SE465546B - Foerfarande och stroemriktarutrustning foer styrning av en spaenningsstyv grundfrekvenskommuterad stroemriktare - Google Patents

Description

i4e5 546 strömriktare speciellt lämplig för användning vid hög effekt. Vid en sådan strömriktare är växelspänningens amplitud i princip helt bestämd av lik- spänningsamplituden och kan inte påverkas av strömriktarens styrorgan. Vid vissa grundfrekvenskommuterade strömriktare förekommer enstaka extrakom- muteringar per ledintervall hos strömriktarens ventiler i syfte att ned- bringa övertonshalten hos växelspänningen. Detta påverkar dock ej de karakteristiska egenskaperna hos denna typ av strömriktare.

En i och för sig känd koppling för huvudkretsarna hos en sådan ström- riktare visas i fig 2. Den har likspänningsanslutningar DT+ och DT- för anslutning till en styv likspänningskälla, dvs en likspänningskälla med låg inre impedans. Den har tre faser a, b, c. Varje fas, t ex fasen a innefattar två seriekopplade styrbara halvledarventiler Tau och Tan. Av dessa är den ena ventilen ledande under 1800 av varje växelspännings- period och den andrafventilen under de resterande 1800 av perioden. Varje ventil är antiparallellkopplad med en diod Dau resp Dan. De tre fasen- heterna arbetar sinsemellan 120° fasförskjutna. På växelriktarens växel- spänningsuttag AT erhålles på detta sätt ett trefasigt växelspännings- system. Strömriktarens ventiler kan som visas i fig 2 består av släckbara tyristorer men kan alternativt utgöras av konventionella tyristorer som är försedda med släckorgan, eller av transistorer. Tyristor och anti- parallellkopplad diod kan vara integrerade i en gemensam komponent.

Figur 1 visar en sådan strömriktare SR med sina likspänningsanslutningar kopplade till ett likspänningsnät DP, DN. En kondensator C är ansluten mellan strömriktarens likspänningsanslutningar för uppnående av den nödvändiga låga inre impedansen. Strömriktarens växelspänningsanslutningar AT är förbundna med ett växelspänningsnät N via induktiva element med resistansen r och reaktansen xL. Dessa element kan utgöras av separata induktorer eller av reaktansen hos en strömriktartransformator. Nätet N utgörs typiskt sett av ett trefasigt kraftnät eller av en roterande tre- fasmaskin. Skillnaden mellan momentanvärdena hos den i princip sinusfor- made nätspänningen och den fyrkantformade strömriktarspänningen upptas till större delen av reaktansen xL (spänningsfallet över resistansen r är normalt av mindre betydelse).

En sinusformad växelspänning kan beskrivas med hjälp av en vektor som roterar i ett komplext talplan. Ett motsvarande flöde, definierat som spänningens tidsintegral, blir då en vektor som i samma talplan, under 3 4es_s46 förutsättning av konstant frekvens och amplitud hos växelspänningen rör sig på sådant sätt att dess spets med konstant hastighet följer en cirkel- bana. Växelspänning och ett motsvarande flöde hos en självkommuterad strömriktare kan på motsvarande sätt beskrivas med hjälp av vektorer i ett komplext talplan. Detta är känt exempelvis genom - V G Török: "Near-Optimum on-line Modulation of PWM Inverters" IFAC Control and Power Electronics and Electrical Drives, Luzern, Schweiz, 1985 - Lennart Ängquist: "Stator Flux Control of Asynchronous Motor in the Field-Weakening Region" Conference paper, "Evolution and Modern Aspects of Induction Machines", Torino, July 8-11, 1986 - M. Depenbrock: "Direkte Selbstregelung (DSR) für hochdynamische Dreh- feldantriebe mit Stromrichterspeisung" ETZ Archiv, band 7 (1985), häfte 7 - M. Depenbrock: "Drehmomenteinstellung im Feldschwächbereich bei strom- richtergespeisten Drehfeldantrieben mit Direkter Selbstreglung (DSR)" ETZ Archiv, band 9 (1987), häfte 1 - M. Depenbrock: "Direct Self-Control (DSC) of Inverter-Fed Induction Machine" IEEE Transactions on Power Eletronics, Volym 3, nr 4, oktober 1988 - USA-patentskriften 4.678.298.

