SE530162C2 - Förfarande och anordning för att framställa en protesstruktur på en patientmodell - Google Patents

Description

25 30 35 530 162 skall den bildade monterade strukturen fixeras i sitt väsentligen spänningslösa tillstànd. Avsikten är att strukturen sedan kan förses med en påbyggnad av i sig konventionell art, exempelvis motsvarande en tandprotes och/eller tänder, för att sedan utan problem, dvs utan introduktion av spänningar, kunna förbindas till implan- taten i patienten via de nämnda elementen och tillhörande fästskruvar.

En förut känd teknik (”DynaStar”) innefattar att implanta- ten har skàlformiga överytor och att stängerna är telesko- piska och har kulformiga ändkroppar, vilka ledbart emottas i implantatens urtagningar. De kulformiga ândpartierna av stängerna har vardera en genomloppsöppning för ett fäst- element, som med sitt gängade parti emottas i en central gängad borrning i implantatet och som med sin skalle spän- ner ned kulan i implantatets urtagning. Den teleskopiska stången kan under monteringsarbetet ges en vald längd och vidare skall de teleskopiska stängdelarna inbördes fixeras genom svetsning, till bildning av en stel och styv struktur som kan demonteras frän implantaten/implantatanalogerna.

Ett problem med den förut kända strukturen är emellertid att stängernas kulor skall vila pà implantatens skàlformiga övre ändar, varigenom möjlighet till förskjutning av stäng- ens anslutningsställe längs implantatets axel inte enkelt kan uppnås.

En annan olägenhet är att strukturen förutsätter telesko- piska stänger, vilket innebär svårigheter vid ringa avstånd mellan närliggande implantat.

Ett ändamål med uppfinningen är därför att anvisa ett för- farande och en ny anordning med vilka de nämnda olägen- heterna helt eller delvis kan undanröjas. Ändamålet uppnås genom uppfinningen. lO 15 20 25 30 35 530 152 Uppfinningen definieras i de bilagda självständiga patent- kraven.

Utföringsformer av uppfinningen anges i de bilagda osjâlv- Vständiga patentkraven.

Viktiga särdrag hos uppfinningen är att en kropp med en genomloppskanal monteras pà och förskjutes längs ett rör- formigt element, som är lösbart monterat pà ett implan- tat/implantatanalog till en önskad axialposition längs detta element. Kroppen definierar läget för de anslutande stängernas anslutningspunkter. Detta läge kan alltså in- ställas genom vald förskjutning av kroppen längs det rör- formiga elementet. Det rörformiga elementet och kroppen skall samverka med viss friktion, exempelvis med ett gäng' förband eller en friktionspassning, som medger kroppen att förskjutas längs elementet med manuellt ansatta krafter till en vald position.

Dà avstànden mellan närliggande implantat/implantatanaloger är relativt stora, kan det vara fördelaktigt att utnyttja axiellt förlängbara/förkortbara (”teleskopiska”) stänger. vilkas ändpartier exempelvis är skålformiga, konkava OCh samverkar med kropparnas därtill anpassade (exempelvis konvexa) ytpartier, för att inställa dessa stänger till korrekt längd och till formbindning mot kropparna. Men då avstànden mellan implantaten/implantatanalogerna är rela- tivt korta, kan det istället vara fördelaktigt att utnyttja stänger av bestämd längd. Sålunda kan en stäng utväljas ur en sats eller serie av olika länga stänger. En av de båda kropparna till vilka stången skall fogas, kan ha en oval skepnad. 7 I förhållande till den förut kända strukturen som även kräver att skruvskallen och kulan har ledbart samverkande ytor med ett krökningscentrum; som väsentligen sammanfaller med krökningscentrum för kulans och implantatets samver- 10 15 20 25 30 35 530 'H52 kande fogytor, erbjuder uppfinningen även fördelen av att medge ett större vinkelomràde mellan implantataxeln och den anslutande stàngens axel.

I den uppfinningsenliga strukturen kan åtminstone en av kulorna ha en utskjutande arm som bildar en utkragande del av strukturen, exempelvis för förlängning av en tandprotes- struktur.

