SE434095B - Indikeringsanordning for successiv indikering av textsida - Google Patents

Description

7800861-2 partiella tecken nära indikeringens vänstra kant. Detta problem löses med anordningen enligt föreliggande uppfinning i det att partiella tecken utbytas mot mellanrum med motsvarande bredd. Resultatet är en ojämn vänsterkant, men tecknen äro samorienterade vertikalt såsom de skulle tryckas. Anordningen enligt föreliggande uppfinning är vidare så utformad, att både tecken med proportio- nell bredd och tecken med standardbredd lätt kunna hanteras. För detta ändamål kan en skalrad, som består av tecken och symboler med standardbredd, indikeras tillsammans med text, som består av tecken med proportionell bredd. Indikering- en av ett motsvarande segment av skalraden i standardbreda tecken och symboler ger operatören en sidplatsreferens, som är ekvivalent med en standardskriv- maskins skala.

Enligt uppfinningen åstadkommas en anordning, som utför automatisk segmentering av både textrader och en skalrad, vilka skola indikeras. Segmen- teringen beror på läget hos en'markör i en av textens rader. Anordníngen är konstruerad att hantera både standardbreda och proportionellt breda tecken.

Varje rad med början från den rad, som innehåller markören, inmatas sekven- siellt i en radbuffert. Efter inmatningen av den första raden väljs ett seg- ment, som innehaller markören. Detta segment inmatas i en nybuffert för indi- kering. Därefter blir motsvarande segment av varje påföljande rad inklusive skalraden valt och inmatat i nybufferten för indikering. Efter omflyttning av markören till en plats utanför indikeringens vänstra eller högra kant upprepas operationen med.början vid inmatningen av markörraden i radbufferten. Ett partíellt teckens uppträdande nära den vänstra kanten på ett segment resulterar i ett mellanrums utfyllnad för indikering.

Ovannämnda och andra ändamål, egenskaper och fördelar med uppfinningen, som definieras i nedanstående patentkrav, framgå av följande, mera detaljerade beskrivning av en föredragen utföringsform, som illustreras på bifogade rit- ningar.

Fig. l är en schematisk representation av en partiell sida lagrad text, som skall indikeras, redigeras och tryckas på ett ark.

Fíg. 2a är en schematisk representation av en indikering av ett hori- sontellt segment av den i fig. l visade texten.

Fig. 2b är en schematisk representation av en indikering av ett annat horisontellt segment av texten i fig. l, som delvis överlappar det första seg- mentet i fig. 2a. 7800861-2 Fig. 2c är en schematisk representation av en indikering av ännu ett annat horisontellt segment av texten i fig. l, vilket delvis överlappar det andra segmentet i fig. 2b.

Fig. 3 är ett blockschema, som visar den totala anordningen enligt föreliggande uppfinning.

Fig. h visar det arrangemang, som ingår i indikeringsstyrlogikblocket i fia. 3".

Fig. 5 visar det arrangemang, som ingår i markörlogikblocket enligt fig. h.

Fig. 6 visar det arrangemang, som ingår i segmenteringslogikblocket enligt fig. H.

Fig. 7 visar det arrangemang, som finns i skallogikblocket enligt fig. h.

Fig. 8 visar det arrangemang, som ingår i radflyttlogikblocket i fig. h.

Fig. 9 visar det arrangemang, som ingår i tabulatorlogikblocket i fig.h.

För klargörande av uppfinningen kommer funktionen att beskrivas först.

I fig. l visas en partiell textsida. Det antages, att denna textsida år lagrad i en textbuffert. Markören, moden, måttet och lämpliga styrkoder äro också lagrade i textbufferten tillsammans med de visade alfanumeriska tecknen och mellanrumen. Måttet kan vara lagrat i form av platsen för vänster- och höger- marginalerna i förhållande till en noll-skrivradposition. Noll-skrivradpositionen är tryckposítionen längst åt vänster på en tryckanordning, som kommer till användning. Platsen för markören år arbetspunkten för redigeringsändamål. Mar- kören har visats såsom den markerade och understreckade bokstaven 'K§' i ordet OF på den första raden. Detta är blott ett exempel. I verkligheten är det blott ett markerat tecken, alstrat av en "upplysnings"bit i teckenbitgruppen. Om exempelvis åtta bitar bilda teckenbitgruppen, kunna sju bitar användas för själva tecknet och en för upplysning på välkänt sätt. Inställningen av moden kan ske genom anvisning av proportíonell teckenfördelning respektive tio eller tolv enheters standardteckenfördelning. När uttrycket proportionell fördelning används i det följande, år det avsett att innefatta stegmatning för propor- tionellt eller varierande breda tecken, mellanrum, etc. Uttrycket standardför- delning är avsett att innefatta stegmatning för standard- eller ekvivalent breda tecken, mellanrum, etc. De utnyttjade styrkoderna kunna vara många, t.ex. vagnretur, radslut, tabulering, etc. 7800861-2 Ett annat antagande, som göres, är att den i fig. l visade texten slutligen skall tryckas på ett ark efter redigering. Om denna text har en måttbredd, som överskrider bredden på den indikeringsanordning, som kommer till användning, måste indikeringen av texten för redigeringsândamål försiggå i segment. Detta betyder, att texten måste rulla horisontellt.

För ett effektivt utnyttjande av indikatorn kommer indikeringen av det första segmentet att börja vid indikeringens vånsterkant. Därför kommer vänstermarginalutrymmet mellan arkets vänstra kant och vânstermarginalen icke att indikeras. Detta illustreras i fig. 2a, där det första av tre indikerings- segment visas. Vidare antages här, att texten består av proportionellt fördelade tecken och mellanrum.

Vid bestämning av vilka segment som skall indikeras väljs det lägsta segment, som innehåller markören. Eftersom "O" i OF i fig. l är markörplatsen och kan indikeras i det första segmentet, blir detta segment indikerat såsom visas i fig. 2a. Segmentbredderna äro olika för proportionell och standard- separation, och de definieras i stegmatningsenheter. Detta kommer att beskrivas mera detaljerat längre fram.

Med hänvisning till fig. 2a, 2b och 2c överlappa segmenten varandra i viss utsträckning. Denna överlappning ger operatören en referens till text i intilliggande segment. Så snart ett segment valts, stannar operationen kvar där till dess markören flyttas antingen åt höger eller vänster till en posi- tion, som ligger utanför det aktuella segmentet. När markören flyttas åt vänster till utsidan av det andra segmentet, äger automatisk segmentering rum och det första segmentet indikeras. Om markören flyttas åt höger och till utsidan av det andra segmentet, sker åter automatisk segmentering och det tredje segmen- tet indikeras.

Om - med hänvisning till fig. 2b i anslutning till fig. l - markören skulle vara "D" i DRAWING, kan den indikeras i antingen det andra eller det tredje segmentet. I detta fall väljs det andra segmentet såsom illustreras i fig. 2b. Om markören skulle vara "a" på den andra raden i fig. 1, kan den en- å bart indikeras i det tredje segmentet enligt vad som visas i fig. 2c.

Med förnyad hänvisning till fig. 2a, 2b och 2c blir en skalrad, som innehåller förkortade stegmatningssiffror och punkter, tabulatormärken och en högermarginalrektangel, visad. Arrangemanget och tekniken för att skapa denna rad kommer att belysas tydligare längre fram i beskrivningen. Här torde det blott vara viktigt att observera, att början på skalindikeringen motsvarar 7800861-2 vänstermarginalen på det ark, som skall tryckas. Om exempelvis fig. l repre- senterar ett tryckt ark med en vänstermarginal (LM) tjugo stegmatningsenheter till höger om vänsterkanten, börjar den indikerade skalan med "2“. Detta ger operatören en visuell indikation på det indikerade segmentets position rela- tivt den sida eller det ark, som slutligen skall tryckas.

Med närmare referens till fig. 2c visas en del av tecknet "H" streckat nåra den vänstra kanten. Detta kommer icke att indikeras. I stället fylls ett mellanrum I, och det första tecken som indikeras på raden blir tecknet "E" i den visade positionen. Detta förklaras mera detaljerat längre fram.

