SE409271B - Sett och anordning for synkronisering av en mottagare vid skurvis overforing medelst ortogonal bifaskod - Google Patents

Description

I jämförelse mellan olika ledningstyper. 171sa9v-6 2 varje sändnings- och mottagningstillfälle bör skurlängden begränsas.

De krav som man i första hand vill ställa på transmissionsutrustningarna vid e telefonstationen respektive abonnenten är låg kostnad och enkel installation vid varierande ledningstyper och -längden Dessa krav innebär mera specifikt: a) De överförda signalerna skall vara enkla att generera och detektera. b) Ledningsirzlcopplingen skall kunna göras utan hänsyn till' polaritet. c) Överföringen skall ej erfordra galvanisk förbindelse. d) Intrimning skall ej behövas med hänsyn till olika ledningar.

Punkterna a, b och c~ tillgodoses om de digitala signalerna överförs på ledningen i s.k. ortogonal bifaskod. Denna kod karakteriseras av att en binär signal överförs medelst omväxlande positiva och negativa signalelement varvid det ena binära till- ståndet representeras av två motriktade signalelement, vardera med en längd som är hälften av ett enhetselement i den binära signalen, det representeras av ett enda signalelement vars längd är lika med enhetselementets. medan det andra binära tillstån- Punkten d däremot innebär ett problem vad gäller synkroniseringen av mottagaren till de överförda signalskurarna så att en säker detektering skall kunna görasyav det binära informationsinnehållet. Problemet har sin grund i det förhållandet att signal-_ nivån hos de mottagna signalerna vid långa överföringsavstånd blir avsevärt lägre än nivån hos de utsända signalerna vid samma ledningsände. _För att mottagningen inte skall bli störd av reflexioner av de utsända signalerna är det därför viktigt att ledningen så väl som möjligt anpassas till sin karakteristiska impedans. Detta är relativt lätt att åstadkomma för ett begränsat frekvensintervall. Speciellt gäller detta vid högre frekvenser där avvikelserna i karakteristisk impedans är små vid Dessutom gäller 'att överföringsdämpningen på kabelförbindelser är lägst vid låga frekvenser varför de lågfrekventa reflexionerna blir mest besvärande. Det är alltså väsentligt att andelen lågfrekventa komponenter i de överförda signalerna är liten. I princip uppfylls detta önskemål av den ortogo- nala. bifaskoden men andelen lågfrekventa komponenter ökar när kodmönstret bryts upp i skurar av begränšàd längd, vilket för övrigt gäller alla typer av polaritetsoberoende I' koder. Med hänsyn till förekommande reflexioner och andra störningar måste signal- detektering-en i mottagaren baseras på. jämförelse av_de -mottagna signalerna med trös- kelnivåer men på grund av varierande grad av pulsförvrängning på olika ledningar är det svårt att åstadkomma en noggrann ïnfasning av mottagarens detektorkretsar utan individuell justeringaDet är uppfi-nningens uppgift att erbjuda en lösning på proble- met. Uppfinningen, vars kännetecken framgår av patentkraven, beskrivs härnedan med hjälp av ett utföringsexempel och under hänvisning till bifogade ritning där Fig. 1 är ett blockschema över ett system i vilket uppfinningen kan till- ämpas, g Fig. 2 är ett blockschema som, visar en-del av systemet i fig. 1“, växelvisa Fig. 3 är ett tidsdiagram som åskådliggör huvudprincipen för den överföringen i systemdelen enligt fig. 2, f ny.. .smal ,,....; .i ......-_.. __...- .-.. 'v-m-vvw, 771 3697 -6 Fig. Å och 5 är blockscheman över de två huvuddelarna av systcmdelen i fig. 2, 'Fig. 6, 7 och 8 är principschemor som visar hur vissa av blocken i fig. Ä och 5 kan realiseras, och Fig. 9, 10 och 11 är tidsdiagram som illustrerar verkningssättet hos de i fig. 4 - 8 visade anordningarna.

