SE459843B - Metod foer definiering av positioner hos en modell av underkaeken relativt modell av oeverkaeken och anordning foer genomfoerande av metoden - Google Patents

Description

459 843 Nämnda ändamàl uppnás medelst metoden och anordningen enligt föreliggande uppfinning, vars kännetecken framgår av efterföljande patentkrav 1 respektive 6. 3 Metoden enligt uppfinningen kan sammanfattas så, att man i en delad underkäksmodell (s.k. split cast) inskjuter en indi- viduellt formad gipsskiva (wafer). lägen med respektive utan wafer. med ytterligare wafers.

Underkäken kan inta olika Ytterligare lägen kan intagas Metoden enligt föreliggande uppfinning är utarbetad för framställning av positioners men kan tänkas få användning även vid analys av' bettrörelser och framställning av' broarbeten.

Metoden ger goda möjligheter till kontroll.

Uppfinningen skall i det följande beskrivas i ett ut- föringsexempel under hänvisning till bifogade ritningar, på vilka fig. 1 visar en överkäksmodell och underkäksmodell i en helt schematiskt visad hållare vid användande av metoden enligt uppfinningen, fig. 2 visar en bottenplatta, som bildar en undre del av underkäksmodellen, fig. 3 visar en s.k. set-up modell, fig. 4 visar käkmodellerna i slutet läge i hállaren, fig. 5 visar set-up modeller i slutet läge i hàllaren och fig. 6 visar en vy av bakplanet av en vid metoden enligt föreliggande upp- finning bildad nællanläggsskiva. Fig. 7 visar set-upmodellen med mellanläggsskivan avlägsnad och mellanrummet mellan tand- bàgarna utfyllt med vax och fig. 8 visar vaxavtrycket placerat mellan käkmodellerna av ett duplikat av set-upmodellen. Pig. 9 visar ett mätverktyg för användning vid framställning av käk- modeller, fig. 10 visar ett avtryck av en tandbàge och fig. ll visar användning av mätverktyget för uppmätning vid avgjutning av avtrycket. Fig. 12 visar ett delvis brutet snitt genom en fastsättningsanordning för käkmodeller i hàllaren, fig. 13 visar en planvy över en del av hàllarna, fig. 14 och 15 visar schematiskt iordningsställande av fastsättningsanordningen.

I fig. l är visad en överkäksmodell l och en underkäks- modell 2, som utgör avgjutningar av en människas övre respek- tive undre tandbàgar 3, 4.

För att studera och fixera positioner hos underkäks- och överkäksmodellerna och därigenom analysera bettrörelser och :TJ 459 843 tandställning hos en person och framställa tandtekniska arbeten är överkäks- och underkäksmodellen 1, 2 monterade i en hållare 5, som är schematiskt visad i fig. 1. Hàllaren är i och för sig väl känd för en fackman på området och torde därför ej erfordra någon detaljerad beskrivning. För det aktuella ända- målet är det tillräckligt att konstatera att há1laren“5 bestàr av tvà relativt varandra rörliga huvuddelar 6, 7, som är svängbart lagrade relativt varandra i en ledpunkt 8 och att överkäksmo- dellen är justerbar i alla plan sä att den med index passar till underkäksmodellen. Detta visas helt schematiskt pà fig. 1, genom en kulled 9, stång 10 som löper i ett rör ll samt en lásskruv 12.

En inställbar stoppskruv 13 är anbragt på den ena sväng- armen 6, varigenom i samverkan med ett anslag 14, anbragt på den andra svängarmen 7 definieras ett ändläge för de båda sväng- armarnas 6, 7 inbördes förhållande, dvs en minsta inbördes vinkel mellan svängarmarna, som motsvarar ett visst mellanrum mellan tandbàgarna 3, 4, som närmare skall beskrivas nedan.

