SE519263C2 - Anordning för sändning på flera frekvenser i ett radiokommunikationssystem - Google Patents

Description

20 519 263 2 . n o c | .n sin tillgänglighet mot nätet vilket också innebär att fler samtal kan kopplas upp.

Mobiltelefoner användbara i flera cellulära nät uppbyggda med olika mobiltelefonsystem innebär i. princip att det krävs en sändare och en mottagare för vart och ,ett av mobiltelefonsystemen. För att mobiltelefonen inte skall bli för stor krävs det att man i så stor utsträckning som möjligt använder samma slag av komponenter för de olika systemen. Detta gör att färre komponenter ingàr i mobiltelefonen, vilket innebär att denna blir billigare, mindre och lättare.

I Europeiska patentansökan EP-678 974 A2 behandlas en sändare och en mottagare för radiofrekvenssystem. och Sändaren mottagaren är avsedda att användas för sändning och mottagning för två olika frekvensomráden. Gemensamma enheter för sändaren och mottagaren är en spänningsstyrd kristalloscillator som genererar en blandarsignal LO3 med en frekvens lika med 26 MHz.

Vidare är två syntetiserare anslutna till den spänningsstyrda kristalloscillatorn. Dessa genererar var sin blandarsignal, LO1 respektive LO2, erhållna med hjälp av den från kristalloscillatorn blandarsignalen LO3. Den första syntetiseraren genererar blandarsignalen LO1 med olika frekvenser beroende på vilket frekvensomràde som skall sändas och mottagas. För GSM är LOl:s frekvens inom 1500 MHz-omrâdet och för PCN är LOl:s frekvens inom 1200 MHz-området. Syntetiseraren som genererar LO1 två (vco) för att innefattar spänningsstyrda oscillatorer blandarsignalen LO1 skall kunna levereras över intervallet 1200- 1500 MHz med tillräcklig noggrannhet. Syntetiseraren som alstrar LO2 innefattar en VCO. Denna anordning innefattar således tre VCO:er. 10 15 20 ¿n:25 7,30 519 265 3 u v o v 1 no v o o | n ~ - .n I sändaren I/Q-moduleras I-signalen och Q-signalen från basbandsenheten med en bestämd frekvens. Denna frekvens är blandarsignalen LO2 dividerat med en faktor N. För GSM är N lika med ett och för PCN är N lika med två. Den erhållna I/Q- modulerade signalen blandas därefter med LO1, varigenom en HF- signal erhålles. HF-signalens frekvensinnehàll är beroende av storleken. pà LO1. För GSM erhålles en HF-signal i 900 MHz- området och för PCN erhålles en HF-signal i 1900 MHz området.

Beroende på frekvensområdet pà HF~signalen anslutes HF-signalen, via en omkopplare, till olika HF-delar.

GSM systemet har en HF- del bestående av ett HF-filter, en HF-effektförstärkare samt ett duplexfilter. PCN:s HF-del innefattar samma typer av komponenter men anpassade till 1900 Mz-området.

En nackdel med denna lösning är att anordningen innefattar tre VCO:er för att kunna skapa tillräckligt noggranna blandarfrekvenssignaler.

En annan nackdel är att anordningen använder tvâ olika HF-filter dimensionerade för respektive frekvensomràde för filtrering av HF-signalen innan sändning.

I patentansökan EP 631 400 A1 visas en lösning av en dual-band radiokommunikationsanordning avsedd för ett satelitbaserat nät och ett landbaserat nät. Det satelitbaserade systemet sänder signaler i frekvensområdet 1610-1625,5 MHz och mottar signaler i området 2485,5-2500 MHz.

Motsvarande för det landbaserade systemet är vid sändning 1710-1785 Mz och mottagning 1805-1880 MHz. I en sändardel i anordningen används en I/Q-modulator för modulering av en I-kanal och en Q-kanal från anordningens basbandsdel. En VCO är ansluten till I/Q-modulatorn för generering av en HF-signal som förstärks, filtreras och därefter sänds ut i etern via en antenn. Pà grund av att frekvensområdena 10 15 20 .:25 519 263 4 n v ø n | u .n för de bägge systemens utsända HF-signal ligger nära varandra i frekvensplanet kan en och samma VCO utnyttjas i sändardelen.