Det i fig. 1 visade systemet omfattar en telefonväxel SW för upprättande av förbindel- ser mellan en eller flera trunkledningar TL och abonnentledningarna SL1 - n samt ett antal abonnentutrustningar bestående av digitala telefonapparater DT1 - n och till- hörande transmissionsenheter TU1 - n. De senares funktion är underordnad motsvarande transmissionsutrustningar TE1 - n ingående i telefonväxeln SW. Överföringen av de digitala signalerna på trunkledningen TL och på telefonanslutningarna TC1 - n antas ske i enlighet med europeisk PCH-standard, vilket innebär h-trådsmässig överföring vid hastigheten 64 kbit/s. Abonnentledningarna SL1 - n är 2-trådiga och därför måste signalerna överföras växelvis i de två riktningarna vid en högre bithastighet och i skurar av bestämd längd. Enligt det valda utföringsexemplet är överföringshastig- heten på abonnentledningarna 256 kbit/s och varje skur omfattar åtta informations- bitar. För att åstadkomma övergången mellan de två överföringsformerna är trans- missionsenheterna TU1 - n liksom transmissionsutrustningarna TE1 - n försedda med utjämningsbuffertar. Detta är åskådliggjort i fig. 2 som visar en transmissionsutrust- ning TE bestående av buffertenheten BU1 och kommunikationsenheten CU1 samt en 'transmissionsenhet TU bestående av buffertenheten BU2 och kommunikationsenheten CU2 vilka är förbundna över en abonnentledning SL. Transmissionsutrustningen TE kommuni- cerar med kopplingsdelen av telefonväxeln SW över kretsen SP och transmissionsenheten TU kommunicerar med telefonapparaten DT över kretsen TC. I enlighet med det före- gående sker alltså denna kommunikation i fonm av en kontinuerlig bitströmtmed has- tigheten Së kbit/s i vardera riktningen. Överföringen i endera riktningen mellan en buffertenhet BU1, BU2 och motsvarande komunikationsenhet CU1, CU2 sker enligt det föregående skurvis vid hastigheten 256 kbit/s och under styrning från respektive komuníkationsenhet. Sålunda överförs bitskurarna från buffertenheten BU1 till komunikationsenheten CU1 via bana SD1 med hjälp av styrsignaler på bana ST1 och från komunikationsenheten CU2 till buffertenheten BU2 via bana RD2 med hjälp av styr- signaler på bana RT2. I motsatta riktningen överförs bitskurarna via banorna SD2 och RD1 med hjälp av styrsignaler på banorna ST2 respektive RT1. Den växelvisa överföring- en på abonnentledningen SL är åskådliggjord i fig. 3 där på övre raden visas för- loppet vid transmissionsutrustningen TE och på den undre förloppet vid transmissions- enheten TU.

Enligt fig. 3 utsänds från transmissionsutrustningen TE bitskurar med längden L och perioden T (heldragna symboler). Bitskurarna anländer till transmissiononheten TU med fördröjningen D (streckade symboler). Efter ett bestämt intervall S från mottag- 171369?-6 s_ - Ä ningen av en bitskur utsände från enheten TU en bitskur med saxmna längd L i motsatt riktning och denna mottas av utrustningen TE med saxnma fördröjning D. Av figuren framgår att tidsavståndet mellan sändning och mottagning vid transmissionsenheten TU är konstant. Vid transmissionsutrustningen TE är emellertid det motsvarande tids- avståndet en funktion av löptídsfördröjningen D, vilken i sin tur är direkt propor- tionell mot längden av abonnentledningen SL.

I fig. 4 visas ett utföringsexempel för kommunikationsenheten CU1 vilken ingår i transmissionsutrustningen TE. Enheten CU1 består av en sändardel innehållande en modulator MOI, en utmatningsgrind LG1, en linjekrets LDi, en styr-enhet SC1 och en klockenhet CL, och en mottagardel innehållande en tröskelgenerator TR, en tröskel- detektor TDI, en nollgenomgångsdetektor ND1, en diskriminatorenhet DS1, en differen- tieringsenhet DFI, en :Easlåst klocka PL1, en demodulatorgrind DG1, en styrenhet RCI och en demodulator DMI. Styrenheten SC1 mottar på bana CC1 från klockenheten CL en klocksignal med frekvensen 512 kHz och bildar från denna ett antal styrsignaler av olika utseende och frekvens på banorna SR, ST1, äíl och SGl. I beroende av signa- lerna på. banan STI inkommer datasignaler till modulatorn H01 i vilken de binära. signa- lerna omvandlas enligt den ortogonala bifaskoden. Via bana MGl överförs datasignalerna därefter till utmatningsgrinden IEI där de förses med en inledningspuls och en avslut- ningspuls, vardera med varaktigheten en halv databit och med en sådan polaritet att den resulterande bitskuren blir likströmsmässigt balanserad. Bitskuren överförs via bana GL1 till linjekretsen LD1 och omvandlas där till bipolär form innan den utsände f på abonnentledningen SL.

