SE468628B - Saett att reglera stroempulsmatningen till en elektrostatisk stoftavskiljare - Google Patents

Description

468 28 2 Den totala energiförbrukningen i de elektrostatiska stoftavskiljarna vid en stor förbränningsanläggning kan uppgå till flera-hundra kH. Det har därför blivit mycket viktigt att så långt det är möjligt reducera denna energiförbrukning. Detta gäller speciellt när stoft med hög resistivitet . skall avskiljas. Vid sådana driftsfall tvingas man ofta att arbeta med ytterst ogynnsamma driftsparametrar p.g.a. risken för genomslag i det på utfällningselektroderna successivt växande stoftskiktet. Detta leder till emission av laddningar och stoft från utfällningselektroderna, s.k. åter- strålning (eng. back corona).

För att optimera driften och minska energiförbrukningen samtidigt som avskiljningen förbättras har flera metoder för pulsmatning av strömmen till filtret föreslagits. Exempel finns i'US-4,052,177 och US-4,410,849.

I den först nämnda föreslås inmatning av pulser som är av storleks- ordningen mikrosekunder, vilket innebär att likriktarna blir mycket dyra.

I den senare föreslås pulser av storleksordningen millisekunder, vilket ganska enkelt kan erhållas genom selektiv styrning av helt vanliga tyristorlikriktare som matas med växelspänning av nätfrekvens.

Oberoende av vilken teknik som väljes söker man givetvis att använda denna så effektivt och ekonomiskt som möjligt. Först och främst måste utsläppen ligga under fastställda gränsvärden. Därnäst skall kostnaden för detta minimeras.

Med de nya teknikerna har antalet styrparametrar ökat och därmed komplexiteten i reglersystemen. Tyvärr leder detta också till att själva inregleringen ökar störningen i avskiljarens funktion. På samma sätt som utsläppen ökar under renslagningen av filtret komer utsläppen att öka under den tid som inreglering pågär eller kontroll av inställda regler- parametrar göres.

Om injustering göres manuellt med hjälp av utslaget på en opacitets- mätare (röktäthetsmätare) åtgår så lång tid för justeringen att man vid varierande drift mycket väl kan få så kraftiga utsläpp under själva justeringen att dessa blir en väl så stor del av de totala utsläppen som de som beror på renslagningen. Dessutom finns en risk att drifts- variationer påverkar injusteringen så att optimeringen misslyckas om avse- värda förändringar i stoftkoncentrationen eller gastemperaturen förekommer under den tid som åtgår för injusteringen.

Vidare leder som nämnts själva renslagningen av utfällningselektroderna till en tillfälligt kraftigt ökad stoftkoncentration i den utgående gasen.

Varje mätning av opaciteten för injustering av strömmatningen bör därför 3 468 '78 UI.. ske endast under tider dä ingen renslagning utföres. Dä detta sker mycket ofta i den avskiljare som ligger närmast eldstaden, eller annan stoft- källa, finns en stor risk att renslagningen ändå får en avgörande negativ betydelse pä inregleringen.

Det är därför synnerligen angeläget att metoder utvecklas för en snabb och säker inreglering av strömmatningen till elektrostatiska stoft- avskiljare grundad pä enbart elektriska mätningar i själva avskiljaren eller tillhörande likriktare. Det har visat sig att även om renslagningen mycket starkt påverkar stoftkoncentrationen i den från avskiljaren utgående gasen ändras relationen mellan ström och spänning i en avskiljare endast marginellt pà grund av detta.

Några försök med optimering grundad pà enbart mätning av elektriska storheter har redan gjorts och som exempel hänvisas till US-4,311,491, EP-9090 5714 och EP-184 922. Dessa exempel har dock kvarvarande brister när det gäller följsamhet, vid processändringar, och tillförlitlighet, när det gäller att finna den inställning som ger minimal energiförbrukning under varierande förhållanden vid avskiljning av högresistivt stoft.