En nackdel med denna sändardel är att de utsända signalernas frekvensomräden måste ligga nära varandra.

En vanligt förekommande lösning vid sändning i ett övre och ett undre frekvensband är att i en sändares HF-del anordna en multiplikator med lämplig multiplikationsfaktor. När HF-signaler i det övre frekvensbandet skall sändas anslutes multiplikatorn.

Därmed fås HF-signaler i det övre frekvensbandet som motsvarar HF-signaler i det nedre frekvensbandet multiplicerade med multiplikationsfaktorn.

En nackdel med denna lösning är att HF-signalernas modulationsbandbredd i det övre frekvensbandet ökar i förhållande till HF-signalernas modulationsbandbredd i det nedre frekvensbandet. Detta är inte acceptabelt om HF-signaler i radiosystem med samma kanalseparation skall sändas.

REDOGÖRELSE Fön UPPFINNINGEN Föreliggande uppfinning angriper ett problem hur man med en radiokommunikationsanordning innefattande endast tvà spänningsstyrda oscillatorer (VCO:er), kan åstadkomma HF- signaler inom ett första frekvensband med en viss mittfrekvens och ett andra frekvensband med en annan mittfrekvens, där den andra mittfrekvensen är i huvudsak dubbelt så hög som den första mittfrekvensen utan att den till den andra mittfrekvensen hörande modulationsbandbredden fördubblas.

Problemet är därvid att vid fördubbling av ena mittfrekvensen också dess tillhörande modulerade bandbredd fördubblas, vilket ej är önskvärt. | - ø n nu 10 15 20 225 519 263 5 e u ~ n u n n u Om man således, för sändning av HF-signaler i två vitt skilda frekvensband, vill använda i stort sett samma radiokommunikationsanordningsstruktur som används i en radiokommunikationsanordning endast avsedd för ett frekvensband, uppstår svårigheter att behandla det andra multiplicerade frekvensbandet.

Ytterligare ett problem som föreliggande uppfinning angriper är hur man vid en halvering av HF-signalens frekvens bevarar den utsända HF-signalens modulationsbandbredd, det vill säga den till den halverade mittfrekvensen hörande modulationsbandbredden bibehålles.

Ett ändamål med således åstadkomma en radiosändare för två skilda frekvensband med samma föreliggande uppfinning är att sändarkonstruktion som en sändare avsedd för endast ett band genom att i sändaren anordna endast ett fåtal nya enheter.

Problemen löses i stora drag genom följande åtgärder.

Frekvenssignaler, avsedda för nedblandning av mottagna HF- signaler i två frekvensband, vilka frekvenssignaler är genererade av en syntetiserare, utnyttjas även vid nedblandning av en i sändaren anordnad faslåsande slingas VCO-frekvens. En behandlingsenhet är anordnad i den faslåsande slingans återkoppling för att vid reglering i nämnda slinga påverka VCO- frekvensens modulerade bandbredd.

Något mer detaljerat löses problemen på följande sätt.

Behandlingsenheten anordnad i den faslåsande slingans återkoppling är anordnad att påverka en vid nedblandningen erhållen nedblandad modulerad VCO-frekvens med en konstant men inställbar faktor k. För ena frekvensbandet inställs faktorn k lika med ett, medan för det andra frekvensbandet inställs 10 15 20 * 25 519 263 6 | - o | u faktorn k till ett annat värde. När den nedblandade modulerade VCO-frekvensen påverkas av faktorn k lika med ett, erhålles VCO- frekvenser med samma modulerade bandbredd som en till den faslàsande slingan ansluten modulerad referenssignal. Dessa VCO- frekvenser motsvarar HF-signaler utsända i det första frekvensbandet. När däremot den nedblandade modulerade VCO- frekvensen påverkas av den andra faktorn kil erhålles VCO- frekvenser med en modulerad bandbredd lika med referenssignalens bandbredd dividerat med k.

