SE453226B - Anordning for metning av kernstralning samt anvendning av anordningen i en gammakamera - Google Patents

Description

453 226 innefattande en pulsdiskrimineringskrets för behandling av strömpulserna, vil- ken anordning är kännetecknad därav att pulsdiskrimineringskretsen innefattar pulsflankdetekteringsorgan för detektering av framflanken av en strömpuls, in- tegreringsorgan för att integrera strömpulserna som funktion av tiden, tidmät- organ för mätning av en tidsperiod mellan en framflank och en efterföljande framflank på en nästföljande puls, varvid nämndaintegrations- och tidmätorgan tar emot styrsignaler som åtminstone är avledda från detekteringen av en fram- flank av en strömpuls, lagringsorgan för lagring av korrektionsfaktorer som kan väljas genom mätvärdet hos integrationsperioden t, aritmetiska organ för att av korrektionsfaktorn och av strömpulsen som är integrerad över perioden t bestäm- ma: a) ett extrapolerat värde av strömpulsen integrerad över perioden t, vilket nämnda extrapolerade värde är ett mått på tidsintegralen av hela strömpulsen; bl ett korrektionsvärde som motsvarar det integrerade värdet av strömpulsen efter perioden t; samt även lagringsorgan för lagring av korrektionsvärdet, varvid de aritmetiska organen bestämmer skillnaden mellan korrektionsvärdet och en direkt efterföljande strömpuls, integrerad med tiden, för att fastställa ett extrapolerat värde och ett korrektionsvärde av den så erhållna skillnaden och av den integrationsperiod som användes för nämnda direkt efterföljande ström- puls.

En utföringsfonm i enlighet med uppfinningen kommer att beskrivas i detalj i det efterföljande med hänvisning till bifogade ritningar.

Fig 1, bestående av fig 1A och IB, visar en utföringsfonn av anordningen för uppmätning av strålning enligt uppfinningen; fig 2a till 2f visar partialöverlagringen av de elektriska signalerna som motsvarar tvâ successiva strâlningar som ligger nära varandra och visar även mellanstegen i den aritmetiska operation som utföres av anordningen enligt upp- finningen; fig 3a till 3h visar tidsdiagram som illustrerar den kronologiska ord- ningen i operationen som utföres i anordningen enligt uppfinningen beroende på olika situationer som kan inträffa; fig 4 visar en detaljerad representation av en utföringsform av en puls- sekvensanordning i en anordning enligt uppfinningen och fig Sa och 5b visar andra utföringsformer av en del av anordningen enligt uppfinningen.

Anordningen för uppmätning av strålning som är visad i fig 1A och IB inne- f fattar en scintillator 10 för detektering för gammastrâlning, vilken scintilla- tor omvandlar varje mottagen foton till scintillationer och är optiskt kopplad till ett ingângsfönster hos en fotodetektor i form av ett fotomultiplikatorrör ..qš3H226w. 20. Denna detektor omvandlar varje scintillation till en elektrisk ström som förstärkas av en förförstärkar- och filterkrets 30. Kretsen 30 anpassar således nivån hos den mottagna signalen, varjämte en mindre filtreringsoperation ut- föres för att jämna utsignalen. Kretsen 30 är kopplad i serie med en samplings- och analog-digitalomvandlingskrets 40 och med en summator 50, till vilken ett första lagringsregister 60 är anslutet. Lagringsregistrets 60 utgång är åter- kopplad till en andra ingång på summatorn 50. Ett andra lagringsregister 70 är anslutet till summatorns 50 utgång. Analog-digitalomvandlaren 40 och sumnatorn 50 mottar klocksignaler från en klockpulsgenerator 90.

Med användning av analog-digitalomvandlaren 40, sumnatorn 50 och lagrings- registret 60 utföres en progressiv bestämning av energin avseende varje strål- ningskvantum genom kummulativ sunmering av de digitaliserade signalsamplerna.

