SE529032C2 - Förnimbara signaler som ger intryck av kontinuerlig hastighetsförändring - Google Patents

Description

25 30 529 032 2 på sympatiska alarmreaktioner. Rytmiska signaler verkar vara särskilt effektiva för att stimulera det sympatiska- och det parasympatiska nervsystemet (för en översikt se Bartlett, 1996).

SAMMANFATTNING Ett generellt syfte med denna uppfinning är att ge förbättrad stimulering av det sympatiska- och/ eller det parasympatiska nervsystemet hos däggdjur.

Ovanstående syfte nås genom metoder och anordningar enligt de bifogade patentkraven. Allmänt uttryckt skapas en förnimbar signal som är en upprepning av en tidsbegränsad förnímbar signalsekvens. Den tidsbegränsade förnimbara signalsekvensen innefattar minst två uppsättningar signalelement som båda bildar en allmän trend i vissa signalegenskaper likväl som i tidsintervallerna mellan elementen. Dessa intervaller är relaterade till den upplevda pulshastigheten hos signalelementen. Den allmänna trenden i slutet av en uppsättning signalelement överensstämmer med den allmänna trenden i början av en annan uppsättning signalelement inom den tidsbegränsade signalsekvensen.

När de tidsbegränsade förnimbara signalsekvenserna upprepas blir övergången mellan uppsättningarna med signalelement i stort sett omöjlig att upptäcka för en person som exponeras för signalen. En aspekt av denna uppfinning är att ett däggdjur kan exponeras för en sådan signal. En annan aspekt av denna uppfinning är en anordning som har en representation av sådana förnimbara signaler lagrad i ett minne för enkel åtkomst.

En fördel med denna uppfinning jämfört med känd teknik är att den tillhandahåller en förnimbar signal som ger intryck av kontinuerlig och ändlös förändring av hastigheten. lO 15 20 25 30 529 033 KORT BESKRIVNING AV FIGURERNA Uppfinningen, tillsammans med ytterliggare mål och fördelar därav, förstås enklast med hänvisning till följande beskrivning tillsammans med åtföljande illustrationer, av vilka: FIG. 1A-C är diagram som illustrerar sekvenser med signalelement; FIG. 2A är ett diagram som illustrerar en utföringsform av en tidsbegränsad sekvens med signalelement enligt denna uppfinning; FIG. 2B är ett diagram som illustrerar en signalsekvens bestående av ett antal tidsbegränsade sekvenser med signalelement enligt Fig. 2A; FIG. 3 är ett diagram som illustrerar en annan utföringsform av en tidsbegränsad sekvens med signalelement enligt denna uppfinning; FIG. 4 är ett diagram som illustrerar ännu en utföringsforrn av en signalsekvens enligt denna uppfinning; FIG. 5A är ett schematiskt blockschema av en utföringsform av en signalgenerator för akustiska signaler enligt denna uppfinning; FIG. 5B är ett schematiskt blockschema av en annan utföringsform av en signalgenerator för akustiska signaler enligt denna uppfinning; FIG. 5C är schematiskt blockschema av ännu en utföringsform av en signalgenerator för akustiska signaler enligt denna uppfinning; FIG. 6 är ett schematiskt blockschema av en utföringsform av en signalgenerator för ljussignaler enligt denna uppfinning; FIG. 7 är ett schematiskt blockschema av en utföringsform av en signalgenerator för elektriska signaler enligt denna uppfinning; FIG. 8 är ett schematiskt blockschema av en utföringsform av en signalgenerator för taktila signaler enligt denna uppfinning; FIG. 9A-B är flödesdiagram av de viktigaste stegen för utföringsforrner av metoder enligt denna uppfinning; DETALJERAD BESKRIVNING I den detaljerade beskrivningen nedan innefattar de flesta exempel användandet av ljudsignaler. Denna uppfinning kan emellertid 10 15 20 25 30 529 032 4 implementeras med vilken sorts signal som helst som kan förnimmas av däggdjur. Icke-exklusiva exempel är ljudsígnaler, ljussignaler, elektriska signaler eller taktila signaler.

I denna beskrivning används genomgående vissa viktiga begrepp. För att minska risken för feltolkningar definieras några av de mest kritiska uttrycken nedan.

“Pulshastighet” definieras här som det subjektiva antalet stimulushändelser per tidsenhet. Pulshastighet motsvaras med andra ord av det reciproka värdet av den subjektivt upplevda durationen mellan intervall. Pulshastighet ska därför betraktas som ett mått på frekvens.

“Intervall” används för att ange den fysiska tiden som förflutit mellan två händelser, definierad som tiden mellan motsvarande avsnitt av de båda händelserna, t ex en punkt med maximal intensitet eller den punkt där händelsen initíeras etc.

