SE436070B - Rundstralande reflektor - Google Patents

Description

81051771-3 10 15 20 25 30 35 2 är en vertikal skärning av reflektorn längs linjen III-III i fig 4, vilken visar reflektorn sedd underifrån. Fig 5 och 6 visar en reflektor med fyra sinsemellan lika delar, var- vid fig 5 är en vertikal skärning av reflektorn längs linjen V-V i fig 6, vilke visar reflektorn sedd underifrån. Fig 7 och 8 visar en reflektor med fem sinsemellan lika delar, varvid fig 7 är en vertikal skärning av reflektorn längs linjen VII-VII i fig 8, vilken visar reflektorn sedd under- ifrån. Fig 9 och 10 åskådliggör stràlgången vid den i fig 5 och 6 visade reflektorn, varvid fig 9 är en vertikal skär- ning av reflektorn längs linjen IX-IX i fig 10, vilken visar reflektorn sedd underi rån. Fig 11 visar isoluxkurvan vid en med fyra delar försedd reflektor, vid vilken endast mot- stående delar är lika. Fig 12 och 13 visar nämnda reflektor, varvid fig 12 är en vertikal skärning av reflektorn längs linjen XII-XII i fig 13, vilken visar reflektorn sedd under- ifrån. Fig 14 och 15 åskådliggör strålningen vid den i fig 12 och 13 visade reflektorn, varvid fig 14 är en vertikal skärning av reflektorn, medan fig 15 visar reflektorn sedd underifrån.

Såsom framgår av fig 1 och 2 återreflekteras en del strålar från reflektorn till lampan. Det är sålunda denna nackdel som elimineras med föreliggande uppfinning, som framför allt kommer att beskrivas i anslutning till fig 5, 6, 9 och 10, enligt vilka reflektorn delats i fyra sinsemel- lan lika delar A, B, C och D, då detta antal torde ge den bästa såväl tekniska som ekonomiska lösningen. Varje del består i sin tur av två mot varandra spegelvända sektorer A', AH; B', Varje del A, B, C och D skall reflektera ljuset i 9o°, så ett det tillsammans blir 3so°. varje sekter A', A- '; B', B" o s v skall alltså reflektera ljuset inom 450, vilket framgår av fig 9 och 10.

B" o s v.

Reflektorns önskade ljusfördelning i ett horisontal- plan under armaturer bestämmer kurvans K form. När det här talas om vertikalplan och horisontalplan avses reflek- torns normala placering, men reflektorns läge i rummet kan naturligtvis förändras inom ramen för uppfinningen. l0 15 20 25 30 35 8105771-3 3 Kurvan K beräknas eller konstrueras på konventionellt sätt. Reflektorn delas sedan i ett godtyckligt antal hori- sontella plan L, M, N, O. Från skärningspunkten mellan varje plan och kurvan K drages linjer R med en vinkel på 22,50 från reflektrons symmetriplan CL På samma sätt drages linjer med samma vinkel relativt plan parallella med sym- metriplanet CL från varje plans skärningspunkt med skär- ningslinjen mellan delarna. Linjernas gemensamma skärnings- punkt 9 i varje plan får sedan utgöra centrum för radier till cirkelbågar, som på så sätt formar reflektorns yta.

Sektorerna är härigenom så cirkelbågformigt krökta i anslutning till den förutbestämda kurvan K, att ljusstrålar, som träffar sektorerna intill kurvan K mellan desamma ref- lekteras 450 ut från reflektorns symmetriplan CL mellan de båda sektorerna och därmed bort från centrum, medan ljus- strâlar, som träffar sektorerna intill skärningslinjen mellan de olika delarna reflekteras ut parallellt med sym- metriplanen CL. Mellan dessa båda gränser reflekteras strålarna kontinuerligt i förhållande till infallsvinkeln mot sektorerna. Praktiskt taget allt ljus reflekteras sålun- da vid sidan om reflektorns centrum.

Av beskrivningen ovan torde framgå, att den aktuella vinkel relativt symmetriplanen CL är lika med 90° delade med antalet delar i reflektorn. Har reflektorn fyra delar, såsom enligt fig 5 och 6, blir alltså @< lika med 22,5°.

Enligt fig 3 och 4 har reflektorn tre delar, varför 04- här blir lika med 30°. Enligt fig 7 och 8 har reflektorn fem delar, varför 5x- i detta fall är lika med 180. Vid tre delar blir den totala utstrålningsvinkeln per del 2 x 600 een vid fem delar 2 x 3e°, ed ett det elltld tillsammans blir 3so°.

