SE443794C - Fotopolymeriserbar komposition - Google Patents

Description

-www 7900979-1 2 aromatiska eller heterocykliska. Dessa material har i allmänhet i medeltal minst-1,5 polymeriserbara epoxi- grupper per molekyl (företrädesvis två eller flera epoxi- grupper per molekyl). De polymera epoxiderna inbegriper 5 linjära polymerer med ändställda epoxigrupper (t ex en diglycidyleter av en polyoxialkylenglykol), polymerer med skelettformade oxiranenheter (t ex polybutadien- polyepoxid) och polymerer med utskjutande epoxigrupper (t ex en glycidylmetakrylatpolymer eller -sampolymer). 19 Epoxiderna kan vara rena föreningar, men är i allmänhet blandningar innehållande en, tvâ eller flera epoxi- grupper per molekyl. 'Medelantalet" epoxigrupper per molekyl bestäms genom att dividera det totala antalet epoxigrupper i det epoxiinnehållande materialet med 15 det totala antalet närvarande epoximolekyler.

Dessa epoxiinnehållande material kan variera från lågmolekylära monomera material till höçmolekylära polymerer och kan variera i stor utsträckning beträf- fande ryggradens och substituentgruppernas natur. 20 Till exempel kan ryçgraden_vara av vilken typ som helst och substituentgrupperna på denna vara vilken grupp som helst som saknar en aktiv väteatom) vilken är reaktiv med en oxiranring vid rumstemperatur. Illustrerande tillåtna substituentçrupper är haloçener, estergrupper, 25 etrar, sulfonatgrupper, siloxangrupper, nitrogrupper, fosfatgrupper etc. De epoxiinnehållande materialens molekylvikt kan variera inom området 58 - ca 100 000 eller mer. Blandningar av olika epoxiinnehâllande material kan även användas i kompositionerna enligt föreliggande 30 uppfinning. ' Användbara epoxiinnehållande material inbegriper sådana som innehåller cyklohexenoxidgripper, såsom epoxicyklohexankarbcxylat, exemplifierade med 3,4- -epoxicyklohexylmetyl-3,4-epoxieyklohexankarboxylat, 35 3,4-epoxi-2-metylcyklohexylmety1-3,4-epoxi-2-mety1- cyklohexankarboxylat, och bis(3,4-epoxi-6-metylcyklo- hexylmetyl)adipat. För en mer detaljerad lista på an- vändbara epoxider av denna natur refereras till US PS 3 117 099. 10 15 20 25 30 35 v 7900979-1 3 Ytterligare epoxiinnehållande material som är särskilt användbara vid utövandet av föreliggande uppfinning inbegriper glycidyletermonomerer med formeln R'(OCH2-CU:-$h2)n 0 där R' är alkyl eller aryl och n är ett heltal av l-6.

Exempel är glycidyletrarna av flervärda fenoler er- hållna genom omsättning av en flervärd fenol med ett överskott av klorhydrin, såsom epiklorhydrin (t ex diglycidyletern av 2,2-bis(2,3-epoxipropoxifenol)propan).

Ytterligare exempel på epoxider av denna typ, som kan användas vid utövandet av föreliggande uppfinning, be- skrivs i US PS 3 018 262 och i 'Handbook of Epoxy Resins' av Lee och Neville, McGraw-Hill Book Co., New York (1967).