“Förändringshastighet” används för att ange hur snabbt en förändring sker av t ex pulshastighet eller intervall, per tidsenhet eller per händelse.

Matematiskt motsvarar förändringshastighet derivatan av den aktuella kvantiteten i förhållande till tid eller händelse.

En av idéerna som ledde till denna uppfinning är att använda en signal som skapar en subjektiv pulshastighetsändring. Att minska pulshastigheten antas påverka det parasympatiska nervsystemet på ett relativt effektivt sätt.

En typisk följd av en sådan nedsaktande pulshastighet är avslappning och ökad känsla av välbefinnande. Diagrammet i Fíg. 1A illustrerar en sådan avsaktande signalsekvens. Varje linje 10 representerar uppträdandet av ett signalelement. I början av sekvensen är pulshastígheten hög och i slutet av sekvensen är pulshastigheten lägre. 10 15 20 25 30 5229 052 5 Fig. lB illustrerar en annan signalsekvens, vars pulshastighet är lägre. När signalens pulshastíghet forsätter att minska blir intervallerna till slut så långa att däggdjur inte kan förnimma någon regelbunden puls. En typisk övre gräns för tiden mellan två enskilda händelser i en sekvens som upplevs vara tidsmässigt relaterade på ett sätt som skapar upplevelsen av puls eller rytm är 2 s. Pulshastigheten kan inte heller vara för hög, eftersom de individuella händelserna då tenderar att upplevas som ett kontinuerligt skeende. En typisk nedre gräns för tiden mellan två stimulushändelser i en sekvens som fortfarande upplevs som separata händelser är i storleksordningen 100 ms.

En signalsekvens kan även omfatta flera samtidiga, alternativa pulshastigheter. I Fig. lC har signalsekvenserna från Fig. 1A och Fig. lB kombinerats i en sammansatt signalsekvens. Även en sammansatt signalsekvens med två uppsättningar 12A, l2B signalelement, där de olika komponenterna uppvisar pulshastighetändring inom respektive uppsättning 12A, 12B, kommer att upplevas som en bromsande eller avsaktande signal.

Helst ska delarna i en sådan sammansatt signal vara faslåsta och ha en liten heltalsrelation till varandra, såsom t ex 1:2, 1:3, 1:4, 2:3, etc. Den sammansatta signalen blir dä enklare att förnimma som en enda komplex signal vars pulshastighet varieras.

Som tidigare nämnts kan subjektiva pulshastigheter endast förnimmas inom vissa gränser. Ett problem med att skapa signaler som har en föränderlig puls är därför att en kontinuerlig sekvens till slut kommer att överskrida dessa gränser: ju snabbare förändring av pulshastigheten, desto kortare blir den användbara märkbar sekvensen. Sekvenser med en förändringshastighet är därmed begränsade till l eller 2 minuters längd.

Allmänna avslappnande processer tar i regel längre tid än så och längre signalsekvenser skulle företrädesvis behövas.

Denna uppfinning löser problemet genom att upprepa tidsbegränsade signalsekvenser med vissa egenskaper som kommer att förklaras i detalj 10 15 20 25 30 529 052 6 nedan. Den skapar en illusion av ändlös förändring av pulshastigheten över många upprepade tidsbegränsade sekvenser, samtidigt som densíteten av förnimbara händelser, dvs. de som är starkare än det sensoriska tröskelvärdet, är ungefär konstant.

Diagrammet i Fig. 2A illustrerar en utföringsform av en tidsbegränsad signalsekvens enligt denna uppfinning. l denna utföringsform utgörs signalelementen av godtyckliga ljudsignaler med relativt kort varaktighet, dvs. en varaktighet kort nog för att signalerna ska uppfattas som separata ljudhändelser. Sígnalelementens amplitud år relaterad till deras position i den tidsbegränsade sekvensen. Man kan omedelbart se att signalsekvensen består av ett antal uppsättningar signalelement särskiljda genom olika absolut amplítud och intervall, och som kännetecknas av deras gemensamma trender i amplitud och intervall. Varje uppsättning element formar därmed en signalsekvens som har en viss trend i amplitud och tid.

En första uppsättning 12A signalelement innefattar signalelementen med de mindre amplituderna. En andra uppsättning 12B signalelement innefattar signalelementen med något större amplitud. I denna utföringsform har sex uppsättningar l2A-F signalelement använts. Närmast intilliggande signalelement i varje uppsättning har snarlika amplituder 11A, 11B, men ej helt identiska. Likaså är tidsskillnaden 9A, 9B till de två närmaste signalementen i samma uppsättning också de snarlika men inte exakt lika.