Genom den ovannämnda USA-patentskriften är en motordrift känd, vilken innefattar en strömriktare av ovan angivet slag. Med hjälp av en moment- regulator erhålles ett referensvärde för motorflödets amplitud. Flödes- amplitudreferensen påverkar i sin tur frekvensen hos strömriktarspänningen och därmed så småningom även fasläget hos denna spänning. En metod anvisas för att så snabbt som möjligt förändra flödesamplituden från ett värde till ett annat.

Vid strömriktare av ovan angivet slag, vilka är anslutna till ett växel- spänningsnät, kan flödesvektorns bana av olika orsaker komma att avvika från den önskade banan, vilken vid en sexpulsströmriktare utgörs av en liksidig sexhörning med centrum i det komplexa talplanets origo. Orsaker till sådana störningar i flödesvektorns bana kan exempelvis vara: a) störningar i växelspänningsnätet, 465 546 b) ofullkomligheter i strömriktaren eller dess styrsystem, c) snabba ändringar i strömriktarens likspänning, t ex på grund av transienta förlopp vid uppstart eller återstart av strömriktaren.

En störning i flödesvektorns bana medför att banan icke längre kommer att vara centrerad i det komplexa talplanets origo. Detta innebär att ström- riktarens växelströmmar bildar ett osymmetriskt trefassystem med risk för överbelastning av enstaka ventiler och för driftavbrott på grund av ute- bliven kommutering. Vidare ger i allmänhet en störning av nu nämnt slag upphov till en fasändring av strömriktarens växelspänning. En sådan fas- ändring kommer att medföra en ändring av det aktiva effektflödet mellan nätet och strömriktaren, och därmed till en snabb upp- eller urladdning av kondensatorn på strömriktarens likspänningssida, vilket i sin tur medför en snabb och icke önskad ändring av strömriktarens likspänning. Speciellt allvarliga är dessa nackdelar vid sådana tillämpningar där det är av största vikt att strömriktarens funktion i möjligaste mån upprätthålles även under driftstörningar i växelspänningsnätet. Ett exempel på en sådan tillämpning är en strömriktare som används som statisk reaktiveffektkom- pensator. En sådan strömriktare är som visats i fig 1 kopplad till ett växelspänningsnät via induktiva element. Till strömriktarens likspänn- ingssida är ett kondensatorbatteri anslutet, vilket upprätthåller den för driften erforderliga likspänningen. \ REDOGÖRELSE FÖR UPPFlNNINGEN Uppfinningen avser att åstadkomma ett förfarande och en strömriktarutrust- ning av inledningsvis angivet slag, vilket ger: a) snabbast möjliga återhämtning efter en störning i flödesvektorns bana så att strömriktarens funktion kan upprätthållas även under störningar i t ex nätspänningen, b) en möjligast snabb symmetrering av strömriktarens växelspänning efter en störning, vilket ger lägsta möjliga strömbelastning på ventilerna _ och lägsta möjliga krav på ventilernas kommuteringsförmåga, c) möjlighet att upprätthålla en önskad grad av konstans hos strömrikta- rens likspänning även med måttliga värden hos denna kondensators kapacitans. -- 5 4esjs4e Dessa fördelaktiga egenskaper erhålles genom att enligt uppfinningen en flödesreferensvektor genereras i beroende av nätspänningen, strömriktarens flödesvektor bestämmes, samt strömriktarens kommuteringar styrs så att strömriktarens flödesvektor på snabbast möjliga sätt efter en störning bringas att övergå till en ny symmetrisk bana, varvid samtidigt det önska- de fasläget hos strömriktarspänningen relativt nätspänningen återställes.

