SE518820C2 - Kontroll av signatur - Google Patents

Description

20 25 30 35 518 820 f* 2 ett verifikationssystem som innefattar en verifikations- databas i vilken referensmodeller för ett antal namn- teckning lagras. En persons namnteckning varierar något varje gång den skrivs och referensmodellen tar hänsyn till dessa variationer. Dä en referensmodell byggs upp skriver användaren in sin signatur ett antal gånger och man får ett intervall inom vilket användarens signatur ligger. För att förbättra referensmodellen kan den eller de signaturer, som skiljer sig mycket från användarens andra inskrivna signaturer, filtreras bort.

Sammanfattning av uppfinningen Ett ändamål med uppfinningen är att åstadkomma ett system som ökar säkerheten vid användning av elektroniska signaturer.

Detta ändamål uppnås med ett system för analys av en användares signatur enligt krav 1, en kontrollanordning enligt krav 13 och ett sätt enligt krav 19.

Närmare bestämt avser uppfinningen enligt en första aspekt ett system för analys av en användares signatur, varvid systemet innefattar en användarenhet och en kon- trollanordning, varvid användarenheten är anordnad att registrera en signatur när användaren skriver med använ- darenheten, och att skicka signaturen till kontrollanord- ningen, som är anordnad att mottaga signaturen, varvid kontrollanordningen vidare är anordnad att bygga en sig- naturmodell baserad på signaturen, att göra en kontroll av signaturmodellens unikhet och att efter kontrollen av- ge en signal, som indikerar signaturmodellens unikhet,W till användarenheten.

Uppfinningen bygger pà idén att ge en användare en möjlighet att kontrollera hur unik hans eller hennes signatur är. Med en unik signatur menas inte enbart att signaturen är olik andra signaturer, utan också exempel- vis att den innehåller särdrag som medför en bättre maskinigenkänning av signaturen. Signaturen är vanligtvis användarens namnteckning, men kan också vara en symbol eller någon typ av tecken. Fördelen med att användaren lO 15 20 25 30 35 kan kontrollera unikheten i hans eller hennes signatur är alltså att användaren kan få en indikation pä hur bra signaturen är, dvs exempelvis hur svär den är att för- falska, förväxla med en annan signatur eller hur enkel den är att behandla i ett maskinigenkänningsprogram.

Användarenheten eller del av användarenheten kan vara utformad som en penna med vilken användaren skriver sin signatur och kan exempelvis vara en digital penna.

Användarenheten registrerar signaturen och skickar en representation av signaturen vidare till kontrollanord- ningen.

Signaturen mottages av kontrollanordningen. När signaturen mottagits kan en eller flera parametrar be- stämmas. Dessa parametrar kan exempelvis vara signaturens längd, bokstävernas lutning och/eller antalet böjar i signaturen. En böj kan definieras som en större föränd- ring i riktning hos signaturen. Parametrarna kan sedan jämföras med förutbestämda miniminivàer inom vilka de ska ligga för att signaturen ska betraktas uppfylla vissa unikhetskrav. I ett mycket enkelt fall utgörs signatur- modellen av en signatur och ovan nämnda kontroll kan vara själva unikhetskontrollen. I ett mycket enkelt exempel på en unikhetskontroll sker kontroll pà endast en parameter t ex antalet böjar i signaturen. Om signaturen i detta fall bara utgörs av ett streck, vilket innebär att an- talet böjar är noll, och antalet böjar är bestämt till att var större eller lika med 10 för att signaturen ska bedömas vara unik, så bedömer kontrollanordningen attt signaturen inte är unik. Förutom att jämföra parametern med en förutbestämd gränsnivä kan den också jämföras med en eller flera tidigare lagrade signaturers parametrar.

Om vi tar det föregående fallet, där parametern är antal böjar, kan det ha bestämts att för att en signatur ska betraktas som unik måste den skilja sig tvà steg i anta- let böjar från tidigare lagrade signaturer.

