SE413682B - Sett att framstella ett i segment termiskt bundet tyg av ett fiberflor - Google Patents

Description

7504770~ë ? eller andra sidan av tyget snuddat vid en tryckyta. Med denna begräns- ning av de sekundära bíndníngarna följer dock den nackdelen att endast ett mindre antal mönster av primära bindningar kan åstadkommas vid tryck- ytornas träffpunkter under valsarnas rotation.

Genom kalandrering av ett fiberflor mellan två valsar, vilka var “för sig har tryckmönster och vilka tillräckligt noggrant korresponde- rar med varandra, skulle man kunna åstadkomma varje önskat mönster med både primära och sekundära bindningar, men att bibehålla en sådan nog- - grann passning är ej praktiskt möjligt, eller i bästa fall mycket kostnadskrävande, när man använder valsar som är tillräckligt stora för framställning av breda tyger och som har tryckytor som är tillräck- ligt små för att tygerna skall få fördelaktiga egenskaper och tilltalan- de utseende.

I De bästa möjliga fysikaliska och visuella egenskaperna hos det bundna tyget står i direkt eller omvänt förhållande till antalet bind- ningar, och de erhållna egenskaperna är således följden av en kompro- miss. Hittills framställda tyger har ej haft den bästa kombinationen av egenskaper för alla ändamål, speciellt gäller detta tyger för klä- der där man önskar egenskaper som nära påminner om konventionellt väv- da och stickade tyger och som har tilltalande utseende. Kända tyger av ifrågavarande slag har vanligen ett geometriskt regelbundet mönster av primära bindningar, vilket ej är estetiskt tilltalande. , I t.ex. US patentskriften 5 542 654 beskrives ett fiberflortyg, där fibrerna bundits samman i ett rombiskt mönster genom valsning mellan tvenne valsar, av vilka åtminstone den ena inte är slät-utan räffelmönst- rad. I Ett ändamål med föreliggande uppfinning är att åstadkomma ett för- farande för framställning av i segment bundna flortyg med oregelbunden eller slumpvis bindningsstorlek och -form, vilket förfarande är sådant att en upprepning i mönstret är omöjlig eller svår att påvisa, varvid mönstret visuellt är väsentligen oberoende av mekaniska växlingar i en kalandervals använd för att intrycka segmentbindningarna. Det är en fördel med förfarandet att reglering av det bundna tygets egenskaper och minimering av sekundärbindning möjliggöres med hög grad av flexi- bilitet vid regleringen.

Ett nytt estetiskt tilltalande i segment bundet tyg och en ny metod att framställa detsamma har nu utarbetats, varigenom de olika problemen med överdriven sekundär bindning, mönsterbegränsning, trå- kigt utseende och maskintekniska svårigheter övervinnas.

Uppfinningen avser sålunda ett sätt att framställa ett i segment termiskt bundet tyg genom att ett fiberflor innehållande åtminstone en t 75Û4770'4. del däri fördelat, termiskt hopbindande material, bringas passera genom nypet mellan samverkande kalandervalsar, av vilka åtminstone den ena är upphettad och vilka valsar har olika mönsterytor, som kännetecknas av att en viss oregelbundenhet i det bundna mönstret åstadkommas genom att ytmönstret på den ena valsen består av tryckytor, som är kontinuer- liga och ytmönstret på den andra valsen består av tryckytor, som är isolerade projektioner, varvid mittytan på de projektioner som sam- tidigt befinner sig i valsnypet är belägna på olika avstånd Irån den längsgående axeln för närmaste kontinuerliga tryckyta, så att tryck- ytor som står mot varandra i nypet överlappar i olika utsträckning och bildar bindningar med olika storlek och form.

Enligt en föredragen utföringsform av uppfinningen är de isole- rade projektionerna arrangerade på så sätt att de bildar i echelong anordnade, varandra täckande eller överlappande rader av angränsande projektioner, varvid raderna har en riktning som avviker från valsar- nas nyplinje. Detta sätt att arrangera projektionerna tjänar till att bryta regelbundenheten i mönstret i en annairiktning på tygytan och förhindrar, i de fall då tryckytorna är ring- eller spiralformiga, varje möjlighet till "slammer" när valsarna roterar. När de kontinuer- liga tryckytorna har formen av längsgående band är det ej möjligt att avlägsna "slammer“-fenomenet, vilket endast kan minskas genom att man minskar avståndet mellan banden och/eller ökar valsdiametern.