Referenssignalens bandbredd àterskapas därvid samtidigt som en transformation av VCO- frekvensen till en HF-signal i det andra frekvensbandet utföres.

En fördel med den uppfinningsenliga flerbandssändaren är att en sändarkonstruktion för sändning i ett frekvensband kan endast med små modifieringar användas som en flerbandssändare.

En annan fördel är att samma basbandsdel kan användas vid sändning i flera frekvensband. Ingen omskalning av de så kallade kvadraturkomponenterna från basbandsdelen behövs utföras.

Uppfinningen kommer nu att beskrivas närmare med hjälp av föredragna utföringsformer och med hänvisning till bifogade ritning.

FIGURBESKRIVNING Figur 1 visar ett blockschema över en utföringsform av föreliggande uppfinning.

Figur 2 visar ett annan utföringsform av uppfinningen.

Figur 3 visar ett blockschema över en faslásande slinga i vilken en behandlingsenhet är anordnad.

FÖREDRAGNA UTFÖRINGSFQRMER 10 15 20 7; 25 1 | I I 11. .n m; . I 519 263 Figur 1 visar en radiokommunikationsanordning, exempelvis en sändar/mottagaranordning 5. en mobiltelefon, som innefattar en utföringsform av en uppfinningsenlig flerbandssändare.

Radiokommunikationsanordningen använder en antenn 120 för sändning och mottagning. Antennen 120 anslutes till en sändare medelst en omkopplare 121 i ett läge 1 och till en mottagare 113 medelst nämnda omkopplare i ett läge 2. Sändaren är anordnad för att sända högfrekvenssignaler, exempelvis radiofrekvenssignaler, i åtminstone två frekvensomràden. Om nämnda sändare är anordnad att sända i ett första frekvensband och ett andra frekvensband, kan nämnda band till exempel motsvara vardera ett frekvensband i olika cellulära system. För att förenkla beskrivningen kommer den bara att beröra fallet då sändaren är anordnad att sända i två frekvensband.

Den uppfinningsenliga sändaren kan med fördel användas i system där det första frekvensbandets mittfrekvens är huvudsakligen dubbelt så hög som det andra frekvensbandets mittfrekvens, där samma kanalseparation och modulationsmetod används. Exempel pà cellulära system som uppfyller det ovan nämnda är GSM900, PCS1900 samt DCS1800. GSM900 kopplar upp samtal i ett frekvensband 890-960 MHz, där 890-915 MHz är avsedd för upplänk (uplink) och 935-960 MHz är avsedd för nedlänk (downlink), medan PCS använder ett frekvensband 1850-1990 MHz, där 1850-1910 MHz är avsedd för upplänk och 1930-1990 MHz avsedd för nedlänk.

En anordning för sändning enligt en utföringsform av uppfinningen innefattar enligt figur 1 en faslásande slinga 104, som genererar modulerade VCO-frekvenser i ett bestämt HF-område, kan sända HF-signaler i två HF-områden om en första behandlingsenhet 114, exempelvis en frekvensomkopplingsenhet, anslutes mellan en utgång pà den faslåsande slingans 104 och en . ~ u : v no 10 15 20 25 . .

.H ' 30 ..

