SE535722C2 - Metod och rotogravyrtryckanordning för tryckning medelst ESA-metoden - Google Patents

Description

30 35 535 722 generera ett elektriskt fält i området för nypet mellan tryck- och gravyrcylindrarna när bläcköverföring sker. Bläcket dras elektrostatiskt av fältet till substratet. Beroende på dielektrofores (förflyttningsrörelse av neutralt material vilken orsakas av polariserings- effekter i ett icke enhetligt elektriskt fält) flyttar sig bläcket mot områden med tätare fältlinjer som hittas i bläckcellens kanter. Följaktligen verkar inte någon lyftkraft på bläcket i mitten av bläckcellen och det resulterar i ett munkfonnat bläcklyft.

REDoGöRELsE FÖR UPPFINNINGEN Syftet med föreliggande uppfinning är att överbrygga eller åtminstone minimera åtminstone någon av de olägenheter och nackdelar hos ovan beskrivna ttyckningsmetod.

Detta kan uppnås med en rotogravyrtryckanordning enligt krav 1.

Tack vare denna uppfinning verkar en lyftkraft på bläcket även i mitten av cellen vilket ger en jämnare utskrift, ett bättre nyansvärde och en reduktion av bläckförbrukníngen.

Enligt en aspekt på uppfinningen har bläckcellernas botten åtminstone en utskjutande del som verkar som en dragningskraft för fältlinj er och som en konsekvens verkar en lyftkraft på bläcket även i mitten och bläcket lyfts mer enhetligt ut ur cellen och de resulterande tryckpunktema utgörs av hela punkter utan något hål i mitten.

Mest föredraget sträcker sig cellens väggparti huvudsakligen vertikalt. På detta sätt sker bläcklyñet snabbare, eftersom koncentrationen av faltlinjer är större vid kantema än om väggarna lutar.

Enligt ännu en annan aspekt på uppfinningen har den utskjutande delen en höjd som är lika med eller mindre än väggpartiernas höjd.

Enligt ännu en annan aspekt på uppfinningen är basbredden på den utskj utande delen åtminstone en fjärdedel av storleken på cellens bredd så att inte några områden med glesa linjer förekommer.

KORT FIGURBESKRIVNING Uppfinningen kommer att beskrivas mer i detalj med hänvisning till bifogade figurer, av vilka: l0 20 25 30 35 Fig. l Fig. 2 Fig. 3 Fig. 4 Fig. 5 Fig. 6 Fig. 7 Fig. 8 Fig. 9 535 722 A) och B) visar det sekventíella förfarandet for bläcköverföring vid rotogravyr- tiyckning enligt känd teknik, utgör en tvärsnittsvy av en laseretsad, U-formad bläckcell 1 enligt känd teknik såsom den som används i Fig. l B, utgör en tvärsnittsvy av en mekaniskt graverad V-formad bläckcell enligt känd teknik såsom den som används i Fig. 1 A, visar en vy ovanifrån av en sektion av en gravyranordning med bläckceller enligt uppfinningen, visar en tvärsnittsvy, längs linjen C-C i Fig. 4, av en bläckcell enligt uppfinningen, visar en vy ovanifrån av en sektion av en gravyranordning försedd med altemativa bläckceller enligt uppfinningen, utgör en tvärsnittsvy, längs linjen D-D i Fig. 6, av en altemativ bläckcell enligt uppfinningen, utgör en tvärsnittsvy av ännu en alternativ utfbríngsforin av en bläckcell enligt uppfinningen, och utgör en tvärsnittsvy av ärmu en altemativ utfóringsforrn av en bläckcell enligt uppfinningen.

DETALJERAD BESKRIVNING AV FÖREDRAGNA UTFÖRINGSFORMER Nedanstående beskrivning och exemplen däri ges endast i syfte att beskriva och illustrera vissa utföringsforiner av uppfinningen och är inte avsedda att på något sätt begränsa omfattningen på uppfinningen.

