SE448803B - Sett att forhindra obehorig atkomst av information - Google Patents

Description

10 15 20 25 30 35 448 N33 2 I systemet ingår också en centraldator, som mottar kort- data, en signal (Q) som kopplar PIN-koden till använda- rens fil (X) i minnet och ett slumptal (w). Datorn avger en godkännandesígnal, vilken består av summan (Z) av de tre ovannämnda signalerna. Denna godkännandesignal jämförs i säkerhetsanordningen med den av användaren inmatade PIN-koden och med slumptalet (w) och om ett visst förhållande föreligger dem emellan ges en utmat- ningssignal till sedelutmataren.

Inte ens ett sådant här system med både kort och PIN-kod går emellertid säkert för bedragare. En bedragare kan Spionera när ett tilltänkt offer knappar in sin kod för att senare på ett eller annat sätt tillskansa sig dennes kort.

Utspionerandet av koden kan emellertid försvåras med hjälp en i EP 0 147 837 visad anordning som skall förhindra att obehöriga kan uppfatta en användares PIN-kod enbart genom att observera användarens fingerrörelser när han knappar in koden. Anordningen innefattar ett tangentbord och ett teckenfönster. På teckenfönstret visas vilken siffra som var och en av tangenterna på tangentbordet motsvarar. Varje tangents betydelse kan således ändras med jämna mellanrum, vilket gör att man inte kan fastställa vilken kod som knappas in enbart genom att betrakta fingerrörelserna.

Vidare är bedragarens möjlighet att få ut stora summor pengar begränsad av gränserna för hur mycket pengar det är tillåtet att under en viss tidsperiod ta ut via en uttagsautomat och genom att offret kan spärra sitt konto.

En större säkerhetsrisk för bankerna är möjlig- heten för en oärlig person att koppla in sig på de led- ningar i uttagsautomaten på vilka information överförs och på så sätt få tillgång till både PIN-koden och magnet- kortsinformationen för ett stort antal kort. Genom att tillverka ett antal förfalskade kort och använda de avlyssnade PIN-koderna skulle den oärlige personen kunna V/ 10 15 20 25 30 35 448 805 3 ta ut pengar från ett stort antal konton och därigenom komma över en mycket stor summa pengar.

Det finns i princip tre möjligheter för en bedragare att komma åt viktig information i uttagsautomaten. Den första möjligheten är att bedragaren kopplar in sig på ledningarna mellan den lokala datorn i uttagsautomaten och den centrala datorn och avlyssnar de däremellan överförda signalerna. För att försvåra åtkomsten av viktig information krypteras all kritisk information som sänds mellan den lokala och centrala datorn. Den andra möjligheten är att bedragaren går in och läser ut programkoden för den lokala datorn och därigenom kommer ät krypterings- och/eller kontrollalgoritmer.

Detta kan emellertid förhindras genom användning av ett nyligen i USA framtaget säkerhetschips, som omöjlig- gör utläsning av programkoden. Den tredje möjligheten slutligen är att bedragaren avlyssnar signalerna på ledningarna mellan tangentbordet och den lokala datorn samt mellan magnetkortsläsaren och den lokala datorn.

Det enda hitintills kända sättet att skydda denna del av uttagsautomaten är att skydda den fysiskt. Detta är emellertid inte tillfredställande ur säkerhetssynpunkt.

Personer som har tillgång till uttagsautomatens inre kan utan allt för stora svårigheter fortfarande fästa apparater som möjliggör avlyssning. Det fysiska skyddet av denna del innebär vidare att man inte kan använda ett tangentbord med vilken som helst typ av tangenter, utan dessa skall vara utformade på ett speciellt sätt, vilket gör tangentbordet klumpigare och dyrare. Ändamålet med föreliggande uppfinning är följaktligen att anvisa ett nytt sätt att förhindra åtkomst av informa- tion som matas in i apparater av typen uttagsautomater.

Sättet skall kunna användas vid befintliga uttagsautomater och inte erfordra omfattande, dyra installationer. Ändamålet uppnås med ett inledningsvis beskrivet kännetecknas av att behandlingsenheten mottar sätt, som signaler från ledningarna under åtskilda mottagningsperioder, l0 15 20 25 30 35 44-8f 803 4 och att behandlingsenheten mellan mottagningsperioderna på nämnda ledningar avger signaler, som simulerar tangent- nedtryckningar.

Det maximala intervallet mellan två på varandra följande mottagningsperioder måste naturligtvis vara väsentligen kortare än den kortaste varaktigheten av en tangentnedtryckning, så att det inte finns någon risk för att någon tangentnedtryckning missas.

En obehörig som kopplar in sig på ledningarna mellan tangentbordet och den lokala datorn i uttagsautomaten kan alltså inte avgöra när verkliga tangentnedtryckningar sker och alltså inte avgöra vilken PIN-kod som hör samman med informationen på det i uttagsautomaten använda kortet.

