SE465244B - Metod att oeverfoera meddelanden i ett envaegs kommunikationssystem - Google Patents

Description

465 244 40 2 mottagarnas identitetskod(er). Mottagarna finner sitt meddelande med hjälp av en subadress. Subadressen kan vara en pekare, könummer och till den kan man bifoga ett fält för feldetektering.

Såsom visas i fig. 1 är radiosubsystemet uppdelat i tre skikt: modulationsskiktet 1, kanalkodningsskiktet 2 och formatskiktet 3. Varje skikt har en viss funktion. Skiktet n-1 betjänas av skiktet n. Varje skikt är oberoende av de andra, t.ex. är formatskiktets struktur oberoende av kanalkodningsskiktet.

Modulationsskiktets funktion är att fördela de kodade och formaterade bitarna från en sändare till alla mottagare. All differentiering görs i detta skikt. Inflätningen hör också till detta skikt.

Kanalkodningsskiktets uppgift är att utföra feldetektering och -korrige- ring. Kanalkodningsskiktet använder skikt 1 för att mottaga/sända bitarna.

Det är helt oberoende av formatskiktet. Längden av kodordet som används för kanalkodningen är inte beroende av formatet.

Formatskiktet tillhandahåller följande funktioner: adressering, synkronisering av mottagarna i systemet, batteribesparing, strövande mellan olika nät och personsökningsområden och stöd för tjänsterna i systemet.

I fig. 2 visas formatets struktur. Denna struktur består av 4 nivåer, vars uppgifter är beskrivna nedan.

Den översta nivån är sekvensnivån som består av 16 cykler. Formatets sekvensnivå används endast för batteribesparing. Personsökare med mycket låg effektförbrukning är tilldelade en av de 16 cyklerna, under vilken de är i aktivt tillstånd. Normala personsökare är aktiva under var och en av de 16 cyklerna.

Nästa nivå är cykelnivån som består av'5 subsekvenser. I ett tiddelat nät är subsekvenserna fördelade mellan personsökningsområden så att intilliggande personsökningsområden aldrig sänder samtidigt.

En subsekvens är uppdelad i 16 satser. Uppdelningen har två syften: personsökare belägna i hemmanätet använder satserna för batteribesparing och personsökare belägna utanför sina hemmanät använder satsuppdelningen för att söka genom alla kanalerna.

Den sista nivån är satsnivån som består av synkroniseringsdelar, system- information, adresser och meddelanden. _ Näten enligt uppfinningen kan arbeta som tiddelade nät. Detta innebär att intilliggande personsökningsområden delar samma frekvens och att olika tidsluckor är tilldelade dessa personsökningsområden. Tiddelningen äger rum på cykelnivå så att subsekvenserna fördelas bland personsökníngsområdena.

En cykel består av 5 subsekvenser. Under varje cykel måste de berörda personsökningsområdena tillåtas att sända åtminstone en subsekvens. Uppdel- 40 465 244, 3 ningen av subsekvenserna mellan personsökningsområdena är inte nödvändigtvis samma i alla cyklerna. Detta flytande arrangemang tillåter en anpassning av den tillgängliga sändningstiden till den erbjudna trafiken. Ett exempel på detta visas i fig. 3, där den totala erbjudna trafiken är T, varvid person- sökningsområdena A, B, C tilldelas 0,3 T, 0,3 T respektive 0,4 T.

En subsekvens består av 16 satser, A-P. Varje mottagare hör till en och endast en sats, under vilken den är i aktivt tillstånd. Under de andra satserna är mottagaren i ett viloläge. Satsen som mottagaren tillhör är definierad av de 4 minst signifikanta bitarna av en radioidentitetskod. sats Minst signifikanta bitar ' A 0000 B 0001 C 0010 D 0011 E 0100 F 0101 G 0110 H 0111 'I 1000 J 1001 K 1010 L 1011 M 1100 N 1101 0 1110 P 1111 Normalt lyssnar mottagaren på sin hemmakanal. En mottagares hemmakanal är kanalen märkt med identitetskoden för nätet i vilket mottagaren är registrerad. När mottagaren är låst till sin hemmakanal lyssnar den endast på den tilldelade satsen. I detta tillstånd lyssnar mottagaren på en enda sats per subsekvens. Under de andra satserna är mottagaren i viloläget. 0m mottagaren inte kan detektera sin hemmakanal söker den genom kanalerna såsom beskrivas i fig. 4.

