SE464543B - Reglersystem foer en aangpanna - Google Patents

Description

464 543 2 föreligger en oxidationszon, där kol omvandlas till koldioxid (C02) och där koldioxid kan reduceras till koloxid (CO). Det finns ytterligare zoner. Hur som helst föreligger det en mycket komplex uppsättning av på- gående kemiska reaktioner, vilka varierar från panna till panna, i beroende av många parametrar. Soda- pannor har analoga reaktioner.

För att uppnå optimal förbränningsgrad har rökgas- analysatorer framtagits, vilka mäter mängden koloxid, koldioxid och även förbränningsbara substanser (CHX).

Dessutom har naturligtvis mätningar utförts för Environ- mental Protection Agency (EPA) på kväve(I)- eller kväve(II)oxider, svaveldioxid och opaciteten (som är ett mått på rökgasens sot- eller aska-innehåll). Dessutom har återkopplingsteknik antingen föreslagits eller verk- ligen använts, enligt vilken vissa av ovannämnda para- metrar användes för att reglera förbränningens verk- ningsgrad. Exemelvis utpekar North American Combustion Handbook, 1978, andra utgåvan,publicerad av the North American Manufacturing Company, på sid. 67 och 68, att ett optimum vad avser termisk verkningsgrad kan uppnås genom sörjande för att maximalt innehåll av koldioxid föreligger i rökgasen. Vidare har också reglering av underluftflödet alltefter mängden av koloxid eller syre i avgasen utförts för inställning av ett valt målvärde.

Det är ett allmänt ändamål med upp- finningen att åstadkomma ett förbättrat system och ett sätt för optimering av förbränningen i en ångpanna.

Enligt uppfinningen åstadkommes för uppnående av detta ändamål ett reglersystem och ett reglersätt för en panna, som alstrar ånga och har en fyrbädd av bränsle, där luft tillföres under eller vid bädden (underluft) för åstadkommande av den primära förbränningen av bränslet i bädden. Luft tillföres ovan bädden (överluft) för fullständigande av förbränningen. Detta system innefattar medel förknippade med pannans skorsten för avkänning av koldioxid och koloxid i rökgasen. Mängden 464 543' 3 underluft till pannan regleras i beroende av kol- dioxiden eller ånga/bränsleförhållandet. Mängden över- luft till pannan regleras i beroende av koloxidmängden.

Uppfinningen beskrives närmare i det följande under hänvisning till bifogade ritningar. Fig. l är en schematisk vy av en stoker-panna enligt uppfinningen.

Fig. 2 är en detaljerad tvärsektionsvy av en stoker- panna av det i fig. l schematiskt visade slaget. Fig. 3 är en krets, som schematiskt återger ett reglersystem enligt uppfinningen. Fig. 4 är ett diagram illustrerande verkningssättet för reglersystemet i fig. 3. Fig. 5 är en tabell, som illustrerar verkningssättet för regler- systemet i fig. 3. Fig. 6 är ett schema över en del av luftinmatningen till en panna och illustrerar en alternativ utföringsform av uppfinningen. Fig. 7 är en schematisk vy av en sodapanna, som använder sig av uppfinningen.

Det hänvisas nu till fig. 1. Denna visar en kraftalstrande panna 10 av stokertyp, där bränsle, såsom kol eller bark, inmatas vid ll på en rörlig rost 12. Förbränning underhålles med hjälp av överluft vid 13 och underluft vid 14. En blåsfläkt (FD) 16 ger sådan luft.

Fyrbädden 17 på rosten 12 alstrar ånga i ångrör 18 och mängden utgående ånga visas vid 19.

Rökgas bortsuges medelst en rökgasfläkt 21 och tillföres en skorsten 22. Denna har en rökgasanalysa- tor 23, som innefattar individuella och kända avkän- ningsenheter, indikerande mängden av koloxid (CO), koldioxid (C02), förbränningsbara substanser (CHX) ochopaciteten (OP) i rökgasen. Dessa har hänvisnings- siffrorna 24-27. Regleringen av bränsleinmatningen visas schematiskt med grindenheten 28, och inmatningens storlek indikeras vid 29.

Ur inmatningssynpunkt bestäms mängderna av över- och underluft medelst sensorer, varvid värdena indikeras vid 3l och 32. Ingångarna för reglering av dessa luftflöden via ventiler eller spjäll indikeras 464 3543 vid 33 och 34.

