SE446094B - Mellanprodukter till anvendning vid framstellning av dihalogenvinylcyklopropankarboxylater - Google Patents

Description

8ÛàÛÛ579-6 ¶ Pyretrin I Strllktur II- fëvß Struktur III 3 8000579-6 .klor-2,2-(bis-p-klorfenyl)-etan (DÉT) och l,2,3,4,5,6-hexaklor- cyklohexan (BHC) som insekticider. Emellertid har man på grund av dessa ämnens motstånd mot biokemisk nedbrytning och förmåga att fortleva i miljön sökt nya insektieider.som ger mindre miljöskador.

Man har länge intresserat sig för pyretroiderna eftersom de är aktiva mot många insektsarter och har relativt låg toxicitet mot däggdjur och inte lämnar skadliga återstoder. Exempelvis är pyretrin I mer än 100 gånger så aktiv mot senapsbagge (Phaedon 'cochleariae) som DDT men endast 1/4-delen till hälften så toxisk mot råttor.

Fastän de naturliga pyretroiderna har många önskade egen-' skaper sker den biokemiska nedbrytningen av dessa snabbt, De har dålig fotookidativ stabilitet och man vet inte med säkerhet Om de finns tillgängliga Och om det är kostsamt att extrahera och bearbeta dem. Genom upptäckt av strukturen av de naturliga pyretroiderna har det blivit möjligt att framställa syntetiska epyretroider och under ett antal år har ansträngningar gjorts över .hela världen för att framställa syntetiska pyretroidinsektieider. som inte har olägenheterna hos de naturliga produkterna. En vik- tig nylig utveckling var upptäckten av dihalogenvinylcyklopropan- karboxylat (struktur II) med en toxicitet mot insekter, som är mer än 10,000 gånger såfstor som den hos DDT och med en oral toxicitet mot däggdjur,som är samma som för pyretrin I [Elliott et ai., Nature, 244, 456 (1973)]. Fastän struktur IL vari alkohol; delen är 5-bensyl-3-furylmetyl, inte har anmärkningsvärd fotooxi- dativ stabilitet upptäckte Elliott et al att 3-fenoxibensylanalo- gerna (struktur III vari X är halogen) var anmärkningsvärt resisten- .ta mot fofooxiaetiv nedbrytning (Nature, 246, 169 (1973). och ae belgiska patenten 800,006 och 8l8,8ll].

De kända sätten att variera naturen hos substituenterna i 2-position i cyklopropanringen är följande: . “BÛÛÛS79-6 4 _ (1) Krysantemsyra eller ett naturligt förekommande krysantemat kunde_utsättas för ozonolys till framställning av karonaldehyd [Farkas et al., Coll. Czech. Chem. Com., 24, 2230 (l959)]. Alde- hyden kande därefter behandlas med en fosfoniume eller sulfonium- ylid i närvaro av en stark bas följd av hydrolys [Crombie et al., J. Chem. Soc. (c), 1076 (l970); Brit. Patent 1,285,350]. En sådan reaktionssekvens visas nedan.

CQOïI 0 COOH X _'¿_ âyacslrolys å _ X ' Coon X i \ / *fPïC / \ X , Reaktionen kan användas när X är en alkylgrupp och även när _X är halogen [Sydafrikanska patentet 733,528; J. Am. Chem. Soc., 84, 854, l3l2, 1745 (l962)]. Reaktionen har använts för framställ- ning av etyl-2-(ß,ßfdiklorvinyl)-3,3-dimetylcyklopropan-1-karboxy- lat, en utgângsförening för strukturerna II och III. Fastän ylid- reaktionen sker i ungefär 80%-igt utbyte är utbytet av aldehyd genom oxidationen i allmänhet endast ungefär 20 %. Den oxidativa nedbrytningen användes för att bevisa strukturen och har aldrig avsetts för preparativ användning i stor skala. Oxidationen i sig själv fordrar många timmar för att bli fullständig eftersom milda betingelser måste användas för att minska möjligheterna till en kraftig oxidation av den organiska föreningen. Ett totalt utbyte av l6.% kan vara acceptabelt när förfarandet användes vid forskning men aet är eiitför iagt för ett ha kemmereieii praktisk användning.

Dessutom är utgångsmaterialet dyrbart eftersom det härleds från 8000579-6 en dyrbar naturlig produkt. (2) Den ursprungliga Staudinger-syntesen av krysantemsyra inne- bär reaktion mellan etyldiazoacetat med 2,5-dimetylhexa-2,4-dien följt av förtvålning av estern [Helv. Chim. Acta, 7, 390 (l924)].

Karbenaddition till en omätfad kal-kolbindning har blivit en vanlig reaktion vid framställningen av cykloprópanringsystemet [Mills et al., J. chem. soc., 133 (1973), oeh amerikanska patenten 2,727,9OO och 3,808,260]. En sådan reaktion,som åskàdliggöres nedan har använts vid framställning-av pyretroider och även etyl-2-(ß,ß- diklorvinyl)-3,3-dimetylcykloprøpan-1-karboxylat, utgångsföreningar för II och III [Farkas et al., Coll. Czech. Chem. Comm., 24, 2230 (l959)]. Vid framställning av den senare kan utgångsmaterialet vara en blandning.av pentenoler erhållna genom kondensation av kloral med-isobutylen._ OH /)\VfK< ' A020 a Blandning av CC l 3 er -% 1 W cc i, ' Blendning av Z H0 ' cc1 acetater -___2¿__§É__;. 2 - 4- CCI; ' p-ïoluen- m sulfónsyra _ / / cél, CCI? ' cl N,cncooEt» C00Et // // Cl ' CCI; . “sooosve-6 _ - “ e 6 ~ Överföringen av blandningen av pentenoler till l,l-diklor- 4-metyl-1,3-pentadien rapporteras vara endast ungefär 50 %. Detta sammankopplas med det faktum att i det sista steget är framställ- ningen av diazoestern och dess handhavande utomordentligt farlig i stor skala_vilket allvarligt begränsar förfarandets användbahet.

Dessutom anser man att om pyretroiderna med struktur III skulle bli en viktig agrikulturell produkt skulle kommersiell framställ- ning av tillräckligt mycket dihalogenvinylcyklopropankarboxylater enligt denna metod för att tillfredsställa den potentiella efter- frågan medföra att världens zinkförrád uttömdes. (3) Julia har beskrivit en tredje allmän metod,som tillåter esubstituenterna i 2-position i cyklopropanringen att varieras [aeamerikanska pawnzen 3,o77,496, 3,354,196 och 3,s52,652; 151111.

Soc. Chim. Fr., 1476, 1478 (l964)]. Enligt denna metod, som åskåd- liggöres nedan behandlas först en lämplig substituerad lakton med ett halogeneringsmedel, som öppnar ringen och följs av basinducerad dehydrohalogenering av en cyklopropan. ” 0' 5°C12 coon: Hcl ~ ston i O -------*' cl COOEt Till och med vid relativt okomplicerade fall när terminal- substituenterna_pá vinylgruppen är metyl och produkten är etyl- gkrysantemat är utbytet endast 40 %. Dessutom är laktoner av särskilt intresse såsom 3-(ß,ß-diklorvinyl)-4-metyl-Y-valerolakton inte lätt tillgänglig. Till och med 3-isobutenyl-4-metyl-Y-valerolakton, av vilken etylkrysantemat framställes erfordras en 3-stegssyntes från 2-metylhex-2-en-5-on, inklusive en Grignard-reaktion. Grignard- reaktioner är svåra att genomföra i stor skala och skulle i vilket fall som helst förmodligen inte kunna användas utan att förstöra 8000579-6 en närvarande dihalogenvinylgrupp.

Som sammanfattning kan sägas att de förfaranden.som är tidi- gare kända för att variera de substituenter som finns i 2-position i cyklopropanringen, speciellt förfaranden för att införa en -2-dihalogenvinylgrupp,har många olägenheter varvid de mest allvar- liga är: (1) tbytena cyklopropankarboxylater är alltför små för praktisk kommersiell tillämpning; (2) Utgàngsmaterialen är inte lätt tillgängliga och erfordrar ytterligare syntessteg vilket medför ökade kostander och ökade priser på produkten, som blir alltför stora för marknadsmässig ganvändning; (3) Alla förfaranden innebär åtminstone en reaktion, som är svår och farlig att genomföra i stor skala och medför risk för brand eller explosion.

I Man har nu funnit att dessa allvarliga olägenheter,som finns vid de tidigare kända förfarandena i hög grad kan undvikas genom nya synteser, som sker med högt utbyte och med användning av lättillgängliga, jämförelsevis billiga utgångsmaterial, på säkert sätt genom kommersiellt användbara steg genom att använda nya utgángsämnen för framställning av pyretroider av den typ som åskâdliggöres av strukturen II eller mellanprodukter, som lätt kan överföras till sådana pyretroider. De syntetiska ste- gen.som användes vid förfarandet enligt föreliggande uppfinning sker i högt utbyte; utbyten av 90 % eller mer är vanliga. Dessutom kan dihalogenvinylcyklopropankarboxylater, vari den mera aktiva transisomeren finns i mängder av 50-90 % framställas utan några variationer i utbyte.

De nya förfarandena åskådlig- göres speciellt genom följande kemiska formler och exempel vari, utgående från den lättillgängliga 3-metyl-2-butenfl-olen och etyl- ortoacetat antingen den verksamma motståndskraftiga pyretroiden III eller etyl-2-(B,ß-diklorvinyl)-3,3-dimetylcyklopropankarboxylat, en mellanprodukt vid framställningen av III,framställes. 8000599-6 etyl- 3-fenexibensyl- ortoacetat alkohol k/*m ___* VCGOOE-í \ CCl '_ Cl m” “ i n xlï/ælz >è::;;mt i ' Üïmt eller eller _ bas _ --------»- cclz ïfä *íšef L_ III I de nedanstående exemplen och i övrigt i ansökningen anges temperaturerna i Celsius-grader och procenten utgör viktprocent.

För varje kokpunkt (k.p.), som tagits vid reducerat tryck anges trycket i mm Hg, exempelvis k.p. 116/0,18 mm avser en kokpunkt av ll6°C vid 0,18 m kvicksilver. Då ir-spektra anges visas endast frekvensen av det mest betydelsefulla absorbtionsmaximat. För nmr- spektra användes tetrametylsilan som inre standard och i nmr-datana har avvikelserna följande betydelser: s, singlet; d, dublett; t, triplet; q, kvartett; m, multiplet. Alla dessa avvikelser kan föregås av b för bred eller d för dubbel, exempelvis d.d., dubbel dublett; b.t., bred triplet. ' Exempel l. g Syntes av 3-fenoxibensyl-2-(B,B-diklorvinyl)-3,3-dimetylcyklopropan- -karbošylat .

A; Framställnigg av etyl-1,5-dimetyl-4-pentenoat En blandning av 0,65 g 3-metyl-2-buten~l-ol, 2,43 g etyl- ortoacetat øch 50 mg fenyl upphettades vid l20° under omrörning.

Efter 2 timmar hade temperaturen ökats till í40° där den bibehölls i 20 timmar. När etanolutvecklingen hade upphört upplöstes bland- 'ningen i bensen till en total volym av 5 ml. Gaskromatografisk analys av bensenlösningen visade att etyl-3,3-dimetyl-4-pentenoat hade framställts i 92%-igt utbyte (jfr¿_exempel 5 med avseende på fysikaliska egenskaper). 9 eg 8000579-6 B. Omestring mellan 3-fenoxibensylalkohol och etyl~3,3-dimetyl- 4-Dentenoat En blandning av 374 mg etyl-3,3-dimetyl-4-pentenoat, 400 mg 3-fenoxibensylalkohol och l6 mg natriumetoxid i 10 ml toluen upp- hettades under áterflöde i 24 timmar med en Dean-Stark-apparat innehållande en molekylsikt för att absorbera den utvecklade etano- 'len. Blandningen neutraliserades genom tillsats av en vattenfri eterlösning av saltsyra. Den neutrala lösningen hälldes i vatten.

Eterskiktet preparerades, torkades över magnesiumsulfat och destil- lerades till 520 mg (70 % utbyte) 3-fenoxibensyl-3,3-dimetyl-4- pentenoat, k.p. 155-1580/0,3 mm.

