SE526211C2 - Metod och anordning för att mäta ett objekts utsträckning - Google Patents

Description

20 25 526 211 2 spatiala upplösningen är begränsad, t.ex. till halva eller en fjärdedel av avståndet mellan intilliggande sändare.

Ett syfte med uppfinningen är därför att åstadkomma en metod respektive en anordning för att mäta ett objekts utsträckning, som övervinner nackdelarna och tillkortakommandena förknippade med tidigare känd teknik.

I detta avseende är det ett särskilt syfte med föreliggande uppfinning att åstadkomma en sådan metod och en sådan anordning, vilka är tämligen enkla och billiga, och som åstadkommer mätningar med hög spatial upplösning.

Dessa och andra syften uppnås enligt den föreliggande uppfinningen genom metoder och anordningar enligt de bifogade patentkraven.

Enligt en aspekt på föreliggande uppfinning åstadkoms en metod för att mäta ett objekts utsträckning i ett mätområde.

Stationära strålningssändare och -mottagare anordnas på motsatta sidor av mätområdet så att strålbanor mellan var och en av sändarna och var och en av mottagarna korsar mätomrâdet.

Sändarna aktiveras och avaktiveras successivt i ett skannande svep, där var och en av de aktiverade sändarna emitterar strålning längs divergerande banor mot mottagarna. Strålning som mottas av mottagarna detekteras successivt i ordning, i samma takt som sändarna aktiveras och avaktiveras. Åtminstone en av strålbanorna från en av sändarna till en av mottagarna, för vilken den detekterade mottagna strålningen indikerar att strålbanan är delvis blockerad av objektet, identifieras.

Slutligen bestäms objektets utsträckning baserat på ett värde på den detekterade mottagna strålningen som visar att en strålbana är delvis blockerad av objektet, och på lägena hos 10 15 20 25 526 211 3 sändaren och mottagaren, mellan vilka den delvis blockerade strålbanan är belägen.

Företrädesvis ökas fotonflödet så att mottagaren kommer att detektera ett mottaget strålningsvärde, som skulle motsvara ett värde på detekterad, mottagen strålning när strålbanan är oblockerad av objektet, varefter en storlek på den delvisa blockeringen av objektet beräknas från nivån på ökningen i fotondensitet. Slutligen bestäms objektets utsträckning baserat på storleken av den delvisa blockeringen.

Medelst föreliggande uppfinning, och speciellt medelst kompensationsalgoritmen för adaptivt fotonflöde beskriven ovan, erhålls en billig lösning för att mäta ett objekts utsträckning med sub-pixelupplösning. Antalet sändare och mottagare kan minskas jämfört med anordningen enligt tidigare känd teknik, och det är fullt tillräckligt att anordna sändare enbart på en sida av objektet och mottagare enbart på den motsatt sidan av objektet. Företrädesvis är antalet mottagare högre, eller mycket högre, än antalet sändare.

Ytterligare särdrag hos och fördelar med uppfinningen framgår nedan av den detaljerade beskrivningen av föredragna utföringsformer av den föreliggande uppfinningen, vilka visas i de bifogade figurerna 1-6, som endast är åskådliggörande och således inte begränsande för uppfinningen.

KORTFATTAD BESKRIVNING AV RITNINGARNA Fig. l visar schematiskt, i sidovy, sändar- och mottagarenheter som innefattas i en anordning för att mäta ett objekts utsträckning enligt föreliggande uppfinning. 10 15 20 25 526 211 4 Fig. 2 och 3 visar var och en schematiskt, i sidovy, särskilda strålbanor som används för att mäta ett objekts utsträckning enligt föreliggande uppfinning.

Fig. 4 och 5 visar, i schematiska blockdiagram, sändar- och mottagarenheter som innefattas i en anordning för att mäta ett objekts utsträckning enligt föreliggande uppfinning.

Fig. 6 visar schematiskt en mätteknik för att mäta ett objekts utsträckning enligt föreliggande uppfinning.