Uppsättníngen l2F består i denna utföringsform av ett enda signalelement. I denna utföringsform ökar amplituden monotont inom varje uppsättning när intervallerna ökar.

Däggdjurs hörselsystem upptäcker med lätthet periodicíteter eller kvasi- periodiciteter i enkla och komplexa ljudsekvenser. Periodiciteter i området 50 ns till 50 ms förnims som ljudfrekvens (tonhöjd), området 50 ms till 250 ms förnims som “motorboatingfl och området 250 ms till omkring 1.5 s som puls (t ex Warren et al., 1991). Upplevelsen av puls är intensivast i ett optimalt område från omkring 500 till 800 ms. Stimulering via andra sinnesorgan behandlas troligen pä liknande sätt och kan därför antas ge 10 15 20 25 30 7 RÅTTAD SIDA 19 sEPrEMBßR 2006 kvalitativt snarlika upplevelser i respons på liknande intervallomräden.

Sínnessystemet kommer därför, genom sin struktur, att relatera signalelement med snarlika amplituder och som uppträder vid ungefär samma intervaller inom området för puls till varandra. Uppsättningarna l2A-F i Fig. 2A tolkas typiskt som överlagrade och/ eller interfolierade signalsekvenser, analogt med den sammansatta sekvensen i Fig. 1C, och skapar en upplevelse av en puls med en specifik pulshastighet som med största sannolikhet ligger inom det optimala området. Både pulshastighet och amplitud varierar långsamt i den tidsbegränsade signalsekvensen i Fig. 2A. Denna variation är emellertid så långsam att den inte stör tolkningen av de olika uppsättningarna. I föredragna utföringsformer förekommer signalelementen hos de individuella uppsättníngarna med intervall som kontinuerligt och monotont varieras. Men även om några få signalelement tas bort eller uppvisar ett annorlunda lokalt intervall är den allmänna trenden tillräcklig för att bibehålla upplevelsen av en kontinuerlig puls med en viss pulshastighet. Majoriteten av signalelement i respektive uppsättning bör därför inträffa med intervall som varieras kontinuerligt och monotont. I föredragna utföringsformer bör signalelementen i varje uppsättning ha en kontinuerlig och ännu hellre monoton variation av amplituden inom den tidsbegränsade signalsekvensen.

Man kan betrakta signalsekvensen i Fig. 2A som bildad på olika sätt. Ett sätt är att betrakta hela signalsekvensen som en enda komplex signal vars element varierar i amplitud och tidsskillnaden Vissa av dessa signalelement sammanfogas i lyssnarens percept till olika uppsättningar med de egenskaper som beskrivits ovan. Ett annat sätt är att betrakta signalen som en signalsekvens sammansatt av överlagrade delsignalsekvenser, som var och en överensstämmer med de ovan beskrivna uppsättningarna. Notera att både överlagrade sekvenser och en enda komplex sekvens är ekvivalenta som definition av denna uppfinning både vad gäller både fysiska och förnimbara egenskaper. 10 15 20 25 30 529 0352 8 Diagrammet i Fig. 213 visar fem på varandra följande tidsbegränsade signalsekvenser 14 enligt Fig. 2A. I det följande hänvisas till både Fig. 2A och 2B. Här syns tydligt att slutet på en viss uppsättning signalelement i en tidsbegränsad sekvens 14 matchar början av en annan uppsättning signalelement i nästa tidsbegränsade sekvens. En allmän trend i slutet av den tidsbegränsade sekvensen 14 ska därför likna en allmän trend i början av den tidsbegränsade sekvensen 14. Närmare bestämt ska en allmän trend i signalelementens amplitud och intervall hos signalelementen 10 av den första uppsättningen i ett slut 13A av den tidsbegränsade sekvensen 14 likna en allmän trend i signalelementens amplitud och intervall hos signalelementen 10 av en andra uppsättning i början 13B av den tidsbegränsade sekvensen 14. Helst ska ett sista signalelement 15A i en uppsättning signalelement inom den tidsbegränsade signalsekvensen 14 ha snarlika signalegenskaper, i det här fallet en snarlik amplitud, som ett första signalelement 15B hos en annan uppsättning signalelement. Helst ska också en tidsskillnad 16A mellan de två sista signalelementen i en uppsättning av signalelement inom den tidsbegränsade signalsekvensen 14 vara snarlik en tidsskillnad 16B mellan de första två signalelementen i en annan uppsättning signalelement. Detta leder till intrycket att en uppsättning övergår i en annan uppsättning vid gränsen mellan de tidsbegränsade signalsekvensema 14. Människans (eller däggdjurens) sinnessystem kommer att tolka de sammansatta upprepade signalsekvenserna 14 som flera förnimbara signalsekvenser l8A-J som sträcker sig över flera sekvensintervall 14. Den som lyssnar till en upprepad signal kommer att få intrycket av en kontinuerlig sammansatt signalsekvens 22, som har egenskapen att (skenbart) sakta av i oändlighet.

