SE437105B - Regleranordning for vermekellan vid en elektrisk kokanordning - Google Patents

Description

7804327-0 " ten, varvid dessa omkopplingsorgan är försedda med bimetallelement och påverkar styrförloppet för den termiska energiregulatorn genom kortslutning eller urkoppling. Även dessa omkopplare arbetar mycket långsamt och det handlar här mindre om temperaturbegränsare än om ett försök till stegvis temperaturreglering i närheten av vattnets kok- temperatur. _ ' Uppfínningen syftar till att åstadkomma en regleranordning av inledningsvis angiven type som har enkel uppbyggnad och är lätt att montera på eller vid kokanordningen och ger en mycket effektiv tem- peraturbegränsning, och som då den träder i funktion möjliggör en störningsfri fortsatt funktion för kokanordningen.

Detta åstadkommes enligt uppfinningen därigenom att regulatorn -utgörs av en i och för sig känd kvantiserande energiregulator, och genom att den i serie med denna kopplade temperaturbegränsaren är termiskt tätt kopplad till temperaturen hos den elektriska kokanord- ningens värmekälla, varvid temperaturbegränsaren i området för sin fast inställda begränsningstemperatur har en ringa omkopplingstempe- raturdifferens mellan tillslag och frånslag, och varvid i området för begränsningstemperaturen, då temperaturbegränsaren träder i funktion, tidrymden mellan på varandra följande brytningar (i förväg bestämd kopplingscykel) för temperaturbegränsaren är av samma storleksordning som den i förväg bestämda omkopplingsperioden för energiregulatorn, Energiregulatorn och temperaturbegränsaren kan därvid med för- del utgöras av från varandra åtskilda enheter, och både energiregula- torn och temperaturbegränsaren kan koppla den elektriska kokanord- ningens hela effekt. Trots detta erhålls en mjukt inträdande tempera- turbegränsning, som inte stör det fortsatta arbetsförloppet då den inträffar. _ Vid en elektrisk kokplatta är temperaturbegränsaren termiskt så tätt kopplad till temperaturen hos värmespiralerna att dessa för- utom sin arbetsfunktion även har funktionen att ge styrvärme för temperaturbegränsarenQ Temperaturbegränsaren övertar därvid vid om- rådet för begränsningstemperaturen funktionen hos regulatorn och pulsar effekten med pulsperioder av samma storleksordning som tidi- gare levererades av energiregulatorn. Om temperaturbegränsaren, såsom var fallet vid hittills brukliga temperaturbegränsare, skulle ha stor omkopplingstemperaturdifferens och inte skulle fylla de övriga ovan angivna fordringarna, så skulle energiregulatorn, då tempera- turbegränsaren träder i funktion, sättas ur drift för en relativt lång tid (exempelvis flera minuter vid en elektrisk kokplatta). I det fall då stekning med hög temperatur äger rum på den elektriska 7804327-0 kokplattan skulle användaren märka att temperaturen sjunker, och därför vrida energiregulatorn till ett högre läge. Detta leder till osäkerhet i och påverkan av arbetssättet. Enligt uppfinningen där- emot stryps effekttillförseln endast långsamt då begränsningstempe- raturen är på våg att uppnås, och begränsningstemperaturen upprätt- hålls utan allt för långa urkopplingsperioder.

Framför allt blir det därigenom även möjligt att ställa in även relativt små begränsningstemperaturer men ändå möjliggöra kraftig stekning. Detta i sin tur möjliggör inbyggnad av elektriska kokplattor i närheten av brännbara föremål, exempelvis i arbets- plattor på köksinredning, utan stor utrymmesförlust.

Ytterligare fördelar och särdrag hos uppfinningen framgår av underkraven och beskrivningen i samband med ritningen.

Uppfinningen förklaras i det följande närmare med hjälp av på bifogade ritning visade utföringsexempel, där: Fig 1 visar en vy underifrån av en elektrisk kokplatta med en temperaturbegränsare enligt uppfinningen, I Fig 2 visar ett snitt längs linjen II-II i Fig 1, Fig 5 visar i snitt en detalj av en variant, varvid snitt- linjen är vinkelrät mot den i Fig 2 använda snittlinjen, Fig Ä visar ett längdsnitt igenom en temperaturbegränsare, Fig 5 visar i förstorad skala en vy av en utvidgningshylsa, sedd från den fria änden, Fig 6 visar schematiskt inkoppling av temperaturbegränsaren tillsammans med en energiregulator, Fig 7 visar schematiskt ett diagram med temperaturen såsom funktion av tiden, varvid figuren upptill visar förhållandena vid temperaturbegränsaren och nedtill visar förhållandena vid energi- regulatorn, och Fig 8 visar ett diagram motsvarande det i Fig 7, vid ett annat drifttillstånd.