Det finns en stor mängd kommersiellt tillgängliga epoxiinnehållande material, som kan användas vid före- liggande uppfinning. Särskilt inbegriper epoxider, som är lätt tillgängliga, oktadekylenoxid, epiklorhydrin, styrenoxid, vinylcyklohexenoxid, çlycidol, glycidyl- metakrylat, diglycidyleter av Bisfenol A (t ex de som är tillgängliga under varunamnen 'Epon 828", Epon 1004” och 'Epon 1010' från Shell Chemical Co., 'DER-33l', ”DER-332'och FDER-3341 från Dow Chemical Co.), vinyl- cyklohexendioxid (t ex 'ERL-4206' från Union Carbide Corp.), 3,4-epoxicyklohexylmetyl-3,4-epoxicyklohexen- karboxylat (t ex 'SRL-4221' från Union Carbide Corp.), 3,4-epoxi-6-metylcyklohexylmetyl-3,4-epoxi-6-metyl- cyklohexenkarboxylat (t ex 'ERL-4201' från Union Car- bide Corp.), bis(3,4-epoxi-6-metylcyklohexylmetyl)- adipat (t ex 'ERL-4289' från Union Carbide Corp.), bis(2,3-epoxicyklopentyl)eter (t ex 'SRL-0400' från Union Carbide Corp.), alifatisk epoxi modifierad med polypropylenglykol (t ex 'ERL-4050' och 'SRL-4052' från Union Carbide Corp.), dipentendioxid (t ex 'ERL- 4269” från Union Carbide Corp.), epoxiderad polybuta- dien (t ex '0xiron 2001' från FMC Corp.), silikonharts 7900979-1 4 innehållande epoxifunktionalitet, flamhämmande epoxi- hartser (t ex 'DER-S80', ett bromerat epoxiharts av Bisfenol-typ, tillgängligt från Dow Chemical Co¿). l,4Åbutandioldiglycidyleter av fenolformaldehydnovolak S (t ex ”DEN-431' och 'DEN-438' från Dow Chemical Co.) och resorcinoldiglycidyleter (t ex 'Kopoxite' från Koppers Company, Inc.).

Ytterligare andra epoxiinnehâllande material är sampolymerer av akrylsyraestrar av glycidol, såsom 10 glvcidylakrylat och glycidylmetakrylat, med en eller flera sampolymeriserbara vinylföreningar. Exempel på sådana sampolymerer är 1:1 styrenglycidylmetakrylat, 1:1 metylmetakrylat-glycidylmetakrylat och ett 62,5:24:l3,5 metylmetakrylat-etylakrylat-glycidyl-metakrylat. 15 Andra användbara epoxiinnehâllande material är välkända och inbegriper sådana epoxider som epiklor- hydriner, t ex epiklorhydrin, alkylenoxider, t ex propylenoxid, styrenoxid; alkenyloxider, t ex butadien- oxid, glycidylestrar. 20 Kompositionerna enligt föreliggande uppfinning kan även innehålla Lydroxylinnehållande material, vilket är sampolymeriserbart med epoxin. Det hydroxylinnchål- lande materialet som är användbart kan vara vilket flytande eller fast organiskt material som helst som 25 har minst en och företrädesvis minst två hydroxyl- funktionaliteter. Dessutom är det hydroxylinnehâllande organiska materialet fritt från andra oxiranreaktiva 'aktiva väten'. Termen 'aktivt väte' är välkänd och vanligt använd inom tekniken och såsom den används här 30 motsvarar den vanligen aktivt väte, enligt den metod som beskrivs av Zerewitinoff i J.Am.Chem.Soc., vol 49, 3181 (1927). Naturligtvis är det hydroxylinnehållande materialet även huvudsakligen fritt från grupper som kan vara termiskt eller fotolytiskt ostabila, dvs 35 materialet komer inte att sönderdelas eller frigöra flyktiga komponenter vid temperaturer under ca lOO°C eller i närvaro av aktinisk strålning, som kan finnas 10 15 20 25 30 35 7900979-1 5 under de önskade härdningsbetingelserna för den foto- sampolymeriserbaralkompositionen.