Uttrycket "kontinuerlig tryckyta" avser här en tryckyta som sträcker sig runt huvudsakligen hela periferin eller utmed huvudsakli- gen hela valslängden. Sådana tryckytor kan t.ex. ha formen av cirku- lära eller elliptiska ringar, spiralor eller längsgåendo_band.

Samspelet mellan tryckytor på den ena kalandervnlsen och motstå- ende tryckytor på den andra valsen i valsparet beskrivas här, för en- kelhetens skull, med hänsyn till valsarnas nyplinje. Detta är natur- ligtvis ej något statiskt tillstànd då denna linje förflyttas kontinu- erligt under valsarnas rotation. När valsarna har en diameter av några få centimeter till 50 cm eller mer kommer nyptrycket att vid varje ögonblick anbringas över en begränsad periferibredd för nypet, inklu- derande flera tryckytor i perifeririktningen. Vid kalandrering kan en samverkan mellan motstàende tryckytor vara mer komplicerad än vad som här beskrivas för den statiska situationen och en nyplinje utan av- gränsad bredd. Skiftningar i den relativa passningen mellan valsarna på grund av spelrum och andra mekaniska variationer i kalandcrmekanis- 7504770-4 4 ñen medför en ökning av överlappande ytor mellan vissa notställda par och en minskning av överlappande ytor mellan andra motställda par. De på grund av dessa variationer orsakade förändringarna i bindemönstret kommer att passera huvudsakligen obenärkta på grund av den inneboende nönstervariationen hos en produkt enligt uppfinningen. I Enligt en annan föredragen utföringsform av uppfinningen varie- rar avstånden från projektionernas mittpunkter till de kontinuerliga tryckytornas längsgående axel från noll till halva bredden av mellan- rummet mellan angränsande kontinuerliga tryckytor, varigenom valsarna ej kan ingripa i varandra hur än deras inbördes passning som helhet är, och varigenom mönstret av primära bindningar i ett tyg kommer att be- stå av delvis stora bindningar härrörande från total ytkontakt mellan vissa tryckytor och delvis mycket små bindningar härrörande från en- bart snuddkontakt mellan andra ytor. Ett sådant primärt bundet mönster ger en visuellt mycket intressant tygtextur, vilken synligt huvudsak- ligen ej förändras vid variationer i den relativa passningen mellan valsarna. E Enligt uppfinningen lämpliga fiberflor kan utgöras av skurna fibrer, kontinuerliga fibrer eller blandningar därav. Flor av skurna fibrer framställes vanligen genom kardning av ett skuret fibermaterial, och flor av kontinuerliga fibrer kan framställas enligt en konventio- nell metod varvid en luftstråle nyttjas för att transportera fibrerna från någon källa och sprida dem i ett slumpartat mönster på ett perfo- rerat transportband. En elektrostatisk laddning kan påföras fibrerna för att öka deras spridning innan de påföres transportbandet. Flor av skurna fibrer kan framställas av konventionellt krusade fibrer och tillräckligt bundna tyger kan erhållas därav. Det har emellertid visat sig att en bunden produkt med förbättrade fysikaliska egenskaper, spe-_ ciellt med avseende på drag- och rivhållfasthet, kan framställas med förfarandet enligt uppfinningen av ett flor som består av icke krusade .skurna fibrer. Frånvaron av krusningar hos de skurna fibrerna påverkar ogynnsamt homogeniteten hos ett flor framställt endast genom kardning, men denna olägenhet kan reduceras eller övervinnas genom att fibrerna före kardningen påföres en ytbeläggning som ökar friktionen mellan fibrerna, t ex en smörjande blandning innehållande partiklar av ett inert fast ämne, såsom kiselsyra. Alternativt kan floret framställas genom kardning följt av en utbredning med hjälp av luft, eller genom direkt utbredning med hjälp av luft. En lämplig maskin för utbredning med hjälp av luft är en Rando-Webber, tillverkad av Curlator Corpora- tion, i vilken fibrerna tvi gånger fördelas i en luftström och läggas som ett.flor på ett perforerat transportband som skiljer dem från vsoavvoén 5 luften. Det slutliga floret är huvudsakligen anisotropiskt till skill- nad från ett kardat flor i vilket fibrerna uppvisar en övervägande orientering i maskinriktningen.