I Fig 1 visas underifrån en elektrisk kokplatta 11, vilken, såsom framgår av Fig 2, består av en kokplattkropp 12 av gjutmaterial, vilken på undersidan är försedd med ett värmeringområde 13. Där be- finner sig i spår lü värmeledare 15 i form av spiraler. Dessa är inbäddade i en isolermassa 16, som fyller de spiralformigt löpande spåren. Värmeringområdet begränsas utåt av en ringribba 17 och inåt av en ringribba 18. Innanför ringribban 18 ligger en ouppvärmd mitt- zon 19, i vars mitt är ingjuten en centrumtapp 20, som är avsedd för fastsättning av kokplattan resp för fastsättning av inklädnader.

Så långt är det således fråga om en konventionell elektrisk kok- platta. 'raeoazzv-o i u I området för den ouppvärmda mittzonen 19 är ett omkopplaren 21 (se Fig N) inrymmande hus 22 till en temperaturbegränsare 23 an- ordnat. Huset består av isolerande material, exempelvis steatit, och har en väsentligen platt, rektangulär form, med mot ringribban 18 avfasade hörn 2U. Såsom framgår av Fig 2 är husets 22 höjdmått mycket litet, och även de radiella måtten är så små att huset 22 bekvämt kan placeras mellan centrumtappen 20 i mitten av den oupp- värmda mittzonen och ringribban. Härtill bidrar även de avfasade hörnen 2Ä, som möjliggör en anpassning till mittzonens form.

Något ekcentriskt_sticker ur den utåtriktade, med avfasade hörn 24 försedda sidan på huset ut ett temperaturavkänningsorgan, som består av en utvidgningshylsa 26 av ett material med relativt hög termisk utvidgningskoefficient samt en i utvidgningshylsan anordnad överföringsstav 27 av material med lägre termísk_utvidgningskoeffi- cient, exempelvis en keramikstav (Fig U).

Av Fig 1 framgår att det stavformade temperaturavkännings- organet 25 från den ouppvärmda mittzonen sträcker sig väsentligen radiellt utåt över värmeringområdet 13 (något förskjutet i sidled relativt en radie). Temperaturavkänningsorganet löper därvid igenom ett urtag 28 i ringribban 18. Den platta formen på huset tillåter temperaturavkänningsorganet 25 att löpa omedelbart intill undersidan (på ritningarna ovansidan) av den isolermassa som omger värmeledar- na, detta med fördel även med en viss värmekontakt, vilken dock till följd av utvídgningsrörelserna hos utvidgningshylsan 26 inte bör vara alltför kraftig. På utsidan skall därför tillses att mellan en temperaturavkänningsorganet med sin utvidgningshylsan och över- föringsstaven med varandra förbindande justerskruv 29 och den yttre ringribban 17 återstår tillräckligt mycket plats för stavens ut-- vidgníng.

Från den från temperaturavkänningsorganet 25 vända baksidan av huset 22 utgår anslutningar 30, som ansluts till ledningar 31.

Ledníngarna 31 löper igenom en isolerande genomföring 32 och ut ur den ouppvärmda mittzonen. Denna är, såsom framgår av Fig 2, till- sluten med hjälp av ett innanför den inre ringribban 18 instickande, platt, dosformigt lock 33, som tillsammans med en ej visad, kon- ventionell undre plattavtäckning är fästat i centrumtappen 20 med hjälp av en skruv. Locket 33 tjänar till att skydda den del av temperaturbegränsaren som innehåller omkopplaren från damm och andra störande inflytanden från omgivningen. Ledníngarna 31 kan be- kvämt löpa på ömse sidor om centrumtappen 20, eftersom anslutning- arna 30 ligger nära de båda kortsidorna på huset 22. 7804327-0 I Fig 3 visas en annan utföringsform, där vid i övrigt lika utförande av den ouppvärmda mittzonen och temperaturbegränsaren 23 värmeringområdet till den elektriska kokplattan 11 täcks av ett bleck 3ü, som har samma ringform som värmeringområdet 13, men som dock är något större, så att det kan pressas in mellan ringribbor- na 17 och 18 och vara självlâsande. Detta bleck ligger tätt mot undersidan av isolermassan 16 och skyddar denna helt från yttre inflytanden (t ex mot damm). Samtidigt åstadkommer detta i värme- kontakt med isolermassan resp de däremellan uppstickande, spåren lü från varandra skiljande ribborna stående blecket en idealisk värme- överföringsyta som möjliggör en nära termisk anslutning av tempera- turavkänningsorganet 25 till värmeringområdets temperatur. Tempera- turavkänningsorganet 25 löper även tätt under (i ritningen ovanpå) detta bleck 34. Vid det visade utföringsexemplet är temperaturav- känningsorganet till tre fjärdedelar omslutet av ett skydd 35, som sett i tvärsnitt har formen av ett Q och som utgörs av bockad plåt.

