SE529242C2 - Underlagsbricka - Google Patents

Description

25 30 529 242 En underlagsbricka tör att komma tillrätta med de ovanstående problemen anges i den äldre svenska patentskriften SE 514 757. Den underlagsbricka som visas i detta dokument har dels en fläns som sträcker sig radiellt utåt för anliggning mot dörren under rosettens kant. Ett väsentligen cylindriskt parti sträcker sig ett kort stycke in i hålet i dörren. På den motsatta sidan av underlagsbrickan finns styrorgan i form av tämligen glest placerade plana tänder, vars profil överensstämmer med utrymmet invändigt i rosetten. Enligt det äldre patentet är det önskvärt att tillverka underlags- brickan av ett elastiskt material med hög friktionskoefficient. Materialet får dock inte vara alltför mjukt, eftersom bristande stabilitet i brickan skulle bli följden.

Problemet har i praktiken visat sig vara att ett material som är tillräckligt hårt för att ge den önskade stabiliteten ej förmår ge brickan dess önskade egenskaperi övrigt.

Det är således svårt att uppnå de önskade elasticitetsegenskaperna, och vissa detal- jer i brickan blir inte tillräckligt flexibla, och riskerar t o m att brytas eller spricka vid de påfrestningar som lätt uppstår vid monteringen.

Material med de önskade egenskaperna i elasticitetshänseende har dock visat sig vara alltför mjuka, vilket har resulterat i att brickan som helhet blivit sladdrig och ostabil, och de ingående platta tändema eller utskotten i styrorganen viks lätt liksom den omlcringgående flänsen, som sträcker sig radiellt utåt. Detta innebär att det är svårt att positionera brickan på rätt sätt i rosetten vid monteringen och monteringen blir onödigt svår och komplicerad.

PROBLEMSTÃLLNING Man vill således åstadkomma en underlagsbricka som är stabil och lättmonterad och har en god funktion under lång tid, samtidigt som tillverkningen skall vara okom- plicerad och ge upphov till få kassationer. 10 15 20 25 30 529 242 PROBLEMLÖSNING Den till grund för uppfinningen liggande målsättningen uppnås om den inlednings- vis antydda underlagsbrickan kännetecknas av att den förstyvande väggen år tvärriktad klackarna i området för anliggning mot klackamas sidor.

Ytterligare fördelar uppnås om uppfinningen dessutom ges ett eller flera av sär- dragen enligt kraven 2-10.

SAMMANSTÄLLNIN G ÖVER RITNING SF IGURER Uppfinningen skall nu beskrivas med utgångspunkt från bifogade ritningar. På dessa visar: fig 1 en perspektivvy av underlagsbrickan enligt uppfinningen där den sida som är vänd mot dörren är vänd uppåt i figuren; fig 2 en rak sidovy av underlagsbrickan tagen i riktning för pilen A i fig 1; fig 3 en rak frontvy av underlagsbrickan tagen i riktning för pilen B i fig 2, dvs en vy av den sida som år vänd mot rosettens insida; och fig 4 en vy motsvarande den i fig 3 av en andra utfóringsfonn av underlags- brickan enligt uppfinningen.

FÖREDRAGEN UTFÖRINGSFORM I fig l visas en underlagsbricka 1 enligt uppfinningen i perspektiv, med den mot dörren vända sidan riktad uppåt. Undersidan av den visade brickan 1 är avsedd att 10 15 20 25 529 242 4 vändas mot rosettens insida vid montering. Denna undersida kommer åtminstone delvis att anligga mot rosettens insida.

Materialet i brickan är med fördel en termoplastisk elastomer. Vid praktiska prov har materialet Dryflex® 5008008 med hårdheten 80 Shore (A) visat sig vara användbart, men andra material är naturligtvis också tänkbara.

Huvuddelarna i underlagsbrickan 1 är det uppåt vända cylindriska partiet 9, som är avsett att införas i ett iörborrat hål i en dörr. I det centrala, cylindriska partiet 9 finns ett centralt hål 12, varigenom axeln till ett dörrhandtag är avsedd att sträcka sig. På i varsin sida om det centrala hålet 12 finns i den föredragna utfóringsfonnen två hål 2 för de fästorgan, som förbinder rosetterna på ömse sidor av dörren.

Underlagsbrickan 1 har vidare en fläns 3 med radiell utsträckning. Flänsen 3 är av- sedd att ligga an mot dörrens utsida och klämmas fast av rosettens kant, när denna monterats.

På undersidan av flänsen 3, i den orientering som visas i fig l, är anordnat styrorgan i form av en serie utskott eller klackar 4. Dessa styrorgan 4 är avsedda att vara vända mot rosettens insida, och helt eller delvis ligga an mot denna, samtidigt som en fastklämning av flänsen 3 mot dörren är möjlig.