Analys: Beräknat för C20H22O3: C 77,39 H 7,14 Funnet: ' C 77,14 H 7,11 nmr 5 ppm (C014) : 7,32-7,08 (m, 4H), 7,05-6,70 _(m1 5H)o 5176 (d-d°¶ lH)1 4992 (S9 2H)v 4196-4179 (m, 2H), 2,22 (s, 2H), 1,08 (s, 6H). c. millsate av k°1tetrek1oria till 3+fen°xibeney1-3,3-a1mety1- 4-nentenoat En blandning av 245 mg 3-fenoxibensyl-3,3-dimetyl-4-pente- noat i 5 ml koltetraklorid satsades i ett tryckkärl och till detta sattes 2 mg bensoylperoxid. Kärlet tvättades med argon och till- slöts. Det stängda käriet uppnetteaes 1 5 timmer via 14o°, kyiaee därefter och ytterligare 2 mg bensoylperoxid tillsattes. Kärlet tvättades.àter, tillslöts och upphettades vid l40° i 5 timmar.

Förfarandet unprepades 2 gånger varefter kärlet kyldes och inne- hållet tvättades succesivt med vatten, mättad vattenhaltig natrium- bikarbonat och vatten. Den tvättade blandningen torkades över magnesiumsulfat och lösningsmedlet avlägsnades under reducerat tryck. återstoden renades med silikagelkromatografi med bensen som elueringslösníng och gav 300 mm (82 % utbyte) 3-fenoxibensyl- 4,6,6,6-tetraklor-3,3-dimetylhexanoat.

Analys: Beräknat för C2lH22Cl4O3: C 54,33 H 4,78 Cl 30,55 Funnet= c 54,76 H 4,88 cl 30,24 -nmr ö ppm (C01 ): 7,35-7,05 (m, 4H), 7,05-6,75 4 (mr 5H)! 4196 (sv 2H)v 4130 (d-des lH)u 392O“2180 (my 23)! 2157 (da lH)| 2126 (ds lH)¶ 1115 (S1 3H)| 1,07 (S, 3H)- D. Samtidig clklisering och dehydroklorering En lösning av 200 mg 3-fenoxibensyl-4,6,6¿6-tetraklor-3,3- dimetylhexanoat i l ml vattenfri tetrahydrofuran sattes droppvis ' ' ~" ..1,-«- \ \800Û579-6 10 till en suspension av 124 mg natrium-t-butoxid i 5 ml vattenfri tetrahydrofuran varunder reaktionsblandningen kyldes i is. Efter il timme fick blandningen uppvärmas till rumstemperatur och upp- hettades därefter under återflöde under l timme. Blandningen neutra- liserades genom tillsats av en vattenfri eterlösning av saltsyra.

Den neutraliserade blandningen hälldes i isvatten och extraherades med dietyleter. Eterextraktet torkades över magnesiumsulfat och lösningsmedletgavlägsnades under reducerat tryck. Återstoden renades genom kolonnkromatografi på en silikagelkolonn med bensen som elueringsmedel och gav 126 mg (75 % utbyte) 3-fenoxibensyl-2-(ß,ß- diklorvinyl)-3,3-dimetylcyklopropankarboxylat.

Analys: , nmr S ppm (CCl4): 6,80-6,50 (m, 9H), 6,25 (k.p., O,5H), 5,60 (d. O,5H), 5,05 (s, 2H), 2,40-l,4O (m, 2H), 1,40-1,05 (m, 6H).

Exemgel 2.

Syntes av etyl-2-(B.ß-diklorvinyl)-3,3-dimetylcykloprogankarboxylat l. ællleazs av keltetrglgia till etyl-j.æaimefiyl-zz-penteneat Till en lösning av 135,2 mg (0,5 mmol) järn(III)klorid- hexahydrat och 146,3 mg (2,0 mmol) n-butylamin i 2,19 g dimetyl- fermamia l em; tryekkärl eauzee 1,56 g (lo mmol) eayl-Læ-aimefyl- 4-penteonat och 4,26 g (30 mmol) koltetraklorid. Kärlet förseglades och.upphettades i 15 timmar vid l0O°. Kärlet kyldes därefter och innehållet upplöstes i dietyleter. Den eterhaltiga lösningen tvät- tades succesivt med lN saltsyra, mättad vattenhaltig natriumbikar- Ãbonat och mättad vattenhaltig natriumklorid; Den tvättade lösningen torkades över magnesiumsulfat och destillerades till 2,79 g (90 % utbyte) etyl-4,6,6§6-tetraklor-3,3-dimetylhexanoat, k.p. ll6°/0,18 mn Analys: I Beräknat för ClOHl6Cl4O2= C 38,74 H 5,20 Cl 45,74 ramen c 38,91 H 5,07 cl 45,85 nmr 8 ppm (0014): 4,37 (d.d., lH), 4,07 (Q: 23)» 3.404.225 (m, 211). 2.40 (q. 2H), 1.27 (t, BH). 1,20 (a, GH).

B. Samtidig cyklisering och dehvdroklorering D I en lösning av 3,1 g (10 mmol) ety1-4,6,6,6-tetraklor- 3,3-dimetylhexanoat i 40 ml absolut etanol sattes droppvis 20 ml av en etanellösning innehållande 1,5 e (22 mmol) natriumetoxid.

Blandningen omrördes vid rumstemperatur i l timme efter det till- satsen var fullständig, återflödeskokades därefter l timme. Bland- ningen reducerades genom destillering till ungefär 1/10-del av sin ursprungliga volym och kyldes med is och återstoden neutraliserades ll 8000579-6 genom tillsats av lN saltsyta. Den neutrala lösningen extraherades med dietyleter och eterextraktet tvättades succesivt med mättad vattenhaltig natriumbikarbonat och mättad vattenhaltig natrium- klorid. Efter torkning över magnesiumsulfat destillerades lösningen och gav 2,12 g (89 % utbyte) etyl-Z-(ß,ß-diklorvinyl)-3,B-dimetyl- cyklopropazllcarboxylat, k.p. 77°/O,3 mm (çifr. exempel 3 med av- seende på fysikaliska egenskaper).

De ovan beskrivna nya förfarandena kan generellt användas vilket âskàdliggöres av följande kemiska reaktionsschema: Sfeg 1 Rio RS , R: R Rs Rfi ' Rz QR] 1% . 1 ~ >DXOH + Zczxcjoxz )3 ----> RB _ R RH 018 PI' *i / R* R" I RS A R; :cooal e R° n? St g 1' R* Ru 8 _ l A + Rflou --->~ 5 R Cook” RE R? Al lslšíg. Rzx CX; A eller A' + cx.. --->' Rzš-:Címk R6_R7 v 8000579-6 12 St g å B -y bas -4» *I definitionerna av substituenten R betecknar uttrycket Ülägrê" att gruppen ' I har 1-6 kolatomer, företrädesvis 1-4 kolatomer. X betecknar en halo- genatom. Grupperna -COORl och -COOR8 utgör karboæçvlatfunktioner; OR; och OR är alkoholrester vari H1 är en lägre alkylgrupp och H8 àskådliggöres, av formeln: -* CHZ “If RW vari , Rlo betecknar en väteatom, en lägre alkylgruPP: en fenoxigrupp eller en bensylgrupp; Rll Rlz är en vinylengrupp -CH=CH-. betecknar en väteatom eller en lägre alkylgrupp; och R betecknar antingen Rl eller R8.

R2 och R3 oetecknar vardera väte, lägre alkyl eller fenyl och R7 betecknar väte eller lägre alkyl och övriga grupper R2-R7 betecknar väte, lägre alkyl, lägre alkenyl, lägre alkynyl, lägre cykloalkyl, fenyl, aralkyl, såsom bensyl, lägre alkoxi- karbonyl, lägre alkanoyl, aroyl såsom bensoyl, di(lägre alkyl)- amid, nitril eller lägre halogenalkyl och vart och ett av paren R2 med R3, R4 med R5 och R6 med R7 kan utgöra en lägre 13 sooosve-e alkylenkedja med åtminstone 2 kolatomer.

I förfarandet enligt steg 1 reagerar en alkenol med en ortoester för framställning av en Y-omättad karboxylat, struktur A.

Man har funnit att den blandade ortoestern, struktur ¶, är en gmellanprodukt och kan isoleras. Andra reaktanter med förmåga att framställa denna_mellanprodukt, som kan användas vid genomförandet .av förfarandet, kan användas för framställning av A; exempelvis kan en alkenol få reagera med en lämplig ketenacetal till fram- ställning av en blandad ortoester varifrån efl:Y-omättat karboxylat, A, kan härledas. Produkten enligt steg l är en lägre alkylester som valfritt kan reagera i steg 1' genom esterbyte med en alkohol, RBOH, utvald bland alkoholer som vanligtvis finns i pyretroider exempelvis 3-fenoxibensylalkohol. Den så framställda estern, struktur A', kan användas vid förfarandet enligt steg 2 och 3 och ger, som produkt av steg 3, ettdihalogenvinylcyklopropankarboxylat, som är en pyretroidinsekticid.

I förfarandet enligt steg 2 behandlas den Y-omättade karboxy- laten A eller A* därefter med en koltetrahalogenid till framställ- ning av ett Y-halogenkarboxylat med strukturen B. Y-halogenkarboxy- "latet kan därefter dehydrohalogeneras med en bas till framställning av någon av 4 olika produkter, beroende på valet av reaktionsbe~ tingelser» De nya mellanprodukterna,som áskådliggöres av strukturerna Ä, X och Å, som var och en framställes genmm eliminering av en mol HX från Y-halogenkarboxylatet B, kan, men måste inte, isoleras. Var och en av mellanprodukterna Å, I och Q är en användbar komposition, som kan föra till dihalogenvinylcyklopropankarboxylatet med strukturen C genom eliminering av ytterligare HX. Om det valfria esterbytet i steg l' inte genomföras på det Y-omättade karboxylatet A kan El-gruppen i dihalogenvinylcyklopropankarboxylatet C överföras genom kända förfaranden till R för att ge en aktiv insekticid.

En mångfald cyklopropankarboxylater, som är nära besläktade med dihalogenvinyleyklopropankarboxylaterna kan framställas med förfarande: enligt föreliggande uppfinning. Exempelvis ken i steg 2 i stället för koltetrahalogeniden andra strukturellt liknande poly- halogenerade föreningar inklusive kloroform, bromoform, a,d,u-tri- halogentoluen, lägre trihalogenacetater, trihalogenacetonitriler och polyhalogenerade lägre alkaner sättas till den olefiniska dubbel- bindningen. Sådan addition ger produkter analoga med Y-halogena1ka- noaterna,som beskrivits ovan,men med en annan substituent än halogen i 8~positionen såsom väte, lägre alkyl, lägre halogenalkyl, fenyl, nitril eller lägre alkoxikarbonyl. Dessa produkter dehydrohalogeneras och ringslutes till bildning av cyklopropankarboxylater användbara 8000579-6 14 7som'insekticider eller vid framställning av insekticider. Likaså kan mellanprodukter av typerna Ä och X framställas när de ovan angivna substituenterna är andra än halogen i Elposition och dessa föreningar kan även användas för framställning av ß-substituerade vinylcyklopropankarboxylater vari_ß-substituenten är en annan grupp än halogen. Exempelvis kan etyl-4,6-diklor-3,3-dimetyl-5-hexenoat reagera med natrium-t-butoxid i bensen till bildning av etyl-2-(ß- klorvinyl)-3,3-dimetylcyklopropankarboxylat.

'Andra sätt att införa halogen kan även användas för fram- ställning av föreningar med förmåga till dehydrohalogenering och 'ringslutning enligt steg 3. Y-omättade alkenoater kan halogeneras i E-position med ett halogeneringsmedel, exempelvis Nfbromsuccinimid s(NBS), till bildning av föreningar, som är analoga med Äfmellanpro- - dukten som beskrivits ovan. Sådana föreningar dehydrohalogeneras och ringslutes till bildning av cyklopropankarboxylater. Denna reak- tionssekvens åskådliggöres nedan: ' Rlla Rx» RV:/Iis nl” d x RS bas RIB coon* R, R2 cooal R7 vari ~ a) *El betecknar lägre alkyl; - 2 Ü U b) R och R3 betecknar vardera vate, lagre alkyl eller fenyl; c) R7 betecknar väte eller lägre alkyl; d) ¿Rl3 och RI4 betecknar vardera väte, lägre alkyl eller fenyl, och ' 'e) X betecknar halogen.

