SE439526B - Kontinuerligt variabel transmissionsenhet - Google Patents

Description

l0 l5 20 25 30 35 40 s1o32oe~6 R 2 Det bör noteras att benämningarna “alfakropp", "betakropp" och "omegakropp" är fullständigt godtyckliga och som sådana inte begränsar komponenterna vare sig till den transmissionsklass som representeras av ovannämnda patent eller till specifika konstruktioner som beskrives här nedan. Benämningarna ger emellertid konsistens till definitionerna i beskrivningen som följer och underlättar för- ståendet av de olika hastighetsförhâllanden som uttryckes genom algebraiska ekva- tioner. ' Möjligheten till kontinuerligt variabelt hastighetsförhållande hos en sådan transmission uppnås genom att förse en av betakroppen eller omegakroppen med ett «par rullytor eller friktionsytor, som är rotationssymmetriska omkring den kon- centriska kroppens axel och som har varierbara radier utmed denna axel symmetriskt med avseende på axelskärpunkten mellan den första och den andra axeln. Fysiskt sett innebär sådana rullytor att den ena kroppen erhåller en bikonisk utformning. Den andra kroppen av betakroppen eller omegakroppen förses med ett par rullytor eller W friktionsytor, som också är rotationssymmetriska omkring den koncentriska kroppens axel, men som har en relativt konstant radie. Paren av rullytor på betakroppen och omegakroppen hålles i friktionssamverkan med varandra vid två kontaktpunkter eller kontaktzoner, som är möjliga att inställas för att variera förhållandet mellan radien hos betakroppens friktionsyta (Rb) och radien hos omegakroppens friktions- yta (RW). Om alfakroppen roteras med en hastighet (å) omkring den första axeln, rotationshastigheten hos betakroppen omkring den andra axeln i ett fast referens- system är (lg) och rotationshastigheten hos omegakroppen på den första axeln är (åß) blir de respektive hastigheterna hos de tre kropparna relaterade av nedan- stående ekvation: u) i ë-°'ï+(&-p°)--,:-'°- =0 Eftersom ingen av betakroppen eller omegakroppen sträcker sig inuti den andra kroppen kommer radieförhållandet Rb/RW alltid att motsvara ett värde som antingen är mindre än l (när Rb alltid är större än RW) eller större än l (när Rb alltid är mindre än RW). Funktionen 3 används här nedan för att ange förhållandet Rb/RW eller det reciproka värdet RW/Rb, i beroende av vilket av dessa värden som är större än l och det inses att g eller dess reciproka värde l/g används på 'liknande sätt.

I flera av utföringsformerna av transmissionen i ovannämnda amerikanska patent- skrifter alstras normalkraften medelst vilken rullytorna hos betakroppen och omega- kroppen hålles i ömsesidig friktionskontakt endast medelst ett tröghetsmoment, som tenderar att luta eller välta betakroppen i omegakroppen. I andra utföringsformer alstras denna normalkraft mekaniskt, såsom medelst aktiv separering av ett par i motsatta riktningar konvergerande koniska element, som utgör den bikoniska beta- 15 20 25 30 35 40 kroppen eller omegakroppen, företrädesvis under en kraft som är proportionell mot utgângsbelastningen. I sistnämnda utföringsform kan ovannämnda tröghetsmoment användas för att motverka ett vibrationsmoment som härrör från den mekaniskt alstrade normalkraften så att belastningen pa lagrena på grund av vibrations- momentet reduceras eller upphäves av tröghetsmomentet eller tröghetskraftparet.

Storleken av tröghetskraftparet i en given utföringsform av transmissionen kan bestämmas medelst ekvationen: _ 0 2 sinot cosoc] - f13<;(o<~/.:) sind] (2) ci = [(11f-13)å I denna ekvation är Cl tröghetskraftparet, 11 är tröghetsmomentet hos betakroppen relativt den andra axeln, 13 är tröghetsmomentet för betakroppen relativt en axel vinkelrätt mot den andra axeln vid axelskärpunkten och el är den vinkel under vilken den första och den andra axeln skär varandra. De återstående stor- heterna i ekvationen (2) är desamma som de i ekvation (l).

