SE439525B - Kontinuerligt variabel transmissionsenhet - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 40 8200197-5 a _2 de andra tvâ kropparna är roterbara och är kopplade antingen direkt eller medelst kugghjul till respektive ingångsaxel och utgångsaxel hos transmissionen.

Möjligheten till kontinuerligt variabelt hastighetsförhållande i sådana trans- missioner uppnås genom att förse en av betakroppen och omegakroppen med ett par rullytor eller friktionsytor, vilka är rotationssymmetriska omkring kroppens koncentriska axel och som har variabla radier utmed denna axel i symmetri omkring den första och den andra axelns skärpunkt. Fysiskt âstadkommes sådana rullytor av koniska eller konliknande element. Den andra av betakroppen och omegakroppen är försedd med ett par rullytor eller friktionsytor som är rotationssymmetriska omkring kroppens koncentriska axel men har en relativt konstant radie. Paren av rullytor på betakroppen och omegakroppen hâlles i friktionssamverkan med varandra vid två kontaktpunkter eller zoner, vars position kan inställas för att variera för~ hållandet mellan betakroppens ytradie (Rb) relativt omegakroppens ytradie (RW).

Om alfakroppen är roterbar med en hastighet håg omkring den första axeln, rota- tionshastigheten av betakroppen omkring den andra axeln i en fast referensram är (ß), och rotationshastigheten hos omegakroppen i den första axeln är hå) så är de respektive hastigheterna hos de tre kropparna relaterade av nedanstående ekvation: (i) al- al + (áa-ßnab/Rw =o.

Ett vanligen föredraget funktionssätt för att driva en sådan transmission har varit att tillföra ett ingångsmoment till alfakroppen för att bära beta- kroppen i en nutationsrörelse och hålla omegakroppen mot rotation hå = 0). Beta- kroppen är förbunden med utgångsaxeln roterbar omkring den första axeln medelst kugghjul som har en kuggfaktor (k), som teoretiskt kan ha vilket som helst värde och även kan göras antingen positiv eller negativ beroende på det speciella kugghjulsarrangemang som används. Med hänsyn till det ovanstående och om 65 är enhetens utgångshastighet och hänsyn tages till kuggförhållandet (k), så blir utgângs/ingångs-hastighetsförhållandet hos enheten bestämt av en ekvation: (2) é/.z = i - kRw/Rb.

Om för enkelhetens skull funktionen RW/Rb betecknas såsom radieförhållandet eller (Q), blir ekvationen (2): (a) e/g = i - kg.

Funktionsegenskaperna hos sådana transmissioner beskrives i en artikel be- nämnd "Performance of a Nutating Traction Drive" av P. Elu och Y. Kemper, paper 10 15 20 25 30 35 40 a 8200197-*5 nr 80-C2/DET-63, the American Society of Mechanical Engineers. I denna artikel noteras att mycket hög total verkningsgrad är möjlig genom lämpligt val av kugg- hjulsfaktorn (k) dock med en motsvarande reducering av transmissionens hastig- hetsförhållandeområde (exempelvis 2,8/1,9 eller l,5 relativt 0,43/0 eller co ).

Artikeln hänvisar också till en “kraftmultiplikationsfaktor", som härrör från den epicykliska rörelsen hos den nuterande betakroppen och kan visualiseras som en variation i kraften "sedd" vid punkterna för rullfriktionssamverkan mellan betakroppen och omegakroppen för en given ingångskraft. Även uttrycket "kraft- täthet" används i artikeln för att uttrycka kraftöverföringsförmågan hos en speciell transmissionsenhet för en given ingångshastighet.

