rotor/stator. Det noteras 10 15 20 25 30 35 emellertid att polerna hos varje fas hos handelen inte är kortslutna, utan kopplade specifikt till utgångstrådar hos koppiingsdonet för koppling till källan eller till lasten som funktion av rollen, primär eller sekundär, för delen i koppiingsdonet.

En hondel, vilken betecknas som primärdel P1 i exemplet i fig 3 omfattarför detta ett ferromagnetiskt element F1 med huvudsakligen cylind- risk form på den inre ytan, på vilken radiella kolonner är anordnade, här tolv kolonner C12-C112, vilka är längsgående och följer cylinderns axel. I dessa fall är de kolonner mot vilka spolarnas lindingar tar stöd definierade av lika många skåror E1i (resp E2i) som kolonner C1i (resp C2i) i delens P1 (resp P2) kontur. Det påpekas att dessa skåror med fördel är sådana att kolon- nerna har en T-formad struktur på den sektion som är vinkelrät mot han- och hondelarnas axel. Denna T-formade struktur har den dubbla fördelen att hålla lindningarna i botten av skåran och minska läckagelinjerna.

Dessa radiella kolonner C11-C112 möjliggör här lindning av sex spolar på det sätt som används vid tillverkning av asynkrona trefasmotorer med två polpar.

På allmänt sätt monteras spolarna i skårorna så att ett eller flera polpar per fas bildas. Lindningen av spolarna på primärdelen P1 visas schematiskt i fig 4, vilken visar banorna, med streckad linje, för de tre spolarna B11, B12 och B13 var och en lindade runt en första kolonn C1i och en annan kolonn Ci1+2. Spolarna B11, B12, B13 med tre faser är i själva verket lindade överlappande. En första spoles slinga passerar mellan kolonnen C1i+2 och C1i+3. Denna omslingrar varje spole under användande av skårorna Ei och Ei+3. När 2+2+2=6 på varandra följande skåror har använts för lindning av tre spolar, är hälften av skårorna, belägen på en och samma sida av delen, fylld.

Lindningsprocessen återupptas sedan med tre nya spolar, vilka var och en representerar den andra polen för var och en av de faser som lindas på de resterande sex skårorna på andra sidan av delen på ett sätt liknande det som beskrivits i det föregående.

Handelen, vilken här kallas sekundärdelen P2, är å sin sida, också med huvudsakligen cylindrisk form, eventuellt ihålig förförbättring av värme- utbyte med omgivningen. Den är på sin utsida försedd med samma antal radiella, längsgående kolonner, vilka följer cylinderns axel, som primärdelen P1 _ Sex spolar är också lindade på den på det sätt som schematiskt visas i fig 4. 10 15 20 25 30 35 De båda ferromagnetiska elementen F1 och F2 är åtskilda av ett Iuftgap betecknat EF och visat schematiskt i form av en cylinder. I denna cylinder EF befinner sig tjocklekarna hos täta material som innesluter de båda delarna, ej visade i fig 3, och det för hopsättningen nödvändiga spelet.

Eventuellt skulle de båda delarna kunna omfatta ett eller flera fel- säkringselement som gör det möjligt att rikta in kolonnerna mitt för varandra.

Typiskt skulle ett stift som skjuter ut från sekundärdelen P2 vara avsett att ingripa i en skåra utformad i delen P1. Det noteras här att en enda skåra skulle kunna förekomma och säkerställa att placeringen alltid är exakt densamma. Det noteras emellertid här att ett antal mindre än eller lika med tolv skåror också skulle kunna utformas i delen P1, varvid dessa skåror säkerställer ett flertal möjliga placeringar i vilka de båda delarnas kolonner skulle vara i linje med varandra.

Eftersom det fält som erhålles med de tre faserna är ett roterbart magnetfält är placeringen av delarna i linje med varandra ändå inte nöd- vändig. Det är dock i allmänhet fördelaktigt att hopsättningen av de båda delarna kan göras i vilket som helst vinkelläge. Även om en liten förskjutning mellan kolonnerna inte skadar de totala prestanda för överföringen av kraften, visar sig detta inte vara praktiskt i de flesta fall för att bara åstadkomma energiöverföringen.

Det påpekas också här att i fallet med användning av ett kopplingsdon enligt uppfinningen i ett sammanhang där var och en av han- och hondelarna är fastsatt fast vid två föremål som skall kopplas samman är användning av en sådan felsäkring onödig. När kopplingsdonet är installerat på ett själv- ständigt fordon eller ett mobilt undervattenssystem å ena sidan och en under- vattensbas å andra sidan gör uniciteten hos fordonets eller det mobila syste- mets placering på basen att användning av en felsäkring är överflödig. Denna unika placering säkerställs dessutom allmänt av element som gör det möjligt att blockera fordonet eller det mobila systemet i läge. Rotation av den del som är fast fastgjord vid fordonet eller det mobila systemet i förhållande till den bas på vilken den andra delen är fastgjord förhindras således. Strukturen, jämförbar med den hos en motor med rotor/stator, kan alltså inte ge plats åt utlösande av en relativrörelse mellan delarna i förhållande till varandra.

