SE513130C2 - Sätt och anordning för att förhindra skador vid påkörning av ändpartiet av ett vägräcke - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 513 130 2 stoppa men istället lyftes fordonet av ändavslutningen efter hand som for- donet rör sig utefter denna. Ett voltande fordon kan lätt bli följden. Vidare krävs vid montering av en sådan ändavslutning omfattande grävningsarbeten.

Det förekommer också varianter, där man på den mot trafiken vända änden av ett räcke, som har en på högkant stående, i tvärsnitt ungefärli gen W- formad räckesprofil, placerat en skyddsdel eller anslagsdel, vilken har betyd- ligt större yta än tvärsnittsytan på den i vägräcket ingående räckesproñlen och vilken är avsedd att träffas av ett påkörande fordon. De stolpar, som närmast anslagsdelen uppbär räckesprofilen är tillverkade av trä och har an- visningar, så de på ett kontrollerat sätt brister vid påkörning av räcket. An- slagsdelen är anordnad på den mot trafiken vända änden av ett aggregat, som vid påkörning är avsett att skjutas utefter räckesprofilen. Detta aggregat inne- fattar en omfornmingsanordning, som vid aggregatets förskjutning utefter räckesprofilen först plattar ut profilen så att denna får en form, som åtrninsto- ne närmar sig formen hos en på högkant stående plåtremsa. Omforrnnings- anordningen har vidare en krökningsanordning, som efter utplattningen av profilen horisontellt i sidled kröker ut den tillplattade profilen när aggregatet med anslagsdelen förskjuts utefter räcket.

Den ovan nämnda konstruktionen kan i vissa fall fungera bra, men kan inte användas mellan närbelägna körbanor, eftersom den tillplattade profilen skjuts ut i sidled i en av körbanorna, där den naturligtvis är ett farligt hinder.

De tidigare kända konstruktionerna har vidare nackdelar i form av komplice- rad och dyrbar montering (med omfattande grävningsarbeten), andra olycks- risker etc.

PROBLEMSTÄLLNING Den föreliggande uppfinningen har till ändamål att så utforma det inlednings- vis angivna påkörningsskyddet och sättet att hindra eller minska skador på ett fordon och dettas passagerare att därigenom elimineras nackdelarna hos tidi- gare känd teknik. Speciellt avser uppfinningarna att så utforma påkörnings- skyddet att detta blir enkelt och billigt i montering samt så långt möjligt eliminerar olycksrisker och ger en mjuk uppbromsning av ett påkörande fordon. Slutligen avser uppfinningen att så utforma påkörningsskyddet att det med fullgod skyddsverkan även kan användas mellan närbelägna körbanor. 10 15 20 25 30 35 513 130 PROBLEMLÖSNING Den till grund för uppfinningen liggande målsättningen uppnås beträffande påkörningsskyddet om detta kännetecknas därav att formningsanordningen har en ingångsände i linje med den odeforrnerade räckesstången och en ut- gångsände i marknivå, huvudsakligen i linje med räckets längdriktning.

I ett fördelaktigt utförande av påkörningsskyddet gäller lämpligen också att räckesstångens fria ände är förbunden med ett dragorgan, såsom en vajer eller kätting, vilket dragorgan sträcker sig i vägräckets längdriktning till den från vägräcket vända sidan av skyddsdelen, där det är förankrat i en i marken fäst förankringsanordning.

Den till grund för uppfinningen liggande målsättningen uppnås beträffande sättet om detta kännetecknas därav att räckesstången krökes snett nedåt mot marken, att den vid eller obetydligt över marknivå ges en inriktning utefter marken och att dess längdriktning hålles i huvudsak oförändrad jämfört med vägräckets ursprungliga längdriktning.

Ytterligare fördelar uppnås enligt uppfinningen om uppfinningsföremålet även kännetecknas av särdrag enligt patentkraven 2 och 3, 5-7 samt 9-1 l.