Föreliggande uppfinning kan tillämpas på en sprid- stoker enligt fig. 2. Där finns ett luftrum vid 41, med ett underluftinlopp 42, vilket rum täcks av en rör- lig stokerkedja 43. Kedjans övre part uppbär fyren 17, _ där överluft tillföres vid fram- och bakänden samt sidorna. Överluften vid framsidan indikeras vid 44 och vid bakänden vid 46 och 47. Det finns en kolficka 48 och en matare 49, som kastar bränsle in i ugnen. Stoker- kedjans 43 övre part rör sig mot en askficka 51. nu I en sådan panna kastas bränslet generellt över fyren med likformig spridning. Detta möjliggör suspen- sionsbränning av fina bränslepartiklar, och de tyngre styckena, som icke kan uppbäras av gasflödet, faller ned på den rörliga rosten och bränns i en tunn, snabbt brinnande bädd, som rör sig mot pannans framände. Detta eldningssätt ger extrem känslighet för lastfluktuationer, eftersom antändningen är nära ögonblicklig och eldnings- hastigheten ökar. Därutöver kan bränslebädden utbrännas snabbt, om så önskas.

Fig. 3 illusterar reglersystemet för pannan i fig. l.

Vid den högra kanten av fig. 3 är de olika ingångarna och utgångarna korrelerade. Med andra ord avkänner flera sensorer ångan, bränslet, koldioxiden, opaciteten, kol- oxiden och de brännbara substanserna. De avkända värdena behandlas på nedan beskrivet sätt, och med hjälp av mätningen av den föreliggande underluften (U.G.) och överluften (O.F.) 31, 32 upprättas två reglerkretsar för injustering av respektive luftflöden över förbind- ningarna 33, 34.

Nu behandlas underluftreglerkretsen, varvid syftet är att maximera detekterad koldioxid. Vid 25 detek- terad C02-mängd ledes till en extremregulator 52, som , genom jämn stigningsfunktion eller stegningsfunktion avkänner maximimängden av koldioxid och ändrar U.G.- luften vid 33 i enlighet därmed. Med andra ord är variationen av koldioxidutvärdet som funktion av U.G.- luften en kurva, som har ett maximum; och U.G.-1uft- 464 543' invärdet varieras, tills maximal mängd koldioxid uppmätes. En sådan extremreglering visas i fig. 5, där ändringarav U.G.-luften (relaterad till en antagen konstant bränsleinmatning) göres. Oavsett om värdet på den senaste koldioxidmätningen ökar eller minskar göres notering, tills extrem- eller maximipunkten nås. Extrem- reglering är i och för sig tidigare känd, exempelvis genom en artikel med titeln EXTREMUM CONTROL SYSTEMS-AN AREA FOR ADAPTIVE CONTROL? av Jan Sternsby, gjord i samband med 1980 års Joint Automatic Control Conference, augusti 13-15, 1980 i San Francisco, Kalifornien.

Den specifika regleringsteknik som används här liknar de i denna artikel beskrivna "stegningsmetoderna".

Denna artikel diskuterar också andra metoder som kan användas, såsom en gradientteknik (jfr Mode Oriented Methods).

Som alternativ till underluftsregleringen genom mätning av koldioxid kan man använda ånga/bränsle- förhållandet indikerat vid 53. Detta är speciellt användbart för pannor som har noggranna mätningar på bränsle- och ångflöden, liksom för detektering av vissa oönskade tillstånd, såsom bränsleanhopning i pannan. Helt allmänt bestämmes sålunda C02 eller ånga/bränsleförhållandet antingen separat eller i kombination med hjälp av deras respektive konfidens- nivåer. Naturligtvis är ånga/bränslekvoten ett av- görande mått på pannans verkningsgrad, eftersom den svarar mot förhållandet mellan utenergi och inenergi.

Sålunda används i själva verket ett korsbegränsnings- schema med avseende på ånga/bränsleförhållandet för erhållande av variation i enlighet med detta förhållande, där kanske heterogena bränslebäddförhâllanden kan moti- vera detta. I schemat enligt fig. 5 visas också detta förhållande eller kvot (S/F) som alternativ till kol- dioxid.