För att minska eventuell påverkan från gränsen mellan två på varandra följande tidsbegränsade signalsekvenser 14 ska tiden hos signalelement i början av den tidsbegränsade signalsekvensen 14 och i slutet av den tidsbegränsade signalsekvensen 14 överensstämma så att den allmänna pulshastigheten inte påverkas i någon betydande grad. Närmare bestämt ska uppsättningen signalelement helst vara utformad så att en summa av tidsskillnaden mellan ett sista signalelement 15A i en första uppsättning lO 15 20 25 30 529 0132 9 signalelement och slutet av den tidsbegränsade signalsekvensen 14 och tidsskillnaden mellan början av den tidsbegränsade signalsekvensen 14 och ett första signalelement l5B i en andra uppsättning signalelement är snarlik en tidsskillnad löB mellan de första två signalelementen i den andra uppsättningen signalelement. Med andra ord, skarven mellan två tidsbegränsade signalsekvenser ska ha en pulshastighet som passar in i den allmänna trenden.

När intervallerna i en förnimbar signalsekvens l8A~J blir för långa för att på något beqfdande sätt bidra till den allmänna förnirnda pulshastigheten utelämnas den. Lyssnaren kommer då emellertid att vara fokuserad på de andra sekvenserna, och kommer troligen inte ens märka detta. Samtidigt kommer “nya” sekvenser att introduceras. De introduceras med en amplitud som är mindre än den aktuella sensoriska tröskelnivån 20 för däggdjuret ifråga för att göra introduktionen av signalsekvensen 22 så obemärkt som möjngt.

Den tidsbegränsade signalsekvensen kan upprepas ett godtyckligt antal gånger, vilket gör det möjligt att exponera den under obegränsad tid. Vilken som helst del av den totala signalsekvensen ger emellertid en illusion eller ett intryck av en ständig minskning av pulshastigheten. Denna illusion har bekräftats i beteendevetenskapliga experiment med mänskliga deltagare, men förväntas gälla för alla andra djur med jämförbara hörselsystem, dvs. alla däggdjur och förmodligen många arter som inte är däggdjur.

Längden av den tidsbegränsade signalsekvensen 14 avgör dess förändringshastighet. I utföringsformen enligt Fig. 2B används en signalsekvens 14 där vartannat signalelement tillhör uppsättningen med den lägsta nivån 12A. Beroende på hur snabb förändring av pulshastigheten som önskas väljs längden av den tidsbegränsade signalsekvensen 14 företrädesvis enligt: 211 _ 211-2 , 10 15 20 25 30 529 032 10 där p är ett heltal som bestämmer förändringshastigheten, vilket resulterar i signalsekvenser med 6, 12, 24, 48, 96, signalelement.

Förhållandet mellan intervallerna i början av en tidsbegränsad sekvens 14 och i slutet av den tidsbegränsade sekvensen 14 är i utföringsformen i Fig. 2B idealiskt 1/2. Förhållanden av nfl, där n är ett heltal är att föredra för att foga samman slutet av en tidsbegräsad signalsekvens med början av nästa utan att orsaka något märkbart avbrott. Tecknet "-" motsvarar accelererande sekvenser, som behandlas vidare nedan.

I den aktuella utföringsformen hänförs varje ljudhändelse till en viss uppsättning enligt: set No = event No mod2” , p = l,2,3,. . .oo , där "event No" är ordningsnumret av alla händelser inom varje tidsbegränsad sekvens. Notera att setNo sträcker sig från O till p-l.

Amplituderna A i utföringsformen hos Fig. 2B bestäms enligt X setNo >< sequence length + event No sequence length x No of sets A=a där "sequence length" är det totala antalet signalelement inom varje tidsbegränsad sekvens, "No of sets" är det totala antalet uppsättningar inom varje tidsbegränsad sekvens och a är den maximala amplituden.

En i huvudsak linjär relation mellan set No och amplitud, som i föregående formel och i Fig. 2-4, är kanske inte optimalt för stimulering av hörselsinnet, eftersom känslighet för ljud är logaritmisk. En effektiv utformning av ljudsekvenser för människor använder följande formel, som i en föredragen utföringsform ger en proportion till den maximala amplituden från nästan O 10 15 20 25 30 52â9 0332 11 till l. Denna amplitudfördelning ger låga arnplituder för uppsättningar med korta intervall och höga amplituder för uppsättningar med långa intervall, och även måttligt lägre amplituder för händelser med kortare intervall inom varje uppsättning.