Steg 1 Det första förfarandet-åskådliggöres genom steg l vari en alkenol får reagera med en orto- 8000579-6 15 ester och ger ettY-omättat karboxylat A över den blandade orto- estern ¶, en mellanprodukt som kan, eller inte behöver,isoleras.

Exempel på alkenoler,som kan användas i förfarandet enligt steg 1, är alylalkohol, krotylalkohol, 4-metyl-1-fenyl-3-penten-2-ol, > 4-metyl-3-penten-2-ol, cinnamylalkohol, 3-metyl-2-buten-l-ol, 2,4-dimetyl-3-penten-2-ol,-5-metyl-4-hexen-3-ol, 2-metyl-2-hepten- 4-01, l-cyklopentyl-3-metyl-2-buten-l-ol och liknande. De specifika alkenolernaßsom kan användas i steg l beror på den önskade naturen ms H2, R3,'R4 Gen H5. Dessa alkenoler är latt tillgängliga eller härleds lätt från kommersiella råmaterial. För att framställa ett 2-dihalogenvinylcyklopropankarboxylat såsom II eller III med dimetyl- substitution i position 3 i cyklopropanringen användes företrädes- vis 3-metyl-2-buten-l-ol. 3-metyl-2-buten-1-ol är tillgänglig som en biprodukt från framställningen av isopren. _ I Exempel pà ortoestrar,som kan användas vid förfarandet enligt steg l ginkluderar i syradelen alkansyror såsom ättiksyra, propionsyra, butyrsyra, isobutyrsyra och valerinsyra och i alkohol- delen lägre alkanoler, såsom metanol och etanol, exempelvis etyl- ortopropionat, metylortoacetat, etylortoacetat och liknande. Syra- och alkoholdelarna av ortoestern väljes för att ge de önskade Bl, R6 och R7-grupperna i det Y-omättade karboxylatet. Ortoestrarna kan lätt framställas genom alkoholys av motsvarande nitriler. Vid fram- ställning av ett Y-omättat karboxylat, som skall användas genom de kvarvarande förfarandena enligt föreliggande uppfinning för att ge ett dihalogenvinylcyklopropankarboxylat användes företrädesvis etylortoacetat. iFastän reaktionen mellan alkenolen och ortoestern inte er- fordrar detta ökar en sur katalysator reaktíonshastigheten. Exempel på sura katalysatorer, som kan användas innefattar fenoler såsom fenol, orto-, meta- eller para-nitrofenol, orto-, meta- eller para- kresol, orto-, meta- eller para-xylenol, 2,6-dimetylfenol, 2,6- di-t-butylfenol, 2,4,6-tri-sek.-butylfenol, 2,4,6-tri-t-butylfenol, 4-mety1-2 , e-ai-t-but yifenoi, 4-mety1-3 , s-ai-t-butyifenoi, hydro- kinon, 2,5-di-t-butylhydrokinon, a- eller ß-naftol och liknande; lägre alifatiska syror såsom ättiksyra, propionsyra, butylsyra, isobutylsyra, cyklohexankarboxylsyra, valerinsyra och liknande; aromatiska karboxylsyror såsom bensoesyra, meta-klorbensoesyra och liknande; sulfonsyror såsom bensensulfonsyra, para-toluensulfonsyra och liknande; oorganiska syror såsom saltsyra, svavelsyra, fosfor- syra, borsyra och liknande och Lewis-syror såsom zinkklorid, järn(III klorid, kvicksilveracetat och liknande. För att undvika sidoreak- tioner såsom dehydrering av alkenolen är katalysatorerna,som vanligt- 'sonos79ée 16 vis användes fenoler, alifatiska syror med 2-6 kolatomer och aro- matiska syror. Fenol är lämplig och effektiv.

Förfarandet enligt steg l erfordrar inte ett lösningsmedel men lösningsmedel som inte negativt påverkar reaktionen eller pro- dukten kan användas. Användningsbara lösningsmedel inkluderar dekalin, n-oktan, toluen, orto-, meta- eller para-zylen, di-n-butyl- eter, N,N-dimetylformamid och liknande.

Fastän enligt stökiometrin alkenolen och ortoestern skall finnas närvarande i ekvimolära mängder är det fördelaktigt att an- vända ett överskott av ortoestern, exempelvis ett överskott av 20-100 % eller mer. Den sura katalysatorn kan användas i en mängd av ungefär 0,001-20 viktprocent, företrädesvis l-15 viktprocent, beräknat på mängden reagerad alkenol. _ Förfarandet enligt steg l kan genomföras vid temperaturer av ungefär 20-25000 och ett effektivt förfarande är att genomföra reaktionen i 2 steg varvid det första steget genomföres vid en temperatur mellan 20-l20°C och det andra steget vid en temperatur mellan 100-250°C. Om etylortoacetat användes såsom reaktant genom- föres reaktionen vid atmosfärstryck och det första steget vanligt- vis vid en temperatur mellan ungefär 100-l20°C varvid etanolen av- lägsnas genom destillation när den produceras och det andra steget genomföras vanligtvis vid en temperatur mellan ungefär 140-17000.

Steg l' ~ Det Y-omättade karboxylatet A, kan, om så önskas reageras enligt förfarandet i steg l' vari alkoholåterstoden OE8 utbytes mot en lägre alkanolâterstod ORI till framställning av ett Y-omättat karboxylat A' varvid OR8 väljas bland de alkoholgrupper som vanligt- vis finns i pyretroider. Det Y-omättade karboxylatet A' kan, när det användes vid de förfaranden enligt föreliggande uppfinning, som åskådliggöres av steg 2 och 3, direkt ge ett dihalogenvinylcyklo- propankarboxylat C, tom är en pyretroidinsekticid, exempelvis struktur III. .

Vid förfarandet enligt steg l' betecknar: 2 R och R3 vardera väte, lägre alkyl eller fenyl.

R4, RS och R6 betecknar vardera väte, lägre alkyl;,lägre alkenyl, läqfe älkyflyl, lägre cykloalkyl, fenyl eller aralkpl såsom bensyl; och R7 betecknar väte eller lägre alkyl. 8000579-6 17 Det Y-omättade karboxylatet och alkoholen kan användas i ekvimolära mängder men vanligtvis användes en reaktant i överskott.

Etylestern är lämplig att använda, speciellt med natriumetoxid som katalysator. Under reaktionen avlägsnas etanolen från bland- ningen när den bildas. Ett lösni smedel såsom toluen kan användas. i I etanec fen-er: införa R - på æef ears som -juet beskrivits kan utbytet genomföras vid ett annat steg i förfarandet och andra syntesmetoder kan användas för att överföra .en Rl-ester till en Rsßester såsom hydrolys följd av estrifiering, exempelvis reaktion av en dihalogenvinylcyklopropankarboxylsyraklorid med en alkohol R8OH i närvaro av en bas. _ steg 2 Förfarandet enligt föreliggande uppfinning, som åskådliggöres av steg 2, är en reaktion mellan ett Y-omättat karboxylat A eller A' och en koltetrahalogenid CX¿ i närvaro av en katalysator till fran» ställning av ett Y-halogenkarboxylat B. Det Y-omättade karboxylatet A eller A' kan framställas såsom beskrivits ovan.

Vid förfarandet enligt steg 2 betecknar: R2 och R3 vardera väte, lägre alkyl eller fenyl, R7 betecknar väte eller lägre alkyl och R6 väte, lägre alkyl, lägre cykloalkyl, fenyl, aralkyl såsom bensyl, lägre alkoxikarbonyl, lägre alkanoyl, aroyl såsom bensoyl, di(lägre alkyl)amid, nitril eller lägre halogenalkyl.

H4 och H5 betecknar väte.

Koltetrahalogeniderna, som kan användas vid förfarandet inne- fattar koltetraklorid, koltetrabromid, bromtriklormetan, bromklor- difluormetan och jodtriklormetan. I allmänhet innehåller koltetra- halogeniden inte mer än 2 fluoratomer och inte mer än 1 jodatom.

Om man önskar framställa ett diklorvinylcyklopropankarboxylat genom förfarandet enligt föreliggande uppfinning kan koltetraklorid, brom- triklormetan eller dibromdiklormetan användas fastän bromtriklor- metan reagerar sakta och koltetraklorid är lättare tillgänglig och mindre dyr.

Förfarandet enligt steg 2 erfordrar en katalysator och 2 distinkta typer av katalysatorsystem har befunnits användbara: (l) initiatorer för fria radikaler eller (2) övergångsmetallsalter och koordinationskomplex mellan övergångsmetallsalter och olika elektrondonatorer såsom organiska aminer, kolmonoxider, acetylaceton och liknande. Reaktionen kan även katalyseras genom strålning såsom exempelvis ultraviolett ljus, en variant av reaktionen när en fri radikalkatalysator användes. För att reaktionen effektivt skall 8000579-6 18 kaišäïiršêiíïnšíéynligt ljus skall kolten-ahalogeniaen företrädesvis innehålla åtminstone en brom- eller jodatom.

Exempel på katalysatorer för fria radikaler, som kan användas inkluderar azobisisobutyronitril (AIBN), bensoylperoxid (BPO), acetylperoxid, di-t-butylperoxim t-butylperacetat, t-butylperben- zoat, t-butylperftalat, t-butylhydroperoxid och liknande. I allmän- het är det tillräckligt att använda en katalytisk mängd av en katalysator för fria radikaler men mängder av så. mycket som 20 74, beräknat på antalet moler Y-omättat karboxylat kan användassspeciellt om katalysator-n tillsättes i ökande mängder.

Exempel på övergångsmetallsalter, som kan användas är koppar(I)- eller kopparUID-klorid, järn(II)- eller järn(III)-klorid, kobolt, nickel, zink, palladium, rodium eller ruteniumklorid, kopparcyanid, koppartiocyanid, kopparoxid, kopparsulfid, koppar-eller järnacetat, järncitrat, järnsulfat, järnoxid, koppar-eller järnacetylacetonat och liknande, inklusive hydraterna av de ovan uppräknade salterna.

' Exempel på organiska aminer som kan användas i samband med övergängsmetallsalterna är alifatiska aminer såsom n-butylamin, diisopropylanfin, trietylarnin, cyklohexylamin, bensylamin, etylen- diamin, etanolamin och liknande, aromatiska aminer såsom anilin, toluidin och liknande; heterocykliska aminer såsom pyridin och lik- nande liksom afninsalter såsom dietylaminhydroklorid och liknande.

Rïed hänsyn till materialens tillgänglighet och optimalt utbyte före- drages en kombination av en övergångsmetallhalogenid och en alifatisk amin, speciellt järn(III)kloridhexahydrat och n-butylamim För maximalt utbyte av den önskade produkten har det befunnits vara effektivt att använda mer än ungefär 1,5 mol, företrädesvis ungefär 2-lO mol organisk amin per mol övergángsmetallsalt. I allmänhet kan övergångsmetallkatalysatorn användas i katalytiska mängder, ungefär 0,01 7% beräknat på antalet mol Y-omättat karboxylat, men högre koncentrationer ökar reaktionshastigheten och 10 9% eller mera kan användas med fördel.

När en katalysator för en fri radikal användes, användes unge- får ekvimolära mängder av utgångsmaterialen. Vanligtvis genomföras reaktionen i frånvaro av ett lösningsmedel men lösningsmedelsmfi inte negativt-påverkar reaktionen' såsom exempelvis koldisulfid eller kolväte- lösningsmedel såsom "mensen eller toluen kan användas. Reaktionen kan även genomföras i närvaro av en överskottsmängd av koltetrahalogeniden som lösningsmedel; överskottet kan avlägsnas och átercirkuleras.

Reaktionen genomföras vanligtvis vid ett molförhállarlde koltetra- klorid till Y-omättat karboxylat av ungefär 1:1 och 4:1.

Steg 5. 8000579-6 19 När reaktionen katalyseras med lgus sker den vid tempera- turer mellan ungefär 25-1000. När katalysatorer för fria radikaler användes genomföras reaktionen vanligtvis vid en temperatur mellan ungefär so-15o°c.

När ett övergångsmetallsalt eller ett koordinationskomplex användes som katalysator kan reaktanterna användas i ungefär ekvi- molära mängder men koltetrahalogeniden kan även användas i överskott.