Klockpulsgeneratorn, som i detta fall, arbetar oberoende kan exempelvis också aktiveras genom en styrpuls från pulsflankdetektorn 80 (den med streckade lin- jer angivna förbindningen mellan kretsarna 80 och 90 indikerar denna andra möj- lighet). Pulsflankdetektorn 80 är i detta fall ansluten till förförstärkar- och filterkretsens 30 utgång. Klockpulsgeneratorn 90 bildar de periodiska klocksig- naler som skall matas till analog-digitalomvandlaren 40 och som också ger syn- kronisering av analog-digitalomvandlaren 40 och registret 60. Klockpulsgenera- torns 90 klocksignaler matas också till en räknare 100 vars räknetal matas till en testkrets eller jämförare 110 vars utgång är ansluten till en s.k. sekvens- anordning 200. Då räknetalet i räknaren (representerande antalet signalsampler som tagits) blir lika med ett i föreväg valt referenstal matar testkretsen 110, som kan vara en enkel Jämförare, en styrpuls till en s.k. pulssekvensanordning 200.

Antalet tagna signalsampler svarande mot det valda referenstalet är före- trädesvis så valt att amplitudsignalen för det sista signalsamplet som tas ej överstiger en given (mycket liten) bråkdel av strömpulsens maximala amplitud.

Pulssekvenskretsen 200 matar en styrpuls till registret 70 och till ett räknar- register 190, i vilket innehållet i räknaren 50 respektive innehållet i räkna- ren 100 lagras, varefter en ytterligare styrpuls från pulssekvenskretsen 200 återställer registret 60 och räknaren 100 till noll för att göra anordningen redo för uppmätning av ett strålningskvantum som därefter uppfångas av scin- tillationskristallen 10.

Innehållet i registret 70 matas till en första ingång på subtraktionskret- sen 120 som i detta fall mottar en nollsignal på sin andra ingång (detta kommer att förklaras i detalj i det efterföljande). Registrets 70 utgångssignal matas .._....., e... _. . .V._...._.......__...._- -- ._____._:..--J 453 226 till den första ingången på en multiplikator 130 vars utgångssignal matas till ett extrapoleringsvärdesregister 140; en multiplikationssignal som uppträder på den andra ingången av denna multiplikator är i föreliggande fall lika med 1 (detta kommer att förklaras i detalj i det efterfölJande)~ Efter multiplikation av registrets 70 innehåll med multiplikationssignalen överför registret 40 (styrt av pulssekvenskretsen 200) den däri lagrade multiplikationen till anord- ningens utgång som således matar ut en signal som är proportionell mot energin i ett enda detekterat strålningskvantum. Resultatet överföres till utgången 145 först efter en fördröjning lïfl i förhållande till aktiveringen av registren 70 och 190 för att ta hänsyn till överförings- och räknetiderna i de kretsar som föregår extrapoleringsvärdesregistret 140.