A = a X log b _ CCOS fi X setNo >< sequence length + event No sequence length >< No of sets där a är den maximala amplituden och b och c är konstanter som i den föredragna utföringsformen är satta till 5.5 respektive 4.5.

Förändringen i intervall ska helst vara jämn. Enligt utföringsformen i Fig. 2B definieras tiden till en påföljande händelse som: At event No : T 2A? 1+ eventNo sequencelength 7 där Af är det genomsnittliga intervallet i den tidsbegränsade sekvensen, dvs. den som överensstämmer med de två händelserna i sekvensens mitt. Notera att "event No" går från O till (sequence length-1).

I denna utföringsform kombineras varje uppsättning med närmast högre uppsättning vid varje sekvensgräns. Det finns dock även möjliga utföringsformer i vilka en uppsättning av signalelement övergår i en annan, ej intilliggande uppsättning.

I den ovanstående utföringsformen karaktäriseras signalelementen hos de olika uppsättningarna delvis av amplituden. Den funktion som amplituden har kan emellertid ersättas av andra egenskaper hos signalelementen, såsom tex frekvens eller frekvensspektrum. Frekvensen hos signalelementet, eller frekvenspektrumet om en komplex ton används, kan därmed användas för att särskilja signalelement som tillhör en uppsättning från signalelement som tillhör en annan uppsättning. Fig. 3 illustrerar en tidsbegränsad signalsekvens 10 15 20 25 30 liv 529 032 12 14 i form av ett diagram som visar förhållandet mellan tid och frekvens. Här kan man se att uppsättníngarna l2A-12F av signalelement introduceras med en hög frekvens när deras intervall är korta, helst över gränsen 20A för åhörarens hörsel. När intervallen ökar blir frekvensen hos signalelementen lägre och kommer in i det hörbara området. I den andra “änden”, dvs. för långa intervall, faller frekvensen under eller åtminstone i närheten av den undre hörbara gränsen 2OB, vilket ytterligare minskar möjligheten att upptäcka att sekvensen tas bort.

En annan egenskap hos signalelementen som kan användas är stimulusduration. Dessutom kan mer än en egenskap varieras samtidigt. Ett icke-exklusivt exempel är både frekvens och amplitud.

Som nämnts ovan kan en hastighetsvariation också vara positiv, dvs. att signalsekvensen ökar i pulshastighet, eller accelererar. Ett exempel på en sådan signalsekvens 22 illustreras i Fig. 4. Exponering av en sådan signal för däggdjur tros resultera i ”arousaP-effekter. Här infogas “nya” förnimbara sígnalsekvenser l8A-J med långa intervall, och tas bort när deras intervall har blivit kortare. Företrädesvis tas signalen bort först när den inte längre kan uppfattas, i denna utföringsforrn genom att passera den pereeptuella gränsen 20. Med andra ord, en uppsättning signalelement som kommer att tas bort efter den nuvarande tidsbegränsade sekvensen börjar med förnirnbara nivåer i början av den tídsbegränsade signalsekvensen och slutar med oförnimbara nivåer i slutet av den tidsbegränsade signalsekvensen. I den aktuella utföringsformen är det amplitud som varieras på detta sätt.

I ovanstående utföringsformer har 6 uppsättningar signalelement använts.

Vilket antal uppsättningar som helst lika med eller större än 2 kan emellertid användas. Antalet uppsättningar som är att föredra beror till stor del på tillämpningen, typen av signal, typen av signalegenskaper som kännetecknar de olika uppsättningarna etc. 10 15 20 25 30 13 Signaler av ovanstående typ kan åstadkommas på många olika sätt. Den detaljerade konfigurationen bestäms dock främst av typen av använd signal.

Fig. 5A är ett blockdiagram som illustrerar en akustisk signalgenerator 30.

En generator 32 för upprepade tidsbegränsade signalsekvenser enligt ovanstående principer skapar elektriska signaler som representerar de avsedda akustiska signalerna. Dessa elektriska signaler överförs till en uppsättning högtalare, i denna utföringsform i form av ett par hörlurar 40, i vilka den elektriska signalen omvandlas till en akustisk signal. Generatorn är i denna utföringsform en processor som skapar en förbestämd signalsekvens. Det detaljerade utförandet av generatorn 32 är som sådant känt av fackmannen och kommer inte att beskrivas ytterliggare.