Uppfinningen kommer i det följande att beskrivas i exempel- form med hänvisning till den bilagda ritningen.

Fig. 1 visar schematiskt en sidovy av en protes såsom monterad pà implantat eller implantatanaloger.

Fig. 2 visar en vy tagen utmed linje II-II i fig. 1.

Fig. 3 illustrerar schematiskt ett implantat med därpå monterat rörformigt element och en dàrpà monterad kropp.

Fig. 4 och 5 visar i axialsektion två olika utföringsformer av en stäng, som kan användas vid uppfinningen.

Fig. 6 illustrerar schematiskt en fast stång, såsom fogad mellan tvà närliggande kroppar av vilka en är oval.

Fig, 7 illustrerar schematiskt ett alternativt utförande av kroppens och stàngens samverkande ytavsnitt.

Fig. 8 visar en vy tagen utmed linje VIII-VIII i fig. 7.

Fig. 9 visar en variant av föremålet för fig. 7.

Fig. 10 visar en vy tagen utmed linje X-X i fig. 9. 10 15 20 25 30 35 530 'H52 Fig. 1 och 2 illustrerar en protesstruktur som är buren av tre implantat. Varje implantat 10 bär ett rörformigt ele- ment 20 som stöder mot implantatet 10 och är lösbart för- bundet till detta med ett fästelement 21, som med en gänga ingriper i en gängad borrning 11 i implantatet 10. tet 20 har en avsats 22 som bildar ett upplag för fäst- elementets 21 skalle 23. Det rörformiga elementet 20 har ett i huvudsak konstant yttre tvärsnitt utmed sin längd. En kula 30 har en genomloppsöppning 31 och är pàträdd pà ele- Elemen- mentet 20. Öppningens 31 vägg kan exempelvis ha formen av en gänga, som gångbart ingriper med en motsvarande ytter- gänga (ej visad) på elementets 20 utsida(omkretsyta), så att kulan 30 kan förskjutas axiellt längs elementet 20 och inta en väsentligen stabil axialposition längs detta. Som ett alternativ till gängan, kan genomloppsöppningens vägg 31 och/eller elementets 20 omkretsyta ha rillor eller en yträhet som erbjuder en begränsad friktionskoppling mellan kulan och elementet, varigenom en operatör manuellt kan förskjuta kulan 30 längs elementet 20 till en vald posi- tion, där kulan stannar kvar. Som ett ytterligare annat alternativ kan kulan och elementet ha en inbördes passning som erbjuder en likartad friktionsbindning.

Kulans genomloppskanal visas ha vidgade avsnitt 32 vid ändarna för att underlätta för operatören att träda på kulan 30 pà elementet 20.

Implantatet 10 visas ha en gänga 12 med vilken implantatet är förankrat i benvävnad 13, exempelvis i käkbenet hos en patient då implantatet 10 skall bära en tandprotes.

Fig. 1 och 2 illustrerar tre strukturer motsvarande fig¿ 3, varvid en stäng 40 visas infogad mellan närliggande par av kroppar 30, som visas ha formen av kulor. Stángen 40 har motsatta ändpartier, vilka har skàlform, med en radie väsentligen motsvarande kulornas 30 radie. Såsom framgår av fig. 1 och 2 visas stängerna 40 vara axiellt inställbara med avseende pä längd, för att i ett relativt kort tillstànd kunna införas mellan tvâ närliggande kulor 30 och 10 15 20 25 30 35 530 152 där expanderas tills deras skälformiga ändytor kommer till ytutbredd kontakt med kulorna på deras mot varandra vända sidor.

Stàngen 40 kan såsom visas på fig. 4 innefatta två delar 42, 43 som är inbördes axiellt styrda för linjär rörelse, exempelvis genom att den ena delen 43 har en utskjutande tapp 44, som är emottagen i en motsvarande styrningskanal 45 i den andra delen 42. Företrädesvis kan delarna 44, 45 ingripa med viss begränsad friktion mot varandra så att stången 40 manuellt kan inställas i vald längd och bibe- hålla denna längd, såsom infogad mellan ett par kulor 30.

