SE518667C2 - Energibesparande system för tändning, drift och släckning av anslutna gasurladdningslampor. - Google Patents

Description

ananu :uuau n p o u no o 518 667 i 2 Transistom har dessutom inget skydd mot spänningsöverbelastning vid det ögonblick då lampan tänds, ty om lampan är trasig begränsas inte spärmingen med det värde som krävs för att slå igenom gasen i lampan, utan spänningen ökar och förstör transistorn.

Anordningen saknar dessutom en begränsning av strömmen när potentiometem är sluten.

Anordningen kan inte användas för två och flera lampor.

En belysningsanordning är känd genom UK patentansökan nr 2 047 486, inlämnad 12.04.1979, publicerad 26.11.1980, vilken anordning innehåller ett nätfilter som via en likriktare kopplas till en glättningskondensator. Dess positiva elektrod kopplas via ett relä till en första spole hos transformatorn, via en första potentiometer och en första resistor till basen hos transistorn, som via kondensatom, en andra resistor, en andra potentiometer och en andra spole hos transformatom kopplas till minuselektroden hos glättningskondensatom och till emittern hos transistorn. Dess kollektor kopplas till en andra utgång hos transforrnatoms första spole. En tredje spole hos transforrnatom kopplas till en lampa, reläets spole kopplas till utgången hos en transistorförstärkare. Dess ingång kopplas till en första fotoresistor, den första resistom kopplas parallellt till andra fotoresistor som är belyst av ett ljuselement som kopplas till en del av en tredje spole hos transformatorn eller belyses av ett extemt ljus. Den andra resistom kopplas parallellt till en tredje fotoresistor som belyses av en fotodiod.

Vid denna anordning kommer den likriktade nätspärtningen från glättningskondensatom till den första spolen hos transforrnatom och via den första resistom och den första potentiometem till basen hos transistom. Den andra spolen hos transformatorn skapar en positiv återföring, systemet aktiveras och på kollektorn hos transistom skapas det spänningsrektangelpulser. Dessa impulser kommer via den första spolen till den tredje spolen hos transformatorn och sedan till lampans elektroder. Då lampan inte lyser har den en hög inre resistans, impulser inne i lampan når genomslagsvärde, lampan börjar lysa, dess resistans minskar och det skapas lägre spänningsimpulser i larnpan som säkerställer lampas ljusutstrålning. Potentiometem reglerar strömmen hos transistorns bas och samtidigt larnpans belysningsstyrka. En första fotoresistor, om det finns någon extem belysning, kopplar via ett relä av matning för generatorns schema, lampan slocknar. Om det inte finns någon extem belysning tänds lampan av den första fotoresistom. Andra och tredje fotoresistorer shuntkopplas till första och andra resistorer. Därvid ändrar de strömmen hos transistorns bas och reglerar lampans belysningsstyrka beroende på den extema belysningen genom att ändra spänningen i den tredje spolen. a n K:\Patent\I 100-\l l0055700se\0l O329text.doc :ansv .uran sns|n ;-;1n l5 I o o o vu a 518 667 n en an. 3 Nackdelar Hos en sådan anordning är att det inte är möjligt att använda den med två och flera luminiscenslampor, med högtryckslampor som har hög tändningsspänning eller med metallhalogenlampor. Dessutom har strömmen i lampan olika värden på positiva och negativa amplituder eftersom den ena halvvågen av spänningen har en amplitud som är proportionell med spänningen i matningsnätet, och den andra halvvågen av spänningen är lika med lampans driftsspänning och de två spänningarna är inte lika varandra. Därför blir lampans ljusutstrålning ojämn utmed lampans längd och en av ändama slocknar efter en tid.

Dessutom saknas begränsning av strömstyrkan i transistorn vilket, när lampan är trasig, kan leda till att transistom blir förstörd. Det saknas dessutom skydd mot överhettning. Vidare finns det inte något spänningsskydd för transistorn om lampan inte är inkopplad i schemat.

Belysningsstyrkan regleras genom att ändra strömmen i basen hos transistom vilket leder till att lampan inte lyser stabilt eftersom förstärkningskoefñcienten för basströmmen i transistom beror på dess uppvärrnningstemperatur. Användningen av ett relä för tändning och släekning av larnpan är opålitlig därför att reläets kapacitet är begränsad av dess konstruktion.

Regleringen av belysningsstyrka med den första resistorn är inte besparingseffektiv p g a en stor spänningsminskning på den (upp till 300 volt) och minskningen av resistoms resistans leder till effektförluster och dess överhettning.

En högfrekvent matningskälla för luminiscenslampor är känd genom US patent nr 4 005 335, ingivet 15 juli 1975, publicerat 25 januari 1977. Anordningen innehåller en likriktande diodbrygga vars två ingångar är kopplade till ett växelströmsnät och vars två utgångar kopplas till elektroder hos en första kondensator. Plusutgången hos likriktaren kopplas via en första spole hos transformatom till kollektom hos en transistor och till katoden hos en första diod. Dess anod kopplas till minusutgången hos likriktaren, med transistoms emitter, med elektroden hos en andra kondensator, med utgångar hos andra, tredje och fjärde spolar hos transforrnatorn och via två seriekopplade luminiscenslampor och en tredje kondensator med en andra utgång hos en fjärde spole hos transforrnatom, parallellt med en fjärde kondensator, en andra utgång på en andra spole via parallellt kopplas via en parallellt kopplad femte kondensator till kretsen som seriekopplade innehåller en första resistor, en första potentiometer och en andra diod kopplad till transistoms bas som via en andra resistor kopplas till plusutgången hos likriktaren och via en zenerdiod (stabilitron) kopplas till en andra elektrod hos en andra kondensator och via en tredje diod med en andra utgång hos en tredje spole hos transformatorn. En andra potentiometer kopplas in mellan transistoms bas och minusutgången hosflikriktaren.

K:\Patent\l l00-\l l0055700se\0 l 0329text.d0c 518 se? .2 i - . , . ' , a . n o .- 4 När matnirïgsspänningen kommer skapas det på likriktarens utgång en likspänning, ca 280 V, som går till autogeneratoms krets som är anordnad med en transistor och en transformator. Transformatorns andra spole skapar en positiv återföring. På en fjärde spole hos transformatorn skapas rektangelpulser som via en tredje kondensator går till elektroder hos två lampor.

Lampornas inre resistans är i början stor, amplituden på impulsspänningen ökar och når ett genomslagsvärde för två lampor. Lampoma tänds. Spänningsamplituden i lampoma minskar till driftspänningen som håller lampan lysande. Liknande processer sker med spänningen på den tredje spolen förutom att spänningsvärdet är minskat med flera gånger transformeringskoefficienten (ungefär 100 gånger).

När man sätter på strömmen i nätet vid denna anordning men lampoma inte lyser finns en negativ impulsamplitud på ca 11 volt som via en tredje diod laddar en andra kondensator till spänningen -10,3 volt. Därvid genomgås inte zenerdioden med stabiliseringsspänningen 12,4 volt och påverkar inte schemats arbete. Om en av lampoma har gått sönder ökar spänningen i lampoma över tändningsspänningsvärdet, impulsamplituden på transistoms kollektor ökar, och spänningen på den andra kondensatorn ökar och när spänningen når till 12,4 volt öppnas zenerdioden. Därvid minskar spänningen på transistoms bas, ökningen av impulsamplituden på transistoms kollektor slutar vilket gör att transistom inte blir förstörd.