Fig. 3 på ritningarna är ett blockschema, som generellt illustrerar hela anordningen enligt föreliggande uppfinning. Särskilda detaljer i vissa av anordningens komponenter anges i samband med senare figurer. Data inklusive koder, som representerar den i fig. l visade texten uttages först från eller alstras av dataingångs- och formmedlen l. Dessa medel kan vara ett tangent- bord, en dataöverföringsledning, etc. Den data, som alstras av dataingånga- och formmedlen 1, omfattar teckenkoder, mellsnrumskoder, styrkoder, mod- och mâttkoder, markörkoder, tabulatorkoder, etc. Var och en av dessa koder matas via ledningen 3 och lagras i textlagringsbufferten 2. Lagringsplatserna i bufferten 2 bestämmas av adressvisaren M6. Styrkoderna från medlen l, t.ex. markören, textslutplatsen, etc., matas också via ledningen 5 och lagras i textlagringsregisterblock B. Registerblock Ä innehåller avkodande, adresserande och frammatande medel för att åstadkomma lagring däri av dessa styrkoder.

Textlagringsbufferten 2 kan vara ett elektroniskt dynamiskt ekiftregister, ett minne med konstant accesstid, etc. Styrkoder, som beteckna vänster- och högermarginalplatser, och standard- och proportional(PSM)separationsmoder matas på ledningen T och lagras i utgångsparameterregisterblock 6. Register- block 6 innehåller avkodande, adresserande och-frammatande organ för att ut- föra lagring däri av dessa styrkoder. Anledningen till att styrkoder lagras i registerblock h och 6 förutom i bufferten 2 är att man vill trygga tillgäng- ligheten därav i tid, när de behövs i andra delar av anordníngen. De styr- koder, som lagras i utgångsparameterregisterblock 6, matas på ledningen 9 till teckengeneratorn 8 och på ledningen ll till indikeringsstyrlogiken 10.

De styrkoder, som lagras i registerblock h, matas på ledningen RS till logiken 10. Radbegynnelseplatskoder matas på ledningen l2 till radbegynnelseregister- block 13 för lagring däri. Registerblock 13 innehåller avkodande, adresserande » och frammatande medel för att åstadkomma lagring däri av radbegynnelsekoderna. x 7800861-2 Radbegynnelseplatskoderna matas på ledning lä till indikeringsstyrlogiken 10.

Om dataingångs- och formmedlen l är ett tangentbord, som är anslutet till en skrivare med stegmatnings- och tabulatorstång, finns en tillhörande adress- visare 15 för adressering av skrivarens vagnplats och stegmatnings- och tabu- latorstången (tabulatorstoppuppsättningen) 16 under vagnförflyttning. Adress- visaren l5 utnyttjas för att utföra lagring av tabuleringarna.

När ett antal rader skall indikeras från textkoder, som äro lagrade i textlagringsbufferten 2, adresserar indikeringsstyrlogiken 10 textlagrings- bufferten 2 på ledningen 19. Detta är att lokalisera början på den rad, som innehåller markören. Koder, som bilda markörraden, utmatas därefter från bufferten 2 på ledningen 20 till styrlogiken 10. För varje kod som inläses i logiken 10 sker adressering av stegmatningsutlåsningsminnet (EOS) 21 på led- ningen 22. Detta betyder att bestämma - när det exempelvis gäller ett tecken - stegmatningen därav beroende på den separationsmod, som inmatats på ledningen ll. Stegmatningen för tecknet utmatas från EOS 21 på ledningen 23 till styr- logiken l0. Varje tecken- (och mellanrums-) kod, som bildar denna rad, matas därefter på ledningen 29 och skrivs in i rad- eller mellanbufferten 2% på en plats, som bestäms av adressvisaren 25. Blott tecken- (och mellanrums-) koder lagras i bufferten 2h.

Styrningen av direktminnesaccessenheten (DMA) 26 adresserar bufferten 2h på ledningen 28. DMA 26 styr inskrivningen och senare utlâsningen av tecken i respektive från mellanbufferten 2ü via ledningen 30. Även här gäller, att inga styrkoder eller teckenkoder med markörbitar "till" bli lagrade i bufferten 2h under ackumnlering av teckenkoder för textrader.

DMA 26-styrningen för att få rått segment av skalraden att indikeras sker på ledning 27 från indikeringsstyrlogiken 10. DMA 26 adresserar skalbild- -ROS 31 på ledningen 33. Skalbilden eller radinformationen, som består av tecken- och symbolkoder, matas därefter på ledningen 32.

Denna information går sedan på ledningen 30 och lagras i bufferten 2ü på platser, adresserade av visaren 28. Efter ackumuleringen av koder för varje rad inklusive skalraden får DMA 26 koderna att föras på ledningen 35 och lagras 'i nybnfferten 3h vid platser, som bestëmas av adressvisaren 36.

Efter utmatningen av markörteckenkoden från textlagríngsbufferten 2 till indikeringsstyrlogiken 10 går nybuffertmarkörplatsen via ledningen 38 och lagras i markörregistret 37. Härigenom identifieras markörteckenkoden, när den inmatas till teckengeneratorn 8 från nybufferten 3%. Resultatet år ett upplyst 7800861-2 tecken på ketodstrålerörets (CRT) hk skärm. Markörregistret 37 är anslutet till teekengeneratorn 8 via ledningen M0.

Adressledningen 119 och dataledningen 123 användas för att ansluta radflyttningslogikdelen i indíkeringsstyrlogiken 10 till nybufferten 3h.

Detta framgår tydligare i samband med fig. R och 8.

Med det första radsegment, som innehåller den i nybufferten 3% lag- rade markören, bestämmas sekvensiellt motsvarande segment av efterföljande rader, som skall indikeras, av indikeringsstyrlogiken 10. DMA 26 får i sin tur dessa segment att inmatas i nybufferten 3%. Efter inmatningen av alla motsvarande segment (av alla rader, som skall indikeras) i nybufferten 3% blir motsvarande segment av skalraden bestämd och inmatad i nybufferten. Andra operationer utföras på skalraden, vilka detaljbeskrivas längre fram.

De segment av raderna, som skall indikeras, ha nu formats och lagrats i nybufferten 3ü. De tecken~(och skalradsymbol)-koder, som bilda dessa segment, utmatas nu på ledningen 39 till teckengeneratorn 8. Tecknen alstras och matas på ledningen hl till videostyrkretsen H2. Därefter matas de på ledningen H3 till indikeringsanordningen kb. Anordningen hä kan vara ett katodstrålerör (CRT), en gaspanel, etc.

I fig. h på ritningarna visas vad som ingår i indikeringsstyrlogik- blocket 10 i fig. 3. Vid operationens början instâlles ett register NS för den aktuella radens nummer via ledningen hö på markörradnumret. Utsignalen från registret RS går via ledningen ÄT till registermultiplexkretsen H5, som adresserar radbegynnelseregister l3 (fig. 3) på ledningen R9 för att lokalisera början på markörraden. Utresultatet på ledningen lh går till râknaren 50 för den aktuella textens position. Detta används för adressering av textlagrings~ bufferten 2 på ledningen 19 för lokalisering av markörraden. Utgångsvärdet från textlagringsbufferten 2 är markörradens första datakod (tecken, eto.), och denna kod matas på ledningen 20 till registret 51 för aktuell data. Denna kod matas i sin tur nå ledningen 52 till avkodaren 53 för att bestämma om det är en radslutkod, tabulatorkod, backmatningskod, texttecken eller mellan- rum. Denna kod matas också på ledningen 22 till stegmatnings-EOS 21. Steg- matningen för koden blir - om det är en backmatning eller ett texttecken eller ett mellanrum - matad på ledningen 23 till teckenstegmatningsregistret 5h.

Stegmatningen inmatas till adderaren 55 på ledningen 56. Utsignalen från adderaren 55 går till registret 57 för aktuell total ategmatning utmed led- ningen 58. En backmatningskod på ledningen 22 ger upphov till en subtraherings- 7800861-2 operation i adderaren 55. Registret ST lagrar den löpande suman av stegmat- ningsenheter från vänstermarginalen. Denna operation fortsätter för varje tecken, mellanrum och backmatningskod till dess antingen en tabulatorkod eller en radslutkod uppträder på ledningen 20.

Observeras bör, att adderaren 55 utgöres av sekvensiell logik snarare än kombinationslogik. Sålunda blir utsignalen på ledningen 58 icke uppdaterad förrän den påverkas av en insignal på ledningen 502 från OCH-kretsen l29.

