SE516228C2 - Fädningsmarginaltest - Google Patents

Description

20 25 30 5162 228 Innan radiolänken kan tas i bruk måste därför en uppskattning av det värsta tillståndsfallet göras på så sätt att den nödvändiga nertoningsmarginalen kan hittas.

I det följande skall en känd typ av radiolänk liksom även tilldelad mätutrustning som används i samband med installationen förklaras tillsammans med en känd procedur för att mäta nextoningsmarginalen. Hänvisning görs härvid till fig. 1 som visar ett blockschema av den kända anordningen.

Radiolänken innefattar följande element på sändarsidan: en modulator, MOD, typiskt innefattande framåtriktade felkorrigeringskodorgan, EMI, och har en inmatningstenninal till vilken inmatningssignalen Si avges, en effektförstärkare, AMP, kopplad till modulatom MOD, en sändarantenn, TXa. Eventuellt kan banan mellan effektförstärkaren AMP och sändarantennen TXa frånkopplas för mätändamål.

Radiolänken innefattar följ ande element på mottagarsidan: En mottagarantenn, RXa, en mottagningssignalnivåmätare, RSSI, som tillhandahåller en numerisk värdeindikering av mottagningsnivån, ett automatiskt förstärkningskontrollelement, AGC, och en demodulator, DEM, som typiskt innefattar framåtriktade felkorrigeringskodningsorgan, EM2, och tillhandahåller vid dess utmatningsterminaler den frarnåtriktade felkorrigerade signalen, So. Såsom är väl känt innebär användningen av framåtriktad felkonigering (FEC) att en viss nivå av signalinnehållet som sänds är redundant. Den framåtriktade felkorrigeringskodningen gör systemet mera robust på så sätt att även om signalnivån faller under detekteringströskeln under en viss tidsperiod är det möjligt att återställa kodens ursprungliga innehåll.

En mätutrustning som innefattar följ ande element används i samband med installeringen av ovan beskrivna radiolänk: en testbildsgenerator, PG, visas kopplad till signalinmatningen vid modulatom, MOD och si gnalanalysatom, SA, är kopplad till utmatningssidan vid So.

Genom en analys av den genererade signalen och den mottagna signalen kan bitfelraten beräknas. 10 15 20 25 30 516 228 a Såsom visas i fi g. 1 representeras den fysiska effekten för antennen/luftgränssnittet av funktionsblocket AIR under det att bidrag från omgivande radiokällor har indikerats genom källan N(t).

Under mätningama kan ett dämpningsblock (ej visat) införas i signalbanan mellan förstärkaren AMP och sändarantennen TXa vid punkten At för att dämpa signalen och därigenom simulera den dämpning som skulle kunna förorsakas av dåligt väder.

När projekteringen och den fysiska installationen har avslutats för en given radiolänk kopplas ovan beskrivna mätutrustning till utrustningen och nertoningsmarginaltester kan företas.

Genom att dämpa den sända signalen, under stabila atmosfäriska förhållanden, kan bitfelraten för demodulatoms utmatningssignal kartläggas som en funktion av signaldämpningen eller inmatningssignalens styrka. Dessa mätningar utföres med hänsynstagande till den aktuella brusnivån från andra källor.

Installationen/nertoningsmarginaltestprocessen kan beskrivas som iterativ varigenom systemets konstruktionsparametrar, såsom antennkonfiguration och placering, ändras till dess att dessa värden matchar den erforderliga nertoningsmarginalen.

I dokumentet WO96/31009 beskrivs en tvåvägsadaptiv effektkontroll för en tvåvägslänk i vilken signalförsämringen uppmätt i termer av en bitfelrat på respektive länk tas med i beräkningen för att reglera effektemissionen.

Sändar-/mottagarsystemet enligt ovanstående dokument innefattar en återkopplingsbana i vilken sändarens uteffekt regleras i överensstämmelse med ineffekten uppmätt av mottagaren eller i överensstämmelse med si gnalbrusförhållandet för signalen uppmätt av mottagaren.