DETALJERAD BESKRIVNING AV FÖREDRAGNA UTFÖRINGSFORMER Med hänvisning till Fig. 1 kommer nedan en anordning för att mäta ett objekts utsträckning beskrivas. Objektets 3 utsträckning, schematiskt betecknad med pil 1 i Fig. 1, är typiskt objektets 3 utsträckning i en längdriktning, d.v.s. längs en referenslinje 5. Objektet 3 kan t.ex. vara en trädstam eller annat långsträckt objekt som har ett huvudsakligen cirkulärt tvärsnitt, och objektets utsträckning kan vara en diameter hos objektet. Objektet är beläget i ett mätområde 7.

Ett flertal stationära strålningssändare 9 är anordnade på ena sidan av mätområdet 7 och ett flertal stationära strålningsmottagare 11 är anordnade på motsatt sida av mätområdet 7 så att strålbanor mellan var och en av sändarna 9 och var och en av mottagarna 11 korsar mätområdet 7 huvudsakligen vinkelrät mot referenslinjen 5. Sändarna 9 emitterar strålning längs divergerande banor mot mottagarna ll när de aktiveras. Minimidivergensen hos en enskild sändare 9a för att bestråla alla mottagare ll betecknas med hänvisningsnummer 13. 10 15 20 25 30 526 211 5 Strålningen är företrädesvis ljus i IR-, det synliga eller UV- området. Sändarna 9 kan typiskt vara ljusemitterande dioder som emitterar ljus, medan mottagarna ll företrädesvis kan vara fototransistorer, eftersom de förstärker infallande ljus, och är billigare jämförda med t.ex. fotodioder.

Företrädesvis är antalet mottagare ll högre, eller mycket högre, än antalet sändare 9. I en version av uppfinningen är 16 ljusemitterande dioder anordnade längs en rad med en delning på 40 mm och 512 fototransistorer är anordnade i en rad med en delning på 1,7 mm. Den aktiva ytan hos fototransistorerna mäter 1,6 m i radens riktning, och avståndet mellan raden med sändare 9 och raden med mottagare ll kan vara t.ex. 0,5-1 m. Således, eftersom avståndet mellan sändarna 9 och mottagarna ll är väldigt stort jämfört med avståndet mellan varje två intilliggande sändare 9 och varje två intilliggande mottagare, uppfattas ljusvågorna som tas emot av mottagarna ll som i det närmaste plana vågor.

Enligt föreliggande uppfinning åstadkoms en styrenhet för att successivt aktivera och avaktivera sändarna 9 i ett skannande svep, och för att successivt detektera mottagen strålning av var och en av mottagarna 11 i ordning i samma takt som sändarna 9 aktiveras och avaktiveras för att individuellt medelst var och en av mottagarna ll detektera mottagen strålning från var och en av sändarna 9.

Objektet som är närvarande i mätområdet 7, kommer att blockera, delvis blockera eller inte alls blockera var och en av strâlbanorna mellan var och en av sändarna 9 och var och en av mottagarna ll. I Fig. 1 visas strålbanor l3a, l3b, l3c mellan sändaren 9a och en mottagare lla, mellan sändaren 9a och en mottagare omedelbart ovanför mottagaren lla och mellan sändaren 9a och en mottagare omedelbart under mottagaren lla. 10 15 20 25 30 526 211 6 Man kan i figuren se att objektet 3 helt blockerar strålbanan l3c, inte alls blockerar strålbanan l3b och delvis blockerar strålbanan l3a. Som en följd kommer mottagaren omedelbart under mottagaren l3a inte se något ljus som emitteras av sändaren 9a (dvs. hela ljusstyrkan emitterad av sändaren 9a inom mottagarens synfält), och mottagaren l3a kommer att ta emot ljus från sändaren 9a, men inte hela ljusstyrkan. Detta visas schematiskt med skuggningen av de tre mottagarna, som beror på den mottagna ljusstyrkan.

En behandlingsanordning åstadkoms för att identifiera åtminstone en av strålbanorna, t.ex. bana l3a, från en av sändarna, t.ex. sändare 9a, till en av mottagarna, t.ex. mottagare lla, för vilken den detekterade mottagna strålningen visar att strålbanan delvis blockeras av objektet 3.