Företrädesvis utförs jämförelsen dels med den för- utbestämda gränsnivàn och dels med tidigare lagrade sig- 10 15 20 25 30 35 518 820 = -- 4 naturer. Detta är givetvis en förenklad förklaring av kontrollen av signaturens unikhet. Företrädesvis används en mängd olika parametrar för att göra kontrollen av sig- naturens unikhet. Signaturmodellen kan byggas upp av ett antal mottagna signaturer från samma användare, men kan också utgöras av bara den mottagna signaturen, som var det enkla fallet som nämndes här ovan. Om signaturmodel- len byggs upp av ett antal signaturer kan ovan nämnda minimikravskontroll utföras för varje signatur som sedan bygger upp signaturmodellen. Om minimikravskontrollen ut- förs byggs signaturmodellen upp av signaturer som àtmins- tone uppfyller vissa kriterier. Kontrollanordningen utför sedan en kontroll pà hur unik signaturmodellen är. För att utföra kontrollen och värdera de olika parametrarna kan olika klassificeringsmetoder användas. Vanligtvis an- vänds vid dessa metoder en klassifikator, som exempelvis kan vara ett neuralt nätverk. En klassifikator kan ”trä- nas” genom att man matar in en signaturs parametrar och jämför svarsvärdet som kommer ut med det resultat man vill ha ut. Om svarsvärdet inte är det man önskade, änd- rar man lite pà klassifikatorn och matar åter in paramet rarna och jämför svarsvärdet med det önskade. Man fort- sätter med detta tills man får ett önskat resultat. När en unikhetskontroll ska göras på en signatur, vilken signatur inte behöver finnas lagrad i det neurala nät- verket, kan dess parametrar matas in i klassifikatorn.

Svarsvärdet ut fràn klassifikatorn kan vara ett unikhets mått.

Klassifikatorn kan också ge en indikation pà hur nära en inmatad signaturmodell ligger en tidigare lagrad signaturmodell.

Om signaturmodellen innefattar mer än en signatur sker klassificering vanligtvis efter varje mottagen sig- natur och pà så sätt kan signaturmodellen byggas upp.

När kontrollen av signaturmodellens unikhet är klar skickar kontrollanordningen en signal till användarenhe- ten för att informera användaren om hur unik hans signa- 10 15 20 25 30 35 518 820 É3ïï;¿¥ï¿ïTífiwïïf 5 tur är. Om unikheten inte är tillräcklig kan kontrollan- ordningen skicka med information om vad som kan ändras i signaturen för att fà den unik. Signalen kan också enbart vara en klarsignal, som meddelar att signaturen är unik eller en signal som enbart meddelar att signaturen inte är tillräckligt unik.

I en annan utföringsform av systemet är signatur- modellen signaturen.

Ibland kan det vara önskvärt med en snabb kontroll av signaturens unikhet och användaren skriver då endast in sin signatur en gäng. Signaturmodellen är då denna signatur och kontrollanordningen är då anordnad att kon- trollera unikheten hos denna enda signatur.

I en utföringsform av systemet är kontrollanord- ningen anordnad att bygga upp signaturmodellen av ett antal fràn samma användare mottagna signaturer.

Signaturmodellen byggs med fördel upp av ett antal från samma användare inskrivna signaturer. Fördelen med signaturmodellen är att den tar hänsyn till variationer i samma användares signatur. En användare har ofta smà variationer mellan olika inskrivningar av signaturen.

Signaturmodellen kan förbättras ytterligare genom att exempelvis plocka bort den signatur som skiljer sig mest fràn de övriga.

I en annan utföringsform av systemet är kontrollan- ordningen anordnad att i kontrollen av signaturmodellens unikhet beräkna minst en för signaturmodellen känneteck- nande parameter och att göra en kontroll av nämnda minst en parameter.

Det finns många parametrar som kan vara intressanta att undersöka i signaturmodellen för att kontrollera dess unikhet. En parameter, som nämndes ovan, kan räcka för att göra en unikhetskontroll, men företrädesvis används ett flertal parametrar, eftersom signaturens unikhets- kontroll blir säkrare. Med tillgång till ett stort antal parametrar kan man fà en bättre klassificering. Unikhets- kontrollen behöver inte göras direkt pà parametern, utan 10 15 20 25 30 35 518 820 6 parametern kan matas direkt till en klassifikator. Klas- sifikatorn ger ett svarsvärde som ger ett unikhetsmått och som unikhetskontrollen kan göras på.