Som framgår av fig. 1 är den ena käkmodellen i det visade exemplet underkäksmodellen, delad i två delar 15, 16. Den ena delen uppbär tandbàgen 4 i modellen och den andra delen utgör underkäksmodellens sockel 16. De båda delarna uppvisar i detta läge ett sammanfallande bakplan 8. Delarna 15, 16 kan lösgöras fràn varandra och uppvisar med varandra samverkande lägeshàl- lande organ 17, 18 för att upprätthålla ett korrekt inbördes läge mellan de båda delarna 15, 16. De lägeshállande organen utgöres av upphöjningar 17, respektive nedsänkningar 18, som bildar avvikelser fràn plana gränsytor 19, som i underkäksmo- dellens 2 sammansatta skick anligger motvarandra. I det visade exemplet uppvisar den undre delen 16 upphöjningarna 17, medan den övre delen 15 uppvisar nämnda nedsänkningar 18 med en form som helt motsvarar upphöjningarna fast utgör dess negativa motsvarighet och således är konkava. Upphöjningarna är utförda som kilformiga partier med en form som i ett exempel visas i fig. 2. Denna figur visar den undre delen 16 av underkäksmodel- len 2, men visar ett något annat utförande vad beträffar propor- tioner och placering av upphöjningarna. 459 843 Följande beskrivning avser framställnin varvid hänvisas till fig. mar 6, g av positioner, 4-8, i vilka hállarens båda svängar- 7 och ledpunkt 8 endast visas med punktstreckad linje respektive en punkt. Tvà vaxbitningar (vaxindex 54) tages. Ett i hopbitningsläge (interkuspidationsläge, IP) ett i det läge underkäken skall inta när positionen är pá plats tionsläge, CP). i artikulator, (konstruk- Modellerna monteras med hjälp av CP-indexet 54 se fig. 1. Underkäksmodellen är delad (split cast) parallellt med tändernas tuggplan. Den modelldel som innehåller tänder förflyttas så att det passar IP-indexet. En spalt bildas nællan nmdelldelarna. Denna spalt utfylles med mellanläggsskiva (wafer), 4 och 6. Denna mellanläggsskiva 50 utgör en representa- tion av mellanrummet mellan den övre och den undre delen 15, 16 av underkäksmodellen. Skivans ovansida erhåller s ningar 51, gips och bildar efter stelnandet en se fig. áledes upphöj- medan undersidan erhåller försänkningar 52 med en placering som motsvarar läget hos motsvarande försänkningar 17 respektive upphöjningar i de bàda delarnas 15, 16 gränsytor 19.

Som framgår av fig. 6 kan en eventuell sidoförskjutning i käk- relationer illustreras genom.sidoförskjutning av upphöjningarna 51 relativt försänkningarna 52 betraktat från underkäksmodel- lens 2 bakplan 8. Underkäken kan med lätthet inta två lägen där med wafer motsvarar IP-indexet och utan wafer CP-läget.

Dessa modeller användes som referens och benämns här studiemodellen. Man kan kontrollera förflyttning av underkäken från IP till CP genom att studera wafers spetsar och tjocklek.

Pâ duplicatmodellen sägas modellen så att varje tand blir sepa- rerad från de övriga. Pâ en speciellt framställd modellsockel i split cast utförande i underkäken uppsättes tänderna i vax (set up). Ett exempel pá sådan set up-modell visas i fig. 3. Denna har en form på sin undersida med plangränsyta och försänkningar 18 som passar till upphöjningarna och gränsytan av den i fig. 2 visade undre delen 16 av underkäksmodellen. Man tillser att avståndet från tuggplanet till spalten är samma som pá studie- modellen. Tänderna uppsättes i läge motsvarande IP-indexet dvs med wafer, se fig.,5. Samma wafer som för studiemodellerna användes. 459 845 Tänderna uppställes i god intercuspidation enligt instruk- tion från tandläkaren. Wafern bortbytes varvid spalt. bildas mellan överkäkens och underkäkens tänder. Denna spalt utfylles med vax. Efter beskärning av vaxindexet kontrollerar man att indexet passar, dvs ingen spalt får bildas mellan modellsockel och bottenplattan. Split cast modellen ger mycket god kontroll- möjlighet. Det framställda vaxindexet användes för framställ- ning av positioner pà sedvanligt vis, varvid utnyttjas ett speciellt duplikat 53 av set up-modellen, vilket visas med ett exempel i fig. 8.