Fig. 5B illustrerar en annan utföringsform av en akustisk signalgenerator. I denna utföringsform innefattar generatorn en kompakt-skiva (CD) som har en representation av de avsedda akustiska signalerna inspelad i digital form.

När en CD-spelare 38, fungerande som en återskapare av signaler, läser innehållet på CD-skivan, skapas lämpliga signaler för vidare befordran till hörlurarna 40. Även här är funktionerna hos de olika komponenterna som sådana väl kända för fackmannen. l en aspekt av denna uppfinning kan signalsekvensen enligt ovanstående presenterade principer lagras i en minnesannordning i väntan på den faktiska användningen. Fig. SC illustrerar ett blockschema för en sådan utföringsform. En generator 32 skapar signalsekvensen, som därpå lagras i en minnesanordning 34, i denna utföringsform en CD.

Fig. 6 illustrerar en utföringsform av en ljussignalgenerator 31 enligt denna uppfinning. En generator 32 innefattar en minnesanordning 35, i denna utföringsform en lagringsenhet för digitala data. En processor 38 hämtar data som finns lagrade i minnesannordningen 35 och omvandlar dem till lämpliga elektriska strömmar till en lampa 41. lO 15 20 25 30 529 052 14 Fig. 7 illustrerar en utföringsform av en elektrisk signalgenerator 33 enligt denna uppfinning. En generator 32 innefattar en minnesannordning 35. En processor 38 hämtar de data som finns lagrade i minnesannordningen 35 och omvandlar dem till lämpliga spänningar till två elektroder 42.

Fig. 8 illustrerar en utföringsform av en taktil signalgenerator 36 enligt denna uppfinning. En generator 32 innefattar en minnesannordning 35. En processor 38 hämtar de data som finns lagrade i minnesannordningen 35 och omvandlar dem till lämpliga styrsignaler för en mekanisk kolv 43.

Fig. 9A illustrerar de huvudsakliga stegen i en utföringsform av en metod enligt denna uppfinnig. Proceduren startar på steg 200. I steg 210 skapas en tidsbegränsad sekvens med förnimbara signaler i enlighet med de egenskaper som beskrivits ovan. I steg 212 exponeras ett däggdjur för signalsekvensen. Steg 214 indikerar att stegen 210 och 212 upprepas ett antal gånger för att skapa en signalsekvens med betydande längd.

Proceduren avslutas i steg 299.

När däggdjur exponeras för den skapade signalsekvensen kan de tillhöra två olika typer av recipienter. Den första typen har diagnostiserats med en viss sjukdom, t ex ett stresstillständ. Metoden kan då användas i terapeutiskt syfte. Under andra omständigheter påverkas inte sjukdomen i sig av att exponeras för signalsekvenser, men exponeringen används som förberedelse för dedicerade terapeutiska procedurer, genom att t ex reducera oro eller smärta. Till exempel används musik och andra avslappningstekniker för att underlätta behandling av svårt brännskadade personer (Barker, 1991) och diagnos av hjärtproblem (Guzzetta, 1989).

En andra typ av recipienter omfattar däggdjur som inte har diagnostiserats med någon särskild sjukdom. Exponeringen av signalsekvenser enligt ovanstående principer syftar då till allmän avslappning eller “arousal”. I denna kategori återfinns personer som söker avkoppling från det normala 10 20 25 30 529 0332 15 livet, dvs. för typiska icke-terapeutiska syften. Även tex idrottare som förbereder sig för olika typer av sportevenemang tillhör den här kategorin.

Fig. 9B illustrerar de viktigaste stegen i en annan utföringsform av en metod enligt denna uppfinning. Proceduren startar pä steg 200. I steg 210 skapas en tidsbegränsad sekvens med förnimbara signaler, som har de egenskaper som beskrivs ovan. l steg 211 lagras denna signalsekvens i en minnesanordning. Steg 215 indikerar att stegen 210 och 211 upprepas ett antal gånger för att skapa en signalsekvens med betydande längd.

Proceduren avslutas i steg 299.

Utföringsformerna som beskrivs ovan ska förstås som några få åskàdliggörande exempel på denna uppfinning. Fackmannen förstår att olika modifikationer, kombinationer och förändringar av dessa utföringsformar kan göras inom ramen för denna uppfinning. I synnerhet kan olika dellösningar i de olika utföringsformarna kombineras i andra konfigurationer, där det är tekniskt möjligt. Omfattningen av denna uppfinning definieras emellertid av de bifogade kraven.

REFERENSER Barker, L. W. (1991), "The use of music and relaxation techniques to reduce pain of burn patients during daily debridement", i C.D.Maranto (Ed.), "Applications of music in medicine", sid. 124-140. Washington, DC, National Association for Music Therapy.