Insignalerna till OCH-kretsen 129 äro adderarklockpulser från klockan 500 på ledningen 503 och andra signaler på ledningen 128. Fram till dess en uppdaterad insignal pålâgges ledningen 58 kommer adderaren 55 att ackumulera stegmatnings- summor allteftersom tecknen matas på ledningen 20.

Kodutsignalen från registret Sl för aktuell data matas också på led- ningen 67 till OCH-kretsen 68. Den andra insignalen till kretsen 68 kommer på ledningen 32 från OCH-kretsen 33. Insignalerna till OCH-kretsen 33 är "icke backstegning" på ledningen 69, "icke tabulering" på ledningen 125 och "icke radslut“ på ledningen 126. Når en aktiv signal matas på ledningen 32, matas den kod, som uppträder på ledningen 67, på ledningen 127 till utgångsdatalag- ringsregistret 70. Från registret 70 matas koden på ledningen 29 och inskrives i mellanbufferten 2b. Denna inskrivning i bufferten 2ü sker efter matningen av både en "icke backmatning"-signal på ledningen 69 och en skrivdatasignal på ledningen 72 till OCH-kretsen 73. Utsignalen från OCH-kretsen 73 går via led- ningen Yh till utgångsdataminnet TO för att åstadkomma matning av den i minnet 70 lagrade koden på ledningen 29. " Platsen för markören lagras i markörregistret 37 (fig. 3). Detta plats- värde utmatas på ledningen 61 till jåmförarenheten 62. I enheten 62 sker en jämförelse med den aktuella kodposition, som adresseras i bufferten 2. Den aktuella kodpositionens värde lagras i räknaren 50, som stegas av en signal på ledningen 80 för varje kod som adresseras på ledningen 19. Det värde, som lagras i räknaren 50, matas på ledningen 63 till enheten 62. När likhet upp- träder, vilket indikerar att värdena på ledningar 61 och 63 överensstämma, uppträder en utsignal på ledningen 6Ä. Denna signal matas därefter på fyll- ningsledningen 65 för att åstadkomma fyllning av markörstegmatningsregistret 66 med det stegmatningsvârde, som år lagrat i register 57. Detta värde inklu- derar värdet för markörtecknet. Register 57 ansluts till register 66 av led- ningen 60. Värdet i register 66 matas därefter på ledningen 91 till segmente- ríngslogikblocket 90. Logikblocket 90 används för att bestämma det segment inklusive markören som skall indikeras. Detta kommer att beskrivas mera 7800861-2 detaljerat i samband med fig. 6.

Utsignalen från enheten 62 går också på ledningen 81 till OCH-kretsen 82. Den andra insignalen till OCH-kretsen 82 kommer på ledningen 83 från mellanbuffertvisarräknaren 78. Räknaren 78 är en återstâllbar uppåtlnedåt- -räknare. Räknaren 78 inställs via ledningen 79 på mellanbuffertens 2h be- gynnelseplats, när början på raden utlöses från bufferten 2. Räknaren 78 stegas för varje teckenkod efter en signal, som pålägges antingen skrivtabu- latordataledningen l09 eller textledningen 75. Sålunda är det värde, som lag- rats i räknaren 78, vid varje särskild tidpunkt adressumman för det tecken, som inskrivits í bufferten 2ü. Ledningarna 75 och 109 äro anslutna till ELLER- kretsen 76, som i sin tur är ansluten till râknaren 78 via uppåt-ledningen 77.

En signals uppträdande på uppåt-ledningen 77 för en teckenkod, som uppträder på ledningen 20, resulterar. i att räknaren 78 framstegen med ett. Backmat- ningskod, som uppträder på ledningen 20, resulterar i att räknaren 78 back- stegas med ett till följd av en uppåt-signal, som matas via backmatningsled- ningen 113.

Efter en jämförelsesignals uppträdande på ledningen 81 kommer suman i räknaren 78 att matas via OCH-grindkretsen 82 och föras längs ledningen Bh till markörlogikblocket 85. Blockets 85 funktion och konstruktion kommer att beskrivas tydligare i samband med fig. 5. Nu är det tillräckligt att konsta- tera, att andra insignaler till block 85 anlända via ledningar 89 och 93.

En uppåt-signal uppträder på ledningen 89, när det finns både en indikation på ledningen 87, att den aktuella radens slut har lagrats i bufferten 2h och en indikation på ledningen 86 att operationen inkluderar markörraden. Dessa signaler föras till OCH-kretsen 88. Insignslen på ledningen 93 till block 85 _kommer från blockets 90 utgång via ledningen 92. Blockets 85 utgång går via ledningen 38.

När en tabulatorkod uppträder på ledningen 20, lagras den i registret 51. Därefter går den via ledningen 52 till avkodaren 53 för avkodning. Tabula- torkoden matas också på ledningen 22 till utlâsningsminnet 21. Ingen stegmat- ning för en tabulering finns lagrad i minnet 21. Därför går en noll-utsignal via ledningen 23 till teckenstegmatningsregistret 58. En nolla går också i sin tur på ledningen 56 till addersren 55. Värdet förblir detsamma i adderaren 55 och matas på ledningen 58 till "aktuell total stegmatning"-kretsen 57 enligt ovan. Utsignalen därifrån gär på ledningen ll2 till OCH-kretsen 506. Den andra insignalen till OCH-kretsen 506 är tabuleringen på ledningen 50k från avkodaren 53. Utsignalen från OCH-kretsen 506 går på ledningen 507 till tabulatorlogik- 7800861-2 10 blocket 110. Tabulatorlogiken 110 beskrivs mera detaljerat i samband med fig. 9. Logiken 110 adresserar emellertid den tabulatorstoppuppsåttning, som visas i fig. 3, på ledningen 18 och får data tillbaka på ledningen 17. Detta avser bestämning av suman av stegmatningsenheter för nästa tabulatorinatäll- ning. När denna summa av enheter har bestämts, går en utsignal från tabulator- logiken 110 på ledningen lll till adderaren 55. Det torde åter observeras, att tabuleringarna icke lagras i bufferten 2b. Stegmatningsenhetssumman matas på ledningen lll till adderaren 55. Adderaren 55 stegas för det antal mellan- rum om en stegmatningsenhet, som skall inmatas i bufferten 2ü för tabulator- kodläsningen. Innehållet i adderaren 55 matas därefter på ledningen 58 till register 57. Vid detta tillfälle får tabulatorlogiken 110 signaler att matas på skrivtabulatordataledningen 109 till ELLER-kretsen 76 och därefter på led- ningen 77 för framstegning av mellanbuffertvisaren 78 önskat antal tecken.

Varje gång mellanbuffertvisaren 78 framstegas, utmatar logiken 110 en mellan- rumskod på ledningen l2h till utgångsdataminnet 70. Mellanbuffertvisaren 78 ställs åter via ledningen 25 på en punkt, som motsvarar nästa inställda tabu- lator för inskrivning av ytterligare tecken, vilka bilda raden.

Utsignalen från segmenteringslogikblocket 90 på ledningen 92 går via ledningen 9% till skallogikblocket 95. Andra insignaler till skallogikblocket { 95 avser platserna för vänster- och högermarginalerna på ledningar 96 och 97. É Dessa härröra från ledningen ll i fig. 3. En annan insignal till logikblocket 95 kommer från utgångsdataminnet 70 på ledningen 98. Vidare har blocket 95 kommunikation åt tvâ håll via ledningar 17 och 15 med tabulatorstoppuppsätt- ningen 16 i fig. 3. En utsignal från skallogiken 95 går via ledningen 99 till mellanbuffertvisaren 78. Resterande utsignaler från logiken 95 gå via ledningar 100, 101 och 102 till stopp-, skriv- och läsregister 103, 10k och 105. Utsig- nalerna från stopp-, skriv- och låsregistren 103-105 gå via ledningar 106, 107 och 108 till DMA 26. Block 95 kommer att behandlas mera detaljerat i samband med fig. 7. _ ,Upptrâdandet av en backmatningskod resulterar i att en uppåt-signal matas på ledningen 113 till mellanbuffertvisarräknaren 78. Härigenom backstegas visaren 25. Nästa inkommande teckenkod på ledningen 29 till bufferten 2h skrivs då över teckenkoden före backmatningskoden. Likaså blir den aktuella totala stegmatningssumman i register 57 reglerad beroende på utläsningen av steg- matnings-ROS 21 för backmatningskoden. 7800861-2 ll Utsignalen från segmenteringslogikblocket 90 på ledningen 92 går också på ledningen llh till radflyttningslogikblocket 115. En annan insignal till logiken 115 går på ledningen 116 från utgångsdataminnet TO. En utsignal från logiken 115 går via ledningen 117 till räknaren TB. Logiken 115 står också i förbindelse med HOS 21 via ledningar 22 och 23. En annan insignal till logiken 115 är "aktuellt radnummer" på ledningen 118. Andra utsignaler från radflytt- ningslogiken gå via adressledningen 119 och dataledningen 123 till nybufferten 3% och på ledningar 120, 121, 122 till stopp-, skriv- och läsregister 103, l0h och 105. Det torde här observeras, att DMA 26 icke används i överföringen av data på ledningen 123 till nybuffert Bh. Block 115 beskrivs mera detaljerat med hänvisning till fig. 8.