UPPFINNINGENS SYFTE Det har visat sig att de hittills prövade metoderna inte alltid, vid avskiljning av högresistivt stoft, leder fram till den optimala parameter- kombinationen utan att ibland avsevärda vinster i form av lägre utsläpp och mindre energiförbrukning kan erhållas vid en förändrad och skenbart sämre parameterkombination. Detta gäller speciellt för de metoder som bygger pá mätning av stoftkoncentrationen, men det gäller även för hit- tills föreslagna metoder som bygger pá mätning av elektriska storheter.

Det är därför en huvuduppgift för föreliggande uppfinning att anvisa en förbättrad metod för val av driftsparametrar för elektriska stoft- avskiljare vid avskiljning av s.k. svårt stoft. Exv. stoft med hög resistivitet. g En annan uppgift för föreliggande uppfinning är att anvisa en metod som, grundad pä mätning av enbart elektriska storheter, rent allmänt ger en snabbare och säkrare inreglering av elektrostatiska stoftavskiljare.

SAMMANFATTNING AV UPPFINNINGEN Föreliggande uppfinning avser sätt att vid en elektrostatisk stoft- avskiljarenhet, innefattande emissionselektroder och utfällningselektroder, mellan vilka en varierande högspänning upprätthälles, styra en till dessa matad pulserande likström. Vid sättet enligt uppfinningen varieras den pulserande likströmmens frekvens, pulsladdning och/eller pulslängd, så att ett flertal frekvens-laddning-längd-kombinationer erhålls.

För var och en av dessa kombinationer mätes spänningen U mellan emissionselektroder och utfällningselektroder och för var och en av dessa kombinationer fastställes, mätes eller beräknas ett spänningsvärde Uref.

I ett definierat tidsintervall, för var och en av dessa kombinationer, mätes och/eller beräknas antingen integralen Ik fjfU°(U-Uref)'dt, under tidsintervallet eller Ai = U'(U-Uref) vid ett antal tidpunkter, varefter Ik eller linjära kombinationer av Ai, användes för utväljande av den pulserande likströmmens frekvens-laddning-längd-kombination.

ALLMÄN BESKRIVNING AV UPPFINNINGEN Det är sedan länge, mer än 50 är, känt att pulsmatning av strömmen till elektrostatiska avskiljare ger förbättrade prestanda för avskiljaren.

Detta är speciellt tydligt när stoftet är svårt att avskilja, d.v.s. hög- resistivt. Som nämnts ovan har detta lett till att man med ibland mycket komplicerad utrustning sökt införa nödvändig energi i avskiljaren även med mycket korta pulser.

Så småningom växte kunskapen fram att det fungerade utmärkt även med pulser av samma storleksordning som halvvâgorna i den vanliga växel- spänning som används i distributionsnäten. Detta förklarades med att urladdningarna i stoftskiktet, som orsakar den s.k. àtersträlningen, har en tidskonstant pá ungefär 1 sekund. Det fär emellertid inte tolkas sä som att det tar 1 sekund att ladda upp skiktet, även om många gör detta misstag, utan som att det tar ungefär en sekund för skiktet att ladda ur sig när uppladdningen har upphört. Uppladdningen styrs enbart av tillförd laddning, d.v.s. av strömmens storlek. Uppladdningen kan alltså ske på mindre än en millisekund om strömstyrkan är tillräckligt stor.

Det har dock under ganska läng tid varit accepterat som något nästan självklart att korta pulser med stora strömmar alltid är något att sträva 5 468 628 efter.

Föreliggande uppfinning bygger pà den oväntade upptäckten att man även med drift där pulsfrekvensen är mycket låg och där stora laddningar införs med varje puls, kan fä en otillfredsställande stoftavskiljning, som mycket överraskande kan förbättras högst väsentligt när pulsernas storlek reduceras något med bibehållen pulsfrekvens.