Det termoplastiska material som ingår i ett flor enligt förelig- gande uppfinning kan bestå av partiklar fördelade i fiberfloret, eller det kan ha formen av fördelade fibrer med lägre mjuknings- eller smält- punkt än de andra fibrerna i floret eller, för det tredje, så kan flo- ret helt eller delvis bestå av tvåkomponentfibrer i vilka den ena kon- ponenten åtminstone finns närvarande på fiberytan och har lägre mjuk- nings- eller smältpunkt än den andra komponenten. Fibrerna i ett flor kan vara naturliga eller artificiella fibrer eller syntetiska fibrer apunna av linjära organiska polynera material, som t ex i smält till- stånd spinnbara polyestrar och polyanider sant sampolymerer av dessa typer av organiska linjära polymerer.

Vid förfarandet enligt föreliggande uppfinning kan båda de mönstrade valsarna vara stela eller den ena eller båda kan ha en viss naturlig böjlighet eller begränsad flexibilitet för att upptaga och utjämna mindre tryckskillnader längs valsen, i vilket fall en stel stödjande vals som motverkar den böjliga valsen erfordras.

De isolerade projektioner som bildar tryckmönstret på den ena valsen av ett par kalandervalsar kan utformas på olika sätt, t ex ha formen av sui punkter med platta eller lätt kupiga toppytor och med kvadratiska, rektangulära, cirkulära eller på annat sätt utfornade tvärsnitt, varvid de vid toppen har en tvärsnittsyta av några få tion- dels eller hundradels maa. Projektionerna kan utformas på valsytan ge- nom lämplig maskinell bearbetning eller genom etsning. De kontinuerli- ga tryckytorna, vilka kan ha en bredd av 0,1-1 mm, framställes enklast genom aaskinbearbetning i en svarv eller en fräsnaskin eller genom räffling. Om mellanrunmen mellan tryckytorna är olika på de båda val- sarna kan den varierande relativa passningen mellan motstâende tryck- ytor uppnås genom lämpligt val av de isolerade projektionernas storlek och det av den bildade mönstret. Om mellanrunmen mellan tryckytorna är lika är en snedställning av det ena mönstret i förhållande till det andra i en liten vinkel det enklaste sättet att uppnå den avvikande relativa passningen mellan motstâende tryckytor. Denna metod har även den fördelen att det mönster av primära bindningar som påföres ett tyg radikalt kan ändras helt enkelt genom att det ena mönstret påföres i en annan snedställande vinkel. '7504770-4 6 F _ Genom den varierande relativa passningen enligt uppfinningen mellan motstående tryckytor kan det fasta eller regelbundna mönster av segmentbindningar vilket är karakteristiskt för tidigare metoder och i vilket bindningarna även har huvudsakligen regelbunden storlek och form, ersättas med mönster av bundna ytor och framför allt av primära bindningar utan regelbunden form och yta, varvid det regelbundna mönst- ret från tryckytorna på varje kalandervals bryts upp och ej kan urskil- jas i det fullständiga mönstret på det framställda bundna tyget. Som resultat härav kommer de centrala delarna av de bundna ytorna intill någon iaaginär rak linje över tyget att variera i avstånd från denna linje. Härigenom anpassas variationerna i den relativa passningen mel- lan motstående ytor på valsarna på grund av spelrum i kuggdrev eller andra mekaniska ojämnheter under rotationen, då de därav orsakade bindningarna döljes av det slutliga, irreguljärt bundna mönstret, och man får ett tyg med behagligt och attraktivt utseende, bra känsel och goda dreperingsegenskaper.

Ett enligt uppfinningen bundet tyg har på bada sidorna mönster av kraftigt bundna segment, bildade där motstående tryckytor täcker varandra i nypet, och mönster av jämförelsevis svagt bundna ytor där floret kommit i kontakt med en upphettad tryckyta på endast den ena valsen och värmen varit tillräckligt hög för att åstadkomma en viss sammansmältning mellan angränsande fibersegment. Sådana svaga bind- ningar är svåra att upptäcka för blotta ögat men kan utan svårighet ses i mikroskop. För enkelhetens skull betecknas de kraftigt bundna segmenten primära bindningar och de svagt bundna ytorna sekundära bindningar. Därutöver förekommer i tyget ytor som är huvudsakligen obundna och ej varit i kontakt med en tryckyta på någon av valsarna.

Den visuella skillnaden mellan de tre olika slagen av ytor på ett bun- det tyg kan ökas genom ytlig metallisering av tygytan.