I fig. 5 visas en sats struktur. Tidslängden för 1 sats är 0,75 sekunder. En sats är uppdelad i 4 delar: synkroniseringsdel, system- informationsdel, adressdel och meddelandedel. Mottagare som inte adresseras i adressdelen skall inte lyssna på meddelandedelen. Under meddelandedelen är dessa mottagare i viloläget.

Synkroniseringsdelen består av en blockbörjan och ett synkroniserings- ord. Blockbörjan hjälper personsökaren att åstadkomma bitsynkronisering. 465 244 40 4 Mottagaren synkroniseras till formatet av synkroniseringsordet.

TBD Synkroniseringsord: TBD Blockbörjan: Systeminformationsdelen består av: nätidentitet personsökningsområdesindikator bitar 6 bitar, vilket räcker till 64 personsökningsområden per nät bitar (se nedan) totalt 11 bitar Systeminformationsdelen är således totalt 35 bitar lång. frekvensdelmängdsindikator sats-, subsekvens- och cykelnummer Frekvensdelmängdsindikatorn låtar användaren anpassa antalet frekvenser till den aktuella trafiken, dvs. användaren kan använda alla sina kanaler under högtrafik och endast en del av dem under lågtrafik. Frekvensdelmängds- indikatorn hänvisar mottagarna till frekvenser på vilka de kan förvänta sig sina anrop. Alla mottagare bär ett tvåsiffrigt frekvensdelmängdsnummer som permanent lagras i mottagaren. Mot varje frekvensdelmängdsnummer svarar en unik kombination av 5 tvåsiffriga nummer.

I fig. 6 visas grupperingen av frekvensdelmängderna. Um frekvensdel- mängdsnumret t.ex. är 05 är motsvarande nummer 05, 18, 25, 28, 30. Mottagarna skall låsa till kanalen vars frekvensdelmängdsindikator passar med någon av nummerna som är länkade till dess frekvensdelningsnummer. En personsökare med frekvensdelmängdsnummer 05 söker efter en kanal med frekvensdelmängdsindika- 1 torn som är något av värdena 05, 18, 25, 28 eller 30 och låser till den kanalen. Under högtrafik kommer flera kanaler att användas och mottagaren kommer att finna en kanal som sänder med frekvensdelmängdsindikatorn lika med 05. Under lågtrafik kan en del kanaler vara tagna ur tjänst och mottagaren kommer då att finna kanal som t.ex. anger frekvensdelmängdsindikatorn =25.

Denna kanal kommer då också att bära trafik till mottagarna som hör till grupperna 07, 06 och 04.

Alla personsökare som mottar ett meddelande under en sats adresseras i adressdelen. 1 Tonpersonsökningsanropen (Tone-Ûnly) sänds helt i adressdelen. Alla andra typer av personsökningsanrop (numeriska, alfanumeriska och dataanrop) använder både adressdelen och meddelandedelen.

Som framgår ur fig. 7 består adressdelen av ett antal adressfält AF, varav vart och ett hänför sig till ett och endast ett anrop.

I fig. 8 visas strukturen av radioidentitetskoden som är numret som används av systemet på radiovägen för att identifiera mottagaren (mottagarna) som personsökningen avser. Radioidentitetskoden består av en nätidentifierare och ett serienummer. 40 465 244, Landidentifieraren följer numreringsplanen definierad i CCITT-rekommen- dationen E. 212. Nätnumret medger 8 nät per land. Serienumret består av 21 bitar som ger varje nät en adresseringskapacitet om 2 097 152 radio- identitetskoder.

Endast de 17 mest signifikanta bitarna av serienumret sänds över radio- vägen. De 4 minst signifikanta bitarna av radioidentitetskoden indikeras av satsen, såsom har beskrivits tidigare. Å Normalt (dvs. för nätets inre trafik) sänds endåt serienumret. Nät- identifieraren sänds endast när personsökningsanropet är avsett för en besökande mottagare.

Adressfältets format visas i fig. 9. Subadressen informerar mottagaren var i ordningen av meddelanden som vederbörande meddelande sänds. Om t.ex. värdet av subadressen är 3 kommer meddelandet att vara det tredje meddelandet sänt i meddelandedelen av denna sats. Om en personsökare inte har funnit sitt meddelande före satsens slut förloras meddelandet. Detta är fallet för individanrop men inte för sekventiella gruppanrop.