För exakt passform mellan bottenplattan och modellsockel respektive studiemodell förfares på följande vis.

Bottenplattan gjutes ut i speciell form. Därefter gjutes modellsockel med bottenplattan som motgjutning. Samma botten- platta användes som motgjutning av studiemodellen. Wafern som framställes med bottenplatta och studíemodell som motgjutning kommer därför att passa även modellsockeln.

Med hänvisning till fig. 9, 10 och ll skall ett mätin- strument och dess användning vid framställning av gipsmodeller beskrivas. Mätverktyget 20 har en uppbyggnad, som delvis liknar ett skjutmått med en stäng 21, utmed vilken en tapp 22 och en penna 23 är förskjutbara och låsbara vid stången i förutbestäm- da lägen. En ytterligare tapp 24 är fast anbragt vid stången.

Den rörliga tappen 22 utskjuter fràn en slid 25, som är för- skjutbar utmed stången medelst en ställskruv 26, som är roter- bart anbragt vid sliden 25 och genom sin anliggning mot stången förskjuter sliden utmed denna. Inställt läge kan läsas medelst en låsskruv 27. Pennan 23 är anbragt i en hållare 28, som på motsvarande sätt som den rörliga tappen 22 uppbäres av en slid 29 med ställskruv 30 och làsskruv 31. Efter att avtryck 32 tagits av tandbàgen nedföres i impressionen av en tand på ena sidan den ena tappen 22, medan den andra tappen 24 nedföres i motsvarande impression pà andra sidan. Avståndet mellan tappar- na justeras medelst vridning av justerskruven 22 så att tappar- na passar impressionerna. Pennan 23 skjutes så, att ett märke 33 ritas på utsidan av avtrycket 32. Mätverktyget vändes så att ett märke ritas på motsvarande sätt pà andra sidan av avtryck- 459 843 et. Proceduren upprepas på impressioner av tänder längre fram i munnen. Sålunda erhålles två märken pà vardera sidan av av- trycket. Dessa märken förbindes medelst en linje 34, vilken ut- märker tuggplanet. Även mittlinjen 35 utmärkes. I bakre området kan mittlinjen utmärkas på en fastvaxad överbryggande pinne, sticka 36, såsom en tändsticka eller dylikt. Vid utslagning av avtrycket med gips i gummiform 37, se fig. ll, kontrolleras att båda sidolinjerna är på samma höjd från gränsplanet 19 mellan de båda delarna 15, 16 i split cast modellen 2 och därmed även ifrån bottenplanet. Detta kontrolleras genom att man kontrol- lerar höjden från ett stödplan 38, på vilket gummiformen vilar.

Detta kontrolleras med mätverktyget, som i likhet med ett kon- ventionellt skjutmàtt uppvisar en stav 39, som är rörlig rela- tivt stången 21 och fast förbunden med löparen 25. Som framgår av fig. 11 sker mätningen genom att man ansätter stavens 39 ände 40 mot stödplanet 38 och ställer in stàngens ändkant 41 i jämnhöjd med linjen på ena sidan och kontrollerar mot linjens placering på andra sidan. Mittlinjen 35 kontrolleras så att den bildar rät vinkel mot gummiformens bakplan.

På detta sätt er- hålles en modell 2 av ena käken, där bottenplanet är parallellt med tändernas tuggplan och bakplanet är vinkelrätt mot tand- bågens mittlinje.

Det är lämpligt att gränsplanet göres parallellt med tuggplanet. Då gränsplanet är gjort med splitcast relief kan gränsplanet ej slipas, som man brukar göra med basplanet på studiemodeller.

Skulle man få en lätt lutning mellan gräns- planet och tuggytan måsta man tillse att motsvarande lutning sker även på set up modellen. I annat fall erhålles inte samma lägesförskjutníng av tuggplanet pà studiemodell som av tuggpla- net på setupmodellen när man skiftar mellan läge med resp. utan wafer. Man tillser även att tänderna på setupmodellen har samma horisontella relation till lägesorganen som på studiemodellen.

