SE441979B - Ballongsond for esofagusvaricer - Google Patents

Description

*58201721-'1 10 15 20 25 30 35 För närmare förklaring av uppfinningen ska11 ett som exempei valt utförande därav beskrivas närmare i det föijande med hänvisning til] bi- fogade ritning, som något schematiskt visar en iängdsektionsvy av en bal- iongsond eniigt uppfinningen.

Den visade baiïongsonden är i sin helhet utförd av en vävnadsvänïig piast, som kan utgöras av PVC. Även andra vävnadsväniiga p1aster kan emeiiertid komma ifråga för tiiiverkning av sonden eniigt uppfinningen.

Sonden innefattar en siang 10, viïken på sin utsida har en därpå fäst esofagusbaïiong 11, som i uppbiåst tiïlstånd har cyiindrisk form iämpii- gen med en diameter av storieksordningen 28 um och en iängd av storieksé ordningen 150 - 200 mm, och en ventrikeïbaiiong 12, som iämpiigen är sfärisk till sin form i uppbïâst tiiistånd och har en voiym av storieks- ordningen 500 cm3. De båda haiiongerna är förbundna med varandra vid 13 i esofagusbaiiongens 11 nedre ände och i ventrikeïbaiiongens 12 övre ände genom att deras väggar är hopfästa på detta stäile eiier också genom att en gemensam skiijevägg är anordnad meilan balïongerna. Väggen hos de båda baiïongerna skaii vara oeiastisk och mycket tunn.

Sïangen 10 är utformad med två snävare iuftkanaïer 14 och 15 och två vidare sugkanaier 16 och 17 och kan ha en ytterdiameter av storieksord- ningen 7 mm. Luftkanaien 14 är avgrenad vid 14' i sondens övre ände och har en ansiutningsstuts 14A för en iuftspruta, som är antydd vid 18, och en ansiutningsstuts 148 för en manometer, som är antydd vid 19, medan iuftkanaien 15 på motsvarande sätt är avgrenad i sondens övre ände vid 15' och har en ansïutningsstuts 15A och en ansiutningsstuts 158 för en ïuftspruta resp en manometer. Sondens 1ängd från avgreningarna 14' och _15' ti11 övre änden av esofagusbaïïongen kan vara av storieksordningen 500 mm. Luftkanalen 14 är anordnad för uppbiåsning av esofagusba11ongen 11 och mynnar inuti denna genom en öppning 20 på siangens utsida, medan 1uftkana1en 15 är anordnad för uppbiåsning av ventrikeibaïiongen 12 och mynnar i denna genom en öppning 21 på siangens utsida.

De båda sugkanaïerna 16 och 17 har i sondens övre ände en ansiut- 'ningsstuts 16A resp 17A för ansiutning av dessa sugkanaïer tiiï iämpiig suganordning. Sugkanaien 16 mynnar genom öppningar 22 i sianqens utsida strax ovanför esofagusbaiiongen ll, medan suqkanaien 17 mynnar genmn öpp~ ningar 23 i ett parti av sïangen 10, viiket sträcker sig nedanför ventri- 10 15 20 30 35 82Ü1721-i kelhaïlongen 12 och kan vara av storieksordningen 100 - 150 mm. Dessutom finns i siangens nedre ände en öppning 24 tiil sugkanaien 17. Skiijeväg- gen 25 meiian sugkanaierna sïutar ïämpïigen inte strax nedanför öppningen 20, även om den kan göra detta, utan sträcker sig ned tiii nedre änden av ventrikeïbaiiongen 12 för att ge stadga åt sonden. I det parti av siangen 10, som sträcker sig nedanför ventrikeïbaiiongen 12, upptages siangens heia inre tvärsektionsarea av sugkanaien 17.

För införande av sonden kan en böj1ig skruviindad tråd ("trådspi- ra1“) med en kuïformig knopp i sin ena ände, viiken anïigger mot siangens 10 ändyta vid öppningen 24, vara dragen genom sugkanalen 17. Denna infö- ringsiedare kan lätt dragas ut ur sïangen 10, när sonden har appiicerats, eftersom den giider iätt mot piastmateriaiet. Genom att en införingsieda- re användes, kan öppningarna 23 göras större än som annars skuiie vara fa11et, och kan göras tiiiräckligt stora för att sïäppa genom koagel, ef- tersom det kompenseras för den tendens ti11 knickning av siangen, som är en föijd av att stora öppningar är anordnade i siangväggen, genom använd- ningen av införingsiedaren.

För att iokaiiseringen av sonden i patienten skaiï kunna kontroïie- ras, kan en e11er fiera trådar eiïer band av ett röntgentätt materiai va- ra inbäddade i siangväggen.

När den beskrivna haïïongsonden har nedförts i ventrikein genom pa- tientens ena näsborre, blåses esofagusha11ongen ll och ventrikeihaiïongen 12 upp genom att uppumpning sker med ïuftsprutan 18 via ïuftkanaierna 14 resp 15. Det förekommer inte någon töjning av baiiongerna, innan dessa kommer tiil aniiggning mot angränsande vävnader, och därigenom kan ett förhå11andevis iågt iufttryck av storieksordningen 25 ä 30 mm Hg eiler mindre vara ti11räck1igt, varigenom tryckskador på vävnaderna med säker- het undvikes. Ventrikeibaiiongen 12 ger tack vare sin stora vo1ym tryck även mot varicer på ventrikeisiemhinnan vid kardia.

Claims (2)

8201721-1 PATENTKRAV

1. Ba11ongsond för ešofagusvaricer, innefattande en böj1ig s1ang (1Ö) med en esofagusba11ong (11) och en nedanför denna anordnad ventrike1ba11ong (12) på s1angens utsida, varvid s1angen bí1dar de1s tvâ sugkana1er (16, 17), som sträcker sig från ans1utníngsstutsar (16A, 17A) i s1angens ena ände och mynnar ovanför ešofagusba11ongen resp nedanför ventrike1- ba11ongen, och de1s tvâ 1uftkana1er (14, 15), som sträcker sig frân ans1utningsstutsar (14A, 148; 15A, 15B) i den övre änden och mynnar i esofagusba11ongen resp ventrike1ba11ongen, k ä n n e t e c k n a d av att ba11ongsonden är 1 sin he1het utförd av p1ast med oe1astisk tunn vägg hos de båda ba11onger- na (11, 12) nch att esofagusba11ongens (11) vägg är direkt förbunden med ventr1ke1ba11ongens (12) vägg e11er övergår direkt i denna.

2. Ba11ongsond en1igt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att i s1angens (10) vägg är inbäddade en e11er f1era trådar e11er band av röntgentätt matería1.