-Efter en viss tid 2D+S (enligt fig. S) inkommer en bitskur på ledningen SL till de båda detektorerna. TD1 och NDI. Det antas att systemet är insynkroniserat så att de styrsignaler som styrenheten RCl avger på banorna RT1, B51, HPI, RGI och BMI är korrekt relaterade till de inkonnnande databitarna. Tröskelgeneratorn TR avger på I' bana TT en tröskelapänning som utnyttjas av tröskeldetektorn TDI för att särskilja de på ledningen SL från fjärränden utsända datasignalerna. från reflekteradesignaler härrörande .f-rån. d_e .från linjekretsen LD1 utsända datasignalerna; Såväl de frånfjärr- änden utsända som de" reflekterade datasignalerna är--underlfiastade dämpning som, i_ enlighet med vad som förut har påvisats, ökar exponentiellt med tidsavståndet mellan sändning och mottagning. En automatisk anpassning av tröskelspänningexx till lednings- I längden och sålunda till den förväntade nivån hos de inkommande signalerna erhålls alltså om tröskelspäxmingen får avta i huvudsak exponentiellt med tiden så att i momentanvärdet överstiger reflexionernas amplitud men understiger de från fjärränden utsända signalernas amplitud för varje ledningslängd. Detekterade signaler indikeras på utgången TS1 till diskriminatorenheten DS1.

De på. ledningen SL mottagna signalerna. tillförs även nollgenomgångsdetektorn NDl vilken avger en signal på utgången hFl till differentieringsenheten DFI varje gång de mottagna signalerna passerar genom nollnivån. Från enheten DFI erhålls vid varje nollgenomgång på utgångarna FS1 och FG1 korta pulser till diskriminatorn DS1 och demodulatorgrinden DGI. I diskriminatorenheten avkänns den första puls som inträffar 7713697-6 på banan FS1 efter den första indikering som mottus på banan TS1 varvid en syn- kroniseringspuls avges på utgången TP1 till den faslâsta klockan PL1.

Tidsläget hos denna synkroniseringspuls skall överensstämma med tidsläget hos den referenssignal som mottas på banan RP1. Vid avvikelse görs en justering av klockans fasläge. De på banan FG1 uppträdande pulserna förs av grindenheten DG1 via bana GMl till demodulatorn DM1 där de ursprungliga datasignalerna återbildas och därefter uimatas på banan RD1. Funktionssättet hos den här beskrivna anordningen komer att ytterligare belysas med hjälp av tidsdiagrammen i fig. 9 - 11.

I fig. 5 visas ett utföringsexempel för kommunikationsenhoten CU2 vilken ingår i transmissionsenheten TU. Alla block ingående i fig. 4 så när som blocken CL och TR ingår också i fig. 5. Sålunda är funktionen hos enheterna M02, lG2, LD2 etc. densamma som hosenheterna H01, DG1, LD1 etc. Likaså har signalhanorna sin direkta motsvarig- het i båda anordningarna i den mån de är försedda med en sifferbeteckning. Eftersom tidsavståndet mellan sändning och mottagning i enheten CU2 är konstant behövs ingen särskild anordning för anpassning av tröskelnivån till tröskeldetektorn TD2. Det förutsätts att en fast tröskelspänning finns inlagd i enheten TD2. Eftersom vidare komunikationsenheten CU2 är underordnad enheten CU1 erfordras ingen egen klockenhct i sändardelen utan klocksignalen kan tillföras styrenheten SC2 via banan CC2 från styrenheten RC2.

Fig. 6, 7 och 8 visar utföringsexempel för några av enheterna i fig. 4 (och motsva- rande enheter i fig. 5). Anordningen i fig. 6 avser modulatorn M01 (N02), utmatnings- grinden LG1 (IG2) och linjekretsen LD1 (LD2) och den omfattar tre OCH-grindar AG1, AG2, AGS, en ELLER-grind 0G1, en bistabil vippa FF1 och en nivåomvandlare LD1 (LD2).

Anordningen i fig. 7 avser diskriminatorenheten DS1 (DS2) och den omfattar två bista- bila vippor FF2, FF3. Anordningen i fig. 8 avser demodulatorgrinden DG1 (DG2) och demodulatorn DM1^(DM2) och den omfattar en OCH-grind AG&, en inverterare IC1 och två bistabila vippor FFQ, FF5. Någon närmare beskrivning av övriga enheter ingående i fig. h och 5 torde inte vara erforderlig eftersom deras utförande klart bör fram- gå av efterföljande funktionsbeskrivning i anslutning till fig. 9.-11.

