SE470075B - Förfarande för avgiftsupptagning, avgiftskontroll samt tidmätning och tidkontroll - Google Patents

Description

4-70 075 Före mitten på 1950-talet var parkering på gatumark gratis i Sverige.

Avgifter togs ut vid parkering i garage och på särskilt iordningsställda parkeringsplatser. Det var således vanligt att betala för parkeringen vid t ex besök på ett idrottsevenemang eller vid ett nöjesfältsbesök.

I mitten av 1950-talet började man i de större tätorterna att ta betalt även för parkering på gatorna. Orsaken var att utrymmet började bli knappt och att det ibland uppstod trafikhinder. Nu finns det mer än 100.000, avgiftsbelagda parkeringsplatser på gatumark i omkring 90 av landets 284 kommuner. s Innan man tillgrep avgift på gator för parkering hade man emellertid i många städer sedan länge olika former av trafikregler som syftade till att styra parkeringen och därmed trafiken i tätorten. Stannande- och parkeringsförbud fanns t ex sedan länge. Särskilda parkeringsplatser hade också ordnats och märkts ut med färgmarkeringar i gatan och med vägmärken._ När man började ta betalt för parkering innebar det att man tog priset till hjälp för att reglera efterfrågan på utrymmet för att ställa bilarna.

Detta hade dessförinnan bara skett i garage, och i speciella undantagsfall, men blev nu regel även på gatorna. Därmed hade de befintliga styrmedlen, regler och förbud, tillförts det nya styrmedlet 'avgift'.

Det vanligaste sättet att ta betalt för en parkeringsplats blev tidigt att teckna ett långsiktigt avtal - ett hyreskontrakt - mellan fastighetsägaren och bilägaren, att betala för en längre period mot kvitto eller faktura, att markera en viss plats i garaget för bilen och att lämna bilägaren en nyckel till garagetf I många fall fungerar garage fortfarande på detta sätt. Någon betalning eller kontroll skedde alltså inte i samband med in- eller utfart i garaget.

När till och från parkeringar ordnades vid t ex idrottsevenemang ställde man oftast ut ett antal vakter vid infarten till parkeringen och dessa tog betalt i kontanter mot ett enkelt kvitto av den bilist som körde in på 470 075 parkeringen samt kontrollerade samtidigt att ingen underlät att betala.

Denna manuella avgiftsupptagning och kontroll förekommer numera mycket 'sällan i Sverige men är fortfarande vanlig i många andra länder. Skälen är att parkeringssystem måste vara så ekonomiskt effektiva som möjligt och att personalkostnaderna är höga i värt land. Dessutom omöjliggör dagens trafikmiljö oftast en manuell avgiftsupptagning enligt dåtidens system med 'konduktörer'.

Med ett hopp till dagens trafik och parkering i landets tätorter kan man notera att förbud, regler och avgiftsupptagningssystem samt kontroll- metoder utvecklats på många sätt. f§r§ud_ reglerar var fordon får framföras, var de får stannas och var de får parkeras. Skillnaden mellan stannande och parkering är att man i det senare fallet, i motsats till det första, får ställa upp fordonet även för andra ändamål än fortlöpande av- och påstigning och av- och pålastning av gods.

Tidsbegränsningar reglerar hur länge man får stå uppställd på en parkeringsplats. Avgifter är priset för en parkeringsuppställning. Det är en kombination av dessa tre faktorer som styr parkeringen.

Utvecklingen av förbudssidan har medfört att man i landets kommuner mer och mer försökt rensa i en skyltflora som tidigare tenderade att bli alltför svåröverskådlig. Det börjar därmed nu bli vanligt att man som grundförutsättning inom en tätorts centrala delar infört generellt parkeringsförbud. Ibland omfattar förbudet hela dygnet, ibland endast dagtid. Ofta gäller sk datumparkering eller veckonattsparkering, som på olika sätt syftar till att under någon period hålla gatorna fria för snöröjning och renhållning.