Skyddet 35 är liksom temperaturavkänníngsorganet 25 långsträckt och ligger med sina flänsar 36 an mot blecket 3H och kan exempelvis med hjälp av punktsvetsning vara fästat vid detta. Det är även möjligt att med fördel ansluta skyddet 35 direkt till locket 33, så att hela temperaturbegränsaren är omsluten och ur termisk synpunkt är ännu närmare ansluten till den elektriska kokplattan. Trots detta är därvid endast temperaturavkänningsorganet utsatt för värme- ringområdets höga temperatur och kan därför mycket snabbt reagera på ändringar i värmeledartemperaturen, medan huset 22 med den tempe- raturkänsliga omkopplaren ligger inom den ouppvärmda mittzonen, så- ledes i ett kallare område. Härav framgår att såväl skyddet 35 som blecket 34 tjänar såväl till att skydda den elektriska kok- plattan och temperaturbegränsaren mot nedsmutsning eller andra om- givningsinflytanden som till nära termisk anslutning av tempera- turavkänningsorganet till värmeledarens temperatur, med så liten termisk tröghet som möjligt.

Detaljer till temperaturbegränsaren framgår av Fig H. Det redan beskrivna temperaturavkänningsorganet 25 sträcker sig igenom en öppning i huset 22. Utvidgningshylsan 26 är försedd med en fläns 37, på vilken är anbringad en skiva 70 som förstorar flänsen. Huset är utfört i ett stycke av keramiskt isolermaterial, t ex steatit, och har ett urtag H0, som är öppet mot en sida, dvs tvärs utvidgninge- elementet, och som efter montering av omkopplaren tillsluts med hjälp av ett isolerande lock 71 (Fig 2). Flänsen 37 med skivan 70 sticks från sidan in i en slits 38 i huset i närheten av öppningen 78 för 7801:32? - 0 temperaturavkänningsorganet och håller därigenom fast detta.

I urtaget H0 är omkopplaren 21, som utgörs av en momentbrytare, anordnad. Momentbrytaren 21 är försedd med en spärrfjäder H1 med en från denna utbockad fjädertunga H2, vilken stöder mot ett stödlager H3. Manöverpunkten UH, där överföringsstaven 27 angriper, ligger relativt nära stödlagret H3, varför till följd av den lilla hävarmen omkopplaren fungerar med största känslighet, dvs vägskillnaden mellan urkoppling och återinkoppling uppgår vid manöverpunkten HU till ca 1/100 mm. _ Spärrfjädern H1 uppbär i sin fria ände en kontakt H5, som samverkar med en i en slits i huset från sidan införd och därigenom fästad och i ett stycke med anslutningen 30 utförd motkontakt H6.

Ett likaså genom instickning fasthållet och av plåt bockat mothåll 47 stöder spärrfjädern då kontakten är öppen och är så anordnat att spärrfjädern endast tillryggalägger den sträcka som erfordras för att öppna kontakten. Även därigenom förbättras omkopplarens känslighet.

Den andra anslutningen 30 är utförd såsom en i en ur urtaget HO ut- ledande slits 72 instucken, böjd-hållare 73 i form av en plåtremsa, vars i urtaget 40 liggande ände hålls fast genom att från sidan vara instucken i en slits TU. På plåtremsan 73 är den till momentbrytaren 21 hörande basdelen anbringad, vilken i ena änden uppbär stödlagret Ä3 och i andra änden bär den där anbringade spärrfjädern. Hållaren 73 stöder vid manöverpunkten HR mot huset.