Ett problem med systemet som beskrivs i ovanstående dokument är att användaren av ett sådant system alltid sänder med den lägsta sändareffektnivån som garanterar felfri 10 15 20 25 30 516 4228 " överföring. Denna användare kommer inte att ha någon nytta av denna mekanism; endast andra användare i närheten tjänar på det. Det är vidare svårt att bevisa att ett stabilt system kan uppnås i en komplex omgivning med hundratals användare med inbördes interferensbanor. Resultatet blir att användare inte kommer att välja ett sådant system emedan huvudsakligen andra, som är typiska konkurrenter, kommer att tjäna på det.

Sammanfattning av uppfinningen Som framgår av den ovanstående beskrivningen är den kända nertoningsmarginaltestproceduren tids- och personalkrävande. Vidare kan nertoningsmarginaltester bara tillämpas före den aktuella funktionen emedan ingen trafik kan sändas på länken när mätutrustningen är införd i signalbanan.

I en situation som konstant ändras och där nya radiokällor kontinuerligt installeras i omgivningen är det förstås svårt att fastställa den aktuella nertoningsmarginalen. Över tiden kan brusnivån öka så mycket att nertoningsmarginalen som implementerats vid installation kan visa sig vara otillräcklig.

Det är därför ett första syfte med föreliggande uppfinning att utföra ett funktionstest för ett radiosystem och mera specifikt en in-servicenertoningsmarginaltest för ett radioreläsystem för att garantera att den erforderliga nertoningsmarginalen är den förhärskande.

Detta syfte har uppnåtts genom vad som angivits i det oberoende förfarandekravet 1 och det oberoende anordningskravet 9.

Testet enligt uppfinningen är med fördel utfört under en kort tidsperiod utan att avbryta de trafikmeddelanden som sänds på länken.

Ett annat syfte är att utföra ett funktionstest baserat på att övervaka sändarens utmatningseffektnivå.

Detta syfte har uppnåtts genom vad som anges i kravet 2. 10 15 20 25 30 516 228 s Det är också ett annat syfte att uppnå ett funktionstest baserat på övervakning av mottagarens inmatningseffektnivå.

Detta syfte har uppnåtts genom vad som anges i kravet 3.

Nertoningsmarginaltestet enligt denna uppfinning initieras antingen när så önskas eller initieras automatiskt genom klockinitialisering, dvs. under tiden som banan fungerar på traditionellt sätt.

Andra fördelar framgår av de kvarvarande kraven och den följ ande detaljerade beskrivningen av uppfinningen.

Kort beskrivning av ritningarna Fig. l visar ett blockschema över en känd radiolänk och känd mätutrustning, fi g. 2 'ar ett blockschema enligt en första utföringsfonn av uppfinningen, fi g. 3 visar schematiskt bitfelraten före resp. efter utförande av framåtriktad felkonigering såsom en funktion av inmatningseffektnivån under en första brusnivå (A) och en andra ökad brusnivå (B), fig. 4 visar schematiskt si gnalnivåer enligt den första utföringsformen av uppfinningen, fig. 5 är ett blockschema över ett andra utförande av uppfinningen, och fi g. 6 visar schematiskt signalnivåer enligt uppfinningens andra utförande.

Detaljerad beskrivning av ett föredraget utförande av uppfinningen I fi g. 2 visas ett första utförande av radioreläsystemet enligt uppfinningen.

Radioreläsystemet innefattar en sändare TX, innefattande en modulator MOD, förstärkare AMP, antenn TXa och en mottagare RX, innefattande antennen RXa, automatiskt förstärkningskontrollelement AGC och demodulatom DEM. Radioreläsystemet är inrättat för sändning av digitala data. 10 15 20 25 30 516 228 6 Sändaren och mottagaren innefattar respektive framåtriktade felkorrigeringsorgan EMI och EM2 för att utföra framåtriktad felkorrigering på den sända signalen. Det framåtriktade korrigeringsorganet EM2 är inrättat för att tillhandahålla ett värde, FCA, som är indikativt för den aktuella korrigeringsaktiviteten som utföres på kommunikationskanalen under normal drift.