Behandlingsanordningen bestämmer sedan objektets 3 utsträckning 1 längs referenslinjen 5 baserat på ett värde på den detekterade mottagna strålningen, som visar att strålbanan är delvis blockerad av objektet 3, och på sändarens och mottagarens lägen. Avståndet längs referenslinjen 5 från de nedersta delarna av strålbanan l3a till den översta delen av objektet 23, betecknat med h i Fig. 1, är direkt relaterat till värdet på den detekterade mottagna strålningen av mottagare lla, t.ex. om värdet anses vara 1/8 av värdet för en mottagare som detekterar oblockerad strålning, kommer avståndet h vara 7/8 (1-1/8) av bredden på mottagarens lla aktiva yta.

Företrädesvis är den åtminstone ena av strålbanorna, som identifieras vara delvis blockerad, en horisontell strålbana, eller nästan en horisontell strålbana, såsom t.ex. strålbanan l3a (en horisontell strålbana definieras vara vinkelrät mot referenslinjen 5, dvs. horisontell i Fig. 1). I ett sådant 10 15 20 25 30 526 211 7 fall är mätningen ganska okänslig för objektets 3 faktiska läge, dvs. läget hos referenslinjen 5 mellan sändarna 9 och mottagarna ll. Med andra ord blockerar objektet 3 strålbanan 13a på liknande sätt oberoende av om objektet 3 förflyttas i en horisontell riktning mot sändarna 9 eller mottagarna 11.

I det allmänna fallet kommer ett flertal strålbanor identifieras som varande delvis blockerade. I sådant fall kan en av strålbanorna, t.ex. den mest horisontella, väljas för att användas i mätningen av objektets 3 utsträckning.

Alternativt väljs en undergrupp av, eller alla, de identifierade strålbanorna för att användas i mätningen.

Om objektet är väldigt smalt i sin översta ände, såsom t.ex. en vertikalt anordnad skiva, är det tillräckligt med två identifierade strålbanor - även om de inte är horisontella - för att både bestämma objektets 3 utsträckning i en vertikal riktning så väl som att bestämma objektets läge i en horisontal riktning.

I det allmänna fallet emellertid, där objektets form är okänt, bör emellertid flera identifierade, delvis blockerade strålbanor användas i mätningen. Beroende på objektets form kan olika delar av objektet definiera ytterkonturen av objektet för olikt riktade strålbanor. Sådan självblockering visas i Fig.2. De två olikt riktade strålbanorna l3d och l3e blockeras delvis av objektet. Olika delar av objektet definierar emellertid de yttre konturerna av objektet som erfars av de två strâlbanorna l3d och 13e. Som en följd mäts objektets utsträckning i olika riktningar (dvs. lutande med avseende på referenslinjen 5). Om objektet har en form, som är åtminstone ungefärligt känd, kan kompensationer göras för att hitta objektets utsträckning i en riktning längs referenslinjen. Om t.ex. objektet är cylinderformat, med sin 10 15 20 25 526 211 8 symmetriaxel vinkelrät mot planet i Fig. 2, kan diametern enkelt beräknas från mätningar av objektets utsträckningar, som bestämts baserat på strålning från respektive sändare mottagen av respektive mottagare längs strålbanorna 13d och 13e.

Om objektet 3 har en speciell form, såsom t.ex. cylindrisk som beskrivits ovan, kan diametern beräknas på ett enkelt sätt genom att hitta två strålbanor - en på var sida om objektet - som är delvis blockerade av objektet och som är parallella.

Ett sådant fall visas i Fig. 3. Här mäts inte diametern längs referenslinjen 5, utan längs en icke visad referenslinje, som är vinkelrät mot de två strålbanorna. Även om behandlingsanordningen som beskrivits ovan kan vara en mikrodator försedd med lämplig mjukvara, är den företrädesvis inbyggd i elektroniken.

Det skall inses att antalet sändare och mottagare kan delas in i undergrupper eller moduler för att underlätta inställningar såsom konfigureringar, kalibreringar etc. och för att underlätta underhåll, felsökning och reparationer.

Det skall vidare inses att samtidigt som föreliggande uppfinning åstadkommer möjligheter att mäta ett objekts utsträckning, åstadkommer den också möjligheter att detektera närvaro av ett särskilt föremål, eller närvaro av ett föremål av en särskild storlek.

Härnäst kommer ytterligare en utföringsform av föreliggande uppfinning att beskrivas med hänvisning till Fig. 4 och 5.