Lösningsmedel erfordras inte nödvändigtvis i reaktionen men lös- _ ningsmedel, som inte negativt påverkar reaktionen eller produkten kan användas om så önskas; exempelvis kan acetonitril, dimetyl- formamid, alkoholer, alifatiska kolväten, aromatiska kolväten och, liknande användas. Alternativt kan koltetrahalogenider användas som lösningsmedel liksom som reaktionsmedel om koltetrahalogeniden är en vätska. Om man använder ett annat lösningsmedel än koltetra- halogenid föredrages ett polärt lösningsmedel eftersom utbytet i allmänhet ökas av det. Ett koordinationskomplex av ett metallsalt med en elektrondonator användes företrädesvis framför saltet i sig själv varvid butylamin är en användbar donator och järn(III)klorid- hexahydrat ett användbart salt. När ett metallsalt eller koordina- tionskomplex användes som katalysator genomföras reaktionen vanligt- vis vid en temperatur av 50-200°C, företrädesvis ungefär 70-l50°C.

Koordinationskomplexkatalysatorer användes företrädesvis framför de flesta katalysatorer för fria radikaler då de bibehåller sin aktivitet under en lång tidsperiod och dessutom kan återanvändas.

Förfarandet enligt föreliggande uppfinning, som àskàdliggöres av steg 3, innefattar basinducerad dehydrohalogenering av Y-halogen- karboxylatet B för framställning av dihalogenvinylcyklopropan- karboxylat C, över mellanprodukterna Å, 1 eller Q, vilka är använd- bara vid förfarandet och kan eller behöver inte isoleras beroende på reaktionsbetingelserna. Vid överföring av B till C elimineras 2 mol syra HX och eliminationen kan göras så att en mol åt gången ersättes. , "" ' " g _ Strukturen*has'Y-halogenkarboxyiatet~B bestäms av strukturen hos det använda materialet i stegen 1, 1' och 2.

-Förfarandet enligt steg 3 betecknar: R2 och R3 betecknar vardera väte, lägre alkyl eller fenyl; soofis79-6 20 R4, R5 och R6 betecknar väte.

R7 betecknar väte eller lägre alkyl.

Om man önskar framställa ett dihalogenvinylcyklopropankar- boxylat som lätt kan.överföras till pyretroidinsekticider av den typ.som áskâdliggöres av formlerna II och III,väljes ¥-halogen- karboxylatet så att R4, R5, R6 och R7 är väte; R2 och R3 är metyl- grupper och X är klor. Bland föreningarna av denna typ har den nya föreningën_etyl-3,3-dimetyl-4,6,6,6,6-tetraklorhexanoat befunnits speciellt användbar. _ I Naturen och mängden av den bas som användes, lösningsmedlen och temperaturen bestämmer om reaktionsprodukten blir en av mellan- produkterna å, X eller Q eller om reaktionen fortsätter hela vägen till dihalogenvínylcyklopropankarboxylatet C.

För framställning av dihalogenvinylcyklopropankarboxylatet C Hdirekt vid förfarandet enligt steg 3 reageras B med en vattenfri bas, såsom exempelvis natriumhydroxid och kaliumhydroxid, förutsatt att lösningsmedlet är vattenfritt såsom alkalimetallalkoxider så- som natriumetoxid,' natriummetoxid, natriumftybutoxid, kaliumfty butoxid och liknande, som tidigare framställts eller framställes -in situ, natriumhydrid,-natriumnaftalen och liknande. Natriumhydrid eller en alkalimetallalkoxid är speciellt användbara. Åtminstone 1,5 molekvivalenter av basen, t.ex. 2-5 molekvivalenter per mol Y-halogenkarborylat användes. Förfarandet genomföras företrädesvis i ett lösningsmedel easem metanol, etanol, t-butanol .eehliknende liksom med etrar såsom dietyleter, tetrahydrofuran,fdimetoxietan och liknande. _ _ _ 7 ' men ner funnit ett förhållandet eie- till trene-ieemerer i den slutliga produkten kan variera på ett oväntat sätt helt enkelt genom att man ändrar den använda temperaturen. När exempelvis bas- lösningsmedelskombinationen är natríum-tfbutoxid i tetrahydrofuran och reaktionen genomföres vid ungefär 00 är förhållandet cisztrans- isomerer ungefär 50:50 medan när däremot reaktionen genomföres vid ungefär rumstemperatur utgående från mellanprodukten X är förhållan- det cisztrans-isomer ungefär 10:90. I För att direkt framställa dihalogenvinylcyklopropankarboxylatet C från B, kan reaktionen genomföras i temperaturområdet 50:200°C, men företrädesvis vid 60-10000; men om natriump eller kaliumft- butoxid användes med ett eterhaltigt lösningsmedel såsom tetrahydro- gfuran kan reaktionen genomföras vid så låg temperatur som -30°C. 8000579-6 21 För att genomföra förfarandet enligt steg 3 liksom för att stanna vid mellanprodukten Ä genomföres reaktionen vid den tempera» tur som inte är högre än ungefär 25°C för att undvika bildning av X, som framställes över 2 och Y-halogenatomen i B har vanligtvis ett högt atomtal såsom brom eller jod. I allmänhet befrämjar an~ vändningen av ett aprotiskt lösningsmedel bildningen av Å och di- etyleter, tetrahydrofuran, dimetylformamid, dimetylsulfoxid och liknande kan användas. Vilken som helst av de ovan angivna baserna för framställning av dihalogenvinylcyklopropankarboxylatet C kan användas men natrium- eller kalium-lägre alkoxider, speciellt etoxider är speciellt användbara. I allmänhet användes mellan l-2 mol bas per mol Y-halogenkarboxylat, exempelvis ungefär 1,2 mol bas per mol Y-halogenkarboxylat.

För att genomföra förfarandet-enligt steg 3 så att mellans produkten X framställes från Y-halogenkarboxylatet B kan i allmän- ehet polärt aprotiskt lösningsmedel och högre temperaturer användas; en effektiv kombination är natriumetoxid i dimetylformamid vid temperaturer mellan ungefär 25-l50°C, företrädesvis 50-l50°C. Mellan- ' produkten É kan även tillverkas utgående från mellanprodukten Ä genom att den senare upphettas eller genom att man använder en syra i katalytiska mängder. Den värmeinducerade isomeriseringen kan genomföras vid temperaturer mellan ungefär 50-200°C. Vid temperaturer under ungefär 5000 sker reaktionen sakta medan icke önskade bi- produkter bildas över 200°C. Ett effektivt temperaturområde är 100-l70°C. Exempel på sura katalysatorer, som kan användas för att åstadkomma isomerisering är alifatiska syror såsom ättiksyra, propionf syra, butyrsyra, isobutyrsyra och liknande; fenoler såsom fenol, hydrokinon och liknande och Lewis-syror såsom aliminiumklorid, zinkklorid och liknande. Protonsyror föredrages i allmänhet framför Lewis-syror eftersom de ger högre utbyten. Den sura katalysen genom- föres vanligtvis i mängder av ungefär 0,05-10 molprocent katalysator gper mol Ä. Kombinationen av sur katalysator och värmebehandling ökar isomerisationsgraden. Det är inte nödvändigt att isomeriseæ ringen genomföras i närvaro av lösningsmedel men, om så önskas kan lösningsmedel.som inte negativt påverkar reaktionen eller produkten användas såsom exempelvis bensen, toluen, xylen, tetralin, petroleum- eter, dimetoxietan, di-(metoxietyl)-eter och liknande.

Förfarandet enligt steg 3 användes även för att framställa mellanprodukten Å från Y-halogenkarboxylatet B med natrium- eller kalium-t-butoxid som bas, företrädesvis i överskott med avseende på Y-halogenkarboxylatet. Lösningsmedel såsom bensen, dioxan, di- metylformamid eller tetrahydrofuran kan användas. t-butylalkohbl kan 8000579-6 22 även användas, speciellt i kombination med bensen. Reaktionen genom- föras med framgång vid temperaturer av ungefär 25-50°C.

För framställning av dihalogenvinylcyklopropankarboxylatet C, utgående från någon av mellanprodukterna Ä, X eller Ä, användes de ovan beskrivna betingelserna för framställning av C från Y-kar- boxylatet B._ Uppfinningen åskàdliggöres ytterligare medelst följande exempel, vari temperaturerna avser Celsius-grader.

Exemgel 5. » ' Syntes av etyl-2-(B,ß-diklorvinyl)-3,3-dimetylcyklonropankarboxylat A. Framställninv av etyl-3;3-dimetyl-4-nenteonat _ En blandning av 12,9 g (0,l5 mol) 3-metyl-2-buten-l-ol, 48,6 g (0,3 mol) etylortoacetat och 0,5 g hydrokinon upphettades vid 1400 i 20 timmar under omrörning. Etanolen avlägsnades genom destil- lering under upphettningen. Vid slutet av de 20 timmarna destillera- des blandningen under reducerat tryck och gav, efter att ha avlägs- nat icke reagerade etylortoacetat, 17,6 g (75 % utbyte) etyl-3,3- aimetyl-4-pentencet, k.p. 24-78°/55 mm. ' B. Tillsats av bromtriklormetan till etyl-3,3~dimetyl-4-pentenoat 50 mg azobisisobutyronitril sattes till en lösning av 1,56 g (0,0l mol) etyl-3,3-dimetyl-4-pentenoat i 5 ml bromtriklormetan.

^Blandningen upphettades i 10 timmar vid l30°. Icke reagerad brom- triklormetan avlägsnades och återstoden destillerades under redu- cerat tryck och gav 3,2 g (89 % utbyte) etyl-4-brom-6,6,6-triklor- 3,3-aimetyinexenoat, k.p. 102-1o5°/b,1 mm. ' Analys:' I - Beräknat fbr Cl0Hl6BrCl302: C 33,88 H 4,55 5 Funnet: C 33,83 H 4,35 mur 8 PPm (Ccl4)3 4149 (q: un! 4908 (qf 23)! 3,29 (S, IH), 3,32 (Ö, IH), 2,42 (q, ZH), 1,35-1,13 (M, QH).

C. Samtidig cykligering och dehydroklorgrinq En lösning av 709 mg (2 mmol) etyl-4-brom-6,6,6-triklor-3,3- 'dimetylhexanoat i 5 ml vattenfri tetrahydrofuran sattes droppvis till en suspension av 448 mg (4 mmol) kalium-t-butoxid i 15 ml tetrahydrofuran och blandningen upphettades under áterflöde i 2 tim- mar. Blandningen fick därefter kallna och ytterligare 220 mg kalium-t-butoxid tillsattes. Blandningen upphettades under återflöde i l timme. Därefiter tillsattes ytterligare 110 mg kalium-t-butoxid och blandningen upphettades åter under återflöde i 1 timme. Bland- ningen hälldes i isvatten och extraherades med dietyleter. Eter- eitraktet torkades över magnesiumsulfat, etern avlägsnades genom destillering och återstoden destillerades under reducerat tryck och 23 8000579-6 gav 330 mg (70 % utbyte) etyl-2-(B,B-diklorvinyl)-3,3-dimetyl- cyklopropankarboxylat, k.p. 860/0,5 mm. analys: nmu-8 ppm (cc14)= 6,22 (a, 0,5H), 5,56 (a, o,5H), 4,05 (b.q., 2H), 2,35-1,05 (m, llH). ir (em“1)-3060, 1730, 1615, 1230, 1182, 1145, 1120, 1087, 925, 860, 817, 790, 765, 702, 650.

Exemnel 4.

Syntes av etyl-2-(B,ß-dibromvinyl)-3,3-dimetylcyklopropankarboxylat A. Tillsats av koltetrabromid till etyl-3,3-dimetyl-4-pentenoat 50 mg azobisisobutyronitril sattes till en blandning av 1,56 g (0,0l mol) etyl-3,3-dimetyl-4-pentenoat och 3,32 g (0,0l mol) koltetrabromid. Blandningen upphettades i,5 timmar vid l20° under argonatmosfär. Blandningen fick därefter kallna och renades genom kolonnkromatografi med en silikagelkolonn och en blandning av bensen och hexan i förhållandet 1:1 som elueringsmedel. Kbncentrationen av eluanten gav 3 g (60 % utbyte) etyl-4,6,6,6-tetrabrom-3,3-di- metylhexanoat.

Analys: Beräknat för CloHl6Br402: C 24,62 H 3,31 Br 65,51 Funnet: C 24,87 H 3,25 Br 65,60 nmr 5 ppm (cc14)= 4,35 (q, 1H), 4,07 (q, an) 3,55 (m, zu), 2,43 (q, 2H), 1,40-1,15 (m, 9H).