Huset är väsentligen rektangulärt och har, såsom redan be- skrivits, avfasade hörn ZH.

Resultatet blir en mycket enkelt uppbyggd och mycket känslig temperaturbegränsare, som har små mått. Den i Fig 4 visade temperatur- begränsaren kan exempelvis vid en verksam längd för utvidgningshylsan av endast ca H5 mm vid en temperaturdifferens av 3600 relativt rums- temperaturen åstadkomma en utvidgningsväg av ca 35/100 mm. Vid en omkopplingsväg av 1/100 mm mellan in- och urkoppling ligger således hysteresen för temperaturbegränsaren vid ca 100. Detta är utomordent- ligt litet jämfört med de ca 809 som man måste räkna med vid bimetall- omkopplare. Trots detta erfordras inte någon hävarmsutväxling, utan överföringsstaven kan direkt påverka manöverpunkten UH till spärr- fjädern H1. Det bör också påpekas att utvidgningshylsan 26 visser- ligen av tillverkníngstekníska skäl har ett cirkulärt tvärsnitt, men givetvis kan, speciellt för anpassning till ytan på värmeringområdet, även andra tvärsnitt, exempelvis ett från ena sidan tíllplattat tvärsnitt eller ett fyrkantigt tvärsnitt förekomma.

Till följd av det i temperaturavkänningsorganets tvärriktning och 780lf32'7-0 således i huvudkraftriktningen odelade utförandet av huset säkerställs datt i kraftriktningen inte uppträder några elastiska krafter som kan ge upphov till onoggrann omkoppling. Detta uppnås även därigenom att omkopplaren och temperaturavkänningsorganet normalt är kraft- slutande förbundna med varandra med hjälp av spärrfjädern M1.

Det framgår vidare att på utvidgningshylsan 26 är ett värme- överföringsorgan 76 i form av en plåtskiva påmonterat. Denna åstad- kommer överföring och kan genom kontakt med delar av kokplattan eller med blecket EH även överföra värme genom ledning till utvidgningshyl- san. Även en lägesändring av skivan till ett med kokplattan parallellt plan kan vara fördelaktig.

Det är vidare fördelaktigt att genom lämplig ytbehandling minska värmeövergångsmotståndet hos temperaturavkänningsorganet, eventuellt också för värmeöverföringsorganen. Lämpligt för_detta ändamål är en beläggning bestående av ett högt värmebeständigt, ojämnt lacköverdrag 77, som väsentligt förbättrar värmeöverföringsegenskaperna hos den relativt glatta och blanka ytan på den mestadels av ädelstål bestående utvidgningshylsan.

Såsom framgår av Fig U och 5 är i utvidgningshylsan 26, vilken består av ett mycket tunt rostfritt stålrör, i nedre änden inskruvad en justerskruv 80. Den tillhörande gängan 81 i utvidningshylsan 26 är framställd genom tryckning. Även om detta förfarande är det som kräver den minsta väggtjockleken, kan det dock förekomma att röret vid tryckning i det närmaste genombryts vid gängtopparna. Därför har gängan framställts därigenom att röret tryckts mot en gängtapp med hjälp av ett i längdled delat dubbrör, som trycker de tre avsnitten 82 av röret i riktning inåt och mellan dessa tillåter i längdled löpande utbuktningar eller liv 83 att bildas. I dessa liv sker ingen eller ringa intryckning av gängspår inifrån, varför de vid området för gängorna bildar en i längdled sammanhållen del där framför allt de på båda sidor om det triangelformade livet full materialstyrka står till förfogande för gångan. Även detta kännetecken bidrar till att åstadkomma en snabb och noggrann temperaturbegränsare, eftersom därigenom utvídgningshylsan kan utföras mycket tunn och med ringa värmetröghet. D Överföringsstaven 27 är med fördel utförd av keramikmaterial.

