SE423484B - Anordning for inriktning av kameran vid rontgenfotografering av tender eller nerliggande vevnader - Google Patents

Description

7901788-5 2 Även om tandläkaren skulle lyckas inrikta objektivet korrekt, inträffar det likväl ofta att filmens läge rubbas innan exponering skett, exempelvis genom att patienten får kvälj- ningsreflexer. Tandläkaren kan givetvis observera att sådana reflexer uppträder, men däremot kan han med känd utrustning inte avgöra huruvida filmplåtens läge rubbats. Detta innebär, att hela inställningsproceduren måste göras om. Alternativt erhålls en enligt ovan undermålig bild, vilket kräver en' eller flera omtagningar. Detta höjer den totala behandlings- kostnaden och utsätter patienten för en större dos röntgen- strålning än vad som skulle vara erforderligt om en exakt positionering kunde säkerställas.

Huvudändamålet med uppfinningen är att åstadkomma en anordning för inriktning av kameran vid odontologisk röntgen- fotografering, vilken anordning skall vara så beskaffad, att den ger korrekt inriktning av röntgenstrålen i förhållande till både filmplåten och Qbjektet. viaare skall inriktningen kunna ske snabbt och även när filmen befinner sig längst bak i munhålan. Ytterligare ändamål och fördelar med uppfinningen framgår av nedanstående beskrivning av en utföringsform av densamma. Dess kännetecken framgår av patentkraven.

Fig. l visar anordningen enligt uppfinningen i per- spektivvy.

Fig. 2 illustrerar schematiskt ett sätt att använda anordningen, som här visats i horisontalvy.

Anordningens huvuddel består av en väsentligen rektangulär platta l, vilken vid sin inre ände är försedd med en hållare 2 för en röntgenfilmplåt. Termen "inre" har använts med hänsyftning på den del av anordningen vilken vid dess an- vändning befinner sig inne i patientens munhåla. Hållaren 2 har som synes väsentligen Z-profil, så att det bildas två spår 3 och 4, i vilka en röntgenplåt 5 kan införas. Genom att spåret 3 är öppet uppåt och spåret 4 öppet nedåt, kan filmen placeras i olika vertikallägen relativt plattan 3. Ett tredje sätt att fästa filmplåten 5 är på baksidan av hållarens 2 7901788-5 innersta skänkel, i vilket fall plåten fixeras medelst en dubbelsidigt självhäftande tejp 6. För vinnande av större överskådlighet har de sistnämnda detaljerna i fig. l visats i en s.k. sprängd skiss.

Vid sin yttre ände har plattan l ett hål 7, som sträcker sig i dess längdaxelriktning och i vilket kan in- föras en riktstav 8. Från plattan 1 utgår en tvärriktad arm 9. Denna arm sträcker sig alltså parallellt med filmhållarens 2 plan. När anordningen används, befinner sig armen 2 antingen helt utanför munhålan eller också i anliggning mot tandradens utsida. I båda fallen är den fullt synlig för tandläkaren.

Armen har två funktioner. Genom att placera den parallellt med tandbågens tangent uppnår man av nyssnämnda skäl att även filmplåten blir parallell med denna tangent. Detta innebär i sin tur, att plåten blir korrekt orienterad i förhållande till objektet. Armens 9 andra funktion uppnås genom att den vid sin fria ände har en tvärriktad hylsa med ett hål 10. Detta har samma diameter som hålet 7 men är till skillnad från detta genomgående. Riktstaven 8 kan alltså alternativt placeras i hålet 7 eller i hålet 10.

När anordningen skall användas, förfares på följande sätt. Antag, att tandläkaren önskar röntgenfotografera en tand i patientens underkäke. Han inför då en film 5 i spåret 4.

Därefter inför han anordningen i patientens mun, så att hållaren 2 av filmen 5 befinner sig inuti munhålan, medan plattan l skjuter ut i sidled mellan underkäkens och överkäkens tänder.

Plattan l befinner sig som synes i ett plan, vilket är vinkel- rätt mot det plan som filmplåten 5 befinner sig i, då densamma är införd i något av spåren 3 eller 4. Genom att kontrollera att plattan l intar ett läge vinkelrätt mot tändernas geometriska längdaxlar och att armen 9 är parallell med tangenten till tand- bâgen inom det aktuella området kan tandläkaren alltså säker- ställa att filmen blir belägen i ett plan, vilket både är 1901788-5 parallellt med längdaxeln till den eller de tänder som skall avbildas och parallellt med tandbågens tangent.

Detta kan enklare uttryckas så, att tandläkaren får en garanti för att filmen intar rätta vridningslägen i för- hållande till såväl-vertikalplanet som horisontalplanet.

I Ovanstående funktionsbeskrivning avser parallell- _inställning. Vid bissektrisinställning förfars på i princip 'samma sätt med den modifikation som förklarats inlednings- vis.