I fig. 5 på rítningarna visas vad som ingår i markörlogikblock 85 enligt fig. h. Insignalerna till markörlogiken äro: "markörrad klar" på led- ningen 89, "marköradress i mellanbuffert" på ledningen 8h och "begynnelsepunkt för aktuellt segment från vänstermargínalen" på ledningen 9ü. Nyssnämnda signal på ledningen öü bildar insignal till markörvisarregistret 60. Signalen på led- ningen 9h är insignal till en adderare 131. Med hänvisning till fig. Ä erhålles denna signal från segmenteringslogikblocket 90. Det värde, som är lagrat i mellanbuffertstartadressregistret 130, är en konstant, som motsvarar värdet för den första teckenminnesplatsen i bufferten 2h. Detta värde kan vara represen- tativt för platsen för vänstermarginalinställningen. Detta värde matas till adderaren 131 på ledningen 132 för att summeras med "början på aktuellt segment från vänstermargínalen"-värdet, som kommer på ledningen 9ü. Summan av värdena på ledningar 9k och 132 subtraheras av subtraheraren 133 från det värde, som är lagrat i markörvisarregistret 60. Det sålunda erhållna värdet matas på led- ningen 13h till markörförskjutningsregistret 135. Det värde, som finns i markör- förskjutningsregistret, är värdet från början på det segment, vilket bearbetas.

Detta värde matas därefter på ledningen 136 till OCH-kretsen 137. Den andra insignalen till OCH-kretsen 137 går via ledningen 89 och indikerar, att markör- *raden har gjorts färdig. Värdet i register 135 matas därefter på ledningen 38 och lagras i markörregistret 37 (fig. 3).

Härnäst hänvisas till fig. 6, som illustrerar vad som ingår i segmen- teringslogíkblocket 90 enligt fig. Ä. Det torde påpekas, att segmenterings- logiken har en insignal på ledningen 91. Denna insignal är värdet för antalet stegmatningsenheter från vänstermarginalen till markörpositionen. Värdet inmatas till divideraren 1h0 och divideras med en konstant, som är lagrad och hålls kvar i konstantregistret lül. Kbnstanten matas till divideraren 1hO på ledningen 78001861-2 12 lh2. Med hänvisning till konstanttabellen i ritningens övre högra hörn är värdet för konstanten Cl fem stegmatningsenheter, Denna konstant är steg- matningsvärdet för mellanrum, symboler och samtliga siffror. Dessutom är det värdet för skalsymboler, när operationerna gälla proportionell separation.

Vidare är detta värde det genomsnittliga antalet stegmatningsenheter för varje tecken vid proportionell separation. Divideraren lb0 är utformad att utmata blott hela tal. Varje rest blir i praktiken lämnad utan avseende. Heltals- utsignalen från divideraren lü0 matas på ledningen lü3 till markörteckenvärde- registret lhh. Med tanke på proportionell separation skulle detta heltal bli ett ekvivalent tal om 5 stegmatningstecken från vänstermarginalen. För standardse- paration skulle detta heltal bli det exakta antalet tecken från vänstermarginalen.

Utsignalen från markörteckenvärderegistret lhh går på ledningen lh5 till jäm- förarenheterna lh6, lhï, lhß och lh9. Andra insignaler till enheterna lh6-lh9 komma från konstantregistren C2-C9 med referensbeteckningarna 150-157, när dessa aktiveras av konstantvåljargrindkretsarna 159-162. Registren 150-157 innehålla det stegmatningsenhetsvärde, som visas i tabellen i ritningens övre högra hörn. Dessa värden matas till konstantväljargríndar 159-162. Dessa grindar äro anordnade att släppa fram det värde, som finns i konstantregistren 150, 152, l5h och 156, till jämförarenheter lü6-lh9, när funktionen avser standard- separation. När operationen är proportionell separation (PSM), matas en signal på ledningen 158 till dessa grindar för att åstadkomma frammatning av det värde, som finns i registren l5l, 153, 155 och 157, till jämförarenheterna lh6-lh9.

Vad exempelvis konstantväljargrinden 159 beträffar kan denna bestå av OCH-grindkretsar för varje regísterbit med en insignal från varje bit i registret 150 och en inverterad insignal från ledningen 158. Utsignalerna från dessa register-OCH-grindkretsar gå till ytterligare ELLER-grindkretsar och därefter till jämförarenheten lh6. Andra insígnaler till dessa ytterligare ELLER-grind- kretsar skulle komma från andra OCH-grindkretsar med insignaler från ledningen 158 och registret 151.

Jämförelsen i jämförarenheterna lh6-lÄ9 sker med markörteckenvärdet från register lhh på ledningen lh5 och den valda uppsättningen register 150-157.

*Med förnyad hänvisning till jämförarenheten lh6 blir, om den på ledningen 1ü5 matade teckensumman är mindre eller lika med konstantvärdet från det utvalda av registren 150 och l5l, en utsignal matad längs S1-ledningen 163. Om tecken- värdet på ledningen lb5 är större än ingångskonstantvârdet, går utsignalen från jâmföraren lü6 på ledningen l6ü till OCH-grinden 165. 7800861-2 13 Om en utsignal kommer från jämföraren lh6 på S1-ledningen 163, går den till ELLER-kretsen 177. Utsignalen från kretsen 177 är en "nytt första segment" (N81)-signal på ledningen 178 till ELLER-kretsen 179. Det torde ob- serveras, att operationen efter strömförsörjningens tillslag börjar i det första segmentet. Om en signal matas på ledningen 178, stannar funktionen kvar i segment 1. utsignalen från ELLsrMn-etsen 179 går utmed "bis o" (Bo)- -ledningen 189 till "nytt segmentnummer"-registret 190. Detta register har två bitar för lagring av segmentnumret i binär form.

Med återgång till OCH-kretsen 165 kommer en utsignal att matas på S12-ledningen 167, när markörteckenvårdet på ledningen lh5 är mindre än eller lika med ingångskonstanten från det valda av konstantregistren C3 och C7.

En utsignal på S12-ledningen 167 matas till OCH-grindkretsarna 199 och 201.

Huruvida en utsignal uppträder på ledningen 200 eller ledningen 202 beror på uppåt- eller nedåtinsignalerna till OCH-kretsarna 199 och 201 tillsammans med LSl-ledningen 196 och LS2-ledningen 197. LSl- och LS2-insignalerna härröra från avkodaren 195. Om det sntages, att funktionen från början gällde det första segmentet, skulle det första segmentnumret lagras i register 193 och en utsignal uppträda på LSI-ledningen 196. Matningen av det siste segment- numret från register 193 till avkodaren 195 sker på ledningen 19k. Med LS1- -signalen aktiv på ledningen 196 och S12-signalen aktiv på ledningen 167 matas en aktiv signal via OCH-kretsen 199, via ledningen 200, genom ELLER- kretsen 177 och via N81-ledningen 178. Detta skulle resultera i att en etta matades via BO-ledningen 180 till "nytt segmentnummer"-registret 190. I detta fall kvarstannar operationen i det första segmentet. Eftersom det tidigare valda segmentet var det första, går utsignalen från registret 190 via ledningen 191 till registret 193, och utsignalen från avkodaren 195 går via LSl-ledningen 196. Utsignalen från register 193 går via ledningen 19% till avkodaren 195 varje gång en ny bild alstras för indikering. Når en ny bild skall alstras, matas en ny bildsignal på ledningen 192. Vad ovan sagts gäller utsignaler på endera av ledningarna S1 och S12 med operationen kvar i det första segmentet.