Om emellertid ett andra strålningskvantum faller in mot scintillations- kristallen 10 innan antalet signalsampler som tagits har nått referenstalet blir den uppmätta energin inte (i huvudsak) lika med energin i det detekterade strålningskvantumet och en (partial-)överlagring av de elektriska signalerna som genereras av det första och det andra strålningskvantumet inträffar (se fig 2a). Anordningens funktion är därvid följande: (a) Pulsflankdetektorn 80. som t.ex. består av en seriekoppling av en derive- ringskrets och en tröskelkrets, detekterar ankomsten av det första strålnings- kvantumet på scintillatorn 10 och även ankomsten av ett andra strålningskvantum vid tidpunkten tj. Strömpulsen som alstras av det andra strålningskvantumet är (delvis) överlagrad på den första strömpulsen men den andra strömpulsens pulsflank detekteras av pulsflankdetektorn 80. Så snart framflanken av den andra pulsen detekteras lagras innehållet i räknaren 100 och summatorns 50 ut- gångssignal i räknarregistret 190 respektive det andra registret 70 för att matas till registrens 190 och 70 utgångar (antalet signalsampler som sumnerats fram till tidpunkten tj är lika med nd). Därefter återställes registret 60 och räknaren 100 omedelbart till noll så att de från tidpunken tj återigen är redo att summera signalsamplerna i samverkan med smnnatorn 50 respektive räkna nästföljande antal signalsampler som summeras. (b) Innehållet i registret 70 är ett mått på energin i det första strålnings- kvantumet (sektionerad yta i fig 2b). På basis av detta innehåll som uppträder på utgången av registret 70 bestämmes storleken av det första strålningskvan- tumets energi genom extrapolering; detta är möjligt emedan scintiallations- kristallens svarskurva efter ankomsten av ett strålningskvantum är känd. Extra- poleringen kan utföras genom en enkel multiplikation. I multiplikatorn 130 mul- tipliceras registrets 70 utgångssignal (sektionerad yta i fig 2:) med en extra- 4s3"á2š“ poleringskofficient Cnj som är större än 1. Extrapoleringskoefficienterna är lagrade i ett minne 170 och adresseras genom värdet n¿ varigenom minnet adresseras (subtraktionskretsen 120 inverkar inte på denna extrapoleri ng emedan dess andra negativa ingång i detta fall tar emot en nollsignall. (cl Extrapoleringsresultatet lagras i extrapoleringsvärdesregistret 140 och är tillgänglig på utgången 145. En period TT1 förflyter mellan lagringen av informationen i registren 70 och 190 och den tidpunkt då extrapoleringsresulta- tet blir tillgängligt på utgången 145. (dl Under nämnda extrapolering tillhandahåller ett minne 180, vars adressin- gångar är anslutna till registrets 190 utgång, parallellt med de hos minnet 170, en korrektionskoefficient C'nj vilken av en multiplikator 150 multipli- ceras med innehållet i registret 70 (sektionerad yta i fig 2:) för att bestämma storleken av energin som motsvarar den sektionerade ytan i fig Zd, som samplas och sumeras tillsammans med energin i den andra strömpulsen och som är till- ordnad den första strömpulsen. (el Korrektionsvärdet som motsvarar denna energi lagras i ett korrektionsvär- desregister 160 som först aktiveras ett tidsintervall 'zfz efter lagringen av informationen i registret 140. Registrets 140 utgångssignal matas till den andra negativa ingången på subtraktionskretsen 120. (fl Energin som motsvarar det andra strålningskvantumet (sektionerad yta i fig 2e) bestämmes med hjälp av subtraktionskretsen 120 genom att subtrahera den signal som är lagrad i korrektionsvärdesregistret 160 och som motsvarar den sektionerade ytan i fig 2d från det andra registrets 70 utgångssignal (vid tid- punkten tk, sektionerad yta i fig 2f).

Detta beror på att den samplade och summerade signalen mellan tidpunkterna tj och tk är en signal som är alstrad genom överlagringen av två strömpul- ser, varvid det är möjligt att härleda restmängden av energi i den första strömpulsen (mellan tidpunkterna tj och tkl från mängden av energi som är uppmätt fram till tidpunkten tj. Den så erhållna signalen multipliceras med utgångssignalen från minnet 170 som i detta fall avger en extrapoleringskoeffi- cient som är lika med 1, emedan inget nytt strålningskvantum stör uppmätningen av det föregående kvantumet. Extrapoleringskoefficienten är större än 1 om ett tredje strålningskvantum inträffar innan räknaren 100 når den position som är lagrad i Jämföraren 110. Om denna räknarposition nås har bestämningen av energiinnehållet i en strömpuls fullbordats. Resultatet av multiplikationen som utföres av multiplikatorn 130 lagras i registret 140 under sanma förhållanden som tidigare beskrivits. Såsom redan har nämnts har de elektriska strömpulserna 453 226 som varje gäng genererats av ett strâlningskvantum och vilka delvis överlappade varandra, nu diskriminerats med hänsyn tagen till infallsfrekvensen hos de in- fallande strâlningskvanta. Då ett nytt strâlningskvantum inträffar utföres återprocessen på ett identiskt lika sätt.