Anordningen innefattar en sändarenhet 15 (Fig. 4) och en mottagarenhet 23 (Fig. 5). 10 15 20 25 30 526 211 9 Sändarenheten 15 innefattar stationära sändare 9, ett drivsteg 17 för sändarna 9 för att modulera ljusutmatningen, en pulskälla 19 förbunden med drivsteget 17 för att generera pulser, och en styrenhet 21 förbunden med drivsteget 17 för att styra drivsteget 17 och i sin tur de stationära sändarna 9.

Mottagarenheten 23 innefattar stationära mottagare ll, en förstärkare 25 inrättad att förstärka mottagen strålning, en detektor eller komparator 27 förbunden med förstärkaren för att fastställa om den respektive mottagaren har mottagit en ljussignal eller ej, och en kantdetektor 29 för att fastställa om en mottagare har befunnits ha mottagit en ljussignal, vilket visar att den motsvarande strålbanan delvis blockeras av objektet. Komparatorn 27 kan fastställa att en ljussignal har mottagits om den detekterade signalen är över ett första tröskelvärde, och kantdetektorn 29 kan fastställa att ljussignalen påvisar en delvis blockerad strålbana om den detekterade signalen är under ett andra tröskelvärde. Det första tröskelvärdet fastställs beroende på närvaron av spritt ljus och ströljus och mottagarenhetens 23 brus, för att minimera sannolikheten av att felaktigt identifiera en blockerad strålbana som oblockerad eller en delvis blockerad eller oblockerad strâlbana som blockerad. Det andra tröskelvärdet fastställs beroende på den önskade upplösningen på värdet på den mottagna strålningen, vilket i sin tur styr den utförda mätningens spatiala upplösning.

Sändarenhetens 15 styrenhet 21 är förbunden med mottagarenhetens 23 kantdetektor 29 för att ta emot en identifikation av en strålbana från en sändare till en mottagare, som är delvis blockerad av objektet. När 10 15 20 25 30 526 211 10 styrenheten 21 tar emot en sådan indikation ökar den upprepade gånger, via drivsteget 17, sändarens fotonflöde, dvs. antal fotoner per tidsenhet. Kantdetektorn jämför upprepade gånger den förstärkta strålningen mottagen från mottagaren med det andra tröskelvärdet, och vidarebefordrar resultatet av jämförelsen till styrenheten 21. Denna stegvisa ökning av fotonflödet eller ljusintensiteten följd av kantdetektering fortsätter tills jämförelsen visar att den förstärkta strålningen mottagen från mottagaren överskrider det andra tröskelvärdet. Slutligen identifierar styrenheten 21 den totala ökningen av fotonflödet, och bestämmer objektets utsträckning baserat på den identifierade totala ökningen av fotonflödet.

Under den iterativa processen, dvs. den stegvisa ökningen av fotonflöde och efterföljande kantdetektering, aktiveras och avaktiveras bara de sändare och mottagare som används i mätningen. Om en enda strålbana används för utvärderingen aktiveras endast en sändare och en mottagare. Den stegvisa ökningen av fotonflöde och efterföljande kantdetektering kan genomföras på ett tidsdiskret vis genom att emittera flera pulser med olika amplitud och successivt detektera dem, eller på ett tidskontinuerligt vis genom att använda en enda stegformad puls som har flera nivåer och detektera vid varje nivå.

Det skall inses att implementeringen av den ovan beskrivna utföringsformen kan utföras på ett flertal sätt, som är kända av en fackman inom området.

I det allmänna fallet ökar styrenheten fotonflödet i steg om 1/N av fotonflödet som används för att svepa över alla sändarna och mottagarna, där N är ett positivt heltal större än 1. Den spatiala resolutionen kan ökas med en faktor N, 10 15 20 25 526 211 ll medan iterationerna i mätningarna ökas med i genomsnitt en faktor N/2.

Kompensationsmetoden med adaptivt fotonflöde som används i den ovan beskrivna utföringsformen åstadkommer ett enkelt sätt att bestäma ljusintensiteten som tas emot vid mottagarenheten.

Ytterligare en utföringsform av föreliggande uppfinning visas i Fig. 6. Här emitterar sändaren i den delvis blockerade strålbanan en ljuspuls 33, som har monotont ökande eller minskande fotonflöde (i det visade fallet är det monotont ökande).