Vad beträffar standardseparation, kommer markören, om den finns mellan vänstermarginalen, som har ett konstantvärde nolla, och C2, som har ett konstant- värde 62, att vara placerad uteslutande i det första segmentet. Om markören är belägen mellan C2 och G3, kan det vara fråga om antingen det första eller det andra segmentet. Såsom påpekats ovan äger icke segmentering rum, om icke' markören flyttas och fås att komma in i ett av segmenten. För en markörplats mellan 0 och 83 stegmatningsenheter från vänstermarginalen kommer därför arbets- 7800861-2 lh segmentet att vara det första segmentet. Om markören flyttas till Bh, kommer den att vara belägen uteslutande i det andra segmentet. Om markören flyttas till 87, kan den vara belägen i antingen det andra eller det tredje segmentet.

I detta fall kommer funktionen att äga rum i det lägsta segmentet, som âr det andra segmentet. Även om det icke påpekas speciellt har det antagits ovan, att framåtstegmatning äger rum. Reglerna äro desamma för bakåtstegmatning, när markören backstegas.

Utsignalen från utläsningsminnet 211 går via ledningen 212 till registret 213. För det första segmentet blir utsignalen noll, för det andra segmentet blir den 62 och för det tredje segmentet 86. Detta förutsätter funktion med standardseparation. Motsvarande värden visas i konstanttabellen för propro- tionell separation. Innehållet i registret 213 matas på ledningen 92 till markörlogikblocket 85, skallogikblocket 95 och redflyttlogikblocket 115 i fig. h. 7 Med förnyad hänvisning till konstantväljargrindkretsarna hänvisas speciellt till grindkretsen 160. Om markörteckenvärdet på ledningen lh5 år större än den konstant, som väljs av grindkretsen 160 från konstantregístren C3 och C7, matas en utsignal via ledningen 168 till OCK-kretsen 170. En "upp"- -signal på S2-ledningen 171 uppträder ej förrän en utsignal existerar på led- ningen 169 från jâmföraren 1h8. Utsignalen på ledningen 169 från jâmföraren 1h8 betecknar att markörteckenvärdet från registret lüh är mindre än eller lika med den valda konstant, som är lagrad eller inrymd i register lšü och 155. När en utsignal uppträder på S2-ledningen 171, matas den till ELLER- -grindkretsen 182. Detta indikerar, att operationen skall vara uteslutande i det andra segmentet. Utsignalen från ELLER-grindkretsen 182 är en "nytt andra segment" (NS2)-signal, som matas på ledningen 183 till ELLER-kretsen_ lßh. Utsignalen från ELLER-kretsen lßh går på bit-l(B1)-ledningen 185 till "nytt segmentnumer"~registret 190. Om den tidigare operationen försiggick i det första segmentet, skulle utsignalen från avkodaren 195 föreligga på KLSl-ledningen 196. Detta beror på upp-utsignalen på BO-ledningen 180, vilket kommer att beskrivas längre fram.

Når operationen börjar i det andra segmentet, går utsignalen från registret 190 på ledningen 191 till registret 193, som har till uppgift att bevara det sista segmentnumret. Detta sker, när en ny bildsignal pâlägges ledningen 192. Den nya bildsignalen på ledningen 192 uppträder på grund av det faktum, att en ny bild måste alstras för det andra segmentet. Det andra 7800861-2 15 segmentnumret från registret 193 matas på ledningen l9Ä till avkodaren 195.

För det andra segmentet kommer utsignalen från avkodaren 195 på ledningen LS2 197 och går till OCH-grindkretsarna 201 och 203. Inga utsignaler finnas från OCH-kretsarna 201 och 203, eftersom ingångarna S12 och S23 äro passiva.

Om utsignalen från jämföraren lh8 indikerar att markörteckenvärdet lhh på ledningen lh5 är större än en av konstanterna Ch och C8, som valts av grindkretsen 161, matas en utsignal på ledningen 172 till OCH-grindkretsen 17%. För en "upp"-S 23-utsignal från OCH-kretsen l7h på ledningen 175 måste det finnas en "upp"-utsignal på ledningen 173 från jämföraren 1b9. Detta in- träffar när markörteckenvärdet på ledningen 1ü5 är mindre än eller lika med den valda konstanten från registren 156 och 157. Utsignalerna från registren 156 och 157 matas till konstantväljargrindkretsen 162. När en utsignal upp- träder på S23~1edningen 175, matas den till de båda OCH-grindkretsarna 203 och 205. Eftersom det sista segmentet var det andra segmentet och en utsignal uppträdde från avkodaren 195 på LSZ-ledningen 197, iir OCH-grinden 203 den tillämpliga grinden. Utsignalen från OCH-kretsen 203 går på ledningen 20% till ELLER-grindkretsen 182. Utsignalen från ELLER-kretsen 182 går på NS2- eller "nytt andra segment"-ledningen 183 till ELLER-kretsen l8h. Utsignalen från ELLER-kretsen 161» finns på bit-lhan-:Ledningen 185 för att funktionen skall fortsätta i det andra segmentet.

Då markören flyttas vidare åt höger, uppträder slutligen en utsignal på S3-ledningen 176. Denna matas till ELLER-kretsen 186. Utsignalen från ELLER- kretsen 186 går via "nytt tredje segment" (N83)-ledningarna 187 och 188 till ELLER-kretsar 18k och 179. Utsignalerna från ELLER-kretsarna l8h och 179 så via ledningar 185 och 180 till register 190. Registret 190 är ett två bitars register och har fyra tillstånd (00, 01, 10 och 11). 00-tillståndet är ett ogiltig-tillstånd (eller ej använt). Upp-utsignalerna på ledningarna 180 och 185 orsaka lagring av ett tillstånd i registret 190, vilket är representativt för det tredje segmentet. Når operation börjar i det tredje segmentet, före- ligger en utsignal på LS3-ledningen 198 från avkodaren 195, och denna utsignal matas till 0CH~kretsen 205.

Om markören backmatas till en punkt, där den kan föreligga i antingen segment 2 eller 3, matas en signal på S23-ledningen 175 till OCH-kretsarna 203 och 205. Den andra insignalen till OCH-kretsen 203 är passiv. Utsignalen från OCH-kretsen 205 är "upp" och går på ledningen 206 till ELLER-kretsen 186. Ut- signalen från ELLER-kretsen 186 går på N33-ledningarna 187 och 188 till ELLER- kretsarna 18k och 179. Ett-utsignalerna från ELLER-kretsarna 179 och 18k matas 7800861-26 16 på ledningar 180 och 185 för att i själva verket inmata en trea i registret 190. Detta betyder, att register 190 inställes i ett av de ovan beskrivna tillstånden. Funktionen finns kvar i det tredje segmentet. Av ovan framgår, att efter antingen framåt- eller bakåtstegning av markören sker ingen segmen- tering förrän markören går över ett segment i endera riktningen.

Hârnâst hänvisas till fig. 7, som illustrerar vad som ingår i skal- logikblock 95 enligt fig. h. Detta arrangemang används först för utlâsning av skalbilden med början vid vänstermarginalen från skalbildutläsningsminnet 3l i fig. 3 och inskrivning därav i mellanbufferten 2%. Därefter får arrangemanget korrekt segment av kanalbilden att utläsas från mellanbufferten och inskrivas i nybufferten 3Ä. _ Till att börja med inlâses vänstermarginalplatsen, uttryckt i ett tecken- värde, via ledningen 96 i adderaren 232. Till detta värde adderas ett värde, som är lagrat i skalbildvisarregistret 230. Det värde, som är lagrat i registret 230, är den plats, som adresseras i skalbildutläsningsminnet 31. Detta plats- värde kan antagas vara en nolla. Utsignalen från skalbildvisarregistret 230 matas på ledningen 231 till adderaren 232. Summautsignalen från adderaren 232 matas på ledningen 233 till OCH-kretsen 236. Detta bestämmer den punkt i skal- bild-ROS 3l, där läsning med hjälp av DMA 26 skall börja. Den andra insignalen till OCH-kretsen 236 kommer via flyttväljarledningen 2h9. När insignalen på ledningen 2h9 är "upp", matas summan från adderaren 232 via ledningen 102 till DMA 26. Innan någon signal matas på ledningen 2h9 mäste stoppunkten i ROS 31 och skrivpunkten i mellanbufferten 2h bestämmas. Sedan alla punkter ha bestämts, kommer läsningen av skalbilden att börja vid en punkt, som motsvarar vänster- marginalen, och resten av skalbilden blir inskriven i mellanbufferten 2h.