Genom lokala trafikföreskrifter, och genom den därmed sammanhängande vägskyltningen, gör man sedan undantag i form av olika tillstånd för parkering. Nästan alla parkeringsplatser i de större tätorternas centrala delar är avgiftsbelagda. Allt fler blir det. Priserna ökar och flera kommuner tar nu 103- per timme på viss gatumark. 470 075 Det går som sagt inte längre att gå omkring med en biljettväska på magen och ta upp betalning vid parkering. parkeringsmätare, I stället har man på gatumark parkeringsautomater och platsnummerautomater. En p-mätare finns på varje enstaka bilplats medan automaterna betjänar flera bilplatser i sin närhet.

Det gemensamma för dessa anordningar är att de på samma gäng som de utgör ett system för avgiftsupptagning också fungerar som mätare av hur länge ett visst fordon stått_parkerat. Parkeringsmätaren, som nu finns i såväl en mekanisk som en elektronisk variant, räknar ner den betalda tiden och visar på visst sätt när betalning inte längre har erlagts.

Parkeringsautomater levererar en tryckt p-biljett som visar vad som har betalts och för vilken tid denna betalning räcker. aktuell tid med det klockslag som finns i avgöra om föreskriven avgift erlagts.

Genom att jämföra tryck på biljetten kan man En platsnummerautomat visar i sig om betalning skett och betjänar fler än en bilplats på en gång. En plats- nummerautomat kan sägas vara ett paket av p-mätare i ett elektroniskt instrument.

I de fall att en avgiftsbelagd p-plats också är tidsbegränsad, så att det t ex är tillåtet att endast parkera 2 timmar och mot avgift, fungerar mätare och automater också som kontrollinstrument vid mätningen av den tillåtna tiden. När parkeringen är avgiftsfri kan de emllertid inte användas i det syftet.

Parkeringsmätare och automater används även vid avgiftsbelagda parkeringar pâ tomtmark och i garage. Funktionen är där densamma som på gatorna.

I garage och parkeringshus är parkeringssystemen ofta slutna i den meningen att parkeringsområdet är avgränsat av bommar eller andra hinder som inte kan forceras utan att regler för betalning har följts. Det vanligaste är att man vid infarten får en biljett från en automat och att man när man tar biljetten öppnar en bom som tidigare varit nedfälld och därefter kan köra in i parkeringen. Biljetten används sedan vid utfarten 3.1 ca ca ~a en som underlag för betalning, antingen det sker i en automat eller sköts manuellt av en p-vakt. Om betalningen sker automatiskt går det till så att man sticker in p-biljetten och får besked om avgiftens storlek och därefter betalar denna. Man får då tillbaka en biljett som kan användas för att öppna bommen vid utfarten. Ibland utgöres dessa automater av specialanpassade p-automater med samma grundutförande som de automater som finns t ex på gatuparkeringar.

När man använder slutna system behövs ingen parkeringsövervakning i den meningen att man inte behöver kontrollera att betalning skett och att tidsbegränsningar följs eftersom systemet förhindar sådana överträdelser, övervakningen siktar i dessa system i stället på att se till att de tekniska systemen verkligen fungerar.

I det fortsatta ska vi uppehålla oss enbart vid sk öppna system och analysera deras funktion, belysa för- och nackdelar och studera den tekniska utvecklingen.

Mätare och betalningsautomater utgår från att bilföraren stoppar i mynt som betalning och att dessa mynt förvaras i apparaten tills dess tömning sker. Denna hantering skapar flera problem.

I takt med'att priset på parkeringstid ökar växer också behovet av att ha tillgång till växelmynt. Enkronor och femkronor är vad som vanligen behövs för att kunna betala. Har man inte tillräckligt med växel i bilen vid parkeringen så får man antingen avstå från parkering, bryta mot avgiftsbestämmelserna eller ge sig iväg för att växla. Här och där finns särskilda växlingsautomater i anslutning till parkeringsautomater.

Undersökningar har visat att bilförare ofta irriteras över växelproblemet.