Detta har i hela temperaturområdet i det närmaste ingen värmeutvidg- ning, något som vid andra material med låg värmeutvidgning endast är möjligt att uppnå inom ett bestämt temperaturområde. Keramikstaven har även den fördelen att den har en mycket låg värmekapacitet, vilket även detta har till följd att temperaturbegränsarens känslighet ökas. 7804327-0 r I Fig 6 visas hur temperaturbegränsaren 23 är kopplad till en energiregulator 50. Energiregulatorn 50 är en s k kvantiserande energi- regulator, som således tillför kokplattans värmeledare 15 energin, och alltid hela energin, i effektpulser, vilkas periodícitet och varaktig- het bestämmer den genomsnittligt tillförda effekten. Den kan ha kon- ventionell uppbyggnad, och i det schematiskt visade utförandet är den försedd med en omkopplare 51, som normalt är sluten och som kan öppnas av en bimetall 52 då denna utvidgas i värme. Bimetallen värms upp med hjälp av ett reglervärmemotstånd 53. Inverkan av bimetallen 52 på om- kopplaren 51 kan regleras med hjälp av en manöverknapp 5H, med vars hjälp den önskade effekten ställs in. Vid det visade exemplet är i kokplattans strömkrets omkopplaren 51, reglervärmemotståndet 53, värmeledarna 15 i kokplattan och omkopplaren 21 till temperaturbe- gränsaren kopplade i serie. Detta innebär att strömkretsen och där- igenom uppvärmningen av kokplattan och energiregulatorn avbryts då antingen omkopplaren 21 eller omkopplaren 51 (eventuellt båda) öppnas.

Väsentligt är att temperaturbegränsaren 23 genom sin form och igenom sin placering på kokplattan uppvisar en sådan karakteristik att dä den träder i funktion är.dess omkopplingsperiod mellan in- och ur- koppling av samma storleksordning som omkopplingsperioden för energiregulatorn. Detta innebär att i jämförelse med gängse tempera- turbegränsare måste temperaturbegränsaren 21 ha en mycket kort om- kopplingsperiod. Detta uppnås ä ena sidan genom den nära anslutningen av temperaturavkänningsorganet till värmeringområdet, och därigenom även till värmeledarnas temperatur, och å andra sidan genom den mycket ringa temperaturskillnaden mellan in- och urkoppling. Den i Fig Ä visade temperaturbegränsaren är väl lämpad härför vid en an- ordning enligt Fig 1 - 3. Det är även möjligt att använda andra temperaturbegränsare, som fyller denna uppgift. Dylika beskrivs exempelvis i en samtidigt med denna patentansökan av sökanden inlämnad patentansökan med titeln "Momentbrytare". Även ifråga om energi- regulatorn och uppkopplingen kan variationer förekomma. Så kan exem- pelvis reglervärmemotståndet 53 även vara placerat i en parallell- krets, som dock är beroende av omkopplaren 51, och temperaturbe- gränsaren behöver inte koppla om hela effekten; utan kan även koppla om en deleffekt, även om det är mycket fördelaktigt om den används för omkoppling av hela effekten. ' I anslutning till Fig 7 och 8 förklaras funktionen hos regler- anordningen enligt Fig 5. I Fig 7 åskådliggörs det normala arbets- sättet för en kokplatta, varvid temperaturen hålls under temperatur- begränsarens urkopplingstemperatur, som exempelvis ligger vid N05°C. 71804327- 0 Då omkopplaren 51 i energiregulatorn sluts, så träder värmemotstånden 15 och 55 i funktion, varvid temperaturen hos bimetallen i energire- gulatorn ökar (kurvan 55), ända tills dess att den med hjälp av ma- növerknappen 5N inställbara urkopplingspunkten 56 för energiregula- torn uppnås. Omkopplaren 51 öppnar och kopplar ur värmemotstånden 15 och 53, så att temperaturen på bimetallen sjunker (kurvan 57), ända tills dess att omkopplingshysteresen (temperaturskillnaden mellan den inställda urkopplingstemperaturen 58 och återinkopplingstemperaturen 59) överskrids och vid återinkopplingspunkten 60 för energiregulatorn åter sluter omkopplaren 51 och därigenom påbörjar en ny kvantiserings- cykel. Detta är det konventionella arbetssättet för en energiregula- tor. Omkopplingsperioden mellan två urkopplingspunkter 56 resp åter- inkopplingspunkter 60 uppgår därvid normalt till mindre än en minut, varigenom till följd av kokplattans värmetröghet en jämn uppvärmning är möjlig. Omkopplingsperioderna är dock beroende av det aktuella drifttillståndet. Speciellt den varierande värmeavledningen från kokplattan till följd av skillnaden i typen av och graden av fyllning i kok- resp stekkärlen (temperaturbegränsaren kommer troligen att tidigast träda i funktion vid stekning) har ett stort inflytande på kopplingsperioderna.

