SE506175C2 - Förfarande och anordning för meddelandebaserad synkronisering i ett nätverk - Google Patents

Description

506 175 10 15 20 25 30 2 masternod finns kvar i nätet, trots att denna mastemod således ej längre förser nätet med synkroniseringsmeddelanden. Detta beror på att varje meddelande har en viss överföringstid, vilken alltid är större än noll. Noderna i nätverket får inga indika- tioner på att mastemoden bortkopplats, utan mottar och vidarebefordrar gamla med- delanden, från denna bortkopplade mastemod varvid slingor kan bildas, i vilka dessa felaktiga synkroniseringsrneddelanden cirkulerar. Dessa slingor kan förstöra all annan trafik i nätverket.

Genom WO 95/24 772 är förut känd en metod och anordning, som avser att lösa problemet med cirkulerande falsk information. Genom denna skrift är det känt att låta synkroniseringsmeddelandena innefatta dels information om vilken nod, som är synkroniseringskälla (master) och dels en parameter, som anger avståndet till syn- kroniseringskällan. Således räknas denna parameter upp ett steg varje gång synkroni- seringsmeddelandet passerar en nod. Nämnda paranieter övervakas sedan av var och en av noderna och om parametern ökar ett förbestämta antal gånger i rad, medan synkroniseringskällan är densamma, antas detta vara ett resultat av att falska signaler cirkulerar i nätverket.

En nackdel med denna kända lösning att noderna först kan acceptera falsk infor- mation som korrekta synkroniseringsmeddelanden och vidarebefordra dessa ett antal gånger innan de gör antagandet att synkroniseringsmeddelandena i själva verket är falsk information, härstamrnande från en ej längre åtkomlig synkroniseringskälla. En annan nackdel är att nämnda parameter ej kan utnyttjas för mer sofistikerad använd- ning än att representera ett avstånd.

REDOGÖRELSE FÖR UPPFINNINGEN Föreliggande uppfinning avser att effektivt förhindra att falsk information i skepnad av korrekta synkroniseringsrneddelanden cirkulerar i ett nätverk av inbördes för- bundna noder.

Detta âstadkommes genom en anordning vid noder i ett nätverk av via ledningar inbördes förbundna, namngivna noder, där nodema är associerade med ett värde, som BNSDOCID: 10 15 20 25 30 BNSÛOCID elsoenjvs 3 anger med vilken prioritet de skall användas som synkroniseringskälla för noder. Anordningen vid var och en av moderna innefattar inläsningsmedel för in information i form av synlcroniseringssträngar från närliggande noder, vilka syn- kroniseringssträrigar innefattar en sekvens av nodnamn, representerande de som synkroniseringssträngen tidigare passerat inklusive synkroniseringskällan.

Anordningen vid var och en av nodema är inrättad att välja lärnk till källan genom att på ett förutbestämt sätt välja ut antingen en av de seringssträngarna eller ingen alls. I fallet när anordningen vid en nod valt ut de synkroniseringssträngarria är denna inrättad att bilda en ny synkronisering- ih l:.::' ' sträng genom att addera det egna nodnamnet till sekvensen av nodnarnn i den synkroniseringssträngen. I fallet när ingen av synkroniseringssträngaina är däremot anordningen inrättad att bilda den nya synkroniseringssträngen av det nodnamnet. Slutligen innefattar anordningen vid var och en av nodema för att skriva information i forrn av den nya synkroniseringssträngen till närliggande noder.

Detta åstadkommes också genom att nämnda anordning är inrättad vid varje telekommunikationssystem, som utnyttjar meddelandebaserad syrikronisering.