SAMMANSTÄLLNING ÖVER RITNINGSFIGURER Uppfinningen skall nu beskrivas närmre under hänvisning till bifogade rit- ningar. På dessa visar: figl ett vägräcke med ett påkömingsskydd enligt uppfinningen fig 2 en vy motsvarande fig l, varvid dock även under mark befintliga detaljer visas fig 3 en detaljvy ur frg 2 fig 4 en i uppfinningsföremålet ingående forrnningsanordning sedd från sidan, fig 5 formningsanordningen enligt fig 4 sedd uppifrån och 10 15 20 25 30 35 513 130 4 fig 6 fominingsanordningen enligt fig 4 sedd i riktning från högeri fig 4 och 5.

FÖREDRAGEN UTFÖRINGSFORM I fig l avser hänvisningsbeteckningen l en markyta längs vilken sträcker sig ett vägräcke 2, som har två över varandra belägna räckesstänger eller -profi- ler 3 resp 4. De båda räckesstängema 3 och 4 uppbärs av ett antal i marken 1 förankrade stolpar 5.

Räckesstängema 3, 4 är i den på ritningarna visade utföringsforinen rörfor- made, företrädesvis cirkulärcylindriska, samt är försedda med en längsgående slits, vilken på sina båda sidor är begränsad av med varandra ungefärligen parallella, utskjutande flänsar, vilka tjänar till räckesstängemas fastsättning i stolparna.

Räckesstängema kan även ha andra tvärsnittsformer, såsom elliptiska, rek- tangulära, kvadratiska etc. Det enda viktiga enligt uppfinningen är att de uppvisar ungefärligen samma böjmotstånd, eller åtminstone ett böjmotstånd i samma storleksordning, oavsett om den böjes horisontellt eller vertikalt. Spe- ciellt är en tvärsnittsforrn olämplig om den är utpräglat högsmal och därför har speciellt stort böjmotstånd i vertikal riktning. Däremot är det inget hinder att använda flera räckesstänger på olika höjdnivåer så länge den enskilda räckesstângen uppfyller vad som sagts ovan.

I sin i figurerna högra ände har vägräcket 2, som har två likadana, över varandra liggande räckesstänger 3, 4, en ändavslutning med ett påkörnings- skydd som är avsett att träffas av en påkörande bil (kör i riktning åt vänster i fig l och 2) så att denna inte träffar själva änden av räcket.

Påkörningsslcyddet innefattar en skyddsdel 6, som är avsedd att direkt träffas av det påkörande fordonet. Skyddsdelen har en undre del, som vilar på marken 1, och är anordnad förskjutbar utefter marken och i längdriktningen för vägräcket 2 så att en påkörande bil skjuter Skyddsdelen framför sig istället för att direkt träffa mot vägräckets ände. Skyddsdelen 6 har vidare samverkan med styrorgan, som hindrar skyddsdelen från att nämnvärt lyftas eller sido- förflyttas relativt räckets 2 längdriktning. Skyddsdelen 6 är vidare utförd för att ha maximal forrnstabilitet i förhållande till massan, vilken skall vara liten i förhållande till massan hos ett påkörande fordon. Uppskattningsvis kan 10 15 20 25 30 35 513 130 5 skyddsdelen 6 ha en massa i storleksordningen 100-200 kg, dvs mindre än l0-l5% av massan för en genomsnittlig personbil.

Skyddsdelen 6 innefattar en forrrmingsanordning 7, som samverkar med räckesstängema 3 och 4 för att åstadkomma formförändringar hos dessa när skyddsdelen 6 och formningsanordningen förskjuts framför ett påkörande fordon utefter vägräcket. Formningsanordningen har en ingångsände 8 i nivå med var och en av räckesstängema 3 och 4 och motsvarande utgångsändar, båda i nivån för marken l. Utgångsändarna är riktade huvudsakligen i räckets längdriktning.