För att uppnå detta skall man enligt föreslaget sätt analysera avskiljarens reaktion pä varje enskild puls och inte nöja sig med att mäta medelvärden eller toppvärden. Avsikten med detta förfarande är att effekten av den skadliga ström som beror pä áterstràlning fràn utfällnings- elektroderna skall kunna bedömas och med hjälp av det föreslagna sättet minimeras. v Detta sker genom att en referensspänningsnivà Uref fastlägges mellan toppvärde och bottenvärde för spänningen mellan emissionselektroder och utfällningselektroder och att den tid som spänningen ligger över denna nivå tillmätes ett positivt värde och den tid spänningen ligger under denna nivä tillmätes ett negativt värde. Denna tillmätning sker med viktning enligt funktionen A = U'(U-Uref) där U är den för en viss tid- punkt aktuella spänningen mellan elektroderna i stoftavskiljaren.

För utvärdering av pulsen genom tilldelning av någon form av entydigt mätetal kan funktionen A integreras under ett definierat tidsintervall eller, vid samplad mätning, kan pà lämpligt sätt viktad summering av Ai ske under ett definierat tidsintervall, lämpligen så att någon form av medelvärde bildas eller en numerisk approximering av integration sker.

Tidsintervallet mäste givetvis vara mindre eller lika med tiden 1/f, där f är pulsfrekvensen. Om denna tid är läng bör tidsintervallet vara kortare och antingen ges ett förutbestämt maxvärde eller med mätning relateras till aktuell driftssituation.

Valet av referensspänningen Uref päverkar starkt utvärderingen enligt det föreslagna sättet. För en tillfredsställande optimering av driften är det nödvändigt att Uref väljes nära den spänning vid vilken koronaurladd- ningen vid emissionselektroderna startar. Dä denna spänning knappast kan övervakas kontinuerligt under drift och även eljest kan vara svär att fast- ställa entydigt, den beror bl.a. pá emissionselektrodernas konstruktion och eventuella defekter, föreslås en förenklad mätning under drift.

Vid denna bestämning av Uref varieras pulsernas storlek vid konstant pulsfrekvens och strömmens medelvärde samt motsvarande toppvärden och bottenvärden för spänningen mellan elektroderna uppmätes. Därefter av- 468 628 6 sättes toppvärdena respektive bottenvärdena som funktion av kvadratroten ur strömmen. Dessa båda funktioner approximeras med uttryck av första graden. Eftersom toppvärde och bottenvärde närmar sig varandra vid låga strömmar kommer dessa förenklade approximativa funktioner att skära varandra nära värdet noll för strömen. Det värde spänningen har i denna skärningspunkt används som referensspänning Uref för denna frekvens.

Erfarenhetsmässigt har det visat sig, att även om valet av värdet på Uref är kritiskt, varierar inte Uref enligt ovan beskriven bestämning särskilt mycket med varierande pulsfrekvens. Felet man begår om värdet på Uref sättes lika för måttligt varierande pulsfrekvenser har därför inte avgörande betydelse. Det finns därför också andra möjligheter att fast- ställa värdet på Uref. Exempelvis kan man'använda extrapolation av någon av funktionerna, företrädesvis bottenvärdet, till värdet noll för strömmen.

Man kan även använda skärningspunkten mellan exv. spänningens medelvärde och bottenvärde vid extrapolation nedåt eller andra entydigt definierade spänningssamband vilkas skillnad närmar sig noll då strömmen minskar.

Längden på det tidsintervall under vilket pulsen utvärderas är inte lika kritisk som värdet på referensspänningen Uref. Enligt det föreslagna sättet skall tidsintervallet under vilket utvärdering sker företrädesvis vara det tidsintervall under vilket koronaurladdning sker vid emissions- elektroderna.