Detta àstadkommes även genom ett förfarande, genom vilket ett synkroniseringšfiïfïlll nätverk upprättas eller återupprättas i ett nätverk av via ledningar inbördes namngivna noder. Förfarandet förutsätter att nodema var och en är associerade " ~' ett värde som anger med vilken prioritet de skall användas som synkroniseringsltëllla för övriga noder. Nodema i nätverket bringas att läsa in synkroniseringsmeddelartïdlgen i forrn av synkroniseringssträngar från närliggande noder, vilka synkroniserings- strängar innefattar en sekvens av nodnarnn, representerande de noder, som synkroni- seringsmeddelandet tidigare passerat, inklusive synkroniseringskällan. Var nodema bringas att välja en länk till synkroniseringskällan. Detta sker genom att~~ antingen en av de inlästa synkroniseringssträngarna eller ingen alls väljs ut forutbestämt schema. Därefter bringas var och en av noderna att bilda en ny synkgo- niseringssträng. Detta sker i fallet när en av de inlästa synkroniseringssträngarnagfšf-ï» valts ut, genom att addera det egna nodnamnet till sekvensen av nodnarnn i den-valda 50617502 l > 506 175 lO 15 20 25 30 4 synkroniseringssträngen. I fallet när ingen synkroniseringssträng valts ut sker det genom att den nya synkroniseringssträngen bildas av det egna nodnamnet. Slutligen bringas var och en av nodema att skriva den nya synkroniseringssträngen till närliggande noder.

Fördelen med den uppfinningsenliga anordningen och det uppfinningsenliga förfa- randet är, att hela sekvensen av noder, som synkroniseringssträngen passerat ingår i de synkroníseringssträngar, som utbyts mellan nodema. Om var och en av nodema väljer länk genom att, om det finns synkroniseringssträngar, där sekvensen av nod~ nanm ej innefattar det egna nodnamnet och där synkroniseringskällan har högre prioritet än noden sj älv, välja ut en av dessa synkroniseringssträngar, förhindras eñektivt att falska synkroniseringsmeddelanden cirkulerar i nätet.

FIGURBESKRIVNING Figur 1 visar ett exempel på ett nätverk, i vilket föreliggande uppfinning är inrättad att fungera.

Figur 2 visar ett flödesschema över förfarandet i varje nod i nätverket för att upp- rätta och återupprätta ett syrrkroniseringsnätverk.

FÖREDRAGNA UTFÖRlNGSFORMER Uppñnningen kommer i det följande att förklaras med hänvisning till figurerna. Fig l visar ett nätverk bestående av noder (cirklar) och transmissionsledningar (heldragna linjer), vilka transmissionsledningar (länkar) utgör förbindelser mellan noderna.

Företrädesvis är nätverket ett nätverk för telekommunikation. Var och en av nodema är namngivna. Till varje nodnamn är associerat en prioritet, antingen inneboende i nodnarnnet eller erhållen via en databas hos noden. Prioriteten är gemensam för hela nätet. Av implementeringsskâl är det praktiskt att låta nodnarnnen vara av sådan karaktär, att det ur nodnarnnen är enkelt att bestämma med vilken prioritet respektive nod skall användas som synkroniseringskälla för övriga noder. Således har i det i tig l visade nätverket nod A högst prioritet, nod B näst högst prioritet osv. Det kan vara lämpligt att rangordna samtliga noder ända ner till de med lägst prioritet, även om dessa noder sällan eller aldrig används som synkroniseríngskälla for övriga noder.

Busnocmmse sos11sc2_|_> BNSDOCID 10 15 20 25 30 ~ soedi7s Flödesschernat i figur 2 illustrerar de olika stegen vid ett uppfinningsenligt tande av ett synkroniseringsnätverk, genom vilket utrustningar-na vid nodema lokalt fattade beslut får vetskap om vilken nod, som är synkroniseringskällan (mastern) i nätverket. I steg l i fig 2 befinner sig samtliga noder i ett stånd, i vilket de antar att de är sin egen synkroniseringskälla. Var och en av nodema informerar via tillgängliga transmissionsledningar sina närliggande noder om sin synkroniseringskällas prioritet. Detta görs genom att var och en av noderna meddelanden angående synkronisering, vilka meddelanden består av en strängt fattande det egna nodnamnet, ur vilket nodens prioritet kan bestämmas, samt tieringsvärde på en viktfaktor w; i en utfiñringsfonn är WMFO. Låt oss kalla medde- landet angående synkronisering som en nod med nodnarrmet n skriver till nârlig-:f gande noder för en synkroniseringssträng S(n), där i initieringstillståndet lämpligen S(n)={ n, wsm}={n, 0}. Nodnamnet n motsvarar i fallet från fig 1 C, och G. Noderna A, B, C, respektive G skriver således sina synlconiserings- strängar S(A), S(B), S(C), respektive S(G) till sina närliggande noder, dvs nodA skriver S(A) till nod E och nod F, nod B skriver S(B) till nodema D och G, nod skriver S(G) till noderna D, E och F osv. I u I steg 2 i figur 2 läser var och en av noderna synkroniseringssträngarna som av deras närliggande noder, med vilka kontakt erhålls via transmissionsl .