Hârnäst måste bestämmas var någonstans i mellanbufferten 2h som skal- radens början skall skrivas. Block 270 är ett register, som innehåller en konstant, vilken är begynnelseadressen i mellanbufferten. Denna kan antagas vara noll. Denna adress matas på ledningen 275 till OCH-kretsen 239. När en flyttvalsignal matas på ledningen 2Ä9, komer begynnelseadressen i mellan- bufferten 2h att utmatas på ledningen 101 till DMA 26. Detta styr inskrivningen av den korrekta början på skalbílden i mellanbufferten.

Den punkt, vid vilken läsningen av ROS 31 skall stoppa, bestämmas av det värde, som är lagrat i konstantregister 2ü7. Detta värde inmatas till OCH- kretsen Zhh på ledningen 263. Nu finns insignaler till grindkretsar 236, 239 och 2üh. En insignal matas nu på flyttvalledningen 2h9, och utsignaler matas via ledningarna l02, 101 och 100 till DMA 26. Skalbilden utlâses nu från ROS 31 och inskrives i bufferten 2h. 7800861-2 17 Skallogiken styrs av en sekvenatilletåndsräknare 616, som mottager en insignal via ledningen 615 från ELLER-kretsen 61k. Denna insignal styr råknaren genom att få den att gå över till nästa tillstånd. DMA--klar-ledningen 600 är ansluten till ELLER-kretsen 6lh och styr övergång mellan tillstånd 0,0 och 0,1 och tillstånd 1,1 och 0,0. Se sekvenstillatåndstabellen i det övre högra hörnet. DMA-klar-ledningen 600 får sin signal från DMA 26, vilken signal har till uppgift att indíkera en läs- och skrivoperations full- bordan. Utsignalerna från sekvenstillståndsräknaren 616 på CLKl-ledningen 605 och CLK2-ledningen 606 matas till EXELLER-kretsen 607. Utsignalen från EXELLER- -kretsen 607 går via ledningen 608 till inverteraren 609. Utsignalen från in- verteraren 609 uppträder på flyttvalledningen 2h9. CLK2-ledningen 606 går ock~ så till inverteraren 610. Utsignalen från inverteraren 610 går via ledningen 611 till OCH-kretsen 612. Den andra insignalen till OCH-kretsen 612 går via CLKl-ledningen 605. Utsignalen från OCH-kretsen 612 går via ledningen 613. Övriga insignaler till ELLER-kretsen 61% finnas på "utväljning RM" (höger~ margina1)~ledningen 617, och en utsignal finns på ledningen 618 från jämföraren 250. Signalen på ledningen 618 indikerar fullföljandet av tabulatorinställ- níngsoperationen och styr övergång mellan tillstånd 0,1 och 1,1. "Utväljning RM"-ledningen 617 styr övergång från tillstånd 0,1 till tillstånd 1,0.

Sedan skalbilden inskrivits i mellanbufferten 2h blir en högermarginal- kod inskriven i denna buffert. Sedan skalan placerats i mellanbufferten 2h matas en "upp"-signal på ledningen ZÄ5 till OCH-kretsen 235. En högermarginalkod, som alstras av kodgeneratorn 259, matas på ledningen 2h6 till OCH-kretsen 235.

Denna kod frammatas därefter på ledningen 260 och inmatas i registret 258 för inskrivning i bufferten 2h. Skrivplatsen i bufferten 2h måste bestämmas för högermarginalen. Högermarginalplatsen inmatas på ledningen 97 till subtraheraren 261. Härifrån subtraheras vänstermarginalplatsen, som inmatas på ledningen 96.

Utsignalen från subtraheraren 261 går på ledningen 27h till adderaren 262.

Denna utsignal är måttvärdet. Den andra insignalen till adderaren 262 är en konstant på ledningen 71 från "begynnelseadress i mellanbufferten"-registret 270. Denna konstant kan antagas vara noll. Summautsignalen från adderaren 262 matas på ledningen 602 till visargrindenheten 601. Denna enhet styr den adress, som utmatas på ledningen 60k till "aktuell-data-visare"-räknaren 257. Räknaren 257 inställes på adressen till den plats, där högermarginalsymbolen önskas i mellanbufferten 2ü. Räknaren 257 styr buffertens 2h adressering via ledningen 99- 7800861-2 - 18 Sedan högermarginalsymbolen har utmatats till mellanbufferten 2ü startar en avsökningsoperation för inställning av tabulatorerna över de korrekta skal- symboler, som lästs ut från ROS 31. Räknaren 257 inställes via ledningen 60k på adressen för början av bufferten 2h vid avsökningsoperationens start. Grind- kretsens 601 utsignal via ledningen 60ü bestämmes av utsignalen från begynnelse- adressen i mellanbuffertregistret 270 via ledningen 272. Denna insignal används av visargrindenheten 601, eftersom insignalen på väljar-RM-ledningen 603 är passiv.

Allteftersom en teckenkod i bufferten 2Ä läses, stegas visaren 257 till nästa teckenkodplats. Denna stegning orsakas av signaler, som matas på ledningen 253. I samband med stegningen av visaren 257 stegas tabulatoradressväljaren 255 för adressering av tabulatorstoppuppsättningen l6 via ledningen l8. När _ en inställd tabulator adresseras, uppträder en utsignal på ledningen 17. Denna 5 utsignal utnyttjas för att aktivera tabulatorbiten i den tecken- eller symbol- kod, som adresserats och inlästs i "aktuell mellanbuffertdata"-registret 258.

Skalsymbolen eller tecknet - inklusive den tidigare omnämnda tabulatorbiten - matas därefter på ledningen 98 och skrivs äter in i bufferten 2h. Denna opera- tion fortsätter till dess tabulatorstoppuppsättningens 16 slut uppnåtts. Det värde, som är representativt för denna plats, är en konstant och lagras i "tabu- latorslutplats"-registret 2ü8. Värdet matas på ledningen 2h9 till jämföraren ' 250. Den andra insignalen till denna jämförare kommer på ledningen 256 från _ tabulatoradressväljaren 255. Utsignalen från jämföraren 250 går via ledningen : 251 till inverteraren 252 och därefter på ledningen 253 och 25k. Fram till I slutet på uppsättningen 16 matas "upp"-utsignaler via ledningarna 253 och 25%. När slutet på uppsättningen 16 nås, stegas icke längre väljaren 255 och visaren 257. Den skalrad, som är lagrad i bufferten 2Ä, har nu formats genom _ införing av tabulatorinställningar och högermarginal. í Vid denna tidpunkt har sekvenstillståndsräknaren övergått till l,l.

I och för bestämning av det segment av den formade skalraden, som skall in- matas i nybufferten, matas aktuellt-segment-begynnelse-värdet på ledningen 9h - till adderaren 268. Värdet adderas till värdet för begynnelseadressen i mellan- bufferten, som är lagrat i konstantregistret 270. Utsignalen från registret 270 matas till adderaren 268 på ledningen 2h6. Summautsignalen från adderaren 268 matas på ledningen 269 till OCH-kretsen 236. Detta bestämmer begynnelse- punkten för en läsning av skalraden i mellanbufferten 2ü i och för överföring av ett segment av skalraden till nybufferten 3ü. Stoppunkten för läsning i 7800861-2 l9 mellanbufferten 2h bestämmas av utsignalen från adderaren 2ü2. Till denna adderare matas summautsignalen från adderaren 268 på ledningen 23k. Den andra insignalen till adderaren 2h2 är en segmentlängdkonstant, lagrad i konstantregíster 2b0. Denna matas på ledningen Qhl. Den i registret 2h0 lagrade konstanten är tillräckligt stor för att täcka varje segmentlångd.