Som ett annat alternativ kan en fjäder, exempelvis en tryckfjäder 47 vara emottagen i kanalen 45 mellan dess botten och tappen 44 för att förspänna stången 40 mot dess maximala längd som företrädesvis definieras av samverkande anslagsytor på de båda delarna. En operatör kan härigenom komprimera stången 40 innan denna införes mellan tvâ närliggande kulor 30, varefter stången frisläppes och får expandera under inverkan av fjädern 47 till kontakt med respektive kula.

Fig. 5 visar ett axialsnitt genom en annan utföringsform av en stång 40, omfattande två delar 42, 43, varav de ena har en stäng 44, som emottas i en borrning 45 i den andra delen 42. På fig. 5 visas stången 44 och kanalen 45 ha samverkan- de skruvgängor 51, 52. Alternativt kan gängorna 51, 52 vara ersätta med rillor eller ytojämnheter som medger delarna 42, 43 att inbördes axialförskjutas och att upp till en viss axiell belastning bibehålla den inställda längden.

Det inses att strukturen 60 som visas pä fig. 1 efter sin uppbyggnad och efter fogningen av de ingående elementen till varandra väsentligen inte har nägra spänningar som tenderar att deformera strukturen, i synnerhet elementen 20 bort fràn deras inställda lägen på implantaten 10. Vidare inses att strukturens uppbyggnad kan inbegripa att kulorna 10 15 20 25 30 35 530 152 30 förskjutes längs elementen 20 till valda axialpositioner längs elementen 20, dvs till valda avstånd från implantaten 10. Den fogade strukturen enligt fig. 1 och 2 kan sedan fixeras genom att stängerna 40 fixeras i inställd längd och genom att stängerna 40 fixeras/förbindes till kulorna 30 och kulorna 30 fixeras till elementen 20. Fixeringen kan åstadkommas med hjälp av limförband, svetsförband, lödför- band. I fallet med svetsförband kan man först svetsförbinda delarna till varandra med svetspunkter och sedan komplette- ra dessa med svetssömmar.

I en särskilt fördragen utföringsform kan skàlranden vid respektive ände av stången 40 vara avfasad såsom visas vidw 48 pà fig. 3 för att med kulans 30 yta definiera en runtom- gående V-formad spalt 49, vilken underlättar etablering av en svetssöm eller limförbindning mellan stäng och kula.

Avfasningen vid ändarna av kulans genomloppskanal 31 medger också underlättad àtkomlighet till fogen mellan kulans kanalvägg 31 och elementets ytteromkrets, för säkerstäl- lande av exempelvis en svetsfog.

Axiellt inställbara stänger 40 kan i ett fåtal utföranden överbrygga ett stort avständsomràde mellan närliggande kulor 30, men då avståndet mellan närliggande kulor 30 blir litet, föredras i vissa fall att utforma stängerna 40 med konstant längd. För att i sådant fall enkelt kunna infoga sådana stänger 40' mellan två kulor, kan en av kulorna 30 ha en elliptisk form, dvs, ha en varierande radie runt sin omkrets i förhållande till genomloppskanalens 31 axel, sä att kulan har åtminstone en i huvudsak sfärisk vulst 36 av stegrad radie R. Dä vulsten 36 sträcker sig väsentligen vinkelrätt fràn förbindningslinjen mellan tvà närliggande kulor 30, kan en stäng 40' av fast längd införas mellan kulorna för att sedan formbundet fogas in mellan dem genom vridning av den ovala kulan 30' till inriktning mot stäng- ens 40' axel. Alternativt kan kroppen vara helt rund, men 104 15 20 25 30 35 530 182 ha en genomloppsöppning som är excentriskt belägen i för- hållande till kroppens mantelyta.

Fig. 1 visar slutligen en kula 30 som monteras vid en ände av protesen, och kan ha en fribärande arm 39, som är avsedd att bilda en förlängning av den protesbàge, som uppbygges förbi det sista implantatet 10 i raden.

