SE541293C2 - Orienteringskompass - Google Patents

Abstract

Orienteringskompass avsedd att hållas i samma hand som kartan innefattande bottenplatta(1), kompasshus (2) med norrvisare (3), stöd för tummen (4), resårband (5, 6) och en fast anbringad kursvisare (7) i fjädrande material. Bottenplattan är utformad så att dess yttersta sidokant (10) och stödkant för tummen (9) löper parallellt med kursvisaren (7). Uppfinningen utmärks av att kursvisaren (7) är belägen så att den sticker ut utanför både kompasshuset (2) och bottenplattans framkant (8). Vid användning förblir kartan synlig på båda sidor om kursvisaren (7).

Description

Beskrivning Orienteringskompass Föreliggande uppfinning avser en kompass för orientering.

Inom orienteringssporten används främst tre typer av kompasser; traditionell rektangulär orienteringskompass, här kallad linjalkompass, med vridbart kompasshus, tumkompass, samt handledskompass. Vanliga kompasser kan ses på till exempel www.silva.se. www.suunto.com, www.letro.se.

Att ta ut en kompasskurs med en linjalkompass går till enligt följande: Kompassen placeras på kartan så att dess långsida eller en markerad kurslinje löper i eller parallellt med kursriktningen på kartan, varefter kompasshuset vrides så att markeringslinjer i kompasshuset löper parallellt med kartans meridianer. Vidare måste säkerställas att norr-markering i kompasshuset pekar mot kartans norr. Kompassen tas därefter bort från kartan varvid orienteraren vrider sig och kompassen så att dess norrvisare sammanfaller med kompasshusets norrmarkering. När kompassen hålls i detta läge pekar dess långsidor och kurslinjer i den korrekta kompasskursen i terrängen.

Ovanstående procedur är relativt krånglig och tidskrävande för tävlingsorientering, vilket är till stor nackdel för linjalkompassen.

En av linjalkompassens fördelar jämfört med tumkompassen är linjalkompassen hålles i ena handen och kartan i den andra. Kompassen är således inte i vägen för läsning av kartan och orienteraren kan hålla tumgreppet på kartan, dvs använda tummen som positionsmarkör och successivt förflytta tummen till sin aktuella position på kartan.

Tumkompassen torde idag vara den mest populära typen bland tävlingsorienterare. Dess grundläggande konstruktion och handhavande framgår av patentansökan SE8100133-1.

Tumkompassens utformning har förbättrats och varierats. Det finns varianter med vridbart kompasshus och uttag, dvs avlångt hål eller U-format uttag i bottenplattan, för tummen för bättre grepp på kartan, bland annat enligt patentansökan SE8802843-6.

Vid användning av tumkompass är det inte tummen, utan en del av kompassen som används som markör av aktuell position på kartan.

Till tumkompassens fördelar kan nämnas snabb uttagning av kompasskurs och att den befinner sig i samma synfält som kartan vilket erbjuder mer kontinuerlig kontroll av kursen i samband med kartläsning.

En av tumkompassens nackdelar är att själva kompassen delvis skymmer kartan vid kartläsning. Kompassens kurslinje sammanfaller med en avfasad kant av kompassens bottenplatta. Denna kant placeras vanligtvis på kartan på linjen mellan utgångspunkt och målpunkt. ( Förfarandet framgår i detalj i patentansökan SE8100133-1. ) Detaljer på kartan till vänster om denna linje (för kompass avsedd för vänster hand) hamnar alltså under kompassens bottenplatta och dess avfasade kant vilken skymmer detaljer på kartan.

Användaren kan alternativt placera kompassens avfasade kant parallellt med linjen på kartan, eller i dess förlängning bakom den, men då inträffar ett annat problem nämligen att kompassen inte längre markerar orienterarens position på kartan.

Tumkompassens yttersta sidokant (den mot hand och pekfinger) och eventuella hål eller uttag för tummen löper inte i samma riktning som kurslinjen, utan ligger vanligtvis 20 till 45 grader snett i förhållande till kurslinjen. Orienteraren känner alltså inte kursriktningen i handen. Detta till skillnad mot linjalkompassen vars långsidor löper i samma riktning som kompasskursen så att orienteraren inte bara ser kursen, utan även känner kompasskursen i handen av kompassens långsidor. Det faktum att tumkompassens kanter går snett i förhållande till kurslinjen kan av vissa upplevas som avigt och är till nackdel för tumkompassen.