Hitintills har alla utföringsformer av transmissioner av den typ som anges i ovannämnda amerikanska patentskrifter eller"nuterande friktionsdrivanordningar" inbegripit en direkt förbindelse av en av enhetens ingång och utgång till en första av alfakroppen, betakroppen eller omegakroppen, en fasthållning av en andra av dessa kroppar såsom ett reaktionselement och företrädesvis en kugghjulslänk (med ett kuggförhållande k) av den andra av enhetens ingång och utgång till den tredje kroppen. Såsom ett resultat härav var uppnåendet av en hög total verkningsgrad och ökad krafttäthet endast möjlig med en kraftig beskärning av hastighetsförhâllandeområdet. I detta avseende bör noteras att radieförhållandet eller (g) i ekvation (3) är variabel inom gränser angivna av storleken och geo- metrin hos transmissionen.

Det är därför tydligt att kontinuerligt variabla transmissioner av ovannämnd typ kan uppnå hög funktionsverkningsgrad. Det är lika tydligt emellertid att ett behov finns att expandera hastighetsförhâllandeområdet hos sådana transmissioner utan kompromisser avseende funktionsverkningsgrad eller hög krafttäthet.

Enligt föreliggande uppfinning är den nuterbara betakroppen i transmissions- enheten av ovan beskriven typ förbunden medelst separata kugghjulsuppsättningar till respektive ingângselement och utgångselement hos transmissionsenheten. Före- trädesvis är ingångselementen och utgångselementen direkt uppburna av trans- missionsenhetens ram för rotation omkring den primära eller första transmissions- axeln och vart och ett av dessa element uppbär ett fastkilat eller på annat sätt icke- roterbart fäst kugghjul, som utgör en av åtminstone tvâ kugghjul i varje separat kugghjulsuppsättning. Kugghjulet uppburet av ingångselementet eller utgångselemen- tet ingriper företrädesvis direkt med ett annat kugghjul hos varje kugghjulsupp- sättning, som är fastkilat eller på annat sätt icke-roterbart kopplat direkt för rotation med betakroppen omkring den andra eller nuterande transmissionsaxeln. Även om betakroppen uppbäres roterbart av alfakroppen såsom i tidigare utform- ningar, roterar alfakroppen fritt i transmissionens ram och är inte förbunden antingen direkt eller medelst kugghjul till ingångselementet eller utgångselementet hos transmissionen. Enheten är också reversibel i det avseendet att den kan an- 10 15 20 25 30 ss' 40 8200197-5 L 4 vändas såsom hastighetsreducerare eller inverterare.

Ett huvudändamâl med uppfinningen är därför att åstadkomma en kontinuerligt variabel transmission av ovan beskriven typ med ett ökat område av hastighets- förhållanden för ett givet område av funktionsverkningsgrader och krafttäthet.

Andra ändamål och ytterligare tillämpningsområden framgår av nedanstående detalje- rade beskrivning under hänvisning till bifogade ritningar, där samma delar er- hållit samma hänvisningsbeteckningar.

Fig. l är ett längdsnitt genom en kontinuerligt variabel transmissionsenhet enligt föreliggande uppfinning. Fig. 2 är en schematisk tvärsnittsvy sedd enligt linjen 2-2 i fig. l. Fig. 3 är en schematisk tvärsnittsvy sedd enligt linjen 3-3 i fig. l. Fig. 4 och 5 är schematiska tvärsnittsvyer identiska med fig. 3 respek- tive 2 och medtages för att underlätta en förståelse av rotationskomponenterna när riktningen av kraften överförd genom enheten i fig. l omvändes. Fig. 6 är ett diagram som anger sambandet mellan transmissionens kugghjulsfaktorer och radie- förhâllandefaktorer relativt totala verkningsgraden och enhetens hastighetsför- hâllanden. Fig. 7 är en sidovy delvis i tvärsnitt och visar en alternativ ut- föringsform av uppfinningen.