B. Samtidig cykliserigg och dehydrobromeríng _ Till 1,46 g etyl-4,6,6,6-tetrabrom-3,3-dimetylhexanoat i 16 ml etanol sattes droppvis 5 ml av en etanollösning innehållande 0,62 g natriumetoxid. Blandningen kyldes i is under tillsatsen.

Blandningen uppvärmdes till rumstemperatur och omrördes i 6 timmar.

Ytterligare 2,5 ml etanolhaltig natriumetoxid (ungefär 0,3 g) till- sattes och blandningen omrördes ytterligare 12 timmar. Blandningen hälldes_därefter i isvatten och extraherades med dietyleter. Återlösningen torkades över magnesiumsulfat och destillerades och gav 0,77 g (79 % utbyte) etyl-2-(ß,ß-dibromvinyl)-3,3-dimetylcyklo- propankarboxylat, k.p. 98-l0l°/04 mm.

Analys: - Beräknat för Cl0Hl4Br202: C 36,84 H 4,33 Br 49,02 7 Funnet: C 37,07 H 4,40 Br 49,27 nmr 6 ppm (cc14)= 6,12 (a, in), 4,08 (q, 2H) 2,20-1,40 (m, za), 1,37-1,10 (m, 9H). ir (=m'1)= 1725, 1223, 1175, 855- too, 762. 80ÛÛ579E6 24 Exemgel 5. fiyntes av etyl-3.3-dimetyl-4-pentenoat g. Med fenol som katalysator En blandning av 43 g (0,5 mol) 3-metyl-2-buten-l-ol, 97 g (0,6 mol) etylortoacetat och 7,0 g (0,075 mol) fenol upphettades vid 135-l40° under omrörning i 9-10 timmar. Etanolen destillerades efrån blandningen när reaktionen pågick. När utvecklingen av etanol upphört avbröts upphettningen och blandningen fick kylas till rums- temperatur. Blandningen upphettades därefter i dietyleter och den eterhaltiga lösningen behandlades med lN saltsyra för sönderdelning av icke reagerad etylortoacetat; Den eterhaltiga lösningen tvätta- des därefter succesivt med en mättad vattenhaltig lösning av natriumdikarbonat och vatten och torkades därefter över magnesium- 'sulfat. Den torkade lösningen koncentrerades och destillerades *under reducerat tryck och gav 60,8 g (78 % utbyte) etyl-3,3-dimetyl- 4-pentenoat, k.p. 57-60°/ll mm, Analys: gnmr 6 ppm (cc14)= 6,15-5,60 (a;a., in), 5,15-4,68 (m, 2H), 4,02 (q, 2H), 2,19 (S, 2H), l,45fl,O5 (m, QH). ir (cm'1)= 3090, 1740, 1640, 137o, 1240, 1120, 1030, 995, 910.

B. Med andra katglysatorer Med de sätt som àskådliggöres i exemplen l-A och 5-A an- vändes även med framgång följande katalysatorer vid framställning av etyl-3,3-dimetyl-4-pentenoatš borsyra, fosfonsyra, isobutyrsyra, kvicksilveracetat och hydrokinon.

C. Utan katalvsator _ _ 1 En blandning av 4,3 g 3-metyl-2-buten-l-ol och 8,1 g etyl- ortoacetat upphettades under omrörning. Temperaturen ökades sakta från rumstemperatur till l65° under 2 timmar varunder 2,21 g etanol hopsamlades. Temperaturen bibehölls vid l65° i 26 timmar varunder _ytterligare 1,52 g etanol hopsamlades. Reaktionsblandningen fick därefter kallna och utspäddes med dietyleter. Eterlösningen tvätta- des successbt med utspädd saltsyra, mättad vattenhaltig natriumbi- karbcnat och.mättad vattenhaltig natriumklorid. Den tvättade lös- ningen torkades över magnesiumsulfat och destillerades och gav 4,03 g (52 % utbyte) etyl-3,3-a1mety1-4-penrenoaf, k.p. ao-85°/52 mm.

D. Över 1,1-dietoxi-l-(3-metyl-2-buten-1-yloxi)-etan (mellanprodukt W) gl. Framställning av 1,l-dietoxi-1-(3-metyl-2-buten-1-yloxi)-etan _ En blandning av 4,3 g 3-metyl-2-buten-l-ol och 16,2 g etyl- ortoacetat upphettades under omrörning. Temperaturen ökades sakta till l2Q° varundèr 1,8 g etanol utvecklades och avlägsnades. Upp- 25 8000579-6 hettningen fortsatte vid 1200 i 30 minuter och reaktionsblandningen destillerades därefter-till, efter att ha avlägsnat 8,5 g oreagerad etylortoacetat (k.p. 50-65°/57 mm), 4,25 g l,l-dietoxi-l-(3-metyl- 2-butenpl-yloxi)-etan, k.p. 75-76°/6 mm.

Analys: A Beräknat för CllH22O3: C 65,31 H 10,96 Funnet: C 65,52 H 10,74. 2. Framställning av etyl-3,3-dlmetyl-4-ngptenoat En blandning av 2,02 g 1,lédietoxi-1-(3-metyl-2-buten-l- yloxi)-etan och 20 g fenol upphettades i 12 timmar vid 150-l60° varunder etanol utvecklades. Destillation av återstoden gav l,l2 g (72 % utbyte) etyl-3,3+aimety1f4-penxemoat, k.p. 80-83°/57 mm.

På samma sätt upphettades i frånvaro av fenol 2,02 g l,l-di- etoxi-1-(3-metyl-2-butenèl-yloxi)-etan i 20 timmar vid 150-l60°.

Destillation gav därefter 1,06 g (86 % utbyte) etyl-3,3-dimetyl-4- pentenoat, k.p. 87-89°/62 mm.

Exemgel 6.

Syntes av andra Y-omättade karboxylat Genom sätten, som åskádliggöres i exemplen l-A och 5-A fram- ställdes följande Y-omättade karboxylat och karakteriserades: A. Etyl-2,3,3-trimetyl-4-pentenoat, k.p. 90-92°/45 mm.

Analys; nmr 3 ppm (CCl4): 6,10-5,55 (d.d., lH), 5,10-4,70 (mo 2H)1 4105 (qv 2H)| 2925 (qi lH)v 1922 (ts 3H)1 1v20'0¶95 (mv 9H)- B. E:31-2-metil-3-fenyl-4-Rentemomf, k.p. 1o4°/1,5 mm.

Analys: nmr 5 ppm (CCl4): 7,12 (b.s., 5H), 6,30-4,80 (m, 3H), 4,26-3,20 (m, 3H), 3,00-2,50 (m, 1H), 1,40-0,78 (m, 6H). c. Etyl-2,3-aimetyl-4~gemtenmat, x.p. 9o-92°/65 mm.

Analys: e nmr 8 ppm (cc14)= 5.854,3? (m, m), s,o4-4,78 (m, 2H), 4992 (Q: 2H)1 2v56“la98 (my 2H)1 1122 (to 3H)s l120“0v88 (mv 6H)- D. Metyl-2-etyl-3.3-aimetyl-4-pemtenøat, x.p. 91-94°/45 mm.

Analys: nmr 5 ppm (cc14)= 5,78 (d.d., ln), 5,13-4,70 (m, an), 3,61 (S, 3H), 2,32-1,98 (m, ln), 1,90-1,20 (m, zu), 1,02 (S, sn), 0,80 (b.t., BH). ' E. Etyl-Q-fenyl-4-pentenoat, k.p. 76-77°/0,2 mm.

VF. Evyl-3-metyl-4fp§g¿§g°at. k.p. 85-89°/63 mm.

G. Etyl-2,1,3-trimetyl-4-hexenoat, k.p. 97-99°/37 mm. 80ÛÛ57_9“6 . 26 H. Etyl-2,3.3,5-tetrametyl-4-hexenoat, k.p. ll5-ll7°/40 mm. ;._Etyl-2,3.3-trimetyl-4-neptenoam, k.p. 120-122°/45 mm.

J._Etyl-2,3.3,-trimetyl-4-oktggoat, k.p. 128-1310/40 mm.

§. Metyl-2-etyl+3,3-dimetyl-4-hexenoat, k.p. 97-l0O°/30 mm.

L. Efyl-3,3-aimecyl-4-hememoat, k.p. 103-1o5°/57 mm." M. Etyl-3,3-aimemyl-4-heptenoam, k.p. 103-1o7°/38 mm.

N. Etyl-3,3-aimevyi-4-oktenoar, k.p. 114-116°/33 mm. _ 0. Etyl-3.3.5~trimgtyl-4-hexenoat, k.p. lO0-1040/45 mm.

P. Emylffi-mykiomëmfiyl-3,3-aimetyl-4-mentenoat, k.p. 119-123°/15 mm.

O. Etyl-3,3,6-trimetyl-4-heptenoat, k.p. 90-930/30 mm. t R. Etyl-3,3,5-trimemyl-4-heptenmat, k.p. 1oo-1o4°/2o mm.

S. Bensyl-3;3-dimetyl-4-pentenoat Enligt exempel l-B fick 810 mg bensylalkohøl reagera med 1122 mg etyl-3,3~dimetyl-4-pentenaat i närvaro av 48 mg natrium- etoxid i 30 ml toluen och gav 1,0 g (65 % utbyte) bensy1-3,3-dimetyl- 4-pentemoat, k.p. 92-98°/b,l mm.

Analys; Beräknat för Cl4Hl8O2: C 76,49 H 8,51 Funnet: _ C 76,79 H 8,25. nmr 5 ppm (cc14)= 7,29 (b.s., 5H), 5,84 (a.a., 1H), 5,05 (s, 2H), '5,o5-4,70 (m, 2H), 2,22 (S, 2H), 1,06 (5, sn).

Exemnel 7. l Syntes av etyl-4,6,6,6-tetrahalogen-3,3-dïmetylhexanoat genom .tillsats av koltetrahaløgenider till etxl-2,§-dimgtll-4-gentenoat A. millsats av koltetrakloria 1 närvaro av järn(III)k1oria, bumyl- ~amin~nch.acetenitril Exempel 2-A upprepades (1) med acetonitril sam lösningsmedel i stället för dimetylformamid och (2) utan lösnipgsmedel och gav etyl-4,6,6,6-tetraklor-3,3-dimetylhexanoat i 82 $_resp. 72 % utbyte. 8000579-6 27 B. Tillsats av koltetrabromid i närvaro av järn(III)klorid, butylamin och dimetylformamid Enligt sättet exempel 2-A tillsattes 3,32 g (10 mmol) kol- tetrabromid till 1,56 g (10 mmol) etyl-3,3-dimety1~4-pentenoat och gav 2¿9 g (60 % utbyte) etyl-4,6,6,6-tetrabrom-3,3-dimetylhexanoat, - k.p. 1440/0,2 mm.

C. Tillsats av bromtriklormetan i närvaro av järn(III)k1orid, butylamin och dimetylformamid Exempel 7-B upprepades med 2,0 g (10 mmol) bromtriklor-_ metan i stället för koltetrabromíd och gav 3,1 g (70 % utbyte) etyl-4-brom-6,6,6-triklor-3,3-dimetylhexanoat, k.p. 1280/0,25 mm.

D. Tillsats av koltetraklorid i närvaro av järn(III)klorid, butylamin och dimetylformamid * En blandning av 94,5 mg (0,35 mmol) jarn(III)k1oriahexahyaret, l02 mg (1,4 mmol) butylamin, 1,2 ml dimetylformamid, 780 mg (5nmol) etyl-3,3-dimetyl-4-pentenoat och l,54 g (10 mmol) koltetraklorid i ett förseglat'kärl upphettades i 15 timmar vid 1200. Innehållet i röret kyldes till rumstemperatur och späddes med koltetraklorid till en slutlig volym av 5 ml. Gaskromatografisk analys av lösningen visade att etyl-4,6,6,6-tetraklor-3,3-dimetylhexanoat hade fram- ställts 1 95 % utbyte.

E. And tillsatser av koltetraklorid i närvaro av andra salter och utylamin Exempel 7-D upprepades med var och en av järn(II)klorid, 'koppar(I)klorid och koppar(II)cyanid i stället för järn(III)klorid och gav etyl-4,6,6,6-tetraklor-3,3-dimetylhexanoat i 82 %, 76 % resp 72 % utbyte (genom gaskromatografisk analys.

En upprepning av exempel 7-D med 690 mg absolut etanol i stället för dimetylformamid gav i 80 % utbyte etyl-4,6,6,6-tetra- klor-3,3-dimetylhexanoat.