Företrädesvis innehåller det organiska materialet tvâ eller fler primära eller sekundära alifatiska hydroxyl- grupper (dvs hydroxylgruppen är bunden.direkt till en icke aromatisk kolatom). Hydroxylgrupperna kan vara ändställda eller kan de skjuta ut från en polymer eller sampolymer. Molekylvikten (dvs på antalet grundad medel- molekylvikt) för det hydroxylinnehållande organiska materialet kan variera från mycket låg (t ex 62) till mycket hög (t ex 1 miljon elhn mer). Ekvivalentvikten (dvs på antalet grundad medelekvivalentvikt) för det hydroxylinnehållande materialet ligger företrädesvis inom området ca 31-5000 . När material med högre ekvi- valentvikt används tenderar de att reducera sampoly- merisationens hastighet och utsträckning.

Representativa exempel på lämpliga organiska material som har en hydroxylfunktionalitet av l inbe- griper alkanoler, monoalkyletrar av polyoxialkylen- glykoler, monoalkyletrar av alkylenglykoler och andra kända inom tekniken.

Representativa exempel på användbara mononera organiska polyhydroximaterial inbegriper alkylenglykoler (t ex 1,2-etandiol, 1,3-propandiol, 1,4-butandiol, 2-etyl-1,6-hexandiol, bis(hydroximetyl)cyklohexan, 1,18-dihydroxioktadekan, 3-klor-1,2-propandiol), poly- hydroxialkaner (t ex glycerin, trimetyloletan, penta- erytritol, sorbitol) och andra polyhydroxifäreningar, såsom N,N-bis(hydroxietyl)bensamid, 2-butyn-1,4-diol, 4,4'-bis(hydroximetyl)difenylsulfon, ricinolja etc.

Representativa exempel på användbara polymera hydroxiinnehållande material inbegriper polyoxietylen- och polyoxipropylenglykcler och -trioler med molekyl- vikter av ca 200 - ca 10 ÖO0, motsvarande ekvivalent- vikter av 100 - 5000 för diolerna eller 70 - 3300 för triolerna. polytetrametylenglykoler med varierande molekylvikt, sampolymerer av hydrcxiprcpyl- och hydroxietylakrylat och -metakrylat med andra radikal- 7900979-1 10 20 25 30 35 6 polymeriserbara monomerer, såsom akrylatestrar, vinyl- halogenider eller styren, sampolymerer innehållande utskjutande hydroxigrupper bildade genom hydrolys eller partiell hydrolys av vinylacetatsampolymeref, polyvinylacetalhartser innehållande utskjutande hydroxyl- grupper, modifierade cellulosapolymerer, såsom hydroxi- etylerad och hydroxipropylerad cellulosa, hydroxiavslutade polyestrar och hydroxiavslutade polylaktoner och hydroxi- avslutade polyalkadiener. _ l Användbara kommersiellt tillgängliga hydroxyl- innehållande material inbegriper 'Polymcçf R-serien (tillgänglig från Quaker 0ats Company) av polytetra- metyleneterglykoler, såsom 'Polymeg' 650, 1000 och 2000, 'PeP'-serien (tillgänglig från wyandotte Chemicals Corp.) av polyoxialkylentetroler med sekundära hydroxylgrupper, såsom 'PeP' 450, 550 och 650, 'Butvar”-serien (till- gänglig från Monsanto Chemical Company) av polyvinyl- acetalhartser, såsom 'Butvar' B-72A, B-73, B-76, B-90 och B-98, och 'Formvar' 7/70, 12/85, 7/955, 7/95E, 15/955 och 15/95E,'PCP'-seien (tillgänglig från Union Carbide) av polykaprolaktonpolyoler, såsom 'PCP' 0200, 0210, 0230, 0240, 0300, 'Paraplex U-148' (tillgänglig från Rohm och Haas), en alifatisk polyesterdiol, 'Multron' R-serien (tillgänglig från Mobay Chemical Co.) av mättade polyesterpolyoler, såsom 'Multron' R-2, R-12A R-16, R-18, R-38, R-68 och R-74, 'Klucel E' (tillgänglig från Hercules Inc.), en hydroxipropylerad cellulosa med en ekvivalentvikt av approximativt 100, och 'Alcohol Soluble Butyrate' (tillgänglig från Eastman Kodak), en cellulosaacetatbutyratester med en hydroxylekvivalent- vikt av approximativt 400.