I fig. l på ritningarna visas en kontinuerligt variabel transmissionsenhet eller CVT-enhet betecknad med hänvisningsbeteckningen l0 och innefattande en ram l2 med cylindrisk utformning och stängd vid sina ändar av ändplâtar eller ram- delar l4 och l6. Inuti ramen l2 finns en alfakropp l8 uppburen av ändplåtarna l4 och 16 medelst lager 20 och 22 för rotation omkring en primär eller första trans- missionsaxel 24; en betakropp betecknad med hänvisningsbeteckningen 26 och roter- bart uppburen av alfakroppen l8 medelst lager 28 och 30 för rotation omkring en andra axel 32 lutande relativt och skärande den första axeln 24 i en axelskär- punkt S; och en omegakropp bestående i detta fall av ett par ringar 34 och 36 koncentriska med den första axeln 24 och fixerade mot rotation med avseende på ramen 12 och förflyttbara axiellt utmed den första axeln 24 mot och bort från axelskärpunkten S.

I den visade utföringsformen innefattar betakroppen 26 ett par i motsatta riktningar konvergenta konformade element 38 och 40 uppburna av en central axel 42 lagrad vid motstående ändar i ovannämnda lager 28 och 30. Konelementen 38 och 40 uppbäres av axeln 42 för att möjliggöra relativ roterande och axiell rörelse hos konelementen relativt axeln. Konelementen separeras axiellt på axeln av ett kul/rampaggregat 44. Även om aggregatet 44 visas endast delvis i fig. l och inne- fattar en krage 46 fäst medelst splines för direkt rotation med axeln 42 men medgivande axiell rörelse relativt axeln, och ett par kulor 48, är det tillräck- ligt för en fullständig förståelse av föreliggande uppfinning att notera att aggregatet 44 fungerar såsom en momentkoppling av konelementen 38 och 40 med axeln 42 och också alstrar en axiell kraft som verkar för att separera konelementen lO 15 20 25 30 35 40 5 8200197-5 38 och 40 utmed axeln 32 i beroende av momentöverföring mellan axeln 42 och kon- elementen 38 och 40.

Konelementen 38 och 40 bildar yttre rullytor eller betaytor 50, som är rotationssymmetriska omkring axeln 32 och har en radie Rb, som är variabel utmed axeln 32 såsom ett resultat av den koniska utformningen av ytorna 50 och 52. Betaytorna är tvingade att samverka med ett par omegaytor 54 och 56 ut- formade på den inre ytan av ringarna 34 och 36 vid tvâ kontaktpunkter Pl och P2, som är diametralt motbelägna relativt varandra och belägna i plan som innehåller den första och den andra axeln 24 och 32. Omegaytorna 54 och 56 har en konstant eller fast radie RW och är rotationssymmetriska omkring den första axeln 24.

Ringarna 34 och 36 är inställbara axiellt utmed axeln 24 genom att de är förbundna i den visade utföringsformen med ringformade kolvar 58 och 60 inne- slutna i ringformade kammare 62 och 64 i ramen l2. Genom lämplig tillförsel och utsugning av hydrauliskt fluid till kamrarna 62 och 64 inses att ringarna 34 och 36 kan förflyttas axiellt mot och bort från punkten S och på ett sätt så att de är symmetriskt belägna relativt punkten S vid alla tillfällen.

Ett par axlar 20 och 72 är uppburna för rotation i var och en av ramplåtarna l4 och l6 oberoende av alfakroppen 18 medelst lager 66 och 68. För att anpassa terminologin till de termer som används i de algebraiska ekvationerna benämnes axlarna 20 och 72 för "tetaaxlar“ och kan fungera för att överföra en kraft- ingång till eller kraftutgâng från enheten l0 pâ ett sätt som beskrives mer i detalj här nedan.

Var och en av tetaaxlarna 20 och 72 är förbunden medelst en separat kugg- hjulsuppsättning 74 och 76 till betakroppen 26 och speciellt till dess axel 42.