En första potentiometer reglerar återföringsströmmen från en andra spole till transistoms bas vilket säkerställer ändringar i belysningsstyrkan. En andra potentiometer minskar återföringsströmmen genom att kortsluta den förbi basen till en allmän ledning.

Därvid regleras också lampomas belysningsstyrka. Som helhet är en reglering av belysningsstyrkan inom 140% möjlig.

Nackdelar hos denna högfrekventa matningskälla är att det inte möjligt att använda den för fyra luminiscenslampor, för högtryckslampor eller för metallhalogenlampor hos vilka tändspänningens värde når upp till 4 kilovolt. Dessutom har växelströmmen i lampan olika positiva och negativa amplituder eftersom den ena halvvågen av spänningsimpuls i lampan har en amplitud som är proportionell med spänningen i nätet och ' : - 'E 30 den är konstant. Den andra halvvågen av spänningen är lika med lampans driftspärmingsvärde och de spänningama är inte lika varandra. Därför går den likriktade delen av strömmen i '2"É lampan bara åt ett håll, lampan lyser ojämnt utmed lampans längd och en av lampans ändar slocknar efter en tid. \ l K:\Patent\l 100-\1 10055700se\Ol0329text.doc 518 667 I denna anördning saknas det även ett skydd för transistom mot okontrollerad ökning av strömmen som går genom den. Reglering av belysningsstyrkan sker genom ändring av transistorns basström vilket leder till att lampan inte lyser stabilt eftersom förstärkningskoefficienten för basströmmen vid en transistor direkt beror på dess uppvännningstemperatur.

Transistom i anordningen är dessutom inte skyddad mot överhettning i en extrem arbetsmiljö och kan bli förstörd. Det saknas vidare Stabilisering av lampornas belysningsstyrka vid spänningsändringar i elnätet och vid användning av äldre lampor. Det saknas dessutom automatik för att tända och släcka lampoma beroende av tiden, av extern belysning eller av människors närvaro i närheten av lampoma.

Beskrivning av uppfinningen Syftet med den föreliggande uppfinningen är att säkerställa en möjlighet att använda ett system för att samtidigt tända kvicksilverhögtryckslampor eller luminiscenslampor i antal från en till fyra, eller lâgtryckslampor av natriumtyp upp till fyra stycken, eller med en högtryckslampa med högre tändningsspänning, eller med en metallhalogenlampa; att säkerställa ett skydd för transistom mot överbelastning av ström och mot överhettning; att säkerställa Stabilisering av lampans belysningsstyrka vid spänningsändringar i nätet och i tiden; att säkerställa en stabil reglering av lampans belysningsstyrka i högre skala och att säkerställa automatisk tändning och släckning av lampoma beroende på extern belysning, tidpunkt och människors närvaro.

De ovannämnda målen nås med systemet för tändning, drift och släckning av anslutna gasurladdningslampor, vilket system är avsett för olika slags lampor, och innefattar en likriktare, en kondensator, en effekttransistor, en transformator med åtminstone fyra spolar.

Det kännetecknande för systemet enligt uppfinningen anges i de åtföljande patentkraven.

Kort beskrivning av ritningarna kopplingsschema för belysningssystemet enligt uppfinningen, figurer la-lh och lk-ln viSflI utföringsformer av delar av systemet enligt uppfinningen och figuren 2 visar tidsdiagram.

Utfóringsformer av uppfinningen Såsom visas på fig.l består anordningen av en likriktare 1, kondensatorer 2 - 14, resistorer 15 - 34, potentiometrar 35, 36, 37, termoresistor 38, dioder 39 - 45, zenerdioder 46, 47, 48, ljusdiod 49:e\ffékttransistor 50, transistorer 51 - 55, fototransistorer 56, 57, 58, spolar K:\Paient\l l00-\l 10055 700se\0 1 0329text.doc :annu ans-n »anno »aina 518 667 :_ z 6 hos forsta transformator' 59 - 64, spolar hos andra transformator 65 - 70, generator 71, fälteffekttransistor 72, lampor 73 - 81, förstärkare 82 - 86, mikrofon 87, amplituddetektorer 88 - 90, kapacitanselektrod 91, Schmitt-trigger 92, frekvensdetektor 93, ackumulator 94, timer 95, multiplikator 96, diod 97, kontakter hos forsta transformator 98 - 101, kontakter hos andra transformator 102 - 107, systemets utgående kontakter 108 - 112, diod 113.

Växelströmsnätet med spänningen 220 volt kopplas via likriktaren 1 till kondensatom 2; plusutgången hos likriktaren kopplas till kontakten 98 på spolen 61 hos den första transformatorn Tl och via resistom 15 till basen hos effekttransistorn 50, till katoden hos zenerdioden 46, till elektroden hos resistom 16, till elektroden hos resistom 17, till elektroden hos kondensatorn 4, till kollektorema hos transistorema 51, 52. Deras emittrar kopplas till minusutgången hos likriktaren 1, till kontakter hos spolarna 59, 60 och 64, till elektroder hos kondensatorer 3 och 5, till resistorema 18, 35, 19, till elektroden hos kondensatom 6, med anoden hos diod 97, med den allmänna utgången hos generatorn 71, med source-elektroden hos fálttransistorn 72, vars styre kopplas till utgången hos generatorn 71.

Generatoms 71 matningsutgång i sin tur kopplas till en andra elektrod hos kondensatom 5, till kollektorn hos fototransistom 56 och till katoden hos dioden 42, vars anod kopplas till andra elektroden hos kondensatorn 4, till katoden hos dioden 41, till den andra kontakten hos spolen 60 och till anoden hos dioden 40, vars katod kopplas till den andra elektroden hos resistom 16, och anoden hos dioden 41 kopplas till den andra elektroden hos resistom 17. Den andra kontakten hos spolen 59 kopplas till katoden hos dioden 39, vars anod kopplas till anoden hos zenerdiod 46 och till den andra elektroden hos kondensatom 3.

Emittem hos fototransistom 56 kopplas till den andra elektroden hos resistom 18 och till basen hos transistom 51, och basen hos transistom 52 kopplas till regulatorn hos potentiometem 35, vars andra elektrod kopplas till den andra elektroden hos resistom 19 och till emittem hos effekttransistorn 50, vars kollektor kopplas till kontakten 100 på spolen 63 och via spolen 62 till kontakten 99 på spolen 61. Spolen 64 kopplas med den andra kontakten till anoden hos dioden 113, vars katod kopplas till den andra elektroden hos kondensatom 6, till spolen 66 hos den andra transformatom och kopplas via spolen 65 hos den andra transformatom till drainuttaget hos falttransistom 72 och till seriekopplade spolar 69 och 70 hos den andra transformatorn. Katoden hos dioden 97 kopplas till den andra kontakten på spolen 66 och via spolen 67 till kontakten 105 på spolen 68. Lampan 73 kopplas till kontakter 102 och 103 hos spolen 65.