Eftersom på detta sätt icke önskade avvikelser i strömriktarspänningens fasläge kommer att återställas på snabbast möjliga sätt kommer icke önska- de upp- och urladdningar av likspänningssidans kondensator att hållas vid ett minimum.

Vad som närmare kännetecknar ett förfarande och en strömriktarutrustning enligt uppfinningen framgår av bifogade patentkrav.

FIGURBESKRIVNING Uppfinningen skall i det följande närmare beskrivas i anslutning till bi- fogade figurer 1-6. Figur 1, vars huvudkretsar ovan har beskrivits, visar en till ett växelspänningsnät ansluten strömriktare av aktuellt slag.

Figur 2, som har beskrivits ovan, visar ett exempel på uppbyggnaden av strömriktarens huvudkretsar. Figur 3 visar banan i det komplexa talplanet för strömriktarens flödesvektor. Figur 4 visar flödesvektorernas banor i det komplexa talplanet och illustrerar hur bestämningen av tidpunkten för nästa kommutering görs enligt uppfinningen. Figur 5 visar ett exempel på uppbyggnaden av den krets som används för bildandet av strömriktarens flödesvektor vid den i fig 1 visade utrustningen. Figur 6 visar funktionen hos det beräkningsorgan vid utrustningen enligt fig 1 som används för be- stämning av tidpunkten för nästa kommutering.

BESKRIVNING AV UTFÖRlNGSEXEMPEL Figur 1, vars huvudkretsar ovan har beskrivits, visar en strömriktare som är spänningsstyv, självkommuterad och grundfrekvenskommuterad. Strömrikta- ren är ansluten till ett trefasigt växelspänningsnät N. Detta kan utgöras av ett trefasigt kraftnät och strömriktaren exempelvis vara avsedd för statisk reaktiveffektkompensering. I detta fall utgörs det till strömrik- tarens likspänningsuttag anslutna likspänningsnätet enbart av skenorna 465 546 DP och DN samt kondensatorbatteriet C. Med hjälp av en spänningstransfor- mator UM alstras signaler übus som avbildar nätväxelspänningen. Med hjälp av en strömtransformatorutrustning IM alstras en trefasig signal i som avbildar de mellan nätet och strömriktaren flytande växelströmmarna. Dessa signaler tillförs en beräkningskrets MC, vars funktion nedan skall beskrivas i anslutning till fig 5. Från beräkningskretsen erhålles en signal Üšonv som anger läget i det komplexa talplanet hos strömriktarens _ flödesvektor. Vidare alstrar beräkningskretsen en signal fbus som utgör ett mått på frekvensen hos nätväxelspänningen. Beräkningskretsen avger också en signal arg(?bus) som är ett mått på argumentet hos den mot den mot nätspänningen svarande flödesvektorn. Ett likspänningsmätdon DM, exempelvis en spänningsdelarkoppling, alstrar en mätsignal uD som utgör ett mått på strömriktarens likspänning. Denna signal tillförs dels en summator S2, dels en styrkrets FCC. Kretsen FCC avger styrsignaler SS till strömriktaren, vilka utlöser kommuteringar i strömriktaren. En referens- spänningsgenerator RS, som i sin enklaste form kan utgöras av en potentio- meter, avger en spänningsreferenssignal u som utgör ett mått på den önskade likspänningen på strömriktarens lïíššänningssida. Denna referens jämförs i summatorn S2 med den uppmätta spänningen uD, och skillnaden tillförs en spänningsregulator UR, vilken har PI-karakteristik. Regula- torns utsignal öref är i stationär drift den fasvinkel mellan nätets och strömriktarens flödesvektorer som erfordras för att kondensatorspänningen ' skall hållas konstant vid det av referensgeneratorn RS givna referens- värdet. Regulatorns utsignal adderas i en summator S1 till signalen arg(figuS), och summan av dessa båda signaler utgör argumentet arg(f ref) för en referensflödesvektor.