Fig 3a till 3h ilustrerar den kronologiska ordningen för de operationer som utföres av den beskrivna anordningen.

Fig 3a visar klocksignalen som avges av klockkretsen 90 vilken bestämmer samplingshastigheten i analog-digitalomvandlaren 40.

Fig 3b visar den situation då ett enda strâlningskvantum detekteras. Så snart en s.k. slutlig summasignal uppträder på jämförarens 110 utgång och in- dikerar att ett tillräckligt antal signalsampler har tagits och summerats kan innehållet i sunnaren 50 (de ackumulerade signalsamplerna) lagras i det andra registret 70 till följd av uppträdandet av signalen (1) i fig 3a (liksom inne- hållet i räknaren 100 lagras i räkneregistret 190). Den i fig 3b visade signa- len alstrar signalen (1) i fig 3c, som själv alstrar signalen (1) i fig 3f var- igenom registret 60 och räknaren 100 återställes till noll.

Fig 3c visar det fall då tvâ strâlningskvanta faller in i så snabb följd att strömpulserna som alstras därav delvis överlappar varandra. De successiva signalerna som är visade i fig 3c och som anger detektering (av detektorn 80) av strälningskvanta är avsatta på en avbruten tidsaxel t. Den första signalen 2-1 avslutar signalen (1) i fig 3f varigenom registret 60 och räknaren 100 âterställts till och hâlles kvar i nollpositionen. Signalen (1) i fig 3f upp- träder alltid sedan jämföraren 110 har givit en indikering att en strömpuls har samplats och integrerats fullständigt. Efter signalen (2-1) i fig 3c samplas och integreras en första strömpuls tills ett andra strâlningskvantum anländer (signalen (2-2)) som genererar en strömpuls vilken är (delvis) överlagrad på den första strömpulsen. I samverkan med signalen (2), som är visad i fig 3e, säkerställer signalen (2-2) lagring av sumnatorns 50 innehåll i registret 70, varefter registret 60 och räknaren 100 âterställes till noll av signalen (2) i fig 3f. Emedan signalen (2) i fig 3f minskar direkt till noll kan energin i de överlagrade strömpulserna samplas och integreras. Denna samplings- och integre- ringsoperation avbrytes antingen genom ankomst av ett tredje strålningskvantum (som förorsakar en partiell överlagring på den andra strömpulsen) så att styr- signalen (e) återigen matas till registren 70 och 190 och registret 60 och räk- naren 100 återigen âterställes till noll av signalen f, eller då ett tillräck- ligt antal signalsampler av den andra strömpulsen, som är genererad av det andra strâlningskvantument, har nåtts.

Fig 3d visar det logiska tillståndet hos en signal d i kretsen enligt fig 4 vilken konuner att beskrivas i detalj i det efterföljande.

Fig 3e och 3f visar styrpulserna som styr registren 70 resp 190 och styr- pulserna som styr återställningen till noll av registret 60 och räknaren 100 i fallet (1) med ett enda strålningskvantum och i fallet (2) där två strålnings- kvanta infaller i snabb följd.

Fig 3g visar den signal som styr extrapoleringsvärderegistret 140 vid ut- gången av anordningen enligt uppfinningen och som uppträder ett tidsintervall L), efter signalerna i fig 3e.

Fig 3h visar den signal som styr korrektionsvärdesregistret 160; denna signal uppträder först ett tidsintervall Izfz efter signalen i fig 3g.

I den i fig 4 visade utföringsformen innefattar sekvenskretsen 200, som genererar de olika styrsignalerna som beskrivits med hänvisning till fig 3a till 3h, tre monostabila vippor 401, 402 och 407, en vippa 403 av RS-typ, två OCH-grindar 404 och 408, två ELLER-grindar 405 och 406 samt två fördröjnings- ledningar 409 och 410. Det framgår att denna krets resulterar i det beskrivna förloppet: den monostabila vippan 401 tar emot Jämförarens 110 utgångssignal.