Anordningen fungerar på följande sätt. Spänningen i nätet 220 V, 50 Hz kommer till ingången hÖs likriktaren 2. På dess utgång får man en likriktad spänning E z 280 K:\Patent\1l00-\l l0055700se\010329text.doc :svar :fran :rann :usøß 1 8 66 7 7 V. Kondensatom 2 jämnar ut pulser i denna spänning. Likspänningen E kommer sedan till matningskretsar hos en pulsoscillator som består av effekttransistom 50 och transformatorn Tl med spolama 59 - 63. Genom resistom 15 till basen hos transistom 50 kommer en startström som öppnar transistom 50 och aktiverar oscillatom. Denna skapar impulsoscillationer med frekvensen ca 30 kHz. Då transistom 50 är öppen uppstår det på spolen 60, som finns för att skapa en positiv återföring, en positiv spänningsimpuls Um4 på ca V som via dioden 40 och resistom 16 skapar en ström i basen hos transistom 50.

Spänningen på kollektom är lika med 0 V. Därvid finns det på spolama 61 och 62 en likspänning E, strömmen genom spolama 61 och 62 och transistom 50 ökar enligt formel: 150 = ( E/L ) * t, där L är induktionen i spolama 61, 62.

Efter att strömmen 150 når värdet B50 * Ib, där B50 är transistoms förstärkningskoefñcient på strömmen, stängs transistom 50, dess kollektorspärming Ul00 ökar och spänningen på spolen 60, U60, minskar och blir negativ och stänger via dioden 41 och resistom 17 av transistom 50. Den negativa spänningen i spolen 60, Um3 kan nå stora värden. Därför är resistansen på resistom 17 10 gånger större än resistansen på resistom 16.

Därvid kommer från spolen 60 en endast en liten ström vilket medverkar till energibesparing.

När transistom 50 stängs sparas energi i spolama 61, 62: Wi = (L* lmz ) /2, där lm är maximalt värde för strömmen 150.

På kollektom hos transistom 50 skapas en högfrekvent spänningsimpuls Um 1.

Den får inte överstiga transistoms genomslagsspänning på ca 1500 V. För att utesluta genomslaget begränsar man transistoms kollektorspänning Uml till nivån 880 V med hjälp av spolen 59. Vid Uml = 880 V skapas en negativ spänning på ca 6,2 V som via dioden 39 laddar upp kondensatom 3 till en likspänning 5,6 V vilken spänning är lika med stabiliseringsspärmingen hos zenerdioden 46. När transistom 50 öppnas igen släpper zenerdioden 46 igenom en del av strömmen från resistom 16 och genom detta minskar basströmmen i transistom 50 till värdet Iml vilket begränsar ökningen av kollektorimpulsen av spänningen Uml.

De positiva spänningsimpulsema i spolen 60 Um4 laddar via dioden 42 upp kondensatom 5 till en konstant spänning +9,4 V vilken spänning används för matningen av andra element hos anordningen som behöver matas med lågspänning. Därvid sparar man energi eftersom mätningen av dessa element från en källa med E = 280 V skulle kräva mera energi vid minskande resistorer. Spänningen på kondensatom 5, Ul08, är tillräckligt stabil, den ändras proportionellt med spänningen i matningsnätet som vanligen måste ligga inom i10%. Effekten medidên stabila spänningen förklaras av att på alla spolama 59 - 63 beror K:\Patent\l 100-\l l0055700Sc\OlO329text.doc »anno finn: »ansa »anar 518 667 j:§;.-j:=-.:; n . . u | ø . . a .u 8 amplitudema på växelspänningama av samma polaritet på resistansen i belastningen hos generatom, och på spänningar av den andra polariteten är proportionella mot spänningen i nätet vilken används för laddningen av kondensatom 5.

Antal varv hos spolar 61 och 62 är lika med antal varv i spolen 64 därför skapas på spolen 64 en spänningsimpuls som är lika med spänningsimpulser U 100. Därför laddar spänningsimpulser på spolen 64, via dioden 113, upp kondensatorn 6 till en likspänning: U 6 = Uml00 - E.

Därvid omvandlas energin som är samlad i spolama 61 och 62 till energi i kondensatorn 6: Wu = ( AU62 * C6 ) / 2 = Wi, där AU6 är spänningspulser på kondensatom, framkallade av kapacitansurladdning då det inte finns impulser Um, C6 är kapacitansen på kondensatorn 6.

Likspänningen U108 matar generatom 71, som aktiveras och skapar spänningspulser med hålhet 2 på styret hos fälteffekttransistom 72 med frekvensen ca 40 kHz. Dessa impulser öppnar och stänger transistom 72. På dess drainuttag och på spolen 65 skapas det impulser med dubbel amplitud UIO3 = 2U6. Denna likhet förklaras så att spolen 66 hos den andra transformatorn har samma antal varv som spolen 65 och är kopplad mot spolen 65, och skapar således impulser med en omvänd polaritet U97, men p g a dioden 97 ligger spänningsvärdet på spolen 66 mellan 0 och minus Ui. Detta begränsar amplitudema på spänningsimpulser i spolar 65 - 68. När dioden 97 är öppen laddar kondensatorn 6 med all energi, som finns över i spolama hos andra transformatom, med hjälp av återströmmen, vilket leder till en betydlig besparingseffekt för hela anordningen.

Värdet på spänningen U6 beror på tillståndet hos en luminiscenslampa 73 av typen Polylux XL. Under startmomentet då lampan inte lyser och strömmen genom den är lika med 0 fungerar spolen 65 på tomgång, energin i kondensatom 6 förbrukas inte och spänningen U6 blir lika med 600 V. Detta värde begränsas av inkopplingen i kretsen av zenerdioden 46. Impulsamplituden på drain-uttaget hos fälteffekttransistorn 72, respektive den 1200 V vilket fälteffekttransistom 72 är lägre än värdet på 1500 V. Därvid blir gemensamma ledningen, överstiger inte genomslagsspänningen för som är växelspänningsimpulsamplituden på spolen 65 600 V eftersom antal varv i spolen 69 är två gånger mindre än i antalet varv i spolen 65, och på kontakten 103 skapas det växelspänningsimpulser med amplituden 900 V. Luminiscenslampan 73, som är kopplad till kontakterna 102 och 104, tänds av sådan spänning, även utan uppvännningskretsar.

Strömmen genom lampan ökar, kondensatom 6 laddar snabbt ur, spänningen U6 minskar till värdet 100 V. Därvid škapas det en växelimpulsspänning mellan kontaktema 102 och 104 K:\Patent\l lO0-\l l0055700se\0l 0329tcxLd0c :annu ø|s;| 11111 . . n . u» 518 667 u » n Q ø a | q n .n 9 med amplituden 150 " V som är lika med lampans driftspänning. Lampans växelströmsamplituder är symmetriska, varför lampan inte slocknar i en av ändarna.

Lampans ljus beror på strömmen som går genom lampan och den i sin tur beror på energin Wi som kommer ur spolama 61 och 62. Denna energi beror på den maximala strömmen Im i transistom 50. Denna ström kommer till resistom 19 med resistans 1 Q, varvid det skapas en ledningsberoende triangelforrnad spänning. Denna spänning kommer till potentiometem 35 och går från dess regulator i minskad skala till basen hos transistom 52.