,. U 519 263 8 ingång på en effektförstärkare 119. Behandlingsenheten 114 alstrar en HF-signal med en frekvens som motsvarar VCO- frekvensen multiplicerad med en faktor k. Om man avser att sända HF-signaler i två HF-områden där det ena bandets mittfrekvens är dubbelt så stor som det andra bandets mittfrekvens kan exempelvis med en behandlingsenheten 114 realiseras frekvensmultiplikator 118 med en multiplikationsfaktor 2 och tvâ omkopplare 116,1l7. Frekvensmultiplikatorn 118 anslutes medelst de två omkopplarna 116,11? i ett läge 2 då frekvensbandet med den högre mittfrekvensen avses att sändas, varigenom en fördubbling av VCO-frekvensen erhålles. Då däremot om det lägre frekvensbandet avses att sändas anslutes omkopplarna i ett läge 1, varigenom VCO-frekvensen sändes. I detta exempel blir faktorn k således lika med två då multiplikatorn anslutes och lika med 1 då multiplikatorn 118 ej anslutes. Anslutningen av multiplikatorn 118 får emellertid effekten att det andra bandets bandbredd ökar med en faktor två. Om man antager att man som det ena frekvensbandet önskar sända HF-signaler i frekvensområdet 890-915 MHz, som motsvarar upplänk-området för GSM, så skulle det andra frekvensbandet bli 1780-1860 MHz. Detta innebär en fördubbling av bandbredden.

I analogi med detta erhålles en fördubbling av den från den faslåsande erhållna bandbredd. Med andra ord erhålles, slingan 104 modulerade VCO-frekvensens förutom en fördubbling av HF- signalens frekvensband, även en fördubbling av det andra frekvensbandets HF-signalens fasdeviation jämfört med fasdeviationen för det första frekvensbandets HF-signaler. Detta är till exempel inte önskvärt om radiosystemen GSM900-PCS1900 eller GSM900-DCS1800 avses att implementeras i en och samma sändare. Eftersom dessa system har samma kanalseparation måste således även bandbredden på den modulerade utsända HF-signalen 10 15 20 '; 25 'jzso 519 262, ;II= 9 vara samma för båda systemen. En avsikt med föreliggande uppfinning är att lösa problemet med att bibehålla den utsända modulerade bandbredd för de två HF-signalens systemen som används i en och samma så kallad dual-band sändare.

Någon basbandsdel i anordningen kommer inte att beskrivas närmare, eftersom basbandsdelen kan vara en godtycklig basbandsdel som alstrar två ortogonala basbandssignalery vilka brukar betecknas I-signal och Q-signal. Som insignal till flerbandssändaren avses således basbandssignaler, I/Q-signaler, som signalbehandlats i basbandsdelen. Hur en I/Q-signal genereras är en välkänd teknik för en fackman.

I/Q-signalen inom basbandsområdet matas till en kvadraturmodulator 101 i vilken den blandas med en signal TX_IF med en bestämd frekvens i nællanfrekvensomrádet, varigenom en erhålles.

Signalen TX_IF är faslåst till en signal REF_FREQ som erhålles modulerad signal TX_IF_M i mellanfrekvensområdet från en referensoscillator 103. Referensoscillatorn 103 är en så kallad kristalloscillator. Signalen TX_IF bestämda frekvens alstras genom en. generering av en frekvens soul motsvarar en multiplicering av signalen REF_FREQ:s frekvens med en tidigare bestämd faktor X. Detta kan exempelvis utföras i en variabel frekvensmultiplikator. Faktorn X kan vara olika vid sändning i det första respektive andra frekvensbandet. För det första frekvensbandet är faktorn X=9 och faktorn X för det andra frekvensbandet är X=12. Med de nämnda värdena på faktorerna alstras signalen TX_IF med frekvenserna 117 MHz (9*13 MHz) respektive 156 MHz (l2*13 MHz) från behandlingsenheten 102.

Beroende på vilket bands HF-signaler som således avses att sändas anslutes signalen TX_IF med frekvensen 117 MHz eller med frekvensen 156 MHz till kvadraturmodulatorn 101, varigenom den 10 15 20 525 *ïfao s 19 263 gtt= 10 modulerade mellanfrekvenssignalen TX_IF_M erhålles. Blandningen i kvadraturmodulatorn 101 utförs på ett tidigare känt sätt enligt I/Q-modulationsprincipen_ Detta utförs genom att blanda I-signalen med signalen TX_IF, varvid signalen TXIF_I erhålles, och Q-signalen med TX_IF 90° fasförskjuten, varvid signalen TXIF_Q erhålles. Dessa signaler adderas efter moduleringen, där en summa TXIF_I + vilken ovan och nedan TXIF_Q erhålles, betecknas TX_IF_M.

