SE500950C2 - Förfarande vid informationsöverföring samt anordning för genomförande av förfarandet - Google Patents

Description

10 15 20 25 30 35 500 950 2 vilket sedan utnyttjas för sändning vid en senare tidpunkt.

Det i minnet inlagrade materialet utsättes därvid ofta för en bearbetning i form av exempelvis omredigering eller komprimering, vilket senare möjliggör en förkortning av tiden för utnyttjande av sändningskanalen. Även på motta- garsidan kan materialet lagras på ett motsvarande sätt för ett senare upprättande av informationen i. den önskade formen, eventuellt efter bearbetning och/eller dekomprime- ring. Lagring sker vanligtvis på magnetiskt avläsbara skivor eller band eller som optiskt avläsbar, digital information (CD-teknik).

I den beskrivna informationsöverförings- och lagringstekni- ken har en stark separation mellan ett antal system upprättats. Sålunda användes tekniskt sett helt olika sändare, mottagare och överföringsteknik och nät för olika typer av originalinformation och för olika användningssätt och användargrupper.

Information, som selektivt riktas till en bestämd mottagare eller begränsad mottagargrupp sändes till största delen via telefonnät, som kan innefatta såväl trådöverföring som överföring trådlöst via markstationer och/eller satelliter.

Talad information överföres som bekant mestadels i realtid och interaktivt, således med växling mellan sändning och mottagning på båda sidor. Överföring av text över längre avstånd sker oftast över samma nät som telefonin, men med hjälp av en helt annorlunda sändnings- och mottagarappara- tur: för enbart tecken, telex och för text och bilder vid mindre krav på bildkvalitet, telefax. För överföring av stillbilder vid krav på högre kvalitet och vid färgbilder finns särskilda bildöverföringsapparater för vilka även telenätet utnyttjas.

Alternativt har nu börjat växa fram en överföring av text och bilder, vilka upprättats med hjälp av datorer, vid 10 15 20 25 30 35 500 950 3 vilken det i datorns minne inlagrade materialet direkt användes för sändning utan att man behöver gå omvägen över utskrivna dokument. Mottagningen kan även ske genom direkt inlagring av den mottagna informationen i en dators minne för produktion av erforderliga dokument eventuellt efter en föregående bearbetning. I detta fall liksom vid överföring med telex eller telefax direkt finns möjlighet till dubbelriktad kommunikation genom att på båda sidor vanligen finns apparater, som kan användas för både sändning och mottagning. Någon egentlig interaktivitet såsom en kommuni- kation i dialogform är dock ej möjlig frånsett att vissa databaser är inrättade för ett. dubbelriktad utbyte av frågor och svar.

För spridning av information till många mottagare samtidigt användes helt andra hjälpmedel, radiering från radio- eller TV-sändare, vilka kan vara mark- eller satellitbaserade.

Särskilt vid satellitmottagning användes som komplement lokala kabelnät, som ofta utnyttjar optisk teknik. Någon selekterad sändning till bestämda mottagare eller'mottagar- grupper tillåter nuvarande teknik ej frånsett att varje sändare endast täcker ett bestämt geografiskt område inom vilket dock ej någon selektering kan ske. Däremot kan med hjälp av specialkodade sändningssignaler en selektering ske på mottagarsidan genom att signalen blir avläsbar endast för den, som använder en dekoder för dekodifiering av signalen till utnyttningsbar form. Någon interaktivitet tillåter ej dessa system frånsett att ibland en dubbel- riktad intern information utnyttjas vid produktion av de program, som skall sändas.

Vid fjärröverföring av information finns risk för obehörigt utnyttjande. För att förhindra detta är det känt att använd behörighets- och distributionskoder samt kryptering av informationen. Sådan användning förekommer tidigare varvid behörighetskoden producerats som ett password på ett 10 15 20 25 30 35 500 950 4 tangentbord eller genom användning av ett magnetkort, ibland med båda i kombination. Andra personligt-fysio1o- giskt inriktade sätt såsom röstkodifiering eller avläsning av fingeravtryck skall här förbigås. Distributionskoder kan produceras på samma sätt men ligger ofta inlagda i en databank i det datasystem till vilket man erhåller till- träde genom användning av behörighetskoden. Säkring mot missbruk av den överförda informationen genom avtappning sker på känt sätt genom scrambling eller kryptering.

Vid ett kommunikationssystem med vidsträckt och mångsidigt utnyttjande av olika typer av kommunikationskanaler ställes stora krav på ett svårgenomträngbart säkerhetssystem. Vid behörighetskoder, som måste bäras i minnet av användaren, är det risk att de förr eller senare avslöjas, ofta genom att de måste vara inprogrammerade i den mottagande datorns minne. Identifieringsmedel såsom magnetkort kan stjälas eller kopieras, om någon har dem tillgängliga en kort stund, eller genom avtappning av avsänd information. En kryptering är oftast möjlig att avslöja. Byte av koder och krypteringsmetoder ger en ökad säkerhet under en viss tid, men om ett tidigare avslöjande varit möjligt kan det oftast upprepas.

Tekniska begränsningar i de nuvarande systemen: En sammanfattning av det föregående visar, att kommunika- tion av information med tekniska hjälpmedel för närvarande sker i två huvudsystem: ett nät, här kallat telesystemet, med ett antal anslutna abonnenter, vilka har såväl sänd- nings- som mottagningsmöjlighet och ett system, i det följande kallat radieringssystemet, med ett relativt fåtal sändarstationer och ett stort, obestämt antal mottagare, vilka saknar sändningsmöjlighet inom systemet.

Telesystemet har sin begränsning i, att samtliga abonnenter måste ha någon möjlighet till inkoppling till systemet. En 10 15 20 25 30 35 500 950 5 ytterligare begränsning är, att man på nuvarande tekniknivå ej förmått generellt ge nätet ut i dess förgreningar en signalöverföring med så stort frekvensomfång, att en högkvalitativ överföring av rörliga bilder i färg kan ske för interaktiv kommunikation. Radieringssystemet har å sin sida den begränsningen, att någon egentlig selekterad sändning riktad till bestämda mottagare ej kan ske varjämte möjligheterna till en interaktiv kommunikation är ytterst begränsade.

Ingetdera systemen utnyttjas till sin fulla kapacitet. I telesystemet är en stor del av kommunikationen i realtid, varigenom utnyttjandet stiger och faller med aktiviteten över dygnet och över veckan hos dem, som utnyttjar syste- met. I de yttersta förgreningarna av ett telenät, som från en växel löper fram till de enskilda abonnenterna är i allmänhet utnyttjandet mycket lågt. Inom radieringssystemet och särskilt inom det .delsystem, som sörjer för tele- visionssändningar är kapaciteten dåligt utnyttjad dels genom att sändningar under vissa tider av dygnet ej har något tillräckligt brett intresse och dels genom att sändningskanalens oerhört stora kapacitet endast utnyttjas i begränsad utsträckning vid de signaltyper, som för närvarande användes.

Redogörelse för uppfinningen: Föreliggande uppfinning syftar till att skapa medel för ett gemensamt utnyttjande av de båda nämnda systemen för överföring av information utan de begränsningar, som telesystemet ger, särskilt vad det gäller högkvalitativ överföring av rörliga bilder, men med de möjligheter till selektiv sändning och interaktiv kommunikation, som telesystemet medger men däremot icke radieringssystemet.