I utföringsformen i fi g. 2 innefattar mottagaren en mottagarsignalnivåmätare RSSI för att skapa en mottagningseffektsignal Rfin, indikativ för si gnalstyrkan vid mottagaren.

Reläsystemet innefattar vidare en styrenhet, CU, innefattande en central processor och olika gränssnitt och styrenheten är inrättad att mottaga mottagningssignalstyrkesignalen Rfin och den framåtriktade felkoirigeringsaktivitetssignalen FCA. Styrenheten CU utsänder en effektstyrsignal PWs. i Förstärkaren AMP har organ för att justera sändarens utmatningseffekt i beroende av effektstyrsignalen PWs.

Reläsystemet innefattar vidare organ för att överföra data, innefattande effektstyrsignalen PWs, på en alternativ kanal, såsom över det offentliga telefonnätet eller på en overheadkanal i reläsystemet. Reläsystemet innefattar två overheadenheter M1 och M2 för att sända dessa signaler.

En gränssnittsenhet IU ger extern tillgång till den centrala enheten CU och de data som erhållits genom den centrala enheten CU.

Funktionen för anordningen enligt uppfinningen skall nu beskrivas med hänvisning till fig. 3.

I det i fig. 3 visade exemplet är bitfelraten hos inmatningssignalen visad som en funktion av inmatningseffektnivån respektive före och efter det att framåtriktad felkorrigering har utförts i mottagaren. Diagrammet betecknat Al representerar bitfelraten före den - u u . . o n . a nu 10 15 20 25 30 516 228 v c uu c u o o -.. «.- . u . u. u. - . n e n u . o o u. n s n v 7 n s n 1 u u u- u. framåtriktade felkorrigeringen under det att diagrammet A2 representerar bitfelraten efter den framåtriktade felkorrigeringen.

För illustrativa ändamål har diagrammen ritats såsom raka linjer. Det skall dock förstås att diagrammen skulle kunna vara kurvforrni ga.

Dämpning förorsakad av vädret har den effekten att inmatningseffekten vid mottagaren minskar. Följaktligen kan förväntade variationer i bitfelraten hittas genom att fastställa variationen i inmatningseffektnivån, motsvarande den väderförorsakade dämpningen och läsa bitfelraten som framgår av diagrammet A2.

Diagrammen A1 och A2 kan exempelvis motsvara den interferenssituation som tillämpas när radiolänken upprättades. Under installation skulle normalt konstruktionsparametrama väljas på så sätt att nertoningsmarginalen skulle bli tillräckligt stor för att ge plats för en viss framtida ökning i brusnivån.

Såsom omnämnts under diskussionen av den kända tekniken bör tester företas för att fastställa en beräkning för det minsta inmatningseffektvärdet, Rfinw svarande mot en fastställd värsta fallens väderdämpning av inmatningssignalen.

I fig. 3 anger inmatningseffektvärdena Rfinc inmatningseffekten vid mottagaren vid klar himmel och RfinO anger en ideal nominell inmatningseffektnivå som tjänar som referensnivå för att definiera nertoningsmarginalen. RfinO skulle kunna inställas som inmatningseffektvärde som uppträder en given klar dag, Rfinc. En värsta fallens signalförsämringsmarginal, W, har defmierats som skillnaden mellan den ideala norninella inmatningseffektnivån och den värsta fallens inmatningseffektnivå.

Från exemplet visat i fig. 3 framgår att platsen för diagrammen A1 och A2 ger väl tilltaget utrymme för dämpning vid dåligt väder vid den givna brusnivån. Faktum är att nertoningsmarginalen är vald så hög att en bitfelrat över BER(Aw) (bitfelraten svarar mot den nivå, Rfinw, som bedöms vara det värsta fallet) inträffar med största säkerhet icke. 10 15 20 25 30 5168 2 2 8 šïï* - Om nu brusnivån ökar vid ett senare steg gäller inte längre diagrammen A1 och A2.