För att få bästa möjliga egenskaper, speciellt med avseende på känslan och draperingsegenskaperna, kan tygerna efter bindningen be- höva en lätt mekanisk bearbetning, som t ex den böjning och krökning som uppstår vid tvättning eller färgning av tyget. Tyger framställda av blandningar av olika fibrer, framför allt blandningar av tvakonpo- nent- och enkomponentfibrer av syntetiska polyanider eller polyestrar, har 1 obehandlat tillstånd omedelbart efter bindningen utmärkt kinsel och någon lätt mekanisk behandling fordras ej, och tillverkningen av sådana tyger kan följaktligen förenklas.- Uppfinningen âskådliggöres ytterligare med hjälp av bifogade bilder, varvid 7504770-4 7 Éig 1 visar ett mönster av tryckytor på en kalandervals, vilket möns- ter består av parallellogramliknande isolerade projektioner an- ordnade i tät echelong i fig 2 visar ett mönster av kontinuerliga tryckytor på en kalandervals vilket består av en rad på jämnt avstånd runt periferin anord- nade ringar, fig 3 visar ett mönster av tryckytor på en kalandervals vilket påförts genom etsning, l fig 4 visar ena sidan av ett bundet tyg enligt uppfinningen varvid mönstret av primära bindningar bildats under passage mellan ett par kalandervalsar, den ena enligt fig 1 och den andra enligt fig 2, och det ena mönstret snedställts i en vinkel av 2° i för- hållande till det andra, fig 5 visar ett tyg bundet mellan valsar enligt fig 4, men med en snedställande vinkel av 8°, fig 6 visar ena ytan av ett tyg bundet under passage mellan en vals enligt fig 2 och en vals enligt fig 3, vilka mönster var för sig anbringats axiellt runt periferin på respektive vals, och 7 fig 7 visar ena sidan av ett tyg bundet mellan valsar på samma sätt som i fig 6 men med en vinkel av 5°.

På dessa bilder representerar vita ytor i fig 1-3 tryckytor och i fig 4-7 primära bindningar. Alla bilder är huvudsakligen i full ska- la.

Av de i fig 4 och 5 visade primärt bundna mönstren framgår tyd- ligt den tätare uppbrytningen av linjemönstret i fig 2 när en större snedställande vinkel användes. På fig 4 och 5 syns även_de varierande bindningsytorna längs någon imaginär nyplinje (varvid maskinriktningen är nedåt på pappret), åstadkomma genom den varierande relativa pass- ningen mellan motställda par av tryckytor.

Fig 6 visar ett mönster av primära bindningar med varierande form på ytorna, åstadkommet genom valet av respektive bundna mönster, men utan någon snedställning.

Fig 7 visar effekten när tvâ valda mönster, såsom de i fig 6, anpassas mot varandra och det ena samtidigt snedställes i förhållande till det andra i en liten vinkel.

Uppfinningen belyses nedan närmare med hjälp av exempel, pch krusningsförhållandet har därvid beräknats enligt följande: utbredd län d - krusad län d X 100 krusad längd 750477Û-La 8 F Draperingskoefficienten mättes med metoden enligt Cusick, J. Text. Inst. 1968, 59, T253.

Vissa egenskaper mättes i två riktningar; den längsgående rikt- ningen eller maskinriktningen och den tvärgående riktningen eller tvärriktningen, och dessa anges som MD respektive CD i följande exem-I pel.

Exen el Som smälta spunna, färska fibrer, vilka utgjordes av tvåkonpo- nentfibrer med ett hölje runt en kärna och i vilka höljet bestod av nylon 6 och kärnan av nylon 66 i proportionerna 35:65 viktdelar, drogs delvis och fördelades med hjälp av en luftejektor på ett perforerat transportband, vilken luftejektor förflyttade sig i sidled över trans- portbandet för att forma ett slunpartat lagt flor med en vikt av 70 g/m2, i vilket fibrerna hade en seghet av 2,5 g/decitex, en brott- töjning av 120% och en decitex av 4.