När mynten förvaras i mätare eller automat utgör de en lockelse för brottslingar. Åverkan och förstörelse pâ utrustningen är omfattande och kostsam. 470 .D75 Vid tömningen av myntinnehållet får man alltid ett svinnproblem. Det är därför mer eller mindre regel numera att tömningen sker av tvâ personer tillsamans. Detta är kostsamt och ändå inte helt säkert har det visat sig. Räkning och redovisning av alla mynt från parkeringsanläggningar är personalkrävande och kostsamt samt medför en rad kontroll- och revisions- problem. Det har därför gjorts många försöka att slippa mynthanteringen.

Ett sätt är att ta ut en förskottsavgift för parkeringen och att lämna någon form av bevis på att betalning skett samt att på visst sätt förvara detta bevis i fordonet vid parkering för att visa behörigheten att parkera utan att erlägga ytterligare avgift. Vid lângtidsparkeringar i garage och på tomtmark är det vanligt att beviset utformas som ett års- eller månads- kort som i form av en dekal, eller något liknande, ska läggas i bilens framruta eller fästas vid framrutan på visst sätt. Även på gatumark förekommer förskottsbetalningar i skilda former. I flera kommuner säljs ârskort som berättigar innehavaren att parkera grats under vissa reglerade omständigheter.

I samband med att man infört 'nyttokort' och 'boendekort' i syfte att främja vissa prioriterade trafikantkategorier tar man ut förskottsavgifter och utfärdar parkeringsbevis. Reglerna för utformning och användandet av dessa bevis är mycket olika kommuner emellan. I Stockholm utfärdar kommunen till dem som godkänns som boendeparkerare en dekal som ska fästas på främre vindrutan. Därefter är fordonsföraren berättigad till att bl a köpa ett billigt månadskort för 150:-. Detta månadskort ska läggas eller fästas i bilen vid parkering.

Nyttokort införs nu i allt fler kommuner. Tanken är att vissa yrkesförare ska beredas p-plats med särskilda favörer. Utformningen av villkoren varierar från ort till ort. I Stockholm utfärdas en dekal som bevis på att nyttokort beviljats och betalats. Det kostar 1988 5.00O:4 per år och bil.

Dekalen ska fästas i bilen på vindrutan. En innehavare av sådan dekal får parkera på avgiftsbelagd p-plats och där parkeringsförbud av visst slag gäller i högst 2 timmar. För att kunna kontrollera att denna högsta parkeringstid inte överskrides ska fordonet också vara försett med en speciell tidmätare, i form av sk p-skiva, som ska ligga i framrutan vid parkering. Denna p-skiva är utformad som en klocka med en tryckt urtavla och en rörlig visare. Vid parkeringens påbörjande ska visaren ställas in på aktuellt klockslag och p-skivan lämnas fullt läslig i bilens framruta.

Vid manuell kontroll kan man då se hur länge bilen stått parkerad.

P-skivan, som funnits i utlandet i många tiotal år, och som infördes i Sverige första gången år 1983, har kommit till användning i flera olika sammanhang. Exemplet ovan med nyttoparkering i Stockholm är ett. I Malmö används p-skivan i tre skilda utformningar. Den första är en blå skiva som delas ut gratis och som ska användas vid gratis parkering inom vissa delar av kommunen för att möjliggöra kontroll av att gällande maximitider för parkering följs. I denna tillämpning är p-skivan således endast ett tid- mätningsinstrument. I den andra formen är skivan gul och utgör då ett 'nyttokort som köpes årsvis för 2.100:- per kort och som gäller valfri bil.

Kortet berättigar till att stå högst 3 timmar på avgiftsfri eller avgifts- belagd parkering. P-skivan är i denna tillämpning både ett tillståndsbevis och en tidmätare. I den tredje formen är p-skivan röd och kan då innehas endast av sjukvårdspersonal och socialtjänstepersonal hos kommunen.

P-skivan berättigar till samma förmåner som den gula skivan samt till att få nyttjas på samma sätt även vid parkeringsförbud.