Om det antages att transmissionen drives med en konstant ingångshastighet 2 och att i transmissionen är vinkeln o< fixerad. Därvid blir funktionen inom den första klammern på ekvationens (2) högra sida konstant. Som sådan kan detta parti av tröghetskraftparet härrörrande från denna funktion noggrant motbalanseras genom en lämplig fast massfördelning i alfakroppen. Även funktionen inom den andra klammern i ekvation (2) kan vara konstant i utformningen av transmissionen där betakroppen hålles mot rotation på den andra axeln så att 5 = 0. En sådan ut- föringsform av transmissionen anges i den amerikanska patentskriften 4.l52.946 och fungerar för att överföra kraft från alfakroppen till omegakroppen, varvid sistnämnda kropp bildar utgång hos transmissionen och utgången är variabel enligt ekvationen: (s) å=¿(1-g) Ett vanligen föredraget sätt att driva en sådan transmission har varit att tillföra en ingångskraft till alfakroppen för att bringa betakroppen att utföra en nutationsrörelse samt hålla omegakroppen mot rotation kg = O). Betakroppen länkas till en utgângsaxel, som är roterbar på den första axeln, medelst kugghjul, som har ett kuggförhâllande (k), som teoretiskt kan ha vilket som helst värde och också kan vara antingen positiv eller negativ beroende på den speciella utform- ningen av kugghjulsarrangemanget. Om enhetens utgångshastighet är êš och hänsyn tages till kuggförhàllandet (k) bestämmes utgângs/ingångs-hastighetsförhållandet hos enheten av ekvationen: 10 15 20 25 30 35 40 8103209-6 , 4) En principiell fördel i att driva transmissionen enligt ekvation (4) är att de fysiska parametrarna hos en sådan steglöst variabel transmission lätt kan anpassas till ett värdeområde för funktionen (kg ), som medger en kontinuer- ligt variabel utgångs/ingängs-hastighetsförhällandeområde från 0 till l (1,0-< k <1 2,0). Detta omrâde kan ändras till att innefatta en reversering av utgångs- axeln genom 0 endast genom att välja ett kuggförhällande (k) så att funktionen (ky ) omger ett numeriskt värde av l (exempelvis l,5:>|<:> 0,7).

I transmissioner som fungerar för att variera hastighetsförhâllandet enligt ekvation (4) kommer funktionen inom den andra klammern på högra sidan av ekvation (2) att variera med hastigheten /3 , under vilken betakroppen roterar omkring den andra axeln i ett fast referenssystem och som bestämmes medelst den variabla faktorng . Eftersom faktorerna/å och 9 bestämmer transmissionens Utgångshastig- het kan ett fast motbalanssystem effektivt utbalansera denna del av tröghetskraft- paret representerat av den andra funktionen till höger i ekvation (2) vid endast en utgângshastighet.

Resultatet av en obalans mellan tröghetskraftpaeet som alstras i betakroppen och ett motbalanskraftpar alstrat av fasta motvikter på alfakroppen är ett resul- i terande nutationskraftpar, som fysiskt uppträder på ett sätt som påminner om ett par axiellt på avstånd från varandra anordnade roterbara vikter förskjutna excentriskt från rotationsaxeln under en vinkel av l80°. Ett sådant resulterande nutationskraftpar är en källa för vibrationer, speciellt vid höga utgângshastig- heter. ' Vibrationerna härrörande från ovannämnda nutationskraftpar har hittills reducerats genom lämplig utformning av fasta motvikter så att vibrationerna kan tolereras i många applikationer där transmissionen kan uppbäras på ett sådant sätt att vibrationerna kan dämpas eller där utgångshastigheterna är relativt låga.

I många tillämpningar där fördelarna att operera med varierande hastighetsför- hållanden enligt ekvation (4) är önskvärt i kombination med reducerade eller inga vibrationer måste ytterligare ett motbalanssystem användas.