Fig. l A) och B) visar det sekventiella förfarandet för bläcköverfóring vid rotorgravyr- tryckning enligt känd teknik med hjälp av en gravyrcylinder 4 med många nedsänkta mikroskopiska fördjupningar 2 (Fig. A) och l (Fig. B), s.k. celler. Den mängd bläck som är tillgänglig för placering på ett substrat styrs av storleken och djupet på cellema l, 2. Gravyrcylindern 4 är monterad för rotation runt en horisontell axel och försedd 15 20 25 30 35 535 722 med bläck med hög tluiditet. Ett rakelblad (visas ej) avlägsnar bläck från sådana partier av dess perifera yta som inte innehåller cellema, varvid cellerna innehåller bläck 5 tills den avsätts på substratets yta. Detta åstadkoms genom att substratet får passera mellan gravyrcylindem 4 och en tryckcylinder (visas ej) som har ett fjädrande överdrag som pressar substratets bottenyta mot gravyrcylindem 4 så att bläck 5 i cellema l, 2 kan avsättas på den ytan. Överföringen av bläck 5 från gravyrcellema 1, 2 till substratet ökas genom applicerandet av ett elektriskt fält mellan gravyr- och tryckcylindrarna som passerar genom bläcket 5 beroende på dielektrofores.

I Fig. 1 visas sekventiellt förfarandet för överföring av bläck 5 med hjälp av den allra nedersta delen a) som visar den före kontakt med nypet, i en mellanliggande del b) som visar fasen för bläcklyft och i den allra översta delen c) kontaktytan i nypet. Såsom kan noteras erhålls ett munkfonnat bläcklyft, vilket göra att inte allt bläck 5 avsätts från alla cellema 1, 2, vilket resulterar i ofullständiga punkter som leder till reducerad kvalitet och ibland följaktligen felaktiga utskrifter.

Fig. 2 utgör en tvärsnittsvy av en laseretsad, U-forrnad bläckcell enligt känd teknik, såsom den som används i Fig. IB. Dessa celler l är i form av cirkulära graveríngar med huvudsakligen vertikala kanter ll, 12 och en huvudsakligen horisontell botten 14.

Koncentrationen av fältlinjer 10 är större i cellens 1 kanter 11, 12 än i cellens 1 mitt 13.

Detta medför att inte någon lyftkraft verkar på bläcket i bläckcellens 1 mitt 13 och resultatet blir ett munkforrnat bläcklyft såsom framgår av Fig. 1 B.

Fig. 3 utgör en tvärsnittsvy av en mekaniskt graverad V-formad bläckcell 2 enligt känd teknik, såsom den som används i Fig. 1 A. Cellens 2 volym bildar en upp och nedvänd pyramid med fyra ytor, sett uppifrån, varvid cellen 2 liknar en romb. Cellen 2 har lutande kanter 21, 22 som möts i cellens 2 mitt 23. Koncentrationen av fáltlinjer 10 är större i cellens 2 kanter 21, 22 än i cellens 2 mitt 23. Följden av detta blir att inte någon lyftkrafi verkar på bläcket i bläckcellens 2 mitt 23 och resultatet blir ett munkformat bläcklyfi såsom kan ses i Fig. 1 A.

Det har visat sig att formen på bläckcellen l, 2 påverkar effektiviteten i bläckövertöringen. Bläcklyftet från en bläckcell med U-forrn 1 (laseretsad) sker snabbare än från en bläckcell med V-form 2 (mekaniskt graverad). Om man betraktar faltlinjema 10, 20 i Fig. 2 och 3 är koncentrationen av fältlinjer 10 i kanterna ll, 12 av den U-forrnade bläckcellen l större än ifråga om en V-formad bläckcell 2. För båda celltypema 1, 2 är fältlinjema 10, 20 glesa i bläckcellens 1, 2 mitt 13, 23. Följaktligen 20 25 30 35 535 722 verkar inte någon lyftkrañ på bläcket i mitten av bläckcellen 1, 2 och resultatet blir ett munkforrnat bläcklyft, såsom framgår av Fig. 1 A) och B).