För att ytterligare öka säkerheten låter man varaktigheten av intervallen mellan mottagningstidsperioderna variera på ett slumpmässigt sätt liksom varaktigheten av de simulerade tangentnedtryckningarna och dessas frekvens.

Fördelarna med det beskrivna sättet enligt uppfinnin- gen är att det kan tillämpas på befintliga uttagsautomater, det erfordrar varken dyra eller omfattande installationer och det minskar kraven på det fysiska skyddet av den aktuella delen av uttagsautomaten, vilket möjliggör användning av andra tangentbord än vad som används idag.

I det följande kommer föreliggande uppfinning att beskrivas genom ett utföringsexempel under hänvisning till bifogade ritningar. Fig l visar schematiskt de i en uttagsautomat ingående delarna. Fig 2 är ett tids- diagram och visar schematiskt ett exempel på utseendet för signalerna mellan tangentbordet och datorn i en uttagsautomat samt verkliga och simulerade tangentned- tryckningar när sättet enligt föreliggande uppfinning _ användes.

Den i fig l schematiskt visade uttagsautomaten innefattar huvudsakligen ett tangentbord 2l, en kortläsare 22 och en dator 23. Tangentbordet 21 är av typen matris- tangentbord och består av fyra i figuren horisontella ledningar ao-a3 och fyra i figuren vertikala ledningar V) 10 15 20 25 30 35 4-48 805 5 do-d3, som bildar en matris, där varje skärningspunkt mellan en horisontell och en vertikal ledning motsvarar en tangent. I den visade utföringsformen har tangentbordet 21 alltså sexton tangenter l-16. Ledningarna ao-a3, do sätt innefattar en centralenhet, läsminne, -d3 är förbundna med datorn 23, vilken på konventionellt direktminne, databussar, adressbussar och I/O-enheter och vilken exempelvis kan vara den av Intel tillverkade kretsen 8751. Datorn 23 har en med kortläsaren 22 förbunden ingång 24, en med en ej visad centraldator förbunden utgång 25 samt med adressledningarna ao-a3 och data- ledningarna do-da förbundna adressutgångar A0-A3 resp datain-/-utgångar DO-D3. Åtminstone de sistnämnda är atltså bidirektionella, d v s de kan fungera både som in- och utgångar i beroende av hur de är programmerade.

En person som skall ta ut pengar i en uttagsautomat av den visade typen sätter på välkänt vis in sitt magnet- kort i kortläsaren 22 och knappar in sin PIN-kod med hjälp av tangenterna på tangentbordet 21. Datorn 23 mottar den på kortet magnetiskt kodade informationen på den med kortläsaren 22 förbundna ingången 24 och registrerar tangentnedtryckningarna genom att i tur och ordning lägga ut en etta på adressutgångarna A0-A3 och för var och en av dessa läsa in de på dataingångarna DO-D3 erhållna nollorna och ettorna.

För att förhindra att någon genom avlyssning av ledningarna ao-a3 och do-d3 kan komma åt användarens PIN-koder läser datorn 23 bara in information på data- ingångarna DO-D3 under vissa mottagningstidsperioder.

Dessa mottagningstidsperioder måste ha en så hög frekvens att det inte finns någon risk att datorn missar någon tangentnedtryckning. Det längsta intervallet mellan två mottagningsperioder måste allstå vara väsentligen kortare än den kortast tänkbara tangentnedtryckningen.

Varaktigheten av intervallen mellan två mottagníngstids- perioder varieras slumpmässigt och under dessa intervaller är DO-D3 omprogrammerade till utgångar. Datorn 23 lägger 10 15 20 25 30 35 4-4-8 805 6 ut signaler som simulerar tangentnedtryckningar på led- ningarna do-d3. De simulerade tangentnedtryckningarnas varaktighet och frekvens varieras slumpmässigt för att ytterligare försvåra för en avlyssnare att avgöra vilka nedtryckningar som är äkta.

Dessa slumpmässigt varierade varaktigheten och frekvenser styrs av ett i datorns minne lagrat program, r som utnyttjar en slumptalsgenereringsfunktion.

För att en avlyssnare inte skall kunna sortera ut de äkta tangentnedtryckningarna genom att studera strömriktningen för signalerna på dataledningarna do-d3 görs signalerna som känner av resp simulerar tangent- nedtryckningar så korta som möjligt och ges lägsta möjliga energiinnehåll. Detta medför att man måste ha mycket komplicerad och dyr utrustning för att kunna detektera strömriktningen på dessa signaler.