En parameter som kan användas för unikhetskontrollen är exempelvis signaturens utbredning. Utbredningen kan exempelvis beräknas som ett höjd-längd-förhållande eller som en absolut längd. Andra parametrar kan t ex vara an- talet böjar, derivatan av rörelsen i x-led, y-led och riktning, signaturens absoluta storlek, korsningar, kur- vor, linjeslut och trycket med vilken signaturen skrivs in. Ytterligare parametrar kan vara lutning på bokstäver och ord.

I en utföringsform av systemet enligt uppfinningen är kontrollanordningen anordnad att för kontrollen av nämnda minst en parameter kontrollera att nämnda minst en parameter ligger över en förutbestämd unikhetsgränsnivå.

Unikhetsgränsniván sätts till en nivå som om signa- turmodellens nämnda minst en parameter understiger denna nivå bedöms signaturmodellen inte vara unik. Om den där- emot överstiger eller ligger på denna nivå betraktas sig- naturen som unik. Givetvis kan denna nivå definieras på så sätt att om nivån understiger den förutbestämda unik- hetsgränsnivån bestäms signaturen vara unik. Hur kon- trollanordningen behandlar nämnda minst en parameters jämförelse med unikhetsgränsnivån kan definieras i sys- temet. En fördel med att använda denna unikhetsgränsnivå är att man beroende på hur mycket signaturmodellen skil- jer sig från unikhetsgränsnivån kan få en indikation på hur unik användarens signatur är.

Signalen från kontrollanordningen till användar- enheten kan innefatta information om signaturmodellen ligger över, under eller på gränsen till unikhetsgräns- nivån. Signalen kan också innefatta information om hur mycket den avviker från unikhetsgränsnivån. Fördelen med detta är att användaren får information om hur säker hans eller hennes signatur är och beroende på detta får använ- daren exempelvis en indikation till vad signaturen kan 10 15 20 25 30 35 513 320 *f**ïïï"a_š 7 användas. Om signaturen har en hög grad av unikhet kan användaren exempelvis använda den i ett betalningssystem.

Kontrollanordningens unikhetsgränsnivà kan justeras beroende pà inom vilket användningsområde användarens signatur är tänkt att användas. Systemet kan vara så an-, ordnat att användarenheten skickar information om använd- ningsomràdet tillsammans med signaturen till kontroll- anordningen. Kontrollanordningen använder då den till detta användningsområde hörande unikhetsgränsnivàn. Om en klassifikator används kan unikhetsgränsnivàn vara en svarsgränsnivà. Om svarsgränsniván från klassifikatorn höjs, så kan säkerhetsniván höjas. Värdet ut från klassi- fikatorn kan jämföras med svarsgränsnivàn för att bedöma om signaturen är unik.

I en annan utföringsform av systemet enligt uppfin- ningen innefattar nämnda signal information om vad använ- daren ska ändra pà i sin signatur för att nämnda minst en parameter ska hamna över unikhetsgränsnivàn.

Fördelen med att användaren får information om vad som ska ändras i signaturen för att den ska bli unik är att användaren pà ett snabbt och enkelt sätt kan fä fram en unik signatur. Användaren behöver inte slumpvis ändra olika delar av signaturen tills den blir bedömd unik, utan kan få direkt information om vad som kan ändras.

I en utföringsform av systemet är kontrollanord- ningen vidare anordnad att klassificera signaturen.

Med fördel klassificerar kontrollanordningen varje mottagen signatur. Om signaturmodellen ska innefatta mer än en signatur klassificeras varje signatur för att bygga upp signaturmodellen.

För att underlätta klassificeringen av signaturen används företrädesvis ett antal parametrar. Fördelen med klassificering är att det gàr snabbare att kontrollera signaturens unikhet. Som nämnts ovan finns det olika metoder för att utföra en klassificering.

I ytterligare en utföringsform av systemet är kon- trollanordningen anordnad att, i kontrollen av signatur- 10 15 20 25 30 35 518 820 8 modellens unikhet, jämföra denna med tidigare lagrade signaturmodeller.