Starten av intervallet kan därmed ansättas till den tidpunkt vid vilken strömpulsen börjar. Koronaurladdningen fortsätter dock något även efter strömpulsens slut. Spänningen i avskiljaren räcker för en fortsatt urladd- ning.

Slutet av intervallet skall företrädesvis bestämmas genom att lutningen på spänningens avtagande analyseras med någon form av differensmätning eller numerisk derivation. Intervallets slut sättes då till den punkt där den differentiella resistansen stiger över ett visst värde eller till den tidpunkt då en markant ökning av den differentiella resistansen sker. Om den differentiella resistansen inte stiger över angivet gränsvärde eller om ingen markant ökning av resistansen registreras sättes tidsintervallet lika med tiden mellan två pulsstarter. S Vid höga pulsfrekvenser, med detta menas i detta sammanhang frekvenser över 10 Hz, torde intervallets slut utan olägenhet kunna sättas till ett fast värde eller till tidpunkten för nästa pulsstart.

Vid låga pulsfrekvenser, med detta menas i detta sammanhang frekvenser under 10 Hz, torde intervallets slut utan olägenhet kunna sättas till ett Il 7 468 628 fast värde inom området 30 till 100 millisekunder. Detta torde vara att föredraga framför numerisk derivation, för mätning av resistansen, om det senare leder till kraftigt fluktuerande längd på tidsintervallet.

BESKRIVNING AV FÖRESLAGEN UTFÖRINGSFORM Uppfinningen skall nu närmare beskrivas i anslutning till bifogade ritningar där fig 1 visar den principiella relationen mellan ström och spänning, som funktion av tiden, i en elektrostatisk stoftavskiljare; fig 2 visar uppmätt spänning, som funktion av tiden, i en elektrostatisk stoftavskiljare som matats med strömpulser med en frekvens på ungefär 11 Hz; fig 3 visar toppvärdet och bottenvärdet för spänningen, mellan elektro- derna i en elektrostatisk stoftavskiljare, vid konstant puls- frekvens, som funktion av kvadratroten ur medelvärdet för strömmen genom stoftavskiljaren; fig 4 visar ett principiellt förfarande för mätning av spänningen mellan elektroderna med s.k. samplingsteknik; fig 5 visar den ur fig 4 framräknade funktionen Ai = U¿'(Ui-Uref); Figur la visar den allmänna relationen mellan ström och spänning i en elektrostatisk stiftavskiljare som matas med ström från en fasstyrd likriktare (tyristorlikriktare) när tyristorerna tänds i samtliga halv- perioder för växelströmmen. Fig lb visar samma relation när tyristorerna tänds bara i var tredje halvperiod. Sättet enligt föreliggande uppfinning kommer vanligtvis att användas vid väsentligt lägre tändfrekvenser än de visade, som för tydlighetens skull inte ritats skalenligt. Relationen mellan nivåerna är därför också helt utan relevans.

I fig 2 visas, faktiskt uppmätt spänning i, en mer realistisk situation där tyristorerna tänds i var nionde halvperiod och dä ger en mycket brant spänningsökning varefter den först faller mycket brant och sedan allt läng- 468 -28 s sammare. Den stora skillnaden mellan toppvärdet och bottenvärdet för spänningen mellan elektroderna är helt realistisk. Skalförändringen gör jämförelser med föregående figur olämplig. I fig 2 är spänningens topp- värde ungefär 58 kV och spänningens bottenvärde ungefär 16 kV.

