SE465247B - Metod att faststaella den fysiska vaexelverkan mellan taeckningsomraaden i mobilradiosystem - Google Patents

Description

465 247 2 10 15 20 25 30 35 40 för att minimikraven för förbindelsekvalíteten skall vara uppfyllda. Metoden används lite eftersom det är svårt att vågutbredningsmässigt karaktärisera en storstad så att man i relevanta punkter, exempelvis längs de stora trafik- lederna, kan förutsäga nyttofältstyrka och interferensfältstyrkor på någon dB när. Det finns exempel på ansatser som gjorts med stora predikteringsprogram baserade på terrängmodeller. Det finns dock i verkligheten ingen möjlighet att lägga in information om exempelvis hur alla antenndiagram ser ut med sina i verkligheten högst oregelbundna mönster. Sådana ansatser har sålunda en tendens att skapa fullkomligt orealistiska beräkningsvolymer.

Enligt uppfinningen erhålles med hjälp av principiellt enkla och fullt realistiska metoder den vågutbredningsinformation som är tillräcklig för att åstadkomma beräkning av en uteslutningsmatris för exempelvis Stockholm.

Uteslutningsmatrisen möjliggör i sin tur körning av tilldelningsprogram och kanaltilldelningar erhålls för en situation med mycket väl kända och önskade interferensförhållanden vilket borgar för en bra förbindelsekvalitet.

SAMMANFATTNING AV UPPFINNINGEN ' Uppfinningen tillhandahåller således en metod att fastställa den fysiska I växelverkan mellan täckningsområden i mobilradiosystem innefattande bassta- tioner med respektive täckningsområden och mobila enheter för konstruktion av en uteslutningsmatris för statisk resurstilldelning.

Enligt uppfinningen uppmätes fältstyrkor från samtliga basstationer på alla viktiga trafikleder inom mobilradiosystemets geografiska område. Dess- utom bildas en nedlänkmatris, vilken beskriver störningsförhållandena för sändande basstationer och mottagande mobil.

Uppfinningen är mera detaljerat angiven i de efterföljande patentkraven.

KÛRTFATTAD BESKRIVNING AV RITNINGARNA Uppfinningen kommer nu att beskrivas mera i detalj med hänvisning till bifogade ritningar, varav fig. 1 illustrerar hur en mobil utsätts för störning från en intilliggande basstation, fig. 2 illustrerar hur en bas utsättes för störning från en mobil i intilliggande område, fig. 3a och 3b är exempel på korsinterferensmatriser, § fig. 4a och Ab illustrerar uteslutningsmatriser tillhörande korsinter- _ ferensmatriserna i fig. 3a och 3b, varvid matrisen i fig. 4b är en symmetri- É serad nedlänkmatris, fig. S illustrerar en upplänkmatris, fig. 6 illustrerar en uteslutningsmatris hörande till matriserna i fig. Ab och 5, fig. 7 är ett exempel på en uteslutningsmatris i tabellform, och ~ 1D 15 2D 25 3D 35 40 3 465 247i fig. 8-10 är exempel på plottbilder för olika interferenssituationer.

DETALJERAD BESKRIVNING AV FÜREDRAGNA UTFÜRINGSFURMER AV UPPFINNINGEN Uppfinningens ändamål är att konstruera en uteslutningsmatris för optimal kanaltilldelning i ett mobilradiosystem. Förutsättningarna är att det finns ett antal basstationer med var sitt täckningsområde och ett frekvens- band för systemet med ett begränsat antal kanaler. Det finns också krav på vilket störförhållande C/I som krävs för bra mottagning och hur mycket inter- ferens mottagare tål i angränsande kanaler. Enligt uppfinningen uppmätes fältstyrkor längs de viktiga vägarna inom respektive täckningsområden. Ur mätvärdena beräknas korsinterferensmatriser som med numeriska värden anger störningsförhållanden mellan sändare. Ur korsinterferensmatriserna beräknas uteslutningsmatriser som i symbolisk form anger störförhållanden mellan stationer i olika täckningsområden, såväl mobiler som basstationer. Med hjälp av unionen av uteslutningsmatriserna kan kanaltilldelningen utföras. Kanal- tilldelningen i sig utgör ingen del av föreliggande uppfinning.