Enligt föreliggande uppfinning motbalanseras i det närmaste fullständigt det nutationskraftpar som härrör från den kombinerade nutationsrörelsen och variabla hastighetsrotationen hos betakroppen i ovannämnda typ av kontinuerligt variabel transmission, för alla transmissionshastighetsförhållanden medelst ett rörligt motviktssystem, som inställes direkt medelst den mekanism, som inställer transmissionshastighetsförhållandet. I det fallet att omegakroppen hos trans- missionen utgöres av ett par ringar, som omger alfakroppen och betakroppen, upp- bäres de rörliga motvikterna glidbart i en underskuren styrning, som sträcker sig utmed alfakroppen och är direkt förbundna med omegaringarna. Genom lämpligt val av de rörliga motvikternas massor och placering relativt omegaringarna kan det kraftpar som härrör från centrifugalkrafterna som verkar på en kombination av 10 15 20 25 30 35 40 5 81Û3209~~6 fasta och rörliga motvikter roterbara direkt med alfakroppen att motverka med huvudsaklig likhet betakroppens nutationskraftpar vid alla hastigheter.

Ett huvudsakligt ändamål med föreliggande uppfinning är att reducera vibra- tionerna i en kontinuerligt variabel transmission av ovannämnd typ. Andra ändamål och ytterligare särdrag och tillämpningar av föreliggande uppfinning framgår av nedanstående detaljerade beskrivning av en föredragen utföringsform av uppfinningen under hänvisning till bifogade ritningar.

Fig. l är ett längdtvärsnitt genom en kontinuerligt variabel transmissionsenhet försedd med ett motbalanssystem enligt föreliggande uppfinning.

Fig. 2 är ett fragmentariskt tvärsnitt utmed linjen 2-2 i fig. l.

Fig. 3 är ett schematiskt längdsnitt där de olika kraftparen som utvecklas under drift av transmissionen är utritade på de detaljer som visas i fig. l.

Fig. 4 är ett diagram som visar tröghetskraftparen och motbalanskraftparen.

I fig. l visas en kontinuerligt variabel transmissionsenhet innefattande en ram l0, en roterbar ingàngsaxel l2 och en roterbar utgängsaxel l4. Ingângsaxeln l2 är utformad som en i ett stycke gjord förlängning av alfakroppen, som är för- sedd med hänvisningsbeteckningen 16 och är uppburen medelst ramen l0 via lager 18 och 20 för rotation omkring en primär eller första transmissionsaxel 22. Även om alfakroppen l6 beskrives mer i detalj här nedan anmärkes här att alfakroppen l6 innefattar lager 24 och 26 för att roterbart uppbära en betakropp 28 på en andra axel 30, som skär den första axeln 22 vid en axelskärpunkt S under en vinkel Konstruktionen av betakroppen 28 beskrives i detalj i en samtidigt härmed inlämnad patentansökan baserad på den amerikanska patentansökan nr 06/077.833 inlämnad den Zl september l979. För en fullständig förståelse av föreliggande uppfinning är det tillräckligt att notera att betakroppen 28 i den visade ut- föringsformen är en bikonisk kropp bestående av ett par konelement 32 och 34, som bildar tvâ betarullytor 35, rotationssymmetriska omkring den andra axeln 30.

Konelementen är sammanbundna för relativ rotation och axiellt glidande rörelse vid sina basändar medelst teleskopiska hylspartier 36 och 38. En styrkon 40 är styvt fastgjord, exempelvis medelst svetsning, vid konelementet 34 och övergår vid sin smala ände i ett kamaggregat 42, som fungerar för att alstra en axiellt separerande kraft på konelementen i beroende av en momentskillnad mellan kon- elementen. Aggregatet av alfakropp l6 och betakropp 28 omskrives av ett par omegatingar 44 och 46, vilka är styvt fästa i ringformade vagnar 48 och 50, som är glidbara relativt ramen 10 men är fästa mot rotation relativt ramen medelst styrningar 52, som samverkar med längsgående slitsar 54. Med hänsyn till ovan angivna definierade termer utgör omegaringarna 44 och 46 tillsammans med ramen l0 en omegakropp, som har omegarullytor 47, som är rotationssymmetriska omkring den första axeln 22.

Omegaringarna 44 och 46 är koncentriska med den första axeln 22 och är rörliga 10 15 20 25 30 35 40 s103209-6 S _ß utmed axeln mot och bort från varandra medelst rotation av en eller flera dubbel- gängade skruvar 56, som gängbart är upptagna i de ringformade vagnarna 48 och 50.

Skruvarna 56 roteras medelst en yttre regleranordning (ej visad) via kugghjul 58 och 60, som är roterbart uppburna av ramen l0. Ett kopplingskugghjul 62, som är roterbart relativt ramen 10, drives av kugghjulet 60 och fungerar för att synkroni- sera rotationen hos en eller flera ytterligare dubbelgängade skruvar 56 belägna 'omkring ramens l0 inre periferi.