På den andra sidan av flänsen 3 är anordnat ingreppsorgan 16 för ingrepp med kanten av hålet i dörren vid montering av rosetten.

Det centrala partiet 9 har dels en yttre, omkringgående mantelyta 10 och dels en inre begränsningsyta 13 mot det centrala hålet, som också har formen av mantelytan på en cylinder. 10 15 20 25 30 529 242 5 På båda dessa mantelytor 10, 13 är anordnat en omkring gående, kvarhållande vulst 14, 15. Dessa två vulster 14, 15 har funktionen att fungera kvarhållande i ett till- verkningsfórfarande, där underlagsbrickan 1 fonnsprutas i ett stycke i en delbar form. För en helautomatiserad tillverkning är det vid öppnande av formen önskvärt att den nyss forrnsprutade underlagsbrickan 1 kvarstannar i den del av formen där de kvarhållande styrorganen eller klackarna 4 är vända utåt, så att ett gott ingrepp med underlagsbrickan 1 kan erhållas för att plocka ut brickan ur verktyget. Eftersom styrorganen eller klackarna 4 har en förhållandevis stor area som anligger mot verktyget, jämfört med arean på det cylindriska partiet 9, får man räkna med att fi-iktionskrafier tenderar att hålla kvar underlagsbiickan 1 i den del av verktyget där klackama 4 formas. För att kompensera de större friktionskraftema på denna sida av underlagsbrickan 1, är således de kvarhållande vulsterna 14, 15 anordnade på underlagsbrickans 1 motsatta sida. Trots att vulstema 14, 15 har en kvarhållande funktion, är det likväl möjligt att med en mycket begränsad kraft avlägsna under- lagsbrickan 1 från verktyget.

Klackama 4 är, såsom tidigare nämnts, en serie utskott på avstånd från varandra.

Klackamas 4 respektive ytterprofil motsvarar insidan av den rosett varemot klackama 4 är avsedd att anligga.

För att klackarna 4 eller flänsen 3 inte skall vika sig när underlagsbrickan placeras i rosetten inför en montering är törstyvande och stabiliserande väggar 5 anordnade mellan åtminstone vissa par av klackama, eventuellt mellan alla klackar 4. Den cylindriska väggen 5 sarnmanbinder klackama, åtminstone parvis. De cylindriska väggarna har i den i fig 1 visade utfóringsforrnen en sådan utsträckning att de till- sammans bildar mantelytan på en cylinder, om de är anordnade mellan samtliga klackar 4, men i alla fall utgör väggarna 5 åtminstone segment av ytterytan på en cylinder. Väggama 5 är i de områden där de anligger mot sidoma av klackama 4 tvärriktade dessa. Därigenom uppnås en verkan som stabiliserar klackama 4 väsent- ligen i sidled, dvs i underlagsbrickans l omkretsrikming, medan klackama 4 själva 10 15 20 25 30 529 242 6 har en inneboende hög stabilitet mot böjning i radiell riktning i förhållande till den underliggande flänsen 3. Det förtjänar dock att påpekas att även om utböjningen i radiell led redan minimerats av klackarnas 4 grundform, så kan en utböjning av sådana klackar 4 ändå ske i denna riktning genom en böjning av flänsen 3, varvid den inbördes vinkeln mellan flänsen 3 och klackama 4 bibehålls. Denna möjlighet till utböjning minskar väsentligt genom att de stabiliserande väggarna anordnas på flänsen 3 upprättstående från denna. Förekomsten av de stabiliserande, cylindriska väggarna 5 har således en stabiliserande inverkan inte bara på klackarna 4 utan också på flänsen 3.

Tjockleken på den stabiliserande, cylindriska väggen 5 är väsentligen av samma storleksordning som tjockleken på klackama 4. Detta innebär att en väsentligen homogen godstjocklek uppnås sett över underlagsbrickans 1 helhet. F örhållandena for tillverkningen blir då optimala, eftersom man vid formsprutning ofta strävar efter en homogen godstjocklek, for undvikande av spärmingar eller sjunkningar i materialet när det svalnar. Denna tjocklek på de cylindriska, stabiliserande väggarna 5 är kanske inte direkt betingad av den önskade stabiliserande verkan, men fungerar väl från tillverkningsteknisk synpunkt.