I stället för fastsättning av gipsmodeller antingen genom fastgipsning eller genom att skruva fast modellerna från sidan som ett skruvstäd, utnyttjas med fördel, som visas i fig. 12 och 13 en särskild fastsättningsanordning 41 för varje käkmo- dell 1, 2 och fastsättningsorgan i form av ett antal stift 43 459 845 och häl 44. Plattan 42 är fastskruvad medelst skruvar 45 i tillhörande svängarm 6, 7 av hållaren 5 (artikulatorn). Stiften är exempelvis tre till antalet och placerade i hörnen av en triangel med standardiserade avstánd mellan stiften. Hàlen 44 är placerade i respektive käkmodell 1, 2 med placering och dimensioner så att stiften med viss friktion kan införas i hálen och fasthalla käkmodellerna vid artikulatorn.

Av fig. 13 framgår exempel på stiftens placering i plat- tan 42.

I fig. 14 och 15 visas ett exempel pá framställning av hålen 44. Hálen i underkäksmodellen eller närmare bestämt dess sockel erhålles genom att ett lock 46 till gjutformen 47 för underkäksmodellens ena del 16, nämligen sockeldelen, förses med stift 43. Pâ dessa stift trädes rör 48 av plast eller dylikt, som sedan gjuts fast i gipsen vid utslagning av avtrycket. När den erhållna modellen tagits loss fràn gummiformen 47 erhålles i dess bottenplan tre hàl som passar till stiften pá plattan 42, som är fastskruvad på artikulatorn 9. Stiftförsedda plattor kan anpassas och skruvas fast pà artikulatorer av olika märken.

Endast artikulatorer där överkäksdelen är justerbar i förhål- lande till underkäksdelen kan komma i fråga eftersom ingen fastgipsning sker.

Genom att förse artikulatorn med plattor med stift kan gipssocklar utgjutna med passande hål snabbt och stadigt mon- teras i artikulatorer.

Uppfinningen är ej begränsad till ovan beskrivna och på ritningarna visade utföringsexempel, utan kan varieras inom ramen för efterföljande patentkrav. Exempelvis kan olika fast- sättningsanordningar väljas för fastsättning av käkmodellerna vid tillhörande artikulator.

Claims (8)

1. 459 843 PATENTKRAV Metod för definiering av positioner hos en modell (2) av underkäken relativt en modell (1) av överkäken hos en patient varvid den ena modellen består av två delar (15, l. 16), nämligen fallande fog- ytor som bildar ett gemensamt gränsplan (19) i ett för inbördes läge, k ä n n e t e c k n a d en tanddel och en sockeldel förenade utmed samman utbestämt a v följande steg: - impressioner av överkäks- och underkäkständerna göres i ett index (S4) i form av en plastiskt deformerbar skiva dels i en tjockare skiva dels i en tunnare skiva - inplacering av underkäks- i en hållare (5) indexet och överkäksmodellerna (2, 1) så att de sammanfalla med det tjockare ersättande av det tjockare indexet med det tunnare, varvid ett mellanrum bildas mellan den delade modellens fogytor - avgjutning av nämnda mellanrum genom fyllning av mellan- rummet med en gjutmassa, varigenom erhålles en borttagbar mellanläggsskíva (50) - överkäks- och underkäksmodellerna (1, 2) är fixerade i hàllaren i tvâ positioner, där den ena positionen bestäm- mes av att mellanläggsskivan är placerad mellan fogytorna och den andra positionen bestämmas av att fogytorna lig- ger mot varandra utan mellanläggsskiva.

2. Metod enligt patentkravet l, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att tvà eller flera index tages av patienten med plastiskt deformerbara skivor av inbördes olika tjocklek, vilka 459 843 olika index ett i sänder placeras i hâllaren (5), varvid olika stora mellanrum mellan delarna i. den delade käkmodellen er- hålles och avgjutning av nämnda mellanrum göres för varje sär- skilt index.