Av Fig 7 framgår att temperaturbegränsaren vid det i denna figur visade.utföringsexemplet inte träder i funktion. Energiregu- latorn 50 har visserligen en så hög inställning att kokplattan upp- värms till nära den tillåtna gränsen. Omkopplaren 21 till temperatur- begränsaren 23 förblir dock hela tiden sluten, eftersom urkopplings- temperaturgränsen 61 för temperaturbegränsaren inte uppnås. Det framgår dock att till följd av den mycket nära kopplingen får av- känningsorganet 25 i temperaturbegränsaren 23 känning av de till följd av den stegvisa energitillförseln uppstående temperatursväng- ningarna, i något försvagad form. Detta vore inte fallet vid en sä nära kopplad temperaturbegränsare. Där skulle den övre linjen i Fig 7, dvs den av temperaturbegränsaren avkända kokplattemperaturen, löpa väsentligen vågrätt. Linjen mellan de båda sågtandliknande kurvorna visar inkopplingsvaraktigheten 62 och omkopplingsperioden 63. Kvoten mellan dessa båda ger den relativa inkopplingsvaraktig- heten och därigenom den inställda deleffekten.

I Fig 8 visas såsom exempel det fall där vid oförändrad in- ställning av energiregulatorn det exempelvis genom avlägsnande av ett kokkärl från kokplattan eller genom ersättande av ett större kokkärl med större värmeförbrukning med ett mindre kokkärl, hur temperaturen hos kokplattan kan stiga. Vid sluten strömkrets 'raouzzw-o w stiger därför den av temperaturbegränsaren avkända temperaturen (kurva 6H) kraftigare och når den fast inställda urkopplingstem- peraturgränsen 61 tidigare än i Fig 7. I detta fall nås urkopplings- punkten 65 för temperaturbegränsaren innan värmemotståndet 53 i energiregulatorn har värmt upp bimetallen så mycket att urkopplings- punkten resp urkopplingstemperaturgränsen 58 för energiregulatorn uppnås (detta förlopp motsvaras av den i Fig 8 streckade linjen).

Det framgår således att vid urkopplingspunkten 65 bryter tem- peraturbegränsaren, till följd av att dess omkopplare 21 öppnas, strömkretsen för energiregulatorn och kokplattan. Omkopplaren 51 i energiregulatorn 50 förblir hela tiden sluten, men trots detta sjunker till följd av urkopplingen av värmeledarna 15 och 53 tem- peraturen såväl vid kokplattan som vid bimetallen 52. Då återin- kopplingstemperaturgränsen 66 för temperaturbegränsaren nås, så sluts åter omkopplaren 21, varvid kokplattan och energiregulatorn åter förses med ström, eftersom energiregulatorn överhuvudtaget inte hade kopplat ur. Av de visade effektpulserna framgår att, trots oför- ändrad inställning av energiregulatorn har inkopplingsvaraktigheten och framför allt den relativa inkopplingsvaraktigheten minskat.

Det framgår således att temperaturbegränsaren, då en bestämd tem- peraturgräns uppnås, övertar energiregulatorns kvantiseringsfunktion och därvid mjukt och steglöst sänker effekten så långt att den högsta tillåtna temperaturgränsen inte överskrids. Man får således en kom- bination av två, med fördel i rummet av varandra oberoende, kvanti- serande omkopplingsorgan, av vilka det ena är inställbart och ensamt är i funktion under en viss bestämd begränsningstemperatur och inte påverkas av denna begränsningstemperatur, medan då en bestämd begränsningstemperatur uppnås, det andra omkopplingsorganet övertar det första omkopplingsorganets kvantiseringsfunktion.