Med användning av en speciellt kalibrerad mottagareutrustning uppmäts mottagen effekt från samtliga basstationer på relevanta trafikleder i det geografiska området som omfattas av mobilradiosystemet. De uppmätta fält- styrkorna utgör för dessa mätningar medelvärden över delsträckor om 20 m (ca 30 våglängder) och varje delsträcka är knuten till en koordinatangivelse.

Fältstyrkevärdena representeras i mätmaterialet av mottagen signaleffekt i dBm. Mätningarna är inte så omfattande som det låter eftersom man i själva verket kan registrera fältstyrkor från upp till tolv basstationer åt gången.

Det är helt möjligt att göra alla nödvändiga mätningar för en cell inklusive täckning och interferensområde under en natt. Det har redan med framgång utförts denna typ av mätningar i Stockholmsområdet.

Mätningarna ger kännedom om vilken potentiell effekt en mottagare i en mobil skulle motta från olika celler varhelst mobilen befinner sig inom det geografiska området. Man kan också lätt beräkna den potentiellt mottagna effekten vid en godtycklig basstation härrörande från mobiler inom täckninge- området. Man känner alltså till interferenssituationen både för mobilerna och basstationerna.

Uteslutningsmatrisen utgör således en systematisk beskrivning i symbolisk form av hur olika basstationer, alternativt mobiler i olika täckningsområden, kan samsas samkanalsmässigt och grannkanalsmässigt.

Matrisens utseende beror av vilka gränsvärden som satts för störning och täckning. Det är viktigt att förstå att en uteslutningsmatris visserligen innehåller information om hur kanaler kan disponeras men trots detta inte är en storhet som är frekvensberoende utan endast beskriver relationer mellan fältstyrkor i rummet. 465 247 10 15 20 25 30 35 40 4 Eftersom interferenserna kan beskrivas dels med avseende på basstatione- mottagarna, dels med avseende på de mobila enheternas mottagare finns det en upplänkmatris och en nedlänkmatris. (Vid personsökningssystem används naturligtvis endast nedlänkmatrisen.) Vore det så att man i praktiken kunde använda olika kanaltilldelningar för upplänk och nedlänk skulle dessa matriser efter symmetrisering kunna användas direkt var och en för sig för konstruktion av dessa tilldelningar. Man vill dock använda samma tilldelning i båda riktningarna vilket innebär att tilldelningsalgoritmerna tillämpas på unionen av dessa matriser.

Nedlänksituationen visas i fig. 1. Antag att alla basstationerna till- sammans med motsvarande serviceområden är numrerade från 1 till N. I fig. 1 visas två stationer i och j med tillhörande serviceområden. En mobil M i det i-te täckningsområdet mottar en önskad effekt Pi från den egna basstationen och en ej önskad interferenseffekt Pj från basstationen nummer j. Det är en liten skillnad mellan begreppen "serviceområde" och "täckningsområde". Med täckningsområde menar vi här alla uppmätta vägar vilka, med avseende på en given basstation, har en tillräckligt hög mottagen effekt för att tillåta tillfredsställande mottagning. I serviceområdet kan det finnas ej uppmätta punkter med god mottagning.

Den minsta tillåtna störkvoten C/I (carrier to interference) för acceptabel kvalitet för samkanal är LP1 och det minst tillåtna C/I för acceptabel kvalitet för störning i den första grannkanalen är LP2 osv. För den (k-1):a grannkanalen måste C/I vara större än LPk, k í_M. Utstörnings- måttet p definieras som den bråkdel av täckningsområdet för vilken det gäller att Pi/Pj < LPk k = 1,2, ... M M utgör antalet nödvändiga samkanals- och grannkanalsgränsvärden.

Elementet Pij i en generell N-te ordningens korsinterferensmatris ges av sambandet Pij (LPk) = p Diagonalelementen sätts till noll, dvs.

Pii (LPk) = 0 för alla i och k.