Vid en hastighet av 7,5 n/min behandlades floret därefter med värme under tryck i nypet mellan 1 m breda kalandervalsar, vilka båda upphettats till en temperatur av 200°C och vilka samnanfördes med ett nyptryck av 20 kg/cm, varvid båda valsarna hade mönster av tryckytor, den ena valsen kontinuerliga och den andra valsen diskontinuerliga, med fördjupningar däremellan. Mönstret av diekontinuerliga tryckytor på den ena valsen var det som visas i fig 3, varvid toppytorna på var- je tryckyta hade måtten 2,64:c0,90 mm och vid toppen axiellt och i längdriktningen var åtskilda av ett mellanrum av 1,28 mm, och tryck- ytorna hade en höjd av 1,0 mm. Denna vals hade en diameter av 195 nn.

Mönstret av kontinuerliga tryckytor hade formen av band, 0,38 mm bre- da vid ytan och 0,73 mm höga och åtskilda på ett avstånd av 1,42 mn vid ytan. Den sistnämnda valsen hade även en viss flexibilitet så att den kunde utjämna nyptrycket som åstadkoms av ett stålrör med en vägg- - tjocklek av 13 mn och en yttre diameter av 127 mm. Mönstret av diskon- tinuerliga tryckytor på den övre valsen var pâfört axiellt och runt periferin, och banden på den nedre valsen var axiellt parallella.

Betingelserna i valsnypet medförde att komponenten i höljet on- kring fibrerna blev vidhäftande, medan komponenten i kärnan förblev opåverkad, och vid kylning uppstod bindningar mellan angränsande fib- rer i ett mönster av primära bindningar påminnande om det i fig 6.

Produkten hade ett tilltalande utseende, utmärkt drapering efter tvätt samt de nedan angivna egenskaperna före och efter en enkel tvättning i vatten vid 60°C: 7504770-h 9 Égenskap Obehandlat Efter tvätt vikt, g/nz _ 13 84 Draperingskoefficient, % 73 _ 27 ßrotthållfaatnet, kg/g/cm nn 356 286 cn 411 386 ßrofitöjning, st nn 61 48 co vs 14 nlvnalifaathet, g/g/mz nn se 31 _ ' co 29 27 MD mätt i maakinriktningen CD mätt tvärs över maakinriktningen Exemgel 2 Tvåkonponentfibrer av polyester med en kärna av poly(ety1en- tereftalat) med en inre viskositet (IV) av 0,65, varvid IV uppmätta vid 25°C i en lösning av o-klorfenol, och ett hölje av en 15 mol-% etylen-isoftalat/tereftalatsampolyester (IV 0,55), vilka komponenter förelåg i förhållandet 2:1 kärna till hölje, spanns i smält tillstånd, drogs till en decitex av 3,3, krusades mekaniskt i en kammarkrusnings- box till 3,5 krusningar/cm med ett kruaningsförhållande av 34% och skars i längder av 50 mm. De sålunda framställda skurna fibrerna blan- dades med samma mängd skurna fibrer av poly(etylentereftalat) med IV lika med 0,63, 3,3 deticex, 50 mm längd, 3,5 krusningar/cm och ett krusningsförhållande av 34%, och formade: till ett flor med vikten 142 g/m2 med hjälp av en konventionell, med luftaggregat försedd an- ordning (Rando-Webber tillverkad av Curlator Corporation). Floret kon- solideradea genom lätt nålning med 36 gauge 5 barb nålar anordnade i ett alumpartat mönster på ett nálbräde, varvid nålarna inträngde 1 floret till ett djup av 4 mm. Floret fick passera nålbrädet med en hastighet som gav ca 46 nålningar per cmz.

Floret kalandrerades därefter med en hastighet av 3 a/min mellan mönstrade valsar, samma som i exempel 1, vilka båda upphettats till en temperatur av 195°C och vilka hopfördes till ett nyptryck av 31 kg/cm.

Det i segment bundna tyget hade i obehandlat tillstånd följande egenskaper: Vikt, g/m2 142 Draperingskoefficient, % 79 Brotthållfasthet, g/g/cm MD 60 CD 138 Brottöjning, % MD 19 CD 62 Rivhållfaathet, g/g/m2 MD 12 CD 11 7504770-4 10_ Éxemgel 3 g att lätt konso1iaerat fler med vikten 133 g/m2 framställdes en- ligt beskrivningen i exempel 2 av en blandning av samma mängder ull och skurna tvåkomponenter av polyamid med den sammansättning som anges i exempel 1 med en decitex av 3,3, en längd av 100 mm, 5,3 krusningar per cm och ett krusningsförhållande av 20%.