Den från kvadraturmodulatorn 101 erhållna modulerade MF-signalen därefter in till en fasdetektor 105 i TX_IF_M matas den faslàsande slingan 104. Signalen TX_IF_M är referenssignal till fasdetektorn 105. Den faslàsande slingan 104 innefattar även ett sling-filter 106, en spänningsstyrd. oscillator (VCO) 107, en blandare 108 samt en andra behandlingsenhet 111, exempelvis en frekvensomkopplingsenhet. Behandlingsenheten kan exempelvis realiseras med en frekvensmultiplikator 115 med två omkopplare 109,110. Den faslàsande slingan 104 är avsedd att blanda upp signalen TX_IF_M från MF-området till en VCO-signal med en bestämd frekvens i ett HF-område. Exempelvis kan önskade HF- områden för VCO-signalen för GSM900 och PCS1900 nämnas. Dessa områden är 890-915 MHz respektive 925-955 MHz. När således den med frekvensen 117 MHz modulerade signalen TX_IF_M matas in till den faslàsande slingan 104 blandas medelst slingan 104 MF- signalen TX_IF_M upp till VCO-signalen med en bestämd frekvens i HF-området 890-915 MHz och när TX_IF_M är modulerad med frekvensen 156 MHz görs motsvarande till HF-området 925-955 MHz.

Fasdetektorn 105 , sling-filtret 106, VCO:n 107 är sammankopplade i serie. VCO-signalen är via blandaren 108, som blandar ned. VCO-signalen' i HF-området till en signal i MF- omràdet, àterkopplad till fasdetektorn 105 för att erhålla en 10 15 20 .BO 519 26:. ;:I= ll a - u u u c ø .n reglerad spänningsstyrning på VCO:n 107. Blandningen i blandaren 108 utföres mellan VCO-signalen med någon frekvens i tidigare nämnda HF-områden och en signal TX_LO i frekvensområdet 1003- 1033 MHZ.

Signalen TX_LO fås från en syntetiserare 112. Denna syntetiserare 112 används även vid generering av frekvenssignaler avsedda för' mottagning av' HF-signaler i två frekvensband medelst mottagaren 113. Genom lämpligt val av frekvens på signalen TX_LO erhålles VCO-signalen med en önskad frekvens. Allt detta enligt ett tidigare känd metod.

Den andra behandlingsenheten 111, vilken exempelvis kan implementeras med frekvensmultiplikatorn 115 samt omkopplare 109,110, är anslutna på ett uppfinningsenligt sätt mellan blandaren 108 och fasdetektorn 105. Då sändaren avser att sända i det första frekvensbandet är omkopplarna 109,110 i ett läge 1 och när sändaren avser att sända i det andra frekvensbandet är omkopplarna 109,110 i ett läge 2. Då nämnda omkopplare är i läge 2 anslutes frekvensmultiplikatorn 115, med multiplikationsfaktorn 2, mellan blandaren 108 och fasdetektorn 105. Medelst denna anslutning fördubblas den från blandaren 108 erhållna nedblandade VCO-signalens frekvens samt dess modulationsbandbredd. Nu har' man således en dubbelt så stor bandbredd än referenssignalens bandbredd. Den faslåsande slingan 104 är en återkopplad reglerkrets som regleras tills dess att ingen skillnad mellan referenssignalen och den återkopplade signalen råder. När multiplikatorn 115 är ansluten har den àterkopplade signalen, det vill säga den multiplicerade modulerade nedblandade VCO-frekvensen, vid fullständig reglering samma bandbredd som referenssignalen till fasdetektorn 105.

Följaktligen får den nedblandade VCO-frekvensen halva referenssignalens bandbredd. Vidare påverkas inte nämnda bandbredd av blandaren 108, vilket således ger att VCO- 10 15 20 519 26: :ß 12 n u I u n u n .n frekvensens bandbredd är hälften av referenssignalens bandbredd.

