SE509977C2 - Anordning för motverkande av spasticitet. - Google Patents

Description

509 977 Den metod som idag, yrkesmässigt, huvudsakligen används för muskeltöjning vid spasticitet hänför sig till aktiv tera- peutisk behandling utförd av exempelvis en sjukgymnast.

Vidare används kuddar för att på bästa sätt försöka palla upp de berörda kroppsdelarna, så att de drabbade musklerna töjs på ett riktigt sätt samt för att erhålla en spastici- tetshämmande positionering.

Spasticitetshämmande positionering åstadkommes exempelvis genom extension av handled och fingrar samt abduktion av fingrar. Speciellt väsentligt är att försätta tummen i full, eller näst intill full radialabduktion samt full dorsalflexion.

För att terapeutisk behandling skall få önskad effekt är det av stor vikt, att muskeltöjningen är långvarig. Med långvarig muskeltöjning avses i detta sammanhang en töj- ning, som pågår minst 30 minuter. Se exempelvis "Neuro- logi“, Aquilonius och Fagius, Norstedts Förlag AB, Stock- holm 1989, sidan 470. Enligt Aquilonius och Fagius kan daglig, långvarig muskeltöjning ge en långsiktig spastici- tetsminskning.

Kravet på långvarig muskeltöjning kan normalt inte till- fullo tillgodoses genom terapeutisk behandling. Behand- lingen är tidskrävande och personalresurserna inom vårdsek- torn är mycket begränsade. Töjning och positionering med hjälp av kuddar ger inte heller ett fullgott resultat.

Detta beror dels på att det är svårt att med ett arrange- mang av kuddar motverka en muskelsammandragning och att med god precision sträcka just de utsatta musklerna, dels på att det är mycket påfrestande för en person att ligga eller sitta stilla en längre tid i en låst position. Att dessutom samtidigt försöka upprätthålla en spasticitetshämmande positionering komplicerar givetvis det hela ännu mer.

Självfallet uppkommer ytterligare problem, då personen a 509 977 önskar sova samtidigt som man vill bibehålla en uppallning med kuddar.

Genom facklitteraturen är det känt, att spasticitet kan hämmas genom abduktion av den drabbade personens tumme samt extension av handleden och de övriga fyra fingrarna. För detta ändamål finns en skumgummiortos framtagen. Skumgummi- ortosen är anpassad till den aktuella patienten och har huvudsakligen formen av ett rektangulärt block med hål upptagna för fingrar och tumme. Fingrarna omsluts av skum- gummiortosen proximalt om respektive fingers distala inter- phalangealled. Se "Adult Hemiplegia, Evaluation and Treat- ment", Berta Bobath, Heineman Medical Books, third edition London 1990 (first edition 1970), sidorna 66-67 och 109- lll.

Vid behandling av händer hos spasticitetsdrabbade personer är det vidare viktigt att undvika beröring av handflatan samt den palmara ytan av fingrarna proximalt om respektive fingers distala interphalangealled, eftersom det stimulerar gripreflexen och därmed har en spasticitetshöjande effekt.

Se "Steps to follow", Patricia M. Davies, Springer-Verlag, Berlin 1985, sidan 40.

Mot bakgrund av att det är viktigt att undvika stimulering av gripreflexen för att inte orsaka en spasticitetsökning är skumgummiortosen enligt Bobath mindre lämplig för mot- verkan av spasticitet. Vidare blir en eventuell extension av handleden slumpartad och utan precision.

En skena för motverkan av spasticitet är tidigare känd genom "Restoration of motor function in the stroke pati- ent", Margaret Johnstone, Churchill Livingstone, Second edition Hong Kong 1983 (first edition 1978), sidorna 21-22 och 74-71. Skenan har formen av en rörformig, stympad kon och är i sin längdriktning försedd med blixtlås för att lätt kunna öppnas och anbringas runt en patients underarm 509 977 och hand. Vidare görs skenan styv genom att den fylls med luft. Johnstone poängterar vikten av extension av handled samt extension och abduktion av fingrar för hämmande av spasticitet. Speciellt betonas vikten av att försätta tummen i vid radialabduktion. Johnstone anvisar också, hur tummen vid påsättningen av skenan kan tvingas till abduk- tion inne i skenan. Vidare konstaterar Johnstone, att skenan vid behandling dramatiskt har reducerat spasticitet.