Såsom särskilt framgår i fig 2 är klackarna 4 anordnade på längre avstånd från var- andra i området intill hålen 2. Detta medger ett ökat utrymme för de genom hålen 2 förbara fästorganen, och därpå anordnade detaljer för fastskruvning eller kvar- hållande av konstruktionen i dörren alternativt för att ge plats åt ytterligare kon- struktionsdetalj er i eller på rosetten och dess fästorgan. Pga det stora avståndet mellan två intilliggande klackar 4 i detta område och pga att även hålen 2 för fäst- organen är anordnade här, blir stabiliteten låg, och en vikning av flänsen 3 och det cylindriska partiet 9 kan ske särskilt lätt, eftersom materialmängden är tämligen liten i dessa områden. För fórhindrande av en sådan vikning och därigenom göra hanteringen av underlagsbrickan 1 särskilt praktisk, är det anordnat stabiliserande väggar 11 i närheten av de två hålen 2. Såsom visas i fig 2 är dessa väggar lägre än 10 15 20 25 30 529 242 7 de övriga stabiliserande väggarna 5 mellan resten av klackarna 4. Detta beror på att väggen ll inte behöver vara högre än så för att uppnå den erforderliga stabiliteten, och stabiliteten påverkas också av andra faktorer än höjden, såsom exempelvis tjockleken på den stabiliserande väggen 11, dess riktning och dess tvärsnittsfonn.

Höj den är i den föredragna utfóringsforrnen anpassad till formen på rosettens insida, dels till dess allmänna form men också till uppkragningar runt hålen 2 för fästorgan. Även om en sådan anpassning inte skulle vara aktuell, kan man tänka sig en reduce- rad höjd på de stabiliserande väggama 5, 11, exempelvis för att åstadkomma en materialbesparing, med väsentligen bibehållen stabilitet i underlagsbrickan 1 som helhet.

I fig 2 kan också iakttas den omkringgående vulsten 14 på utsidan av det cylindriska partiets 9 yttre mantelyta 10.

I fig 3, där underlagsbrickan l visas i riktning för pilen B i fig 2, syns såväl de styrande klackama 4 som de stabiliserande väggama 5, ll. framgår att väggar- na 5, ll i den i figuren visade utfóríngsformen befinner sig på ett väsentligen kon- stant avstånd från underlagsbrickans 1 centrum (som är beläget i det centrala hålet 12). I denna utföringsform är placeringen av de stabiliserande väggama 5, 11 sådan att de sammanbinder klackama 4 med varandra i de områden där dessa är som högst. Detta innebär att väggen 5, 11 kan ges en maximal höjd, om så önskas, sam- tidigt som en anpassning till rosettens inneryta sker. Härvid kommer inte bara _ klackamas 4 ovanytor att ligga an mot rosettens insida, utan även ovanytoma på de stabiliserande väggarna 5.

I fig 3 kan också särskilt väl observeras törträngningar 6 med ett antal slitsar 7 inuti hålen 2. Dessa törträngningar 6 är anordnade för kvarhållande av fästorganen vid monteringen av rosetten. 10 15 20 25 30 529 242 8 ALTERNATIVA UTFÖRINGSFORMER I fig 4 visas en alternativ utfóringsforrn av underlagsbrickan 1 enligt uppfinningen.

Vyn enligt fig 4 motsvarar den i fig 3. Skillnaden gentemot den utföringsfonn som visas i fig 3 är att den stabiliserande väggen 11 i området intill hålen 2 har flyttats ett stycke bort från underlagsbrickans 1 centrum. Förutom att höjden på den stabili- serande väggen 11 är varierbar ger den i fig 4 visade utfóringsforinen ytterligare en möjlighet att anpassa underlagsbrickans 1 form till rosettens form och däri anordna- de konstruktionsdetalj er såsom fästelement, returíjäder för handtaget etc.

Istället for att anordna de stabiliserande väggarna ll på längre avstånd från centrum, är det, om syftet endast är att ge bättre plats åt fästorganen, möjligt att anordna urgröpningar i de stabiliserande väggama 11, med formen av en del av en cylinders mantelyta.

Det är naturligtvis möjligt att variera avståndet till centrum även för de övriga stabiliserande väggarna 5, så att dessa kan ge plats åt ytterligare konstruktions- detaljer eller för en anpassning av exempelvis underlagsbrickans l ytterkant och ytterkanten på rosetten. Således är det exempelvis möjligt att de stabiliserande väggama 5 omväxlande befinner sig på kortare och längre avstånd från centrum.

På motsvarande sätt kan även variationer göras av höj den på de stabiliserande väggarna 5. Dels kan höjden vara konstant mellan ett och samma par av klackar 4, men den kan också varieras på sträckan mellan ett sådant par. Dessutom är det tänkbart att höjden är väsentligen noll, dvs att de stabiliserande väggama 5 uteslutits mellan något eller några par av klackar 4. Man får härvid dock ta i beaktande att stabiliteten i dessa områden försämras något.