För att särskilja sekventiella gruppanrop från individanrop är subadresserna 60-64 reserverade för sekventiella gruppanrop. En personsökare som mottar ett sekventiellt gruppanrop skall stanna på kanalen över flera satser tills meddelandet är mottaget eller till slutet av subsekvensen. Detta beror på att sekventiella gruppanrop kan vara adresserade till mottagare som hör till olika satser.

Trafik till besökande mottagare är markerade med externt satt till 1.

Dessa mottagare adresseras med hela radioidentitetskoden, dvs. både nätidentifieraren och serienumret. Nätidentifieraren överföres i meddelandefältet (se nedan). _ Det sista personsökningsanropet i satsen anges genom att adresslutdelen (ASD) är satt till 1.

Meddelandedelen innehåller själva meddelandena. Endast personsökare som har adresserats lyssnar på denna del. Meddelandedelen består av ett antal meddelandefält som motsvarar adressfälten.

Ett meddelandefält består av en rubrik, som visas i fig. 10, och en transparent del. Rubriken innehåller en flagga, subadressen, meddelandenumret och fält som anger användningen av speciella tjänster (repetition, omsändning och brådskande anrop). Därefter börjar den transparenta delen som överför själva meddelandet. Rubrikens totala längd är 26 bitar för interna anrop och 39 bitar för externa anrop. Efter rubriken kommer den transparenta delen som fortsätter tills nästa flagga översänds på radiovägen. Bitpackningsteknik användes för att undvika att flaggan uppträder i meddelandet.

De 3 protokollbitarna anger för mottagaren vilket protokoll som används 465 244 40 6 enligt nedanstående uppställning.

Meddelandetyp Protokollbitar Numeriskt ÛÛÛ Alfanumeriskt - 001 Data Û1Û Ûmsändning av senaste meddelandenumret 011 Fjärrprogrammering av ytterligare radioidentitetskoder 100 Ûdefinierade 101-111 Länkbiten används när ett meddelande är mycket långt. När länkbiten är satt till 1 betyder det att meddelandet skall sammanlänkas med nästa meddelande som sänds till mottagaren. Denna funktion används när den anropande parten har sänt ett meddelande som överskrider den maximala längden tillåten på radiovägen. Nätet delar då meddelandet i flera delar som sänds i olika satser. Länkbiten möjliggör för mottagaren att åter sätta samman meddelandet. _çj Nedan visas det maximala antalet bitar ett meddelande. MaximalJantalet bitar innefattar inte rubriken.

Meddelandetyp Maximal längd Numeriska meddelanden 100 bitar Alfanumeriska meddelanden 3000 bitar Transparent data 4100 bitar Länkning av meddelanden kan endast användas för alfanumeriska meddelanden och transparenta datameddelanden. För alla andra meddelandetyper är länkbiten satt till 0. En personsökare som mottar ett meddelande som verkar vara längre än den maximala längden enligt ovanstående tabell drar slutsatsen att sändningen har misslyckats.

Sändningen av ett meddelande som täcker 2 satser avbryts av synkronise- ringsdelen, systeminformationdelen och adressdelen i den andra satsen.

Sändningen av meddelandet kommer att fullbordas omedelbart efter adressdelen.

Endast alfanumeriska och transparenta datameddelanden kan uppdelas på 2 satser. Det är också möjligt att använda länkbiten för sådana långa meddelanden.

Enligt en föredragen utföringsform skall personsökaren kunna hantera 8 larmsignaler angivna med larmfältet. Ett tonanrop anges genom att tonbíten är satt till 1. För tonpersonsökning inom nätet används inte subadressering.

Detta är det enda fallet när subadressering inte används. I fig. 11 visas hur tonanrop hanteras.

Funktionerna som beskrivs nedan initieras av nätoperatören eller automatiskt av nätet självt. De här funktionerna använder protokollbitarna i meddelanderubriken. Automatisk omsändning av det senaste meddelandenumret ger 40 465 244. 7 mottagaren möjlighet att detektera en förlust av ett meddelande genom att jämföra det senast mottagna meddelandenumret med det lagrade numret för det senast korrekt mottagna meddelandet. Ûmsändning av det senaste meddelande- numret antas äga rum under lågtrafik. Ûmsändning av det senaste meddelande- numret använder endast rubriken till meddelandedelen. Den transparenta delen utesluts. Meddelandenummerfältet i rubriken innehåller det senaste meddelandenumret, såsom visas i fig. 12.