Den monostabila vippan 402 tar emot pulsflankdetektorns 80 utgångssignal. Den monostabila vippans 401 utgång b antar det logiska värdet 1 då en slutsummasig- nal uppträder, vilken matas ut efter omställning av testkretsen 110. Om det logiska värdet på den monostabila vippans 402 utgång c är lika med 0 uppträder det logiska värdet 1 vid d, medan 0 uppträder vid k, 1 uppträder vid e (signa- len enligt fig 3e) och 1 uppträder vid m. Så snart e åter antar det logiska värdet 0 övergår f till 1 (återställning till noll av räknaren 100 och regist- ret 60) och förblir 1 så länge som d är 1, medan g och h följer det logiska värdet hos e med fördröjningar 'Cl respektive fl + 72.

Om den monostabila vippans 401 utgång b har det logiska värdet 0 och c har det logiska värdet 1 (ankomst av ett första strålningskvantum) blir d lika med 0 så snart som c antar det logiska värdet 0, medan k förblir 0 och e, g, h är O.

Så snart e åter antar det logiska värdet 1 (ankomst av ett andra strål- ningskvantum, varvid b fortfarande inte har antagit värdet 1 emedan räknaren 100 ännu inte har nått den räknarposition som är lagrad i jämföraren 110) blir k lika med 1 och e, m, g, h blir också 1, medan f blir 1 (âterställning av re- gistret 60 och räknaren 100 till 0) först då e återigen blir 0. Det logiska värdet hos f blir 0 då m, dvs k, och följaktligen c, återgår till 0.

Den i fig IA och IB visade anordningen kan modifieras på olika sätt inom uppfinningens ram. Således kan t.ex. den digitala integrationsanordningen 40, 453 226 8 S0, 60 ersättas med en analog integrator som är kopplad i serie med en analog- digitalomvandlare, vars utgång ansluts till registrets 70 ingång. Analog-digi- talomvandlaren måste ta emot en styrsignal (t ex styrsignalen på ledningen 201) och registret 70 aktiveras på ett fördröjt sätt i förhållande till aktiveringen av analog-digitalomvandlaren. Emedan en analog integrator har en urladdningstid och emedan strömpulserna tenderar att överlappa varandra så att ingen tid är tillgänglig för urladdning är det värdefullt att koppla två analoga integrato- rer parallellt. Som följd av parallellkopplingen kan en integrator integrera (laddas) medan den andra kan urladdas (efter att ha samplats av analog-digital- omvandlaren, vilken alltid skall kopplas om från en integrator till den andra integratorn, t ex under styrning med signalen på ledningen 201).

Såsom är visat i fig Sa är det vidare möjligt att bara använda ett minne (180) och en multiplikator (150). Minnet 170 och multiplikatorn 130 (fig lb) kan utelämnas om subtraktionskretsens 120 utgång är ansluten till registrets 140 ingång och en första ingång på summeringskretsen 135 är ansluten till ut- gången 145. En andra ingång på summeringskretsen är ansluten till registrets 160 utgång, så att den resterande mängden av energi (fig 2d) som är lagrad i registret 160 adderas till mängden av energi som redan finns i registret 140.

Resultatet av en mätning erhålles således en period'f; (beräknad tid i summa- torn) efter den tidpunkt vid vilken innehållet i registret 160 (signalen h på ledningen 204, se fig 3h och fig 4) har blivit tillgängligt. Resultatet i sum- matorn kan lagras i ett register 155 som är anslutet därtill och som skall ta emot en styrsignal 205 för detta ändamål, vilken nämnda styrsignal t ex avledes från signalen ih) på ledningen 204 (t ex via ett fördröjningselement, såsom elementen 409 och 410 i fig 4) efter en fördröjning'É;.