I Jönköping används p-skivan som kombinerat månadskort och_tidmätnings- instrument. Det berättigar inte till att få stå längre-tid än vad som gäller generellt. Kortet säljs för 30:- per månad och ska ses som ett rabatterat alternativ till parkering mot avgift mot betalning i p-mätare eller p-automat. Möjligheterna att betala 'som vanligt' har behållits utan inskränkningar i Jönköping. Även andra varianter av p-skivans användning förekommer i landet.

I Visby används vad som kallas ett p-kort. Det är dels ett tidsmätnings- instrument och dels ett bevis på att p-avgift erlagts. Samma system har tidigare prövats även i andra kommuner men övergetts. 470 075 Bakgrunden till att Visby använder systemet inom de gamla ringmurarna är att miljön inte lämpar sig för installation av stolpar, mätare och automater. Det gäller både rent praktiskt som ur kulturell synvinkel.

Istället har man valt ett system som inte kräver yttre utrustning och som enbart utnyttjar det instrument som finns i det parkerade fordonet. För närvarande köper man ett kort för 5:- gällande i några timmar enligt den låga taxa som beslutats. När man parkerar pâ en avgiftsbelagd p-plats markerar man på p-kortet tidpunkten för parkeringens början genom att stansa ett hål i papperet vid dagens datum och vid aktuellt klockslag.

Därefter sätter man p-kortet fastklämt i ena framdörrens sidoruta, på insidan och med texten läsbar utifrån. Kortet är efter användandet förbrukat och kastas. bl» Andra sätt att komma ifrån användandet av mynt vid betalning har också prövats. En väg, som nu provas i Stockholm, är att använda betal- och kreditkort vid parkering. En annan är att förse ett plastkort med ett visst betalningsinnehâll och att vid betalning låta mätaren 'äta upp' innehållet som en förskottsbetalning. Systemet har prövats utomlands, bl a i England, men utan framgång hittills. Olika tekniska lösningar har förekommit..

Det är kostsamt att installera p-mätare och p-automater och att hålla dem i drift. Olika undersökningar har samstämmigt visat att árskostnaden för sådana anordningar ligger mellan 500:- och 1.000:-. Därtill ska läggas de negativa miljöeffekter som uppstår vid användandet av stolpar och annan utrustning i de områden där människor rör sig.

Skäl har därför funnits för att försöka utveckla system som inte utnyttjar fasta installationer i anslutning till p-platsen. Det ligger då naturligt- vis nära till hands att i stället försöka finna former för att med installationer i fordonet kunna sköta betalning, tidmätning och kontroll.

Två sådana elektroniska metoder är kända på marknaden. Det ena är det svenska system som benämns PX-systemet och det andra är det norska Park-0-Card. ~470 075 PX-systemet, som ännu inte införts någonstans och som i praktiken får anses vara nedlagt, har som huvudkomponent en dosa som förvaras i bilen vid parkering och på vilken man kan avläsa om rätt p-avgift erlagts. Dosan är ett elektroniskt instrument som fungerar på så sätt att man från en dator laddar dosan med ett visst värdeinnehåll som sedan konsumeras i den takt som bestäms av p-avgiften på den för tillfället aktuella p-platsen.

Dosan har en display som lyser när den är i funktion och innehåller betald parkeringstid. När dosans innehåll tar slut laddas den om med hjälp av en dator på olika distributionsställen t ex Pressbyråkiosker. Pâ samma gång överförs viss data för redovisning och intäktsfördelning från dosan till datorn för vidarebefordran till en centraldator. Varje gång parkering sker slår föraren in en 6-siffrig kod som visar vilken p-plats det gäller och därmed också vem som äger den och ska få del av parkeringsintäkten. Dosan 'som kostar ca 1.000:- i tillverkning hyrs ut till fordonsägaren av det företag som driver och administrerar systemet.