Figur 3 visar strömriktarens flödesvektor Üèonv samt dess bana i det komplexa talplanet. I stationärt och ostört tillstånd utgörs banan för flödsesvektorns spets av en symmetrisk sexhörning. Flödesvektorn ïëønv definieras formellt av följande ekvation: ï_ TC0nV= I Uwnvæ) (flænš) 'OO där üconv är strömriktarens spänningsvektor och mn är nätspänningens vinkelfrekvens. Längden çconv av sexhörningens sida bestäms av villkoret att sexhörningens omkrets skall genomlöpas under en period av nätväxel- f i 46sa54§ spänningen vid den periferihastighet som bestäms av amplituden hos ström- riktarens växelspänning, dvs av dess likspänning uD. Sidlängden erhålles av följande ekvation; A ZIPUD “Yconv = 9'fbus Figur 4 åskådliggör principen för uppfinningen. Enligt uppfinningen be- Onv, vars spets vid en viss tidpunkt antas befinna sig i punkten A. Med ledning av det uppmätta stäms kontinuerligt strömriktarens flödesvektor~ïc värdet uD på strömriktarens likspänning görs en uppskattning av det likspänningsvärde som kommer att råda fram till den kommutering som ligger efter närmast följande kommutering. Denna uppskattning görs enligt'en lämplig algoritm. I sin enklaste form utgörs uppskattningen av antagan- det att likspänningen kommer att vara konstant lika med det uppmätta vär- det. Vidare görs enligt en lämplig algoritm en uppskattning av det värde på nätfrekvensen fbus som kommer att råda två kommuteringar framåt i tiden. I sin enklaste form utgörs även denna uppskattning av antagandet att frekvensen kommer att vara konstant lika med det för ögonblicket upp- mätta värdet. Med ledning av de sålunda estimerade värdena bestäms sid- längden.Yhex hos en i origo centrerad liksidig sexhörning, vilken utgör banan för en referensflödesvektoriïref, vilken vid aktuella värden på likspänning och nätfrekvens.och vid ostörd stationär drift skulle följa denna bana. Av denna sexhörning är i fig 4 den övre halvan HDEK visad.

Banans omkrets parametriseras med en parameter 0 till Zn för ett varv och vektorns belopp erhålls genom att man finner den punkt på banan vars parametervärde motsvarar argumentet arg(ïref) enligt figur 1. Referens- flödesvektorn antar det visade läget med sin spets i punkten B samtidigt som strömriktarens flödesvektor har sin spets i punkten A. Referensvektorn och strömriktarens flödesvektor kommer att röra sig parallellt i riktning mot punkterna D resp A1 och med samma hastighet, vilken är bestämd av det för tillfället uppmätta värdet på strömriktarens likspänning. Nästföljande kommutering antas äga rum när strömriktarens flödesvektor befinner sig i punkten A1. Flödesvektorn kommer därefter att röra sig utefter banan AIGC, medan referensflödesvektorn rör sig utefter banan B1DEC. Enligt uppfinn- ingen väljes kommuteringstidpunkten så att längden hos banan AIGC är lika stor som längden hos banan B1DEC. Eftersom flödesvektorernas periferi- hastigheter är lika kommer de därför att inträffa i punkten C samtidigt. 465 546 Referensflödesvektorn och strömriktarens flödesvektor kommer då att sam- manfalla, dvs strömriktarens flödesvektor har bringats anta det önskade läget i förhållande till nätets flödesvektor. En av en störning orsakad ändring av flödesvektorns läge i förhållande till referensflödesvektorn kommer på detta sätt att utregleras på minsta möjliga tid och helt utan översvängningar.

Som framgår av figuren är sträckorna CE = CG och ED = GF, dvs DEC = FGC.

Om kommuteringen görs i det ögonblick då BID = AIF kommer därför det ovannämnda villkoret beträffande banlängdernas likhet att vara uppfyllt.