Denna korsinterferensmatris P avser nedlänksituationen och beskriver vilken störningsgrad mobiler erfar med avseende på sändande basstationer.

Fig. 2 illustrerar upplänksituationen. I figuren visas två basstationer i och j med tillhörande serviceområden. I detta fallet utsättes basstationen i från interferens Qj från en mobil Mj i täckningsområdet för basstationen j.

Basstationen i mottar en önskad effekt Qi från en mobil Mi i sitt täcknings- område. Täckningsområdena är definierade på samma sätt som tidigare eller 10 15 20 25 30 35 40 5 465 247' eventuellt justerade för eventuell obalans i effektbudgetarna för upp~ och nedlänk.

När mobilen Mj antages genomlöpa hela täckningsområdet för basen j genereras en störeffekt i basstationen i. Den störeffekt vid basstationen i som underskrids för y% av täckningsområdet i j betecknas med Qjy. Lämpliga värden på y kan vara 50 eller 90. Den minsta tillåtna störkvoten C/I för acceptabel kvalitet för samkanal betecknas med LQ1 och den minsta C/I för acceptabel kvalitet för den första grannkanalen betecknad med L02 etc. För den (k-1):a grannkanalen måste C/I vara större än Lßk, k í_M, på samma sätt som tidigare. _Utstörningsmåttet q definieras som den bråkdel av täckningsområdet för basen i för vilken det gäller att Qi/Üjy < Lük En generell N-te ordningens uteslutningsmatris definieras av sambandet Qij (Lük) = Q Diagonalelementen sättes till noll på samma sätt som tidigare, dvs.

Qií (Lük) : Ü för alla i och k.

På detta sätt finns det en korsinterferensmatris för varje k = 1,2 ... beskriver vilken störningsgrad mottagarna i basstationerna erfar med avseende M. Denna korsinterferensmatris 0 avser upplänkssituationen och på sändande mobiler.

Alternativt kan upplänksmatrisen beräknas på följande sätt. När mobilen Mj i fig. 2 genomlöper hela täckningsområdet för basen j genereras en stör- effekt i basen i. Störeffekten varierar beroende på den störande mobilens momentana position och dessa olika störeffektutfall kan karakteriseras statistiskt med en fördelningsfunktion. a) Fördelningsfunktionen beräknas med utgångspunkt från uppmätta fält- styrkevärden. Störvärden genereras genom att utföra slumpning (Monte-Carlo- metod) enligt den nämnda fördelningen vilket kan realiseras exempelvis genom att låta samtliga störutfall vara representerade i tabellform och utföra en likformig utpekning över tabellens alla talvärden.

Antag att en mobil Mi genomlöper täckningsområde i och att basen därvid erfar täckningsfältstyrkan Qi och en slumpad störfältstyrka Qj när mobilen befinner sig i en given punkt i täckningsområdet. Utstörningsmåttet q (q är elementet Qij (Lük) i korsinterferensmatrisen för upplänken) definieras som den bråkdel av täckningsområdet för basen i för vilken det gäller att Qi/Ûj < Lük.

På grund av att störfältstyrkan Qj är framslumpad utgör kvoten Qi/Qj en stokastisk variabel. Konsekvensen är att även q är en stokastisk variabel som antager nya värden för varje gång beräkningen utföres. Det visar sig i 465 247 10 15 2D 25 30 35 40 6 praktiken att på detta sätt beräknade q-värden är väl samlade kring sitt medelvärde och att ett enstaka utfall kan betraktas som representativt.

Skulle man inte nöja sig med detta återstår alltid möjligheten att uppskatta medelvärdet för q genom att på ovan beskrivna sätt simulera den störande mobilens inverkan ett flertal gånger. Z i b) Fördelningsfunktionen approximeras med en logaritmiskt normal fördel- ning. Det är väl känt i litteraturen att störfältstyrkor härrörande från mobiler belägna på samma avstånd från basen är nära logaritmiskt normal- fördelade. Detta gäller även med god approximation störfältstyrkor i en bas från mobiler i ett angränsande täckningsområde. Den lognormala fördelningen är fullständigt bestämd av medelvärde och spridning vilka parametrar lätt kan beräknas ur givna uppmätta störfältstyrkor. Jämfört med fallet a) så beräknas inte fördelningsfunktionen utan endast medelvärde och spridning för den sanna fördelningen av störvärden. Den sanna fördelningen approximeras vidare med en logaritmiskt normal fördelning. Som medelvärde i lognormala fördelningen kan mycket väl medianen för de sanna logaritmerade störfältstyrkorna användas. De simulerade störeffekterna genereras med hjälp av en generator för normalför- delade talvärden samt kunskap om medelvärde och spridning enligt ovan.