När basspänningen blir över 0,6 V öppnas transistom och börjar släppa igenom all ström från resistom 16. Basströmmen i effekttransistom 50 blir lika med 0, strömökningen i effekttransistorn 50 upphör och den stängs av. Genom regleringen av regulatom hos potentiometem 35 kan man ändra värden på strömmen Im inom stora gränser och som följd kan man ändra belysningsstyrkan på lampan 73. Belysningsstyrkan vid denna är stabil för att man kan reglera strömmen i effekttransistom 50 oberoende av dess egenskaper.

Regleringsgränsen på belysningsstyrkan från nominellt värde till mindre värden och ändringar på effekten konsumerad av anordningen säkerställs till mer än 20 dB. Återföringen från resistom 19 via transistom 52 till basen hos effekttransistom 50 fungerar också som strömbegränsare för transistom 50. När av någon anledning, speciellt när man sätter på nätströmmen, eller om lampan 73 är trasig, strömmen i transistom 50 börjar öka okontrollerat så begränsas strömmen av denna krets på den nivå som beror på läget av regulatoms position hos potentiometem 35 och transistom 50 behåller sin arbetsförmåga. fig. l luminiscenslampor (lågtryckslampor av natriumtyp typ SOX E) 74, 75 som kopplas in mellan Anordningen enligt b kan fungera med två seriekopplade kontakter 104 och 105. Därvid såsom redan nämnts, spänningarna på kontakterna lika och i motfas, därför är skillnaden mellan de två spänningama vid starten 1800 V, vilket leder till en snabb tändning av lampoma och under gasbränningen har växelspänningen hos lampoma amplituden 300 V. Växelströmmen är symmetrisk och lampoma lyser likadant längs hela längden.

Anordningen enligt fig. l c kan fungera med fyra seriekopplade luminiscenslampor 76 - 79 som kopplas in mellan kontakter 106 och 107. P g a att antalet varv i spolama 69, 70 sammanslaget är två gånger större än i antalet varv i spolen 65, och förhållandena i spolama 68, 67, 66 är lika, så skapas vid starten en växelspänning på kontakten 106 med amplituden 1800 V och en likadan spänning på kontakten 107 fast i motfas. Därvid har spänningen i lampoma amplituden på 3600 V vilket leder till att lampoma tänds fort. Under törbränningstiden finns det en växelspänning i lamporna som är 600 V.

K:\Patent\l lOO~\l 10055 700se\0 1 0329texLdoc annan ø Q a . en 518 667 a c n u ~ - « . a n» Det är inte angivet hos den kända anordningen enligt US 4 005 335 hur stor den konsumerade effekten är om två lampor är inkopplade. Därför är det omöjligt att jämföra anordningen enligt uppfinningen med denna kända anordningen besparingsmässigt. Med det går att jämföra den föreliggande anordningen med det traditionella schemat för en luminiscenslampa på 40 Wt inkopplad via drossel till ett växelströmsnät.

Det traditionella schemat konsumerar 57 Wt. Den föreliggande anordningen med en lampa och vid samma belysningsstyrka jämfört med det traditionella schemat konsumerar 35 Wt. Med två lampor konsumerar anordningen 70 Wt, med fyra lampor 140 Wt. Om man räknar om besparingseffekten för en lampa får man en energibesparing avi snitt 32%.

I stället för lågtrycksluminiscenslampor i anordningen enligt ñg. l a, b, c, kan man koppla in högtryckskvicksilverslampor av typen Kolorlux med högre effekt. Skillnaden blir att Kolorlux-lampoma har lägre tändningsspänning och spänningen U6 vid strömpåkoppling är betydligt lägre än maximalt värde 600 V.

Lampor av typen Kolorlux, som används vid gatubelysning, kan kopplas in enligt fig. ld. Lampan matas med likström vilket är viktigt för utebelysningslampor för att det inte skall skapas elektromagnetiska störningar med frekvensen 40 Hz längs gatorna. I detta fall kommer spänningsimpulser från spolen 61 via dioden 43 till kondensatorn 7 och laddar upp den till spänningen: U7=(Um1-E)/2z300V.

Denna likspänning tänder lampan 80, spänningen i lampan minskar därvid till 160 V och spänningsimpulser på kollektor hos transistorn 50 blir 600 V. I detta fall behöver man inte den del av schemat som innehåller spolen 64, dioden 113, kondensatorn 6, generatom 71, fälteffekttransistom 72, andra transforrnatom T2 med spolama 65 - 70 och dioden 97.

Enligt fig. le kan anordningen fungera med en högtrycksnatriumlampa av typen Lucalox eller en metallhalogenlampa av typen Kolorarc, Multi-Vapor, Sportlight, som har en hög tändningsspänning på ca 4 kV och en låg förbränningsspänning på ca 90 V. 1 detta fall skall man skapa spänningsimpulser Uml = 1300 V på kollektom hos transistom 50. För detta skall zenerdioden 46 ha en stabiliseringsspänning på 12,6 V. Därvid är lämpligen antalet varv i spolen 63 är två gånger större än antalet varv sammanslaget i spolama 61 och 62.

Spänningsimpulser Uml laddar via dioden 44 upp kondensatorn 8 respektive kontakten 98 till en positiv spänningNUS = Uml - E = 1020 V. När transistom 50 är öppen laddas kondensatorn 9 upp via dioden 45 tillšpänningen U9 = U8 + 3*E = 1860 V. När transistom 50 är stängd når K:\Palent\l l00-\l lO055700se\0l0329text.doc nano» :anna au-nn 518 667 ø - - n . ~ » . ~ nu ll spänningen på kontakten 101 värdet U10l = (Uml - E ) * 3 + E = 3340 V. Då skapas det i lampan 81 en spänning U81 = U10l + U9 = 5200 V. Denna spänning tänder lampan 81 från första försöket (kall som varm). Efter tändningen kommer det till lampan, via dioden 45, en likspänning från kondensatorn 8 som är ca 90 V. Kondensatom 9 påverkar schemats arbete i liten grad eftersom dess kapacitans är mycket mindre än kapacitansen hos kondensatorn 8.

Amplituden i spänningsimpulsen på kollektom hos transistom 50 är därvid Um2 = E + 90 V = 370 V. Med denna impuls laddas kondensatom 8 upp regelbundet via dioden 44.

I systemet finns anordnat kretsar för stymingen av belysningsstyrka för lampor av alla typer. Man använder fototransistom 56 som placeras där det finns någon extern belysning och ditt lampans ljus inte kommer. Om det inte finns någon extern belysning finns det ingen ström i fototransistom, transistom 51 är stängd och påverkar inte anordningens arbete, larnpan lyser i sitt nominella område. Om det finns en extem belysning går strömmen genom fototransistom 56 och kommer till basen hos transistom 51, transistom 51 öppnas och minskar basströmmama i transistom 50 vilket leder till minskning av strömmen Im och motsvarande minskning av lampans belysningsstyrka. Om den externa belysningen är stor lyser lampan inte alls. Om denna belysning försvinner tänds lampan igen. På så sätt kan lampans arbete regleras automatiskt så att lampan inte lyser på dagen, lyser på en del av effekten under skymningen, och lyser på natten i sitt nominella område. Mycket energi sparas tack vare en sådan rationell belysning.