Park-o-Card är ett annat elektroniskt system där den enhet som förvaras i bilen är en engångsartikel i format som ett kreditkort men med dubbla tjockleken. Detta kort innehåller bl a en mikrodator som är programmerad för olika kombinationer av avgifter och tidsbegränsningar och som med en kontakt kan fås att välja en viss kombination som motsvarar de regler som gäller på den aktuella p-platsen. Kortet är försett med ett värdeinnehåll som kan sägas motsvara ett visst antal parkeringstimmar till ett visst pris. Genom att kortet kan ställas in på olika avgifter per tidsenhet så konsumeras kortets innehåll i olika takt. När kortet är tömt kastas det och kan inte återanvändas. Kortet kostar mellan 70:- och 100:- vid för- säljning, vilket bl a medför att parkeringsinnehållet måste vara tämligen stort för att priset på kortet självt inte ska slå igenom för mycket i totalpriset. Detta medför i sin tur att Park-o-Card i första hand endast kan bli ett alternativ till årskort och andra längre periodkort.

Sammanfattningsvis kan sägas att dagens betalsystem för parkering präglas av att betalningen vanligen erläggas i förskott och att det sker i kon- tanter i form av mynt. Den tekniska utvecklingen går långsamt mot allt mer elektronik och mot kontantlös betalning. 47Û 075 10 l Problemen, sett ur parkeringsägarens synvinkel, är hanteringen av kontanta medel, höga kostnader för installation och underhåll av miljöovänlig utrustning, stöld och vandalisering av utrustningen samt svårigheterna att åstadkomma en tillfresställande redovisning och ekonomisk kontroll.

Ur bilförarens synvinkel präglas dagsläget av att det är besvärligt att ha med sig växelmynt för betalning, det är otillfredsställande att betala i förskott för en period som man inte vet längden på och att det blir allt längre att gå för att betala i automat. Ibland klagas det på att reglerna är oklara och varierande från ort till ort, vilket gör det svårt att veta vad som egentligen gäller.

Vår uppfinning, som vi här i det följande benämner, ' PARK-0-METER', är en anordning för betalningsupptagning, tidsmätning och kontroll avsedd att användas uteslutande i parkeringssammanhang. Det utgöres av en elektronisk anordning avsedd att fästas i fordonet permanent samt av ett magnetkodat plastkort som läses i den elektroniska anordningen. Denna anordning innehåller bl a en microdator, displayer och hållare för kortet.

PARK-0-METER är ett öppet parkeringssystem. Alla installationer finns i fordonet vilket på sikt kan komma att medföra att de mätare, automater och stolpar som nu finns på gator och p-platser blir obehövliga.

PARK-O-METER fungerar så att kortet programmeras med ett 'värdeinneháll', som kan vara párkeringsrätten inom ett visst område under en viss period eller en ranson parkeringstid uttryckt i landets valuta. Kortet säljs av dem som tillhandahåller parkeringsutrymme, t ex en kommun, till föraren av fordonet. Kortet placeras sedan i den elektroniska anordning som fästs i bilen och läses där. Därvid överföres kortets värdeinneháll till mikro- datorn i anordningen. Kortet programmeras så att det inte kan användas i något annat fordon och en kod noteras för att föraren ensam ska kunna 'nyttja värdet som förts över från kortet. Vid parkering aktiveras kortet så att det på visst sätt fungerar antingen som t ex månadskort eller som 'saldokort'. I det senare fallet programmeras microdatorn vid parkerings- tillfëllet sä att avräkning från saldot av parkeringstid sker med den taxa som gäller på den aktuella parkeringsplatsen. På anordningens display 470m 075 11 visas sådan information att parkeringskontroll kan ske utifrån, både avseende legimiteten att få parkera, betalningen och eventuella tids- begränsningars efterlevnad. i När kortets innehåll har förbrukats är kortet förbrukat och kan kastas.

Kortets påtryck kan utformas så att det medger säkerhetskontroll och/eller ' så att det återger ett betalt reklambudskap.