Vid förskjutning av skyddsdelen 6 med formningsanordningen 7 utefter vägräcket åstadkommer forrnningsanordningen en nerböjning av räckes- stängema 3 och 4 från den normala, odeformerade nivån till en nivå i eller obetydligt över markytan 1. Den energi, som åtgår för fonnförändringen i räckesstängema 3 och 4 tas från rörelseenergin hos det påkörande fordonet varigenom detta retarderas. Med lämplig dimensionering såväl hos skydds- delen 6, formningsanordningen 7 som hos räckesstängema 3 och 4 kan så långa retardationssträckor som upp emot ett tiotal meter åstadkommas. Här- vid förutsätts att förbanden mellan stolpama 5 och räckesstängema 3 och 4 är utförda antingen så att de kan skjutas utefter räckesstängema 3 och 4 eller så att de brister när de kommer i beröring med formningsanordningen 7.

Av ñg 3 framgår att skyddsdelen 6 har formen av en av metallplåt tillverkad inneslutning eller låda, i vilken formningsanordningen 7 med krökta kanaler 9 och 10 är anordnad. Kanalema 9 och 10 är utförda för att i sig kunna uppta räckesstängema 3 och 4. De övre ändarna av kanalerna 9 och 10 är förbundna med i huvudsak raka rördelar 11 respektive 12, i vilka ändpartier av räckes- stängema 3 respektive 4 beñnner sig före en påkörning. De raka fördelarna ll och 12 kan anses ingå i de ovan nämnda styrorganen. I anslutning till de i fig 3 högra ändarna av rördelarna 1 1 och 12 är det anordnat övre lcrökta par- tier13 respektive 14 av de båda kanalerna 9 respektive 10. Dessa krökta par- tier är utförda för att kröka räckesstängema 3 respektive 4 i riktning snett nedåt mot markytan när aggregatet skyddsdel/formningsanordning förskjuts i riktning åt vänster i fig 1-3, dvs när aggregatet förskjuts utefter vägräcket i riktning åt vänster såsom följd av en påkörning. I mittområdena har kanaler- na 9 och 10 raka partier men vid sina undre ändar har de undre krökta partier 15 resp 16 via vilka räckesstängema 3 resp 4 krökes till med marken unge- färligen parallella positioner innan de lämnar aggregatet skydds- 10 15 20 25 30 35 513 130 6 del/formningsanordning när detta förskjuts åt vänster. Efter aggregatets skyddsdel/formningsanordning passage åt vänster ligger de två gånger de- fonnerade eller omformade räckesstängema 3 och 4 någorlunda raka och i marknivå.

I fig 4-6 visas tydligare utformningen av kanalerna 9 och 10 och det framgår att de båda kanalema har sina ingångsöppningar 17 resp 18 placerade över varandra och utgångsöppningama 19 resp 20 sida vid sida i marknivå. Av fig 5 framgår att utgångsöppningama divergerar något. Detta är i sig inget önskemål, eftersom de bör vara i huvudsak parallella med varandra, men är ingen större nackdel så länge divergensen är liten. Eventuellt kan kanalema 9 och 10 även vara horisontellt krökta så att deras utgångsändar är parallella eller åtminstone divergerar mindre.

Av fig 4 framgår vidare att de röraggregat, som utgör kanalema 9 och 10 samt rördelama ll och 12 är sammanfogade med varandra via förbindelse- stycken 21 och 22. Även vid de undre ändarna dvs i området för utgångs- öppningarna 19 och 20 är de förenade med varandra. Kanalerna och fördelar- na bildar därför en formstabil enhet, som vid sin förskjutning utefter räckes- stängema 3 och 4 förblir i stort sett odeformerad och istället kröker räckes- stängema. Vidare är sammanfogningen mellan skyddsdelen 6 och kanalema 9 och 10 så kraftig att några nämnvärda relativa rörelser mellan dessa kom- ponenter icke uppstår vid påkömingen och icke heller någon nämnvärd de- formation av helheten.

Ovan har kanalema 9 och 10 beskrivits såsom rörformade. Enligt uppfin- ningen är detta inte nödvändigt. Således kan kanalema vara begränsade av ett system av stänger, eller rör, såväl tvärgående som längsgående, men också av ränn- eller skålformade ledskenor som åstadkommer den eftersträvade form- ningen av räckesstängema 3 och 4.