Detta uppnås genom en samverkan av de båda systemen och ett utnyttjande av den överkapacitet, som finns inom systemen och särskilt inom radieringssystem för TV-signaler. 10 15 20 25 30 35 500 950 6 Vid ett spritt utnyttjande av olika kommunikationsmedel uppkommer ett ökat behov av ett avancerat säkerhetssystem mot. missbruk och mot spridning av sekretessbelagd in- formation. Särskilt vid radiering av data måste sörjas för att dessa endast blir användbara för avsedd adressat. Ett tillfredsställande även av dessa behov är ett ändamål vid uppfinningen.Dessutom föreligger ett ökat behov av signal- komprimering och signalformering överhuvudtaget för att de medel, som erfordras för att överkapaciteten inom olika kanalsystem skall kunna utnyttjas. Även detta är ett ändamål för uppfinningen.

Figurbeskrivning: I det följande beskrives hur systemet är anordnat till sin struktur och till vissa detaljer samt systemets funktioner.

Därvid hänvisas till bifogade ritning som visar: Fig. 1 ett blockschema över systemet; och Fig. 2 ett exempel på signalbehandling vid sändning och mottagning.

Föredragen utföringsform: I Fig. 1 visas hur ett för användning av uppfinningen lämpat system kan vara sammansatt och som delvis är av känt slag. Enheterna är indelade i anläggningar, vilka inringats med streckprickade linjer. Dessa är: databasanläggningen 1, kommunikationsanläggningen 2 och terminalanläggningen 3 samt centralanläggningen 4. Databasanläggningen 1 in- nefattar särskilda för systemet anordnade och/eller mera allmänt tillgängliga databaser 6 inklusive hjälpmedel för informationssökning i dessa databaser. Förutsättningsvis innefattas även databearbetnings- och lagringsenheter, markerade med 7 respektive 8.

Kommunikationsanläggningen 2 innefattar dels en enhet eller delsystem 10 för anslutning till ett eller flera nät för 10 15 20 25 30 35 500 950 7 selektivt riktad kommunikation, inledningsvis omnämnt som telesystem. Sådana system brukar åtminstone till någon del vara baserade på trådförbindelse. För förbindelser över större avstånd användes även trådlös kommunikation via mark- eller satellitlänkar. Ett telesystem kännetecknas således ej av dess tekniska utrustning, som kan variera utan av att kommunikationen kan selekteras till bestämda mottagare och att dubbelriktad kommunikation är möjlig.

Dessutom innefattar kommunikationsanläggningen 2 en enhet 11 för informationssändning som kan mottagas av en obestämd grupp av mottagare. Tidigare har anordningar för sådan kommunikation här betecknats som radieringssystem. Kommuni- kationen sker oftast genom trådlös rundradiering från mark- eller satellitsändare, antingen direkt till mottagarna eller via lokala nät, som matas från en mottagare av den radierade signalen. I vissa fall förekommer ren tråd- överföring, varvid en viss integrering mellan telesystem och radieringssystem kan ske. Emellertid kännetecknas ett radieringssystem i huvudsak av att kommunikationen är enkelriktad och är möjlig att mottaga av en stor, obestämd grupp utan möjlighet till selektiv sändning.

Terminalanläggningen 3 består av en mottagarenhet 13 för signaler från telesystemet, vilket representeras av enheten 10, och en enhet 14 för mottagning av radierade signaler från radieringssystemet, vilket representeras av enheten 11. Mottagningsenheterna 13 och 14 är kopplade till en styrenhet 15, vilken är inrättad att ge de inkomna signa- lerna i en för vidarebehandling i terminalen användbar form. Styrenheten i sin tur står dels i förbindelse med bearbetningsenhet 16, en inmatningsenhet och en presenta- tionsenhet 18.

Bearbetningsenheten 16 utgöres av en dator med databearbet- nings- och lagringsfunktioner. Inmatningsenheten 17 kan 10 15 20 25 30 35 500 950 8 innefatta ett antal olika apparater 19 såsom ett tangent- bord för inmatning av alfanumeriska tecken, en scanner eller telefax för avläsning av dokument, en eller flera kameror för elektronisk upptagning av stillbilder eller rörliga bilder och/eller ljudupptagningssystem för upp- tagning av tal, musik eller andra ljud.

Presentatíonsenheten innefattar ett antal apparater 20 för presentation av informationen såsom en monitor för bilder, även rörliga, skrivare eller telefax för produktion av dokument, och/eller en ljudproduktionsanläggning. Inmat- ningsenheten 17 och presentationsenheten 18 är således inrättade att möjliggöra olika former av kommunikation mellan systemet och dess utnyttjare, vilken betecknas med 22 i figuren. Såsom antydes vid terminalgruppen kan kommunikationen via kommunikationsenheten 15 ske antingen direkt från inmatningsenheten 17 respektive till presenta- tionsenheten 18 eller via databearbetningsenheten 16. Vid direktkommunikation sker denna gentemot omvärlden i realtid. Vid kommunikation via bearbetningsenheten kan genom inlagring i densamma åstadkommes en tidsförskjutning av såväl sändning av inmatad information som presentation av mottagen information. Information, som skall sändas, kan dessförinnan bearbetas, exempelvis grafiskt eller be- räkningsmässigt i databearbetningsenheten före sändning och mottagen information kan redigeras eller bearbetas på annat sätt för inmatning till respektive apparater 20. Såsom även antydes förutsättes att sändning från inmatningsenheten 17 endast sker via telesystemet genom enheten 13 medan mottagning kan ske såväl via telesystemet som radierings- systemet.

Styrenheten 15, som närmare skall beskrivas senare, är anordnad för styrning av sändning och mottagning och kan även innefatta anordning för selektering av mottagen 10 15 20 25 30 35 500 950 9 information samt funktioner för säkerheten i systemet mot missbruk och mot spridning av information.

Centralanläggningen 4, innefattar en kommunikationsenhet 25 för mottagning, distribution och sändning av information och är därvid ansluten till telesystemet via enheten 10 och till radieringssystemet via enheten 11 och därmed till ett antal terminalanläggningar 3 och deras utnyttjare 22, samt har direkt eller (såsom antydes i figuren) via enheten 10 anslutning med dubbelriktad kommunikation till databas- gruppen 1 med dess enheter 6, 7 och 8. Även kommunikationen med telesystemet är dubbelriktad men förutsättes vara enkelriktad till radieringsenheten ll.

Centralanläggningen 4 innehåller'dessutom ett antal enheter 26-29, vilka är anslutna till kommunikationsenheten 25 för mottagande av informationsbärande signaler, lagring och bearbetning av dessa samt för vidare befordrande till selekterande signalgrupper. Sådana enheter är' i första hand: A. Adresseringsenhet 26 för vidarebefordran av signaler från respektive terminalanläggningar enligt till respektive signal kopplad begäran om uppkoppling till databas inom anläggningen 1, om vidaresändning av signal till annan terminalanläggning, om inlagring av signal, eller om bearbetning och/eller redigering av data med flera funktioner.