Detekteringströskeln i mottagaren påverkas negativt och diagrammen ändras åt höger. Den nya situationen representeras, såsom exempel, av diagrammet Bl som representerar bitfelraten före den framåtriktade felkorrigeringen och diagrammet B2, efter den framåtriktade felkorri gerin gen. Det skall noteras att under den nya ökade brusnivån skall värsta fallets bitfelrat motsvara en bitfelrat av BER(Bw) 10exp-4, vilket, såsom exempel, kan befinnas oacceptabelt.

Det skall noteras att diagrammen och motsvarande bitfelrater som återges i fi g. 3 endast är exemplifierade och att de inte nödvändigtvis representerar sanna värden. Dessutom är diagrammens linjära form schematisk.

Som ovan nämnts söker typiskt nättillhandahållaren en garanti för en önskad maximal bitfelrat efter framåtriktad felkorrigering.

Som framgår från diagrammen A1, A2, Bl och B2 motsvarar en viss given framåtriktad felkorrigeringsaktivitet, FCA, en viss bitfelrat, BER.

Om exempelvis den maximalt acceptabla bitfelraten är BER(1) (10exp-5) återfinns motsvarande framåtriktad felkorrigeringsaktivitet såsom den vertikala skillnaden mellan diagrammen A1 och A2, som här är värdet FCA1.

I fig. 3 har nertoningsmarginalen motsvarande den brusnivå som råder under situation A angivits genom distansen FM(A). Likaså har nertoningsmarginalen i situation B angivits genom distansen FM(B).

I situation A framgår att nertoningsmarginalen FM(A) i hög grad överstiger det kritiska värdet W. I situation B är dock nertoningsmarginalen FM(B) mindre än den erforderliga nertoningsmarginalen W. Om en värsta fallens situation inträffar under brusnivån given av B, framgår att bitfelraten efter korrigering skulle uppgå till "den oacceptabla" nivån BER(Bw) (l0exp-4) om den dämpning som beräknats har ett så lågt värde som Rfinw. v n Q o v. 10 15 20 25 30 516 228 9 .nu u.

Syftet med föreliggande uppfinning är att utvärdera den aktuella nertoningsmarginalen under drift.

Enligt uppfinningen beräknas ett nertoningsmarginaltestvärde enligt en första rutin vid vilken sändarens utmatningseffekt initialt sänder vid nominell utmatningseffekt. Sedan minskas gradvis sändarens utmatningseffekt till dess att den framåtriktade felkorrigeringsaktiviteten FCA når ett förutbestämt värde, FCAl. Detta fall i utmatningseffekt kan utföras när länken används för ordinär kommunikation. Därför bestäms ett nertoningsmarginaltestvärde FM såsom förhållandet mellan en signal relaterad till den minskade utmatningseffekten motsvarande det förutbestämda framåtxiktade felkorrigeringsvärdet (FCA1) och ett fixerat referensvärde. Slutligen ökas utmatningseffekten till nominell utmatningseffekt.

Enligt utförandet i fi g. 2 baseras minskningen i utmatningseffekt på en mätning av den mottagna inmatningseffekten, tillhandahållen av mottagarens effektnivåmätare RSSI.

Nertoningsmarginalen bestäms som förhållandet mellan den minskade inmatningseffektnivån Rfinl och en fixerad referenseffektinmatningsnivå, RfinO. Denna referensnivå kan exempelvis inställas något över vad som är känt att vara mottagarinmatningseffekt Rfinc vid klar himmel.

Som senare skall förklaras kan minskningen med avseende på utmatningseffekten baseras på en mätning av den sända utmatningseffekten efter AMP-steget i sänderemottagare eller mätningar utfördai närheten av sändarantennen.

Ovanstående rutin skall lämpligen ha en kort varaktighet.

Följaktligen kommer det kumulerade antalet bitfel att bara obetydligt öka på grund av extra fel som "produceras" under rutinen. Rutinen kan utföras så ofta som är nödvändigt och kan med fördel utföras automatiskt på en periodisk basis.