Enligt uppfinningen bestäms fortlöpande under referensflödesvektorns genomlöpande av polygonsidan HD en eller flera gånger avståndet mellan vektorns spets B och polygonens nästföljande hörn D nämligen (1-¿)Yhex och det samtidiga avståndet mellan strömriktarflödesvektorns spets A och polygonsidan HD i en riktning som är parallell med nästföljande poly- gonsida DE (detta avstånd blir lika stort som A1F i figur 4). Avståndet i flödesplanet från referensflödesvektorns position vid mättillfället och dess position vid kommuteringstillfället ges av skillnaden mellan de mätvärden som beräknats ovan. Avståndet i flödesplanet kan räknas om till avstånd i tid eftersom förflyttningshastigheten i flödesplanet är känd estim. Den beräknade kommuteringstidpunkten tcom kan nu beräknas om tiden för mättillfället registrerats. Det blir då möjligt genom uppskattningen u att i en löpande klocka sätta den tid då utlösning av kommuteringen skall ske. Om avståndet till kommuteringen är tillräckligt stort kan flera beräkningar hinna genomföras och den satta tiden för kommutering kan därigenom hinna bli justerad flera gånger vid passage av en hexagonsida.

Figur 5 visar uppbyggnaden av beräkningskretsen MC i fig 1. Från mätdonen IM och UM tillförs kretsen momentanvärdena hos de tre fasströmmarna ia, ib, ic och fasspänningarna ua, ub, uc. Referensaxeln för fas a antas sammanfalla med den positiva riktningen för det komplexa talplanets reella axel. Enligt kända samband bildas nu realdelen iRE och imaginärdelen iIM för den komplexa vektor som motsvarar den från strömriktaren till nätet flytande strömmen. Detta görs genom summering av fasströmmarnas momen- tanvärden i operationsförstärkarna Fl och F2 med de i operationsför- stärkarsymbolerna angivna proportionalitetskonstanterna. På motsvarande sätt bildas med hjälp av operationsförstärkarna F3 och FÅ realdelen URE och imaginärdelen uIM av den vektor som beskriver nätspänningen. Med 465.546 hjälp av integratorer IN1 och IN2 erhålles realdelen ïbusRE och imaginär- delen ¶buSIM hos den mot nätspänningen svarande flödesvektorn Vgus. Med hjälp av multiplikatorer MU1 och MU2 bildas storheterna iRE - xL och iIM - xL. Dessa storheter adderas med hjälp av summatorer S3 och S4 till nätflödesvektorns real- och imaginärdel. Utsignalerna från dessa summa- torer utgör realdelen ïconVRE resp imaginärdelen VcOnVIM av strömriktarens flödesvektor. Dessa signaler tillförs styrkretsen FCC på i fig 1 visat sätt. Nätväxelspänningen tillförs ett frekvensmätdon FM, vilket avger en signal fbus som utgör ett mått på nätväxelspänningens frekvens. En be- räkningskrets AR bildar argumentet för nätets flödesvektor enligt sam- bandet W argfibus) = arctgÄÅ-uslï-M- busRE Figur 6 åskådliggör funktionen hos styrkretsen FCC i fig 1. Kretsen kan exempelvis utgöras av en snabb processor anordnad att arbeta enligt det i fig 6 angivna flödesschemat. Kretsen bestämmer först storheten kH, vilken anger ordningsnumret för den sida i referenspolygonen på vilken referens- flödesvektorn för tillfället befinner sig. För exempelvis polygonsidan HD är kH = 0, för sidan DE är kH = 1 osv. Därefter bestäms en storhet A, vilken anger hur stor del av den aktuella polygonsidan som passerats.