För att signaturen också ska vara unik i förhållande till tidigare lagrade signaturer jämförs signaturmodellen för att de med tidigare lagrade signaturmodeller, lagrade signaturmodellerna inte ska var för lika varandra. Signa- len fràn kontrollanordningen till användarenheten kan ge information till användaren om vad användaren bör ändra i sin signatur för att den inte ska vara för lik en tidiga- re av en annan person inskriven signatur. Hur mycket tvà inskrivna signaturer bör skilja sig ät kan bero pä signa- turens användningsområde. Denna jämförelse utförs med fördel i kombination med kontrollen av att signaturmodel- len ligger över en förutbestämd unikhetsgränsnivà.

I en utföringsform av systemet registreras signatu- ren som en sekvens av koordinater som beskriver användar- enhetens förflyttning när användaren skriver sin signatur med användarenheten.

Genom att beskriva signaturen som en sekvens av ko- ordinater kan man pà ett enkelt sätt beräkna olika para- metrar ur signaturen.

I en annan utföringsform innefattar systemet ett underlag, vilket är försett med ett positionskodnings- mönster, som möjliggör beräkning av koordinaterna och fràn vilket användarenheten är anordnad att registrera sekvensen av koordinater.

Användarenheten registrerar mönstret och beräknar lämpligen dess motsvarande koordinatpar. Koordinatparen kan lagras i ett minne i användarenheten. Användarenheten kan vidare vara anordnad att analysera lagrade koordinat- par och omvandla dessa till ett polygontàg som utgör en beskrivning av hur pennan har förflyttats över en yta som är försedd med positionskodningsmönstret, vilken för- flyttning är användarens signatur. Polygontàget kan sedan överföras till kontrollanordningen för unikhetskontroll.

Tidpunkten då olika koordinatpar registreras kan också registreras för att få ytterligare en parameter. lO 15 20 25 30 35 5 1 8 8 2 Û " an: a q o n n o n o . n 9 I en utföringsform av systemet innefattar användar- enheten en optisk sensor och bildbehandlingsorgan för registrering av signaturen.

Den optiska sensorn upptar bilder och bildbehand- lingsorgan behandlar bilderna, vilket innefattar att be- stämma koordinaterna utifràn innehållet i bilderna, var- vid innehållet kan vara ovannämnda positionskodnings- mönster.

I en utföringsform av systemet är kontrollanord- ningen anordnad i en verifikationsdatabas.

Med fördel är kontrollanordningen anordnad i en verifikationsdatabas i vilken det kan finnas lagrat ett flertal olika signaturer i form av signaturmodeller. Om signaturmodellen sedan tidigare finns lagrad i minnet kan verifikationsdatabasen också bestyrka signaturens riktig- het. Detta kan exempelvis ske genom att användarenheten skickar med en användaridentitet till verifikationsdata- basen. Verifikationsdatabasen vet då med vilken signatur en jämförelse ska ske. Den signal som avges till använ- darenheten kan då informera användaren om hur lik signa- turen är den lagrade. Kanske har användarens signatur förändrats.

Uppfinningen avser också enligt en andra aspekt en kontrollanordning för analys av en användares signatur, som är inskriven med en användarenhet, varvid kontroll- anordningen är anordnad att mottaga signaturen, varvid kontrollanordningen vidare är anordnad att bygga en sig- naturmodell baserad pà signaturen, att göra en kontroll av signaturmodellens unikhet och att avge en signal, som indikerar signaturmodellens unikhet, till användarenhe- ten.

Enligt en tredje aspekt avser uppfinningen ett sätt att analysera en signatur innefattande stegen att med en användarenhet registrera en signatur, att skicka vidare en representation av signaturen till en kontrollanord- ning, att i kontrollanordningen bygga upp en signatur- modell, att i kontrollanordningen göra en kontroll av 10 15 20 25 30 35 518 820 tg- ,=« 10 signaturmodellens unikhet och att efter kontrollen avge en signal, som indikerar signaturmodellens unikhet, till användarenheten.

Fördelarna med kontrollanordningen och sättet fram- går av diskussionen ovan. De särdrag som diskuterats an- gående systemet gäller ocksà i tillämpliga delar för kon- trollanordningen och sättet.

Kort beskrivning av ritninqarna Uppfinningen kommer att beskrivas närmare i det föl- jande under hänvisning till bifogade ritningar.

Fig 1 är en schematisk bild över en utföringsform av systemet.