I den visade utföringsformen innefattar varje kugghjulsuppsättning 74 och 76 två direkt med varandra ingripande kugghjul. Således innefattar kugghjulsupp- sättningen 74 ett koniskt drivkugghjul eller solkugghjul 78 fastkilat eller på annat sätt förbundet för direkt rotation med tetaaxeln 20, och ett komplementärt koniskt planetkugghjul 80 på liknande sätt förbundet för direkt rotation med axeln 42 och betakroppen 26. Kugghjulsuppsättningen 76 å andra sidan innefattar ett ringkugghjul 82 kopplat för direkt rotation med tetaaxeln 72, vilket kugg- hjul står i direkt ingrepp med ett planetkugghjul 84 kopplat för rotation med axeln 42 och betakroppen 26.

I den visade utföringsformen har kugghjulen 78 och 80 hos kugghjulsuppsätt- ningen 74 samma diameter och har således ett kuggförhällande kl lika med ett numeriskt värde av l. Eftersom kugghjulen 78 och 80 roterar i motsatta riktningar om man antar att axeln för bägge kugghjulen befinner sig i en fast referensram, så blir kuggförhållandetskl algebraiska värde negativt. Kuggförhällandet k2 hos kugghjulsuppsättningen 76 är lika med diametern hos planetkugghjulet 84 delat med diametern hos ringkugghjulet 42 och har ett numeriskt värde mindre än l, exempelvis 10 15 20 25 30 35 40 8200197-5 e 0,25. Eftersom kugghju1en 84 och 72 roterar i samma riktning i en fast referens- ram kommer kuggfaktorn k2 att vara a1gebraiskt positiv. ' Om man antar att en kraftingång ti11föres axe1n 20 med en rotationshastighet 6.1 och en utgång uttages från axe1n 72 vid en hastighet av 6-2, så b1ir ingångs/ utgångs-hastighetsförhå11andet hos transmissionen bestämd av ekvationen: (4) éi/éz = (i - mg )/(1 - kzg ).

I fig. 2 och 3 visas rotationsriktningarna hos a1fakroopen 18, betakroppen 26 samt tetaax1arna 20 och 72 grafiskt. Så1edes har kraftingången i fig. 2 hastig- heten Gil i en medurs riktning och tenderar att rotera kugghju1et 80 och beta- kroppen 26 i en moturs riktning. Pâ grund av de varandra berörande betaytorna och omegaytorna kommer a1fakroppen att rotera i medurs riktning. Vid andra änden av transmissionen roterar ringkugghju1et 82 med en hastighet ¿2 såsom ett resu1tat huvudsak1igen av Å ékomponenten av rotationen. Eftersom riktningen hos Ä är motsatt riktningen förcå , så kan Ö -hastigheten visua1iseras som hastig- hetenfå hos a1fakroppen minskat med rotationen ß hos betakroppen 26.

I fig. 4 och 5 antages att axe1n 72 är kraftingång, medan axe1n 20 är utgång hos transmissionen. Om så1edes axe1n 72 och ringkugghju1et roteras i en medurs riktning (sedd frân högra änden i fig. 1) förhindras kugghju1et 84 från rotation i medurs riktning på grund av sin förbinde1se genom betakroppen med de stationära omegaringarna 34 och 36. Så1edes'kommer ringkugghju1et 82 att fungera för att bära betakroppen i en nutationsröre1se och a1stra huvudsak1igen rotation i alfakroppen 18. Rotationsriktningen i betakroppen b1ir åter moturs i en re1ativ referensram eftersom axe1n för kugghju1et 84 roterar med hastigheten«å . Vid utgångsaxe1n 70 kombineras e11er adderas rotationskomponenterna a? och /8 ti11 varandra för att driva axe1n 70 genom kugghju1et 78. Genom att rikta en kraftingång ti11 axe1n 72 och ta ut en kraftutgång från axe1n 70 fungerar enheten 1O nu som en inverterare e11er en transmission där utgångsaxe1n roteras med högre hastighet än ingångsaxe1n.