Nodema lagrar information om det egna nodnarnnet samt ytterligare inforrnatiozilf-ful__g(gn), vilken kommer att utnyttjas i stegen 3 och 4, varför denna information I(n) att beskrivas närmare i anslutning till dessa. I en utfóringsforrn lagrar nodernzïdef' ' inlästa synkroniseringssträngania tillsammans med en sträng, kallad referensstråï: innefattande det egna nodnamnet samt informationen I(n). Vi kallar referensstrål-:gen för R(n), där R(n)={n,I(n)}. Således lagrari fallet från fig l noden A strängarnafišfi), S(F) samt R(A); noden B lagrar S(D), S(G) samt R(B) osv. ' I steg 3 väljer varje nod n länk till synkroniseringskällan genom att enligt ett bestämt schema välja ut någon av de lagrade strängar-na, antingen en av de inlästa: synkroniseringssträngarna eller referenssträngen R(n). 50617502 4 :- 506 175 10 15 20 25 30 I steg 4 skapas en ny synkroniseringssträng. Detta förfarande ser olika ut beroende på om noden n valt ut en av de inlästa synkroniseringssträngatna eller referenssträngen.

Om en av de inlästa synkroniseringssträngarna valts ut (betecknas S(vald) i fig. 2), bildas den nya synkroniseringssträngen genom att det egna nodnanmet från refe- renssträngen adderas till sekvensen av nodnamn i den valda syrikroniseringssträngen och ett fórbestämt tal x adderas till viktfaktorn w i den valda synkroniserings- strängen. Talet x fås genom att utnyttja den lagrade informationen I(n) i enlighet med vilken synkroniseringssträng, som valts ut. Detta beskrivs mer ingående senare. Så- ledes innefattar syrikroniseringssträngen en ”lista” med namnen på samtliga noder, som synkroniseringsmeddelandet tidigare passerat. Om däremot noden n valt ut refe- renssträngen R(n), vilket betyder att noden valt sig själv som sin synkronise- ringskälla, bildas den nya synkroniseringssträngen av nodnarnnet från referens- strängen samt ett initialt värde på viktfaktorn, i en utfóringsforrn är wsmr-Og således blir den nya synkroniseringssträngen (n, O}. I båda fallen bildar den nya synkronise- ringssträngen ett nytt meddelande Sny(n). l steg 5 skrivs det nya meddelandet Sny(n) till de närliggande nodema. Sedan repe- teras hela proceduren med start från steg 2. Synkroniseringsnätverket är upprättat när den nod, som ligger längst bort från synkroniseiingskällan (mastem) far vetskap om vilken nod, som är synkroniseringskälla. Eftersom nodema närmast synkronise- ringskällan först får vetskap om vilken nod, som är synkroniseringskälla och detta sedan sprids till ytterligare en nod fór varje gång proceduren upprepas, informeras noden längst bort från synkroniseringskällan, när lika många cykler passerat, som motsvarar avståndet mellan nämnda nod och synkroniseringskällan. Observera att ett upprättat synkroniseringsnätverk inte nödvändigtvis behöver utnyttja samtliga transmissionsledningar, tillgängliga i nätverket.