B. Sändningsenhet 27 för i centralenheten producerad eller inhämtad information enligt mottagen och i adres- seringsenheten registrerad begäran från respektive terminalanläggning för kommunikation med databasanlägg- ningen eller respektive annan terminalanläggning. 10 15 20 25 30 35 500 950 10 Signalbehandlingsenhet 28 för anpassning av respektive sändningssignal till det kommunikationssätt, som skall utnyttjas respektive för anpassning till mottagarens specifikation. Genom lämplig anpassning av signalen till form. och i. tiden, realtid ej är ovillkorlig, kan ekonomiska vinster göras det senare när sändning i genom att respektive nät kan ges ett höggradigt utnyttjande. Ekonomiska vinster kan även göras genom komprimering av signalen och genom bortskärande av onödig information. Därvid. utnyttjas i första hand digital signalbehandling. Särskilt kan vinster här göras vid stora informationsmängder per tidsenhet, således högfrekventa signaler. Genom komprimering kan även lågfrekventa nät, telenät är i allmänhet låg- frekventa, användas för överföring av sådan högfrekvent information, vilken mestadels hänförs till rörliga bilder, såsom TV-signaler. visserligen frekvensen hög, men sändningstiden brukar Vid en sådan signal är ej utnyttjas särskilt väl genom. att informations- överföringen växlar med pauser under scanningen över kamerans bildfönster respektive TV-skärmen. Dessutom upprepas vid de flesta bilder större delen av bilden emedan hela bilden växlas i den takt, som erfordras för att ge intrycket av en rörelse, trots att under långa perioder endast mindre delar av bilden förändras.

Signalbehandlingsenheten är därvid inrättad, att dels utföra sådan signalbehandling respektive förskjutning i tiden för sändningen, som ger ett optimalt ekonomiskt utnyttjande av kommunikationskanalen, och dels en sådan bild- och signalbehandling, att högfrekventa signaler nedskäres till ett frekvensutnyttjande för sändning medelst kanaler såsom telenät, vilka endast lägre kan ta signaler med lägre frekvens. 10 15 20 25 30 35 509 950 11 Det nu nämnda gäller särskilt vid utnyttjande av telesystem där kommunikationskostnaden är i hög grad beroende av utnyttjningstiden för de mellan respektive lokalnät löpande fjärrlinjerna samt där över- föringsfrekvensen, alltså datamängden per tidsenhet, är begränsad och överföringskvaliteten ofta begränsad och något osäker. Att nå förbättrade förhållanden i dessa avseenden har naturligtvis ej endast intresse när det gäller sändning från centralenheten utan även för sändning från respektive terminal. Åtminstone vid vissa terminaler finns det anledning att anordna en motsva- rande utrustning för minskning av kommunikationskost- nader och uppnående av högre överföringskvalitet.

När det gäller sändning via radieringsenheten 11, vilken förutsättes vara enkelriktad, råder andra omständigheter. I allmänhet kan man här räkna med att tillräckligt frekvensomfång finns till förfogande och att överföringskvaliteten är god, detta gäller då i första hand TV-sändare. Ett problem är här emellertid hur man skall kunna erhålla tillräcklig överföringska- pacitet för att kunna betjäna ett stort antal termina- ler med ett relativt fåtal sändare, som dessutom under en stor del av dygnet är utnyttjade för sina normala radieringsuppgifter. Som nämnts är dock signalut- nyttjandet ofullständigt även när sändning av TV- program pågår. Signalbehandlingsenheten skall därför även vara inrättad, att producera en signal till respektive radieringsenhet, som möjliggör utnyttjande av sådana perioder. För bästa möjliga utnyttjande av dessa perioder komprimeras sändningssignalen, så att största möjliga informationsmängd kan överföras. Även här gäller, att de terminaler, som skall kunna mottaga på sådant sätt radierad signal måste vara inrättad med en signalbehandlingsenhet, som förmår dekodifiera den 10 15 20 25 30 35 500 950 12 periodvis sända signalen och i förekommande fall kunna dekomprimera densamma.

D. säkerhets- och distributionsenhet 29 för säkring av att vare sig från terminalerna eller från centralenheten sänd information kan missbrukas eller spridas i oönskad omfattning. Detta uppnås dels genom att själva den informationen överförande signalen är krypterad och dels genom att för åtminstone vissa beordringar och beställningar till användning av en behörighetskod. För att tillförsäkra fullgörandet av dessa kopplas att en sändning från centralanläggningen når rätt mottagare kan utnyttjas en distributionskod.

Krypteringen av signalen sker i enheten för signalbe- handling enligt beordring från säkerhets- och dis- Redan den signalbehandling, som tributionsenheten. företages för optimering av kommunikationskanalernas utnyttjande innebär en viss kryptering, vilken kan utnyttjas för selektering gruppvis. Genom koppling av signalen till behörighetskod kan en särskilt hög säkerhet uppnås. Även när det gäller sändning från centralanläggningen kan särskild kodifiering vara önskvärd. Här sker koppling ej till en behörighetskod men till en distributionskod, som bestämmer vilken eller vilka terminaler, som skall kunna mottaga signalen. I stort sett samma anordningar skall kunna användas för produktion och användning av såväl behörighetskoder, som distributionskoder samt krypte- ring. En sådan anordning skall beskrivas senare.

Dessutom innefattar centralanläggningen 4 service-enheter.

Den informationsservice, som tillhandahållas de skilda terminalutnyttjarna härrör från databasanläggningen 1 med dess olika enheter innehållande data inom olika ämnesom- råden samt tjänster för olika former av databearbetning och 10 15 20 25 30 35 500 950 13 datalagring. Även centralanläggningen 4 kan vara inrättad med egna service-enheter.

Såsom framgått kan centralanläggningen 4 betraktas som en "växel" mellan respektive terminaler inbördes och med databasanläggningensamtcentralanläggningensservice-enhet via för varje kommunikationstillfälle den av centralanlägg- ningen utvalda lämpligaste kommunikationskanalen, utan att systemet är bundet till ett specifikt.kommunikationssystem.

Centralanläggningen är således inrättad att självständigt välja den vid varje tillfälle lämpligaste kommunikationska- nalen och att därvid ge signalen en adekvat, optimal form och tidsplacering samt sörjer för signalens distribution till rätt mottagare eller mottagargrupp.

I det föregående har nu angivits ett kommunikationssystem med anläggningar av olika karaktär. Mellan dessa skall kommunikation ske med system av de två huvudkaraktärerna, som specificerats som telesystem och radieringssystem. En viktig del av föreliggande uppfinning är' hur signalen bearbetas för att uppnå möjligheter till ett högt utnytt- jande av'kommunikationssystemens möjliga kapacitet. För att uppnå detta användes enligt uppfinningen tre huvudmedel: komprimering, fragmentering och koordinering.

Komprimeringen kan bl a innebära att sådana informations- delar, som redan finns genererade hos mottagaren ej överföres i sin helhet utan endast ges en indikering, så att den kan infogas i informationsmängden på grundval av den hos mottagaren tidigare inlagrade informationen. Som exempel kan nämnas att om en information för uppbyggande av en bild, skall sändas, kan för partier av bilden, vilka exempelvis är helt vita eller svarta en enkel indikation för ifrågavarande delytas karaktär och omfattning sändas istället för ett signaltåg för successivt uppbyggande av ifrågavarande delyta. Inom vissa specialområden rör man sig 10 15 20 25 30 35 500 950 14 endast med en begränsad mängd begrepp och/eller bildele- ment, vilka i förväg kan identifieras och sändningen kan inskränkas till istället för en total information. överföring av dessa identifikationer Vid sändning av rörliga bilder, således ett stort antal efter varandra följande bilder, genom vilka successivt en illusion av rörelse kan genereras kommer stora delar av en mängd efter varandra följande bilder att vara helt lika, emedan rörelsen och därmed den successiva förändringen av bildinnehållet begränsas till en mindre del av bildens yta.