3. Metod enligt patentkravet 1, vid vilken käkmodellerna _(l, 2) framställes dels som referensmodell dels i form av kor- rigerad modell på vilken tänderna är korrigerade till önskade inbördes lägen och/eller form varvid för de tvàdelade modeller- nas framställning utnyttjas en gjutform, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att gjutformen är utformad för att ge sockelde- len (16) en relief som bildar lägeshàllande organ, vilka bildar motgjutning mot såväl referensmodell som den korrigerade model- len.

4. Metod enligt patentkravet 3, vid vilken den delade refe- rensmodellen framställes i en gjutform med tuggplanet paral- lellt med den tvàdelade modellens gränsplan (19), k ä n n e - t e c k n a d d ä r a v, att impressionernas (32) djup upp- märkes på åtminstone fyra ställen, indikerande tändernas tugg- plan, varefter under modellens framställning i gjutformen (37) kontrolleras och tillses att samtliga märkningar (39) befinner sig pá inbördes samma avstånd fràn ett valt referensplan, exem- pelvis ett plan, pà vilket gjutformen vilar, genom jämförelse av avståndet från referensplanet till märkningarna på samtliga ställen, varigenom tillses att modellernas tuggplan blir paral- lella med de tvádelade modellernas gränsplan (19).

5. Metod enligt patentkravet 4, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att en symmetrilinje i form av en mittlinje (40) på utsidan av impressionerna utmärkes, varvid tillses vid avgjut~ ningen att nämnda mittlinje hos båda käkmodellerna (l, 2) bil- dar rät linje mot gjutformens (37) och därmed ifrågavarande käkmodells bakplan.

6. Anordning för genomförande av metoden för fixering av positioner hos en modell (1) av underkäken relativt en modell (2) av överkäken, innefattande en hållare (5) i form av en artikulator med tvâ kring en led (9) ledbara hàllararmar (6, 7), k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att käkmodellerna är löstagbart anbragta vid tillhörande hållararmar (6, 7) medelst fasthállningsorgan i form av ett antal stift (43) som är fast- G 459 843 lO satta vid hàllararmarna och ingjutna hylsor (48) fastsatta i käkmodellerna så, att stiften kan införas i hylsorna och fast- hållas i dessa.

7. Anordning för genomförande av* metoden för fixering av position hos en modell (1) av underkäken relativt en modell (2) av överkäken hos en patient, varvid den ena modellen består av två delar (15, 16), nämligen en sockeldel och en tanddel, för- enade utmed sammanfallande fogytor som bil dar ett gemensamt gränsplan (19) i ett förutbestämt inbördes läge, tvádelade modellen framställes dels som en refere form av en avbildning av tänderna och deras inbörde hos patienten och dels som en korrigerad modell, derna är korrigerade till önskade inbördes lägen k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, ett instrument (20) för att pà åtmin djupet av impressioner av tänderna, mot ett plastiskt deformerbart mate ett bettavtryck (32), vilken märknin plan, varvid den nsmodell i s placering i vilken tän- hos patienten, att anordningen innefattar stone fyra ställen uppmärka erhållna genom hopbitning rial för àstadkommande av g indikerar tändernas tugg- vilket instrument uppvisar en stång (21) med två från stången utskjutande lika långa tappar (22, 24) vilka är in- ställbara_till inbördes olika avstånd och inrättade att införas i bettavtryckets intryckta del, varvid ett märkningsorgan (23) tángen (21) i men med ett inställbart d från stången som änden varvid märkningsorganet är inrättat att i tappar- nas införda läge framskjutas mot bettavt tuggplanet på bettavtryckets utsida.

8. Anordning enligt patentkravet 7, d ä r a v, i form av exempelvis en penna är förbundet med s anslutning till den ena tappen (24), avstånd till denna och pà samma avstàn av tapparna, rycket och uppmärka k ä n n e t e c k n a d att den ena tappen (24) är fast förbunden med stång- en (21) medan den andra tappen (22) och märkningsorganet (23) är förskjutbara relativt stången medelst v ar sin löpare (25, 29).