För att även vid sneda påkömingar säkerställa den ovan beskrivna funktionen är de fria ändarna av räckesstängema 3 och 4 förbundna med dragorgan 23 respektive 24. Dragorganen, som ingår i de ovan nämnda styrorganen, är ut- formade för att hindra både lyftning och förflyttning av skyddsdelen 6 tvärs längdriktningen för räcket 2. Dragorganen 23 och 24 är utförda som vajrar, kättingar eller liknande. I den från vägräcket 2 vända sidan av skyddsdelen 6 är dragorganen förbundna med en i marken förankrad förankringsanordning 25. Förankringsanordningen 25 är belägen i eller under marlcnivå och utgör 10 15 20 25 30 35 513 130 7 därför inget riskmoment för ett påkörande fordon. Genom av förekomsten av dragorganen 23 och 24 samt förankringsanordningen 25 hindras skyddsdelen 6 och räckesstängema 3 och 4 att förskjutas i sidled vid en sned påkörning.

Föranlcringsanordningen 25 och dess placering nära skyddsdelen 6 innebär också ett hinder mot lyftning av skyddsdelen.

Förankringsanordningen 25 har ett antal i marken neddrivna förankrings- stänger eller -rör 26, vilka vid sina övre ändar är förenade via en eller flera horisontella stänger 27, som ligger i eller under markytan l. Hur lång den eller de horisontella stängema 27 behöver vara och hur många de i marken neddrivna förankringsstängema 26 behöver vara kan variera men är beroende på markförhållandena. Tanken är dock den att förankringsanordningen skall sitta stationär i marken utan att förflyttas eller deforrneras i nämnvärd om- fattning även vid mycket våldsamma påkörningar. Vidare är dragorganen 23 och 24 utförda för att tåla mycket stora dragbelastningar så att därigenom räckesstängerna 3 och 4 hålles säkert längdfixerade i förhållande till förank- ringsanordningen 25.

En anpassning av den bromskraft, som erhålles vid skyddsdelens 6 förskjut- ning utefter vägräcket 2 kan göras genom lämpliga val av dimensioner, pro- filform och materialkvalitet i räckesstängema 3 och 4. På motsvarande sätt påverkar krökningarna i kanalema 9 och 10 deformationsarbetet. Speciellt är det möjligt att utöver vertikala kräkningar även utsätta räckesstängema 3 och 4 för krökningar i andra riktningar, såsom horisontellt.

För att underlätta montering och inställning av uppñnningsföremålet är in- fästningarna av dragorganen 23 och 24 inställbara och förspärmbara, före- trädesvis i båda ändar.

Uppfinningen har ovan beskrivits såsom tillämpad på en räckesprofil som är någorlunda rotationssymmetrisk när det gäller hållfasthetsegenskaper. I alter- nativet med en på högkant stående, i tvärsnitt ungefärli gen W-formad räckes- proñl (har i praktiken en höjd på 310 mm) går det inte att direkt böja ner denna utefter marken eftersom dels böjmotståndet är för stort och dels höjden så stor att den knappast får plats under en normal personbil.

För att eliminera detta problem är i en modifierad utföringsform formnings- anordningen 7 utförd på ett annorlunda sätt än vad som beskrivits ovan. Så- ledes innefattar fommingsanordningen 7 en kil- eller valsanordning medelst 10 15 513 130 8 vilken den ursprungligen ungefärli gen W-forrnade profilen plattas ut, åt- minstone delvis, så att den blir bredare (högre i användningsläget i vägräeket) och smalare och därigenom lättare att böja.

Fornmingsanordningen 7 har vidare en vridanordning medelst vilken den helt eller delvis tillplattade profilen vrides ungefär 1A. varv kring sin längdaxel så att profilen får sin största utsträckning, bredden, orienterad ungefär horison- tellt eller ungefär parallellt med marken 1.

Slutligen har formningsanordningen 7 en böjningsanordning som i princip motsvarar det ovan beskrivna kanalarrangemanget 9 och 10. Böjningsanord- ningen är därför utformad for att böja profilen snett ner mot marken 1 och sedan, när den ungefär befinner sig i eller strax över marknivå, räta ut den till ett läge utefter marken, så att den kan passera under ett påkörande fordon.