Det skall noteras att nertoningsmarginaltestet som ovan beskrivits inte leder till avbrott i trafikflödet om det värsta fallets väder som förorsakat dämpningen är sällsynt. Om situation B skulle inträffa på grund av en ökad aktivitet från andra källor, framgår att ~ n - a n 10 15 20 25 30 516 228 §II=§fI§ 'ï =°= 10 . .. . .. .. utmatningseffekten justeras ned endast till värdet FCAI som motsvarar en inmatningseffekt Rfin1(B), för vilken motsvarande bitfelrat per definition uppgår till BER(l), (l0exp-5) som fortfarande ligger på väl tilltaget avstånd från det undre kritiska värdet för Rfinw.

Nertoningsmarginaltester kan utföras enligt den första rutinen som ovan beskrivits så ofta som är nödvändigt. Om det beräknade nertoningsmarginaltestvärdet FM(t) närmar sig eller faller under W, bestämmer den effektiva bitfelraten det kritiska värdet för det maximalt önskade BER-värdet.

I fig. 4 visas schematiskt inmatningseffektnivån enligt periodisk tillämpning av den första rutinen i uppfinningens första utförande. Det maximala inmatningseffektvärdet Rfin representerar inmatningseffekten RfinC vid uppskattad klar himmel och har valts som referensvärde RfinO. Det framgår att den rådande inmatningseffekten ändrar över tiden beroende på ändrade klimatiska förhållanden. Minskningen av inmatningseffekt, Rfinl, som genereras enligt den första rutinen, definierar en återgivning av hur nertoningsmarginalen, FM, ändras över tiden. Såsom exempel har nertoningsmarginaltestvärdena FM(A) och FM(B) motsvarande situation A och B respektive angivits.

Enligt en ytterligare aspekt på uppfinningen utfärdas en varningssignal om denna situation inträffar under test av nertoningsmarginalen och möjliggör därigenom att korrigeringsåtgärder kan vidtas innan en ogynnsam överföringssituation inträffar.

Om nertoningsmarginalen når en kritisk nivå måste radiolänken återkonfigureras på så sätt att en maximalt förväntad kumulerad stilleståndstid kan garanteras.

Enligt en ytterligare aspekt på uppfinningen kan mätningar av den aktuella nertoningsmarginalen bara utföras i gott väder, t.ex. när Rfin ligger ovanför ett visst värde under en viss period. Därigenom uppfylles att det kumulerade antalet bitfel som genereras under den första rutinen kan hållas mycket lågt. 10 15 20 25 30 516 228 a av c nu o o- n» a. nu I- Iv I n o oc: u n» n .n o c ø o 11 u u u n u» av un. no - v o o n Den första rutinen genomföres bara när det finns en indikering enligt en andra rutin om att förhållandet med klar himmel föreligger. Den andra rutinen innebär att sändning utföres vid en nominell maximal utmatningseffekt Pout = Pnom under tiden som inmatningseffektnivån, Rfin, övervakas. När inmatningseffektnivån ligger ovanför en förutbestämd första övre gräns under en förutbestämd tidsperiod fastställs en indikation att det föreligger klart väder.

Eventuellt övervakas det framåtriktade felkonigeringsaktivitetsvärdet FCA och den aktuella framåtriktade felraten BER. Skulle något av dessa värden nå kritisk nivå avbryts nertoningsmarginalrutinen och ökar utmatningseffekten tillbaka till nominell utmatningseffekt.

Andra föredraget utförande av uppfinningen I fig. 5 visas ett altemativt utförande. Detta utförande skiljer sig från utförandet i fig. 2 i det att i stället för att utvärdera den mottagna effektnivån utvärderas direkt utmatningseffektnivån för att skapa nertoningsmarginaltestvärdet. Återigen minskas utmatningseffekten Pout till dess att det har skapats en förutbestämd framåtriktad felkorrigeringsaktivitet. Men i detta utförande är nertoningsmarginaltesten beräknad bara när det befinnes existera blå himmel, S.

För detta ändamål utvärderas uteffektnivån Pout from förstärkaren AMP genom sändarsignaleffektnivåmätaren TSSI och lämnas över till overhead-enheten M2.