Om tyristorernas tändvinklar varieras vid konstant frekvens, komer såväl topp- som bottenvärden för spänningen att variera. Under gynnsamma driftsförhållanden eller nära optimal drift är bottenvärdet förhållandevis oberoende av tändvinkeln medan toppvärdet växer monotont med minskande tändvinkel, d.v.s. ökad ledtid för tyristorerna. Under svåra driftsför- hållanden och vid drift med olämpliga parametrar sjunker bottenspänningen med minskande tändvinkel. Figur 3 åskådliggör detta för en viss puls- frekvens vid nära optimal drift. ' I diagrammet har topp- och bottenvärdena för spänningen vid fyra olika tändvinklar avprickats som funktion av kvadratroten ur strömmen (medel- värdet). Diagrammet visar att relationen i stort sett är linjär och att de båda funktionerna, extrapolerade mot lägre värden på strömmen, skär varandra ganska nära spänningsaxeln, alltså där strömmen är noll. Det är inte nödvändigt att genomföra mätning vid mer än ett fåtal värden på strömmen. P.g.a. den goda linjäriteten räcker det med två till fyra mät- ningar för att fastställa skärningspunkten och därmed värdet på Uref.

Störningen av driften blir därför enligt det föredragna sättet varken omfattande eller långvarig.

Vid start av anläggningen användes ett erfarenhetsvärde eller ett från föregående driftstillfälle lagrat värde på Uref. Vid byte av pulsfrekvens och med regelbundna mellanrum mätes Uref under drift för kontroll och eventuell justering t.ex. varje halvtime.

I figur 4 visas en, för tydlighetens skull något förvrängd bild, av hur spänningen mellan stoftavskiljarens elektroder varierar med tiden under intervallet från en strömpulsstart till starten av nästa strömpuls. Där antyds också att mätning sker vid ett flertal diskreta, likformigt för- delade, tidpunkter. Mätning sker i det praktiska fallet vid väsentligt fler tidpunkter än de som visas, exv. 1-3 gånger per millisekund. Dessa mätvärden lagras i en styrenhet, företrädesvis datoriserad (ej visad) och med hjälp av det likaledes i styrenheten lagrade värdet på Uref beräknas för varje mätpunkt Ai = Ui'(Ui-Uref). I figur 5 visas för aktuellt exempel värdet på Ai.

Därefter uppskattas numeriskt integralen Ik=_/rU'(U-Uref)'dt för hela intervallet genom differentiell summering av Ai beräknade enligt ovan I.\ 9 468 629 multiplicerade med tidsdifferensen mellan två diskreta mätningar. Differen- serna i tiden är här konstanta. Denna beräkning utföres automatiskt i styr- enheten och resultatet lagras som ett "godhetstal" för aktuell kombination av pulsfrekvens och tändvinkel för tyristorerna.

Vid föreslaget sätt varieras pulsfrekvens och tändvinkel så att ett flertal kombinationer erhålles. För varje pulsfrekvens mätes först spänningen Urèf så som beskrivits ovan och därefter mätes Ui vid ett flertal tändvinklar. Efter beräkning av motsvarande Ai tilldelas aktuell kombination sitt “godhetstal". Finns ett maximum inom det undersökta området uppsökes detta och dess parametrar användes i den fortsatta driften. Om däremot det största “godhetstalet“ finns vid randen av det undersökta området sker ny variation av frekvens och tändvinkel med utgångspunkt fràn de parametrar som gav detta största värde på "godhets- talet".

Denna injustering fortsättes tills ett maximum uppnås. Under kontinuer- lig drift sker parameterkontroll och ny injustering med regelbundna mellan- rum, exv en gång per halvtimme. Under denna tidsrymd sker på förutbestämt sätt små variationer av tändvinkeln, vid konstant pulsfrekvens, med mot- svarande utvärdering av “godhetstalet“ för pulsen och eventuell parameter- justering för att säkerställa en så nära optimal drift som möjligt. Denna finjustering kan exv. ske en gång per minut.

I beskrivet exempel ovan förutsättes att pulsfrekvensen inte är alltför låg. Vid frekvenser lägre än 10 Hz föreslås att utvärdering sker under ett intervall som är kortare än tiden mellan starten för två konsekutiva pulser. Detta kan ske antingen genom att ett för varje frekvens fast värde pä intervallet bestämmes och lagras i styrenheten eller genom att inter- vallets längd bestämmes genom utvärdering av spänningens avtagande, även i detta fall hålles värdet konstant för samma frekvens vid varierande tänd- vinklar.