Därvid är det viktigt att, inom vissa gränser, de i förväg bestämda omkopplingsperioderna för temperaturbegränsaren och för energi- regulatorn är av samma storleksordning. Idealfallet uppnås då båda de i förväg bestämda omkopplingsperioderna är lika långa. De kan dock även delvis eller avsevärt avvika från varandra, detta under förutsättning att därigenom några störande temperatursvängningar inte kommer att påverka kokkärlet. Det får i varje fall inte före- komma att genom en extremt lång omkopplíngsperiod kokplattans temperaturbegränsare och därigenom även energiregulatorn sätts ur funktion under lång tid, så att den som använder kokplattan inte till följd av avkylningen av kokkärlet bibringas den uppfattningen att den inställda effekten är för liten, och därför ställer in en högre effekt. Ett dylikt förfarande skulle till att börja med inte 7-804327-0 11 nytta något till, och vid nästa urkoppling av temperaturbegränsaren skulle urkopplingsperioden bli ännu längre. Med en i förväg bestämd omkopplingsperiod avses här den omkopplingsperiod som erhålls då omkopplingsorganet ifråga är i funktion. Så framgår exempelvis av Fig 7, att den verkliga omkopplingsperioden för energiregulatorn visserligen är kort och har en ändlig längd, men att den verkliga omkopplingsperioden för temperaturbegränsaren, då denna överhuvud- taget inte träder i funktion, teoretiskt är oändligt lång. Trots detta är dennas i förväg bestämda omkopplingsperiod, såsom exempel- vis framgår av Fig 8, av samma storleksordníng som för energiregu- latorn.

Genom uppfinningen åstadkoms en regleranordning, som för en husmor är speciellt överskådlig och trots det har en ypperlig funktion. Husmodern ställer med hjälp av energiregulatorn in ett bestämt effektsteg, och denna effekt sänks steglöst då en viss högsta temperatur överskrids. Erfarenhetsmässigt föredrar många husmödrar inställning av effektsteget, eftersom inställning av temperatur- steg, såsom krävs vid automatiska regulatorer, förutsätter ett visst abstrakt tänkande och även tvingar en husmor att ändra sina vanor. Även ur uppbyggnadssynpunkt är regleranordningen mycket enkel, eftersom en enligt Fig U utförd temperaturbegränsare, som uppfyller de ställda fordringarna, år enkel att tillverka, och efter- som även en energiregulator är enkel att tillverka. Trots detta erfordras mellan energiregulator och kokplatta endast två elektriska ledningar, något som i jämförelse med vad som är fallet vid en auto-_ matisk regulator utgör en fördel ur uppbyggnadssynpunkt.

Claims (7)

7804327-0 \l Patentkrav

1. Regleranordning för värmekällan vid en elektrisk kokan- ordning, försedd med en temperaturbegränsare (23) och en för in- ställning av kokanordningens effekt manövrerbar regulator (50), k ä n n e t e c k n a d a v att regulatorn utgörs av en i och för sig känd kvantiserande energiregulator (50), att den i serie med den- na kopplade temperaturbegränsaren (23) är termiskt tätt kopplad till temperaturen hos den elektriska kokanordningens (11) värmekälla (15), att temperaturbegränsaren i området för sin fast inställda begräns- ningstemperatur har en ringa omkopplingstemperaturdifferens mellan tillslag och frånslag, och att i området för begrånsningstemperaturen, då temperaturbegränsaren träder i funktion, är tidrymden (63) mellan på varandra följande brytningar (i förväg bestämd kopplingscykel) för temperaturbegränsaren (23) av samma storleksordning som den i förväg bestämda omkopplingsperioden för energiregulatorn (50).

2. Regleranordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d a v att energiregulatorn (50) och temperaturbegränsaren (23) utgör separata enheter.

3. Regleranordning enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k - n a d a v att såväl energiregulatorn (50) som temperaturbegränsa- ren (23) kopplar i och ur den elektriska kokanordningens (11) fulla effekt.

4. Regleranordning enligt något av kraven 1 - 3, k ä n n e - t e c k n a d a v att in- och urkopplingstiderna samt omkopplings- perioderna för energiregulatorn (50) och temperaturbegränsaren (23) är så avpassade att vid området för begränsningstemperaturen är in- kopplingstiderna för temperaturbegränsaren kortare än den tid som skulle erfordras för att koppla ur energiregulatorn (50).

5. Regleranordning enligt något av kraven 1 - Ä, k ä n n e - t e c k n a d a v att vid området för begränsningstemperaturen övertar temperaturbegränsaren (23) energiregulatorns (50) kvantise- ringsfunktion.

6. I 6. Regleranordning enligt krav 5, k ä n n e t e c k n a d a v att omkopplingsperioderna för temperaturbegränsaren (23), då begränsningstemperaturen uppnås, är väsentligen lika långa som om- kopplíngsperioderna för energiregulatorn (50) innan begränsninge- temperaturen uppnås.

7. Regleranordning enligt något av kraven 1 - 6, k ä n n e - t e c k n a d a v att vid en elektrisk kokanordning har temperatur- begränsaren (23) en omkopplingstemperaturdifferens av mindre än 2000.