Vid konventionell TV-sändning, där varje bild avscannas och sändes som om den vore unik överföres således en mycket stor mängd information, som redan tidigare mottagits av mottagarapparaten. Sådant material är det känt att uppdela den signal, som skall representera materialet i avsnitt, vilka jämföres med tidigare sända avsnitt, så att den tidigare informationssignalen för avsnittet ifråga ej behöver upprepas utan ersättas av en signal med sin kortare identifikation. En teknik för sådan signalbehandling är känd som fractalteknik.

Fragmentering innebär, att signalen uppdelas i korta tidsfragment för vilkas sändning kan utnyttjas motsvarande korta tidsintervall under vilka någon informationsöverfö- ring ej sker inom respektive kommunikationssystem. Ett pâ/ exempel på detta är utnyttjandet av det pausintervall, som uppkommer vid en TV-sändning mellan varje uppbyggd linje, för överföring av den extra textinformation, som är härför inrättade TV-mottagare kan producera alternativt till eller samtidigt med TV-bilden. Ett annat exempel är s k time sharing, således en växelvis sändning av korta signalseg- ment från olika sändare och till olika mottagare. Vid dessa kända sätt för utnyttjande av fragmentering sändes samtliga tidsfragment i ordning efter varandra i enlighet med den ordning i vilket den signal, som skall representera 10 15 20 25 30 35 500 950 15 informationen, har framtagits och sedan bygges upp hos mottagaren.

Så behöver emellertid ej vara fallet vid förfarandet enligt uppfinningen. Här kan fragmenten sändas i en följd, som är oberoende av i vilken ordning de genererats från informa- tionsmaterialet och i vilken ordning de skall användas vid produktion av motsvarande informationsmaterial hos mottaga- ren.

Koordineringen innebär att varje signalfragment ges ett positionsindex och att hos mottagaren finns en motsvarande indexering för hur de mottagna signalfragmenten skall sammanfogas till en komplett och följdriktig mottagen information.

För enklare förståelse av hur dessa huvudmedel användes skall här med hänvisning till Fig. 2 exemplifieras en informationsöverföring.

I Fig. 2 anges med fyrkanter signalbehandlingsenheter. I en övre rad anges därvid signalens behandling vid sändning i ett flöde, vilket följer pilen 30. I en nedre rad anges signalbehandlingen i mottagaren och flödet utmärkes härav med pilen 31. Längst till vänster i den övre raden in- dikeras signalens»generering frårndet informationsmaterial, som skall överföras. Detta material kan vara av analog natur, exempelvis bilder eller text eller ljud, och upptages på känt sätt i en enhet 32. Informationen kan dock även vara upptagen som digital information i ett minne med uppteckning i magnetisk eller optisk form exempelvis. För upptagning av denna information finns en enhet 33. Den analoga signalen från enheten 32 digitaliseras i en enhet 34 och signalen, som nu enbart är i digital form föres till kompression i en enhet 35. För denna signalkompression kan användas kända tekniker, exempelvis fractalteknik och 10 15 20 25 30 35 500 950 16 enligt en annan teknik ges ofta upprepade informationsavs- nitt en identifikation, vilken fordrar kortare sändningstid än den fullständiga informationen. Informationen kan därvid genereras till mottagaren utan att signalavsnittet behöver sändas varje gång det uppträder i materialet. Detta antydes med en enhet 36, som kan kallas databas för standardin- formation. Sådan standardinformation är i förväg avtalad mellan sändare och mottagare. Standarddata genereras hos avsändaren och överföring till mottagaren kan ske på olika sätt, exempelvis i en särskild telesändning eller genom (Ron) . alternativa sätt att överföra samma data indikeras med den fysisk överföring genom en minnesbärare Dessa streckade pilen 37.

Efter kompressionen i enheten 35 av den obrutna signalen sker den förut nämnda fragmenteringen, uppdelning av signalen i korta tidsavsnitt, i en enhet 38. Efter sådan fragmentering kan i många fall en ytterligare kompression ske, genom att ytterligare upprepade informationsavsnitt kan konstateras när signalen uppdelatsi_korta.tidselement.

Dessa kan då ges ett index istället för fullt information- sinnehåll. Därvid uppkommer en ny generering av indexerade data utöver förutnämnda standarddata. Sådan generering kan även förekomma i kompressionsenheten 35 om ofta upprepade signalavsnitt förekommer utöver de standarddata, som förutsätts före sändning. För detektering av sådana data, vilka skulle kunna kallas temporära standarddata är angivet en enhet 40. Denna enhet måste arbeta med överföring av sådana temporära data och dess identifikationer till mottagaren i samband med sändningen, så att en temporär databank kan genereras hos mottagaren. Tillsammans med den fragmenterade och därefter komprimerade huvudsignalen från enheten 39 föres de temporära data från enheten 40 till en enhet 41 för indexering av signalavsnitten. Såsom förut nämnts anger dessa index signalfragmentens placering i det totala sändningsmaterialet varigenom fragmenten ej behöver 10 15 20 25 30 35 sou 95o“ 17 sändas i en bestämd tidsordning och de kan även fördelas på olika sändningskanaler men ändå inordnas till en enhet hos mottagaren. Detta förutsätter, att de index som fragmenten ges vid sändningen hos mottagaren kan kopplas till positio- ner i ett koordineringsschema för koordinering av fragmen- ten till en korrekt enhet. Mottagaren måste således ha information om principerna för indexeringen. För dessa principer finns en databas 42 vars data styr indexeringen i enheten 41 och koordineringen hos mottagaren. Mottagaren måste således få tillgång till dessa data före sändningen eller i samband med sändningen liksom när det gällde standarddata kan detta ske via teleöverföring eller som fysisk överföring och även här markeras dessa alternativ med en streckad pil 44.

Om signalinnehållet skall hållas hemligt och skyddas mot avtappning kan detta ske i en krypteringsenhet 45. I och för sig innebär komprimeringen, fragmenteringen och indexeringen ett avsevärt skydd mot obehörig dekodifiering av signalen, men i vissa fall kan erfordras ett ytterligare skydd mot obehörigt utnyttjande. För att sådan särskilt krypterad signal skall kunna dechiffreras hos mottagaren erfordras en krypteringsnyckel, vilken är lagrad i en databas 46. Denna styr således krypteringen i enheten 45 och data meddelas mottagaren antingen genom telesändning eller fysisk överföring såsom pilen 48 antyder. Nästa enhet i signalvägen kan benämnas som en adresserings- och kodifieringsenhet 49. I synnerhet om signalen överföres via radiering, när' den är avsedd för endast en eller ett begränsat antal mottagare, måste en säker adresseringskod utnyttjas. En sådan kod anger förutom adressen även behörigheten hos den, som sänder signalen, så att falska signaler kan uteslutas. Det är nödvändigt i exempelvis ekonomiska system, där falska order kan ge stora ekonomiska förluster. Även adressering och kodifiering måste bygga på ett samförstånd mellan avsändare och mottagare, vilket sker 10 15 20 25 30 35 500 950 18 genom att enheten 49 styrs från en databank 50 innehållande data för adresserings- och kodifieringsprinciperna. Dessa data måste vara tillgängliga för mottagaren och kan överföras genom telesändning eller fysisk form, som pilen 51 antyder. I det följande anges även ett särskilt system för sådan adress- och behörighetskodifiering, som skapar en ytterligare säkerhet. Även dataöverföringen från databaser- na 36, 40, 42 och 46 kan överföras enligt principerna för det kodifieringssystem, som beskrives senare.