En handledskompass fästes med resår-remmar på handryggen eller tummens ovansida. Den ligger alltså inte an på kartan. Denna typ av kompass erbjuder fördelama avläsning i samma synfält som kartan, och kunna använda tummen som positionsmarkör. Men har den uppenbara nackdelen att det inte går att bestämma kompasskurs med någon större precision utan bara ungefärlig syftning genom att passa kartans norr mot norr enligt norrvisaren.

Utöver ovan nämnda kompasstyper kan även nämnas spegelkompass som i grunden är en linjalkompass försedd med ett visuellt hjälpmedel för att med större precision visuellt syfta kompasskursen i terrängen.

Avsikten med föreliggande uppfinning är att åstadkomma en kompass som eliminerar ovan nackdelar hos tumkompassen, att tumkompassen delvis skymmer kartan vid kartläsning, och att tumkopmassen inte alltid fungerar som markör av aktuell position, samt att att åstadkomma en kompass som är bekväm att hålla i och ligger an stadigt mot kartan, har en kursvisare för tydlig visuell syftning av kursriktningen i terrängen, och har en geometri som återger en känsla av kursriktningen när den hålls i handen.

Uppfinningen beskrivs närmare nedan med hänvisning till bifogade ritningar: Figur 1a: Vy ovanifrån av kompass i en utföringsform av föreliggande uppfinning där kompassen ska hållas i vänster hand Figur 1b: Vy bakifrån av kompass i en utföringsform av föreliggande uppfinning där kompassen ska hållas i vänster hand Figur 2: Illustration av handhavande av kompassen med karta Figur 3: Alternativt utförande där kompassen ska hållas i höger hand Figur 4: Alternativt utförande där kompassen har två parallella stödkanter för tummen Kompassen enligt uppfinningen är avsedd att fästas på tummen och hållas i samma hand som kartan. Som framgår av figur 1a och 1b består kompassen av bottenplatta (1), kompasshus (2) med norrvisare (3), stöd för tummen (4), resårband (5, 6) och en fast anbringad kursvisare (7). Kompasshuset är av känt utförande, genomskinligt och lämpligen fyllt med dämpande vätska. I kompasshuset är en magnetisk norrvisare anbringad fritt roterbar.

För att hålla fast kompassen vid tummen är den försedd med ett eller två stycken resårband med justerbar längd (5) och (6).

Kursvisaren (7) är anbringad på ett sådan sätt att den alltid är fast i förhållande till bottenplattan, samt anbringad på ett sådant sätt att den sticker ut utanför både kompasshuset (2) och bottenplattan (1). Denna utstickande del av kursvisaren placeras i önskad kursriktning på kartan vid uttagning av kompasskurs och har i detta moment samma funktion som kanten (linjalen) på tumkompassen och linjalkompasen.

Handhavandet av kompassen och placering på kartan vid uttagning av kompasskurs framgår av figur 2. Orienteraren håller kartan och kompassen horisontellt och placerar kursvisaren ovanför sin egen aktuella position på kartan och på den (tänkta) linjen mot nästa mål på kartan. Som framgår av figur 2 är kartan synlig på båda sidor om denna linje på kartan, vilket inte hade varit fallet vid användning av kända typer av tumkompass.

I utförande enligt figur 1b är kursvisaren (7) är placerad ovan kompasshuset (2) vilket gör att användaren kan uppfatta en detalj på kartan under kursvisaren tack vare att höger respektive vänster öga betraktar denna detalj snett från sidan från var sitt håll. (Denna effekt är ej illustrerad.) Användaren kan också vicka på kartan och kompassen ifrån horisontalplanet för att tillfälligt betrakta området under kursvisaren från ena hållet.

Kursvisaren (7) görs lämpligen av ett flexibelt och fjädrande material, en polymer eller sammansatt av flera polymerer eller polymer armerad med annat material, så att den kan böjas och fjädra tillbaka utan att knäckas eller deformeras.