Beräkningen av elementen Qij (LQk) i korsinterferensmatrisen sker analogt med_ vad som anges i a) ovan.

Effektvärdena Q i basstationerna från sändande mobiler är direkt relaterbara till effektvärdena P från sändande basstationer på grund av att transmissionsförlusten mellan bas och mobil ej är beroende av sändningsrikt- ningen. Eftersom_P-värden erhålls enkelt ur uppmätta vågutbredningsdata gäller detta även för Q-värden.

För att beräkna frekvenskompabiliteten måste varje täckningsområde studeras med avseende på alla de andra täckningsområdena. Detta måste göras för alla tröskelvärdena motsvarande interferens på samkanal eller interferens på grannkanaler. Detta innebär att alla elementen i alla relevanta korsinter- ferensmatriser måste beräknas. Vid bearbetning av mätdata kommer man i allmänhet inte undan att beräkna alla elementen i ned- och upplänkmatriserna för korsinterferenserna avseende åtminstone samkanalsfallet och fallet störning i första grannkanalen, dvs. två korsinterferensmatriser för nedlänk , och två för upplänk beräknas. .

Det går utmärkt att göra tilldelningsprogram som fungerar med utgångs- , punkt från korsinterferensmatriser men det är lättare att editera och göra förändringar i matriserna, vilket är nödvändigt om matriserna skall användas praktiskt, om de har en enklare form med inte fullt så detaljerad informa- tion. Detta är anledningen till att man vill övergå till en förenklad representation som här benämns uteslutningsmatris. I matrisen skiljer vi * 10 15 20 25 30 35 40 465 247 i 7 mellan åtminstone tre olika grader av störning som brukar betecknas ., X eller A i stigande svårighetsgrad. Symbolen "." betecknar en störning som är försumbar. Diagonalen har element som brukar betecknas med 0 och som anger vilken basstation som raden eller kolumnen i matrisen hänför sig till, exempelvis 0 i rad nummer j betyder att alla interferenser hänför sig till täckningsområdet för basstation nummer j.

Ur korsinterferenserna för nedlänken med elementen Pij (LPk) kan exempelvis motsvarande uteslutningsmatris bildas på följande sätt: Antag att gränsvärdena för samkanal och första grannkanal är de enda relevanta, vilket innebär att det finns två korsinterferensmatriser Pij (LP1) och Pij (LP2). 0m uteslutningsmatrisen betecknas Uij och gränsvärdet för utstörningsgraden är px i de båda fallen fås matriselementen uij på följande sätt uij = flofl; i =j uij = "A"; Pij (LP2) > px uij = "x"; P13 (LP1) > px uij : "."; Pij (LP1) í_px Matriselementen vij i upplänkmatrisen bildas på motsvarande sätt genom att använda korsinterferensmatriserna Qij (LQ2) och Qij (L01) och motsvarande gränsvärde för utstörningsgraden py.

I fig. 3a visas ett exempel på en korsinterferensmatris Pij (LP2) och i fig. 3b en korsinterferensmatris Pij (LP1). Det gäller att Pij (LP2) §_Pij (LP1); i övrigt finns inget enkelt samband mellan matriserna och matriserna är inte heller symmetriska.