Fig 5b visar en annan möjlighet att bara använda ett minne (170) och en multiplikator (130); detta kan uppnås genom att utelämna minnet 180 och mul- tiplikatorn 150 (se fig 18) och genom att ansluta registrets 140 och subtrak- tionskretsens 120 utgångar till en ingång på en ytterligare subtraktionskrets 125. Subtraktionskretsens 125 utgång avger ett korrektionsvärde såsom är visat i fig 2d, vilket matas till registrets 160 ingång för att korrigera det inte- grerade värdet av de efterföljande (överlagrade) strömpulserna. I Jämförelse med tidigare exempel erbjuder föreliggande exempel fördelen att inga andra styrsignaler än de styrsignaler som är beskrivna med hänvisning till fig 3a till h och fig 4 krävs. Även om de beskrivna utföringsfonnerna och pulssekvenskretsen 200 (fig 4) är utförda som diskreta kretsar kan de alternativt realiseras helt eller del- 453 226 F vis medelst en mikroprocessor (i synnerhet pulssekvenskretsen) förutsatt att denna mikroprocessor är tillräckligt snabb (kapabel att utföra multiplikationer inom 100 ns).

Det är uppenbart att uppfinningen ej 'år begränsad till de med hänvisning till figurerna beskrivna utföringsformerna; på basis av dessa kan många alternativ tänkas inom uppfinningens ram. Det observeras exempelvis att puls- flankdetektorn 80 om den är ansluten mellan kretsarna 20 och 30, såsom är visat i fig 1, kan vara försedd med ett filterelement men att ett sådant filterele- ment inte längre krävs om detektorn är ansluten mellan kretsarna 30 och 40.

Claims (10)

453 226 Patentkrav.

1. Anordning för mätning av kärnstrâlning innefattande en scintillator för detektering av strâlningskvanta, vilken är optiskt kopplad till en fotodetektor för att omvandla scintillationerna som alstras av nämnda strålningskvanta till strömpulser, och också innefattande en pulsdiskrimineringskrets för behandling av strömpulserna, k ä n n e t e c k n a d av att pulsdiskrimineringskretsen innefattar pulsflankdetekteringsorgan för detektering av en framflank av en strömpuls, integrationsorgan för att integrera strömpulserna som funktion av tiden, tidmätorgan för att mäta en tidsperiod t mellan en framflank och en efterföljande framflank av en nästföljande puls, varvid nämnda integrations- och tidmätorgan tar emot styrsignaler som åtminstone är avledda från detekte- ringen av en framflank av en strömpuls, lagringsorgan för lagring av korrek- tionsfaktorer vilka kan väljas genom mätvärdet på integrationsperioden t, arit- metiska organ för att av korrektionsfaktorn och av strömpulsen som är integre- rad över perioden t bestämma: al ett extrapolerat värde av strömpulsen integrerad över perioden t, vilket nämnda extrapolerade värde är ett mått på tidsintegralen av hela strömpulsen; b) ett korrektionsvärde som motsvarar det integrerade värdet av strömpulsen efter perioden t; samt lagringsorgan för lagring av korrektionsvärdet, varvid de aritmetiska organen bestämmer skillnaden mellan korrektionsvärdet och en direkt efterföljande strömpuls, integrerad över tiden, för att fastställa ett extrapolerat värde och ett korrektionsvärde av den så erhållna skillnaden och av integrationsperioden som användes för nämnda direkt efterföljande strömpuls. 453 226 ll

2. Anordning enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d av att tidmät- organen innefattar en klockpulsgenerator, en summator, Jämförare och ett räk- narregister, varvid antingen jämföraren genererar en stoppuls då räknaren når en position som motsvarar räknarpositionen, som är förinställd i jämföraren, eller räknarpositionen lagras i räknarregistret då pulsflankdetekteringsorganen detekterar en framflank av en strömpuls, varvid räknaren återställes till noll i båda fallen.

3. Anordning enligt patentkravet 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d av att integrationsorganen innefattar: en analog-digitalomvandlare, en sunmator och ett första register, varvid analog-digitalomvandlarens utgång är ansluten till en första ingång på en swmneringskrets, vars utgång är ansluten till ingången på det första registret, vars utgång är ansluten till en andra ingång på summe-_ ringskretsen, varvid summatorns utgång är ansluten till en ingång på ett andra register för lagring av den integrerade strömpulsen vid slutet av perioden t.