Fig 2 visar ett exempel pà en användarenhet.

Fig 3 visar ett exempel pà en handskriven signatur.

Beskrivning av en föredraqen utföringsform I fig 1 visas en utföringsform av systemet enligt uppfinningen. Systemet innefattar ett antal användaren- heter l och en kontrollanordning integrerad med en veri- fikationsdatabas 2. För enkelhetens skull visas i fig l bara en användarenhet. Verifikationsdatabasen 2 och an- vändarenheten 1 kommunicerar via ett datornätverk 3. An- vändarenheten 1 är utrustad med en nätverksanslutnings- enhet 4 som i detta exempel kan kommunicera trådlöst med verifikationsdatabasen 2. Nätverksanslutningsenheten är i detta fall integrerad med användarenheten, men kan alter- nativt vara en mobiltelefon, en dator eller någon annan lämplig enhet som har ett gränssnitt mot ett nätverk, exempelvis Internet eller ett lokalt företagsnät, Skrivunderlag I fig l visas ett exempel på ett skrivunderlag 5 som till storlek och material liknar ett vanligt magnetkort.

Skrivunderlaget 5 har ett skrivomràde 6 som kan förses med koordinater, som kan avläsas av den digitala pennan 1. Koordinaterna kan vara angivna i explicit eller kodad form. I detta exempel är skrivunderlaget 5 försett med ett positionskodningsmönster 7. Mönstret 7 visas schema- ;.-0-o o u 1 uu-aan 10 15 20 25 30 35 518 82" ll tiskt som ett antal prickar på en del av skrivunderlaget 5.

Skrivområdet 6 är avsett för handskriven informa- tion, vilket i detta fall är användarens namnteckning.

Skrivunderlaget 5 kan vara utformat av sådant material så att signaturen kan suddas ut efter att ha skrivits.

Alternativt kan kombinationen av penna och skrivunderlag vara sådan att inget färgämne avsätts på skrivunderlaget när användaren skriver signaturen.

Positionskodningsmönstret 7 kan vara av sådan typ som visas i US 5,852,434, där varje position kodas av en specifik symbol.

Positionskodningsmönstret 7 är dock med fördel av den typ som visas i sökandens ovannämnda ansökningar SE 9901954-9 och SE 9903541-2, där varje position kodas av ett flertal symboler och varje symbol bidrar till kod- ningen av flera positioner. Positionskodningsmönstret 7 byggs upp av ett fåtal typer av symboler. Ett exempel visas i SE 9901954-9 där en större prick representerar en "etta" och en mindre prick representerar en "nolla". Ett annat exempel visas i SE 9901954-9, där fyra olika för- skjutningar av en prick i förhållande till en rasterpunkt kodar fyra olika värden.

Användarenheten I fig 2 visas ett exempel på en användarenhet, som i detta fall utgörs av en digital penna 1. Den innefattar ett hölje 11, I höl- jets kortända finns en öppning 12. Kortänden är avsedd som är format ungefär som en penna. att ligga an mot eller hållas på litet avstånd från den yta på vilken positionsbestämningen skall ske.

Höljet inrymmer i huvudsak en optikdel, en elektro- nikdel och en strömförsörjning.

Optikdelen innefattar minst en lysdiod 13 för be- lysning av den yta som skall avbildas och en ljuskänslig areasensor 14, exempelvis en CCD- eller CMOS-sensor, för registrering av en tvådimensionell bild. Eventuellt kan pennan dessutom innehålla ett linssystem. 10 15 20 25 30 35 ao uno o a v a- man n c uÛ' *n 1 o »aa o .o v u .nya a n :en v en nu a u o n o u» o a-o a nu 12 Strömförsörjningen till användarenheten erhålls från ett batteri 15 som är monterat i ett separat fack i höljet.

Elektronikdelen innehåller en processor 16 som är programmerad till att läsa in en bild från sensorn 14, identifiera symboler i bilden, bestämma vilka tvà koordi- nater som symbolerna kodar och att lagra dessa koordina- ter i sitt minne. Processorn 16 är vidare programmerad till att analysera lagrade koordinatpar och omvandla dessa till ett polygontåg som utgör en beskrivning av hur pennan har förflyttats över en yta som är försedd med positionskodningsmönstret, vilken förflyttning exempelvis kan vara användarens signatur. Slutligen är processorn programmerad till att generera ett meddelande som inne- håller polygontåget och att skicka denna information till Verifikationsdatabasen 2 via sändtagaren 19 och nätverks- anslutningsenheten 4.