Claims (10)

10 15 20 25 30 35 513 130' 9 PATENTKRAV

1. Påkörningsskydd vid ett ändparti av ett vägräcke (2) innefattande minst en på avstånd över och ungefarligen utefter marken sig sträckande räckesstång (3, 4) eller -profil, en skyddsdel (6) i omrâdet för ändpartiet av vägräcket, vilken skyddsdel är anordnad att träffas av ett påkörande fordon och under inverkan av detta förskjutas utefter vägräcket (2), varvid skyddsdelen har en med räckesstången (3 ,4) ingripande fonnningsanordning (7) för åstadkom- mande av en forrnförändring av räckesstången (3,4) vid skyddsdelens rörelse utefter vägräcket, k ä n n e te c k n a t därav, att formningsanordningen (7) har en ingångsände (8) i linje med den odeformerade räckesstången (3,4) och en utgångsände i marknivå, huvudsakligen i linje med räckets längdriktning.

2. Påkömingsskydd enligt kravet 1, k ä n n e t e c k n at därav, att skydds- delen (6) är i huvudsak formstabil.

3. Påkörningsskydd enligt kravet 1 eller 2, k ä n n e t e c k n at därav, att fonnningsanordningen (7) innefattar en krokig, formstabil kanal (9, 10), genom vilken räckesstången (3,4) tvingas passera vid påkörning.

4. Påkörningsskydd enligt något av kraven 1-3, k ä n n e t e c k n a t därav, att räckesstångens (3,4) fria ände är förbunden med ett dragorgan (23, 24), såsom en vajer eller kätting, vilket dragorgan sträcker sig i vägräckets (2) längdriktning till den från vägräcket (2) vända sidan av skyddsdelen (6), där det är förankrat i en i marken fäst förankringsanordning (25).

5. Påkörningsskydd enligt kravet 4, k ä n n e t e c k n at därav, att drag- organets (23, 24) i förankringsanordningen (25) fästa parti befinner sig i eller under marknivå (l).

6. Påkömingsskydd enligt något av kraven 2-5, k ä n n e t e c k n a t därav, att formningsanordningen (7) vid sin ingångsände (8) har ett rör (l1,12) för upptagning av räckesstången (3,4), ett första krökt parti (1 3,14) för krökning snett nedåt av räckesstången och ett andra krökt parti (1 5,16) för krökning av räckesstången utefter marken (1). 10 15 20 25 513 130 10

7. Påkömingsskydd enligt något av kraven 2-6, k ä n n e t e c k n a t därav, att fommingsanordningen (7) har två ingångsändar ( 17,18) placerade för samverkan med två över varandra belägna räckesstänger (3,4) och två ut- gångsändar (l 9,20) belägna sida vid sida i marknivå (1).

8. Sätt att förhindra eller minska skador på ett fordon och dettas passagerare om fordonet kör på en ändavslutning av ett vägräcke (2) innefattande stegen att en i vägräcket ingående räckesstång eller -profil (3, 4) förses med en formningsanordning (7), vilken under inverkan av ett påkörande fordon för- flyttas efter vägräcket, varvid räckesstången under energiupptagning från det påkörande fordonet omformas eller krökes, k ä n n e t e c k n at därav, att räckesstången (3, 4) krökes snett nedåt mot marken (1), att den vid eller obetydligt över marknivå ges en inriktning utefter marken och att dess längd- riktning hålles i huvudsak oförändrad jämfört med vägräckets (2) ursprung- liga längdriktning.

9. Sätt enligt kravet l, k ä n n e t e c k n at därav, att räckesstångens (3, 4) ände hålles fixerad i vägräckets (2) längdriktning.

10. Sätt enligt kravet 8 eller 9, k ä n n e t e c k n a t därav, att räckesstången vrides ca 90° kring sin längdaxel innan den krökes. l l. Sätt enligt något av kraven 8-10, k ä n n e t e c k n at därav, att räckes- stången plattas till innan den krökes varigenom motståndet mot krökning minskas i en önskad riktning.