4. Anordning enligt patentkravet 2 eller 3, k ä n n e t e c k n a d av att de aritmetiska organen innefattar subtraktionsorgan för att subtrahera korrek- tionsvärdet från strömpulsen integrerad över perioden t och multiplikatororgan för att multiplicera skillnaden som avges av subtraktionsorganen med en korrek- tionsfaktor som avges av lagringsorganen.

5. Anordning enligt patentkravet 4, k ä n n e t e c k n a d av att subtrak- tionsorganen innefattar en subtraktionskrets, hos vilken en första ingång är ansluten till integrationsorganens utgång, varvid multiplikationsorganen inne- fattar en multiplikationskrets, hos vilken en första ingång är ansluten till subtraktionskretsens utgång och en andra ingång är ansluten till en utgång på lagringsorganen, vilkas adressingång är ansluten till räknarregistrets utgång, varvid subtraktionskretsens andra ingång tar emot korrektionsvärdet.

6. Anordning enligt patentkravet 5, k ä n n e t e c k n a d av att multipli- katorkretsen avger korrektionsvärdet, varvid en utång på multiplikatorkretsen är ansluten till en ingång på ett korrektionsvärdesregister, vars utgång är ansluten till subtraktionskretsens andra ingång.

7. Anordning enligt patentkravet 6, k ä n n e t e c k n a d av att de arit- metiska organen innefattar en summatorkrets, hos vilken en första ingång är ansluten till korrektionsvärdesregistrets utgång och en andra ingång är anslu- WW QUAUI 453 226 12 ten till en utgång på ett meilanregister, vars ingång är ansluten till subtrak- tionskretsens utgång, varvid den nämnda sumnatorkretsens utgång avger det extra poierade värdet.

8. Anordning enligt patentkravet 6, k ä n n e t e c k n a d av att suhtrak- tionskretsens utgång är ansluten till en första ingång på en andra multiplika- torkrets som bildar en dei av de aritmetiska organen och hos vilken en andra ingång är ansluten till en utgång på ett extrapoieringskoefficientminne som bildar en dei av iagringsorganen och hos vilket en adressingång är ansluten till räknarregistret, varvid den nämnda andra multiplikatorkretsens utgång av- ger det extrapoierade värdet.

9. Anordning enligt patentkravet 5, k ä n n e t e c k n a d av att multipli- katorkretsen avger det extrapolerade värdet, varvid muitiplikatorkretsens ut- gång är ansluten till ingången på ett extrapoieringsvärdesregister, hos vilket en utgång är ansluten till en ingång på en andra subtraktionskrets, hos vilken en andra ingång är ansluten till den första subtraktionskretsens utgång, medan den andra subtraktionskretsens utgång är ansluten till en ingång på ett korrek- tionsvärdesregister, vars utgång är ansluten till den andra ingången på den första subtraktionskretsen.

10. Anordning enligt patentkravet 7, 8 eller 9, k ä n n e t e c k n a d av att puisdiskrimineringskretsen innefattar en pulssekvenskrets, hos vilken en första ingång är ansluten till jämförarens utgång och en andra ingång är an- sluten till puisfiankdetekteringsorganens utgång, varvid nämnda puissekvens- krets successivt genererar fyra styrpulser på fyra olika utgångar som svar på en ingångssignal på en av dess två ingångar, varvid en första styrsignai matas till en styringång på räknarregistret och det andra registret för att lagra räknarpositionen respektive tidsintergralen av den detekterade strömpuisen i nämnda register, en andra styrpuls matas till en återställningsingång på räkna- ren och det första registret, en tredje styrpuls matas till en styringång på antingen meilanregistret eller extrapoleringsvärdesregistret och en fjärde styrpuls matas till korrektionsvärdesregistret. ii. Användning av en anordning enligt något av föregående patentkrav, k ä n- n e t e c k n a d av att den ingår ï var och en av ett flertal strålníngsde- tektorer i en gammakamera.