Fackmannen inser att strukturen 60 inte nödvändigtvis behö- ver uppbyggas på implantatet 10 i en patients käke, utan kan uppbyggas på implantatanalog i en modell av patientens käke. När strukturen 60 fixerats, kan en protes uppbyggas på densamma, varvid protesen exempelvis kan innefatta tand- element och protesdelar, då konstruktionen är en tandpro- tes. Det inses emellertid att protesen finner allmän an- vändning, även om den i första hand har utvecklats för att bilda tandbrokonstruktioner e. dyl., som skall lösbart fixeras till implantatet 10.

Genom uppfinningen kan strukturen 60 enkelt ges en skepnad som inte har nägra inbyggda spänningar och som därför inte har någon strävan att avvika från den form den givits vid uppbyggnaden pà implantaten/implantatanalogerna.

Fig. 8-10 illustrerar att kropparna 30 såsom alternativ till en konvex kulkalottyta för samverkan med en konkav ändyta pà stången, kan ha en rundad urtagning som emottar en motsvarande rundad konvex änddel av stången, till bild- ning av en kulledsartad fog mellan kroppen och stången.

I utföringsformen där stången har fast längd och en konkav ändyta för samverkan med ett konvext rundat, företrädesvis sfäriskt ytavsnitt pà kroppen 30 och då detta ytavsnitt har ett krökningscentrum som sammanfaller med kroppens vrid- ningsaxel (och stàngens ändyta har motsvarande krökning) kan fogningen av stången till kroppen ske genom att kroppen 10 15 530 182 vrids medan stången hålls inriktad mot kroppens vridnings- axel.

Kropparna har lämpligen tvâ väsentligen diametralt motsatta ytavsnitt för samverkan med en respektive stângände.

I andra fall är det lämpligt att vid fogningen av stänger med fast längd tillse att stången svänger kring sin mot- satta ände som stöder mot en närliggande kropp samtidigt som dess frirörliga ände följer det.aktuella ytavsnittet pà kroppen under kroppens vridningsrörelse för formbindande ingrepp.

Claims (17)

10 15 20 25 30 35 530 182 Patentkrav

1. Förfarande för att framställa en protesstruktur på en patientmodell innehållande implantatanaloger (10), varvid en stång (40) kopplas till två närliggande implantat- analoger och fixeras till dessa, kännetecknat av att en hylsa (20) lösbart monteras på änden av respektive implantatanalog (10) i axiell inriktning mot denna, att varje hylsa (20) för- ses med en i hylsans làngdriktning förskjutbar kropp (30), som har en genomgående styrningskanal, vilken emottar hylsan, att varje kropp (30) förskjutes längs respektive hylsa till en Valbar axiell position, att samverkande par av ytpartiet (36, 37) på kroppen och stångånden är«i huvudsak komplemen- tàra, varvid ett (37) av ytpartierna är konkavt skålformigt, och att stången (40) monteras i väsentligen axiell inriktning mellan närliggande kroppar (30), varvid avståndet mellan stångändarna och kropparna elimineras för formbindning av stången mellan paret av närliggande kroppar, varefter den av hylsorna, kulorna och stängerna bildade protesstrukturen fixeras genom svetsning, lödning eller limning.

2. Förfarande enligt krav 1, kännetecknat av att stången är axiellt lângdföränderlig och införes axiellt mellan ett par av kroppar och förlânges så att stångändarna formbundet samverkar med närgränsande ytpartier av de angrän- sande kropparna och att strukturens fixering inkluderar en fixering av stången i dess inställda längd.

3. Förfarande enligt krav 1, kännetecknat av att avståndet mellan stàngens ändar och kropparna elimineras genom att stången har en i förväg vald längd, och att åtminstone en av kropparna är vridbar kring sitt rörformiga element och har sitt nämnda ytparti beläget på ett annat radiellt avstånd från kroppens vridningsaxel än närliggande ytdelar av kroppen, och att stången formbindes mellan paret av kroppar genom vridning av den vridbara kroppen. 10 15 20 25 30 35 530 152

4. Förfarande enligt krav 3, kännetecknat av att stängens ena ände som företrädesvis är skålformat konkav, ledbart stöder mot ett konvext ytparti av en angränsande kropp, varvid de för samverkan avsedda ytpartierna pä den andra kroppen och pà stàngens andra ände hälles i närheten av varandra, varvid stången insvânges till axiell inriktning mellan kropparna samtidigt som den andra kroppen vrides för att medge inbördes formbindning.