En alternativ metod för extremreglering inne- fattarfinnandeav en polynom av andra graden för C02 _som funktion av de föregående värdena på luft/bränsle- 464 545 6 förhållandet och bränsleflödet. En andra andragrads- polynom för ånga/bränslekvoten som funktion av före- gående värden på luft/bränslekvoten och bränsleflödet finnesockså.En rekursiv exponentiellt viktad minsta kvadratmetod, som återges i kapitlet 7-3-l i boken DYNAMIC SYSTEM IDENTIFICATION av G.C. GO0dwin och R.L. Payne, Academic Press,sid.l80,l977, användes för beräkning (identifiering) av polynom-parameter- koefficienterna.

Denna beräkningsteori används sedan för att finna uttrycket för uppskattning av de luft/bränsle- förhållanden, där maximi-C02-värdet och maximi-ånga/ bränsleförhållandet föreligger.

Låt t ex ånga/bränslekvotpolynomen ges av s/F=Al A/Fz +A2 A/F+A F+A4 A/F - F+A5 (1) 3 För Al < 0 föreligger maximumförhållandet ånga/bränsle när d S/F _ _ Tfi-0-2AlA/F4-A2-l-A4F (2) dvs, -A2 A4 F A/F vid max S/F = EK- - ïÃ- (3) l l där S/F = ånga/bränsleförhållandet A/F = luft-till-bränsleförhållandet Ai = identifierade parametrar för i = l,2,3,4,5 Uttrycket för luft/bränsleförhâllandet motsvarande maximum-C02, A/F vid max C02, kan skrivas på liknande sätt som ekvation 3.

Extremregulatorn används sedan för rampökning/- minskning av luft/bränslekvotsmålet på ett av följande tre sätt: a) A/F vid max S/F b) A/F vid max C02 c) En algebraisk kombination av a) och b) 464 543' 7 Nyckelsärdraget hos denna regulator är att dessa luft/bränslekvotvärden ändras med variationer i komposi- tionen driftsförhållanden. Identifieringen använder de aktuella mätningarna för att uppdatera de två kvadratiska polynomparametrarna, när de nya mätningarna blir kända, och förutsäger luft-til1-bränslekvotvärdena för det I optimala ånga/bränsleförhållandet och C02 jämnt och ständigt.

Extremregulatorn 52 har också en opacitetsingång 27, som används för att ge ytterligare U.G.-luft om 0-F--inluften är vid ett maximum. Detta för att till- mötesgå exempelvis föreskrifterna från EPA (Environmental Protection Agency). U.G.-luftindikeringen 31 delas med ångutflödet l9 eller bränsleinflödet 29 och adderas vid 54 till regulatorns 52 inställningsutsignal. Detta ger en felsignal till regulatorn C5 med avseende på U.G.-luft/ånga eller U.G.-luft/bränsle. Detta bildar sålunda en mellanreglerkrets. Slutligen är den innersta reglerkretsen bildad genom addition vid 56, som mottager U.G.-luft-insignalen 31 och regulatorns C5 utsignal, vilken efter behandling i regulatorenheten 57 i verklig- heten är en U.G.-luft-felsignal, som utgör U.G.-luft- reglerlinjen 33.

Det hänvisas fortfarande till fig. 3. överluft (0.F.) regleras medelst tre parallella regulatorer Cl, C2 och C3, av vilka endast en är aktiv åt gången och vilka har respektive ingångar för inställningsvärden (S.P.) för förbränningsbara gaser, koloxid och opacitet.

Dessa summeras vid 61, 62 och 63 med är-värdena på dessa parametrar. Valet av någon av dessa tre para- metrar för att tjäna som ett mål för O.F.-luft indike- ras medelst en omkopplare T. Detta val göres medelst en uppsättning av logiska ekvationer för tillstånds- övergång, som illustreras i tabell 1. Resultatet på linjen 64 adderas vid 66 till en insignal vid 67, som är kvoten mellan antingen O.F.-luft och ånga eller 0.F.-luft och bränsle. Den resulterande additionen vid I 66 är en överluft-felsignal, som behandlas av regulatorn 464 543 8 C4. Detta bildar sålunda en mellanreglerkrets.