Enligt tig. 1 f monteras en fototransistor 57 på lampans yta. Därvid skall man få lampan att lysa stabilt. I detta fall beror strömmen i fototransistom bara på lampans ljus, därför blir spänningen på dess kollektor omvänt proportionell lampans belysningsstyrka.

Denna spänning kommer till inversingången hos förstärkaren 82. Till den andra ingången hos förstärkaren 82 kommer en del av spänningen från zenerdioden 47. Nivån på denna spänning beror på potentiometem 36. Utgångsspänningen på förstärkaren 82 kommer till basen hos transistom 51. Om lampans belysningsstyrka ökar orimligt mycket minskar spärmingen på kollektom hos fototransistorn 57, spänningen ökar på förstärkarens utgång, basströmmen i transistom 51 ökar och den öppnas mer och minskar lampans belysningsstyrka. Schemat arbetar så att spänningama på förstärkarens ingångar är alltid lika och stabila. Därvid är lampans ljusutsändning också stabil. Ljusets styrka regleras med hjälp av potentiometern 36 genom att ändra spänningen på fördelaren med resistorema 22 och 36, spänningen på kollektom hos fototransistorn 57 ändras, och lampans belysningsstyrka ändras. Därvid beror lampans ljusstyrka inte av oscillationer i elnätet eller på lampans ålder, således blir lampans livslängd längre. Man sparar också betydligt mera energi eftersom att även om spänningen i K:\Patent\l 100-\l lO055700se\0l0329text.doc annan nnnn» lrunn a o v . nu 518 667 12 elnätet ökar så ökar inte lampans belysningsstyrka över normen. Man förbrukar inte den energi som skulle behövas för en sådan ökning och detta förkortar inte lampans livstid vilket annars kan hända.

Enligt fig. 1 g monterar man en terrnoresistor 38 på effekttransistorn 50 eller fälteffekttransistom 72. Om respektive transistor blir överhettad minskar storleken på termoresistansen mycket kraftigt, strömmen som går genom termoresistorn ökar och kommer till basen hos transistom 51 som öppnas och minskar värdet på strömmen Im. 1 detta fall minskar lampans belysningsstyrka, den konsumerade energin minskar, uppvärmningen av respektive transistor minskar, transistom skyddas mot värmegenomslag.

Anordningen kan också sköta automatisk tändning och/eller släckning av respektive lampa beroende på människors närvaro nära lampan. Detta är nödvändigt t ex vid belysning av trappor inomhus, korridorer i hotell och ingångar till villor och garage.

Enligt fig. 1 h kopplas en mikrofon 87 via en förstärkare 83 och en amplituddetektor 88 till basen hos en transistor 53. Om en person går förbi registrerar mikrofonen 87 stegljud, förstärkaren 83 förstärker signalerna och omvandlar dem till spänningspulser på utgången hos amplituddetektom 88. Pulsema integreras i kondensatorn 10 och likspänningen kommer till basen hos transistom 53 på vars kollektor spänningen minskar till 0. Transistom 53 stängs och lampan börjar lysa. Efter att personen har gått förbi är kondensatorn 10 fortfarande laddad en stund och larnpan fortsätter att lysa. Sedan laddas kondensatom 10 ur, transistom 53 stängs och transistom 51 öppnas med strömmen som går via resistom 24 och lampan slocknar.

Enligt fig. 1 k aktiveras en Schmitt-trigger som en generator på en hög frekvens p g a återföringen i form av resistom 25 och kondensatom 11. Frekvensen på generatorns signal beror på storleken på kapacitans i kondensatom l 1. Om det finns en person som rör sig i närheten ändrar kapacitanskontakten 91, som placeras utanför anordningen, kapacitansen i förhållande till den gemensamma ledningen. Generatoms frekvens ändras p g a personens rörelse. Frekvensdetektom 93 omvandlar frekvensändringarna till ändring i den utgående spänningen, som förstärks av förstärkaren 84 och kommer ut på utgången hos amplituddetektom 89 såsom konstanta pulser. Kondensatorn 12 integrerar dessa pulser och tänder via transistom 54 lampan. Efter att en person har passerat blir generatoms frekvens konstant, en likspänning på utgången hos frekvensdetektom, signalen minskar till O på utgången hos amplituddetektom och lampan slocknar inom en viss tid.

Enligt fig. 1 1 belyser en infraröd-effektljusdiod 49 utrymmen runt om. Ljuset återspeglas av förernålfoch kommer till ingången hos en infraröd-fototransistor 58. Om en K:\Paterit\l l0O-\l l0055700se\0 l 0329texLdoc Juana :nian »sann at... » o v . oo o o 518 667 | a n . - o - v n s- 13 person rör sig i närheten ändras det återspeglade ljuset i takt med personens rörelser.

Strömmen i fototransistorn 58 ändras, växelsignalen på ingången hos förstärkaren 85 förstärks och omvandlas till pulser på utgången hos amplituddetektorn 90, kondensatom 13 laddas upp, öppnar transistom 55 och tänder lampan. Efter att personen har passerat blir det återspeglade ljuset från dioden 49 konstant, spänningen på utgången hos amplituddetektorn minskar till 0, larnpan slocknar.

Enligt fig. l m laddas en ackumulator 94 upp via dioden 42 och en timer 95 som är en klocka med en kalender på ett år där det finns upplysningar om början och slut på alla nätter under året. Därvid skickar timern under varje natt en 0-signal till basen hos transistom 51 för att tända lampan. Under varje dag skapar timem en konstant signal på sin utgång som öppnar transistom 51 och lampan lyser inte.

Användning av anordningen enligt fig. l h, k, l ger möjlighet att spara energi med mera än 50%, eftersom lampoma bara tänds vid personers närvaro och i praktiken alltid är släckta under natten.

Man behöver inte längre använda mekaniska strömbrytare vilket förlänger lampomas livstid och höjer bekvämlighetsnivån för användarna. Användning av anordningen med fototransistom 56 och enligt fig. l m ger möjligheten att koppla lamporna för belysningen ute till ett vanligt elnät som aldrig stängs av. Behovet att dra ett särskilt matningsnät försvinner vilket leder till betydliga besparingseffekterna.

Man måste påpeka att alla anordningar automatiskt kopplar effekttransistom 50 via transistom 51 för att deras utgående ström inte skall överstiga: iæsrmu ßso * ßsi ) ;~ to* im Denna ström är liten eftersom det går åt litet energi och man kan använda lågeffektiva givare. Användning av fototransistorer säkerställer större känslighet för det utsända ljuset jämfört med fotoresistorer och fotodioder.

Anordningen enligt fig. l n ger möjlighet att stabilisera den konsumerade effekten från matningsnätet vid spänningsändringar inom 220 V i 60 V. Effekten som konsumeras av anordningen går i stort sett genom effekttransistom 50. Värdet på denna effekt är: To P = E (1/ To) * 115., a: = E * 150m, Där To är oscillationsperioden för impulser på kollektorn hos effekttransistom 50; 150 är strömmen i effekttransistom 50 Isoq, är medelströmmenri effekttransistom 50.