Andra funktionsegenskaper såsom förhå11andeområde, verkningsgradsområde och kraft- täthet förbiir oförändrade. ' Om det vidare antages att det numeriska värdet på radieförhå11andet g (se ekvation 3 ovan) är variabe1t me11an ett maximum 31 = 2,31 och ett minimum 2 Q = 1,14 och att kugghju1sfaktorerna k1 och k2 är 1ika med -1 och +O,25 framgår att ingångs/utgângs-hastighetsförhå11andena kan varieras me11an ungefär 7,8:1 och 3:1. Förhå11andeomrâdet hos transmissionen e11er maxima1a ingângs/utgângshastig- hetsförhå11andet dividerat med det minima1a ingângs/utgångs-hastighetsförhå11andet är ungefär 2,6. Såsom beskrivits här nedan under hänvisning ti11 dia9Pömm9i i fig. 6 är detta område för hastighetsförhå11andet mer än 1,5 gånger förhå11ande- omrâdet som var möj1igt att uppnå i tidigare utformningar där ingången var för- 10 15 20 25 30 35 40 sszooiøv-5 bunden direkt med a1fakroppen 18. Vidare eftersom området för ingångs/utgångs- hastighetsförhå11anden undviker ti11stånd där utgångsaxe1ns hastighet e11er É5 närmar sig no11, minimeras kraftmu1tip1ikation vid kontaktpunkterna P1 och P2 med resu1tatet att funktionen över he1a hastighetsförhâ11andeområdet sker med hög verkningsgrad. Krafttätheten hos enheten 10 är därför avsevärt ökad.

I diagrammet i fig. 6 är den tota1a verkningsgraden hos transmissionen av denna a11männa typ innefattande utföringsformen i fig. 1 angiven mot hastighets- förhâ11andet (utgång/ingång) för att bilda kurvorna A, B och C. Diagrammet inne- fattar.också en 1injär horisonte11 ska1a motsvarande o1ika kugghju1sförhå11anden (k) och en hyperbo1isk ska1a sammanfa11ande med ett hastighetsförhå11ande av 1:1 och en kugghju1sfaktor på no11 för att ange o1ika värden av radieförhâ11anden (3). Linjer som förbinder en specifik kugghju1sfaktor (k) med minimum (9)) och maximum (g1) radieförhå11anden i en given transmission skär abskissan vid punkter motsvarande de övre och nedre gränserna hos hastighetsförhå11andevariationen.

Genom att transponera dessa gränser av hastighetsförhå11anden ti11 kurvorna A, B e11er C kan den tota1a verkningsgraden hos en maskin för ett givet kuggför- hå11ande (k) bestämmas.

Det är betyde1sefu11t att notera att kurvorna i fig. 6 är resu1tatet av funktionen med en konstant kraftingång förbunden direkt med a1fakroppen e11er funktion en1igt ekvationen 3 ovan, där funktionen É är konstant. I transmissionen en1igt före1iggande uppfinning är eme11ertid rotationshastigheten å? hos a1fa- kroppen 18 re1aterad ti11 respektive tetaax1ar 20 och 72 genom ekvationerna: (s) é =é1/(i - mg) e11er (a) J: =é2/(1 - my). Även om ekvationerna (5) och (6) ger samma värde påa? när värdena på k1, k2 och g är givna, angives bägge för att under1ätta re1ationen av värdet på 5? ti11 en konstant hastighetsingång som kan åstadkommas antingen vid tetaaxe1n 20 e11er tetaaxe1n 72.