Den slutliga innersta reglerkretsen för O.F.-luft- signalen 32 och regleringsutsignalen 34 uppnås me- delst additionsenheten 68, som mottager 0.F.-inluft- 'a signalen 32, regulatorns C4 utsignal och ger upphov till en O.F.-luft-felsignal, som går till en regu- n lator 69, som driver O.F.-luftregleringslinjen 34.

Generellt sett är mellanreglerkretsen, som gör bruk av kvoten 67 för 0.F.-luft/ånga eller O.F.-luft/ bränsle,icke absolut nödvändig för den beskrivna regleringen.

Sålunda och för att delvis summera föreliggande uppfinning under hänvisning till fig. 3, fullgöres regleringen av underluften, som kan bilda så mycket som 80% av all förbränningsluft i många pannor, genom mätning av koldioxid (och/eller kvoten mellan ånga och bränsle) ensam. Naturligtvis skulle en mätning av syrekoncentrationen vara ekvivalent. Det är vår tro, att det icke finns något teoretiskt berättigande i att använda koloxid för detta syfte. Å andra sidan används koloxid (såsom kommer att diskuteras senare som alternativ till förbränningsbara substanser eller opaciteten) för reglering av över- luften. Detta har sin anledning däri, att närvaron av koloxid i rökgasen är indikativ för olämplig bland- ning av överluft med koloxid eller för ett närmande till stökiometriska förbränningstillstånd i oxidations- zonen ovan bädden. Den avger mycket begränsad informa- tion om tillståndet i själva fyren. Å andra sidan är det vår tro att koldioxidmätningen (eller alternativt ånga/bränsle) avslöjar mer om tillståndet i fyren eller bränslebädden. Sålunda representerar ovan- stående en partiell summering av anledningen till reglersystemutformningen i fig. 3. 4 464 543 TABELL I T = 0 eller 1 eller 2 Initialisering: T = l dvs CO-reglering Tillstândsövergångslogik: f T -+ 0 om cnx > cn ooh op < opx ooh co < cox xx aktivera á CHx- styr- 3 ning om CHX > CHXSP + CHDZ och OP < OPSP och CO < CO L SP f T -> 1 om co > cox ooh oP < oPx aktivera 24 COf styr- nlflg om CO > COSP + CODZ och CHX < CHXSP och \ oP < opsp T -å 2 Om OP > OPX aktivera 1 ïåâääëâëfïnn oP > oP + oP och ca < cH _ sp DZ x xsp T x PRIORITERING Det hänvisas nu till tabell I och fig. 4, vilka illustrerar de logiska ekvationerna för övergång för val av en av de tre parallella styringångarna för överluften, jfr fig. 3, dvs förbränningsbara substanser, koloxid och opacitet. Termerna i ekvationerna i tabell I är ekvivalenta med beteckningarna i fig. 4. Styrningens prioritering är, såsom visas, i följd opacitet, koloxid och CHX. Generellt undertryckes koloxidstyrningen av opacitetsstyrningen, om opaciteten överskrider ett förutbestämt gränsvärde. CHX-styrningen undertryckes 464 545 i sin tur av koloxidstyrningen, om det avkända värdet på koloxid överskrider ett förutbestämt gränsvärde.

Allt detta illustreras i fig. 4, där exempelvis när diagrammets koloxiddel betraktas, koloxidens inställningsvärde (CO S.P.) innefattar en död zon (CODZ) för koloxid. En sådan död zon förhindrar kast.

Döda zoner föreligger också i de andra styrkanaler- '4'\ na. Maximal koloxidnivå är indikerad som COX, där alarmtillstånd råder. Samma gäller för maximal nivå på förbränningsbara substanser, indikerad som CHXX. Vad avser opaciteten är EPA:gränsnivân indikerad som OPX. Typiska värden, som ges åt in- ställningspunkterna, är 0,1 - 1% när det gäller CHX, 200 - 1500 ppm vad gäller koloxid och 10 - 20% vad gäller opacitet. Dessa värden är naturligtvis i beroende av den använda panntypen och typen av specifikt bränsle. värdena kan också variera allt- efter föreliggande miljöskyddsföreskrifter. Exempel- vis kan det vara så, att vid en viss panna eller vid en viss typ av barkbränsle koloxidens inställnings- punkt bör mera kritiskt injusteras på ett relativt lägre värde än de andra inställningspunkterna. I varje fall, såsom klart framgår av detta logiska över- gångsschema, är endast en regulator ât gången aktiv, när det gäller överluften. Tabell II visar verkliga driftsdata för föreliggande uppfinning för tre stoker-pannor, den ena eldad med bark och de andra tvâ med kol. 464 543' ll TABELL II BRÄNSLETYP gègg KOL #1 KQL #2 Syre Z 4,2 10,1 9,5 CO PPM 580 171 233 C02 Z 14,8 12,1 l2,l Opacitet Z ?* 31,2 - Förbrännbara* substanser Z 0,1 0,1 0,1 Bränsleflöde MPPH 92 48 53 Ånglöde MPPH 254 158 154 Underluftflöde MPPH 319 127 155 Ånga/Bränsle vinst 2,76 3,29 2,91 Luft/Bränsle Z (Luft/Ånga) 139,5 (79) (100) Överluft Tryck Flöde Flöde 2,21" vatten 55 MPPH 29 MPPH * Använder våtskrubber, opacitet icke viktig ur EPA- synpunkt.