Mottagaren i den delvis blockerade strålbanan är en tidsupplöst detektor och detekterar ljuspulsen med det monotont ökande eller minskande fotonflödet tidsupplöst. Den mottagna signalen betecknas med 35. Genom att fastställa ett lämpligt tröskelvärde, kan en diskriminator i detektorn skapa en rektangulär puls 37, vars längd l är identisk med längden l hos den detekterade signalen, under vilken dess amplitud är över tröskelvärdet. Dvs. den rektangulära pulsen innefattar "1":or när den mottagna signalen är över tröskelvärdet och "0":or när den mottagna signalen är under tröskelvärdet.

Slutligen bestäms objektets utsträckning baserat på längden l av den rektangulära pulsen 37.

Bestämningen av längden l av den rektangulära pulsen 37 kan göras på ett flertal sätt, t.ex. genom att använda kompensationsmetoden med adaptivt fotonflöde, som beskrivits ovan. Emellertid måste kantdetektorn modifieras för att jämföra längden av pulsen och inte amplitudvärdet eller intensiteten med ett tröskelvärde. 10 15 20 25 30 526 211 12 I ytterligare en annan utföringsform av föreliggande uppfinning åstadkoms en kompensationsmetod med adaptiv mottagarförstärkning. Denna utföringsform är identisk med utföringsformen för kompensation med adaptivt fotonflöde förutom att styrenheten är inrättad att styra förstärkningen av mottagarenheten. Den ökar graden av förstärkning av strålningen mottagen av mottagaren i den delvis blockerade strålbanan (istället för att öka sändarens fotonflöde i den delvis blockerade strålbanan) tills den förstärkta strålningen överskrider det andra tröskelvärdet, och den bestämmer objektets utsträckning baserat på den totala ökningen av graden av förstärkning.

I ännu en utföringsform av föreliggande uppfinning innefattar mottagarenheten en A/D-omvandlare inrättad att omvandla den förstärkta strålningen mottagen från mottagaren, som har detekterat en delvis blockerad strålbana, till ett digitalt värde, och en anordning inrättad att bestämma objektets utsträckning baserat på detta digitala värde.

I ytterligare en utföringsform av anordningen enligt uppfinningen kan ett flertal motsatt placerade rader av sändare och mottagare användas för att mäta ett objekts utsträckning i mer än en riktning. T.ex. kan anordningen i Fig. 1 innefatta en horisontell rad sändare ovanför objektet 3 och en horisontell rad mottagare nedanför objektet 3, med vilka objektets utsträckning kan mätas längs en andra referenslinje, som är huvudsakligen horisontell. Det finns emellertid inga begränsningar för de inbördes orienteringarna hos flera par rader med sändare och mottagare.

Fördelar med föreliggande uppfinning innefattar: > En mycket hög spatial upplösning är erhållbar. 526 21 13 Ett relativt lågt antal beståndsdelar erfordras.

En liten yta eller utrymme upptas.

Inga dyra beståndsdelar erfordras.

Låg energiförbrukning.

Claims (10)

10 15 20 25 526 211 14 PATENTKRÄV

1. Metod för att mäta ett objekts (3) utsträckning (1) längs en referenslinje (5) placerad i ett mätområde (7) innefattande att: - ett flertal stationära strålningssändare (9) och strålningsmottagare (ll) anordnas på motsatta sidor av nämnda mätområde så att strålbanor (13, l3a, l3b, l3c) mellan var och en av nämnda sändare och var och en av nämnda mottagare korsar nämnda mätområde huvudsakligen vinkelrät mot nämnda referenslinje, - nämnda flertal sändare aktiveras och avaktiveras successivt i ett skannande svep, varvid var och en av nämnda aktiverade flertal sändare emitterar strålning längs divergerande banor mot nämnda flertal mottagare, - mottagen strålning detekteras successivt av var och en av nämnda flertal mottagare i ordning i samma takt som nämnda flertal sändare aktiveras och avaktiveras, - åtminstone en av nämnda strålbanor (l3a) från en (9a) av nämnda flertal sändare till en (lla) av nämnda flertal mottagare, för vilken den detekterade mottagna strålningen indikerar att nämnda åtminstone en av nämnda strålbanor delvis blockeras av nämnda objekt, identifieras och - nämnda objekts (3) utsträckning (1) längs nämnda referenslinje (5) bestäms baserat på ett värde på nämnda detekterade mottagna strålning, som indikerar att nämnda åtminstone ena av nämnda strålbanor delvis blockeras av nämnda objekt, och på lägena hos nämnda ena (9a) av nämnda flertal sändare och nämnda ena (lla) av nämnda flertal mottagare. 10 15 20 25 526 211 15