Den ytterligare behandlade signalen föres ut till en enhet 54 för signalfragmentens distribution till olika sändnings- kanaler. Dessa indikeras med en enhet 55 för sändning via ett telesystem respektive enhet 56 för radiering. Det behöver därvid ej vara endast en enhet av varje slag utan distribution kan ske alternativt eller samtidigt via olika telenät respektive olika radieringssändare, särskild TV- sändare.

I den nedre raden visas hur mottagarterminalen är uppbyggd av en enhet 60 för mottagning av den radierade signalen och en enhet 61 för mottagning av signalen via telesystemet.

Dessa signaler kontrolleras i en selekterings- och dekodi- fieringsenhet 63. Särskilt om sändning sker genom radiering kan till mottagarenheten 60 inkomma en mängd signaler, som ej är adresserade till den specifika mottagaren. Selekte- ringsenheten skall därvid vidareföra endast sådana signa- ler, som. har en adekvat adressering. Behörígheten med avseende till sändning kontrolleras även om signalen via någon kanal är knuten till en i förväg överenskommen kodifiering. Data för selekteringen och dekodifieringen hämtas från databasen 50 på något av de nämnda alternativa sätten.

För sådana signaler, som är krypterade kan en dekrypte- ringsenhet 65 vara anordnad. Den nu accepterade och 10 15 20 25 30 35 SUO 950 19 dekrypterade signalen föres i sin fortfarande fragmenterade form till en första dekomprimering i en enhet 66. Denna sker således på fragmentalnivå. Därvid kan utnyttjas data från databaserna 36 och 40 om med identifikationer försedda standarddata eller temporära data har använts vid sänd- ningen.

Nästa steg är nu att fragmenten försedda med index och dekomprimerade till sitt signalinnehåll koordineras i korrekt tidsföljd i en enhet 68. Därvid erfordras tillgång till indexdata. För kodifieringen erfordras ett minne med omedelbar access till olika positioner, vilka har motsva- rande index som sändningssignalens fragment. Härigenom kan varje fragments placering i tidsföljden för den slutsignal, som skall genereras, åstadkommas.

Detta uppbyggande av den kompletta signalen kan således ske genom hämtande av signalfragment från olika kommunikation- skanaler och kommunikationssystem och med sådan inplacering i tiden, att ett ekonomiskt utnyttjande av kommunikation- skanalerna erhålles. Fragmenten kan även distribueras till de olika kommunikationskanalerna i beroende av sitt innehåll, exempelvis högfrekventa signaler representerande kinematografiska bilder kan överföras via TV-sändare medan signaler med ett begränsat informationsinnehåll kan sändas via telesystemet. En sådan uppdelning försvårar ytterligare ett obehörigt utnyttjande.

I samband med koordineringen och uppbyggandet av den kompletta signalen kan framkomma, att vissa signalavsnitt saknas, exempelvis genom sändnings- eller mottagningsfel.

Koordineringsenheten kan därvid vara inrättad att utföra en slutkontroll av signalens karaktär och fullständighet.

Saknade uppgifter kan därvid avropas från sändaren med angivande av index för de fragment, som behöver återut- sändas. Det kan därvid vara lämpligt att om sändning 10 15 20 25 30 35 5ÛÛ 950 20 ursprungligen skett via radiering förekommande återut- sändningar liksom dess avrop sker via telesystemet emedan behovet kan vara mycket selektivt.

Den slutligen färdigställda signalen är dock fortfarande komprimerad enligt de metoder, som genomfördes i enheten 35. I en enhet 70 sker nu dekomprimering av den sammansatta signalen, eventuellt under hämtande av data från enheterna 36 och 40. Signalen har nu en presenterbar form frånsett att den fortfarande är digital. Den föres därför till en digital- analog omvandlare 71 innan den går vidare till lämpliga enheter 72 för presentation, således till presen- tation på en bildskärm, i form av dokument från en skriva- re, som ljud eller på annat sätt. Alternativt kan en färdigbehandlad men fortfarande digitala signalen lagras i ett minne 73 för senare eller upprepad presentation.

Vid signalbehandlingen hos sändaren och mottagaren liksom vid fastställande av tidpunkten för kommunikationen samt det successiva överförandet av signalfragmenten eventuellt distribuerade via olika kommunikationskanaler kan ett viktigt hjälpmedel vara klockning och tidssynkronisering.

En klockpuls är ett viktigt hjälpmedel vid signalbehandling och en synkronisering' mellan sändare och. mottagare är värdefullt vid kommunikation. Tidssynkroniseringssignaler kan därvid antingen ske genom synkroniseringssignaler mellan sändaren och mottagaren eller via gemensam koppling till världstidsuret eller annan tillgänglig tidssignal.

I det föregående har begreppen sändare och mottagare använts. Såsom framgår av beskrivningen av Fig. 1 skall dock detta ej förstås som att den ena kommunikationsparten är enbart sändare och den andra enbart mottagare. Tvärtom är interaktivitet en viktig del av föreliggande lösning. 10 15 20 25 30 35 500 950 21 En typisk uppläggning är därvid att det i ett system finns en administratör av informationsmaterialet, jämför centra- lanläggningen 4 i Fig. 1. Från denne sker de substantiella sändningarna och mottagare är ett antal terminalanlägg- ningar, en sådanär betecknad med 3 i Fig. 1. Varje termi- nalanläggning har emellertid sändningsmöjligheter för kommunikation med centralanläggningen, som för detta måste ha mottagningsmöjligheter. Därvid kan förutsättas att kommunikationen från terminalanläggningarna har relativt liten volym; de kan exempelvis ha formen av beställning av informationsmaterial, instruktioner om sökning i databaser och liknande.

En typisk inrättning blir därvid, att terminalanlägg- ningarna kommunicerar via telesystemet under de interaktiva faserna med centralanläggningen medan centralanläggningen sänder större datamängder till en eller ett flertal terminalanläggningar'samtidigt.via.TV-sändare, särskilt vid begränsade datamängder till enstaka terminalanläggningar kan sändning helt eller delvis ske genom telesystemet.