K:\Patent\l l00-\l l0055700se\0l0329lext.d0c oønou busa; »nun- »suøo 518 667 no ann 14 Strömmen feffekttransistorn 50 kommer i form av spänning på resistom 19 och har en triangelform. Resistom 34 och kondensatom 14 integrerar denna signal och en spänning som är proportionell 1500:, kommer till ingången hos multiplikatorn 96. Spänningen U108 på katoden hos dioden 42 är proportionell mot spänningen E eller spänningen i elnätet.

Därför kommer det på utgången hos multiplikatom 96 en spänning som är proportionell mot den konsumerade effekten. Denna spänning jämförs i förstärkaren 86 med den stabila spänningen som ställs med hjälp av potentiometern 37 på andra ingången hos förstärkaren.

Dessa spänningar är lika.

Den utgående signalen från förstärkaren 86 styr över transistom 52 och reglerar intensitet på lampans belysningsstyrka och reglerar som följd nivån på den konsumerade effekten. Regleringen av potentiometern 37 ändrar spänningen på denna resistor och det betyder att man kan ändra nivån på den konsumerade effekten och därvid reglera lampans belysningsstyrka, vilken blir stabil vid ändringar på spänningen i matningsnätet inom i 30%.

Därvid blir anordningen en idealisk källa för växelström och likström som håller en konstant effekt på lampan vilken bestäms av potentiometem 37 oberoende av oscillationer i matningsnätet och av lampans ålder.

En sådan egenskap hos anordningen är speciellt viktig för natriumlampor av högtryckstyp, såsom Lucalox. Dessa lampor är mycket känsliga till överförbrukning av den konsumerade effekten. Vid ökningen av spänningen i matningsnätet blir lampan överhettad, åtgången av kvicksilver ökar och lampan tappar belysningsförrnåga och förstörs fort. Denna egenskap finns om lampan matas enligt det traditionella schemat via ett drossel. Dessutom, om lampan blir äldre, ökar dess inre resistans, strömmen som går genom lampan minskar och drosselkopplingen säkerställer inte lampans stabila arbete så att med tiden slocknar den lysande lampan, kallnar, tänds igen och så vidare. Många tändnings- och släckningsförsök förstör lampans elektroder och lampan blir svart.

Användningen av anordningen enligt uppfinningen kan snabbt, från första försöket, tända lampan och bibehålla oförstörda elektroder. Lampans stabila effektkonsumtion minskar dess överhettning, minskar åtgången på kvicksilver och förlänger som följd därav lampans livstid. Anordningen säkerställer lampans stabila belysningseffekt vid ökning av lampans inre resistans allt efter tiden går, därvid ökar spärmingsfallet på lampan vilket bara förbättrar arbetet på anordningen och utesluter lampans flimmer vilket också förlänger lampans livstid. Det finns inget behov att installera en dyr kvicksilverdosator i larnpan. '\ n K:\Patcnt\l l00-\l l0055700se\0l0329lext.doc uses; n-spn >n;n| n-snn l5 518 667 . v | ø | u n n - . u u» Matas lampioma via ett drossel har de dubbel skillnad på belysningsstyrkan. Vid användning av anordningen enligt uppfinningen förbrukar lampoma en konstant effekt och som följd därav har alla använda lampor samma nivå på belysningsintensiteten.

Sammanfattning: Anordningen enligt uppfinningen har många fördelar jämfört med kända system. Det finns nämligen möjligheten att samtidigt koppla till en, två eller fyra luminiscenslampor och säkerställa deras jämna och stabila belysningsstyrka längs hela lampomas längd. Det finns möjlighet att samtidigt koppla in kvicksilverslampor med högt tryck i antal från en till fyra, en till två natriumlampor av högtryckstyp eller av lågtryckstyp eller en till två metallhalogenlampor. Man säkerställer skydd för effekttransistom inte bara mot spänning utan också mot ström och mot överhettning vilket kraftigt höjer anordningens säkerhet. Skalan för den manuella regleringen av lampomas belysningsstyrka är utvidgad med fem gånger, lampomas belysningsstabilitet efter regleringsprocessen är ökad.

En hög stabilitet i lampornas belysningsstyrka vid ändringar av spänningen i matningsnätet inom d: 30% uppnås, och även om lamporna blir äldre bibehåller de en stabil ljusutsändning. Man säkerställer en stabilisering av lampomas konsumerade effekt vilket är speciellt viktigt vid ökning av nätspänningen. Tack vare detta säkerställs förlängningen av lampomas livstid, dvs lamporna brinner inte ned p g a överbelastning.

Man säkerställer med tre olika sätt en automatisk tändning och släckning av gatubelysningslampor beroende på den extema belysningen eller tid på dygnet vilket sparar energi upp till 20%.

Man säkerställer med tre olika sätt en automatisk tändning och släckning av säkerhetslampor beroende av personers närvaro vilket sparar energi upp till 50%. Den stora besparingseffekten kommer p g a att man inte behöver bygga upp ett särskilt avkopplingsbart matningsnät for gatubelysningslampor som har egna avkopplingskretsar. För luminiscenslampor sparar den ansökta anordningen i snitt upp till 30% elenergi jämfört med motsvarande drosselkoppling.

Användning av det ansökta systemet för matning av högspänningslampor av natriumtyp eller metallhalogentyp säkerställer en snabb tändning av lampoma med en hög likspänning, och drift med en låg likspänning inom det nominella driftsområdet vilket säkerställer att det inte finns några störningar i det elektromagnetiska fältet som förorenar miljön.

Olika modeller av anordningen monterade enligt det systemet enligt uppfinningen fungerar bra för olika lamptyper med effekter från 40 till 250 Wt. Men det finns inga svårigheter att ufölÉa effekten på de använda lamporna upp till l kWt.

K:\Palent\l l00-\l l0055700se\0l0329texLdoc u--nn 1;»»n a>nun ;>1a| n u o . nu o 518 667 16 El-besparingen vid användning av denna anordning uppstår också p g a av att alla lampor i praktiken är gjorda för ett matningsnät på 220 :t 10% V. Vid det lägsta värdet på matningsspänningen 198 V skall lamporna fungera inom det nominella området. Vid spänningen 220 V i nätet och högre fungerar lampoma med överskott på den nominella belysningsintensiteten och konsumerar mera elenergi (ca 10 - 20%). Föreliggande system stabiliserar den konsumerade effekten med precisionen till l % vid ändringar i matningsnätet 220 V i 30% V. Om man trimmar in anordningen så att lampans belysningsstyrka motsvarar intensiteten på belysningsstyrkan hos lamporna som matas från vanliga anordningar med spänningen 198 V, kan besparingseffekten bli upp till 20% vid samma belysningsstyrka.

Många element i anordningen, bl a de automatiskt verkande elementen, kan göras som ett mikroschema vilket säkerställer en hög säkerhet i anordningen med små dimensioner.

Föreliggande system kan användas för belysning av lokaler, gator, och för att skapa en nödbelysning på nödvändiga platser. Dess användning säkerställer nya varianter av användning av belysningsanläggningar, ökar bekvämligheten vid deras användning, ökar säkerheten för de lampor som används, förlänger lampomas livstid, säkerställer en betydande besparingseffekt beträffande elkonsumtion och kan ge en stor ekonomisk förtjänst.