Den digitala pennan 1 innefattar vidare en penn- spets 17, med vars hjälp användaren kan skriva vanlig färgämnesbaserad skrift som samtidigt registreras av pennan 1 med hjälp av positionskodningsmönstret. Penn- spetsen 17 är in- och utfällbar så att användaren kan styra om den skall användas eller ej.

Den digitala pennan 1 innefattar vidare knappar 18 med vars hjälp enheten aktiveras och styrs. Den har också' en sändtagare 19 för trådlös kommunikation, t ex med IR- ljus eller radiovàgor, med externa enheter.

Kontroll av en signaturs unikhet- I fig 1 visas en utföringsform av uppfinningen i vilken användarenheten är en digital penna 1 och kon- trollanordningen är anordnad i en verifikationsdatabas 2.

Verifikationsdatabasen 2 kan betjäna ett flertal digitala pennor 1. Den digitala pennan 1 är anordnad att överföra information som genereras av användaren till verifika- tionsdatabasen 2. I detta fall överförs informationen via en nätverksanslutningsenhet 4 som är integrerad med den digitala pennan 1. Verifikationsdatabasen är realiserad 10 15 20 25 30 35 13 i en dator som är uppbyggd med en eller flera processo- rer, minne av olika slag, periferienheter och med en ny programvara för att utföra de här beskrivna funktionerna.

Den har också information lagrad i ett minne för att kunna hantera dessa funktioner. A I verifikationsdatabasens 2 minne finns lagrat tidi- gare inskrivna signaturmodeller och olika unikhetsgräns- nivåer. En i verifikationsdatabasen mottagen signatur- modell jämförs med unikhetsgränsnivàerna för kontroll av signaturmodellens unikhet. Unikhetsgränsnivàerna kan exempelvis vara knutna till olika användningsområden, vilka användningsområden ställer olika krav på säkerhet.

Möjligheten kan finnas för en användare att på användar- enheten välja vilket användningsområde och/eller vilken säkerhetsnivà signaturen ska ligga pà. Denna information kan överföras till verifikationsdatabasen tillsammans med signaturen. Verifikationsdatabasen 2 använder då den gränsnivà som associeras med angivet användningsområde.

När en användare vill undersöka om hans eller hennes signatur är unik skriver hon sin signatur med den digi- tala pennan 1 pä ett skrivunderlag 5. Pennan 1 registre- rar elektroniskt signaturen som en sekvens av koordina- ter. Pennan 1 registrerar också den hastighet, som använ- daren skriver sin signatur med, genom att pennan regist- rerar de tidpunkter då pennan passerar koordinaterna. Det" är möjligt att också utrusta den digitala pennan 1 med en trycksensor som känner av med vilket tryck signaturen skrivs in. Trycket kan bestämmas vid olika tidpunkter) Sekvensen av koordinater och tidpunkterna vid vilken pen- nan passerar dessa koordinater skickas via nätverksan- slutningsenheten 4 och över datornätverket 3 till verifi- kationsdatabasen 2. Användaren skriver in signaturen ett antal gånger och användarenheten överför denna informa- tion. Signaturen bör skrivas in ett antal gånger, efter- som det så gott som alltid förekommer vissa variationer mellan olika inskrivningar av signaturen och för att kompensera för dessa byggs en signaturmodell upp som 10 15 20 25 30 35 518 820 14 sätter upp ramar för hur mycket signaturen får variera för att betraktas som tillhörande samma användare. Veri- fikationsdatabasen mottager och klassificerar varje sig- natur. När varje signatur mottages kan en minimikrav- kontroll utföras. Exempelvis kan signaturens längd kon- trolleras och om den understiger en förutbestämd minimi- nivà kan en signal skickas till användarenheten som talar om för användaren att signaturen inte kan godtas. Signa- len kan också innefatta information om vad som gör att signaturen inte kan godtas. Varje signatur klassificeras utifrån exempelvis signaturens utbredning. Utbredningen kan exempelvis räknas som ett höjd-längd-förhållande eller som en absolut längd. Andra klassificeringspara- metrar kan t ex vara antalet böjar, derivatan av rörelsen i x-led, y-led och riktning, signaturens korsningar, kurvor och linjeslut. Ytterligare parametrar kan vara lutning pà bokstäver och ord. Verifikationsdatabasens bedömning och värdering av de olika parametrarna kan exempelvis ske med hjälp av statistiska metoder, frek- vensanalys, neurala nätverk eller någon annan klassifi- ceringsmetod som t ex Nearest Neighbour. Vanligtvis an- vänds vid dessa metoder en klassifikator. En klassifika- tor kan ”tränas” genom att man matar in parametrar och det resultat som kommer ut jämför man med det resultat man ville ha ut. Om resultatet inte är det man önskade ändrar man lite på klassifikatorn och matar åter in para- metrarna och jämför resultatet med det önskade. Man fort- sätter med detta tills man får ett önskat resultat. Veri- fikationsdatabasen 2 kontrollerar att signaturmodellen ligger över en användningsberoende unikhetsgränsnivà.