Denna utvärdering föreslås ske genom ansatsen att spänningen mellan avskiljarens elektroder bestäms av relationen Ux = Uy'exp[(ty-tx)/(R'C)].

Om C, avskiljarens kapacitans förutsättes vara konstant visar erfaren- heten att resistansen R varierar. Om tidpunkten "x" sättes lika med aktuell tidpunkt "i" och tidpunkten "y" sättes till tiden för start av nästa puls "N“, fås en funktion 468 628 _ w Ri = (ÉN-ti)/[C°]n(Ui/UN)].

Detta Ri ökar kraftigt när koronaurladdningen upphör och då sättes utvärderingsintervallets slut till den tidpunkt där detta sker.

Alternativt kan numerisk derivation tillgripas för samma utvärdering.

Detta innebär att utvärderingsintervallets slut bestäms av när R = - U/(C'dU/dt) ökar kraftigt eller stiger över ett visst värde.

ALTERNATIVA uTFöRmGsFoRMl-:R Sättet enligt uppfinningen är givetvis inte begränsat till det ovan beskrivna utföringsexemplet utan kan varieras på ett flertal sätt inom ramen för följande patentkrav. W Sättet kan tillämpas vid ett flertal andra metoder att tillföra ström i form av pulser, till elektriska stoftavskiljare. Exempel på sådana metoder är pulsbreddsmodulerad högfrekvens och andra former av s.k. “switch-teknik" samt användande av “släckbara" tyristorer. Sättet lämpar sig också för användning vid de mycket speciella pulslikriktarna som genererar pulser av storleksordningen mikrosekunder även om detta leder till tekniska svårigheter vid själva mätningen.

Exempel pä varianter av sättet är andra vägar att fastställa värdet pà Uref och införande av viktning vid summering av funktionen Ai.

I)

Claims (15)

11 468 6.7.8 PATENTKRAV

1. Sätt att vid en elektrostatisk stoftavskiljarenhet, innefattande emissionselektroder och utfällningselektroder, mellan vilka en varierande högspänning upprätthalles, styra en till dessa matad pulserande likström k ä n n e t e c k n a t av att den pulserande likströmmens frekvens,,pulsladdning och/eller pulslängd varieras, så att ett flertal frekvens-laddning-längd-kombinationer erhålls; att för var och en av dessa kombinationer, spänningen U mellan emissions- elektroder och utfällningselektroder, mätes; ' att för var och en av dessa kombinationer, ett spänningsvärde Uref fast- ställes, mätes eller beräknas; att för var och en av dessa kombinationer, antingen integralen Ik ej U'(U-Uref)'dt, mätes eller beräknas under ett definierat tids- intervall eller Ai = U¿°(U¿-Uref) mätes och beräknas vid ett antal tidpunkter "i", i ett definierat tidsintervall; att Ik eller linjära kombinationer av Ai användes för utväljande av den pulserande likströmmens frekvens-laddning-längd-kombination.

2. Sätt enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a t av att Uref sättes approximativt lika med koronaurladdningens tändspänning.

3. Sätt enligt patentkrav 2, k ä n n e t e c k n a t av att Uref bestämmes genom att spänningens U toppvârde, bottenvärde, medelvärde och/eller på något sätt definierat spänningsvärde mätes för ett antal olika pulsströmsvärden vid en och samma pulsfrekvens; att detta värde eller respektive värden avsättes som funktion av kvadratroten ur strömmen I genom stoftavskiljaren; 468 6218 1?- att funktionen eller funktionerna approximeras till uttryck av första graden; att den spänning för vilken tva av funktionerna har samma värde pa strömmen eller det värde där en av funktionerna skär spänningsaxeln väljs som Uref.