För att ytterligare klargöra hur sättet enligt uppfinningen fungerar visas i fig 2 ett schematiskt exempel på hur signalerna på adress- och dataledningarna ao-a3 resp do-d3 i den i fig l visade anordningen samt mot dessa svarande äkta och simulerade tangentnedtryck- ningar kan se ut. I figuren, som visar tio cykler 1-10 av avsökningen av tangentbordet, finns en tidsaxel för var och en av adressledningarna ao-a3 och dataledningarna do-d3. Vidare finns därunder en tidsaxel, på vilken verkliga tangentnedtryckningar visas och nederst i figuren en annan tidsaxel, på vilken simulerade tangentnedtryck- ningar visas. På tidsaxlarna för adressledningarna ao-a3 visas hur datorn avsöker tangentbordet genom att i tur och ordning lägga ut en hög signal, en "l", på adress- ledningarna ao-a3. För varje hög signal som datorn lägger ut på en adressledning läser den under mottagningsperi- oderna, vilka i det visade exemplet är de inringade cyklerna l, 2, 7, och 10, insignalerna på dataledningarna, fo, varvid datain-/-utgångarna DO-D3 är programmerade som ingångar. Under cykel 1 och 2 erhålles således en etta på dataledningen d2, när en hög signal avges på adress- p 10 15 20 25 30 35 448 803 7 ledningen az, eftersom tangenten 7 är nedtryckt. Under cyklerna 3-6 är datain-/-utgångarna DO-D3 omprogrammerade till utgångar och i det visade exemplet simulerar datorn en nedtryckning av tangent 9 genom att under cykel 4 och 5 lägga ut en hög signal på dataledningen do, när adressledningen al är hög. Under cykel 7 är datain~/-ut- gångarna DO~D3 åter omprogrammerade som ingångar. Eftersom ingen tangent är nedtryckt under denna period erhålles enbart nollor på ingångarna DO-D3. Under cykel 8 och 9 simuleras en nedtryckning av tangent 3 genom att datorn lägger ut en etta på dataledningen dz under den tidsperiod då adressledningen a3 är hög. Även om en verklig tangent- nedtryckning, såsom visas i exemplet, påbörjas under cykel 9 kommer detta inte att synas på dataledningarna d0«d3. Under cykel 10, som är en mottagningsperiod, syns däremot denna tangentnedtryckning som en etta på dataledningen dz när adressledningen al är hög. För en som avlyssnar signalerna på data- och adressledningarna ser det således ut som om tangenten 7 är nedtryckt under cykel l och 2, tangenten 9 under cykel 4 och 5 tangenten 3 under cykel 8 och 9 och tangenten ll under cykel 10.

För en avlyssnare finns det ingen möjlighet att avgöra vilka signaler som härrör från verkliga tangentnedtryck- ningar.

För att ytterligare komplicera tillvaron för en avlyssnare kan man naturligtvis låta även adressutgàngarna A0-A3 vara omprogrammerbara till ingångar och under vissa mottagningsperioder avsöka tangentbordet genom att använda utgångarna DO-D3 som adressutgångar.

Givetvis behöver heller inte avsökningen ske genom att datorn lägger ut en etta på adressledningarna ao-a3 i den i exemplet visade ordningen. Denna kan vara god- tycklig och t o m skifta från cykel till cykel.

Vidare inser fackmannen på området att man lika gärna kan använda negativ logik, d v s att nollor anger äkta eller simulerad tangentnedtryckning.

Föreliggande uppfinning har beskrivits under hän- 448 805 8 visning till en uttagsautomat, men naturligtvis kan sättet enligt uppfinningen användas vid alla anordningar där hemlig information matas in via ett tangentbord och överförs till någon form av behandlingsenhet. Upp- 5 finningen är vidare inte begränsad till ett 4 x 4-matris- tangentbord utan kan tillämpas på tangentbord med olika storlek och av olika typer.

Claims (5)

NF 448 803 PATENTKRAV
1. l. Sätt att förhindra obehörig åtkomst av information som matas in i en apparat genom tangentnedtryckningar på ett tangentbord (21) och som överförs från tangent- bordet i form av elektriska signaler på elektriska led- 5 ningar (ao-a3, do-d3) till en behandlingsenhet (23), k ä n n e t e c k n a t av att behandlingsenheten (23) mottar signaler från ledningarna under mottagningstids- perioder, och att behandlingsenheten (23) mellan mot- tagningstidsperioderna på nämnda ledningar avger signaler, 10 som simulerar tangentnedtryckningar.
2. 2. Sätt enligt krav l, k ä n n e t e c k n a t av att det maximala intervallet mellan två på varandra följande mottagningsperioder är väsentligen kortare än den kortaste varaktigheten av en tangentnedtryckning. 15
3. 3. Sätt enligt krav l eller 2, k ä n n e t e c k - n a t av att varaktigheten av intervallen mellan mot- tagningstidsperioderna varieras på ett slumpmässigt sätt.
4. 4. Sätt enligt krav 1, 2 eller 3, k ä n n e t e c k - 'n a t av att de simulerade tangentnedtryckningarnas 20 varaktighet varieras på ett slumpmässigt sätt.
5. 5. Sätt enligt något av föregående krav, k ä n - n e t e c k n a t av att de simulerade tangentnedtryck- ningarnas frekvens varieras på ett slumpmässigt sätt.