Av det ovanstående och under hänvisning ti11 fig. 6 framgår att genom före- 1iggande uppfinning vä1jes respektive kugghju1sfaktorer k1 och k2 att ha motsatta a1gebraiska tecken och numeriska värden för att åstadkomma ett område av hastig- hetsförhåiïanden motsvarande höga funktionsverkningsgradsomräden hos varje av kurvorna B och C. Även om de två områdena av hastighetsförhâ11anden är separerade e11er icke-kontinuerïiga i fig. 6, på grund av att kurvorna är bestämda på en konstant -hastighet, så kommer hastigheten hos aifakroppen 18 e11er i före- ml 15 20 25 30 35 ' 3200l97-5 8 liggande uppfinning att variera så att det resulterande området av hastighets- förhållanden i själva verket är produkten av att multiplicera förhållandeområdet under användning av kl vid en konstant 42 (dvs. 3,31/2,14 eller l,5).med för- hâllandeomrâdet under användning av k2 vid en konstant då (dvs. 0,72/0,42 eller 1,7). Med andra ord blir omrâdet för hastighetsförhållanden enligt föreliggande uppfinning given vid de angivna numeriska parametrarna av 1,5 x l,7 eller 2,6.

I fig. 7 visas en alternativ utföringsform av uppfinningen, där delar mot- svarande utföringsformen som beskrivits ovan under hänvisning till fig. l är betecknade med samma tiotalssiffra och entalssiffra men ett hundra har adderats.

Huvudskillnaden mellan utföringsformen som visas i fig. 7 och den som visas i fig. l är att utföringsformen enligt fig. 7 är speciellt lämpad för transmissions- tillämpningar där kraftingången och kraftutgängen är belägna vid samma ände av ' transmissionen. Således är i fig. 7 koncentriska tetaaxlar l2O och l72 lagrade i ändplåten ll6. Tetaaxeln l2O är fastkilad direkt vid ett solkugghjul 178, vilket ingriper med ett planetkugghjul 184 fastkilat för rotation med betakroppen pâ samma sätt som endera av kugghjulen 80 och 84 i den föregående utförings- formen. Planetkugghjulet 184 ingriper också med ett inre ringkugghjul l82 fäst för rotation med den yttre tetaaxeln l72. Ett drivkugghjul l9O är fastkilat vid axeln l72. _ Funktionen av utföringsformen i fig. 7 är densamma som i fig. l och behöver inte diskuteras vidare förutom att notera att där tetaaxeln 120 är ingångsaxel till transmissionen ll0 fungerar enheten som en reduktionstransmission med kugg- hjulsfaktorn kl lika med diameterförhållandet mellan kugghjulen 178 och l84 och faktorn k2 lika med diameterförhållandet mellan kugghjulet 184 och ringkugg- hjulet l82. Kraftutgången uttages från axeln l72 och drivkugghjulet l90.

Utföringsformen enligt fig. 7 är speciellt lämpad för användning i trans- missionstillämpningar där det linjära tillgängliga utrymmet i en transmission är begränsat. Ett exempel på en sådan tillämpning är ett framhjulsdrivet motor- fordon där motorn eller kraftanläggningen, transmissionen och drivhjulen är be- wmawmfirwmmm.

Således inses att såsom ett resultat av föreliggande uppfinning åstadkommes en mycket effektiv kontinuerligt variabel transmissionsenhet, vid vilken hastig- hetsförhållandeområdet ökats på ett mycket enkelt sätt och utan komplex konstruk- tion. En fackman inser av ovanstående beskrivning att modifikationer och/eller variationer kan utföras i utföringsformerna utan att frångå uppfinningen. Ovan- stående beskrivning är endast given i belysande och inte begränsande syfte. Om- fânget av föreliggande uppfinning bestämmas endast av nedanstående patentkrav.

Claims (8)

10 15 20 25 30 35 40 q 8200197-5 PATENTKRAV

1. Kontinuer1igt variabe1 transmissionsenhet (10, 110) med en roterbar ingång (20, 120) och en roterbar utgång (72, 172) samt innefattande en första arbetskropp (18, 118) roterbar omkring en första axe1 (24, 124); en andra arbetskropp (26, 126) roterbar omkring en andra axe1 (32, 132), som är roterbar omkring den första axe1n, och en reg1eranordning (34, 36, 134, 136) för att reg1era ett radieförhå11ande som bestämmer den re1ativa röre1sen hos kropparna, k ä n n e t e c k n a d av en första kugghju1sanordning (74) som har ett första kugghju1sförhå11ande för att sammankopp1a ingången med nämnda andra arbetskropp (26, 126) för att roterbart driva den andra arbetskroppen; och en andra kugghju1sanordning (76) som har ett andra kugghju1sför- hâ11ande för att sammankopp1a utgången med nämnda andra arbetskropp (26, 126) för att roterbart driva utgången (72, 172).