4. Sätt enligt patentkrav 2, k ä n n e t e c k n a t av att Uref bestämmes genom att spänningens U toppvärde, bottenvärde, medelvärde och/eller på något sätt definierat spänningsvärde mätes för ett antal olika pulsströmsvärden vid en och samma pulsfrekvens; att detta värde eller respektive värden avsättes som funktion av strömmen I genom stoftavskiljaren; att funktionen eller funktionerna extrapoleras mot lägre värden pà strömmen; att den spänning för vilken tvâ av de extrapolerade funktionerna har samma värde på strömmen eller det värde där en av de extrapolerade funktionerna skär spänningsaxeln väljs som Uref.

5. Sätt enligt patentkrav 2, k ä n n e t e c k n a t av att Uref bestämmas genom att spänningens U topp- och bottenvärde mätes för ett antal olika pulsströmsvärden vid en och samma pulsfrekvens; att toppvärden respektive bottenvärden avsättes som funktion av kvadrat- roten ur strömmen I genom stoftavskiljaren; att funktionerna approximeras till uttryck av första graden; att den spänning för vilken funktionerna har samma värde på strömmen väljs som Uref.

6. Sätt enligt patentkrav 2, k ä n n e t e c k n a t av att Uref bestämmes genom att spänningens U bottenvärde mätes för ett antal olika pulsströmsvärden vid en och samma pulsfrekvens; 0,4 13 468 628 att bottenvärdena avsättes som funktion av kvadratroten ur strömmen I genom stoftavskiljaren; att funktionen approximeras till uttryck av första graden; att den spänning för vilken funktionen skär spänningsaxeln, d.v.s. den spänning för vilken strömmen är noll väljs som Uref.

7. Sätt enligt något av patentkraven 1 till 6, k ä n n e t e c k n a t av att det definierade tidsintervallet sättes lika med eller väsentligen lika med den tid under vilken koronaurladdning sker under en strömpuls.

8. Sätt enligt något av patentkraven 1 till 6, k ä n n e t e c k n a t av att det definierade tidsintervallet börjar då strömpulsen börjar.

9. Sätt enligt något av.patentkraven 1 till 6, k ä n n e t e c k n a t av att det definierade tidsintervallet slutar då stoftavskiljarens resistans R, definierad av urladdningsfunktionen v, = v,-exputy-t,,>/1. där C är stoftavskiljarens kapacitans, stiger över ett visst värde.

10. Sätt enligt nagot av patentkraven 1 till 6, k ä n n e t e c k n a t av att det definierade tidsintervallet slutar då stoftavskiljarens resistans R, definierad av urladdningsfunktionen R = - U/(C'dU/dt), där C är stoftavskiljarens kapacitans, stiger över ett visst värde.

11. Sätt enligt något av patentkraven 1 till 6, k ä n n e t e c k n a t av att det definierade tidsintervallet slutar när spänningen U sjunkit under ett definierat värde eller sjunkit från toppvärdet med en bestämd andel av skillnaden mellan aktuellt toppvärde och aktuellt bottenvärde. 468 628 , M

12. Sätt enligt nágot av patentkraven 1 till 6, k ä n n e t e c k n a t av att det definierade tidsintervallet slutar när nästföljande strömpuls börjar.

13. Sätt enligt något av patentkraven 7 till 12, k ä n n e t e c k n a t av att Ui mätes och Ai beräknas vid tidpunkter likformigt fördelade under det definierade tidsintervallet.

14. Sätt enligt patentkrav 13, k ä n n e t e c k n a t av att medel- värdet Am av Ai i ett tidsintervall beräknas och att den frekvens-laddning- -längd-kombination som på detta sätt ger det högsta värdet pá Am utväljes.

15. Sätt enligt något av patentkraven 7 till 12, k ä n n e t e c k n a t av att den frekvens-laddning-längd-kombination som ger det högsta värdet på Ik utväljes.