Efter att några cykler passerat kommer synkroniseringssträngarna, som utväxlas mellan nodema innefatta en lång sekvens av nodnarnn, representerande noder, som tidigare passerats. Först i sekvensen av nodnamn i en av en nod mottagen synkroni- seringssträng finns synkroniseringskällan (mao mastem), därefter följer ett antal eNsDocumsE soewsczg, 10 15 20 25 30 7 noder, som meddelandet passerat och sist i sekvensen av nodnamn finns d skickat synkroniseringssträngen till nämnda nod. Med vetskap om detta en töredragen utföringsforrn av uppfinningen redovisas, där valet av länk V, _V krut nämnda förutbestämda schema (steg 3) på ett effektivt sätt utnyttjar informationen, som utbyts mellan nodema. att dessa synkroniseringssträngar sorterats bort, sorteras även strängar bort "f (referensstrângen och/eller synkroniseringssträngar) i vilka synkroniseringskiñäàïflfi* (rnastem) ej har högst prioritet. Nu återstår antingen referenssträngen eller kan t ex den sträng, vilken skrivits av den grannod, som har högsta prioritet dvs sista nodnamnets prioritet i listan av nodnamn får avgöra. i " BNSDOCID: <5E4_506l75C2 _|_ > 506 175 lO 15 20 25 30 8 transmissionsledningar, eller länkar, till utrustningama i nodema D, E och F. Vi definierar följande funktioner, tillgängliga för utrustningen i noden C genom infor- mationen I(C) i referenssträngen R(C) som xg, xf, xfi samt xf , där xg, xg , och xf innehåller information om transmissionsledningarna mellan noden C och noderna D, E och F och där xg innehåller information om den egna noden C. När vid valet av länk till synkroníseringskällan (steg 3 i fig 2) hänsyn skall tas till viktfaktorn väljs synkroniseringssträngen så att viktfaktom + ett törbestämt tal minimeras. För varje synkroniseringssträng, som ej valts bort i ett tidigare stadium i steg 3 i ñg 2 beräknas alltså en provisorisk viktfaktor wi + xi, där x¿=ot- xf + ß- xg och däri är den nod, från vilken synkroniseringssträngen anlänt, dvs i detta fall antingen D, E eller F och där or och ß är två tal, som kan sättas enligt nedan. Den syrikroniseringssträng, vars tillhö- rande provisoriska viktfaktor är lägst väljs således som en länk till synkroniserings- källan och vid steg 4 i fig 2 adderas det fórbestämda talet xi=ot~ xf + ß- rg , där i är den nod från vilken vald synkroniseringssträng anlänt, till viktfaktom for vald synkroniseringssträng.

Om xg = x: = xf =O och ß ärett godtyckligt tal eller om ß=0 och xg, samt är godtyckliga tal samtidigt som oz>0 och xf >0, företrädesvis är or=l och rf =1, varvid x=l, optimeras synkroniseringsnätverket med avseende på ”hop length”, dvs antalet utrustningar mellan en utrustning (i detta fall utrustningen i noden C) och syrikroniseringskällan.

Om däremot xg , x: respektive motsvarar avståndet mellan noden C och noden D, E respektive F (det vill säga avstånden tillhörande länkarna lD, lE respektive IF) och ot>O, företrädesvis är ot=l , samtidigt som ß=0 och/eller xfi =0 optimeras syn- kroniseringsnätverket med avseende på geografiskt avstånd. I ett kombinerat fall, där ot>0, ß>0 och , xíf respektive xfif motsvarar avståndet mellan noden C och noden D, E respektive F saint xÉÅ =l optimeras synkroniseringsnätverket med avseende på både ”hop length” och geografiskt avstånd. Förhållandet mellan ot och ß avgör hur optimeringen skall ske.

BNsDoc|t1 *l506fl75 Om vi istället antar att respektive länk har en tillgänglighet på pp, p; och pp, p; s 1 och pí=0 betyder att tillgängligheten är 0, dvs det är alltid fel på länken och och pi=l står för konstant tillgänglighet, dvs det är aldrig fel på länken blir xg ==l/pD, i 5 xg =l/pE och xf = llpç. Med a>0, företrädesvis är ot=1, samtidigt som ß=0 och/eller xg =O optimeras då synkroniseringsnätverket med avseende på tillgänglighetenišliifiett kombinerat fall, där or>0, ß>O och xg=l/pD, xg=l/pE, xg = l/p; och xg =l meras synkroniseringsnätverket med avseende på både ”hop length” och tillgänglig- heten. Förhållandet mellan a och ß avgör hur optimeringen skall ske. l O Den i figur 2 beskrivna lösningen fungerar inte bara vid upprättandet av ett s _ seringsnätverk utan också när ett synkroniseringsnätverk skall âterupprättas t ez-tlndihfler avbrott på en eller flera transntissionsledningar eller efter att utrustningarna vid i eller flera noder har går sönder. Genom att stegen 2 till 5 i slingan i tig 2 kontinuer- 1 5 ligt titfiárs söks vid avbrott eller fel andra vägar upp för att återigen erhålla ett stabilt synkroniseringsnätverk. Om det t ex skulle bli avbrott på transmissionsledningertlitfllš i figur 1, söks genom den uppfinningsenliga anordningen enligt schemat i fig 2 vägar upp (via noden F) för att återigen tillhandahålla ett stabilt synkroniseringstfi verk med noden A som synkroniseringskälla. Även om synkroniseringskållan helt 2 0 skulle kopplas bort från nätverket t ex genom att även transmissionsleclningen AF: drabbas av ett avbrott, kommer ett synkroniseringsnätverk att återupprättas, i vilket nod B agerar synkroniseringskälla.