Mängden hydroxylinnehållande organiskt material som .kan användas i kompositionerna enligt uppfinningen kan variera inom vidsträckta områden. beroende på sådana faktorer som det hydroxylinnehållande materialets kompati- bilitet med epoxiden, det hydroxylinnehållande materi- alets ekvivalentvikt och funktionalitet, de fysikaliska egenskaper som önskas i den färdiga härdade kompositionen, 10 15 20 25 30 35 7900979-1 7 den önskade hastigheten för fotohärdningen etc.

Allmänt talat uppvisar den härdade produkten för- bättrad slaghâllfasthet, adhesion till substrat, flexi- bilitet och minskad krympning under härdningen med ökande mängder hydroxylinnehållande material i kompo- sitionen och på motsvarande sätt blir det en gradvis minskning av hårdhet, draghållfasthet och lösnings- kg medelsbeständighet. 'Även om både monofunktionella och polyfunktionella hydroxylinnehållande material ger önskvärda resultat före- drages i hög grad användningen av de polyfunkticnella hydroxylinnehållande materialen vid de flesta tillämp- i kompositionerna enligt föreliggande uppfinning, ningar, även om de monofunktionella hydroxylinnehållande materialen är särskilt effektiva för att åstadkomma lösningsmedelsfria beläggningskompositioner med låg viskositet. Vid användningen av hydroxylinnehållande organiska material med en funktionalitet som ligger signifikant under 2 (t ex l-1,5), tenderar mängder över 0,2 ekvivalenter hydrokyl per ekvivalent epoxi att åstadkomma härdade kompositioner, vilka i allmänhet har låg inre hållfasthet och draghållfasthet och är mottagliga för lösningsmedelsangrepp, och vilka följ- aktligen kan'vara olämpliga vid många tillämpningar.

Denna tendens blir alltmer framträdande med ökande ekvivalentvikt på det hydroxylinnehållande materialet.

Vid användning av monofunktionella hydroximaterial föredrages det följaktligen att dessa materials ekviva- lentvikt inte är större än ca 250. Å När ett polyfunktionellt hydroxylinnehållande material används kan det användas i vilken mängd som helst, beroende på de önskade egenskaperna i den härdade kompo- sitionen. Till exempel kan förhållandet mellan ekviva- lenterna av det hydroxylinnehållande materialet och ekvivalenterna av epoxiden variera från ca 0,001/1 till 10/l. För sådana tillämpningar där man primärt önskar mjukning av ett epoxiharts (t ex för skyddande belägg- 7900979-1 10 15 20 25 30 35 8 ningar på metall) åstadkommer så låga förhållanden som 0,001/l förbättrade resultat. För sådana tillämpningar där epoxiden primärt är närvarande som ett olöslighets- medel för ett polyhydroxiinnehållande filmbildande termoplastiskt organiskt material (t ex beläggningar för tryckplåtar), kan förhållandena mellan hydroxyl- ekvivalenter och epoxidekvivalenter vara så höga som 10/l. Ju högre hydroxylekvivalentvikt desto effektivare ger i allmänhet ett sådant material den härdade kom- positionen en given grad av hårdhet och flexibilitet.

Blandningar av hydroxylinnehâllande'material kan användas när så önskas. Till exempel kan man använda blandningar av två eller flera polyfunktionella hydroxi- material, ett eller flera monofunktionella hydroxi- material med polyfunktionella hydroximaterial etc.

De komplexa salter som är användbara vid före- liggande uppfinning kan framställas med användning av konventionella metoder som beskrivs i litteraturen.

Till exempel kan de aromatiska sulfoniumkorplexsalterna framställas genom det förfarande som visas i J.w. Knapczyk och W.E. Mcfiwen, J.Am.Chem.Soc., 91 145 (l969); A.L.