Floret kalandrerades med en hastighet av 3 m/min mellan mönstra- de valsar, vilka båda upphettats till en temperatur av 217°C och vilka hopfördes till ett nyptryck av 31 kg/cm. Ena valsen hade mönstret en- ligt fig 3 med isolerade tryckytor, såsom beskrivits i exempel 1, och den andra valsen hade en spiralgående gänga (vänstergängad) med 5,2 gängor per cm, vilka hade huvudsakligen kvadratisk form och en bredd på tryckytan av 0,32 mm. Den sistnämnda valaen bestod av ett flexibelt stålrör ned 127 mm yttre och 112,5 mm inre diameter.

Det framställda, i segment bundna tyget hade i obehandlat till- stånd följande egenskaper: vikt, g/az 133 Draperingskoefficient, % 77 Brotthållfasthet, g/g/cm MD 132 CD 67 Brottöjning, % MD 27 CD 54 nivnållfastnet, g/g/m2 nu 1,5 ~ CD 7,5 Exengel 4 Ett lätt konsoliderat flor med vikten 122 9/m2, framställdes så- som beskrivits i exempel 2 av skurna fibrer av nylon 6 med en decitex av 6,7, en längd av 72,5 mm, 11,6 krusningar/cm och ett krusningsför- hållande av 24%.

Floret kalandrerades därefter med en hastighet av 3 m/min mellan lmönstrade valsar, vilka båda upphettats till en temperatur av 200°C och vilka hopfördes med ett nyptryck av 31 kg/cn. Den nedre flexibla val- sen hade ett mönster av band enligt exempel 1, och den övre valsen som hade en diameter av 195 mm, hade ett mönster enligt fig 1 av i tät echelong anordnade, parallellogramformade tryckytor av storleken 3,22:<0,84 i den perifera respektive den axiella riktningen på ett av- stånd från varandra av 0,58 mm och 0,71 mm i den perifera respektive den axiella riktningen, och tryckytornas längre dimension sträckte sig huvudsakligen vinkelrätt mot velsexeln.

Det framställda i segment bundna tyget hade i obehandlat till- 75Û4f70-4 11 Étånd följande egenskaper: vikt, g/m2 122 Draperingskoefficient, % 73 Brotthållfasthet, g/g/cm MD 93 CD 103 ßroccöjning, % nn 16 CD 34 Rivnållfastnet, g/9/mg nn 5,2 1 cn 3,7 Exempel 5 Ett lätt konsoliderat flor med vikten 129 g/ma framställdes så- som beskrivits i exempel 2 av en blandning av skurna nylon 6- och nylon 66-fibrer i samma viktmängder. Fibrerna av nylon 6 var av det slag som beskrives 1 exempel 4, och fibrerna av nylon 66 hade en deci- tex av 3,3, en längd av 51 mm, 5 krusningar per cm och ett krusnings- förhållande av 18%.

Floret kalandrerades med en hastighet av 3 m/min mellan mönstra- de valsar, desamma som i exempel 4 och vid samma valstemperatur och nyptryck.

Det framställda i segment bundna tyget hade i obehandlat till- stånd följande egenskaper: vikt, g/ma 129 Draperingskoefficient, % 79 Brotthållfasthet, g/9/cm MD 151 ' cn 211 srottöjning, % av 29 cn 34 Rivnallfastnet, q/9/ma nu 12,9 cv 6,9 Vid de nämnda försöken användes valsar med en längd av 1 m, men valsar med annan längd och diameter eller två stela valsar kan även användas vid förfarandet enligt uppfinningen.