I utföringsformen i fig 3 och 4 är kopplingsanordningen sådan att varje fas är associerad med två polar. Detta medför närvaro av sex spolar förde- lade på de ferromagnetiska elementens F1 och F2 kontur. 10 15 10 När en trefasström flödar i de polpar som är associerade med en fas noteras att det modifierade magnetiska flödet hela tiden följer flödeslinjer som går genom de mindre diskontinuiteterna vid luftgapet mellan delarna P1 och P2. Det är sedan variationer i det magnetiska flödet som alstrar de indu- cerade strömmarna i sekundärdelens P2 spolar. Mätningar gjorda på en prototyp beskriven i fig 5 har visat att även när delens P2 kolonner är helt i linje med delens P1 mellanrum varierar den överförda kraften föga, tack vare det roterbara fältet.

Fig 5 visarfördelningen av magnetiska flöden vid ett givet tillfälle för en kopplingsanordning enligt en andra utföringsform. Det ses tydligt att det magnetiska flödet går genom luftgapet vid olika diskontinuiteter hos den magnetiska kretsen som utgörs av de båda ferromagnetiska elementen F1 och F2. Slutandet av den magnetiska kretsen som erhålles tack vare den särskilda formen hos de ferromagnetiska elementen, vilka var och en av delarna är försedda med, möjliggör etablerande av magnetfältet för låga signalfrekvenser lägre än 2 kHz.

Det noteras slutligen att olika utföringsformer kan åstadkommas enligt uppfinningens principer.

Claims (7)

10 15 20 25 30 11 PATENTKRAV

1. Kopplingsanordning utan elektrisk kontakt mellan en källa och en last för överföring av en elektrisk växelström med frekvens mindre än 2 kHz och med minst en fas, vilken anordning omfattar en primärdel (P1) avsedd att förbindas med källan, och en sekundärdel (P2) avsedd att förbindas med lasten, varvid dessa båda delar efter behag är lösgörbara och hopsättbara i en särskild konfiguration avsedd för överföring av kraft utan elektrisk kontakt, var och en av delarna (P1, P2) omfattar ett element av ferromagnetiskt material (F1, F2) och minst en spole (B1, B2) innesluten i en tät inneslutning (M). de båda ferromagnetiska elementens (F1, F2) former är sådana att när de båda delarna (P1, P2) är hopsatta bildar de båda ferromagnetiska ele- menten (F1, F2) en sluten ferromagnetisk krets, vilken efter hopsättning uppvisar ett flertal smärre diskontinuiteter vid de täta inneslutningar (M) som innesluter delarna, och varvid spolarnas (B1, B2) respektive lägen i förhållande till respektive ferromagnetiska element (F1, F2) är sådana att när de båda delarna (P1, P2) är hopsatta omger primärdelens (P1) spole, kallad primär- polen (B1), en gren av den ferromagnetiska kretsen, som därmed är i stånd att leda ett magnetiskt flöde skapat av en växelström som flödar i denna spole (B1) och sekundärdelens (P2) spole, kallad sekundärspole (B2), också omger en gren av den ferromagnetiska kretsen, så att en inducerad ström flödar i sekundärspolen (B2) när den magnetiska kretsen genomströmmas av ett variabelt magnetiskt flöde, vilken anordning är k ä n n e t e c k n a d a v att den elektriska strömmen är en trefasström, att en av delarna (P2) kallad handel, har en form som möjliggör koaxiell införing, under hopsättningen av delarna (P1, P2), i en komplementär öppning uppburen av den andra delen kallad hondel (P1), att handelens (P2) och hondelens (P1) ferromagnetiska element (F1, F2) båda har en rotationssymmetri och på utsidan respektive insidan är försedda med ett lika antal 6N längsgående kolonner (C1i, C2i), vilka ärjämt fördelade över de ferromagnetiska delarnas (F1, F2) sektion och bildar lika 10 15 20 25 30 12 många ferromagnetiska kretsgrenar, varvid N är antalet polpar per fas, N är större än eller lika med 1, varvid dessa kolonner (C1i, C2i) möjliggör lindning av 3N spolar, varvid lindningarna av 3N spolar utförs för att på handelen (P2) respektive hondelen (P1) utgöra en struktur som är analog med strukturen hos en asynkron eller synkron trefasmotor med rotor/stator.

2. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d a v att handelen (P2) är urholkad i centrum för underlättande av termiskt utbyte genom konvektion.

3. Anordning enligt något av föregående krav, vid vilken delarnas inne- slutningar (M) och delarna (P1, P2) har sådana dimensioner att de smärre diskontinuiteterna vid luftgapet innefattas mellan 2 och 40 mm.

4. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d a v att delarnas inneslutningar (M) och delarna (P1, P2) har sådana dimensioner att de smärre diskontinuiteterna vid luftgapet innefattas mellan 4 och 20 mm.

5. Anordning enligt krav 4, k ä n n e t e c k n a d a v att delarnas inneslutningar (M) och delarna (P1, P2) har sådana dimensioner att de smärre diskontinuiteterna vid luftgapet innefattas mellan 5 och 10 mm.

6. Anordning enligt något av föregående krav, vilken är avsedd att imple- menteras för en av de båda delarna, fix, på en undervattensbas och, för den andra delen, på ett mobilt system, fordon, sensor eller manöverdon under vatten avsett att placeras på undervattensbasen för säkerställande av en överföring av elektrisk ström mellan den ena och den andra delen.

7. Anordning enligt krav 6, k ä n n e t e c k n a d a v att varje del av anordningen är anpassade att fastgöras fast på undervattensbasen och det mobila systemet.