Utgångsaxeln l4 uppbäres medelst lager 64 och 66 för rotation på den första axeln 22 relativt alfakroppen 16 och ramen l0. Axeln l4 är direkt kopplad med ett ringkugghjul 68, som ingriper med ett drivkugghjul 70, som är icke-roterbart kopplat till betakroppen 28. I den speciella utföringsform som visas utgör driv- kugghjulet 70 en i ett stycke utformad förlängning av konelementet 34. Såsom anges tidigare i ovannämnda parallella patentansökan fungerar förbindelsen mellan konelementet 32 och drivkugghjulet 70 via rampaggregatet 42, styrkonen 40 och konelementet 34 för att i beroende av en belastning alstra en momentskillnad mellan konelementen 32 och 34 för att separera konelementen 32 och 34 och alstra en normalkraft medelst vilken den yttre koniska ytan eller betaytan 35 på kon- elementen 32 och 34 tvingas mot den inre omegaytan 47 hos omegaringarna 44 och 46 vid två diametralt motbelägna kontaktpunkter Pl och P2 i proportion till moment- belastningen som utövas på drivkugghjulet 70.

Vid drift av den visade utföringsformen av transmissionen driver ingångsaxeln l2 alfakroppen l6 i rotation omkring den första axeln 22 och bär betakroppen 28 i nutationsrörelse så att den andra axeln 30 rör sig i en bikonisk bana omkring den första axeln 22. Denna rörelse hos betakroppen 28 förorsakar att drivkugghjulet 70 roterar eller rör sig på ett planetliknande sätt omkring den första axeln 22.

Friktionssamverkan mellan betaytorna 35 på konelementen 32 och 34 med omegaytorna 47 på ringarna 44 och 46 förorsakar att betakroppen 28 roterar på axeln 30 med variabla hastigheter beroende på det axiella läget av omegaringarna relativt punkten S. Om förhållandet mellan radien hos omegaytorna 47 och radien hos betaytorna 35 vid de två kontaktpunkterna mellan dessa ytor är'g och diameterförhâllandet mellan drivkugghjulet 70 och ringkugghjulet 68 är k, kan utgångsaxeln l4 drivas med kon- tinuerligt variabla hastigheter relativt hastigheten hos ingångsaxelns rotation enligt ekvation (4) ovan.

Konstruktionen av alfakroppen l6 är i huvudsak en solid cylindrisk rotations- kropp genomträngd av stympat koniska hålrum 72 och 74 för att upptaga konelementen 32 och 34. Såsom ett resultat av denna konstruktion blir massfördelningen i alfa- kroppen l6 koncentrerad till två axiellt på avstånd från varandra belägna diame- tralt motbelägna partier 76 och 78. Dessa partier representerar i sig själv ett par fasta motvikter och fungerar på ett sätt som beskrives mer i detalj här nedan.

Enligt föreliggande uppfinning är de perifiera partierna av alfakropp-partierna 10 15 20 25 30 35 40 , s1o32o9«a 76 och 78 belägna på avstånd från urtagningar 72 och 74 utformade med underskurna spår 80 och 82, som sträcker sig utmed halva längden av kroppen parallellt med den första axeln 22. Såsom visas i fig. 2 upptager spåren 80 och 82 spont- liknande vagnpartier 84 och 86 utformade i ett stycke med de rörliga motvikterna 88 och 90. Motvikterna 88 och 90 är formade för att bilda ett bågformat spår 92 huvudsakligen komplementärt med tvärsnittsutformningen av omegaringarna 44 och 46.

Såsom visas i fig. l kommer således motvikterna 88 och 90 att uppbäras axiellt utmed spåren 80 och 82 direkt styrda av rörelsen av omegaringarna 44 och 46 med vagnarna 48 och 50 under styrning av de dubbelgängade skruvarna 56. Genom lämplig dimensionering av spåren 92 relativt ringarna 44 och 46 kan rotationen av alfa- kroppen 16 och motvikterna 88 och 90 relativt ringarna ske ostört. Åvenledes note- ras att på samma sätt som alfakropp-partierna 76 och 78 är de rörliga motvikterna 88 och 90 belägna de diametralt motbelägna från kontaktpunkterna Pl och P2 och är variabla i beroende av en axiell rörelse utmed spåren 80 och 82.