Tjänsten fjärrprogrammering av radioidentitetskoden ger nätoperatören möjlighet att programmera nya radioidentitetskoder från en fjärrterminal via radiovägen. De nya radioidentitetskoderna är utöver den grundläggande radio- identitetskoden för mottagaren. I fig. 13 visas hur denna typ av meddelande sänds. För att säkerställa en säker översändning av den nya (extra radio- identitetskoden) översändes den nya radioidentitetskoden 3 gånger och innehåller både nätidentifieraren och serienumret. Om det förekommer en brist på överensstämmelse mellan de mottagna radioidentitetskoderna används majoritetsbeslut.

Således tillhandahåller metoden enligt uppfinningen ett sätt att över- föra meddelanden som medger en batteribesparing genom att mottagare som inte är adresserade i adressdelen inte lyssnar på meddelandedelen utan går in i ett batteribesparande víloläge. Andra utföringsformer än den ovan detaljerade beskrivna är naturligtvis möjliga, vilket inses av en fackman på området.

Uppfinningen är endast begränsad av nedantående patentkrav.

PATENTKRAV 1. Metod för att överföra meddelanden i ett envägskommunikationssystem, varvid systemet är indelat i tre skikt: ett formatskikt, ett kanalkodnings- skikt och ett modulationsskikt, och adresseringen ombesörjes av formatskiktet som i sin tur är indelat i fyra nivåer, k ä n n e t e c k n a d av att en nivå, satsnivån, inbegriper en separat adressdel och meddelandedel, varvid en mottagare som inte är adresserad i adressdelen inte lyssnar på meddelandedelen utan går in i ett t batteribesparande viloläge. 2. Metod enligt krav 1, innehåller en subadress som för mottagaren anger var i ordningen av k ä n n e t e c k n a d av att adressdelen meddelandena vederbörande meddelande sänds. 3. Metod enligt krav 1 eller 2, kommunikationssystemet är ett personsökningssystem. k ä n n e t e c k n a d av att

Claims (6)

465 244 PATENTKRAV

1. Metod att överföra meddelanden i ett envägs kommunikations- system, innefattande en eller flera sändarenheter och ett antal, respektive sändarenhet tillhöriga mottagare, som är - anropsbara från sändarenheten, där meddelanden överförs till ' enskild mottagare eller grupp av mottagare, varvid kommunikationssystemet arbetar med ett antal skikt där det första skiktet, kallat modulationsskiktet, fördelar kodade och formaterade bitar från sändareenheten till berörda mottagare, ett andra skikt, här kallat kanalkodningsskiktet, ombesörjer feldetektering och felkorrigering, samt ett tredje skikt, formatskiktet, omfattande adresserings- och synkroniserings- funktioner till mottagare i kommunikationssystemet, batteri- besparing och indelning i geografiskt åtskilda personsöknings- områden, varvid formatskiktet omfattar en tidsperiod, kallad sekvensnivå, uppdelad i ett antal första delperioder, kallade cykler, varvid normalförbrukande mottagare aktiveras under var och en av cyklerna, nämnda cykler indelas i ett antal andra del- perioder, kallade subsekvenser, som indelas i tredje deltider, kallade satser, k ä n n e t e c k n a d av att mottagare med.1åg " effektförbrukning endast aktiveras under en cykel och att varje * mottagare är tilldelad sin unika sats under vilken den är aktiv samt att satserna är indelade i en adressdel, som anger vilka mottagare som har väntande meddelanden, i satsens meddelandedel, med angivande av en subadress, vilken pekar ut meddelandets adress, och att adressdelens längd beror på antalet sökningar i satsen, samt att meddelandet, beroende på längd, upptar varier- ande minnesutrymme i meddelandedelen,-varvid mottagare som ej skall erhålla meddelande återgår i viloläge utan att lyssna på meddelandedelen, samt att varje sats innefattar en synkroniserings- del, för synkronisering av mottagarna, och en systeminformations- del, angeende systemnnik information. w

2. Metod enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att adressen till mottagaren upprepas i meddelandet vid vederbörande meddelande för utpekning av meddelandet.

3. Metod enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att adress- delen innehåller en subadress till som på mottagaren anger numret på vederbörande meddelande.

4. Metod enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d av att adress- delen innehåller en subadress som för mottagaren anger positionen för vederbörande meddelande. _ m

5. Metod enligt krav 3 eller 4, k ä n n e t e c k n a d av att subadressen även utpekas i meddelanden vid vederbörande meddelande.

6. Metod enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a d av att kommunikationssystemet är ett personsökningssystem.