Genom att använda metoden ovan kan man beräkna en uteslutningsmatris med hjälp av korsinterferensmatriserna i fig. 3a och 3b för px = 0,05. Uteslut- ningsmatrisen visas i fig. 4a. Symbolerna ".", "X" och "A" motsvarar stör- ningar av ökande svårighetsgrad. En störning motsvarande "." kan accepteras som en samkanalsstörning. Symbolen "0" indikerar vilket täckningsområde som störningarna i samma kolumn avser. Matrisen enligt fig. ha kan tolkas enligt följande. En mobil med täckning från basstation 1 får inte dela kanal för mottagning med en mobil i täckningsområdena 2 och 4. Den kan emellertid dela kanal med en mobil i täckningsområdet 3. Den får inte använda en grannkanal till en kanal använd av en mobil i täckningsområdet 4. Å andra sidan kan en mobil med täckning från basstationen Z dela kanal för mottagning med en mobil i täckningsområdet 1. En mobil i täckningsområdet 2 är således inte utsatt för interferenser från basstationen 1 men en mobil i täckningsområdet 1 är utsatt för interferenser från basstationen 2. Detta innebär naturligtvis i praktiken att basstationerna 1 och 2 inte kan använda samma sändfrekvens.

Konsekvensen är att endast symmetriska uteslutningsmatriser har något '4e5 247 10 15 20 25 30 35 40 praktiskt värde.

Uteslutningsmatrisen symmetriseras därför genom att låta matriselement som representerar den starkare störningsgraden gälla. Ûm matrisen i fig. 4a symmetriseras erhålles matrisen i fig. 4b, som i det här fallet representerar nedlänkmatrisen.

Ett exempel på en upplänkmatris ges i fig. 5. Enligt denna matris kan basstationen 1 i mottagningsmod inte dela kanal med basstationerna 2, 3 och 4 och kan inte ha en grannkanal till basstationen 4. Basstationen 2 utsätts för försumbar störning från mobiler i täckningsområdena för basstationen 3 och 4 och kan därför dela kanal med dessa basstationer, osv.

Såsom tidigare nämnts önskar man göra samma kanaltilldelningar i upplänk- och nedlänkriktningarna. För att alstra en matris som kan användas för att bilda samma tilldelning i båda riktningarna definieras unionen av matriserna U och V. Unionen av två matriser definieras som matrisen med unionen av motsvarande element i vardera matrisen. Symbolen för unionen av två matriselement är symbolen för det element som representerar den starkare störningen.

I fig. 6 visas unionen av matriserna i fig. 4b och 5. Vid tilldelningen av kanalerna används den sålunda kombinerade uteslutningsmatrisen genom att kombinera dess rader. 0m viss kontroll önskas att små var och en för sig tillåtna störbidrag ej adderar sig för mycket under tilldelningens gång kan exempelvis ytterligare två nivåer "Y" och "Z" införas på följande sätt. För nedlänkmatrisen sättes matriselementet : IIÛII; i :j uij = "Å"; Pij (LP2) > px uij = "x"; P13 (LP1) > px uij = "Y"; px/2 < Pij (LP1) í_px uij = "Z"; px/4 < Pij (LP1) í_ px/2 uij = "."; Pij (LP1) í_px/4 med px : gränsvärdet för utstörningsgraden på samma sätt som tidigare.

Uteslutningsmatrisen för upplänksituationen kan i vissa fall bildas på motsvarande sätt. Speciellt är det möjligt när upplänksinterferensen beräknas med hjälp av de tidigare beskrivna statistiska metoderna.

I fig. 7 visas ett exempel på en utslutningsmatris beräknad för bas- stationer i Stockholm. Matrisen är representerad i tabellform för att lättare kunna läsas. X-uteslutningarna anges i grupper om fem rader och A-uteslut- ningarna i grupper om tre rader för varje basstations post. Man kan ur denna lista utläsa exempelvis att Hagalund som post nummer 7 inte kan ha samma kanal som Hallonbergen i post nummer 8 beroende på att 8 förekommer som X-uteslutning i post nummer 7 och vice versa. 10 15 20 25 30 35 40 9 Ett ytterligare hjälpmedel vid själva resurstilldelningen är plott- program som alstrar plottbilder över interferenssituationen. Elementen i en uteslutningsmatris tillhör nämligen en av följande tre klasser: 1. Självklara icke uteslutningar, exempelvis mellan celler på mycket långt avstånd från varandra. Det räcker att beräkna att täckningsområdena inte överlappar varandra, dvs. en trivial beräkning. 2. Självklara uteslutningar mellan exempelvis samgrupperade celler, dvs. celler som delar samma mast eller antenn. Samgrupperingarna hittas lätt genom att jämföra stationernas koordinater. 3. Osäkra par av celler där det är svårt att avgöra huruvida uteslutning råder eller ej. Mängden osäkra par är en långt mindre mängd än mängden av alla cellpar.