BNSDOCID:

Claims (1)

1. 506 175 10 PATENTKRAV 1. 5 10 15 20 25 2. 30 3. BNSDOCID: Anordning vid noder i ett nätverk av via ledningar inbördes förbundna, nanm- givna noder (A, ...G), vilka är associerade med ett värde, som anger med vilken prioritet de skall användas som synlcroniseringskälla for de övriga nodema, där anordningen vid var och en av nodema innefattar inläsningsmedel för att läsa in information från närliggande noder, skrivmedel for att skriva information till närliggande noder, medel for att välja länk till syrikroniseringskällan samt operationsmedel, kännetecknad av, - att inläsningsmedlen är inrättade att läsa in synkroniseringssträngar från när- liggande noder, - att de inlästa synkroniseringssträngarna innefattar en sekvens av nodnamn, representerande de noder, som synkroniseringssträngen tidigare passerat, inklusive synkroniseringskällan, - att medlen för att välja länk till synkroniseringskällan är inrättade att på ett fórutbestämt sätt välja ut antingen en av de inlästa synkroniseringssträngama eller ingen alls, - att operationsmedlen är inrättade att bilda en ny synkroniseringssträng genom att, när en av de inlästa synkroniseringssträngania är utvald, addera det egna nodnamnet till sekvensen av nodnamn i den valda synkroniseringssträngen och när ingen av synkroniseringssträngarria är utvald, bilda den nya synkronise- ringssträngen av det egna nodnarnnet samt - att skrivmedlen är iruättade att skriva den nya synkroniseringssträngen till de närliggande nodema. Anordning enligt patentkrav l, kännetecknad av, att medlen för att välja länk är inrättade att, om det bland de inlästa synkroniseringssträngarna finns syn- kroniseringssträngar, där sekvensen av nodnamn ej innefattar noden själv och där synkroniseringskällan har högre prioritet än noden själv, välja ut en av dessa synkroniseringssträngar. Anordning enligt patentkrav 2, kännetecknad av, - att operationsmedlen är inrättade att när ingen av synkroniseringssträngarna är 10 15 20 25 30 BNSDOCID; a snefa7s l l utvald vid bildandet av den nya synkroniseringssträngen vidare initialt värde på en viktfaktor och att när en av de inlästa synkroniserings- strängarna år utvald, addera ett törutbestämt tal till viktfalttom, _ - att medlen för att välja länk dessutom är inrättade att beakta storlek vid val av synkroniseringssträng. i Telekommunikationssystem, som utnyttjar meddelandebaserad synkronisering prioritet de skall användas som synkroniseringskälla för övriga noder, noderna var och en har irlläsningsmedel för att läsa in information från gande noder, skrivmedel för att skriva information till närliggande noder, medel för att välja länk till synkroniseringskällan samt operationsmedel kin- netecknad av, - att inläsningsmedlen är inrättade att läsa in synkroniseringssträngar liggande nallar, i f" i - att de inlästa synkroniseringssuänganla innefattar en sekvens av nodnamn, representerande de noder, som synkroniseringssträngen tidigare passerat, i 'i inklusive synkroniseringskällall, i "bl" I - an mallen an an välja länk all aynlnanlaanngalaallan är lnraltada al: törutbestämt sätt välja ut antingen en av de inlästa synkroniseringssträngamn eller ingen alls, - att operationsmedlen är inrättade att bilda nya syrlkroniseringssträngar att, när en av de inlästa synkroniseringssträngarna är utvald, addera det nodnamnet till sekvensen av nodnamn i den valda synkroniseringsstrângen-deh när ingen av synkroniseringssträngalna är utvald, bilda den nya synkronise- I ringssträngen av det egna nodnamnet samt - att skrivmedlen är inrättade att skriva de nya synkroniseringssträngarna till de närliggande nodema. Telekommunikationssystem enligt patentkrav 4, kännetecknad av, att medlen för att välja länk är inrättade att, om det bland de inlästa synkroniserings- "TTT 506 175 5 6. 10 7. 