Fig. 4 utgör en vy ovanifrån av en sektion av en gravyranordning 4, t.ex. en gravyr- cylinder, försedd med bläckceller 3 enligt en föredragen utföringsforrn av uppfinningen.

Såsom kan noteras bildas varje cell 3 av en cirkulär yttre vägg 31 och en utskjutande topp 34 i cellens 3 mitt 35.

I Fig. 5 visas en tvärsnittsvy av en bläckcell 3, som visas i Fig. 4, längs linjen C-C i Fig. 4. Bläckcellen 3 har huvudsakligen vertikala väggar 31 och en huvudsakligen horisontell botten 33 med en höjd h på väggarna 31 och en bredd w på bottnen 33 som beror på raster och nyans. I bottnens 33 mitt 35 skjuter en ytterligare topp 34 ut vertikalt, dvs. företrädesvis vanligen parallellt med väggarna 31. Toppen 34 är konformad med sin tjockaste del i bottnen 33. Bredden W på den tjockaste delen av toppen 34 ligger i intervallet 0,05w - 0,5w, dvs. 0,05w < W < 0,5w, företrädesvis O,lw < W < 0,4w. Höjden H på toppen 34 ligger mellan 0,1h och O,9h, dvs. 0,1h < H < O,9h, företrädesvis 0,5h < H < 0,8h. Denna ytterligare topp 34 i bläckcellens 3 mitt 35 verkar som en dragkraft för ytterligare filtlinjer 10 och konsekvensen av detta blir att en lyftkrañ verkar på bläcket även i bläckcellens 3 mitt 35. På detta sätt kan bläcket lyftas mer enhetligt ur cellen 3 och de resulterande tryckpunktema utgör hela punkter utan något hål i mitten.

Punktemas form är resultatet av olika samverkande krafter, t.ex. elektriska krafter som lyfter blåcket ur bläckcellen 3 i cellens 3 kanter 31/väggar. Dessa lyftkrafter överförs till bläckytan i mitten 35 av bläckcellen 3 medelst ytspänníng. Bläckmängden följer bläckytan beroende på kohesionskrafter. I dessa interaktioner är emellertid överföringen av bläcklyfiet från kantema till mitten medelst ytspänning mycket känslig, vilket innebär att det finns viss oíörutsägbarhet beträffande resultatet (den exakta punktstorleken och punktfornlen), vilket leder till oförutsägbarhet beträffande punktstorlek och -fonn i makroskopisk skala ifråga om nyansvärde för och jämnhet i det tryckta resultatet. Tack vare användningen av den utskjutande delen 34 arbetar nu lyñkraften i princip över hela bläckcellen 3. Dessutom kan det nya arrangemanget erbjuda ett enhetligare mönster för fáltlinjema 10 och bläcklyftningsförfarandet görs mer enhetligt, vilket resulterar i mer förutsägbara nyansvärden, vilket i sin tur kan resultera i mindre korrektur. Det kan även erbjuda jämnare utskrift och - som konsekvens av erhållen bättre bläcktäckning - en reduktion av bläckkonsumtion. Enligt en annan aspekt kan den utskjutande delen 34 ha andra former som skapar möjligheter 15 20 25 30 35 535 722 att arrangera olika mönster för fältlinjer 10, vilket ger en möjlighet att styra utskriften i den makroskopiska skalan.

Fig. 6 utgör en vy ovanífrån av en sektion av en gravyranordning 4, t.ex. en gravyr- cylinder, försedd med en alternativ utföringsform av bläckceller 6 enligt uppfinningen.

Såsom kan noteras bildas varje cell 6 av en sexkantig yttre vägg 61 och en utskjutande topp 64 i cellens 6 mitt 65.

I Fig. 7 visas en tvärsnittsvy av en bläckcell 6, såsom visas i Fig. 6, längs linjen D-D.