Eftersom även multiplikatorn 118 med en multiplikationsfaktor 2 är ansluten kommer VCO-frekvensens bandbredd och frekvens att fördubblas. Således fås då multiplikatorerna 115,118 är anslutna utsända HF-signaler med samma modulerade bandbredd i två frekvensband.

Att uppfinningsenligt anordna den andra behandlingsenheten_1l1 i den faslàsande slingans 104 återkoppling innebär gatt syntetiseraren 112 kan användas vid båda sändning för frekvensbanden och därmed behövs endast en VCO i sändaren. VCO- frekvensen för GSM900 är lika med utsända HF-signaler i GSM900, det vill säga 890-915 MHz. För att blanda ned dessa frekvenser till 117 MHz behövs ett frekvensarbetsomràde på 1007-1032 MHz för syntetiseraren 112. VCO-frekvensen för PCS1900 är däremot 925-955 MHz och tack vare att multiplikatorn 115 anslutes då dessa frekvenser skall genereras behövs bara en mellanfrekvens på 156/2=78 MHz erhållas vid nedblandningen i blandaren 108 vilket ger en nællanfrekvens på 156 MHz efter multiplikatorn 115. Med en önskad mellanfrekvens pà 78 MHz och VCO-frekvenser på 925-955 MHz behövs frekvensarbetsområdet 1003-1033 MHz för syntetiseraren 112. Således kan en och samma syntetiserare 112 användas vid sändning i två frekvensband.

En alternativ utföringsform är att låta behandlingsenheterna 114,111 vara implementerade med frekvensdelare instället för multiplikationerna 115,118. Sändaren arbetar då på ett som förklarats i samband med figuren 1 analogt sätt. Skillnaden är emellertid att då det lägre frekvensbandet avses att sändas anslutes frekvensdelarna medan vid sändning i det högre frekvensbandet är frekvensdelarna förbikopplade. 10 15 20 :nu un 519 263 'Iï=-:f_';j_I 13 En annan alternativ utföringsform visas i figur 2. En faslàsande slinga 202 har ingen behandlingsenhet 111 anordnad i dess àterkopplingsslinga. En andra behandlingsenhet 201, exempelvis en frekvensomkopplingsenhet, är i stället anordnad mellan kvadraturmodulatorn 101 och fasdetektorn 105. Behandlingsenheten _201 kan exempelvis implementeras med en frekvensdelare 203 samt två omkopplare 204,205. Omkopplarna 204,205 är i ett läge 1 dà det första frekvensbandet avses att sändas samt i ett läge 2 då det andra frekvensbandet avses att sändas. När omkopplarna 204,205 är i läget 1 anslutes den modulerade mellanfrekvensen TX_IF_M från kvadraturmodulatorn 101 till fasdetektorn 105. När omkopplarna 204,205 är i läget 2 anslutes däremot den modulerade mellanfrekvensen TX_IF_M fràn kvadraturmodulatorn 101 dividerad med en faktor k, till exempel k=2, till fasdetektorn 105.

Insignalen till fasdetektorn blir således halva den modulerade mellanfrekvensen TX_IF_M samt halva dess modulationsbandbredden.

Dä den modulerade mellanfrekvensen TX_IF_M dividerat med två är insignal till fasdetektorn 105 kommer även VCO-signalen ha en modulerad bandbredd motsvarande halva den modulerade mellanfrekvensen TX_IF_M. Vid anslutning av multiplikatorn 118 kommer VCO-signalens frekvens samt dess modulerade bandbredd att fördubblas. Därmed har HF-signalen återigen samma modulerade bandbredd som mellanfrekvenssignalen TX_IF_M.

Ytterligare ett annat utföringsexempel är att i sändaren beskriven i samband med figuren 2 byta ut multiplikatorn 118 med en frekvensdelare samt byta frekvensdelaren 203 till en multiplikator. Då det lägre frekvensbandet avses att sändas anslutes frekvensdelaren och frekvensmultiplikatorn medan vid det sändning i högre frekvensbandet är frekvensdelarna förbikopplade. Denna utföringsform fungerar i övrigt analogt med utföringsformen i figur 2. 10 15 20 519 263 14 . Q a | n .- Figur 3 visar ett blockschema över den faslásande slingan 104 som innefattar en frekvensmultiplikator 115 med multiplikationsfaktorn 2. Omkopplarna 109,110 är i läget 2 medan omkopplarna 116,117 i behandlingsenheten 114 är i läge 2, varför sändaren avser att sända HF-signaler i det andra frekvensbandet.