Guzzetta, C. (1989), "Effects of relaxation and music therapy on patients in a coronary care unit With presumptive acute myocardial infarction" Heart Lung, 18, sid. 609-616.

Bartlett, D. L. (1996), "Physiological responses to music and sound stimuli", i D.Hodges (Ed.), "Handbook of Music Psychology", 2 ed., sid. 343-385, San Antonio, IMR Press. 529 032 16 Warren, R. M., Bashford Jr, J. A., Cooley, J. M., Sa Brubaker, B. S. (1991), "Detection of acoustic repetition for very long stochastíc patterns", Perception and Psychophysícs, 63, sid. 175-182.

Claims (16)

10 15 20 25 30 17 PATENTKRAV

1. Signalgenerator (30; 31; 33; 36), innefattande: generator (32) av en upprepad tidsbegränsad sekvens (14) med förnimbara signaler; vilken tidsbegränsade sekvens (14) med förnimbara signaler har åtminstone en första uppsättning (12A-F) signalelement (10) och en andra uppsättning (l2A-F) signalelement (10) skild från, men interfolierad och/ eller överlagrad med, nämnda första uppsättning (12A-F) signalelement (10); en majoritet av nämnda signalelement (10) i nämnda första uppsättning (12A-F) signalelement (10), förekommer med kontinuerligt och monotont föränderliga intervall inom nämnda tidsbegränsade sekvens (14) av förnimbara signaler; en majoritet av nämnda sígnalelement (10) i nämnda andra uppsättning (12A-F) signalelement (10) som förekommer med kontinuerligt och monotont föränderliga intervall inom nämnda tidsbegränsade sekvens (14) med förnimbara signaler; en generell trend i egenskaperna hos sígnalelement (10) och intervaller i nämnda signalelement (10) av nämnda första uppsättning (12A-F) i ett slut (ISA) av nämnda tíclsbegränsade sekvens (14) med förnimbara signaler år snarlik en allmän trend í egenskaperna hos signalelement (10) och intervaller hos nämnda signalelement (10) av nämnda andra uppsättning (12A-F) i en början (13B) av nämnda tidsbegränsade sekvens (14) med förnimbara signaler.

2. Signalgenerator enligt krav 1, kännetecknad av att en kvot mellan en tidsskillnad mellan ett första par signalelement ( 10) i nämnda första uppsättning och i nämnda andra uppsättning är i stort sett lika med nfl, där n är ett heltal.

3. Signalgenerator enligt krav 1 eller 2, kännetecknad av att nämnda signalelement (10) tillhörande nämnda första uppsättning (12A-F) 10 15 20 25 30 529 052 18 signalelement (10) har egenskaper som varierar kontinuerligt inom nämnda tidsbegränsade sekvens (14) av förnimbara signaler; och vilket sígnalelement (10) tillhörande nämnda andra uppsättning (12A» F) signalelement (10) har egenskaper som varierar kontinuerligt inom nämnda tidsbegränsade sekvens (14) av förnimbara signaler.

4. Signalgenerator enligt något av kraven l till 3, kännetecknad av att nämnda egenskaper är valda såsom ett objekt från listan: i frekvens; frekvensens spektralfördelning; duration; och amplitud.

5. Signalgenerator enligt något av kraven 1 till 4, kännetecknad av att nämnda kontinuerliga och monotont varierande intervall i nämnda första uppsättning (l2A-F) signalelement (10) och i nämnda andra uppsättning (l2A- F) sígnalelement (10) ökar, vilka egenskaper hos den nämnda första uppsättningen (l2A-F) signalelement (10) börjar med oförnimbara nivåer i en början av nämnda tidsbegränsade sekvens (14) av förnimbara signaler och slutar med förnimbara nivåer i ett slut av nämnda tidsbegränsade sekvens (14) av förnimbara signaler.

6. Signalgenerator enligt något av kraven l till 4, kännetecknad av att nämnda kontinuerliga och monotont varierande intervall i nämnda första uppsättning (12A-F) signalelement (10) och i nämnda andra uppsättning (l2A- F) signalelement (10) minskar, vilka egenskaper för nämnda andra uppsättning ( 12A-F) signalelement (10) börjar med förnimbara nivåer i en början av nämnda tidsbegränsade sekvens (14) av förnimbara signaler och slutar med oförnimbara nivåer i ett slut av nämnda tidsbegränsade sekvens (14) av förnimbara signaler. 10 15 20 25 30 LT! ïrJ \O @ OJ k? 19

7. Signalgenerator enligt något av kraven l till 6, kännetecknad av att nämnda generator (32) är en generator för ljud-, elektromagnetiska, mekaniska eller elektriska signaler eller en kombination av dessa.