** Mätningar okända; angivna värden uppskattade.

I en sprid-stoker rör sig tändningsplanet uppåt genom bädden i samma riktning som under- eller primär- luften, som tillför det för förbränning erforderliga syret. Flyktiga substanser friges direkt till över- luftzonen för oxidation. Beroende på suspensions- bränningen av fina bränslepartiklar och flyktiga substanser erfordrar sådana pannor en korrekt distri- bution av sekundärluften (överluften) vid alla last- förhållanden. Felaktig luftfördelning resulterar i en sänkning av pannans verkningsgrad genom bildning av sot (med åtföljande opacitetsproblem) och alltför omfattande överföring av flygaska och förbrännbara kolväten till skorstenen. En svag eld runt bädden skapar också en ökning i andelen kol i aska, via en förlust av strålningsenergi mot bränslebädden från ovan. 464 543 i 12 I en spridar-stoker är tändplanet icke väl definierat. Snarare kan det sägas ligga i två plan: l) vid flammans rot över bädden, där suspensionsför- bränning sker, och 2) grovt räknat parallellt med bränslebäddens yta. Flyktiga substanser friges direkt till den sekundära oxidationszonen ovanför bädden, när nyfallet kol sjunker till antändningsplanet.

Eftersom flyktiga substanser tillåts att nå den sekundära oxidationszonen i spridar-stokern utan att behöva genomgå ett tändplan, erfordrar en full- ständig oxidation av dessa flyktiga substanser och koloxiden, som stiger från bränslebädden, korrekt tillförsel och fördelning av överluften.

Fig. 6 illustrerar ett schema för reglering av fördelningen av överluften. Här indikeras huvudflödet av överluft medelst sensorn 32', och denna styres av en ventil eller ett spjäll 83. En sådan ventil styres normalt av den i fig. 3 visade styrsignalen 34. Emeller- tid är sekundärluftinflödet uppdelat av sido-, bakre- och frontkanaler. Åtminstone de främre och bakre kana- lerna har visats i fig. 2 med hänvisningsbeteckning- arna 44, 47 resp 47. I sido- och de bakre kanalerna enligt fig. 6 föreligger styrbara ventiler 8l och 82.

Genom användning av detta kanalsystem för överluft och ventiler eller spjäll för att bestämma fördel- ningen av luften mellan pannans främre, bakre och sidodelar, kan en sådan återfördelning väsentligt förbättra pannans verkningsgrad. Som en hjälp till denna fördelning kan kanalen 26 för förbrännbara substanser användas. Denna är kopplad till en regulator 84, som utför en tvådimensionell sökning över ett godtagbart område av överluftsflöden i och för minimering av CHX-värdet. Sålunda styr regulatorn 82 styrkretsarna 86 och 87, som styr spjällen 81 resp 82.

Feed back-indikeringar av dessa spjälls tillstånd ges av enheterna 88 och 89. Genom användning av den i fig. 6 visade tekniken kan sålunda förbränningsbara substanser minimeras genom reglering av fördelningen ~ av sekundärluft. Dessutom kan CO och opacitet minimeras 464 543' 13 på liknande sätt genom reglering av överlufts- fördelningen. _ Fig. 7 illustrerar en sodapanna, som gör bruk av principerna enligt uppfinningen. En sodapanna används generellt för förbränning av svartluten härrörande från en pappersprocess. Sprutmunstycken 71 och 72, belägna på två sidor av ugnen 73, utger svartlut i en atomiserad form i ugnen. Förbrännings- luften tillföres medelst blåsfläktar 74 och 74a och luften delas, såsom illustreras, i en primärluft- bana 75 och en sekundärluftbana 76 och i vissa typer av sodapannor i en tertiärluftbana 77. Lämpliga luftregleringsventiler 75a, 76a och 77a används för att reglera luftmängderna.