Litteratur: 1. Patent USA nr 5.130.609, inlämnat 26.01.1990, publicerat 17.07.1992 2. 2. Patent UK ansökan nr 2047486, inlämnad 12.04.1979, publicerad 26.11.1980 3. Patent USA nr 4005335, inlämnat 15.07.1975, publicerat, 25.01.1977 K:\Patent\l lO0-\110055700se\0l0329text.doc

Claims (14)

10 15 20 25 30 518 667 17 PATENTKRAV

1. Energibesparande system för tändning, drift och släckning av anslutna gasurladdningslampor, vilket system är anslutet till växelströmsnätet via en likriktare (1), en kondensator (2), en effekttransistor (50) och en första transformator (Tl) med åtminstone fyra spolar (59-61), vilka nämnda element ingår dels i en tändkrets för snabb tändning av lampoma med hög likspänning, dels i en oscillatorkrets för drift av lampoma med lägre spänning samt i en likspänningskrets med lägre spänning för drift av de i systemet ingående komponenterna, kännetecknat av att systemet dessutom omfattar - medel (64, 113, 6, T2, 71, 72, 97), innefattande en andra transformator (T2) med åtminstone sex spolar, för anslutning och samtidig tändning av 1-4 luminiscenslampor (73-79) eller motsvarande, samt en pulsgenerator (71) och en fálteffekttransistor (72) för drift av den andra transformatom (T2), - medel (61, 43, 7) för anslutning av en högtryckskvicksilverlampa (80) eller motsvarande som matas med likström och som har låg tändspänning och hög effekt; samt - medel (61, 62, 63, 44, 45, 8, 9) för anslutning av en högtrycksnatriumlampa eller metallhalogenlampa (81) eller motsvarande med ca 4kV tändspänning och låg förbrukningsspänning, - medel (46) anslutna till basen hos effekttransistom (50) för att stabilisera ljusutsändningen från lampan/lampoma vid spänningsändringar i nätet, - medel (59, 39, 3, 46, 19, 35, 52) för att begränsa strömmen och spänning genom effekttransistom (50), varvid lampans/lampomas (73-81) elektroder är kopplade till uttag (98-101) hos spolar (61- 63) hos den första transforrnatom (Tl) eller uttag (102-107) hos spolar (65-70) hos den andra transformatom (T2) vilka spolar är ömsesidigt anslutna och utformade så att de samverkar för att driva respektive ansluten lampa med lika stor negativ som positiv strömamplitud samt förser respektive lampa/lampor med erforderliga tänd- och driftspänningar.

2. System enligt krav 1, kännetecknat av att det innefattar en fototransistor (56) eller motsvarande element för att beroende av infallande ljus påverka strömmen till basen hos effekttransistom (50) och därmed automatiskt styra tändningen, driften och släckningen av respektive lampa/lampor. \ n K:\Patent\l 100-\l l0055700se\0lO329text.doc aøauø annas nannu - 1 ; , a n 10 15 20 25 518 667 u u n o o o. 18

3. System enligt något a°v kraven 1 eller 2, varvid i systemet likriktarens (1) ingångar är kopplade till växelströmsnätet, och likriktarens (1) utgångar är kopplade till elektroder hos kondensatorn (2), varvid plusutgången hos likriktaren är kopplad till en kontakt (98) hos en första spole (61) hos den forsta transforrnatorn (Tl), och är via en forsta resistor (15) kopplad till elektroder hos andra (16) och tredje resistorer (17) och till elektroden hos en andra kondensator (4), vilken med den andra elektroden är kopplad till anoden hos en forsta diod (40) och till kontakten hos den andra spolen (60) hos transforrnatom (Tl), varvid katoden hos den forsta dioden (40) är kopplad till den andra elektroden hos den andra resistorn (16), och varvid en andra kontakt hos den andra spolen (60) hos transfonnatom (Tl) är kopplad till minusutgången hos likriktaren, till kontakter på tredje (59) och fjärde (64) spolar hos transformatorn (Tl), till en elektrod hos en potentiometer (35), till en elektrod hos en tredje kondensator (6), till en elektrod hos en fjärde resistor (19) och via en fjärde kondensator (3) till anoden hos en zenerdiod (46), kännetecknat av att systemet innefattar, femte (62) och sjätte (63) spolar hos transformatom (Tl), en fototransistor (56), en pulsgenerator (71), en fälteffekttransistor (72), samt en andra transformator (T2) med sex spolar (65-70), varvid den andra resistom (16) är kopplad till basen hos effekttransistom (50), till katoden hos zenerdioden (46), till kollektorer hos första och andra transistorer (51, 52); samt att den andra elektroden hos den tredje resistorn (17) är kopplad till anoden hos en andra diod (41) varvid dess katod är kopplad till anoden hos den forsta dioden (40), till den andra kontakten på den andra spolen (60) hos forsta transformatorn (Tl), till anoden hos en tredje diod (42) vars katod är kopplad till elektroden hos en femte kondensator (5), till matningsutgången hos generatom (71), till kollektom hos fototransistom (56) vars emitter är kopplad till basen hos den forsta transistom (51) och via en femte resistor (18) till emittrarna hos de första och andra transistorema (51, 52), till den andra elektroden hos den femte kondensatorn (5), till en gemensam utgång hos generatorn (71), till source hos fälteffekttransistorn (72), till anoden hos en fjärde diod (97) och till minusutgången hos likriktaren (1), samt att den andra kontakten på den tredje spolen (59) hos den forsta transformatorn (Tl) är kopplad till katoden hos en femte diod (39) varvid dess anod är kopplad till anoden hos zenerdioden (46); samt att emittern hos effekttransistom (50) är kopplad till de andra elektroderna hos den fjärde resistorn (19) och potentiometern (35) vars regulator är kopplad till basen hos den andra transistom (52), samt att utgången hos generatom (71) är kopplad till styret hos falteffekttransistorn (72) vars drain är kopplad via den forsta spolen (65) hos den andra transfonnatom (T2) till den andra elektroden hos den tredje kondensatorn (6), till katoden hos en sjätte diod (113) varš anod är kopplad till den andra kontakten på den fjärde spolen (64) K:\Patent\l 100-\l 10055700se\0l0329text.doc :s»|o 11-»1 1|.»| .fana 10 15 20 25 513 667 19 hos den första transformatom (Tl) vars första spole (61) är kopplad med sin andra kontakt via en femte spole (62) till kontakten hos en sjätte spole (63) och till kollektom hos effekttransistom (50); samt att den andra transformatorn (T2) är kopplad med kontakten hos den andra spolen (66) till katoden hos den sjätte dioden (113), och den andra kontakten hos den andra spolen (66) är kopplad till katoden hos den fjärde dioden (97) och till seriekopplade tredje (67) och fjärde (68) spolar, samt att utgången hos fälteffekttransistorn (72) är kopplad via den femte spolen (69) till kontakten på den sjätte spolen (70). (Figur 1)

4. System enligt krav 3, kännetecknat av att två seriekopplade lampor (74, 75) är inkopplade mellan gemensam kontakt (105) till tredje (67) och fjärde (68) spolar hos den andra transformatom (T2) å ena sidan och gemensam kontakt (104) till femte (69) och sjätte (70) spolar hos den andra transformatom (T2) å andra sidan. (Figur 1 b)