Maycock och G.A. Berchtold, J.Org.Chem. 35, No. 8, 2532 (1970): H.M. Pitt, US PS 2 807 648, 73 546 E. Goethals och P. De Radzetzky, Bul.Soc.Chim.Bleg., (1964): H.M. Leicester och F.w. Bergstrom, J.Am.

Chem.Soc., 51 3587 (1929), etc.

De användbara komplexsalterna är de med formeln ¿°(n)a(xz1)b(n2)cs_7d° [Moe_7'(°'f), där n är en envärd aromatisk organisk radikal, R1 är en envärd organisk alifatisk radikal vald bland alkyl, cykloalkyl och substituerad alkyl, R2 som bildar en heterocyklisk eller kondenserad ring- är en flervärd organisk radikal struktur, vald bland alifatiska radikaler och aromatiska radikaler, M är en metall eller metalloid, Q är en halogenradikal, a är ett heltal av 0-3, b är ett heltal av O-2, c är ett heltal av O-1, där summan av a + b + c är lika med 3, d = e - f, f = valensen på M och är ett heltal av 2-7, e är större änfloch är ett heltal med ett värde upp t o m 8.

UI 10 15 20 25 30 35 7900979-1 9 Särskilt föredragna komplexsalter är de, i vilka M är bor, fosfor, arsenik eller antimon, och särskilt Sbïš eller AsFš.

Anjoner som är något hydrolyserade, t ex SbP5OH: anses vara fullt ekvivalenta med den ohydrolyserade de, i vilka anjonen är BF4, PF", formen av anjonen för ändamålen med föreliggande upp- finning.

Det andra organiska materialet som inbegripes i kompositionerna enligt uppfinningen är av den typ, som har minst ett säte för icke-aromatisk kol-kol- omättnad. Materialet är lösligt i den polymeriserbara kompositionen och påverkar inte skadligt denna kompo- sitions polymerisatien. De föredragna organiska materi- alen är av den typ, i vilka omättnaden är en kol-kol- -dubbelbindning, i vilken minst en av kolatomerna är bunden till en ¿=O-grupp och i vilken ingen av kol- atomerna är bunden till mer än en väteatom. De mest föredragna organiska materialen är de av den typ, i vilken kolatomen som inte är bunden till ¿=O-gruppen, är bunden till en aromatisk radikal. .

Representativa användbara organiska material inbegriper ArCH=CHC-OR, där Ar är en aromatisk radikal, såsom fenyl, klorfenyl, naftyl och liknande, R är väte eller lägre alkyl, bensyl, kloralkyl etc., CH3-E-CH=CE-E-CH3, CH3-CH=CB-CH=CH-É-OC6 5, O O . 0 H _ I ç§CH O °,C:=O Mängden sådant organiskt material som är när- varande i de fotopolymeriserbara kompositionerna och 2-buten-1,4-diol. uppgår till ca 0,5-20_vikt% av den polymeriserbara kompositiQngn_ Företrädesvis är material av denna typ närvarande i en mängd av ca l-10 viktl. I allmänhet 7900979-1. / 10 15 20 . 25 30 10 är den närvarande mängden av ett sådant material ca 0,5-3 ggr så stor som mängden av den närvarande komplex- saltfotoinitiatorn. _ För lämplighets skull är det möjligt att fram- ställa ett fotoinitiatorkoncentrat bestående huvud- sakligen av hydroxylinnehâllande material, komplex- saltfotoinitiator och det andra organiska materialet, i sådana proportioner att kompositionen enkelt kan spädas med epoxihartset för att bilda fotopolymeriser- bara beläggningskompositioner. För dessa ändamål är de föredragna hydroxylinnelâllande materialen normalt flytande oxietyleninnehållande material med formeln: H(OC2H4)n(OC3H6)m0fl I där n + m ligger inom området 2 - ca 25 och i vilken oxietylenenheterna i dessa föreningar utgör åtminstone 15 vikt% av föreningarna. Det är inte nödvändigt att alla oxietylen- eller oxipropylenenheterna är gruppe- rade tillsammans i nâgot av de oxietyleninnehållande materialen som beskrivs här, vilka identifieras med formlerna I, II och III. Med andra ord krävs det ingen särskild ordning för dessa enheter i de i föreliggande beskrivning angivna föreningarna. Följaktligen kan föreningarna vara en segmentpolymer eller slumpsam- polymer när m är större än noll.