2. Metod enligt patentkrav 1, varvid nämnda steg att bestämma nämnda objekts (3) utsträckning (1) längs nämnda referenslinje (5) innefattar att: - nämnda ena (9a) av nämnda flertal sändare aktiveras, - detektering utförs medelst en (lla) av nämnda flertal mottagare, - fotonflödet hos nämnda ena (9a) av nämnda flertal sändare ökas tills nämnda ena (lla) av nämnda flertal mottagare kommer att detektera ett mottaget strålningsvärde, som skulle motsvara ett värde på detekterad mottagen strålning när nämnda åtminstone ena av nämnda strålbanor är oblockerad av nämnda objekt, - en storlek på nämnda delvisa blockering av nämnda objekt beräknas från nivån på nämnda ökning i fotondensitet, och - nämnda objekts (3) utsträckning (1) längs nämnda referenslinje (5) bestäms baserat på nämnda storlek på nämnda delvisa blockering

3. Metod enligt patentkrav 1, varvid nämnda steg att bestämma nämnda objekts (3) utsträckning (1) längs nämnda referenslinje (5) innefattar att: - nämnda ena (9a) av nämnda flertal sändare aktiveras, - detektering utförs medelst en (lla) av nämnda flertal mottagare, - värdet på nämnda detekterade mottagna strålning, som indikerar att nämnda åtminstone ena av nämnda strålbanor delvis blockeras av nämnda objekt förstärks till ett värde, som skulle motsvara ett värde på detekterad mottagen strålning när nämnda 10 15 20 25 526 211 16 åtminstone ena av nämnda strålbanor är oblockerad av nämnda objekt, - en storlek på nämnda delvisa blockering av nämnda objekt beräknas från nivån på nämnda förstärkning, och - nämnda objekts (3) utsträckning (l) längs nämnda referenslinje (5) bestäms baserat på nämnda storlek på nämnda delvisa blockering.

4. Anordning för att mäta ett objekts (3) utsträckning (1) längs en referenslinje (5) placerad i ett mätområde (7) innefattande: - ett flertal stationära strålningssändare (9) och strålningsmottagare (11) placerade på motsatta sidor av nämnda mätområde så att strålbanor (13, l3a, l3b, l3c) mellan var och en av nämnda sändare och var och en av nämnda mottagare korsar nämnda mätområde huvudsakligen vinkelrät mot nämnda referenslinje, - organ för att successivt aktivera och avaktivera nämnda flertal sändare i ett skannande svep, där var och en av nämnda aktiverade flertal sändare emitterar strålning längs divergerande banor mot nämnda flertal mottagare, varvid var och en av nämnda flertal mottagare successivt efter varandra detekterar mottagen strålning i samma takt som nämnda flertal sändare aktiveras och avaktiveras, och - organ för att identifiera åtminstone en av nämnda strålbanor (l3a) från en (9a) av nämnda flertal sändare till en (lla) av nämnda flertal mottagare, för vilken den detekterade mottagna strålningen indikerar att nämnda åtminstone ena av nämnda strålbanor delvis blockeras av nämnda objekt, och för att bestämma nämnda objekts (3) utsträckning (1) längs nämnda 10 15 20 25 526 211 17 referenslinje (5) baserat på ett värde på nämnda detekterade mottagna strålning, som indikerar att nämnda åtminstone ena av nämnda strålbanor delvis blockeras av nämnda objekt, och på lägena hos nämnda ena (9a) av nämnda flertal sändare och nämnda ena (lla) av nämnda flertal mottagare.

5. Anordning enligt patentkrav 4 innefattande en sändarenhet (15) och en mottagarenhet (23), där nämnda sändarenhet innefattar nämnda flertal stationära sändare (9), och ett drivsteg (17) för nämnda flertal stationära sändare, och nämnda mottagarenhet innefattar nämnda flertal stationära mottagare (ll), en förstärkare (25) inrättad att förstärka nämnda successivt mottagna strålning i ordning, och en kantdetektor (29) inrättad att hitta nämnda åtminstone ena av nämnda strålbanor, som är delvis blockerad av nämnda objekt, genom att jämföra nämnda förstärkta successivt mottagna strålning med åtminstone ett tröskelvärde.