Bläckcellen 6 har huvudsakligen vertikala väggar 61 och en huvudsakligen horisontell botten 63 med en höjd h på väggarna 61 och en bredd w på bottnen 63 som beror på raster och nyans. I bottnens 63 mitt 65 skjuter en ytterligare topp 64 ut vertikalt, dvs. företrädesvis vanligen parallellt med väggarna 61. Denna ytterligare topp 64 är i form av en sexkantig, avskuren kon med en basbredd W i intervallet 0,08 - 0.8w, dvs. 0,08w < W < 0,8w, företrädesvis 0,l5w < W < 0,6w. Toppens 64 höjd H ligger mellan 0,1h och 0,9h, dvs. 0,1h < H < 0,9h, företrädesvis 0,5h < H < 0,8h. Den sexkantiga avskuma konen 64 i bläckcellens 6 mitt 65 verkar som en dragkrafi för ytterligare fältlinjer 10 och konsekvensen av detta blir att en lyftkrafi verkar på bläcket även i blåckcellens 6 mitt. På detta sätt kan bläcket lyfias mer enhetligt ur cellen 6 och de resulterande tryckpunktema utgör hela punkter utan något hål i mitten.

Fig. 8 utgör en tvärsnittsvy av ärmu en alternativ utföringsforrn av en bläckcell 7 enligt uppfinningen. Bläckcellen 7 huvudsakligen vertikala väggar 71 och en huvudsakligen horisontell botten 73 med en höjd h på väggarna 71 och en bredd w pä bottnen 73 som beror på raster och nyans. I bottnens 73 mitt 75 skjuter en ytterligare topp 74 ut vertikalt, dvs. företrädesvis vanligen parallellt med väggarna 71. Toppen 74 har formen av en pelare med en bredd W i intervallet 0,05w - 0,5w, dvs. 0,05w < W < 0,5w, företrädesvis 0,1w < W < 0,4w. Pelarens höjd H ligger mellan 0,1h och 0,9h, dvs. 0,1h < H < 0,9h, företrädesvis 0,5h < H < 0,8h. Denna ytterligare topp 74 i bläckcellens 7 mitt 75 verkar som en dragkraft för ytterligare fältlinjer 10 och konsekvensen av detta blir att en lyftkraft verkar över bläckcellens 7 mitt. På detta sätt kan bläcket lyftas mer enhetligt ur cellen 7 och de resulterande tryckpunktema utgör hela punkter utan något hål i mitten.

Fig. 9 utgör en tvärsnittsvy av ännu en altemativ utföringsform av en bläckcell 9 enligt uppfinningen. Bläckcellen 9 är V-formad med lutande kanter 91, 92 med en höjd h, och l0 15 20 25 30 535 722 hela cellen 9 har en bredd w, varvid höjden h och bredden w beror på raster och nyans.

I cellens 9 mitt 93 skjuter en ytterligare topp 94 ut vertikalt. Toppen 94 är konformad med den tjockaste delen vid cellens 9 botten. Bredden W på den tjockaste delen av toppen 94 ligger i intervallet 0,05w - 0,5w, dvs. 0,05w < W < 0,5w, företrädesvis 0,1w < W < 0,4 w. Toppens 94 höjd H ligger mellan O,lh och 0,9h, dvs. O,lh < H < 0,9h, företrädesvis O,5h < H < 0,8h. Denna ytterligare topp 94 i bläckcellens 9 mitt 93 verkar som en dragkraft för ytterligare tältlinjer 10 och konsekvensen av detta blir att en lyftkraft verkar över bläckcellens 9 mitt. På detta sätt kan bläcket lyñas mer enhetligt ur cellen 9 och de resulterande tryckpunktema utgör hela punkter utan något hål i mitten.