I formel I ovan föredrages det att m är lika med noll och att medelvärdet på n ligger inom området 2-4.

Det föredrages även att föreningens viskositet är mindre än 250 cP. Representativa föredragna föreningar med denna formel är HOC2H¿IäH¿1b H(0C2H4)3OH, H(0C2H4)40H.

H0C2H4OC3H6OH,-H0C2H¿(0C3H6)2OR, H(OC2H¿)¿(OC3H6)6OH och H(0C2H¿)220H. _ En annan klass av användbara oxietyleninnehållande föreningar är den med formeln R¿"(oc2n4)n(oc3n6)mon_7p 11 ""^šä'-l_í'.lfyflf','fgw= ^| 10 15 20 25 30 35 7900979-1 ll där R är en flervärd neutral sammanbindande organisk radikal. Termen 'neutral' betyder att radikalen i huvudsak saknar basiska och sura grupper (dvs saknar grupper som har en basstyrka lika med eller större än aminogruppen 1 anilin och saknar grupper som har en surhet lika med eller större än fenol). Företrädesvis har R mindre än ca 25 kolatomer och är helst en hydro- karbylradikal, vilken kan vara aromatisk, alifatisk eller cyklisk, även om neutrala substituenter, såsom N02, halogen, oxo, alkoxi, alifatisk hydroxyl etc, kan tillåtas. R kan innehålla kolbundna skelettsyre- eller svavelatomer bundna enbart till kol. Valensen på R är lika mzip, vilken kan ligga inom området 2-6.

Summan av n och m ligger inom området l - ca 25. Oxi- etylenenheterna i dessa föreningar utgör åtminstone ca 15 vikt% av föreningarna och antalet kolatomcr i R dividerat med produkten av n och p är mindre än 3.

Företrädesvis är m lika med noll och medelvärdet på n är 2-6. Representativa exempel på dessa föreningar inbegíiper c3n5¿”f.oc2n4)ou___73, c3u5[ c1zz8¿ (0c2r14)4on_72 och c6u4¿'c2u4(oc2n4)3(oc3u6)3oxx_72.

Blandningar av material med varierande molckylvikt och av material innehållande varierande oxietylen- och oxipropylenhalt är användbara, exemplifierar vanligen kommersiellt tillgängliga material, och föredrages ibland för att minska snältpunkten hos rena material. ' En annan klass av användbara oxietyleninnehållande föreningar är den med formeln n1(oc2n4)n(oc3a6)lnoa 111 där R1 är en envärd neutral organisk radikal. Termen 'neutral' har samma betydelse som definierats ovan.

Företrädesvis har RI är helst en hydrokarbylradikal, som kan vara aromatisk, alifatisk eller cyklisk, även om neutrala substituenter, såsom N02, halogen. oxo, alkoxi, kan tillåtas. R kan innehålla skelettsyre- eller -svavelatomer bundna mindre än ca 25 kolatomer och 7900979-1 10 15 20 25 30 35 ' KPF 12 endast till kol. Summan av n och m ligger inom området l - ca 20. Oxietylenenheterna i dessa föreningar utgör åtminstone ca 50 vikt% av föreningarna. Företrädesvis är m lika med noll och medelvärdet på n är 1-6. Repre- sentativa exempel på dessa föreningar inbegriper och ClC4H8(OC2H4)8QH.

EXEMPEL I En flytande lösning framställs, innehållande en arylsulfoniumhexafluorfosfatkomplexsaltfoteinitiator löst i dietylenglykol vid en koncentration av 10 viktt.