Primärluft 75 tillföres via ventilerna 78 till fyrbäddsnivån. Emellertid kan den behandlas på samma sätt som och kan kallas underluft i detta uppfinningssammanhang. På liknande sätt tillföres sekundärluft 76 via ventilerna 79 och kan hanteras som överluft. Tertiärluft 77 förekommer icke i alla sodapannor och kan för denna uppfinnings syften hanteras som en del av sekundärluften. Ur regler- synpunkt, jfr fig. 3, regleras sålunda primärluften 75 och sekundärluften 76, 77 på samma sätt som underluft och överluft.

Sammanfattningsvis åstadkommer föreliggande uppfinning ett förbättrat pannreglersystem.

Claims (9)

464 543 l0 15 20 25 30 14 PATENTKRAV

1. Reglersystem för en ångpanna med en fyrbädd av bränsle, där luft tillföres under eller vid fyrbädden (underluft) för utförande av bränslets primära förbrän- ning i fyrbädden och luft tillföres över fyrbädden (över- luft) för fullständigande av förbränningen, k ä n n e - t e c k n a t av organ (24, 25) för avkänning av kol- dioxid och koloxid i rökgasen från pannans skorsten; en anordning (33) för reglering av mängden underluft till pannan som funktion av koldioxidmätningen eller ånga/bränslekvoten; och en anordning (34) för reglering av mängden överluft till pannan som funktion av kol- oxidmätningen.

2. System enligt kravet l, k ä n n e t e c k n a t därav, att anordningen för reglering av överluften styrs också som funktion av förbränningsbara substanser i rökgasen eller opaciteten i rökgasen.

3. System enligt kravet 2, k ä n n e t e c k n a t därav, att opaciteten har den högsta prioriteringen, koloxiden har en andragradsprioritering och de förbrän- ningsbara substanserna har en tredjegradsprioritering.

4. System enligt kravet 2, k ä n n e t e c k n a t därav, att sekundärluften tillföres pannan vid ett fler- tal ställen (76a, 77a) och att nämnda regleranordningar (33, 34) fördelar sekundärluften så att de förbrännings- bara substanserna minimeras.

5. System enligt kravet 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att regleringsförändringar utföres först sedan systemet har stabiliserats från en tidigare förändring.

6. System enligt kravet l, k ä n n e t e c k n a t därav, att pannan är av sodapanntyp med åtminstone pri- mär- och sekundärluftsinlopp (78, 79, 77) och att under- luften utgör nämnda primärluft och överluften utgör nämnda sekundärluft. I) 10 15 20 464 543 15

7. Sätt att reglera en ångpanna med en fyrbädd _ av bränsle, där luft tillföres under eller vid fyrbädden (underluft) för utförande av primär förbränning av bräns- le i fyrbädden och luft tillföres över fyrbädden (över- luft) för fullgörande av förbränningen, k ä n n e - t e c k n a t av följande steg: att koldioxid och kol- oxid avkännes i rökgasen; att mängden underluft som tillföres pannan regleras som funktion av koldioxiden eller ånga/bränslekvoten och att mängden överluft till pannan regleras som funktion av avkänd mängd koloxid.

8. Sätt enligt kravet 7, k ä n n e t e c k n a t därav, att mängden C02 maximeras och mängden CO inreg- leras till ett målvärde.

9. Sätt eligt kravet 7, k ä n n e t e c k n a t därav, att opaciteten och mängden CHX (förbränningsbara substanser) avkännes och att överluftsmängden också regleras som funktion av nämnda opacitet och mängden CHX såväl som koloxid (CO) och att CO-styrningen under- trycks av opacitetsstyrningen, om det avkända opaci- tetsvärdet överskrider ett förutbestämt gränsvärde, och CHX-styrningen undertrycks av CO-styrningen, om CO överskrider ett förutbestämt gränsvärde.