5. System enligt krav 3, kännetecknat av att den andra kontakten (107) på fjärde spolen (68) hos den andra transformatom (T2) är kopplad via fyra seriekopplade lampor (76-79) till den andra kontakten (106) på den sjätte spolen (70) hos den andra transforrnatom. (Figur 1 c)

6. System enligt krav 3, kännetecknat av den gemensamma kontakten (99) hos första (61) och femte (62) spolar hos den forsta transformatorn (Tl) är kopplad till anoden hos en diod (43) och att dess katod är kopplad via parallellt kopplade kpndensator (7) och lampa (80) till plusutgången (98) hos likriktaren. (Figur l d)

7. System enligt krav 3, kännetecknat av att kollektom (100) hos effekttransistom (50) är kopplad till anoden hos en diod (44), vars katod är kopplad via en kondensator (8) till plusutgången (98) hos likriktaren och via en lampa (81) till katoden hos en andra diod (45) och via en kondensator (9) till den andra kontakten (101) hos den sjätte spolen (63) hos den första transforrnatom (Tl) samt att anoden hos den sistnämnda dioden (45) är kopplad till katoden hos den förstnämnda dioden (44). (Figur l e)

8. System enligt krav 3, kännetecknat av att emittem (109) hos en fototransistor (57) är kopplad till anoden hos en andra zenerdiod (47), till elektroden och regulatorn hos en potentiometer (36), till den gemensamma utgången hos en förstärkare (82), samt till minusutgången (109) hos likriktaren, samt att kollektom hos fototransistom (57) är kopplad till inversingången hös förstärkaren (82) och via en resistor (20) till elektroden hos ytterligare K:\Patent\l l00-\l l0O5S700se\0l0329text.doc :sann >|>=| »ny-o »saan 10 15 20 25 518 667 » a n n u c a u 1 .o 20 en resistor (21), till matningskontakten hos förstärkaren (82) och till katoden (108) hos den tredje dioden, samt att direktingången hos förstärkaren (82) är kopplad till den andra elektroden hos potentiometem (36) och till elektroden hos en resistor (22), vars andra elektrod är kopplad till katoden hos den andra zenerdioden (47) och till den andra elektroden hos den ytterligare resistom (21), samt att utgången (110) hos förstärkaren (82) är kopplad till basen hos den första transistom (51). (Figur 1 t)

9. System enligt krav 3, kännetecknat av att basen (110) hos den första transistom (51) är kopplad via en terrnoresistor (38) till katoden (108) hos den tredje dioden (42). (Figur l g)

10. System enligt krav 3, kännetecknat av att minusutgången hos likriktaren (109) är kopplad till gemensamma utgångar hos en mikrofon (87), en förstärkare (83), en amplituddetektor (88), till elektroden hos en kondensator (10) och med emittern hos en tredje transistor (53), varvid utgången hos mikrofonen (87) är kopplad till ingången hos förstärkaren (83), vars utgång är kopplad till ingången hos amplituddetektom (88), vars utgång är kopplad till den andra elektroden kondensatorn (10) och med basen hos den tredje transistom (53), vars kollektor (110) är kopplad till basen hos den första transistom (51) och via en resistor (24) till matningskontakter hos amplituddetektom (88) och förstärkaren (83) och till katoden (108) hos den tredje dioden (42). (Figur l h)

11. System enligt krav 3, kännetecknat av att minusutgången hos likriktaren (109) är kopplad till gemensamma utgångar hos en Schmitt-trigger (92), en frekvensdetektor (93), en förstärkare (84), en amplituddetektor (89), till elektroden hos en kondensator (ll), till elektroden hos en ytterligare kondensator (12), till emittem hos en tredje transistor (54), varvid en kapacitanselektrod (91) är kopplad till ingången hos Schmitt-triggern (92) och via en resistor (25) till utgång hos Schmitt-triggem (92) och till ingången hos frekvensdetektom (93), vars utgång är kopplad till ingången hos förstärkaren (84), vars utgång är kopplad till amplituddetektom (89), vars utgång i sin tur är kopplad till den andra elektroden hos den ytterligare kondensatom (12) och till basen hos den tredje transistom (54), vars kollektor är kopplad till basen (110) hos den första transistom (51) och via en resistor (26) till (109) hos Schmitt-triggem och katoden hos den tredje dioden (42). (Figur 1 k) \ l matningsutgångar amplituddetektom, förstärkaren, frekvensdetektorn, K:\Patent\l l0O-\l l0055700se\0l 0329textdoc nvonn :nina unna» I-»un 10 15 20 25 » » u - .n 518 667 . . - . . - . . . vc 21

12. System enligt krav 3; kännetecknat av att med att minusutgången hos likriktaren (109) är kopplad till gemensamma utgångar hos en Förstärkare (85) och en amplituddetektor (90), till katoden hos en fotodiod (49), till elektroden hos en kondensator (13), till emittem hos en transistor (55) och till emittem hos en fototransistor (58), vars kollektor är kopplad till elektroden hos en ytterligare resistor (28) och till ingången hos förstärkaren (85), vars utgång är kopplad till ingången hos amplítuddetektom (90), vars utgång är kopplad till den andra elektroden hos kondensatom (13) och till basen hos transistom (55), vars kollektor är kopplad till basen (110) hos första transistom (5l)och via en resistor (29) till matningsutgångar (108) hos amplituddetektorn (90) och förstärkaren (85), till den andra elektroden hos den ytterligare resistom (28), till katoden hos den tredje dioden (42) och via en resistor (27) till anoden hos ljusdioden (49). (Figur l 1)

13. System enligt krav 3, kännetecknat av att minusutgången hos likriktaren (109) är kopplad till gemensam utgång hos en timer (95) och till minuselektroden hos en ackumulator (94), varvid katoden (108) hos den tredje dioden (42) är kopplad till pluselektroden hos ackumulatom (94) och till matningsutgângen hos timem (95), vars utgång är kopplad med basen (110) hos den första transistom. (Figur 1 m)

14. l4. System enligt krav 3, kännetecknat av att regulatorn hos en potentiometer (37) är kopplad till anoden hos en andra zenerdiod (48), till negativa matningsutgångar hos en förstärkare (86) och en multiplikator (96), till minusutgången (109) hos likriktaren och till en elektrod hos en kondensator (14) vars andra elektrod är kopplad till ingången hos multiplikatom (96) och via en resistor (34) till emittern (112) hos effekttransistom (50), varvid den andra ingången hos multiplikatom (96) är kopplad via en resistor (32) med positiva matningsutgångar hos multiplikatom (96) och förstärkaren (86), med utgången (108) hos katoden hos den tredje dioden (42), och via en resistor (31) dels till katoden hos den andra zenerdioden (48) och dels via en resistor (30) till inversingången hos förstärkaren (86) vars andra ingång kopplas till utgången hos multiplikatom (96), och varvid förstärkarens utgång (1 1 l) är kopplad till basen hos den andra transistom (52). (Figur l n) K:\Patent\l l00-\l l0055700se\0l 0329textdoc