Utmatningseffektnivån Pout kommuniceras till overhead-enheten M1 varifrån den tillhandahålles styrenheten CU.

Bedömningen om väderförhållanden med blå himmel återfinnes såsom beskrivet under det första utförandet. I utförandet enligt fig. 5 används mottagarens inmatningseffektnivåmätare RSSI för att bedöma om det råder väderförhållanden med klar himmel. 10 15 20 516 228 12 . .. . ..

Enligt det andra utförandet kan in-service-nertoningsmarginaltestrutinen med fördel utföras automatiskt på en periodisk basis eller när så begärs. Eventuellt kan rutinen utföras endast när det befinns föreligga väderförhållanden med blå himmel.

I fig. 6 visas variationer i utmatningseffekt genererad i enlighet med det andra utförandet.

Den normalt rådande utmatningseffektnivån har betecknats som Poutnom under det att den minskade effektnivån som genererats enligt nertoningsmarginaltestvärdesrutinen har betecknats Poutl. Det inses att nertoningsmarginaltestvärdet endast kan baseras på värden när det föreligger blå himmel, betecknat med pilarna S. Återigen skall noteras att figurema endast är schematiska och att utmatningsfall enligt den första rutinen kan vara av mycket kort varaktighet.

Som ett altemativ till signalvärdena angivna i ñg. 6 kan rutinen bara utföras när det befinns föreligga blå himmel, dvs. vid de punkter i tiden som anges genom pilar S.

Altemativt kan ett statistiskt förfarande användas för att finna tillämpbara nertoningsfelmarginaltestvärden, Lex. varigenom de minsta värdena Poutl identifieras inom en förutbestämd tidsintervall.

För en fackrnan står det klart att signaler sådana som fältstyrkesignaler kan användas istället för si gnaleffektnivåer för att utvärdera testet för nertoningsmarginalen enligt uppfinningen. På samma sätt kan alternativa referensvärden väljas för att skapa nertoningsmarginaltestvärden vilket ligger inom ramen för bifogade krav.

Claims (12)

10 15 20 25 30 516 228 13 : - . ~ n Patentkrav

1. Förfarande för att under drift utföra nertoningsmarginaltester i ett radioreläsystem under stöming från andra radiokällor, varvid reläsystemet har en sändare (TX) och en mottagare (RX) samt har sändaren och mottagaren framåtriktade felkorrigeringsorgan (EM) för att utföra felkonigering av den mottagna signalen och organ för att tillhandahålla en mätning av den framåtriktade felkorrigeringsaktiviteten (FCA), varvid i förfarandet ingår en första rutin innefattande stegen att sända vid norninell utmatningseffekt, gradvis minska sändarens utmatningseffektnivå till dess att den framåtriktade felkorrigeringsaktiviteten uppgår till ett förutbestämt värde (FCA1) under fortsatt kommunikation, fastställa en si gnalnivå (Rfinl, Poutl) relaterad till den minsta utmatningseffektnivån, fastställa ett nertoningsmarginaltestvärde (FM) som förhållandet mellan den uppmätta si gnalnivån svarande mot det förutbestämda framåtriktade felkonigeringsvärdet (FCAl) och en förutbestämd referensnivå (RfinO; Poutnom), öka utmatningseffekten till nominell utmatningseffekt.

2. Förfarande enligt krav 1, vid vilket nertoningsmarginaltestvärdet (FM) är baserat på den uppmätta minskade utmatningseffekten när den framåtriktade felkorrigeringsaktiviteten når det förutbestämda värdet (FCA1) och ett förutbestämt fixerat värde såsom den nominella utmatningseffekten (Poutnom), varvid nertoningsmarginaltestvärdet endast baseras på värden som uppträder när det råder molnfri himmel.