I praktisk användning kan man exempelvis tänka sig att centralanläggningen har tillgång till ett stort antal TV- program med någon eller några timmars längd, vilka kan beställas från terminalanläggningarna för uppspelning på valbar tid. Överföringen av motsvarande datamängd sker därvid såsom beskrivits efter komprimering, så att över- föringstiden kan skäras ned till några sekunder eller minuter. De terminalanläggningar, som beställt materialet, selekterar ut ifrågavarande sändning och lagrar den i ett lagringsmedium, som endast behöver vara inrättat för den korta tidsrymd, som sändningen tog. Därefter kan materialet uppspelas på valbar tid under dekomprimering och digital- analogomvandling. 10 15 20 25 30 35 500 950 22 Som nämnts har för adresserings- och behörighetskoder förutsetts ett särskilt förfarande, vilket även kan ha sin tillämpning vid kryptering och för överföring till mottaga- ren av data, som erfordras för signalbehandlingen, jämför databaserna 36, 42, 46 och 50. Detta förfarande beskrives i det följande.

I den följande beskrivningen förutsättes, att i systemet ingår en användarterminal, vilken i figuren 1 representeras av terminalanläggningen 3, och en värddator, vilken representeras av centralanläggningen 4. Flera terminalan- läggningar är anslutna till värddatorn. Varje terminal kan även vara ansluten till flera värddatorer, även om vid systemet enligt figuren förutsättes en central "växel" för förbindelse med värddatorer, bland vilka som nämnts kan ingå databaser, beräkningsdatorer och även datorer an- vändbara för finansiella transaktioneru I den följande beskrivningen användes begreppet terminalen för gruppen av terminalanläggningar och begreppet värddatorn för den dator/databas, som skall vara tillgänglig för terminalen.

Uppgiften, som skall lösas, är således att åstadkomma ett kodhanteringssystem gällande behörighetskoder kopplade till beställningar och beordringar från terminalen för säker- ställande av terminalanvändarens rätta identitet, och distributionskoder från värddatornurtsändning till termina- len av bekräftelser och information med säkerställande av att rätt adressat och endast denne nås.

Terminalen förutsättes innefatta en dator med en manual och någon form av display. Manualen är avsedd för inmatning av data från terminalanvändaren och har lämpligen formen av ett fullständigt eller begränsat tangentbord. Andra former av datainmatning, exempelvis röststyrd sådan, uteslutes dock ej. Displayen kan vid en mera stationär anläggning vara bildskärm. Den del av terminalen, som avser säkerhets- funktionen eller åtminstone delar av densamma kan dock ha 10 15 20 25 30 35 500 950 23 formen av ett intelligent kort (Smart Card) med en display i form av ett teckenfönster och med en minidator med lagringsmöjligheter inbyggd. I ett sådant fall är termina- lens identitet inbyggd i kortet och oavsett om olika terminalanläggningar, vilka är kompatibla till det system man arbetar inom, som användes kommer den att hos värdda- torn kopplas till den identitet, som kortet representerar om detta brukas i terminalanläggningen.

Denna del av terminalanläggningen, som representerar nämnda identitet benämnes i det följande säkerhetsenheten och den kan således fysiskt ha formen av en i en terminal integre- rad enhet eller som ett separat, intelligent kort. Hos värddatorn finns en motsvarande säkerhetsenhet för dis- tributionssäkerheten och den kan förutsättas vara integre- rad i värddatorn, men kan givetvis alternativt vara separerbar från datorn i övrigt.

Ett mellanalternativ är, att kortet innehåller en minidator med lagringskapacitet, men ej några manövertangenter och eventuellt ej heller display. För användning av säker- hetssystemet måste kortet i sådant fall användas med hjälp av en dator med tangentbord och display.

Funktionen för säkerhetssystemet, således«dess säkerhetsen- heter är följande: 1. Programmering Vid en starttidpunkt programmeras terminalens och värdda- torns säkerhetsenhet gemensamt med en i tiden och/eller användningssekvensenföränderligsäkerhetskod.Säkerhetsen- heterna bör således ha en klockstyrning. Normalt torde behörighetskoden vid terminalen vara sammansatt av dels en i säkerhetsenheten avläsbar kod och en minneskod, som tillföres av användaren vid varje användningstillfälle. I de fall, där säkerhetsenheten kan skyddas mot obehörig 10 15 20 25 30 35 500 950 24 användning, exempelvis genom betryggande förvaring av ett användarkort, kan minneskoden uteslutas. Alternativt kan maskinkoden uteslutas, vilket möjliggör användning av olika terminaler även om något kort ej medförts. Inget av dessa alternativ torde dock vara intressanta i mera krävande säkerhetssammanhang och användning av både maskinkod och minneskod tillsammans torde representera normalfallet.

Den tidsbundna förändringen av koden kan gälla både maskinkoden och minneskoden eller ettdera. Det finns ej stor anledning att avstå från förändring av båda, dock kanske den kan ske med olika tidsintervall. Som alternativ eller komplement till en direkt tidsbunden förändring med hjälp av en klockpuls föreslås en förändring, som utgår från användningsförloppet, såsom införande av en ny kod efter varje användning. Man kan även tänka sig en tabell- bunden förändring, lämpligast anpassad till datum och eventuellt klockslag vid användningstillfället.

Om endast maskinkoden förändras kan detta lätt arrangeras genom en synkronisering av dessa förändringar i de båda säkerhetsenheterna.

För högsta säkerhet genereras kodprogrammet i värddatorn.

Värddatorns hårdvara är så utförd att programmet enbart kan sändas en gång och då i samband med inprogrammering med kodsystemet i kortet. Programmeringen från värddatorn kan ske direkt vid densamma; man kan exempelvis ha en enda, centralt placerad terminal för programmering av korten.

Härigenom blir säkerheten mycket stor.

Vid fjärröverföring av data för inprogrammering av kodsys- temet i terminaler är dessa samkodifierade med värddatorn i ett motsvarande föränderligt kodsystem. Ett från värdda- torn överfört kodsystem är således i sin tur kodifierat.

Den avslöjade koden för inprogrammering av ett kort gäller 10 15 20 25 30 35 son 950 25 ej vid ett efterföljande tillfälle. Man får således ett slags kaskadsystem av föränderliga koder. 2. Användning: Kommunikationen sker således med en ständigt föränderlig kod. Genom de synkroniserade klockorna och/eller räknarna för användning hos värddatorn och kortet tages nya koder ständigt i anspråk. Framstegningen av nya koder är även lämpligen beroende av kortets användning.

Om någon genom avtappning längs kommunikationslinjen lyckats dekodifiera en kod kan den ej användas vid nästa överföring emedan koden då ändrats.

Hårdvaran i säkerhetsenheten skall vara sådan att man ej utifrån densamma kan avslöja kodsystemet. Skulle dock någon genom ingrepp i enheten ha kunnat kopiera hela kodsystemet blir kopian mycket begränsat användbar. En användning av två identifikationsmedel, originalet och kopian innebär nämligen att framstegningen vid varje användning kommer i olag. Man märker att kodsystemet i värddatorn och origina- let ej längre är synkroniserade. Vare sig originalet eller kopian kan således användas. Användaren av originalet ser av detta att en kopia fabricerats.

Behörigheten, att gå in i ett datasystem, erhålles primärt genom innehav av säkerhetsenheten. Denna kan visserligen ej användas i kopia vare sig om den är fabricerad i samband med grundprogrammeringen av' kortet eller genom efter- följande kopiering. Dock kan kortet stjälas och skulle kunna användas under den tidsperiod under vilken stölden ej upptäckts. Därför måste oftast ett kompletterande behörig- hetssystem införas. Såsom tidigare nämnts tilldelas den behöriga användaren en behörighetskod, som kvarhålles i minnet hos denne, så att koden ej finns inregistrerad tekniskt någon annanstans än i värddatorn. Säkerhetssyste- 10 15 20 25 30 35 500 950 26 met innebär i sig ett bättre skydd av behörighetskoden än tidigare system genom den mycket större säkerheten mot avslöjande av' maskinkoden vid kommunikation genom av- tappning. Systemet innebär ju att all kommunikation mellan terminalen och värddatorn är bunden till en kod som är omöjlig att dekodifiera.