Frekvensen pà signalen TX_LO är bestämd till f-rxio Hz* för att den faslàsande slingan 104 skall generera en VCO-frekvensen på fvco Hz. Referenssignalen TX_IF_M är en oberoende signal ansluten till fasdetektorn 105, där signalen har mellanfrekvensen fm, och modulat ionsbandbredden i Af , vi lken modulat ionsbandbredd innefattar en för sändning avsedd information. Till fasdetektorn 105 är även en àterkopplad signal SL ansluten, där SL=fLiAfL.

Fasdetektorn 105 alstrar, enligt en tidigare känd metod, en utsignal SFD=V0iAv vilken är i beroende av skillnaden mellan referenssignalen TX_IF_M och den återkopplade signalen SL.

Signalen SFD filtreras i filtret 106 , exempelvis ett làgpassfilter, varefter en filtrerad signal styr VCO:n 107.

Fasdetektorns 105 reglervillkor är: TX_IF_M = SL, det vill säga att fMF=2*(fTx_Lo-fvco) samt att Af=AfL, vilket ger att SL=2*(fTx_L0- fvco)i Af. Eftersom detta samband råder innebär det att en nedblandad VCO-signal SNB är lika med (fTLw-fvèoht. Af/2, vilket i sin tur innebär att VCO-signalen är lika med fvcoi Af/2. Härmed har nu således visats att genom att i den faslásande slingans 104 återkoppling ansluta multiplikatorn 115 erhålles VCO- signalen med en modulerad bandbredd som är hälften så stor som referenssignalen TX_IF_M. Bandbredden àterskapas sedan genom att i sändarens HF-del ansluta ytterligare en multiplikator 118, vilket tidigare har förklarats i samband med figur 1. Övriga utföringsformer fungerar pà ett analogt sätt. o... 519 263 15 naturligtvis inte begränsad till de ovan Uppfinningen är utan kan beskrivna och pà ritningen visade utföringsformerna, modifieras inom ramen för de bifogade patentkraven.

Claims (14)

10 15 20 25 519 263 16 PATENTKRAV

1. Anordning avsedd för sändning av HF-signaler med en och samma bandbredd i åtminstone ett första frekvensband eller ett andra frekvensband med vardera en bestämd mittfrekvens, där mittfrekvensernas förhållande utgörs av en faktor (kil), vilken anordning innefattar en modulator (101) för generering av en modulerad mellanfrekvens (TX_IF_M) ur en basbandssignal, en faslàsande slinga (104) för generering av en modulerad VCO- frekvens i högfrekvensomràdet ur nämnda modulerade mellanfrekvens, där den faslàsande slingan (104) innefattar en VCO (107) och en blandare (108) anordnade att generera en nedblandad modulerad VCO-frekvens, en fasdetektor (105) anordnad att jämföra den modulerade mellanfrekvensen med en signal, vilken är beroende av nämnda nedblandade modulerade VCO-frekvens, varvid en styrsignal genereras för styrning av nämnda VCO (107) anordnad att generera den modulerade VCO-frekvensen, k ä n n e t e c k n a d av att en första behandlingsenhet (114) är anordnad att generera en HF- signal soul motsvarar nämnda VCO-frekvens svarande mot nämnda första frekvensband eller motsvarar nämnda VCO-frekvens multiplicerad med nämnda faktor (k) svarande mot nämnda andra frekvensband, en andra behandlingsenhet (111) är anordnad i nämnda faslàsande slinga (104) för att generera nämnda signal som motsvarar 10 15 20 519 2 6 3 =If= :ïïZ.:"§ 17 a)den modulerade nedblandade VCO-frekvensen svarande mot nämnda första frekvensband, eller b)den. modulerade nedblandade VCO-frekvensen. multiplicerat med nämnda faktor (k) svarande mot nämnda andra frekvensband.