Om man exempelvis från en parkarmatur önskar en oval ljusbild enligt fig 11 på marken för att belysa exempelvis en gångväg, kan man låta vinklarna och 8' relativt symmetriplanet CL och därmed radierna R variera i de olika delarna, vilket framgår av fig 12 och 13, som visar en reflektor med fyra delar. Såsom framgår av fig 14 och 15 är delarna A och C identiska och ger vardera en 60° utstrål- 81057171-3 10 4 ning. Delarna B och D är också identiska och ger vardera en 1200 utstrålning. Detta resultat har erhållits genom att sätta vinkeln.fp = 150 och vinkeln = 300. Utstrâl- ningsvinklarna blir således lika med 4 x = 600 och 4 x 8/ + 2”/måste alltid vara 45° i en reflektor bestående av fyra delar, då ju vinklarna och %"relativt symmetriplanet CL för samtliga delar tillsammans skall vara 9o°. s 1200. Summan Uppfinningen är inte begränsad till det ovan beskrivna och på ritningen visade, utan kan förändras inom ramen för patentkraven.

Claims (6)

10 15 20 25 30 35 8105771-3 PATENTKRAV

1. Rundstràlande reflektor, vilken är anordnad att såsom en sammanhängande enhet omsluta en i densammas centrum belägen ljuskälla, k ä n n e t e c k n a d därav, att ref- lektorn är längs omkretsen indelad i minst tre i varandra övergående delar (A,B,C ...), varvid reflektorn vid de olika delarnas mittpartier följer en bestämd kurva (K) i vertikal- planet, att var och en av delarna (A,B,C ...) utgöres av två mot varandra spegelvända sektorer (A',A";B',B" ...), vilka från nämnda kurva (K) är så cirkelbàgformigt krökta i horisontalplan (L,M,N,O) att ljusstràlar, som träffar sektorerna (A',A" reflekteras ut från detta och därmed bort fràn centrum, att ljusstràlar, som träffar sektorerna (A',A" ...) intill skärningslinjen mellan de olika delarna (A,B ...) reflekte- ras ut i huvudsak parallellt med sektorernas (A',A" ...) symmetriplan (CL), samt att mellanliggande ljusstràlar reflekteras kontinuerligt i förhållande till infallsvinkeln mot sektorerna (A',A" ...), varigenom allt ljus reflekte- ...) intill dessas symmetriplan (CL) ras vid sidan av reflektorns centrum.

2. Rundstrålande reflektor enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att var och en av de cirkel- bàgformigt krökta sektorerna (A',A" ...) har sina krök- (6) belägna i olika horisontalplan (L,M,N,0) varvid de befinner sig i korsningspunkten ningscentra genom reflektorn, mellan en linje dragen från skärningspunkten mellan varje horisontalplan (L,M,N,O) och den bestämda kurvan (K) med en bestämd vinkel (°( ,)°,g') relativt sektorns symmetriplan (CL) och en linje dragen med samma eller en annan bestämd vinkel relativt plan parallella med symmetriplanet (CL) från varje horsontalplans (L,M,N,O) skärningspunkt med skärningslinje mellan delarna (A,B,C ...), varvid vinklarna (O(,}°,2r§ relativt symmetriplanet (CL) för samtliga delar (A,B,C ...) är tillsammans 900.

3. Rundstràlande reflektor enligt patentkravet 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att samtliga i densamma 8105771-3 10 15 20 25 30 6 ingående delar (A,B,C ...) är lika, varvid vinkeln «X ) relativt symmetriplanet (CL) för de från skärningspunkterna mellan varje horisontalplan (L;M,N,0) och den bestämda kurvan (K) gående linjerna, på vilka krökningscentrerna (9) för de cirkelbâgformigt krökta sektorerna (A',A" ...) är belägna, är lika med 900 delade med antalet delar (A,B,C ..J i reflektorn.

4. Rundstrâlande reflektor enligt patentkravet 3, k ä n n e t e c k n a d därav, att den innefattar fyra lika delar (A,B,C,D), varvid vinkeln ( 5! ) relativt symmet- riplanet (CL) för de från skärningspunkterna mellan varje horisontalplan (L,M,N,O) och den bestämda kurvan (K) gående linjerna, på vilka krökningscentrerna (6) för de cirkelbåg- formigt krökta sektorerna (A',A";B',B" ...) är belägna, är lika maa 22,s°.

5. Rundstrâlande reflektor enligt patentkravet 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att motstâende delar (A,C resp B,D) är lika, varvid vinklarna (70 , 8/) relativt symmetriplanet (CL) för de från skärningspunkterna mellan varje horisontalplan (L,M,N,0) och den bestämda kurvan (K) gående linjerna, på vilka krökningscentrerna (9) för de cirkelbågformigt krökta sektorerna (A',A";B',B" ...) är belägna, är parvis lika stora.

6. Rundstrâlande reflektor enligt patentkravet 5, k ä n n e t e c k n a d därav, att den innefattar fyra delar (A,B,C,D), varvid vinklarna ( ).relativt symmetri- planet (CL) för de från skärningspunkterna mellan varje horisontalplan (L,M,N,O) och den bestämda kurvan (K) gående linjerna, på vilka krökningscentrerna (6) för de cirkelbâg- formigt krökta sektorerna är belägna, är 15° vid det ena paret motstâende delar (A,C), medan motsvarande vinklar (84 är 3o° vid dar andra parar møtsraanaa dalar (B,D).