F. Tillsats av kgltetraklorid i närvaro av bensollperoxid En blandning av 3,12 g (0,02 mol) etyl-3,3-dimetyl-4-pentenoat, 30 ml koltetraklorid och 50 mg bensoylperoxid i ett tryckkärl upp- hettades i 4 timmar vid 1400. Kärlet kyldes¿ ytterligare 50 mg bensoylperoxid tillsattes och kärlet upphettades åter vid l40° i 4 timmar. Efter kylning till rumstemperatur tvättades blandningen succesivt med mättad vattenhaltig natriumbikarbonat och vatten.

Blandningen torkades över magnesíumsulfat och destillerades och gav 4,56 g (74 % utbyte) etyl-4,6,6,6-tetraklor-3,3-dimetylhexanoat, k.p. 107-1o8°/0,3 mm. sooo579-6 28 G. Fotokatalyserad tillsats av koltetrabromid En blandning av etyl-3,3-dimetyl-4-pentenoat (O,78-g) och koltetrabromid (3,32 g) renades kontinuerligt med argon, bestrålades med en 200 W synlig ljuskälla i 10 timmar vid rumstemperatur. Den erhållna mörkbruna oljan renades genom kolonnkromatografi och gav 1,46 g (59,8 % utbyte) etyl-4,6,6,6-tetrabrom~3,3-dimetylhexanoat.

Exempel 8. _ i Tillsats av koltetrahalider_till andra Y-omättade karboxylater A. Etvl-4,6,6,6-tetraklor-2,3,3-trimetylhexanoat En blandning av-1,36 g (8 mmol) etyl-2,3,3-trimetyl-4- pentenoat, 20 ml koltetraklorid och 50 ml bensylperoxid satsades i ett tryckkärl. Kärlet renades med argon, förseglades och upphettades i 5 timmar vid 130-l40°. 5 timmar därefter kyldes kärlet, ytter- ligare 50 mg bensoylperoxid tillsattes, reaktorn omrenades, förseg- lades åter och-upphettningen fortsatte tills en total mängd av 200 mg bensoylperoxid tillsatts_och 20 timmars upphettningstid hade förflutit. Blandningen fick därefter kallna, tvättades därefter succesivt med mättad vattenhaltig natriumbikarbonat och mättad vattenhaltig natriumklorid och torkades därefter över magnesium- sulfar. nastillaxion gav 1,81 g (70 % utbyta) afy1-4,6,6,6-tetra- klar-2,3,3-trimatylnexanoax, k.p. 106-1o7°/0,3 mm. mmm 5 ppm (cc14)= 4,43-3,85 (m, 3H), 3,45-3,00 (m, 2H), 2,97-2,63 e(m, lH), 1,35-0,95 (m, l2H). samma praaukt framställdes (49 % uxbyte) 1 en liknanae reak- tion med järn(III)kloridhexahydrat, nfbutylamin och dimetylformamid i stället för bensoylperoxid.

B. Etzl-4,6,6,6-tetraklor-Q-metvlhexanoat Enligt det sätt som beskrivits i exempel 8-A reagerades etvl-Sfmetyl-4-pentenoat, koltetraklorid och bensoylperoxid och gav etyl-4,6,6,6-tetraklor-3-metylhexanoat (63 % utbyte), k.p. 103-lO5°/Q 0,4 mm.

Analys: ' nmr 8 ppm (CCl4): 4,60-4,30 (m, lH), 4,11 (q, 2H), 3,25-3,00 (m, 2H), 2,75-2,10 (m, êfl), 1,25 (t, 3H), 1,22-0,95 (m, BH).

Denna produkt framställdes även i 40 % utbyte med hjälp av järn(III)kloridkatalysatorsystemet, som åskâdliggöres i exempel i?-D. ' C. Etyl-4-brom-6,6,6-triklor-2,§,}-trimetxlhexanoat En blandning av 1,70 g (0,0l mol) etyl-2,3,3~trimetyl-4- pentenoat, 5 ml bromtriklormetan och 50 mg bGflSYlP9T°Xifl åferflödês- kokades kraftigt i 10 timmar i argonatmosfär. Blflndningen destille- rades därefter och gav 3,0 g (8li% utbyte) etyl44-brom-6,6,6-tri- 8000579-6 29 klor-2,3,3~trimetylhexanoat, k.p; ll54l2O°/0,5 mm.

Analys: nmr Ö ppm (CCl4): 4,60-3,80 (m, SH), 3,70-3,10 (m, ZH), 3,10-2,70 (m, IH), 1,60-0,95 (m, l2H).

D. Etyl-4-brom-6,6,6-triklor-3-metylhexanoat Enligt det sätt, som beskrivits i exempel 8-C reagerades etyl-3-metyl-4-pentenoat, brómtriklormetan och bensoylperoxid och gav etyl-4-brom-6,6,6-triklor-3-metylhexanoat (55 % utbyte), k.p. 110-113°/0,5 mm.

Analys: nmr 8 Ppm (Ccl4): 4965“4s3Ö (ms lH)¶ 4914 (qv 2H)1 3945-3910 (ms 2H)- 2,65-2,10 (m, 3H), 1,24 (t, 3H), l,25-0,95 (m, 3H).

Enligt det sätt som beskrivits i exempel 8-A framställdes även följande föreningar med bensoylperoxid som katalysator: E. Etyl-4.6,6,6-tefraklor-2.3-qggçtyihexanoat, k.p. 95-98°/0,3 mm Analys: nmr ppm (cc14)= 4,52-4,20 (m, 1H), 4,06 (k.p., 2H), 3,20-3,00 (m, zu), 2,75-1,82 (m, 2H), 1,40-0,91 (m, 9H).

F; Etyl-4,6.6,6-tetrakior-3-fenylhexanøat, k.p. 143-145°/b,3 mm Analys: nmr 5 ppm (cc14)= 7,50-7,15 (m, su), 4,85-4,34 (m, ln), 4,33-3,80 ,(m, 2H), 3,78-3,42 (m, lH), 3,40-2,60 (m, 4H), 1,37-0,95 (m, BH).

G. Etyl-4,6,6,6-tenraklor-2-metyl-3-fenyinexanoat, k.p. 160-165°/1,om Analys: nmr S ppm (cc14)= 7,45f7,oo (m, sn), 4,75-4,30 (m, ln), 4,22-2,20 (m, 6H), 1,42-0,64 (m, 6H).

H. metyi-4,6,6,6-tetrakior-2-etyi-3,3-aimetyihexanoat, k.p. 93-97°/- 0,2 mm Analys: nmr S ppm (CCl4): 4,10 (d.d., 1H), 3,67 (s, SH), 3,45-2,30 (m, 3H), 8 1,95-1,20 (m, 2H), 1,20-0,70 (m, 9H).

Enligt det sätt som beskrivits i exempel 8-A framställdes följande föreningar med det ovan beskrivna järn(III)kloridhexa- hydratkatalysatorsystemet: I. Bensyl-4,6,6,6-tetraklor-3,3-dímetylhexanogt Analys: Beräknat för Cl5H18Cl4O2: C 48,42 H 4,88 Cl 38,11 Funnet: C 48,69 H 5,13 Cl 38,42 nmr Å ppm (CClÅ): 7,22 (b.s., SH), 4,98 (s, 2H), 4,31 (@.d., la), 3,32-2,80 (m, an), 2,58 (a, ln), 2,28 (a, 1H), 1,17 (s, 3H), 1,03 (S, 3H)- 8000579-6 30 Exomgel 2. _ Direkt SYfl$@S_aV etyl-2-(ß,B-diklorvinyl)-3,3-dimetylcyklopropan- Eååhgëxlaf fran eïyl-4,6,6,6-tetraklor-3,3-dimetylhexanoat A. Med kalium-t-butoxid i tetrahydrofuran _ En lösning ev 1,8 e (5,8 mmol) etyl-4,6,s,s-tetrek1er-3,3- dimetylhexanoat i 2 ml vattenfri tetrahydrofuran sattes droppvis till en suspension av 1,3 g.(ll,6 mmol) kalium-t-butoxid i 20 ml vattenfri tetrahydrofuran. Blandningen omrördes i l timme vid rums- temperatur. ytterligare 0,65 g (5,8 mmol) kelium-te-butexia till- sattes därefter och blandningen upphettades under återflöde i 2 timmar. Blandningen fick kallna, hälldes i isvatten och den vattenf haltiga blandningen extraherades med dietyleter. Efter att ha torkats över magnesiumsulfat destillerades eterlösningen och gav e 0,93 g (68 % utbyte) etyl-2-(B,ß-diklorvinyl)-3,3-dimetylcyklopropan- karbexylet, lap. 7o-72°/o,l mm.

B. Med netrium-t-butexii i tetrenyarofuren En suspension av 2,11 g (0,0l1 mol)_natrium-t-butoxid i 40 ml vattenfri tetraliyarefuren kylaee till o° een till den kalle eue- pensionen sattes droppvis en lösning av 1,55 g (0,005 mol) etyl- 4,6,6,6-tetraklor-3,3-dimetylhexanoat i 10 ml vattenfri tetrahydro- furan. När tillsatsen var fullständig omrördes blandningen i 2 timar vid ungefär 00. Den kalla blandningn.neutraliserades genom -av en díetyleterlösning av saltsyra. Lösningen filtrerades och filtratet späddes med dietyleter. Eterlösningen tvättades med vatten, torkades över magnesiumsulfat och destillerades och gav 1,08 g (91 % utbyte) av en blandning av gig och trggggetyl-2-(B,ß-diklor- vinyl)-3,3-dimetylcyklopropankarboxylat, k.p. 63-66°/0,2 mm.

Cisztranseförhàllandet befanns vid nmr-spektroskopisk analys vara 1:1. c. 'Mea neirium i etanol Till en kall lösning av 1,01 g (44 mmol) natriummetall i 80 ml absolut etanol sattes droppvis under kylning med is, 20 ml av en etanollösning innehållande 6,2 g (20 mmol) etyl-4,6,6,6-tetra-' klor-3,3-dimetylhexanoat. Efter tillsatsen omrördes blandningen l timme vid rumstemperatur, upphettades därefter under återflöde i 0,5 timmar. Blandningen kyldes därefter till 0° och neutrali- serades genom droppvis tillsats av saltsyra i etanol. Den neutrala .blandningen filtrerades och filtratet koncentrerades till 1/10-del :av sin ursprungliga volym. Den koncentrerade blandningen späddes 8000579-6 31 med dietyleter och den eterhaltiga lösningen tvättades successüü med mättad vattenhaltig natriumbikarbonat och natriumklorid. Den tvättade lösningen torkades över magnesiumsulfat och destillerades och gav 4,47 g (94 % utbyte) etyl-2-(B,B-diklorviny1)3,3-dimetyl- cyklopropankarboxylat, k.p. 72-740/0,4 mm. Cis-trans-fördelningen befanns vid gaskromatografisk analys vara 34 % cis, 66 % trans.

D. Med kalium i etanol 20 ml av en lösning innehållande 3,10 g (10 mmol) etyl-4,6,6,6 tetraklor-3,3-dimetyl i absolut etanol sattes droppvis, under kyl- ning, till en kall lösning av 860 ml (22 mmol) kalium i 80 ml abso- lut etanol. När tillsatsen var fullständig omrördes blandningen i 1 timme vid rumstemperatur, upphettades därefter under àterflöde ii 0,5 timmar. Blandningen behandlades såsom beskrivits i exempel 9-C och gav 2,30-g (96 % utbyte) etyl-2-(B,B-diklorvinyl)-3,3-dimetyl- cyklopropankarboxylat som genom gaskromatografisk analys visade sig innehålla 26 % cis-föreningar och 74 % trans-föreningar.

E. Med natrium i etanol .Exempel 9-D upprepades med användning av en lösning av 575 mg (25 mmol) natrium i 80 ml absolut metanol vartill 20 ml av en lös- ning av 3,1 g (10 mmol) etyl-4,6,6,6-tetraklor-3,3-dimetylhexanoat 2 i absolut metanol tillsattes. Produkten utgjorde 2,09 g (93 % ut- kbyte) metyl-2-(ß,ß-diklorvinyl)-3,3-dimetylcyklopropankarboxylat, k.p. 68-70°/0,2 mm, som genom gaskromatografisk analys befanns vara 23 % cis, 77 % trans.