Det är dock ej helt tillräckligt. Erfarenheten från andra system har visat att minneskoder kan avslöjas genom uppsnappning vid inmatningen eller genom slarv; den behörige avslöjar koden genom en minnesanteckning eller vid utlåning av kortet. Sådan skall naturligtvis ej ske men inträffar trots allt då och då.

Vid systemet kan liksom vid maskinkoden ske en framstegning av minneskoder. Denna ändras fortlöpande under kortets användning. En eventuellt uppsnappad minneskod har därför ingen relevans vid nästa användning av kortet.

Den behöriga användaren måste dock veta, vilken kod som skall användas vid varje särskilt tillfälle. Detta kan vid systemet uppnås genom att en algoritm, en instruktion snarare än en sådan kod/password, som bevaras i användarens minne. Instruktionen i kombination med en algoritm, som presenteras i terminalen, bestämmer vilken behörighetskod, som skall matas in. Även den i terminalen, exempelvis på ett korts display, presenterade algoritmen förändras ständigt i beroende av tiden och/eller användningen.

Detta innebär att en vid ett användningstillfälle i terminalens säkerhetsenhet inmatad kod/password ej gäller vid nästa tillfälle. En uppsnappning av en sådan inmatad kod längs kommunikationslinjen eller inom iakttagande vid inmatningen blir härigenom ej användbar vid något ytterli- gare tillfälle. 10 15 20 25 30 35 500 950 27 Om behörig person direkt avslöjar hela instruktionen/algo- ritmen till någon genom berättande eller medelst en minnesanteckning beror naturligtvis säkerheten helt på hur mycket. man, kan lita, på den person, som tagit del av algoritmen. Systemet möjliggör emellertid ett sådant arrangemang, att i säkerhetsenheten kan begäras algoritmen för nästa användningstillfälle, så att den behörige användaren från denna kan bestämma inmatningskoden för nästa användningstillfälle. Om man således blir tvungen att låta någon annan använda säkerhetsenheten behöver man ej avslöja minnesalgoritmen utan endast den vid nästa an- vändningstillfällegällandekodenvarjämtesäkerhetsenheten kan låsas, så att den ej vid detta tillfälle lämnar uppgift om den aktuella algoritmen. Härigenom kan man undvika att någon lockas försöka lista ut principerna för kodgenere- ringen. Den till annan meddelade koden gäller därvid endast för ett bestämt tillfälle eller alternativt inom en begränsad tidsperiod, efter vilken en rgr inmatningskod kommer att gälla.

Basidên är således att en säkerhetsenhet såsom ett in- telligent kort användes för tillträde till datasystemet via någon terminal. Mikroprocessorn i kortet är så uppbyggd och kompletterad att den uppvisar minnesfunktioner och klock- ning. I den enklaste formen, en första utvecklingsnivå, har kortet ungefärligen storleken och formen av ett konventio- nellt passivt kort med magnetremsa. Kortet används enbart för att få tillträde till terminalen för sändning och mottagande av data.

I den andra nivån är kortet utbyggt med en display och ett större minne, som möjliggör kvarhållande och presentation av vissa data. Lämpligen finns även ett enkelt tangentbord för val av vilka data, som skall presenteras. 10 15 20 25 30 35 500 950 28 I den tredje nivån är kortet utbyggt med en mera fullstän- dig inmatningsutrustning, lämpligen ett alfanumeriskt tangentbord. Även presentationsmöjligheterna bör vara utbyggda genom en relativt stor display. Till detta kommer ett speciellt kommunikationssystem för överföring mellan kortet och en terminal, som, står i kommunikation med värddatorn. Det räcker att terminalen är försedd med en yta, på vilken kortet kan läggas. Några anslutningar exempelvis för form av kontakter finns ej och terminalen kan därför utföras helt kapslad.

Alternativt kan funktionerna hos kortet och terminalen integreras i en enda enhet för mobilt bruk och anslutning exempelvis till en telefonledning.

Den föränderliga koden har i det föregående endast angivits ha referens till den behörighetskod, som måste användas för tillträde till värddatorn respektive för den distributions- kod, som erfordras för säker adressering vid informations- matning från värddatorn till en bestämd terminal eller terminalgrupp. Den föränderliga koden eller en särskilt styrkod, som även den är föränderlig, kan enligt säker- hetssystemet användas för en föränderlig kryptering av överförd information. I många fall räcker det ej med, att man säkrar tillträdesbehörigheten och distributionen; man önskar även hålla den överförda informationen hemlig. I sådana fall användes scrambling eller kryptering enligt något visst system. Om detta avslöjats kan emellertid en obehörig få möjlighet att avläsa informationen i klartext.

Enligt systemet kan dock vid upprättande av säkerhetssyste- met gemensamt i säkerhetsenheten och värddatorn även principerna för en föränderlighet hos scramblings- eller krypteringsprinciperna inmatas. Även om således någon lyckats avslöja en sådan princip vid något tillfälle kommer kunskapen ej att vara användbar vid något mer tillfälle. 10 15 20 25 30 35 500 950 29 Sammantaget ger således det här beskrivna informations- överföringssystemet och dess säkerhetssystem ett optimalt utnyttjande av olika kommunikationssystem och kombinations- tekniker med tillförsäkrande av en mycket hög säkerhetsni- vå. Det senare är nödvändigt om man såsom vid kommunika- tionssystemet skall utnyttja olika kommunikationskanaler med skiftande innehavarskap och vidsträckt spridning och är samtidigt svårt att uppnå vid sådana förhållanden.

Hos mottagaren förberedes signalen, genom att ett koordine- ringsschema för segmentens koordinering till varandra vid inlagring efter mottagandet. Informationen sändes, såsom beskrives, som fragment, vilka kan nå mottagaren i en annan ordning än i vilken de skall inordnas i den totala, mottagna informationen. Fragmenten kan även nå mottagaren via olika kommunikationssystem och kan erfordra olika kodifiering.

För att den totala informationen trots detta skall kunna sammanställas upprepas nämnda koordineringsschema. I detta är de enskilda, korrekta positionerna och i förekommande fall de kodifieringsdata, som gäller för varje enskilt fragment, inprogrammerade på grundval av de nämnda index, som respektive segment kopplas till. Detta innebär, att varje fragment, som mottages, erhåller rätt positionering inom materialet och dekodifierat enligt korrekta dekodifie- ringsdata för inlagring 5. ett digitalt minne innan ut- matning och/eller slutlagring sker hos mottagaren.

När beräknad eller meddelad tidpunkt för sändningen av det totala materialet uppnåtts möjliggör denna koordinerings- process även kontroll av att materialet är komplett genom registrering av om hela koordineringsschemat är fyllt. Det är inte ovanligt, att vissa signaldelar går förlorade eller blir ej låsbara vid kommunikation oavsett om trådburen eller trådlös kommunikation föreligger. Om därvid något 10 15 20 25 30 35 500 950 30 eller'några signalfragment saknas är mottagningsanordningen programmerad att avropa efterleverans av dessa.