Den procentuella del av tygets yta som upptages av primära bind- ningar, beräknad som produkten av den procentuella del av varje vals- yta som upptages av tryckytor, anges nedan, samt även förhållandet mellan valsarnas tryckytor. vsou770-4 12 Exempel Tryckytor, % Primär Förhållande mellan ' bindningsyta tryckytorna 1 25 och 21 _ 5,3 1,2 2 25 och 21 5,3 1,2 3 25 och 18 4,5 1,4 4 46 och 21 9,7 2,2 5 46 och 21 9,7 2,2 fStora bindningsområden tenderar att ge stelare tyger och små bindningsomrâden_tenderar att ge mindre koherenta tyger. Vidare kan sanna primära bindningsyta åstadkommas med valsar som har samma tryck- ytor eller med valsar som har olika tryckytor, vilka ger större sekun- där bindning på den ena sidan, vilket ökar tygets stelhet, och samti- digt ger mindre sekundär bindning på den andra sidan, vilket minskar tyget: motståndskraft mot nötning och noppbildning. 2 Man föredrager därför att använda lika stora tryckytor så att man får tyger med balanserad bindning på de tvâ sidorna. Ett strikt iakttagande av en balanserad bindning orsakar emellertid en icke nöd- vändig restriktion då det gäller nönstervalet och erfordras ej. Olika användningsområden för tygerna ger också olika arbetsbetingelser vid tygfranställningen. Det är i allmänhet fördelaktigt att använda par av valsar för vilka produkten av tryckytorna ligger mellan 2 och 20%, och ännu hellre mellan 5 och 12%, och för vilka förhållandet mellan tryck- ytorna är nindre än 5-1. vid det förfarande som här beskrivits har kalandervalsar nytt- jats för att åstadkomma mönster av bundna ytor på ett fiberflor. Den 2 mer opraktiska pressningen av ett flor i sektioner mellan plattor i en press kan emellertid också användas utan att man avviker från upp- finningens idé, men sådana alternativ är vanligen långsamma och be- svärligare att utföra. o

Claims (11)

7504770-4

1. ) Patentkrav _ 1. satt att framställa ett i segment termisxt bundet tyg genom att ett fiberflor innehållande åtminstone en del däri fördelat, termiskt hopbindande material bringas passera genom nypet mellan samverkande kalandervalsar, av vilka åtminstone den ena är upphettad och vilka har olika ytmönster, k ä n n e t e c k n'a t av att en: viss oregelbundenhet i det bundna mönstret åstadkommas genom att ytmönstret på den ena valsen består av tryckytor som är kontinuerliga ochytmönstret på den andra valsen består av tryckytor som är isolera- de projektioner, varvid mittytan på de projektioner som samtidigt be- finner sig i valsnypet är belägna på olika avstånd från den längs- gående axeln för närmaste kontinuerliga tryckyta, så att tryckytor som står mot varandra i nypet överlappar varandra i olika ut- sträckning och bildar bindningar med olika storlek och form.

2. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att mönstret av isolerade projektioner är symmetriskt och likformigt, men snedatällt i en liten vinkel i förhållande till valsarnas axlar.

3. Sätt enligt krav l eller 2, k ä n n e t e c k n a t av att de isolerade projektionerna på den ena valsen bildar i echelong anordnade, varandra täckande eller överlappande rader med riktningar som avviker från nyplinjen.

4. Sätt enligt något av kraven l-3, k ä n n e t e c k -e n a t av att avstånden mellan de isolerade projektionernas mittytor och de kontinuerliga tryckytornas längsgående axel varierar från noll till halva bredden av mellanrummet mellan angränsande kontinuerliga tryckytor.

5. Sätt enligt något av kraven l-U, k ä n n e t e c k - n a t av att fiberfloret som behandlas innehåller skurna fibrer, kontinuerliga fibertrådar eller blandningar därav.

6. Sätt enligt krav 5, k ä n n e t e c k n a t av att fiberfloret, som behandlas, innehåller fibrer eller fibertrâdar framställda av i smält tillstånd spinnbara, syntetiska organiska polymerer. e

7. Sätt enligt krav 6; k ä n n e t e c k n a t av att den organiska polymeren består av en eller flera polymerer valda från gruppen bestående av polyestrar, polyamider och sampolymerer därav.

8. Sätt enligt krav 6 eller 7, k ä n n e t e c k n a t av vsouvvoán 11+ att fibrerna eller fibertrådarna innehåller eller består av två- komponentfibrer, i vilka denfina komponenten åtminstone delvis finns närvarande på fiberytan och har lägre mjuknings- eller smältpunkt än den andra komponenten.

9. Sätt enligt krav 8, k ä n n e t e c k n a t av att fiberfloret som behandlas består av en blandning av skurna enkomponent- och tvâkomponentfibrer. _

10. Sätt enligt något av kraven 1-9, k ä n.n e t e c k n a t av att fiberfloret som behandlas innehåller eller består av skurna, icke krusade syntetiska organiska fibrer.

11. ll. Sätt enligt något av kraven 1-8 och 10, k ä n n e - t e c k n a t av att fiberfloret som behandlas innehåller skurna naturliga fibrer. ANFÖRDA PUBLIKATIONER: Storbritannien 848 976 (DDAH 1/54) Tyskland 1 933 589 (D04H 13/00) US 3 325 302 (117-10), 3 542 634 (161-88), 3 607 992 (264-1)