F. Med kalium i metanol Exempel 9-D upprepades med en lösning av.86O mg (22 mmol) kalium.i 80 ml absolut etanol vartill 20 ml av en lösning av 3,1 g (10 mmol) etyl-4,6,6,6-tetraklor-3,3-dimetylhexanoat i absolut metanol sattes. Produkten utgjorde 2,13 g (95 % utbyte) metyl- 2-(B,ß-diklorvinyl)-3,3-dimetylcyklopropankarboxylat, vilken vid gaskromatografisk analys befanns vara 25 % cis, 75 % trans.

Exemnel 10.

Syntes av etyl-6,6,6-triklor-3,3-dimetyl-4-hexanoat (mellanprodukt Å) 2 ml av en lösning av vattenfri tetrahydrofuran innehållande 709 mg (2 mmol) etyl-4-brom~6,6,6-triklor-3,3-dimetylhexanoat sattes droppvis till en suspension av 163 mg (2,4 mmol) natriumetoxid i 20 ml vattenfri tetrahydrofuran. Blandningen omrördes vid rumstem- peratur i ungefär 16 timmar, hälldes i ísvatten och den kalla vattenf sooos79-6 32 haltiga blandningen extraherades med dietyleter. Extraktet torkades över magnesiumsulfat och destillerades därefter och gav 448 mg (sz % utbyte) etyl-s,6,6-trikiør-3,3-aimetyi-4-hexenoat, k.p. 83-85°/0,1 mm.

Analys: g _ Beräknat för ClOHl5Cl3O2: C 43,90 H 5,53 Cl 3&,87 Funnat: f C 44,12 H 5,35 Cl 38,11 nmr ppm (0014): 6,13 (q, 2H), 4,07 (q, 2H), 2,29 (S, 2H), 1,50-1;oo (m, 9H).

,Exemge1 ll.

Syntes av etyl-4,6,6-triklor-3;3-dimetyl-5-hexanoat (mellanprodukt 1) A. Från etyl-4,6¿6,6-tetraklor-3,3-dimetylhexanoat l. Med natriumetoxid 'En lösning av 2,04 g natriumetoxid i 60 ml dimetylformamid sattes till en varm lösning (1400) av 3,1 g etyl-4,6,6,6-tetra- klor-3,3-dimetylhexanoat i 20 ml dimetylformamid. Blandningen bi- behölls vid 1400 i 2 timmar, kyldes därefter till Oo, neutrali- serades med torr klorväte och hälldes i isvatten. Den vattenhaltiga blandningen extraherades med eter och extraktet tvättades succes- sivt med mättad vattenhaltig natriumbikarbonat och natriumklorid.

Det tvättade extraktet torkades över magnesiumsulfat och destille- rades och gav 1,81 g (77 % utbyte) etyl-4,6,6-triklor-3,3-dimetyl- 5-hexenoat, k.p. 98-1o1°/0,6 mm. 2. Med 1,5-diazabicyklo(3.4.0.)nonen-5 En lösning av 1,42 g etyl-4,6,6,6-tetraklor-3,3-dimetyl- hexanoat i 10 ml vattenfri dimetylformamid sattes droppvis under 0,5 timmar till en omrörd lösning av 1,58 g l,5-diazabicyklo(3.4.0)- nonen-5 i lO ml vattenfri dimetylformamid, som hölls vid OG. Bland- ningen omrördes ytterligare 2 timmar utan kylning, hälldes i is- vatten och den vattenhaltiga blandningen extraherades med dietyl- eter; Eterextraktet tvättades med vatten, torkades över magnesium- sulfat och destillerades och gav en vätska med kokpunkt 87-900/0,12 mm, som vid nmr-spektralanalys befanns bestå av 800 mg etyl-4,6,6- triklor-3,3-dimetyl-5-hexenoat och 160 mg etyl-6,6,6-trik1or-3,3- dimetyl-4-hexenoat. Det kombinerade utbytet var 88 %. 8ÛOÛ579~6 33 B. Genom omordning av etyl-6,6,6-triklor-3,3-dimetyl-4-hexenoat (mellanprodukt å) l. Genom uppvärmning En lösning av 547 mg (2 mmol) etyl-6,6,6-triklor-3,3-dimetyl- 4-hexenoat i 2 ml tetralin upphettades vid l50° i 24 timmar under argonatmosfär och destillerades därefter och gav 356 mg (65 % utbyte) asyl-4,6,6-trikior-3,3-dimetyi-5-hexenoac, k.p. 88-9o°/0,2 mm.

Analys: Beräknat för CIOHISCIBO2: C 43,90 H 5,53 Cl 38,87 Funnet: C 44,18 H 5,39 Cl 38,65 nmr ä ppm (cc14)= 5,96 (a, ln), 4,85 (a, m), 4,06 - (q, 211), 2,41 (a, m), 2,23 (a, in), 1,23 (t, 311), 1,11 (s, an). ir (KBr, cm"l): 1735, 1613.

Samma produkt framställdes även på liknande sätt genom upp- hettning i inert atmosfär antingen med bis-(2-metoxietyl)-eter som lösningsmedel eller utan lösningsmedel. 2. Med syrakatalysatorer Omfördelningen av samma mellanprodukt Ä till samma mellan- produkt X genomfördes även (1) genom upphettning av 547 mg av mellanprodukten X med 30 mg isobutyrsyra i xylen under áterflöde i argonatmosfär i 6 timmar och (2) genom omrörning av 247 mg av .mellanprodukten §_med 30 mg aluminiumklorid vid rumstemperatur i 24 timmar.

Exempel 12.

Syntes av etyl-2-(ß,ß,ß-trikloretyl)-3,3-dimetyloyklopropankarboxy- lat (mellanprodukt Å) En lösning av natrium-t-butoxid framställdes genom upplös- ning av 380 mg natrium i en blandning av 60 ml t-butanol och 30 ml bensen under det att blandningen skyddades från fukt. Till denna lösning sattes, vid rumstemperatur, 3,1 g (0,0l mol) etyl-4,6,6,6- tetraklor-3,3-dimetylhexanoat och blandningen omrördes i 2 timmar.

Ett överskott torr klorväte tillsattes och blandningen späddes med vatten och extraherades med dietyleter. Eterextraktet tvättades succesivt med mättad vattenhaltig natriumbikarbonat och natrium- klorid. Det tvättade extraktet torkades över magnesiumsulfat och destillerades och gav 2,03 g (74 % utbyte) etyl-2-(ß,ß,ß-triklor- etyl)-3,3-dimetylcyklopropankarboxylat, k.p. 78-800/0,1 mm. 2 sooosve-6 34 Analys: Beräknad för Cl0Hl5Cl3O2: C 43,90 H 5,53 Cl-38,87 Funnet: ' C 43,80 H-5,41 Cl 38,87. mmrå ppm (0014): 4,03 (a.q., za), 3,1-2,7 (m, en), 2,1-1,5 (m, za), 2,1-1,5 (m, an), 1,35 (s, en), 1,34 (at, 311).

På samma satt fmamstänaes även samma mellmnproaukt _z_ från etyl-4-brom-6,6,6-triklor-3,3-dimetylhexanoat.

Exemnel lå.

Syntes av etyl-2-(B,B-diklorvinyl)-3,3-dimetylcyklopropankarboxylat från mellanprodukterna Ä, X och Q.

A. Från etyl-6,6,6-triklor-3,3-dimetyl-4-hexenoat (mellanprodukt Ä) En_lösning av 410 mg etyl-6,6,6-triklor-3,3-dimetyl-4-hexenoat i l,5 ml vattenfri tetrahydrofuran sattes droppvis under omrörning till en suspension av 202 mg kaliumst-butoxid i 20 ml vattenfri tetrahydrofuran¿ Blandningen upphettades under återflöde under om- rörning i 3 timmar och hälldes därefter i isvatten. Den vattenhaltiga blandningen extraherades med dietyleter; eterextraktet torkades över magnesiumsulfat och destillerades och gav 281 mg (79 % utbyte) etyl- 2-(ß,ß-diklorvinyl)-3,3-dimetylcyklopropankarboxylat, k.p. 72-74°/0,2 mm.

B. Från etyl-4,6,6-tniklor-3,3-dimetyl-5-hexenoat (mellanprodukt I) 1. med matfium i etanol En lösning av 547 mg (2 mmol) etyl-4,6,6-triklor-3,3-dimetyl~ 5-hexenoat i 2 ml etanol sattes droppvis under omrörning till en lösning av 57 mg (2,5 mmol) natrium i_1O ml absolut etanol. Bland- ningen omrördes i rumstemperatur i 5 timmar, kyldes med is och neutraliserades därefter genom tillsats av en lösning av klorväte i vattenfri etanol. Blandningen koncentrerades till 1/lO-del av sin ursprungliga volym genom att etanolen avlägsnades genom destillering och 50 ml dietyleter tillsattes. Blandningen hälldes i isvatten, ' skikten separerades och de eterhaltiga skiktet tvättades successivt med mättad vattenhaltig natriumbikarbonat och natriumklorid. Den (tvättade eterlösningen torkades över magnesiumsulfat och destille- grades och gav 436 mg (92 % utbyte) etyl-2-(ß,ß-diklorvinyl)-3,3- dimetylcyklopropankarboxylat, k.p. 75-760/0,25 mm. Gaskromatografisk analys visade att cisztrans-förhållandet var ungefär 2:8. ïransiso- merens nmrßspektrum karakteriserades genom absorptionsmönstret: (6 ppm; cc14) 5-36 (a, m), 4,05 (mq, za), 2,12 (ma, m), 1,47 (d, lH), 1,50-l,l0 (m, 9H); medan specifik absorbtion beroende på cisisomeren observerades vid 6,22 (d) och 2,35-2,10 (m). 8000579~6 35 2. Med natrium-t-butoxid i tetrahydrofuran -En lösning av 547 mg (2 mmol) etyl-4,6,6-triklor-3,3-dimetyl- 5-hexenoat i 2 ml torr tetrahydrofuran sattes droppvis till en suspension av 288 mg (3 mmol) natrium-t-butoxid i lO ml torr tetra» hydrofuran. Blandningen omrördes vid rumstemperatur i 2 timmar och hälldes därefter i isvatten. Den vattenhaltiga blandningen extra- herades med trietyleter och eterextraktet torkades över magnesium- sulfat. Det torkade extraktet destillerades och gav 427 mg (90 % utbyte) etylf2-(ß,B-diklorvinyl)-3,3-dimetylcyklopropankarboxylat, k.p. 78-790/0,35 mm. Gaskromatografisk analys visade att cisztrans- förhållandet var ungefär 1:9. ' A C. Från etyl-2-(ß,ß B-trikloretyl)-3,3-dimetylcyklopropankarboxylat (mellanprodukt Å) En lösning av 2,72 g (0,0l mol) etyl-2-(ß,ß,ß-trikloretyl)- 3,3-dimetylcyklopropankarboxylat i 20 ml absolut etanol sattes droppvis till en lösning av 250 mg (0,0ll mol) natrium i 80 ml absolut etanol. Blandningen upphettades under återflöde i 5 timmar, kyldes därefter med is och den kalla blandningen neutraliserades med.torr klorväte. Blandningen koncentrerades till l/lO-del av sin ursprungliga volym och utspäddes därefter med dietyleter. Eter- lösningen tvättades succesäyt med mättad vattenhaltig natriumbi- karbonat och vatten. Lösningen torkades över magnesiumsulfat och destillerades och gav 1,94 g (82 % utbyte) etyl-2-(ß,ß-diklorvinyl)- 3,3-dimetylcyklopropankarboxylat, k.p. 75-760/0,25 mm.

Exemnel 14.

Syntes av etyl-2-(B,ß-dibromvinyl)-3,3-dimetylcyklopropankarboxylat AL Dehydrobromerinq av etyl-4,6,6,6-tetrabrom-3.3-dimetylhexanoat I 2 ml av en etanolhaltig lösning innehållande 92 mg (4 mmol) natrium sattes droppvis till en kall lösning av 1,95 g (4 mmol) etyl-4,6,6,6-tetrabrom-3,3-dimetylhexanoat i 10 ml absolut etanol.

Den kylda blandningen omrördes i 2 timmar, hälldes därefter i kyld lN saltsyra. Den sura blandningen extraherades med dietyleter och extraktet tvättades succesivt med mättad vattenhaltig natriumbi- karbonat och natriumklorid. Det tvättade extraktet torkades över magnesiumsulfat och destillerades och gav 846 mg (52 % utbyte) etyl-4,6,6-tribrom-3,3-dimetyl-5-hexenoat, k.p. 130-1330/0,3 mm.