Summautsignalen från adderaren 2h2 matas på ledningen 2h3 till OCH-kretsen 2hh. Härigenom bestäms lässtoppunkten i mellanbufferten 2%, som skall läsas av DMA 26.

Skrivpunkten för inskrivning av skalradsegmentet i nybufferten 3h bestäms av den konstant, som är lagrad i skalradadressen i nybuffertregistret 237. Av praktiska skäl anses denna. vara noll. När OCH-kretsarna 236, 239 och 2bh sålunda ha insignaler, vilka beteckna läs- och stoppunkterna i bufferten 2h liksom även akrivpunkten i nybufferten 3%, uppträder en flyttvalsignal på ledningen 2h9. Detta resulterar i att utsígnaler matas på läsledningen 102, skrivledningen l0l och stoppledningen 100 till DMA 26. Korrekt segment av skal- raden inskrivs nu i nybufferten 3%.

Härnäst hänvisas till fig. 8, där de kretsar illustreras, som ingå i radflyttlogikblocket ll5 i fig. Ä. Generellt är avsikten med detta block ut- läsning av ett segent, som är lagrat i mellanbufferten 2%, och inlâsning där- av på lämplig plats i nybufferten Sh. Om det segment, som bearbetas, finns till höger om det första segmentet och funktionen gäller proportionell separation (PSM), finns utsikter för att ett tecken skall överlappa segmentets vänstra kant. I praktiken kommer ett partiellt tecken att finnas vid segmentets början.

I detta fall kommer en utfyllnad av mellanrum att ske vid segmentets början för det partiella tecknet. Denna mellanrumsutfyllnad finns i nybufferten och fram till punkten för det första hela tecknet i segmentet.

Efter inmatningen och formningen av en rad av teckenkoder i mellan- bufferten 2h börjar läsningen av raden med den första teckenkoden. Denna rad år den aktuella raden. Den första teckenkodplatsen bestämmas av "aktuell buffert- plats"-räknaren 303, som âterställes på ledningen 30% vid operationens början.

Detta styr adressvisaren 117. Då visaren ll7 adresserar en teckenkod, utmatas den adresserade koden på ledningen ll6 till "aktuell data"-registret 300. Ut- signalen från registret 300 går på ledningen 30l till jämförsrenheten 302.

Denna utsignal matas också på ledningen 22 till stegmatnings-ROS 21 för be- stämning av stegmatningen. Stegmatningsutsignalen från ROS 21 går via ledningen 23 till "aktuellt tecken stegmatning"-registret 311. Utsignalen från registret 3ll går på ledningen 312 till adderaren 313. Den andra insignalen till adderaren 7800861-2 20 313 kommer på ledningen 316 från 'aktuell total stegnatninfyßregistret 315. ' Om det första tecknet just har utlästs från bufferten 2h, uppträder en nolla på ledningen 316. Summan i adderaren 316 levereras därefter på ledningen 3lh för lagring i registret 315. Registret 315 kommer sålunda att innehålla steg- matningsenhetsvärdet från buffertens 2Ä början. _ Det torde observeras, att adderaren 313 liknar adderaren 55 i fig. h. : Detta betyder, att den är sekvensiell snarare än kombinerande till sin karaktär. 1 Utsignalen på ledningen 3lü uppdateras ej förrän den påverkas av en insignal 8 på ledningen 550 från OCH-kretsen 551. Insignalerna till OCH-kretsen 551 äro adderarklocksignalen på ledningen 501 och teckenändring på ledning 128. Adderar- klockinsignalen på ledningen 501 kommer från adderarklockan 500 i fig. Ä. Fram till dess en uppdaterad insignal uppträder på ledningen 550 finns ingen ut- signal på ledningen 3lh. Adderaren 313 fortsätter att ackumulera stegmatnings- värden allteftersom teckenkoder matas på ledningen 116.

Utsignalen från registret 315 matas på ledningen 317 till divideraren 318, där den divideras med den konstant, som lagrats i konstantregistret 32k.

Utsignalen från register 32k matas på ledningen 325. Kbnstanten Cl, som är 1 lagrad i register 32h, är fem stegmatningsenheter. Hela antalsutsignalen från divideraren 318 går via ledningen 319 till "aktuellt totalt teckenvärde"-regist- ret 320. Ett teckenvärde lagras i registret 320. Det hela tal, som lagras i register 320, matas via ledningen 326 till jämförarenheten 327. Den andra in- signalen till jâmförarenheten 327 är "aktuellt segment begynnelsevärde" på ledningen llh. När en överensstämmelse föreligger mellan värdet för tecken, som lästs ut från mellanbufferten 2ü, och värdet för tecken, motsvarande "aktu- ellt segment begynnelsepunkt", går en utsignal via ledningen 328 till OCH- -kretsarna 361, 360 och 353. Utsignalen från jåmföraren 327 matas också via ledningen 329 till inverteraren 330. Utsignalen från inverteraren 330 går via ledningen 331, vilket får adressvisaren 117 att sluta stegs. Visaren ll? adresse- rar nu det första tecken, som skall överföras till nybufferten. Visarens 117 adress matas på ledningen 35h till OCH-kretsen 361 och därefter på ledningen 122 till DMA 26. Visarens 117 adress matas också på ledningen 355 till adderaren 358. Den andra insignalen till adderaren 358 år längden på radminnet i nybufferten 3h. Denna matas på ledningen 357. Summautsignalen från adderaren 358 på led- ningen 359 är den adress i mellanbufferten, där låsning skall upphöra. Ett segment har nu bestämts. Summan på ledningen 359 går till OCH-grinden 360 och därefter på ledningen 120 till DMA 26. 7800861-2 21 Resten från divideraren 318 går via ledningen 321 till subtraheraren 322. Resten subtraheras från konstant Cl, som är lagrad i register 32h, och matas på ledningen 323. Utsignalen från subtraheraren 322 är bredden i steg- matningsenheter för ett deltecken nära segmentets vänstra. kant. Antalet steg- matningsenheter i form av en utsignal från subtraheraren 322 matas på ledningen 332 till "antal speciella mellanrum om en stegmatningsenhet för utfyllnads- ändamål"-registret 333. Detta antal specialmellanrum matas därefter på led- ningen 33% till "en stegmatningsenhets mellanrumsvärde"-räknaren 335. Utsignalen från râknaren 335 matas på ledningen 336 till inverteraren 337. I takt med varje utsígnal från râknaren 335 matas en "upp"-signal på ledningen 338 för lagring av en kod i "en stegmatningsenhets mellanrum"-kodregister 3ül. Ut- eignalen från inverteraren 337 matas också på ledningen 339 för att backstega räknaren 335. När denna räknare har backstegats till noll, upphör fyllningen av register 3hl. Vid denna tid har varje mellanrumskod om en stegmatningsenhet slussats genom ELLER-kretsen 310 och via ledningen 123 för lagring i nybufferten 3h. En "upp"-utsignal på ledningen 338 matas också på ledningen 3ü0 för steg- ning av nybuffertvisaren 3h2. Nyvisaren 3h2 adresserar nybufferten 3h på led- ningen ll9. En mellanrumsutfyllnad har nu ägt rum i nybufferten 3% för det partiella tecknet i segmentets början.

Visarens 3Ä2 begynnelseposition för adressering av början på radminnet i nybufferten 3h bestämdes av en insignal gällande "aktuellt radnummer" på ledningen 118. Denna signal på ledningen 118 matas till multiplexkretsen 3h3.

Utsignalen från kretsen 3h3 går via ledningen 3üh till radbegynnelsevisare till nybuffertregistret 3h5. Utsignalen från register 3ü5 går via ledningen 3h6 till "aktuell rad början"-registret 3b7. Utsignalen från registret 3h7 går via ledningen 3h8 till nyvisaren 3h2. Utsignalen från registret 3hT går också på ledningen 3ü9 till adderaren 350. Den andra insignalen till adderaren 350 går via ledningen 351 från registret 333. Summauteignalen från adderaren 350 går på ledningen 352 till OCH-kretsen 353. Utsignalen från denna OCH- krets går via ledningen 121 till DMA 26. Detta bestämmer den punkt, där DMA 26 skall börja inskriva segmentet i nybufferten 3%. Skrivningen av segmentet börjar med det första hela tecknet.