Tvärsnittsprofilen på väggama 5, 1 1 är också möjlig att variera. I de uttörings- former som visas i fig 1-3 har väggama 5 respektive 11 sammantaget formen av ett 10 15 20 25 529 242 9 tunt cylindriskt rör, vars diameter har ökats i området för de stabiliserande väggarna 11 i den utfóringsfonn som visas i fig 4. Tvärsnittet på de stabiliserande väggarna 5, 11 har således varit väsentligen rektangulärt. Ett särskilt intressant sätt att variera detta är att ge den yttre begränsningsväggen hos de stabiliserande väggarna 5, 11 formen av mantelytan på en stympad kon. Tvärsnittet blir då väsentligen niangulärt eller får formen av ett parallelltrapets.

Väggens tvärsnittsprofil kan naturligtvis varieras mellan olika par av klackar. Sär- skilt intressant skulle det vara med en anpassning som innebär en konisk ytteryta hos de utflyttade stabiliserade väggarna 11 i uttöringsfonnen som visas i fig 4.

Ytterytan kommer härvid att ligga an mot rosettens inneryta, medan de cylindriska stabiliserande väggarna 5, som är placerade närmare centrum, endast ligger an mot rosetten vid sina övre kanter.

För ytterligare anpassning till olika former på rosettens inneryta är det också möjligt att variera tvärsnittsforrnen på klackarna. Således kan klackama ha ett rektangulärt tvärsnitt for anliggning mot en rak inneryta av rosetten.

Den underlagsbricka l som visats i figurerna och beskrivits i texten med sina olika utfóringsfonner innebär en stabilare underlagsbricka med en förhållandevis låg materialåtgång. Godstj ockleken i underlagsbrickan är tämligen homogen, vilket är av stort värde vid tillverkningen eftersom sjunkningar och bristande planhet i de ingående ytorna minskas eller elimineras helt. Den ökade stabiliteten hos en under- lagsbricka med de stabiliserande väggama innebär att underlagsbrickans funktion blir tillförlitlig, samtidigt som den också är lättanvänd genom att den är enkel att montera.

Uppñnningen kan varieras ytterligare inom ramen for bifogade patentkrav.

Claims (10)

l0 15 20 25 30 529 242 10 PATENTKRAV

1. Underlagsbricka vid ett dörrhandtag, anordnad för placering mellan en s k rosett och en dörr, innefattande hål (2) för rosettens fástelement, en radiellt sig sträckande fläns (3) för fastklärrming mellan dörren och en ytterkant på rosetten och på flänsen (3) anordnade styrorgan (4) för styrning av brickan (1) invändigt i roset- ten, varvid styrorganen (4) innefattar en serie klackar som är inbördes åtminstone parvis förbundna av en förstyvande vägg (5, 11), som sträcker sig mellan dem, k ä n n e t e c k n a d av att den förstyvande väggen (5, 11) är tvärriktad klackarna (4) i omrâdet för anliggning mot klackarnas (4) sidor.

2. Underlagsbricka enligt kravet 1, k ä n n e t e c k n a d av att respektive förstyvande vägg (5, 11) sträcker sig utefter åtminstone en del av klackamas (4) höj d.

3. Underlagsbricka enligt kravet 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d av att den förstyvande väggen (5, 11) sträcker sig utefter klackarnas (4) hela höjd för åtrnín- stone ett par av klackarna (4).

4. Underlagsbricka enligt kravet 1, k ä n n e t e c k n a d av att en ovankant av den íörstyvande väggen (5, ll) varierar i höjd mellan klackarna (4).

5. Underlagsbricka enligt något av kraven 1-4, k ä n n e t e c k n a d av att den förstyvande väggen (5, 1 1) befinner sig på ett väsentligen konstant avstånd från underlagsbrickans (1) centrum.

6. Underlagsbricka enligt något av kraven 1-4, k ä n n e t e c k n a d av att den förstyvande väggens (5, ll) avstånd till underlagsbrickans (1) centrum är olika mellan olika par av klackar (4). 10 15 529 242 11

7. Underlagsbricka enligt kravet 6, k ä n n e t e c k n a d av att avståndet mellan den förstyvande väggen (5, 11) och underlagsbrickans (1) centrum är större mellan klackarna (4) närmast hålen (2) än mellan övriga klackar (4).

8. Underlagsbricka enligt något av kraven 1-7, k ä n n e t e c k n a d av att en inneryta på den Fórstyvande väggen (5, 11) har formen av segment av mantelytan på en cylinder.

9. Underlagsbricka enligt något av kraven 1-8, k ä n n e t e c k n a d av att en ytteryta på den fórstyvande väggen (5, 11) har forrnen av segment av mantelytan på en stympad kon mellan åtminstone ett par av klackarna (4).

10. Underlagsbricka enligt något av kraven 1-8, k ä n n e t e c k n a d av att en ytteryta på den fórstyvande väggen (5, 11) har fonnen av segment av mantelytan på en cylinder.