PARK-O-METER reducerar behovet av systemutrustning på gator och andra parkeringsplatser samt i garage. Därmed försvinner merparten av dagens kostnader för drift av ett parkeringssystem. Denna kostnad är som noterats tidigare 500-1.000:- per bilplats och år. Mynthanteringen försvinner och den administrativa kontrollen underlättas liksom revisionen. Förarna slipper avlägsna sig från fordonet för att växla och/eller ombesörja betalning av p-avgift. Riskerna med tömningen av myntkassetter försvinner. övervakningsmöjligheterna blir enhetliga och lättförståeliga genom ljus- skrift på en ut från bilen vänd display. Kontrollen av såväl betalning som tidsbegränsning görs med hjälp av en enda avläsning av displayen.

Ett kort blir värdelöst för varje annan person än ägaren efter den första läsningen i microdatorn. Stöld blir då meningslös. Korten kan inte för- falskas utan tillgång till speciell kodningsutrustning som finns endast hos korttillverkare och med tillgång till kortets speciella säkerhets- tryck. Det är svårt att tro att förfalskning i den situationen ska bli lönsam. Vanligtvis innehåller kortet ett begränsat värde som dessutom endast kan användas vid parkering inom ett visst omrâde.

Kostnaden för distribution av den elektroniska anordningen och av kort tillkommer jämfört med dagens förhärskande parkeringssystem.

Sammanfattningsvis är PARKÄO-METER ett smidigare, billigare och säkrare system för parkering än varje hittills känt parkeringšsystem. 470 075 12 Figur 1 är en perspektivbild av den fast monterade enheten samt ett programmerbart kort. 1. Föreställer den fast monterade enheten 2. År en display synlig frân fordonets utsida 3. Är en display synlig från fordonets insida 4. År tangenter _ 5. År ett programerbart kort Funktionen är följande: Den fast monterade enheten (1) sitter i fordonet monterat i närheten av vindrutan och dess undre kant. Det programerbara kortet (5) skjutes in i spår på den fast monterade enhetens ovansida och kommer att skjutas in under den display (2) som är synlig från bilens utsida. Då kortet skjutes på plats inläses den inprogrammerade informationen i mikrodatorn, som finns i den fast monterade enheten. Delar av informationen blir synlig på den display (3) som är synlig från fordonets insida. Med hjälp av tangenterna (4) skrivs koder och kvittenser in. my)

Claims (8)

10 15 20 25 30 35 470 075 PATENTKRAV

1. Förfarande för avgiftsupptagning, avgiftskontroll samt tidmätning och tidkontroll, varvid en'i fordon fast monte- rad enhet (1) med mikrodator och kortläsare samverkar med ett programmerbart kort (5) av typ kontokort med ingjutet magnetband som informationsbärare, k ä n n e t e c k n a t av att det programmerbara kortet vid den första läsningen omkodas på så sätt att det fortsättningsvis kan användas endast i den specifika fast monterade enhet (1) i vilket det första gången inläses.

2. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att det programmerade kortet (5) ges information innehål- lande uppgifter om i förskott erlagd parkeringsavgift för en viss period, företrädesvis en period av en tifl tolv månader.

3. Förfarande enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k - n a t av att det programmerade kortet (5) ges information innehållande uppgifter om i förskott erlagd parkeringsav- gift för ett visst belopp.

4. Förfarande enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a t av att kortets inprogrammerade parkeringsavgift, första gången det används, inläses i mikrodatorns minne för av- räkning med gällande taxa.

5. Förfarande enligt något av föregående krav, k ä n n e - t e c k n a t av att då kortet första gången läses och då de inprogrammerade koderna inläses i den fast monterade enhetens mikrodator inprogrammeras en personlig kod.

6. Förfarande enligt något av kraven 2-5, k ä n n e - t e c k n a t av att nedräkning mot gällande parkerings- taxa begränsas till viss tidsrymd. 470 075 ”

7. Förfarande enligt krav 6, k ä n n e t e c k n a t av àterupptagning efter nedräkning vid vald tidpunkt.

8. Förfarande enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a t av ett det progremmerade kortet ges information för rabattering av taxa och tidsbegräns- ning av rabatteringen. I: 'U