Signaturmodellen kan också jämföras med tidigare lagrade signaturmodeller för att inte den inskrivna signaturen inte ska vara för lik en befintlig signatur. Beroende pà användningsomràdet bör signaturmodellerna skilja sig åt till en förutbestämd grad.

Verifikationsdatabasen 2 skickar efter kontrollen en signal till pennan 1, vilken signal kan innefatta infor- ..unon - lO 15 20 518 820 15 mation om att signaturen är tillräckligt unik eller också att den ej är tillräckligt unik. Om signaturen inte är tillräckligt unik kan signalen också innefatta informa- tion om vad användaren kan ändra i sin namnteckning. Om signaturen exempelvis bara utgörs av ett streck, vilket innebär att antalet böjar är noll, och gränsnivàn för an- talet böjar är bestämt till att var större eller lika med 10 för att signaturen ska bedömas vara unik, så bedömer- kontrollanordningen att signaturen inte är unik. Signalen till användarenheten kan då meddela användaren om att han eller hon mäste öka antalet böjar i signaturen.

Informationen om vilka förändringar som kan vidtas kan presenteras genom att de områden i signaturen som behöver ändras ringas in, se fig 3. Denna information kan kompletteras med ett textmeddelande, som talar om för an- vändaren vilka förändringar som krävs i de inringade om- rädena. Även om en speciell utföringsform av uppfinningen har beskrivits ovan är det uppenbart för fackmannen att mànga alternativ, modifieringar och variationer är möj- liga att åstadkomma i ljuset av ovanstående beskrivning.

Claims (22)

10 15 20 25 30 35 518 820 ...a- v o 16 PATENTKRAV

1. System för analys av en användares signatur, varvid systemet innefattar en användarenhet (1) och en kontrollanordning (2), varvid användarenheten (1) är an- ordnad att registrera en (1), kontrollanordningen (2), signatur när användaren skriver med användarenheten och att skicka signaturen till som är anordnad att mottaga signaturen och att bygga en signaturmodell baserad pà signaturen, k ä n n e t e c k n a t av att kontroll- anordningen (2) vidare är anordnad att göra en kontroll av signaturmodellens unikhet, varvid unikheten exempelvis är ett mätt på hur svär signaturen är att förfalska och/eller hur svär signaturen är att förväxla med en annan signatur och/eller hur svàr signaturen är att behandla i ett maskinigenkänningsprogram, och att efter kontrollen avge en signal, som indikerar signaturmodellens unikhet, till användarenheten (1).

2. Systemet enligt krav 1, varvid signaturmodellen är signaturen.

3. System enligt krav 1, varvid kontrollanordningen (2) är anordnad att bygga upp signaturmodellen av ett antal från samma användare mottagna signaturer.

4. System enligt något av föregående krav, varvid kontrollanordningen (2) är anordnad att i kontrollen av signaturmodellens unikhet beräkna minst en för signatur- modellen kännetecknande parameter och att göra en kon- troll av nämnda minst en parameter.

5. System enligt krav 4, i vilket kontrollanord- ningen (2) är anordnad att i kontrollen av nämnda minst en parameter kontrollera att nämnda minst en parameter ligger över en förutbestämd unikhetsgränsnivà.