3. Förfarande enligt krav 1, vid vilket nertoningstestvärdet är baserat på den mottagna inmatningseffekten motsvarande den minskade utmatningseffekten när den framåtriktade konigeringsaktiviteten når det förutbestämda värdet (FCA1) och ett förutbestärnt fixerat värde, såsom ett inmatningsvärde (RfinO,Rfinc) vid bedömd molnfri himmel. 10 15 20 25 30 516 2 2 8 šï* - :Išffijf 14

4. Förfarande enligt något av kraven 1-3, vid vilket en varningssignal utfärdas om nertoningsmarginaltestvärdet (FMt) är mindre än ett förutbestämt värde (W) som är indikativt för en bedömd värsta fallens vädersituation.

5. Förfarande enligt något av föregående krav, vid vilket den första rutinen endast utföres när en indikation enligt den andra rutinen indikerar att det föreligger blå himmel, varvid den andra rutinen innefattar att sända vid nominell utmatningseffekt (Pout=Pnom) under övervakning av inmatningseffektnivån (Rfin) och när inmatningseffektnivån ligger ovanför en förutbestämd första övre gräns under en förutbestämd tidsperiod påvisande en indikering att det föreligger blå himmel.

6. Förfarande enligt något av föregående krav, vid vilket den första rutinen avbryts och utmatningseffekten (Pout) justeras omedelbart till nominellt värde om det korrigerade antalet bitar överskrider ett kritiskt värde.

7. Förfarande enligt något av föregående krav, vid vilket den första rutinen initieras på en reguljär basis.

8. Förfarande enligt något av kraven 1-6, vid vilket den första rutinen initieras på begäran.

9. Reläsystem som har en sändare (TX) och en mottagare (RX) för att sända digital data över en kommunikationskanal varvid sändaren resp. mottagaren har framåtriktade felkorrigeringsorgan (EMI, EM2) i vilka framåtriktad felkorrigering utföres, varjämte det framåtriktade felkonigeringsorganet är inrättat att tillhandahålla ett värde (FCA) som är indikativt för den aktuella kon-igeringsaktiviteten som utföres på kommunikationskanalen under normal drift, varvid radioreläsystemet vidare har organ för att skapa en signal (Rfin, Pout) som är indikativ för sändarens utmatningseffekt, varvid reläsystemet vidare innefattar en styrenhet (CU) som är inrättad för mottagning och att signalen (Rfin, Pout) är indikativ för sändarens utmatningseffekt och den framåtriktade 10 15 20 25 516 228 s 1 felkorrigeringsaktivitetssignalen (FCA) varjämte styrenheten (CU) är inrättad att utge en effektstyrsignal (PWs), att sändaren (TX) har organ (AMP) för att justera sändarens uteffekt i beroende av effektstyrsignalen (PWs), att reläsystemet vidare innefattar organ för att överföra data (M1, M2) innefattande effektstyrsignalen (PWs) på en alternativ kanal, varj ämte styrenheten (CU) är inrättad att utföra en första rutin där sändarens utmatningseffekt minskas till en lägre nivå när den framåtriktade felkorrigeringsaktiviteten (FCA) når ett förutbestämt värde (FCAl), det fastställs en signal relaterande till den minskade utmatningseffektnivån (Rfinl, Poutl), det fastställs ett nertoningsmarginaltestvärde (FM) såsom förhållandet mellan en förutbestämd fixerad si gnalnivå (RfinO, Poutnom) och den fastställda signal som hänför sig till den minskade utmatnignsnivån (Rfinl, Poutl) motsvarande det förutbestämda framåtriktade felkomgeringsvärdet (FCA1).

10. Reläsystem enligt krav 9, vid vilket signalen (Poutl) som hänför sig till utmatningseffektnivån är en signal som direkt härleds från organet (AMP) för att justera sändarens (TX) utmatningseffekt.

11. Reläsystem enligt krav 9, vid vilket signalen (Rfinl) avseende utmatnignseffektnivån är inmatningseffektnivån vid mottagaren (RX).

12. Reläsystem enligt krav 9-11, vid vilket styrenheten är inrättad att utfärda en varningssignal om nertoningsmarginaltestvärdet (FM) är mindre än ett förutbestämt värde (W). n 1 ~ o o o»