I likhet med Bobaths skumgummiortos verkar Johnstones skena spasticitetshöjande genom stimulering av gripreflexen.

Skenan är även svår att applicera, så att en säker, precis och varaktig abduktion av tummen erhålls.

Trots mångårig kännedom om ovannämnda spasticitetshöjande och spasticitetshämmande faktorer och experimenterande med olika typer av hjälpmedel har ingen, av vad som hittills är känt, lyckats framlägga ett förfarande för motverkan av spasticitet genom långvarig muskeltöjning och spasticitets- hämmande positionering utnyttjande en anordning, som utför extension av handled samt extension och abduktion av fing- rarna samtidigt som gripreflexstimuli undviks.

I patentlitteraturen återfinns ett flertal skenor och liknande anordningar. Dessa används bland annat för be- handling och förebyggande av reumatisk artrit och carpal- tunnelsyndrom samt för spjälning i samband med ortopediska och ortopedkirurgiska åtgärder och ingrepp. Dylika skenor och anordningar exemplifieras genom de amerikanska patent- skrifterna US,A,3 581 740, US,A,4 941 460 och US,A,4 677 971.

US,A,3 581 740 förhindrar stimulering av gripreflexen samt extenderar handled och fingrar. Anordningen utgörs av en flexibel, platt skena, avsedd att anbringas mot en hands dorsala sida, försedd med ringformade öglor för fingrarna.

Skenans proximala ände fästs runt användarens handled med 509 977 fasthållningsband. Skenan görs styv genom inblåsning av luft i en på dess ovansida belägen kammare. En väsentlig nackdel och skillnad gentemot uppfinningen är, att tummens radialabduktion är liten samt att den ej är reglerbar.

Tummens radialabduktion samt spasticitetshämmande effekter har ej heller beaktats, eftersom anordningen är avsedd för behandling av reumatisk artrit.

Skenorna enligt US,A,4 941 460 och US,A,4 677 971 extende- rar handled men ej fingrar. De är mindre lämpade som spas- ticitetshämmande anordningar, eftersom de stimulerar grip- reflexen.

UPPFINNINGEN Ändamålet med uppfinningen är att lösa ovannämnda problem och tillhandahålla en anordning, som effektivt motverkar spasticitet. Motverkan av spasticitet skall ske genom att gripreflexstimuli undviks samtidigt som såväl extension av handled och fingar som abduktion av fingrar utförs. Speci- ellt skall tummens radialabduktion vara varierbar och fixerbar från lätt till full radialabduktion. Anordningen skall inte vara individanpassad utan vara så utformad, att den kan användas av flera olika personer. Uppfinningen utgör en lösning på de nämnda problemen. Problemlösningen framgår av den kännetecknande delen av patentkravet 1.

RITNINGAR En utföringsform av uppfinningen visas på bifogade ritning, där fig. 1 visar uppfinningen, då den anbringats på en persons underarm och hand. Fig. 2 och 3 visar uppfinningen sedd ovanifrån respektive underifrån. 509 977 UTFöRINGsExEMPEL Fig. 1 visar anordningen enligt uppfinningen, då den an- bringats på en persons underarm och hand i syfte att motverka spasticitet genom långvarig töjning av de drabbade musklerna samt spasticitetshämmande positionering. Som framgår av fig. 1, låses personens hand med hjälp av en första skena 2 och fasthållningsband 4, 5 relativt under- armen, så att handleden är extenderad. I detta läge har de mellan handen och underarmen verkande musklerna den längd som de normalt skall ha i vila och de kan, tack vare lås- ningen, ej heller dra ihop sig.

Skenan 2 är gjord av ett material, som har låg elastici- tetsfaktor och relativt stor böjstyvhet, låg densitet och tål rengöring med hjälp av tvål och vatten. Ett exempel på ett tänkbart material är polypropylenplast.