Tröghetskrafterna som verkar på alfakroppen l6, betakroppen 28 och de rörliga motvikterna 88 och 90 framgår under hänvisning till fig. 3. Speciellt representeras dessa tröghetskrafter av tre kraftpar som verkar på en axel genom punkten S och vinkelrätt mot det plan som innehåller både den första och den andra axeln 22 och 30. Således finns ett betakroppkraftpar FB - FB, som är kraftparet Cl i ekvation (2) här ovan, ett fast motviktskraftpar FA - FA, och ett rörligt motviktskraftpar FC - FC. Det fasta och det rörliga motviktskraftparen verkar i samma riktningar, vilket är motsatt riktningen för betakroppkraftparet FB - FB.

Såsom förklarats här ovan i samband med ekvation (2) är funktionen inom den första klammern till höger i ekvation (2) konstant om alfakroppen l6 drives med en konstant ingångshastighet, eftersom vinkelN en mellan axlarna 22 och 30 är fast. Således kan den del av betakropp-kraftparet FB - FB som härrör från funk- tionen inom den första klammern effektivt motbalanseras genom den fasta fördel- ningen av massan i alfakroppen l6, som bidnager till kraftparet FA - FA. Funk- tionen inom den andra klammern i ekvation (2) är variabel med hastigheten/3 eller rotationshastigheten hos betakroppen 28 omkring axeln 30 i ett fast referens- system. Hastigheten I3 i sin tur är variabel med det axiella läget för omega- ringarna 44 och 46 utmed axeln 22 syumetriskt med pnnkten S. På grund av för- bindelsen av de rörliga motvikterna 88 och 90 direkt med omegaringarna 44 och 46 varierar armen för det rörliga motviktskraftparet FC - FC direkt med'inställningen av omegaringarna och huvudsakligen direkt med hastighetskomponenten [3 .

I fig. 4 är variationerna i storleken av de kombinerade kraftparen FA - FA och Fc - Fc inritade mot variationer i avståndet mellan omegaringarna 44 och 46 från axelskärpunkten S och representeras av den streckade linjen 95. Variationenna i storleken hos betakropp-kraftparet FB - FB för en variation i hastighets- komponenten ß bestämmas av samma variation i ringläget och visas medelst den hel-

Claims (7)

10 15 '20 25 30 35 40 81Û3209~6 dragna krökta linjen 97. Det kombinerade fasta och rörliga motviktskraftparet varierar linjärt medan tröghetskraftparet för betakroppen varierar icke-linjärt eller utmed kurvan 97. Därför erhålles fullständig eller total motbalans endast vid två punkter för omegaringarna där linjerna 95 och 97 skär varandra. De två variablerna är emellertid huvudsakligen sammanfallande och har inverkan att re- _ ducera ett vibrationsalstrande nutationskraftpar med en storleksordning större än vad som är möjligt att erhålla med endast ett fast motbalanssystem. Denna väsent- liga reducering av det totala nutationskraftparet erhålles vidare medelst en extremt enkel konstruktion. Således inses att som ett resultat av föreliggande uppfinning erhälles ett kraftigt förbättrat motbalanssystem för en kontinuerligt variabel transmission avovannämnd typ, varigenom ändamâlen med uppfinningen uppfylles. Det är tydligt för en fackman som läser ovanstående beskrivning att modifieringar och/eller ändringar kan utföras i den visade utföringsformen utan att frångâ uppfinningens idé. Avsikten är speciellt att beskrivningen och tillhörande ritningar endast visar en föredragen utföringsform, som inte begränsar uppfinningens omgång. Uppfinningen begränsas endast av nedanstående patentkrav. PATENTKRAV g