2. Transmissionsenhet en1igt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att nämnda första och andra kugghju1sförhå11anden är av motsatta a1gebraiska tecken.

3. V 3. Transmissionsenhet en1igt krav 2, k ä n n e t e c k n a d av att nämnda första och andra kugghju1sförhå11anden har o1ika numeriska värden.

4. Transmissionsenhet en1igt krav 1, innefattande en ram (12), varvid nämnda första arbetskropp är en a1fakropp (18, 118) uppburen av ramen för rotation omkring den första axe1n, varjämte den andra arbetskroppen är en betakropp (26, 126) upp- buren av a1fakroppen för rotation omkring den andra axe1n, som är 1utande re1ativt och skär den första axe1n i en axe1skärpunkt, varjämte betakroppen.har åtminstone en betaru11yta (50, 52), som är rotationssymmetrisk omkring den andra axe1n; en anordning som bi1dar åtminstone en omegayta (54, 56) som är rotationssymmetrisk omkring den första axe1n; varvid betaytorna och omegaytorna står i ru11friktions- samverkan med varandra i ett p1an innehå11ande den första och den andra axe1n, varjämte betaru11ytorna och omegaru11ytorna vidare bi1dar ett radieförhå11ande (9), som är varierbart genom omstä11ning av 1äget för ru11friktionsssamverkan re1ativt axe1skärpunkten, k ä n n e t e c k n a d av att den första kugghjuïsanordningen innefattar ett so1kugghu1 (78), som är roterbart omkring den första axe1n, och p1anetkugghju1 (80), som är roterbara omkring den andra axe1n ti11sammans med beta- kroppen och ingripande med so1kugghju1et (78), och att den andra kugghjuisanordningen innefattar ett ringkugghjui (82), som är roterbart omkring den första axe1n, och p1anetkugghju1 (84), som är roterbara omkring den andra axe1n ti11sammans med beta- kroppen och ingripande med ringkugghju1et (82).

5. Transmissionsenhet en1igt krav 4, k ä n n e t e c k n a d av att so1kugg- hjuiet och ringkugghju1et är be1ägna vid motsatta ändar av betakroppen, och att p1anetkugghju1en utgöres av två separata kugghju1 fästa vid motsatta ändar av beta- kroppen.

6. Transmissionsenhet en1igt krav 4, k ä n n e t e c k n a d av att p1anet- kugghju1en utgöres av ett enda p1anetkugghju1 (184) fäst vid en ände av betakroppen, och att so1kugghju1et och ringkugghjuïet är monterade för oberoende rotation vid en 10 szooiswv-ß re ände av betakroppen och bägge ingripande med det enda pianetkugghjuiet (184).

7. Transmissionsenhet enïigt krav 1 e11er 4, k ä n n e t e c k n a d av atti radieförhåiiandet (8), det första kugghjuïsförhâïïandet-(ki) och det andra kugg- hjuisförhåïiandet (k2) är reïaterade tiil hastighetsförhäiiandet (61fi92) medeist ekvationen: éi/éz = (1 - ki-n/ (1 - kz-y), varvid kugghjuisförhålïandet (k1) är mindre än no11 eiïer negativ och det andra kugghjuisförhâiiandet (k2) är mindre än no11 e11er positiv.

8. Trensmissiunsenhet enligt krav 7, k ä n n e t e c k n'a d av att funktionen k2-Q alltid är mindre än 1.