Komplexsaltet framställes med användning som ut- gångsmaterial av en triarylsulfoniumklorid, framställd i enlighet med exempel 10 i US PS 2 807 648. Produkten löses i metylalkohol, lösningen filtreras och filtratet indunstas för att kvarlämna en renad ljusgul kristallin produkt. En lösning av 8,95 delar av denna produkt i 15 delar vatten sättes till en lösning av 5,52 delar 6 i 50 delar vatten, under omröring, varvid en ymnig fällning bildas. Efter omröring i l0 min till- sättes 40 delar metylenklorid för att lösa fällningen.

Metylenkloridfasen separera; och tvättas 2 ggr med 20 delar vatten varje gång. Metylenkloridfasen torkas därefter genom att till denna sätts 0,5 delar vatten- fritt magnesiumsulfat, vilket därefter avlägsnas genom filtrering. En lika stor mängd aceton tillsättes till metylenkloridlösningen för att bilda en 12 viktš lösning av triarylsulfoniumhexafluorfosfatkomplexsaltet. Även om komplexsaltet kan utvinnas, t ex genom torkning under reducerat tryck tills lösningsmedlet har indunstats, är det vanligen lämpligare att hålla det i lösningsform. Dietylenglykol, HO(C2H40)2H, 16 delar, sättes till l7 delar av ovanstående lösning av komplexsaltet. Den resulterande lösningen införes i en roterande förângare och uppvârmes till 40-50°C.

Trycket reduceras långsamt till ca lO torr tills huvud- delen av metylenkloriden och acetonen har avlägsnats, reduceras därefter ytterligare till ca l torr tills 10 15 20 25 30 35 7900979-1 13 förångningen huvudsakligen upphör. En kristallklar bärnstensfärgad vätska (av komplexsaltet löst i di- : etylenglykol) erhålles, i vilken komplexsaltet utgör _ I ca 10 vikt%. ' EXEI-IPEL 2 _ 3 Två fotopolymeriserbara epoxikompositioner fram- ställes, av vilka den ena innehåller ett organiskt material med minst ett säte för icke-aromatisk kol- -kolomättnad. Sammansättningarna av dessa båda kompo- sitioner är följande: Exempel Beståndsdelar Delar 2 Lösningen enl. exempel l 20 Epoxiharts ("ERL-422l') 80 Ytaktivt medel' 0,5 3 _Lösningen enligt exempel 1 20 npoxiharts ("anL-4z21'> 17,5 Ytaktivt medel 0,5 trans-4-fënyi-3-buren-2-on 2,5 Det nonjoniska ytaktiva medel som är närvarande i de båda exemplen används endast för att underlätta homogen spridning av kompositionerna på polyester- film, vilket är det substrat som skall beläggas i dessa exempel. Närvaron av ett ytaktivt medel i dessa kom- positioner krävs inte alltid och många konventionella ytaktiva medel, fluorhaltiga och fluorfria, är lämpliga för användning härvid.

En sektion av en polyesterfilm belägges i sida vid sida liggande remsor med de båda fotopolymeriserbara kompositioner som beskrivits ovan med en våttjocklek av ca 10 pm med användning av en 'quadragravure hand- proofer”. Den så belagda filmen får därefter passera genom en UV-ljusbehandlare (modell QC 1202, Radiation Polymer Company) med två kvicksilverånglampor av stan- dardmedeltryck(78,7 W/cnümed en hastighet av 30 m/min.

Beläggningen i exempel 2 uppvisar efter exponering en uttalad organosvavellukt, medan den härdade belägg- ningen från exempel 3 inte uppvisar någon påvisbar lukt. 7900979-1 10 15 20 25 30 35 _14 Man observerar även att kompositionen i exempel 3 upp- visade en nâgot mer gul färg än kompositionen i exempel 2 före härdningen,men efter härdningen uppvisade kompo- sitionen 1 exempel 3 en mindre gul färg än den i exempel 2.