Skenan 2 formgjuts lämpligen och ges då en lätt rundad tvärsnittsprofil, som varierar något i skenans längdrikt- ning och huvudsakligen följer underarmens och handens dorsala ytform. Skenans 2 distala ände följer huvudsakligen den geometriska form som bildas av handens dorsalsida, exklusive tummen, då fingrarna är fullt extenderade och lätt abducerade. Genom att skenans 2 distala ände avslutas krokformigt och följer pekfingrets, långfingrets, ring- fingrets och lillfingrets fingertoppar från dorsalsidan till palmarsidan tvingas fingrarna till full extension, då skenans 2 proximala ände tvingas till fast anliggning mot personens underarm med hjälp av fasthållningsbanden 4, 5.

Genom att skenans 2 distala ände avslutas distalt om res- pektive fingers distala interphalangealled, på handens palmarsida, undviks stimulering av gripreflexen.

Som fig. 1 visar, greppar en mindre andra skena 3 om perso- nens tumme. Den andra skenan 3 är lämpligen formgjuten och gjord av samma material som den första skenan 2. 509 977 Den andra skenan 3 är i sin proximala ände något böjd och anpassad till den första skenans 2 ytform och fixeras med ett skruvförband 8 eller liknande på ovansidan av den första skenan 2 i närheten av handledens dorsalsida. Något närmare bestämt hamnar fixeringspunkten någonstans på handryggens dorsalsida vid en punkt mellan knogarna och handleden. I vissa fall kan fixeringspunkten även hamna proximalt om handleden. I en annan utföringsform skulle den andra skenan 3 likväl kunna fixeras på undersidan av den första skenan 2 mot, men ej nödvändigtvis i kontakt med underarmens och handens dorsalsidor. I ytterligare en annan utföringsform skulle den andra skenan 3 kunna löpa i en slitsformad kanal utförd i den första skenan 2. Det sist- nämnda alternativet förutsätter givetvis, att den första skenan 2 vid kanalen har ett tvärsnitt, vars tjocklek överstiger den andra skenans 3 tjocklek.

Den andra skenan 3 är något skruvad i sin längdriktning och löper från fixeringspunkten längs med tummens dorsalsida, följer tumspetsen från dorsalsidan till palmarsidan och avslutas distalt om interphalangealleden. Den andra skenan 3 extenderar genom sin utformning i kombination med skruv- förbandet 8 tummens interphalangealled och försätter tummen i full dorsalflexion och i en radialabduktion, som är steglöst inställbar. Detta beskrivs närmare nedan i anslut- ning till fig. 2 De delar av den första skenan 2 som ligger an mot under- armen och handen förses lämpligen med ett foder 14 beståen- de av ett lângsamt återfjädrande skumgummimaterial med öppna celler, vilket tål rengöring med tvål och vatten.

Syftet med fodret 14 är att förebygga uppkomst av trycksår och skavsår. Genom strukturen med öppna celler är fodret 14 även genomsläppligt för av huden avgiven värme och fuktig- het. Eventuellt förses även de mot tummen anliggande delar- na av den andra skenan 3 med samma slags foder. Fodrets 14 tjocklek kan variera utmed respektive skenas längd och 509 977 maximitjockleken kan vara olika för den första skenan 2 och den andra skenan 3.

Av fig. 2 framgår, att en första skåra 6 är upptagen i den första skenans 2 längdriktning. Skåran 6 löper centralt mellan den första skenans 2 ytterkanter och löper ungefär från en punkt belägen en eller ett par centimeter proximalt om handleden till en punkt belägen någon centimeter proxi- malt om handens knogar. I den andra skenan 3 är en i längd- riktningen centralt mellan ytterkanterna löpande andra skåra 7 upptagen. Som framgår av fig. 2, är den andra skåran 7 belägen vid den andra skenans 3 proximala ände och har en utsträckning, som normalt ej överstiger halva ske- nans 3 längd.

Skenorna 2, 3 är förenade till tät anliggning mot varandra genom skruvförbandet 8, som löper genom de båda skårorna 6, 7 och möjliggör, att den andra skenan 3 dels kan förskjutas i den första skenans 2 längdriktning, dels kan förskjutas i sin egen längdriktning, dels fritt kan roteras runt norma- len till de båda skenornas 2, 3 gemensamma anliggningsyta.