8. Signalgenerator enligt något av kraven 1 till 6, kännetecknad av att nämnda generator (32) i sin tur innefattar: en minnesannordníng (34; 35) som har en representation av nämnda upprepade tidsbegränsade sekvens ( 14) av förnimbara signaler lagrad däri; medel för att återskapa (38) nämnda upprepade tidsbegränsade sekvens (14) av förnimbara signaler från nämnda minnesannordníng (34, 35).

9. Signalgenerator enligt något av kraven 1 till 7, kännetecknar! av en minnesannordníng (34, 35), anordnad för att lagra en representation av nämna upprepade tidsbegränsade sekvens (14) av förnimbara signaler.

10. Anordning för behandling av däggdjur, innefattande: signalgenerator (30; 31; 33; 36) enligt något av kraven 1 till 9; och medel (40-43) för att exponera ett däggdjur för nämnda förnimbara signaler (22).

11. ll. En tidsbegränsad sekvens (14) av förnimbara signaler som har åtminstone en första uppsättning (12A-F) signalelement (10) och en andra uppsättning (l2A-F) signalelement (10) skild från, men interfolierad och/ eller överlagrad med, nämnda första uppsättning (IQA-F) signalelement (lO); en majoritet av nämnda signalelement (10) tillhörande nämnda första uppsättning (l2A-F) signalelement (10) förekommer med kontinuerligt och monotont varierande intervall inom nämnda tidsbegränsade sekvens (14) av förnimbara signaler; en majoritet av nämnda signalelement (10) tillhörande nämnda andra uppsättning (l2A-F) signalelement (10) förekommer med kontinuerligt och monotont varierande intervall inom nämnda tidsbegränsade sekvens (14) av förnimbara signaler; 10 15 20 25 30 529 032 20 en allmän trend i egenskaper hos signalelement (10) och intervaller mellan nämnda signalelement (10) tillhörande nämnda första uppsättning (12A-F) i ett slut (13A) av nämnda tidsbegränsade sekvens (14) av förnimbara signaler är snarlik en allmän trend i egenskaper hos signalelement (10) och intervaller mellan nämnda signalelement (10) tillhörande nämnda andra uppsättning (12A-F) i en början (13B) av nämnda tidsbegränsade sekvens (14) av förnimbara signaler.

12. Minnesannordníng (34; 35) innefattande: lagring av en representation av en tidsbegränsad sekvens (14) av förnimbara signaler enligt krav 1 1.

13. Minnesannordning enligt krav 12, kännetecknad av att nämnda minnesannordníng (34 ; 35) är en minnesannordning för ljudsignaler.

14. Metod för att generera förnimbara signaler (22), innefattande steget att: upprepa (214; 215) en tidsbegränsad sekvens (14) med förnimbara signaler; nämnda tidsbegränsade sekvens (14) av förnimbara signaler ska ha minst en första uppsättning (12A-F) signalelement (10) och en andra uppsättning (12A-F) signalelement (12A-F) skild från, men interfolierad och/ eller överlagrad med, nämnda första uppsättning (l2A-F) signalelement (10): en majoritet av nämnda signalelement (10) tillhörande nämnda första uppsättning (12A-F) signalelement ( 10) förekommer med kontinuerliga och monotont varierande intervall inom nämnda tidsbegränsade sekvens ( 14) av förnimbara signaler; en majoritet av nämnda signalelement (10) tillhörande nämnda andra uppsättning (12A-F) signalelement (10) förekommer med kontinuerliga och monotont varierande intervall inom nämnda tidsbegränsade sekvens (14) av förnímbara signaler; en allmän trend i egenskaper hos signalelement (10) och intervallerna mellan nämnda signalelement (10) tillhörande nämnda första uppsättning 10 15 21 (12A-F) i ett slut (l3A) av nämnda tidsbegränsade sekvens (14) av förnimbara signaler är snarlik en allmän trend i egenskaper hos signalelement (10) och intervallerna mellan nämnda signalelement (10) tillhörande nämnda andra uppsättning (12A-F) i en början (l3B) av nämnda tidsbegränsade sekvens (14) av förnimbara signaler.

15. Metod för icke-terapeutisk behandling av däggdjur, innefattande följande steg: generering (210, 214; 215) av förnimbara signaler (22) enligt krav 14; och exponering (212) av däggdjur för nämnda förnimbara signaler (22).

16. Metod för behandling av däggdjur, innefattande följande steg: generering (210, 214; 215) av förnimbara signaler (22) enligt krav 14; och exponering (212) av ett däggdjur för nämnda förnimbara signaler (22).