Enligt föreliggande idé, där det förutsättes att flera kommunikationssätt kan utnyttjas kan man vid komplette- ringssändning även växla kommunikationsmedel. Om exempelvis huvudsändningen skett via TV-sändare kan komplettering avropas specifikt av viss mottagare via telelinje och levereras via sådan.

När hela informationsmängden erhållits komplett, koordine- rats och dekodifierats överföres den komplett till önskad form för presentation eller mellanlagring.

Fördelarna med det beskrivna förfarandet för överföring av information är flera: - olika kommunikationskanaler kan utnyttjas och utnyttjandet kan fördelas i tiden, med avseende till olika mottagare i beroende av om informationen skall sändas till ett större antal mottagare eller till enskilda och med avseende till olika mottaga- res möjligheter att mottaga olika kanaler; - befintliga kommunikationskanaler kan utnyttjas maximalt genom segmentsändning i perioder, då ingen annan sändning förekommer; - sändningstiden utnyttjas på bästa sätt genom komprimering och genom att kontrollsignaler eller "handskakningar" ej behövs emedan saknad informa- tion kan kompletteras i efterhand; - en dubbelriktad kommunikation möjliggöres på ett sätt, som ej varit känt förut, genom möjligheten att använda olika sändningskanaler: exempelvis kan TV-sändare användas för utsändning av information till många mottagare och telenätet kan användas för 10 15 500 950 31 interaktivitet från dessa för beställningar, motinformation m m till informationsavsändaren.

Dessutom inses att en fragmenterad signal, som måste koordineras och dekodifieras enligt ett visst mönster blir mycket svår att uppfånga av obehöriga. Även om vissa avsnitt uppfångas eller kanske hela kommunikationen blir det svårt för den obehörige, att på ett korrekt sätt sammanställa fragmenten i rätt ordningsföljd och med korrekt dekodifiering.

Dekodifieringsschemat skall föreligga innan sändningen av huvudinformationen sker. Schemat eller olika förändrings- former av detsamma kan överföras till mottagaren på olika sätt: som en del av informationssändningen, vid ett tidigare tillfälle än informationssändningen, fysiskt i form av en databärare (ROM).

Claims (7)

10 15 20 25 30 35 500 950 32 Patentkrav:

1. Förfarande vid informationsöverföring vid vilket i en sändaranläggning genereras en signal bärande den information, som skall överföras till en mottagare, vilken signal tillföres ett kommunikationssystem och via detta föres till den eller de avsedda mottagarna där signalen användes för generering av en presentation, vilken repre- senterar den information, som hos sändaren används för signalgenereringen, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att för sändningen från sändaren till mottagaren av informatio- nen hålles inom kommunikationssystemet flera kommunika- tionskanaler av olika karaktär till förfogande såsom telefonnät och radieringssändare, särskilt TV-sändare, att signalen före sändning fragmenteras i korta tidsavsnitt, vilka analyseras med avseende till mellan sändare och mottagare överenskommen tidsprioritering, adresseringsför- hållanden, informationsinnehåll och signalkaraktär och att på grundval av denna analys respektive signalfragment överföres till motsvarande tillämplig sändningskanal med avseende till dess beläggning, kostnadsbild, överföringska- pacitet med avseende till signalens karaktär, exempelvis dess frekvens samt de för respektive kanal gällande möjligheterna till selektiv adressering och föreliggande risk för obehörigt utnyttjande, varvid signalfragmenten förses med index angivande respektive fragments tids- placering inom den informationen representerande totala signal, som skall från den ingående fragmenterade signalen uppbyggas hos mottagaren, vilket sker på grundval av ett koordineringsschema i vilket förutsatta index motsvaras av en bestämd placering inom den uppbyggda och för presenta- tion i mottagaren lämpade signalen med indexerings- och 10 15 20 25 30 35 SÛÛ 950 33 koordineringsschema tillgängliga hos både sändare och mottagare.

2. Förfarande enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att signalen genererad från informationsmaterialet.i sändaren iedigitaliserad form utsättes för komprimering, vilken kan ske på i och för sig känt sätt före fragmentering och att efter fragmenteringen de enskilda fragmenten analyseras med avseende till ytterligare komprimeringsmöjligheter samt komprimeras i enlighet med detta före sändning.

3. Förfarande enligt patentkrav 2, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att komprimeringen av signalen före och/eller efter fragmentering åtminstone delvis utföres genom utnyttjande av i en databank registre- rade ofta förekommande signalavsnitt vilka detekteras och ersätts av index angivande förutom koordinering även det fullständiga signalinnehållet, varvid databasen är till- gänglig för såväl sändare som mottagare, så att det kompletta signalinnehållet hos på detta sätt indexerade signalfragment kan genereras hos mottagaren.

4. Förfarande enligt patentkrav 3, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att databasen för ofta återkommande signalavsnitt är uppdelad på en bas för mellan sändare och mottagare överenskommen standardinformation, vilken är relevant vid kommunikation mellan ifrågavarande sändare och mottagare under ett flertal tillfällen, och en temporär databas, i vilken temporärt i en sändning ofta förekommande signalavsnitt registreras och indexeras samt överföres till sitt innehåll i samband med den sändning i vilka de skall ingå. 10 15 20 25 30 35 500 950 34

5. Förfarande enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v,attföradresseringsko- der och/eller behörighetskoder och/eller krypteringsför- faranden och/eller indexerings-koordineringsförfarande och/eller datainnehåll samt dettas indexering i före- kommande databas för detta ändamål är kodifierat/krypterat i ett med tiden och/eller användningssekvensen föränderligt schema, vilket är tillgängligt hos sändare och mottagare, så att kodifiering/kryptering är olika vid olika kommunika- tionstillfällen mellan sändare och mottagare.

6. Förfarande enligt patentkrav 5, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att schemat för förändring av kodifiering och/eller kryptering upprättas för ett flertal förutsedda kommunikationstillfällen för inprogrammering hos sändare och mottagare innan den avsedda kontaktsekvensen påbörjas.

7. Anordning för genomförande av förfarandet enligt något av patentkraven 1-6, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att den innefattar i en sändare enheter (32, 33) för upptagning av den information som skall sändas, som en digital elektrisk eller optisk signal, enheter (34-50) för behandling av signalen inkluderande en enhet (38, 41) anordnad att indela signalen i korta tidsfragment och koppla dessa till koordineringsindex, och en enhet (54) för distribution av signalfragmenten inom en till anordningen ansluten grupp av kommunikationskanaler (55, 56) under anpassning av valet av kanal för respektive signalfragment till dennas karaktär och prioritet till kanalernas kapaci- tet med avseende till signalkaraktär samt sändningstill- gänglighet, samt i en mottagare, som har anslutning (60, 61) till sändarens kommunikationskanaler, enheter (60-72) för behandling av de mottagna signalfragmenten inkluderande en enhet (68) för koordinering av de enskilda signalfrag- menten genom styrning medelst dess index att bilda en 500 950 35 sammanhållen signal som i ytterligare enheter (72, 73) alstrar en presentation av det ursprungligen i sändaren upptagna informationsmaterialet.