2. Anordning enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a d av att det första frekvensbandets mittfrekvens är mindre än det andra frekvensbandets mittfrekvens, varför nämnda faktor (k) är större än ett.

3. Anordning enligt patentkrav 2, k ä n n e t e c k n a d av att behandlingsenheterna (1l1,114) utgörs av frekvensmultiplika- torer.

4. Anordning enligt patentkrav 3, k ä n n e t e c k n a d av att det första frekvensbandets mittfrekvens är i huvudsak två gånger mindre än det andra frekvensbandets mittfrekvens.

5. Anordning enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a d av att det första frekvensbandets mittfrekvens är större än det andra frekvensbandets mittfrekvens, varför nämnda faktor (k) är mindre än ett.

6. Anordning enligt patentkrav 5, 10 15 20 v v u u no 519 265 18 k ä n n e t e c k n a d av att behandlingsenheterna (111,114) utgörs av frekvensdelare.

7. Anordning enligt patentkrav 6, k ä n n e t e c k n a d av att det första frekvensbandets mittfrekvens är i huvudsak två gånger större än det andra frekvensbandets mittfrekvens.

8. Anordning avsedd för sändning av' HF-signaler med. en och samma bandbredd i åtminstone ett första frekvensband eller ett andra frekvensband med vardera en bestämd mittfrekvens, där mittfrekvensernas förhållande utgörs av en faktor (kil), vilken anordning innefattar en modulator (101) för generering av en modulerad mellanfrekvens (TX_IF_M) ur en basbandssignal, en faslàsande slinga (202) för generering av en modulerad VCO- frekvens i högfrekvensområdet ur en referenssignal, k ä n n e t e c k n a d av att en första behandlingsenhet (114) är anordnad att generera en HF- signal sonl motsvarar nämnda 'VCO-frekvens svarande mot nämnda motsvarar nämnda (k) första frekvensband eller VCO-frekvens multiplicerad med nämnda faktor svarande mot nämnda andra frekvensband, en andra behandlingsenhet (201) är anordnad mellan nämnda modulator (101) och den faslåsande slingan (202) för att generera nämnda referenssignal som motsvarar 10 15 20 519 263 19 a)den modulerade mellanfrekvenssignalen svarande mot nämnda första frekvensband b)den modulerade mellanfrekvenssignalen dividerad med nämnda faktor (k) svarande mot nämnda andra frekvensband.

9. Anordning enligt patentkrav 8, k ä n n e t e c k n a d av att det första frekvensbandets mittfrekvens är mindre än det andra frekvensbandets mittfrekvens, varför nämnda faktor (k) är större än ett.

10. Anordning enligt patentkrav 9, k ä n n e t e c k n a d av att den första behandlingsenheten (114) utgörs av en frekvensmultiplikator samt att den andra behandlingsenheten (201) utgörs av en frekvensdelare.

11. Anordning enligt patentkrav 10, k ä n n e t e c k n a d av att det första frekvensbandets mittfrekvens är i huvudsak tvà gånger mindre än det andra frekvensbandets mittfrekvens.

12. Anordning enligt patentkrav 8, k ä n n e t e c k n a d av att det första frekvensbandets mittfrekvens är större än det andra frekvensbandets mittfrekvens, varför nämnda faktor (k) är mindre än ett. u . a n c ua 10 519 263 20

13. Anordning enligt patentkrav 12, k ä n n e t e c k n a d av att den första behandlingsenheten (114) utgörs av en frekvensdelare samt att den andra behandlingsenheten (201) utgörs av en frekvensmultiplikator.

14. Anordning enligt patentkrav 13, k ä n n e t e c k n a d av att det första frekvensbandets mittfrekvens är i huvudsak två gånger större än det andra frekvensbandets mittfrekvens. n » u | ø u