Vid konstruktionen av en uteslutningsmatris behöver man strängt taget endast beräkna de element i korsinterferensmatriserna som hänför sig till osäkra cellpar. Detta sker lämpligen med de algoritmer som angetts tidigare i kombination med plottprogram som presterar plottbilder över ned- och upplänk för aktuella cellpar. För upplänken är Monte-Carlo-metoderna angivna i a) och b) att föredra. Plottprogrammen beräknar interferensgraden (värdet på motsvarande element i korsinterferensmatrisen) samt ger en visuell bild av störsituationen som medger en ytterligt noggrann planering av cellen och dess växelverkan med övriga celler. Nu kan planeringen utföras inte bara med hänsynstagande till interferensmåttet utan också med hänsyn till den totala störbilden och med systemmässiga aspekter såsom exempelvis handovergränser i åtanke. Det är möjligt att variera basstationseffekter och effektklasser För mobiler och även att reglera täckningen individuellt För varje cell. Detta kan göras simultant både för ned- och upplänk. Dessutom behöver man inte längre vara bunden till ett fixt gränsvärde för interferensmåttet utan kan planera cellerna individuellt med hänsyn till den unika störbilden.

Exempelvis utgör interferenser inte något problem vid normal trafik- belastning i sådana Fall där dessa interferenser kan anses höra till täckningsområdet för en annan cell. Metoden är arbetskrävande men ger ett resultat med ytterst hög kvalitet.

I fig. 8-10 visas plottbilder över serviceområdet för basstationen i Vällingby med avseende på interferenser från täckningsområdet kring bas- stationen vid Odenplan. Nedlänksituationen åskådliggöra i fig. 8, varvid gränsvärdet för täckning är -93 dBm. Täckningen utgörs av plottade linje- “465 247 10 15 Z0 25 30 35 A0 10 segment medan interferenser från Ûdenplan betecknas med 0. lnterferensgraden, dvs. elementet i korsinterferensmatrisen är betecknad till 0.8 %.

Fig. 9 visar en plottbild över motsvarande situation för upplänken. Det är således en bild av hur mobilerna i täckningsområdet för basstationen vid Üdenplan stör basstationen i Vällingby. lnterferensgraden är här ca tio gånger större än i nedlänken.

Fig. 10 visar en plottbild av upplänksituationen när gränsvärdet för täckning höjts till -88 dBm. Täckningsområdet har minskat något, men inter- ferenssituationen har blivit acceptabel med interferensgrad på ca 4 %.

Enligt den här beskrivna utföringsformen av uppfinningen har uppmätta fältstyrkevärden används för att konstruera uteslutningsmatrisen. Uppfin- ningen utesluter emellertid inte att beräknade fältstyrkevärden användes om sådana är tillgängliga. Uppfinningen begränsas endast av nedanstående patentkrav.

Claims (9)

10 15 20 25 30 35 40 465 247' 11 PATENTKRAV

1. Metod att fastställa den fysiska växelverkan mellan täckningsområden i mobilradiosystem innefattande basstationer och mobila enheter för konstruktion av en uteslutningsmatris för statisk resurstilldelning, k ä n n e t e c k n a d av att fältstyrkor från samtliga basstationer uppmätes på relevanta trafik- leder inom mobilradiosystemets geografiska område, att en nedlänkmatris bildas, vilken beskriver störningsförhållandena för sändande basstationer och mottagande mobil, varvid varje matriselement avser förhållandet mellan två basstationer, genom att åtminstone en korsinterferens- matris bildas genom att sätta matriselementet Pij (LPk) = p där p är den bråkdel av täckningsområdet för vilken gäller att Pi/PJ < LPk där Pi är vid mobilen mottagen effekt från den egna basen, Pj är vid mobilen mottagen effekt från en störande bas och LPk är ett bestämt godhetstal.