Såsom kommer att förstås av fackmän inom föreliggande omrâde kan ett antal förändringar och modifikationer göras i ovan beskrivna och andra utföringsforrner av föreliggande uppfinning utan att man avviker från omfattningen sådan den definieras i bifogade krav. Bläckcellema kan exempelvis ha andra uttöringsforrner än de som beskrivs ovan, t.ex. kan bläckcellema ha en åttakantig yttre vägg och väggama kan luta något eller kraftigt.

Den utskjutande delen i bottnen kan ha andra utföringsformer än de ovan beskrivna, varvid huvudsaken är att den utskjutande delen lägger till ytterligare icke-horisontella ytor som kontaktpunkter för ytterligare tältlinjer. Andra möjliga utföringsforrner kan exempelvis vara en pyramid, en obelisk med t.ex. tre eller fyra ytor, en avskuren kon etc. Den utskjutande delen kan också vara en ihålig konstruktion liknande en ring som är ihålig i mitten eller en ås som sträcker sig över en del av bottnen eller hela bottnen i bläckcellen eller många korta åsar. Det är också möjligt att ha mer än en utskjutande del i samma bläckcell. De olika uttöringsformerna av bläckcellema och de utskjutande delarna som beskrivs ovan kan naturligtvis kombineras på andra sätt än de här beskrivna.

Fackmän inser också att storleken, höjden och bredden på bläckcellen kan variera, allt beroende på vad som är tänkt att tryckas.

Claims (9)

535 722 PATENTKRAV

1. l. Rotogravyrtryckanordning, innefattande en tryckcylinder och en gravyrcylinder; nämnda gravyrcylinders yta är försedd med många bläckceller (3), som var och en har ett väggparti (31) och ett bottenparti (33), k ä n n e te c k n a d av att åtminstone ett flertal av nämnda celler (3) i sin botten är försedda med åtminstone en utskj utande del (34) och av att nämnda rotogravyrtryckanordning innefattar medel anordnade att medelst ESA-metoden generera ett elektriskt fält i området för ett nyp mellan nämnda tryckcylinder och nämnda gravyrcylinder.

2. Rotogravyrtryckanordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att nämnda vägg- parti (31) sträcker sig huvudsakligen vertikalt, och företrädesvis har ett cirkulärt horisontellt tvärsnitt.

3. Rotogravyrtryckanordning enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d av att nämnda utskjutande del (34) är placerad i nämnda cells (3) mitt (35).

4. Rotogravyrtryckanordning enligt krav 1, 2 eller 3, k ä n n e t e c k n a d av att nämnda utskjutande del (34) har en höjd (H) som är mindre än väggpartiemas (31) höjd (h)-

5. Rotogravyrtryckanordning enligt krav 4, k ä n n e t e c k n a d av att nämnda utskjutande del (34) har en höjd (H) som ligger i intervallet 0,1h < H < O,9h, företrädesvis 0,5h < H < 0,8h.

6. Rotogravyrtryckanordning enligt något av kraven 1-5, k ä n n e t e c k n a d av att basbredden (W) på den utskjutande delen (34) är mindre än halva storleken på cellens (3) bredd (w).

7. Rotogravyrtryckanordning enligt krav 6, k ä n n e t e c k n a d av att nämnda basbredd (W) ligger i intervallet 0,05w - 0,5w, dvs. 0,05w < W < 0,5w, företrädesvis 0,1w < W < 0,4w.

8. Rotogravyrtryckanordning enligt något av kraven 1-7, k ä n n e t e c k n a d av att nämnda utskj utande del (34) är konformad.

9. Metod för att styra bläcklyftning vid rotogravyrtryckning med användning av ESA- metoden för generering av faltlinjer, innefattande stegen att tillhandahålla en yta med 535 722 många bläckceller (3), som var och en har ett väggparti (31) och ett bottenparti (33), k ä n n e t e c k n a d av i mitten av bläckcellema (3) anordna en centralt placerad, utskjutande del (34) som lägger till ytterligare fáltlinjer (10) i mitten av nämnda bläckceller (3) så att en lyftkrafl verkar på bläck även i nämnda bläckcellers (3) mitt.