1. Kontinuerligt variabel transmissionsenhet innefattande en alfakr0PP (16), som är roterbar på en första axel (22) och är drivbart förbunden med en ingång (12) hos enheten; en betakropp (28), som har ett par betarullytor (35), vilka är rota- tionssymmetriska omkring en andra axel (30), varvid betakroppen uppbäres av alfa- kroppen, sâ att den andra axeln (30) är lutande relativt och skär den första 2 axeln vid en axelskärpunkt (S), och betakroppen (28) är roterbar på den andra) axeln (30), och en omegakropp (44, 46), som bildar ett par omegarullytor (47), vilka är rotationssymmetriska omkring den första axeln; varvid en av nämnda betarullytor och omegarullytor har variabla radier medan de andra av rullytorna har relativt konstanta radier, varjämte rullytorna står i friktionssamverkan med varandra vid tvâ diametralt motbelägna kontaktpunkter (P1, P2) belägna på ömse sidor om nämnda axelskärpunkt, samt ytterligare innefattande en anordning (56) för att inställa läget för kontaktpunkterna för att variera förhållandet mellan rullytornas radier och hastigheten (Ö) med vilken betakroppen roterar omkring den andra axeln, k ä n n e t e c k n a d av ett par motvikter (88, 90), som är rör- ligt uppburna av alfakroppen (16) diametralt motbelägna nämnda kontaktpunkter för att kunna variabelt inställas mot eller bort från axelskärpunkten (S), och en an- ordning (44, 46, 92) för inställning av läget för motvikterna i beroende av va- riationer i rotationshastigheten för betakroppen omkring den andra axeln i ett fast referenssystem.

2. Enhet enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att nämnda omegarull- 10 15 20 25 30 35 810ffšíï2Ûf“~6 ytor (47) befinner sig på ringar (44, 46) med fasta radier och är rör1iga axie11t mot och bort från varandra, och att anordningen för instäiininq av motvikterna (88, 90) innefattar en anordning (92), som förbinder motvikterna med ringarna för direkt axie11 röreïse med ringarna och samtidigt medger att motvikterna roterar med aïfakroppen (16) reiativt ringarna.

3. Enhet eniigt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att betakroppen (28) aistrar ett tröghetskraftpar e11er -moment omkring en tredje axei som passerar genom axeïskärpunkten (S) och är vinkeirät mot ett pian som innehà11er den första och den andra axe1n (22, 30), vi1ket tröghetskraftpar är variabeit med rotations- hastigheten hos betakroppen (28) omkring den andra axein i ett fast referenssystem, och att motvikterna (88, 90) aistrar ett baïanserande kraftpar som motverkar trög- hetskraftparet och är variabeit huvudsakligen proportioneiït med variationerna i tröghetskraftparet.

4. Enhet eniigt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att aifakroppen (16) innefattar en anordning som biidar ett fast par av masskoncentrationer diametra1t motbeiägna nämnda par av kontaktpunkter, varvid betakroppen (28) a1strar ett trög- hetskraftpar omkring en tredje axei som skär axeïskärpunkten och är vinkeirät mot ett pian som innehåiier den första och den andra axeïn, varvid storieken hos trög- hetskraftparet består av en konstant och en variabeï funktion, och den de1 av trög- hetskraftparet som härrör från den konstanta funktionen motverkas av ett första baianserande kraftpar som aistras av nämnda par av masskoncentrationer i aifa- kroppen, och den återstående deien av tröghetskraftparet härrörande från den vari- ab1a funktionen motverkas av ett andra baianserande kraftpar som aistras av de röriiga motvikterna.

5. Enhet eniigt krav 1, varvid betakroppen (28) har ett par koniska beta- ru11ytor (35), som är rotationssymmetriska omkring den andra axeïn (30), och omega- kroppen innefattar ett par axie11t röriiga omegaringar (44, 46), som omger aifa- kroppen och betakroppen, k ä n n e t e c k n a d av att anordningen (56) för instäiïning av iäget för kontaktpunkterna innefattar en anordning för axie11 in- stäiining av omegaringarna (44, 46) varvid anordningen (44, 46, 92) för instä11- ning av motvikterna är beroende av röreïsen av omegaringarna.

6. Enhet eniigt krav 5, k ä n n e t e c k n a d av att motvikterna (88, 90) är uppburna av aifakroppen (16) för röreïser utmed iinjära röreïsebanor para11e11a med den första axein (22).

7. Enhet enïigt krav 6, för instäiining av ïäget för motvikterna innefattar en anordning (92) för att für- binda motvikterna (88, 90) med omegaringarna för direkt axie11 röreise tiiisammans med dessa. k ä n n e t e c k n a d av att anordningen (44, 46, 92)