Omedelbart efter varje kommutering är A = 0 och omedelbart före en kommutering är A = 1. Därefter bestäms referenspolygonens sidlängd Yhex enligt det angivna villkoret, där uD' estim är det uppskattningsvärde på likspänningen som används vid beräkningen och fbus, estim är det upp- skattade värde på nätfrekvensen som används vid beräkningen. Som ovan angivits kan som uppskattade värden på dessa storheter de för tillfället uppmätta värdena på storheterna användas. Härefter bildas den komplexa referensflödesvektorn ïref(t). I nästa funktionsblock bildas storheten Aïèom. Deng: storhet anger avståndet i flödesplanet från flödesvektorer- na aktuella lägen till kommuteringstidpunkten, dvs sträckorna BB1 = AA1 i fig 4. Återstående tid till kommutering Atcom erhålles genom division av sistnämnda storhet med flödesvektorernas hastighet utefter banan. Den återstående tiden adderas till tiden tmät vid mättillfället och man får en beräknad kommuteringstid tcom, vilken kan laddas i ett register i en systemklocka (Load tcom). När systemklockan (t) passerar den inladdade tidpunkten utlöses den närmast i tur stående kommuteringen (COM). Beräk- ningarna och uppdateringen av kommuteringstidpunkten kan göras en eller flera gånger per polygonsida beroende på behov av beräkningstid.

Claims (12)

465 546 w Ovan har ett förfarande och en strömriktare enligt uppfinningen beskrivits för det fall strömriktaren används som faskompensator. Den beskrivna styr- ningen får då på känt sätt kompletteras med styrorgan som styr amplituden hos strömriktarens växelspänning så att det önskade reaktiva effektflödet mellan strömriktaren och nätet erhålles. Detta kan göras genom påverkan av likspänningsreferensen uDref i fig 1. Förfarandet och strömriktarutrust- ningen enligt uppfinningen kan emellertid användas för andra ändamål än för faskompensering. I ovan beskrivna utföringsexempel utgörs strömriktaren av en sexpulsig strömriktare. Uppfinningen kan dock tillämpas även vid andra pulstal, t ex vid tolvpulsiga strömriktarkopplingar, vid vilka flödesreferensvektorns bana i stationärt tillstånd blir en liksidig tolvhörning. Uppfinningen kan även tillämpas då sexpulsbryggor enligt uppfinningen anordnas att samverka mot ett gemensamt nät. PATENTKRAV

1. Förfarande för styrning av en spänningsstyv grundfrekvenskommuterad strömriktare (SR) med växelspänningsuttag (AT) för anslutning till ett växelspänningsnät (N) via induktiva element (r, xL) och med likspänn- ingsuttag (DT+, DT-) för anslutning till en likspänningskälla (DP, DN, C), vid vilket strömriktarens flödesvektor (ïëonv) bildas och utnyttjas för styrning av strömriktarens kommuteringstillfällen, k ä n n e t e c k - n a t av att a) likspänningskällans spänning (un) uppmätes, b) en polygonbana (HDEK) för strömriktarens referensflöde i ett komp- lext vektorplan (re, im) uppskattas med utgångspunkt från den upp- mätta likspänningen och en frekvensreferens (fbus), c) utgående från en fasvinkelreferens arg(ïèef) bestäms på denna bana en flödesreferensvektor (ïref), d) nästföljande kommutering görs vid en sådan tidpunkt att flödesrefe- rensvektorn och strömriktarens flödesvektor kommer att sammanfalla vid skärningspunkten (C) mellan flödesvektorns bana (A1, GC) och en sida (EK) hos nämnda polygonbana, vilken sida har en riktning som avviker från riktningen hos den polygonsida (HD) utefter vilken flödesreferensvektorn rör sig omedelbart före kommuteringen. 11' “ 465 546

2. Förfarande enligt patentkrav 1 k ä n n e t e c k n a t av att nästföljande kommutering görs då de uppskattade återstående banlängderna (B1DEC resp A1FGC) för flödesreferensvektorn respektive strömriktarens flödesvektor, från kommuteringstidpunkten till den tidpunkt då dessa vektorer sammanfaller i nämnda skärningspunkt, överensstämmer.

3. Förfarande enligt patentkrav 1 för styrning av en sexpulsig ström- riktare, k än n e t e c k n a t av att den uppskattade polygonbanan utgörs av en liksidig sexhörning.