På detta sätt kan skenorna positioneras i förhållande till varandra, så att vid användning radialabduktionen hos patientens tumme kan varieras och fixeras i ett valt läge genom åtdragning av skruvförbandet 8. Radialabduktionen kan sedan ändras genom lösgöring av skruvförbandet 8 följt av ny positionering och åtdragning. Genom denna tekniska lösning kan en tummes radialabduktion varieras från lätt till full abduktion. Lösningen ger också fördelen att anordningen inte behöver individanpassas utan medger juste- ring för olika handstorlekar. Det kan ändå vara lämpligt att ha åtminstone en storlek av uppfinningen anpassad för barn och en storlek anpassad för vuxna.

Samtidigt som positioneringen av skenorna 2, 3 medger en fri inställning av radialabduktionen tvingas tummen till full dorsal flexion genom att tumspetsen greppas av den 509 977 andra skenan 3 och lyfter den uppåt vid fixeringen till den första skenan 2. Genom att den andra skenan 3 följer tum- mens dorsalsida och sedan, med början ungefär vid interpha- langealleden, skruvar sig runt tumspetsen till dess palmar- sida och avslutas distalt om interphalangealleden erhålls även en extension av interphalangealleden samtidigt som stimulering av gripreflexen undviks.

Den andra skenan 3 kan genom lösgöring och avlägsning av skruvförbandet 8 lätt tas bort från den första skenan 2.

Genom att tillverka den andra skenan 3 i två varianter, den ena anpassad för en tumme på en högerhand och den andra anpassad för en tumme på en vänsterhand, uppnås, att upp- finningen på ett billigt och effektivt sätt kan användas för såväl höger- som vänsterhänder.

Fasthållningsbanden 4, 5 är öppnings- och återförslutnings- bara och utgörs av från den första skenan 2 löstagbara kardborrband av ögletyp 12, vars respektive ändar fästs vid kardborrband av haktyp 13, som är fast anordnade på ovan- sidan av den första skenans 2 proximala ände. Med ovansidan avses den sida som är riktad utåt och ej är vänd mot under- armens dorsalsida.

Som nämnts ovan i anslutning till fig. 1, befrämjar fodret 14 bortförsel av från huden avgiven värme och fuktighet.

För att ytterligare bättra på dessa egenskaper perforeras åtminstone den första skenan 2, och eventuellt även den andra skenan 3, över en stor del av sin yta med kanaler 15.

Kanalerna 15 sörjer således i kombination med fodret 14 för effektiv bortförsel av från huden avgiven värme och fuktig- het. På ritningen har kanalerna 15 för tydlighets skull gjorts ganska stora. I verkligheten kan de vara mycket små och som alternativ till perforering kan materialet, som skenorna 2, 3 är gjorda av, ha inneboende egenskaper, som gör, att det utan påföljande perforering har god genom- släpplighet för luft och fuktighet. 509 977 10 Som framgår av fig. 3, innefattar den distala änden av den första skenan 2 tre stycken avgränsningar 9, 10, 11, som är belägna mellan pekfingret och långfingret, långfingret och ringfingret respektive ringfingret och lillfingret. Av- gränsningarna 9, 10, 11 löper vinkelrätt mellan den sida av den första skenan 2 som ligger an mot fingertopparnas dorsalsida och den sida som ligger an mot fingertopparnas palmarsida. Avgränsningsna 9, 10, 11 skapar således ett fack för vart och ett av de fyra fingrarna och tvingar dem till lätt abduktion.

Claims (9)

01 CJ \() \C) \1 \1 /f PATENTKRAV

1. Anordning för motverkan av spasticitet (l) genom långvarig töjning av drabbade muskler samt spasticitetshämmande positionering av drabbade kroppsdelar, innefattande en första skena (2), vars proximala ände är avsedd att tvingas till fast anliggning mot en persons underarm genom två eller flera på skenan (2) anordnade, öppnings- och áterförslutningsbara fasthållningsband (4, 5), och vars distala ände är utförd att försätta personens pekfinger, långñnger, ringfinger och lillfinger i full extension och samtidig lätt abduktion, på ett sådant sätt att, av handens palmarsida, endast de delar som är distalt belägna om de distala interphalangealledema, för vart och ett av de fyra nämda fingrarna, kan komma i fysisk kontakt med någon del av anordningen, k ä n n e t e c k n a d a v, ett vid den första skenan (2) anordnat organ (3) som är utfört att dels försätta personens tumme i full dorsalflexion och extendera dess interphalangealled, dels medge en steglös inställning av tummens radialabduktion, från lätt till full radialabduktion, dels utfört att fixera tummen i det valda abduktionsläget.