När tandläkaren förvissat sig om att anordningen är korrekt positionerad i munhålan, ber han patienten att bita ihop kring plattan 1. När detta skett, hålls a11ts_å anordningen fixerad i sitt korrekta läge. Därefter inriktar* tandläkaren kameran med hjälp av riktstaven 8, som bildar en förlängning av plattans l geometriska längdaxel. Enligt det valda exemplet för han objektivkonens översida till anliggning mot stiftet 8, sedan han först förvissat sig om att objektivets optiska längdaxel är parallell med stiftet 8. När objektiv- konen på detta sättanliggermot stiftet, kommer den optiska längdaxeln att passera genom filmens mittpunkt. Det inses alltså, att anordningen enligt uppfinningen på ett enkelt och effektivt sätt eliminerar den inledningsvis diskuterade svårig- heten. ' Förutom fotografering separat av delar av en underkäke resp. en överkäke förekommer inom den odontologiska röntgen- fotograferingen även s.k. bite-wingexponering. Härmed menas att man samtidigt avbildar delar av båda käkarnas tandkronor och omgivande vävnader. När anordningen skall användas för denna exponeringsmetod, är det i regel lämpligast att fästa filmen 5 med hjälp av den självhäftande tejpen 6. Riktstaven 8 placeras då i hålet l0 och armen 9 orienteras såsom förut parallellt med tandbågens tangent. Kameran inriktas så, att det cylindriska objektivhusets generatris blir parallell med staven 8. Härefter kan exponering ske. 7901788-5 _ Riktstaven 8 kan utnyttjas för ytterligare ett ända- mål. Många patienter har luckor mellan tänderna till följd av extraktioner. När en sådan patient biter samman runt hållaren, kan denna då komma att tippas. Tack vare att hålet lO är genomgående, kan emellertid staven 8 föras in i munhålan och bringas till anliggning mot tandradens tuggyta.

Anordningen blir härigenom understödd vid ytterligare en punkt, så att tippning ej kan ske.

Plattan l och armen 9 har som synes försetts med markeringar 13 resp. 14. Dessa gör det möjligt för tand- läkaren att fastställa anordningens exakta läge i munhålan, nämligen genom referens till en eller flera tänder. Genom att notera aktuella markeringar får han alltså en möjlighet att - i de fall efter en kortare eller längre tid en förnyad exponering av den undersökta tanden önskas i och för fort- löpande övervakning av dess status - säkerställa att den eller de efterföljande bilderna blir tagna med exakt samma inriktning av kameran och samma läge hos filmen som vid den första exponeringen.

Såsom ovan betonats, har här endast en utföringsform av uppfinningen beskrivits i och för klargörande av den all- männa uppfinningstanken. Vid praktisk tillämpning av upp- finningen kan i konstruktivt avseende många avvikelser göras från den utformning som är illustrerad på ritningen. Det- väsentliga är icke detaljkonstruktionen utan den principiella funktionen, möjligheten att med hjälp av kombinationen av riktarm för orientering av röntgenplât och en riktstav för in- riktning av kameraobjektivet åstadkomma en exakt relation mellan strålknippe, objekt och film.

Claims (3)

1. 7901788-5 i i (h Patentkrav l. Anordning för inriktning av kameran relativt objektet .'och filmplâten vid röntgenfotografering av tänder eller när- liggande vävnader, innefattande en plattliknande del (1), vil- _ ken vid sin inre ände, som vid filmens (5) exponering be- finner sig innanför objektet, uppbär en hållare (2) för fast- hållning av filmen, orienterad vinkelrätt mot den platt- liknande delens längdaxel, varjämte organ (7, 10) är anord- nade för fasthållning av en riktstav (8) i ett läge, där dennas längdaxel är parallell med den plattliknande delens samt staven skjuter utanför munhålan, så att kameraobjekti- vets optiska akel kan inställas relativt riktstaven (8) och därmed relativt filmen (5), k ä n n e t e c k n a d av att, till möjliggörande av anordningens användning även vid bisektrisinställning, delens (I) yttre ändparti är anordnat att vid exponering av filmen (5) befinna sig utanför patien- tens tandrad samt är försett med markeringar (13) för an- givande av filmens.(5) läge relativt objektet i nämnda dels I längdaxelriktning och av att en armliknande del (9) sträcker sig tvärs den plattliknande delen (I) och i dennas plan samt är försedd med markeringar (14) för angivande av filmens (5) läge relativt objektet i armens längdakelriktning.

2. Anordning enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d av att den armliknande delen (9) vid sin fria ände har ett "hål (10) för mottagande av ríktstaven (8).

3. , Anordning enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d av att hålet (10) är genomgående, så att riktstaven (8) blir inskjutbar till anliggning mot patientens tänder i och för ytterligare stabilisering av anordningen i inställt läge.