Sedan en radslutkod lästs och matats på ledningen ll6 till aktuell- -data-enheten 300, utmatas den på ledningen 301 till jämföraren 302. Den andra insignalen till jämföraren 302 är en radslutkod från registret 306 på ledningen 7800861-2 22 305. Efter en jämförelse matas en utsignal på ledningen 307 till radslutkod- registret 308. Radslutkoden matas därefter på ledningen 309 till ELLER-kretsen 310. Utsignalen från ELLER-kretsen 310 matas på ledningen 123 till nybufferten 3h. Detta fyller två funktioner. Den första funktionen är, att om ingen text finns i segmentet, resulterar lagringen av en radslutkod i indikeringen av en tom rad. Den andra âr, att om ett segment icke är fullständigt på grund av radslut före slutet på segmentet, blir operationen fullständig.

Hårnâst hänvisas till fig. 9, där arrangemanget i tabulatorlogikblocket 110, fig. Ä, illustreras. Under utlâsningen av tecken- och styrkoderna från textlagringsbufferten 2 kan en tabulatorkod läsas. Denna är icke avsedd att inmatas i mellanbufferten Zh. I stället skall ett antal mellanrum, ekvivalenta med tabuleringslângden, lagras i mellanbufferten. När en tabulator läses, kommer summan i "aktuell total stegmatníng"-registret 57 (fig. Ä) att inkludera summan av alla tecken och mellanrum inklusive tabulatorn. Tabulatorlängden erhålles från tabulatorstoppuppsättningen 16. Värdet i registret 57 matas på ledningen 507 till divideraren 385. En annan insignal till divideraren 385 är en konstant på ledningen 387 från registret 386. Om ingen rest finns, matas registrets stegmatningsenhetsvärde på ledningen 385 till överskottsstegmatningsenhets- registret 389. Värdet i register 389 matas på ledningen 390 till subtraheraren 392, där det subtraheras från konstanten 5, som är lagrad i registret 386.

Utsignalen från registret 386 till subtraheraren 392 går på ledningen 391.

Utsígnalen från subtraheraren 392 matas därefter på ledningen 393 till räknaren 39k. Det värde, som inmatas i räknaren 39h, är antalet mellanrum om en steg- matningsenhet, vilka utöver normala mellanrum behövs för att fylla upp mellan- bufferten 2h för tabuleringen. Detta värde matas till jämförarenheten 396 på ledningen 395. "En stegmatningsenhets mellanrum"-värdena utmatas på ledningen 397, och räknaren 39k backstegas så länge som signalen från jâmföraren 396 icke är noll.

Jämförsrutsignalen på ledningen 398 och "en stegmatningsenhet"-värdet matas via ledningen 399 till "en stegmatningsenhets mellanrumskod"-kodaren H00. Varje gång räknaren 39k backstegas, utmatas ett mellanrum om en stegmatningsenhet till OCH- -kretsen ü02. De från kodaren H00 utmatade koderna levereras på ledningen H01 till OCH-kretsen ü02. Efter påläggningen av en skrivtabulatordatasignal på ledningen h22 (som är ekvivalent med ledningen Th i fig. Ä) bli "en stegmatningsenhets mellanrum"-koder förda på ledningen 12k till utgångsdataminnet TO.

Den totala aktuella stegmatningen för tecken och mellanrum på ledningen 507 matas till divideraren 385 och divideras med den konstant 5, som är lagrad 7800861-2 23 i registret 386. Heltalsutsignalen matas på ledningen B23 till "aktuellt tecken- värde"-registret hOh. Det värde som är lagrat i register NOÄ, matas på led- ningen hO5 till tabulatoradressvärdevisaren h06. Denna adresserar tabulator- stoppuppsättningen 116 via ledningen 18. Denna adress är den punkt, där normala mellanrum skall börja utmatas till bufferten 2h. En annan utsignal från registret hoh är via ledningen ÄO7 till subtraheraren H09. Resterande insignal till sub- traheraren h09 kommer via ledningen hO8 från tabulatoradressvärdevisaren RO6.

Utsignalen från visaren H06 går via ledningen 18 för adressering av tabulator- stoppuppsättningen l6. Detta sker för bestämning av platsen för nästa inställda tabulator för att bestämma antalet mellanrum, som skall lagras i mellanbufferten.

En utsignal matas från tabulatorstoppuppsättningen 16 via ledningen 17 till in- verteraren H12. Utsignalen från inverteraren hl2 går på ledningen H13 för fram- stegning av tabulatoradressvärdet MO6. Skillnaden mellan det aktuella tecken- värdet HOÄ och tabulatoradressvärdet H06 är sålunda värdet för antalet mellan- rum, som skall skrivas i bufferten 2ü för en tabulator. Detta beräknas av sub- traheraren h09. Insignalerna till subtraheraren H09 komma på ledningen ÄOT och ledningen h09. Utsignalen från tabulatorstoppuppsättningen 16 går också via ledningen hll till subtraheraren H09. Utsignalen från subtraheraren går via ledningen ülü till tabulatorvärderegistret ül5. Utsignalen från registret E15 går på ledningen H16 till jämföraren BZÄ. I jämföraren hâü sker en jämförelse med noll. Utsignalen från jämföraren Äâh matas på ledningen H17. När utsignalen representerar en etta, går en utsignal via ledningen hl9 till mellanrumsregistret h20. Registret h20 fylls med ett mellanrumatecken. Utsignalen från registret h20 går på ledningen H21 till OCH-kretsen h02. Sedan en skrivtabulatordata- signal matats på ledningen H22, utmatas mellanrumstecknet på ledningen 12k till utgångsdataminnet. Denna process fortsätter till dess tabulatorvärdet i hl5 är lika med noll. Vid denna punkt har korrekt antal mellanrum utmatats till mellanbufferten Eb.

Sammanfattningsvis har en anordning åstadkommits, som utför automatisk segmentering av både textrader och en skalrad, som skall indikeras. Segmentering- en är avhängig av platsen för en markör i en av textraderna. Anordningen är kon- struerad att hantera såväl standardbreda som proportionellt breda tecken. Varje rad med början från den rad, vilken innehåller markören, inmatas sekvensiellt i en radbuffert. Efter inmatningen av den första raden väljs ett segment, som innehåller markören. Detta segment inmatas i en nybuffert för indikering. Där- efter bestäms motsvarande segment i varje efterföljande rad inklusive skalraden och blir inmatad i nybufferten för indikering. Efter omplacering av markören

Claims (3)

7800861-2 21+ utanför antingen vänster- eller högerkanten på indikeringen upprepas ovanstående operation med början från inmatningen av markörraden i radbufferten. När ett partiellt tecken uppträder nära vänsterkanten på ett segment, sker mellanrumsutfyllnad för indikering. Sålunda indikeras varje rad med utgångspunkt från hela tecken. Patentkrav

1. l. Indikeringsanordning för successiv indikering av en textsida medelst ett antal segment i horisontell riktning på en indikeringsskärm, vilken textsida innefattar ett antal rader av tecken, symboler, etc., anordnade mellan en högermarginal och en vänstermarginal, k ä n n e - t e c k n a d av ett segmenteringsblock(90) som på en ingångskanal (91) mottager information om en markörs läge i förhållande till vänster- marginalen, vilken markör definierar en arbetspunkt i textsidan och vilket segmenteringsblock innefattar kretsar för att dels definiera gränserna för de olika segmenten, dels indikera inom vilket segment markören uppträder samt överföringskretsar (2Ä, 26, ll5) för överföring från ett textminne (2) av ett sådant textsegment, där markören upp- träder, till ett utgångsbuffertminne (Sh) för indikeringskärmen (Åh) för att indikera nämnda textsegment, varvid överföringskretsarna (ll5) innefatta medel (322, 333, Shl) för att förhindra indikering av delar av ett tecken vid kanten av ett segment.

2. Indikeringsanordning enligt patentkravet l, k ä n n e t e c k - n a d därav, att överföringskretsarna innefatta en mellanbuffert (2h) för lagring av en textrad av den textsida som skall segmenteras, varvid textrader överföras i följd från textminnet (2) till mellanbufferten (2ü) med utgångspunkt från den rad, som har nämnda markör.

3. Indikeringsanordning enligt patentkraven l och 2, k ä n n e - t e c k n a d av ett ytterligare minne (31) för lagring av en skalrad samt medel för att överföra skalraden till mellanbufferten (2h).