5. Förfarande enligt krav 3 eller 4, kânnetecknat av att en uppsättning av stänger av graderade längder finns till- handahällen och att en stäng utväljes ur uppsättningen för att ha en central axiell längd motsvarande minimiavständet mellan paret av kroppar dä stången är inriktad mellan kropparna.

6. Förfarande enligt krav 2, kânnetecknat av att stången innefattar tvà inbördes axiellt förskjutbara delar, vilka medelst friktion eller gângförband kan manuellt inställas till en vald längd som bibehàlles efter manuell avlastning.

7. Förfarande enligt krav 2, kännetecknat av att stàngens tvä delar är inbördes axiellt styrda och att en fjäder är anordnad att inbördes förspänna stàngdelar mot ett axiellt valt maximivärde för stängens längd.

8. Förfarande enligt något av kraven l-7, kännetecknat av att kroppens genomloppskanal och hylsans utsida har samverkande formationer som medger manuell axiell inbördes inställning av kroppens position längs rörelementet och som i frånvaro av yttre belastning kvarhàller kroppen i inställt axialläge.

9. Förfarande enligt nägot av föregående krav, kännetecknat av att hylsan (20) har ett inre upplag för en skruvskalle pà en skruv, som lösbart ingriper med en gänga i implantatet. 10 15 20 25 30 35 530 152

10. Anordning för uppbyggnad av en protesstruktur, som överbryggar tvâ implantat (10) i en patient eller överbryggar tvà implantatanaloger (10) i en modell av patienten, inne- fattande en stäng (40), som sträcker sig mellan och är kopplad till implantaten (10), kännetecknad av att en hylsa (20) är lösbart monterad på en ände av implantatet/implantatanalogen (10) i axiell inriktning mot detta, att varje hylsa bär en kropp (30), vilken har en genomgående kanal, i vilken hylsan är emottagen, att kroppen är anordnad förskjutbar till ett valt läge längs hylsan, och att samverkande par av ytpartier (36, 37) pä kroppen och stången är i huvudsak komplementära, varvid ett (37) av ytpartierna är konkavt skålformigt, och att medel (42, 45; 51, 52; 30, 36) finns tillhandahàllna för formbindning av stängens (40) ändar till respektive närbelägna kroppar (30).

11. Anordning enligt krav 10, kännetecknad av att medlet innefattar att stången är linjärt långdinställbar.

12. Anordning enligt krav 10, kännetecknad av att medlet innefattar att åtminstone en av kropparna som ansluter till ändarna av en stäng, har ett ytparti med större radiellt avstånd till kulans vridningsaxel runt rörelementet än i vridningsriktningen närbelägna ytdelar av kulan, och att stången (40) har en fast längd.

13. Anordning enligt något av kraven 10-12, kännetecknad av att kroppens genomloppskanal vidgar sig mot åtminstone en av genomloppskanalens ändar.

14. Anordning enligt nàgot av kraven 10-13, kånnetecknad av att randen av det konkava ytpartiet är avfasad.

15. Anordning enligt något av kraven 10-14, kännetecknad av att kulan samverkar med det rörformiga elementet medelst ett gängförband eller ett friktionsförband som erbjuder enkel materiell förskjutning av kroppen längs det rörformiga ele- 10 530 182 W; mentet, men i frånvaro av yttre belastning kvarhàller kroppen i inställt förskjutningslâge.

16. Anordning enligt något av kraven 10-15, kånnetecknad av att anordningens delar efter inbördes fogning till varandra är avsedda att fixeras genom att fast förbindas med varandra till bildning av en protesstruktur.

17. Anordning enligt något av kraven 10-16, kånnetecknad av att kroppen företrädesvis har formen av en kula och att stångändarna är konkava.