15 20 25 30 8. BNSDOCID: l 2 strängarna finns synkroniseringssträngar, där sekvensen av nodnamn ej inne- fattar noden själv och där synkroniseringskällan har högre prioritet än noden själv, välja ut en av dessa synlcroniseringssträngar. Telekommunikationssystem enligt patentkrav 5, kännetecknad av, - att operationsmedlen är inrättade att, när ingen av synkroniseringssträngarna är utvald vid bildandet av den nya synkroniseringssträngen vidare inkludera ett initialt värde på en viktfaktor och att när en av de inlästa synkroniserings- strängar-na är utvald, addera ett fórutbestämt tal till viktfaktom, - att medlen for att välja länk dessutom är inrättade att beakta viktfaktorns storlek vid val av synkroniseringssträng. Förfarande för att i ett nätverk av via ledningar inbördes förbundna namngivna noder, vilka var och en är associerade med ett värde som anger med vilken prioritet de skall användas som synkroniseringskälla för övriga noder upprätta eller återupprätta ett synkroniseringsnätverk, kännetecknat av, att nodema i nätverket bringas att: - läsa in synkroniseringssträngar från närliggande noder, vilka synkronise- ringssträngar innefattar en sekvens av nodnamn, representerande de noder, som synkroniseringsmeddelandet tidigare passerat, inklusive synkroníseringskällan, - välja länk till synkroniseringskällan genom att enligt ett törutbestämt schema välja ut antingen en av de inlästa synkroniseringssträngaina eller ingen alls, - bilda en ny synkroniseringssträng genom att när en av de inlästa synkronise- ringssträngarna valts ut, addera det egna nodnamnet till sekvensen av nodnamn i den valda synkroniscringssträngen och när ingen av synkroniserings- strängarna valts ut, bilda den nya synkroniseringssträngen av det egna nod- namnet, - skriva den nya synkroniseringssträngen till närliggande noder. Förfarande enligt patentkrav 7, kännetecknat av att valet av länk enligt det förutbestämda schemat innefattar att, om det bland de inlästa synkronise- ringssträngarna finns synkroniseringssträngar, där sekvensen av nodnamn ej 10 10. 15 20 25 30 BNSDOCID: 7soe @7s 13 innefattar noden själv och där synkroniseringskällan har högre prioritet noden själv, nodema bringas att välja ut en av dessa syrikroniseringssträngnr. ,-¿:=,,. Förfarande enligt patentkrav 8, kännetecknat av, i - att varje nod bringas att inkludera ett initialt värde på en viktfaktor vid dandet av den nya synlcroniseringssträngen, när ingen av synkroniscrings-ií strängarna valts ut, - att varje nod bringas att addera ett förbestämda tal till viktfaktom vid bil-'i dandet av den nya synlcroniseringssträngen, när en av synkroniserings- A strängarna valts ut, _ - att valet av länk enligt det förutbestämda schemat vidare innefattar att v nod bringas att beakta viktfaktoms storlek vid val av synkroniseringssträrišš Förfarande i ett nätverk av via ledningar inbördes förbundna namngivna noder, som innefattar stegen: - att nodema, vilka var och en är associerade med ett värde som anger l- ken prioritet de skall användas som synkroniseringskälla läser in ringssträngar från närliggande noder, vilka synkroniseringssträngar en sekvens av nodnamn, representerande de noder, som synkroniserings- strängen tidigare passerat, inklusive syrikroniseringskällan; - att var och en av nodema lagrar de inlästa synkroniseringssträngatna referenssträng innefattande nodens egna nodnamn; - att var och en av nodema väljer en länk till synkroniseringskällan genornatt enligt ett fönrtbestämt schema välja ut antingen en av de inlästa ringsstrângama eller referenssträngen; - att var och en av noderna bildar en ny synkroniseringssträng genom n av de inlästa synkroniseringsstrângaxna valts ut, addera nodnamnet från renssträngen till sekvensen av nodnamn i den valda synkroniseringssüäng och då referenssträngen valts ut, bilda den nya synkroniseringssträngen av I nodnamnet fiån referenssträngen; - att var och en av nodema skriver den nya syrikroniseringssträngen till iiärlrg? gande noder.