Burman 4 - 6 i ' Exempel 3 upprepas med användning av andra omättade organiska material av den typ och i de mängder som anges i följande tabell. I varje exempel är den totala vikten av epoxi plus omättat material 80 delar.

Exempel Omättat material Qglgg 4 2-buten-1,4-diol 5 5 2-buten-1,4-diol 10 Q 6 diallylftalat 20 Varje komposition uppvisar efter fotohärdning föga eller ingen påvisbar orgznosvavellukt.

BXEÉ-IPE., 7 - 22 Flera fotopolymeriserbara kompositioner framställs, vilka illustrerar användningen av olika typer av omät- tade organiska-material för att reducera eller eliminera organosvavellukt efter fotohärdning av dessa komposi- tioner. I varje exempel består konpositionen av de i exempel 3 använda beståndsdelarna, med undantag av att det särskilda omättade organiska material som används och mängden därav är den som anges i följande tabell.

I varje exempel är den totala vikten av epoxi plus omättat material 80 delar.

Exempel Omättat material Delar 7 l.S-difenyl-3-pentadienon 10 8 ' 5 9 trans-4-fenyl-3-buten-2-on S 10 ' ' 2 ll cinnamylmaleat . 10 l2 kanelsyra S 13 metyleinnamat 5 14 etylcinnamatl 5 15 ' 2,5 16 ' V ' 2 fints.

Exe 17 18 19 20 21 22 el 15 Omättat material etylcinnamat butylcinnamat I komarin _ 6-metyl-komarin 7900979-1 Delar NUTUINIJIP' »m-»ø-Åmmvm» .~ ...IA

Claims (5)

»443 794 10 15 20 25 30 35 lb PATENTKRAV

1. Fotopolymeriserbar komposition omfattande ett första organiskt material, som innehåller epoxidfunk- tionalitet och är polymeriserbart till högre molekylvikt, och aromatiskt sulfoniumkomplexsalt, vilket salt är foto- sönderdelbart och kan initiera polymerisation av det orga- niska materialet efter exponering för aktinisk strålning, k ä n n e t e c k n a d av att kompositionen inbegriper 0,5-20 vikt%, räknat pà den polymeriserbara kompositionen, av ett andra organiskt material, som innehåller åtminstone ett säte för icke-aromatisk kol-kol-omättnad och som är lösligt i den polymeriserbara kompositionen, samt ett flytande eller fast hydroxylinnehållande organiskt mate- rial som har en hydroxylfunktionalitet av minst 1 och är sampolymeriserbart med det epoxidfunktionalitetsinnehål- lande första organiska materialet.

2. Fotopolymeriserbar komposition enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d av att omättnaden i det andra organiska materialet är etenisk och i vilket material varje eteniskt omättad kolatom inte har mer än en väteatom bunden till sig.

3. Fotopolymeriserbar komposition enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d av att minst en av de eteniskt omättade kolatomerna har en bunden C=O-grupp.

4. Fotopolymeriserbar komposition enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att komplexsaltet har formeln cabcs1d*rMQe1'(e'f) där R är en envärd aromatisk organisk radikal, Rl är en envärd organisk alifatisk radikal vald bland alkyl, cyklo- alkyl och substituerad alkyl, R2 är en flervärd organisk radikal som bildar en heterocyklisk eller kondenserad ringstruktur vald bland alifatiska radikaler och aroma- tiska radikaler, M är en metall eller metalloid, Q är en halogenradikal, a är ett heltal av O-3, b är ett heltal av 10 15 20 25 30 35 O-2, c är ett heltal av O är ett värde lika med 3, d för M och är ett heltal av 1? 445 794 eller 1, där summan av a + b + c = e - f, f är lika med valensen 2-7, e är större än f och är ett heltal med ett värde av upp till 8.

5. Fotopolymeriserbar k ä n n e t e c k n a d eller Sb och Q är F. komposition enligt kravet 4, av att a är lika med 3, M är P