Analys: nmr 3 ppm (ccl4)= 6,64 (a, in), 4,95 td, IH), 4,12 (q. za). 2,38 (b.a, zu), 1,4-1,1 (m, 9H). 8000579-6 36 B, Cyklisering av etyl-4,6,6-tribrom-3,3-dimetyl-5-hexanoat (mellanprodukt Y) En lösning av 407 mg (l mmol) etyl-4,6,6-tiibrom-3,3-dimetyl- 5-hexenoat i l,5 ml absolut etanol sattes droppvis till en lösning av 30 mg (1,3 mmol) natrium i 5 ml absolut etanol. Blandningen om- rördes i 3 timmar vid rumstemperatur och behandlades därefter så- som beskrivits i exempel 13-A och gav 270 mg (86 % utbyte) etyl- 2-(ß,ß-dibromvinyl)-3,3-dimetylcyklopropankarboxylat, k.p. 95-98°/- 0,3 mm.

Analys: nmr Å ppm (CCl4): 6,70-6,07 (d, lH), 4,05 (q, 2H), 2,45-1,40 (m, 2H), 1,35-1,10 (m, 9H).~ > 5 ir (cmf1)= 1725, 1223, 1175, 855, ßoo, 762.

Exemnel 15. ' Syntes av andra 2-dihglogenvinylcyklopronankarboxylater Genom de sätt som exemplifieras ovan framställdes och karakteriserades följande föreningar: W A. Etyl-2-(ß,ß-diklorvinyl)-l,3,3-trimetylcyklopronankarboxylat.

Denna förening framställdes från etyl-4,6,6,6-tetraklor-2,3,3- trimetyihexanoat och hade följande karakteristika= k.p. 71-76°/0,08 mm. 2 2 _ Analys: nmr 8 ppm (0014): 6,26-5,57 (a, in), 4,10 (b.q, 2H), 2,28-1,52 (d, 1H); 1,40-0,90 (m, 12H).

Detta spektrum visade att produkten.bestod av 30 % cis-och 70 % trans-isomerer. Trans-isomeren karakteriserades genom absorb- . ti0nSï0Ppár vid 5,57, 4,10, 2,28, och 1,40-0,90, medan cis- isomeren karakteriserades genom absorbtionstoppar vid 6,26 och 1,52.

Samma cyklopropankarboxylat framställdes även (l) från etyl-4-brom~6,6,6-triklor-2,3,3-trimetyl-4~hexenoat, karakteriserat ovan; (2) från etyl-6,6,6-triklor-2,3,3~trimetyl-4-hexenoat, en mellan- produkt E med följande karakteristika: k.p. 92-950/0,2 mm.

Analys: i _ 5 pmm Ä ppm (cc14)= 6,15 (q, 2H), 4,07 (q, 2H), 2,70-2,10 (m, 1H), la 3Ûf“oa 90 (m: lzHn (3) och från etyl-4,6,6-triklor-2,3,3-trimetyl-5-hexenoat, en mellanprodukt 2 med följande karakteristika: k.p. 91-930/0,12 mm. sooos79-s 37 Analys: nmr 5 ppm (cc14)= 5,95-5,94 (a, 1H), 4,77-4,62 (a, 1H), 4,03-4,02 (q, 2H), 2,80-2,35 (m, 1H), 1,35-0,90 (m, 12H).

B. Etyl-2-(B,G-diklorvinyl)-Bëmetylcyklopropankarboxylat Denna förening framställdes från etyl-4,6,6,6-tetraklor- 3-metylhexanoat och hade följande karakteristika: k.p. 70-770/0,5 mm.

Analys: 5 ir (nar, cm'1)= 3040, 1725, 1615, 119o, 1045, 922, 683, 861, 824, 645.

Samma förening framställdes även från etyl-4-brom-6,6,6-tri- klor-3-metylhexanoat och från etyl-6,6,6-triklor-3-metyl-4-hexenoat (mellanprodukt Ä).

C. Etyl-2-(B,B-diklorvinyl)-3-fenylcyklonropankarboxglat Denna förening framställdes från etyl-4,6,6,6~tetraklor-3- fenylhexanoat och destillerades vid 105-1150/0,1 mm. Produktens nmr-spektrum visade att den bestod av en blandning av isomerer; de mest betydelsefulla nmr-absorbtionstopparna var följande: ( 6 ppm; cc14): 7,20 (m, 5H), 6,10 (b.a, o,5H), 5,13 (a, o,5H), 4,17 (b.q, 2H), 3,10-2,00 (m, 3H), 1,32 (b.t, 3H).

D. Bensyl-2-(ß.ß-diklorvinyl)-3,3-áimetylcyklopronankarboxylgt Denna förening framställdes fràn bensyl-4,6,6,6-tetraklor- 3,3-dimetylhexanoat och hade följande karakteristika: k.p. ll4-ll8°/- 0,13 mm.

Analys: Beräknat för Cl5Hl6Cl202: C 60,22 H 5,39 Cl 23,70 Funnet: C 60,12 H 5,39 Cl 23,90 nmr 6 ppm (cc14)= 7,22 (b.s, 5H), 6,18 (a, o,5H), 5,50 (a, o,5H), 5,01 (s, 2H), 2,4-1,5 (m, 2H), 1,42-1,05 (m, 6H).

Användningen av förfarandena enligt föreliggande uppfinning för framställning av andra vinylcyklopropankarboxylater än dihalogen- vinyl åskàdliggöres genom följande exempel: Exemgel 16.

A. Eggmställninz av etyl-1,3,3-trimetyl-2-vinylcykl0DTOD&nk&rb0XYlaï l. En blandning av 920 mg (5 mmol) etyl-2,3,3-trimetyl-4-hexe- noat, 10 ml koltetraklorid, 107 g (6 mmol) N-bromsuçcinimid och 50 mg bensoylperoxid upphettades under àterflöde i ungefär 2 timmar.

Den olösliga succinimiden avlägsnades genom filtrering. Filtratet tvättades succesivt med mättad vattenhaltig natriumbikarbonatlösning ís000579-6 38 och vatten och torkades därefter över Hagnesiumsulfat. Den torkade i lösningen destillerades och gav 1,14 g (86 % utbyte) etyl-6-brom- 2,3,3-trimetyl-4-hexenoat, k.p. 80-8l°/0,8 mm.

Analys: 9 m; ppm (0014): 5,84-§,37 (m, 2H), 4,01 (q, an), 3,85 (a, an), 214.01, m). 1.22 (t, BH), 1,13-9..97 (m, 911). 2¿ En lösning av 526 mg (2 mmol) etyl-6-brom~2,3,3-trímetyl-4- nexenoat'ir2 ml vattenfri tetrahydrofuran sattes droppvis till en suspension av 124 mg (2 mmol) kaliumft-bntamid i 10 ml tetrahydro- furan. Blandningen upphettades under återflöde i 2 timmar och fick därefter kallna till rumstemperatur. Ytterligare 116 mg ( l mmol) kalium-t-butoxid tillsattes Och blandningen upphettades åter under återflöåe i 2 timmar. Reaktionsblandningen hälldes i isvatten och 'den vattenhaltiga blandningen extraherades med dietyleter. Eter- extraktet torkades över magnesiumsulfat och destillerades och gav 200 mg (55 % utbyte) etyl-l,3,Bvtrimetyl-2-vinylcyklopropankarboxy- 1at,1<.p. 92-95°/1,5 mm. i Analys: nmrá ppm (0014): 6,40-4,80 (m, 311), 4,03 (b.q. 211), 2,08 (bn, 111), l,40~l,OO (m, l2H). ' B. Framställning av etyl-3.3-dimetyl-2-vinylcyklopropankarboxylat 1. Etyl-6-brom~3,3-dimetyl-4-hexenoat, k.p. 85°/0,5 mm fram» ställdes enligt sättet enligt exempel 16-Al. ir (cm'l)= 1730, 1365, 1215, 1033, 970, 710, 590. 2. Etyl-6-brom~3,3-dimetyl-4-hekenoat överfördes till etyl-3,3-_ dimetyl-2-vinylcyklopropankarboxylat, k.p. 68-750/25 mm enligt sättet_enligt_exempel 16-A2. i , ir (Curly 1728, 1630, 1187, 1148, 1097, 1030, 990, 902.

Claims (5)

59 8000579-6 PATENTKRAV l. Mellanprodukter till använåning vid framställning av dihalo- genvinylcyklopropankarboxylater med formlerna Pyretrin I truktur II och innehållande en kedja med sex kolatomer, C-1, C-2, C-3, C-4, C-5 och C-6, k ä n n e t e c k n a d e av formeln 8000579-6? 40 vari substituenten vid C-l betecknar en karboxylatgrupp, -COOR, vari R betecknar en lägre alkylgrupp eller Rs, som.åskådliggöres av formeln 10 ___-Ci: - ' R 2 r ' \R1} RII vari klo betecknar väte, lägre alkyl, en fenoxigrupp eller en bensylgrupp, Rll betecknar väte eller lägre alkyl och Rlz beteck- nar en vinylengrupp; C-2 innehåller substituenten R7, som betecknar väte eller lägre alkyl; C-3 innehåller substituenterna R2 och R3, vilka vardera betecknar lväte, lägre alkyl eller fenyl; C-5 innehåller en väteatom; och till Cf4 och C-6 är totalt minst tre, men inte mer än fyra, halogenatomer X bundna, varvid inte mer än ett X är bundet till C-4 och varvid X betecknar klor eller brom.

1. 2. Kemisk förening enligt patentkravet l, k ä n n e tle c k -

2. N a d därav, att R och R3 betecknar metyl, R7 betecknar väte och X betecknar klor eller brom. 3. Kemisk förening enligt patentkravet l, k ä n n e t e c k - n a d därav, att i gruppen R8 betecknar Rlo en fenoxigrupp och Rll betecknar väte. 4. Kemisk förening enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k - n a d därav, att föreningen B är utvald ur gruppen bestående av

3. -fenoxibensyl-, metyl-, etyl- och bensyl-4,6,6,6-tetrahalogen-3,3- dimetylhexanoat, vari halogen betecknar klor eller brom. 5.> Kemisk förening enligt patentkravet l, k ä n n e t e c k - n'a d _därav, att den utgöres av etyl-

4. -brom-6,6,6-triklor-3,3- dimetylhexanoat. M sooo579-6 j 6. Kemisk förening enligt patentkravet l, k ä n n e t e c k - n a d _därav, att den utgöres av föreningen B och består av etyl- 4,6,6,6~tetraklør- eller etyl-4-brom~6,6,6-triklor-2,3,3-trimetyl- hexanoat. 7. Kemisk förening enligt patentkravet l, k ä n n e t e c k ~ -n a d därav, att den utgöres av föreningen B och består av etyl- 4,6,6,6-tetraklor- eller etyl-4-brom-6,6,6~triklor~3-metylhexanoat_ 8. Kemisk förening enligt patentkravet l, k ä n n e t e c k - rxad. därav, att den utgöres av etyl-4,6,6,6-tetraklor-2,3-dimety1- hexanoat. 9. Kemisk förening enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k - n a d därav, att den utgöres av etyl-4,6,6,6-tetraklor-3-fenyl- hexanoat. 10. Kemisk förening enligt patentkravet l, k ä n n e t e c k ~ n a d därav, att den utgöres av etyl-4,6,6,6-tetraklor-2-metyl-3- fenylhexanoat. ll. Kemisk förening enligt patentkravet l, k ä n'n e t e c k - n a d därav, att den utgöres av metyl-4,6,6,6-tetraklor-2-etyl-3,3- dimetylhexanoat. _ 12. _ Kemisk förening enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k - n a d därav, att den utgöres av föreningen X och består av etyl- 6,6,6-triklor¥3,3-dimetyl- eller etyl-6,6,6-triklor-2,3,3-trimetyl-4- hexenoat. 13. Kemisk förening enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k - n a d därav, att den utgöres av föreningen Y och består av etyl- 4,6,6-triklor- eller -tribrom-3,3-dimetyl- eller etyl-4,6,6,-triklor- 2,3,3-trimetyl-

5. -hexenoat. 14. Kemisk förening enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k ~ n a d därav, att den utgöres av etyl-2-Qß,ß,ß~trikloretyl)-3,3- dimetylcyklopropankarboxylat.