2. Metod enligt krav 1, symmetriseras.

3. Metod enligt krav 1, matris bildas, vilken beskriver störningsförhållandena för sändande mobiler och k ä n n e t e c k n a d av att nedlänkmatrisen k ä n n e t e c k n a d av att även en upplänk- mottagande basstationer, varvid varje matriselement avser förhållandet mellan tvâ basstationer, och att uteslutningsmatrisen bildas som unionen av nedlänk- matrisen och upplänkmatrisen, varvid unionen av matriserna definieras som matrisen med unionen av motsvarande element och unionen av två matriselement definieras som det element som representerar den starkaste störningen.

4. Metod enligt krav 2 och 3, matrisen symmetriseras.

5. Metod enligt krav 3 eller 4, matrisen bildas genom att sätta matriselementet QiflLÛk) : q där q är den bråkdel av täckningsområdet för vilken gäller Qi/Ûj < Lük där Qi är vid basen mottagen effekt från den egna mobilen, Qj är en slumpad k ä n n e t e c k n a d av att upplänk- k ä n n e t e c k n a d av att upplänk- störfältstyrka, som representerar vid basen mottagen effekt från en störande mobil, och LQk är ett bestämt godhetstal.

6. Metod enligt krav 3 eller 4, matrisen bildas genom att åtminstone en korsinterferensmatris bildas genom att k ä n n e t e c k n a d av att upplänk- sätta matriselementet Uij (Lük) = q 465 247 10 15 20 25 30 35 40 12 där q är den bråkdel av täckningsområdet för vilken gäller Qi/Qjy < Lük där Qi är vid basen mottagen effekt från den egna mobilen, Qjy är vid basen mottagen effekt från en störande mobil, vilket värde underskrids av en bestämd del, t.ex. 90%, av den störande mobilens täcknings- 7, område och LQk är ett bestämt godhetstal.

7. Metod enligt krav 5 eller 6, korsinterferensmatriser bildas för vardera nedlänkmatrisen och upplänkmatrisen, F! k ä n n e t e c k n a d av att två varvid godhetstalen LP1 och LQ1 hänför sig till störningar för samkanal och godhetstalen LP2 och LQ2 hänför sig till störningar för första grannkanal.

8. Metod enligt krav 7, bildas genom att sätta matriselementet k ä n n e t e c k n a d av att nedlänkmatrísen .__ IIÛII; i :j uij = "A"; Pij (LP2) > px uij = flxfl; P13 (LP1) > px ' uij = "."; Pij (LP1) §_px där px är gränsvärdet För utstörningsgraden för nedlänkmatrisen, och att upplänkmatrisen bildas genom att sätta matriselementet vij = IIÛII; i :j vij = "A"; Qij (LQ2) > py F v13 = "x"; uij (un) > py ' i vij = "."; Qíj (LQ1) §_Py där py är gränsvärdet för utstörningsgraden för upplänkmatrisen.

9. Metod enligt krav 5 och 7, k ä n n e t e c k n a d av att nedlänk- matrisen bíldas genom att sätta matriselementet uij = "0"; i = j uij = "A"; Pij (LP2) > px uij = "X"; Pij (LP1) > px uij = "Y"; px/2 < Píj (LP1)_§ px uij = "z"; px/a < Pij (LP1) 5 px/z uij = "."; Pij (LP1) §_px/4 där px är gränsvärdet för utstörningsgraden för nedlänkmatrisen, vij = "U"; i = j ~ vij = "A"; Ûij (LU2) > py * vij = "X“; Qij (LG1) > py viJ' = "Y"; Py/Z < llij (un) 5 Py vi; = --z"; py/a < mig (Lm) i Pv/z vij = "."; Qíj (LQ1) _<_ py/4 där py är gränsvärdet för utstörningsgraden för upplänkmatrisen.