4. Förfarande enligt något av föregående patentkrav k ä n n e t e c k - n a t av att den uppskattade polygonbanans sidlängd (Whex) är propor- tionell mot den uppmätta likspänningen (uD).

5. Förfarande enligt något av föregående patentkrav k ä n n e t e c k - n a t -av att växelspänningsnätets frekvens (fbus) uppmätes och utgör nämnda frekvensreferens.

6. Förfarande enligt något av föregående patentkrav k ä n n e t e c k - n a t av att fasvinkelreferensen bestäms i beroende av skillnaden mellan den uppmätta likspänningen (uD) och en spänningsreferens (unref).

7. Strömriktarutrustning innefattande en spänningsstyv grundfrekvens- kommuterad strömriktare (SR) med växelspänningsuttag (AT) för anslutning till ett växelspänningsnät (N) via induktiva element (r, xL), med lik- spänningsuttag (DT+, DT-) för anslutning till en likspänningskälla (DP, DN, C), samt med organ (MC) för bildande av strömriktarens flödesvektor (ficonv) k ä n n e tje c k n a d av att den innefattar spänningsmätorgan (UM) för bestämning av likspänningskällans likspänning (un). frekvensreferensbildande organ (MC) för bildande av en frekvensrefererns (fbus)' banbestämmande organ (FCC) anordnade att utgående från den uppmätta lik- spänningen (un) och frekvensreferensen (fbus) bestämma karakteristiska data (Whex) för en uppskattad polygonbana (HDEK) för en flödesreferens- vektor (ïref), 465 546 12) referensvektorbildande organ (FCC) anordnade att utgående från en fasvinkelreferens argfiref) bilda en denna bana följande flödesreferens- vektor (Wref), kommuteringsstyrande organ (FCC) anordnade att utlösa nästföljande kom- . mutering vid en sådan tidpunkt att flödesreferensvektorn och strömrikta- rens flödesvektor kommer att sammanfalla vid skärningspunkten (C) mellan c flödesvektorns bana (A1, GC) och en sida (EK) hos nämnda polygonbana, vilken sida har en riktning som avviker från riktningen hos den polygon- sida (HD) utefter vilken flödesreferensvektorn rör sig omedelbart före kommuteringen.

8. Strömriktarutrustning enligt patentkrav 7 k ä n n e t e c k n a d av att de kommuteringsstyrande organen är anordnade att utlösa nästfölj- ande kommutering då de uppskattade återstående banlängderna (BIDEC resp A1FGC) för flödesreferensvektorn respektive strömriktarens flödesvektor, från kommuteringstidpunkten till den tidpunkt då dessa vektorer samman- faller i nämnda skärningspunkt, överensstämmer.

9. Strömriktarutrustning enligt något av patentkraven 7 och 8, vid vil- ken strömriktaren är en sexpulsig strömriktare, k ä n n e t e c k n a d av att de banbestämmande organen är anordnade att bilda karakteristiska data för en uppskattad polygonbana i form av en liksidig sexhörning.

10. Strömriktarutrustning enligt något av patentkraven 7-9 k ä n n e - t e c k n a d av att de banbestämmande organen är anordnade att bilda den uppskattade polygonbanan med en sidlängd (?hex) som är proportionell mot den uppmätta likspänningen (un).

ll. Strömriktarutrustning enligt något av patentkraven 7-10 k ä n n e - t e c k n a d av att nämnda frekvensreferensbildande organ är anordnade att bilda frekvensreferenser genom mätning av frekvensen (fbus) hos spänningen i växelspänningsnätet (N).

12. Strömriktarutrustning enligt något av patentkraven 7-11 k ä n n e - t e c k n a d av att den innefattar en likspänningsregulator (UR) anord- nad att bilda nämnda fasvinkelreferens arg(ïref) i beroende av skillna- den mellan den uppmätta likspänningen (uu) och en spänningsreferens (unref) samt av argumentet (arg(ïguS)) hos en mot nätväxelspänningen svarande flödesvektor.