2. Anordning enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a d a v, att i den första skenans (2) längdriktning är en första skåra (6) upptagen, vilken löper centralt mellan skenans ytterkanter, och att nämda organ (3) utgörs av en mindre andra skena, vilken i sin proximala ände också har en i sin längdriktníng centralt löpande andra skåra (7), att de båda skenoma (2, 3) är förenade till tät anliggning mot varandra genom ett slcuvförband (8), eller liknande, som löper genom de båda skårorna (6, 7) och möjliggör att den andra skenan (3) dels kan förskjutas i den första skenans (2) längdriktning, dels kan förskjutas i sin egen längdriktning, dels fritt kan roteras runt normalen till de båda skenomas (2, 3) gemensamma anliggningsyta, samt att skenoma (2, 3), positionsmässigt, kan fixeras relativt varandra och åter lösgöras.

3. Anordning enligt patentkmv 2, k ä n n e t e c k n a d a v, att den andra skenan (3) i sin proximala ände är något böjd och anpassad till den första skenans (2) ytform, samt att den i sin längdriktriing är något skruvad och löper från en fixeringspunkt, i närheten av handledens dorsalsida, längs med tummens dorsalsida, följer tumspetsen från dorsalsidan till palmarsidan och avslutas distalt om interphalangealleden, och genom ñxeringen med skruvförbandet (8) tvingar tummen till full dorsaflexion och vald radialabduktion.

4. Anordning enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a d a v, att den andra skenan ( 3) är utbytbar och anpassad för antingen en högerhand eller en vänsterhand. 509 977 , Ja;

5. Anordning enligt något av föregående patentkrav, k å n n e t e c k n a d a v, att den första skenan (2) är utformad så att dess tvärsnittsprofil varierar i längdriktningen och huvudsakligen följer den ytform som den dorsala sidan av en människas underarm och hand har, och att dess distala ände, huvudsakligen, täcker och följer den geometriska form som bildas av handens dorsalsida, exklusive tummen, då ñngrama är fullt extenderade och lätt abducerade, samt att den distala änden greppar om pekñngret, långfingret, ringfingret och lillfingret genom att den följer ñngertoppamas form från dorsalsidan till palmarsidan och avslutas distalt om respektive fingers distala interphalangealled.

6. Anordning enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a d a v, att den första skenans (2) distala ände innefattar tre stycken avgränsningar (9, 10, ll), belägna mellan pekñngret och långñngret, långfingret och ringfingret, ringñngret och lillñngret, samt anordnade vinkelrätt mellan den sida av den första skenan (2) som ligger an mot fingertoppanias dorsalsida och den sida som ligger an mot fingertopparnas palmarsida, och tvingande de fyra ñngrama till lätt abduktion.

7. Anordning enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a d a v, att fasthållningsbanden (4, 5) utgörs av från den första skenan löstagbara kardborrband av ögeltyp (12), vars respektive ändar fästes vid karborrband av haktyp (13) som är fast anordande på ovansidan av den första skenans (2) proximala ände.

8. Anordning enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a d a v, att båda skenorna består av polypropylenplast, eller ett liknande material, som har låg elasticitetsfaktor, låg densitet, tål rengöring med hjälp av tvål och vatten, samt att den del av skenoma som ligger an mot underarmen och handen har försetts med ett foder (14) bestående av ett långsamt åtefjädrande skumgummimaterial med öppna celler, vilket tål rengöring med hjälp av tvål och vatten samt förebygger uppkomst av trycksår och skavsår och är genomsläppligt för av huden avgiven värme och fuktighet.

9. Anordning enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a d a v, att enbart den första skenan (2), alternativt även den andra skenan (3), över en stor del av sin yta har perforerats med kanaler (15), eller liknande, eller att materialet, som skenorna är tillverkade av, i sig, uppvisar mot kanalerna (15) motsvarande egenskaper.