6. Anordning enligt patentkrav 5 varvid - nämnda sändarenhet innefattar en styrenhet (21) inrättad att styra nämnda drivsteg och nämnda flertal stationära sändare, - nämnda styrenhet är förbunden med nämnda kantdetektor för att motta en identifikation av nämnda åtminstone ena av nämnda strålbanor, som är delvis blockerad av nämnda objekt, - nämnda kantdetektor är inrättad att upprepade gånger jämföra nämnda förstärkta strålning mottagen från nämnda ena (lla) av nämnda flertal mottagare med ett tröskelvärde och för att vidarebefordra resultatet av nämnda jämförelse till nämnda styrenhet, - nämnda styrenhet är inrättad att, via nämnda drivsteg, aktivera och öka fotonflödet i nämnda ena (9a) av nämnda 10 15 20 25 526 211 18 flertal sändare tills nämnda jämförelse visar att nämnda förstärkta strålning mottagen från nämnda ena (lla) av nämnda flertal mottagare överskrider nämnda tröskelvärde, och - nämnda styrenhet är inrättad att identifiera nämnda ökning av nämnda fotonflöde, och för att bestämma nämnda objekts (3) utsträckning (1) längs nämnda referenslinje (5) baserat på nämnda identifierade ökning av nämnda fotonflöde.

7. Anordning enligt patentkrav 4 eller 5, varvid - nämnda ena (9a) av nämnda flertal sändare är inrättad att emittera en ljuspuls (33), som har ett monotont ökande eller minskande fotonflöde, - nämnda ena (lla) av nämnda flertal mottagare är en detektor med tidsupplösning för att detektera ljuspulsen (35) med det monotont ökande eller minskande fotonflödet tidsupplöst, varvid nämnda detektor är försedd med en diskriminator för att skapa en puls (37), vars längd är identisk med längden på nämnda detekterade ljuspuls, under vilken dess amplitud är över ett tröskelvärde, och - nämnda värde på nämnda detekterade mottagna strålning, som visar att nämnda åtminstone ena av nämnda strålbanor är delvis blockerad av nämnda objekt, indikerar längden på nämnda skapade puls.

8. Anordning enligt något av patentkraven 4-7, varvid antalet av nämnda sändare (9) är lägre, företrädesvis mycket lägre, än antalet av nämnda mottagare (ll).

9. Anordning enligt patentkrav 5, varvid - nämnda mottagarenhet innefattar en styrenhet inrättad att styra nämnda förstärkare, 10 15 20 526 211 19 - nämnda styrenhet är förbunden med nämnda kantdetektor för att motta en identifikation av nämnda åtminstone ena av nämnda strålbanor, som är delvis blockerad av nämnda objekt, - nämnda kantdetektor är inrättad att upprepade gånger jämföra nämnda förstärkta strålning mottagen från nämnda ena (lla) av nämnda flertal mottagare med ett tröskelvärde och för att vidarebefordra resultatet av nämnda jämförelse till nämnda styrenhet, - nämnda styrenhet är inrättad att, via nämnda förstärkare, öka förstärkningen av nämnda strålning, mottagen från nämnda ena (lla) av nämnda flertal mottagare, tills nämnda jämförelse visar att nämnda förstärkta strålning mottagen från nämnda ena (lla) av nämnda flertal mottagare överskrider nämnda tröskelvärde, och - nämnda styrenhet är inrättad att identifiera nämnda ökning av nämnda förstärkning och för att bestämma nämnda objekts (3) utsträckning (1) längs nämnda referenslinje (5) baserat på nämnda identifierade ökning av nämnda förstärkning.

10. Anordning enligt patentkrav 5, varvid nämnda mottagarenhet innefattar en A/D-omvandlare inrättad att omvandla nämnda förstärkta strålning mottagen från nämnda ena (lla) av nämnda flertal mottagare till ett digitalt värde, och organ inrättat att bestämma nämnda objekts (3) utsträckning (1) längs nämnda referenslinje (5) baserat på nämnda digitala värde.