6. System enligt krav 5, varvid nämnda signal inne- fattar information om vad användaren ska ändra på i sin signatur för att nämnda minst en parameter ska hamna över unikhetsgränsnivàn. 10 15 20 25 30 35 ø - o v nu 518 820 . | | n c se n l7

7. System enligt något av föregående krav, varvid kontrollanordningen (2) vidare är anordnad att klassifi- cera signaturen.

8. System enligt något av föregående krav, varvid i kontrollen av kontrollanordningen (2) är anordnad att, signaturmodellens unikhet, jämföra denna med tidigare lagrade signaturmodeller.

9. System enligt något av föregående krav, varvid signaturen registreras som en sekvens av koordinater som beskriver användarenhetens (1) förflyttning när använda- ren skriver sin signatur med användarenheten (1).

10. System enligt något av föregående krav, vidare innefattande ett underlag (5), vilket år försett med ett positionskodningsmönster (7), som möjliggör beräkning av koordinaterna och från vilket användarenheten (1) är an- ordnad att registrera sekvensen av koordinater.

11. System enligt något av förgående krav, varvid användarenheten (1) innefattar en optisk sensor (14) och (16)

12. System enligt något av föregående krav, varvid bildbehandlingsorgan för registrering av signaturen. kontrollanordningen (2) är anordnad i en verifikations- databas.

13. Kontrollanordning för analys av en användares signatur, som är inskriven med en användarenhet (1), varvid kontrollanordningen (2) är anordnad att mottaga signaturen och att bygga en signaturmodell baserad på signaturen, k ä n n e t e c k n a d av att kontroll- anordningen (2) vidare är anordnad att göra en kontroll av signaturmodellens unikhet, varvid unikheten exempelvis är ett mått på hur svår signaturen är att förfalska och/eller hur svår signaturen är att förväxla med en annan signatur och/eller hur svår signaturen är att behandla i ett maskinigenkänningsprogram, och att avge en signal, som indikerar signaturmodellens unikhet, till användarenheten (1).

14. Kontrollanordningen enligt krav 13, varvid signaturmodellen är signaturen. 10 15 20 25 30 35 - ~ u . n. . | . . .v 518 820 -- eu u. 18

15. Kontrollanordningen enligt krav 13, varvid kontrollanordningen (2) är anordnad att bygga upp signa- turmodellen av ett antal fràn samma användare mottagna signaturer.

16. Kontrollanordning enligt något av kraven 13-15, vilken är anordnad att i kontrollen av signaturmodellens unikhet beräkna minst en för signaturmodellen känneteck- nande parameter och att göra en kontroll av nämnda minst en parameter.

17. Kontrollanordning enligt nàgot av kraven 13-16, varvid nämnda signal innefattar information om vad an- vändaren ska ändra i signaturen för att den ska uppnå en bestämd unikhet.

18. vilken är anordnad i en verifikationsdatabas. Kontrollanordning enligt något av kraven 13-17,

19. Sätt att analysera en signatur innefattande stegen (1) att skicka vidare en representation av signaturen att med en användarenhet registrera en signatur, till en kontrollanordning (2), att i kontrollanordningen (2) bygga upp en signa- turmodell, att i kontrollanordningen (2) göra en kontroll av signaturmodellens unikhet, varvid unikheten exempelvis är ett màtt pà hur svàr signaturen är att förfalska och/eller hur svär signaturen är att förväxla med en annan signatur och/eller hur svär signaturen är att behandla i ett maskinigenkänningsprogram, och, att efter kontrollen avge en signal, som indikerar signaturmodellens unikhet, till användarenheten (1).

20. Sätt enligt krav 19, varvid kontrollen av sig- naturmodellens unikhet innefattar stegen att beräkna minst en för signaturmodellen känne- tecknande parameter och, att göra en kontroll av nämnda minst en parameter.

21. Sätt enligt nàgot av kraven 19 eller 20, inne- fattande steget att klassificera signaturen. 518 820 n. ou- 19

22. Sätt enligt nàgot av kraven 19-21, innefattande steget att jämföra signaturmodellen med tidigare lagrade signaturmodeller.