Såsom framgår av figur 2 anbringas kompassen på tummen med resårband, och kompassen och kartan hålls mellan tummen och fingrarna. Tummen hålls något böjd och den främre delen av tummen ligger an mot både kartan och en av bottenplattans kanter (9 i utföranden enligt figur 1a) vilken är parallell med kursvisaren (7 i figur 1a), samt mot bottenplattans kant (11 i figur 1a) vilken är vinkelrät mot kursvisaren. Pekfingret och del av handflatan kan, men behöver inte, ligga an mot bottenplattans yttersta sidokant (10 i figur 1). Som framgår av figur 1 är tummens stödkant (9) och bottenplattans yttersta sidokant (10) parallella med kursvisaren (7) och löper alltså i kursriktningen när kompasskursen har tagits ut. Vidare är bottenplattans kant vid tummen (11) vinkelrät mot kursvisaren. Detta faktum, att nämnda kanter är i samma riktning som, respektive vinkelrät mot, kursriktningen, gör att orienteraren känner kursriktningen i tummen och handen.

Kompassen enligt figur la och lb är försett ett stöd (4) för tummen, så att även den inre delen av tummen används för att klämma fast kompassen mot kartan när kompass och karta hålls mellan tummen och fingrarna. Avsikten med detta stöd är kompassen ska hållas an stadigt mot kartan utan ansträngning. Stödet (4) är i utförande enligt figur 1 anbringat på bottenplattan men kan i alternativt utförande vara en upphöjd del av själva bottenplattan.

Kompassen enligt figur 1 är avsedd att hållas i vänster hand. Figur 3 illustrerar ett alternativt utförande för höger hand där kompassen får ett spegelvänt utseende jämfört med figur 1. Figur 4 illustrerar ett alternativt utförande där bottenplattan utformad så att den bildar ytterligare en stödkant (12) för tummen på den sida av tummen som är närmast kursvisaren. Även denna stödkant (12) är parallell med kursvisaren.

Kompassen enligt uppfinningen kan varieras i flera avseende inom ramen av patentkraven, bland annat avseende bottenplattans övriga geometriska utformning, avseende placering av kursvisaren och på vilket sätt den är applicerad på kompassen, avseende utformning av resårband för tummen.

Vidare kan kompassen enligt uppfinningen i ett ytterligare alternativt utförande förses med ett roterbart kompasshus istället för ett fast. I detta utförande anbringas kursvisaren på sådant sätt att den alltjämt är fast i förhållande till bottenplattan men så att kompasshuset kan roteras (ej illustrerat).

Gemensamt för samtliga utföringsformer är att kursvisaren (7) sticker ut utanför kompasshuset och bottenplattans framkant (8), att tummens stödkant (9) och bottenplattans yttersta sidokant (10) är parallella med kursvisaren (7), samt att det finns upphöjning som stöd (4) under inre delen av tummen.

Det är uppenbart för en fackman att många förändringar och kombinationer kan göras av utföringsformerna som beskrivs ovan utan att frångå uppfinningens tanke. Sålunda ska inte uppfinningen vara begränsad av de beskrivna utföringsformerna utan kan varieras inom ramen av patentkraven

Claims (4)

Patentkrav

1. Kompass avsedd att hållas i samma hand som karta, innefattande bottenplatta (1), kompasshus (2) med rörlig norrvisare (3), stöd för tummen (4), resårband (5, 6) för att anbringa kompassen på tummen, fast anbringad kursvisare (7), kännetecknad av att kursvisaren (7) är belägen så att den sticker ut utanför både kompasshuset (2) och bottenplatans framkant (8).

2. Kompass enligt patentkrav 1kännetecknad av at bottenplatan (1) är utformad så att tummens stödkant (9) är parallell med kursvisaren (7).

3. Kompass enligt patentkrav 1 eller 2 kännetecknad av att botenplattan (1) är utformad så att hela dess yttersta sidokant (10) är parallell med kursvisaren (7).

4. Kompass enligt patentkrav 1, 2 eller 3 kännetecknad av stöd för tummen (4) som utgörs av en upphöjning på basplattan och bildar et stöd under den inre delen av tummen när kompassen och kartan hålls mellan tummen och fingrarna.