I fig. 9 åskådliggörs funktionssättet för sändardelen av t.ex. den i fig. Ä visade kommunikationsenheten CU1. Pulståget på rad A representerar den klocksignal med frekvensen 512 kHz som avges på bana CC1 från klockenheten CL. Signalerna på raderna B - F bildas i styrenheten SC1. Signalen enligt rad B utsänds som bittaktsignal tillsammans med grindsignalen enligt rad F på bana STI till buffertenheten BU1 (fig. 2) och åstadkommer enligt rad G överföring av datasignaler på bana SD1 under grindsignalens positiva del, som enligt utföringsexemplet har längden åtta bitinter- vall. Signalerna enligt raderna C och D överförs på bana SM1 till modulatorn M01, ingångarna SM1a och SM1b i fig. 6. Signalen på rad E är en fyrkantsignal med frekvensen 8 kHz vilken visas i sin helhet i fig. 11. Dess uppgift är att internt i styrenheten SC1 fastlägga periodiciteten hos sändningsintervallen. Pulserna på rad C tillförs ingång SM1a i fig. 6 och när alla utgången CP1 från ELLER-grinden 0G1. 7113691-6 i 6 Pulserna på rad D inkonmler på ingången SMU! och kan endast passera OCII-grinden AGl vid hög nivå på. dataingången SD1. Det resulterande pulståget på grindutgången CP1 är visat på rad II i fig. 9. Detta pulståg får trigga vippan FI-'l och ger upphov till dels den pårad I visade signalen på vipputgången Müla och dels en inverterad upplaga av samma signal på, vipputgången MGlb. På ingången SG1 från styrenheten S01 erhålls en .styrsignal enligt rad J till de två OCH-grindarna AG2, AGS vilka vidarebefordrar signalerna på banorna MGIa, MGlb via utgångarna GL1a, GL1b till nivåomvandlaren LDI.

Denna; bipolära utgångssignal till abonnentledningen SL är visad på rad K. Styrsigua- len på rad J har längden nio bitintervall och har ett sådant fasläge i förhållande till signalen på rad I att den resulterande signalen på rad K kommer att omfatta en inledningspuls och en avslutningspuls, vardera med längden ett halvt bitintervall, förutom de mot de åtta databitarna svarande signalelementen. Såsom framgår av fig. 9 motsvaras en binär etta (hög nivå på rad G) av två motriktade signalelement med varaktigheten ett halvt bit-intervall medan en binär nolla motsvaras av ett signal- element med varaktigheten ett bitintervall. Den kompletta bitskuren på utgången SL är alltid likströmsbalanserad oberoende av den på ingången SD1 mottagna bitföljden vilket ärgynnsamt för detekteringen av signalerna.

I fig. 10 åskådliggörs funktionssättet för mottagardelen av t.ex. den i fig. 5 visade kommunikationsenheten CU2. Det förutsättes att mottagaren har haft tillfälle att synkronisera sig mot de inkommande datasignalerna så att styrsignalerna från styren- heten B92 har det rätta fasläget. Pzilståget på rad a. i fig. 10 representerar den klocksignal med frekvensen 512 kHz som avges på bana PR2 från den faslåsta klockan PL2 till styrenheten B82. Signalen på rad b är bildad genom frekvenshalvering av signalen a och den utsänds efter invertering som bittaktsignal på bana RT2 till buffertenheten BU2 (fig. 2). Signalen på rad c ärbildad ur signalen b genom fördröj- ning med en halv klockperiod och överförs på bana 122-12 till demodulatorn DM2.

Signalen på rad d är en fyrlcantsignal med frekvensen 8 kHz vilken visas i sin helhet i fig. 11., Den överförs som fasreferens till den faslåsta klockan PL2 via bana RP2.

På--rad g visas ett' exempel på' hur enünkommande bitskur kan se ut efter att ha överförts på ledningen Sh. Med streckade linjer har även angivits de tröskelnivåer som gäller för tröskel-detektorn TD2. För koxmnunilcationsenheten CU2 gäller i enlig- het med vad som tidigare har sagts att ankomsttidpunkten för de mottagna bitskllrarna alltid ligger på samma avstånd från utsändningstidpuxflcten för en bitskur från samma kommunikationsenhet oberoende av linjelängden. Därför är det möjligt att i denna enhet välja en fast tröskelnivå för positiva och negativa amplitudvärden. På ut- gången TS2 från tröskeldetektom TD2 erhålls en signal enligt rad h i fig. 10 vilken alltså uppvisar hög nivå under de tider då ingångssignalens absolutvärde överstiger tröskelnivåns absolutvärde. Samma ingångssignal tillförs även nollgcnomgångsdetek- torn ND2 på vars utgång NF2 erhålls en signal liknande den pårad h då den bipolära ingångssignalen passerar genom nollnivån. Denna signal differentieras i enheten DF2 vilken på, utgångarna FG2 och FS2 avger indikeringspulser enligt rad i till- demodulator- grinden DG2 respektive diskriminatorexflleten D52. Ett utförandeexempel för den senare Y 7713697-6 enheten är visat i fig. 7. I utgångsläget uppvisar utgångarna S02 och TP2 från de två vipporna FF2 respektive FF3 låg nivå medan utgången B02 uppvisar hög nivå. Första positiva puls på ingången TS2 (enligt rad h i fig. 10) ställer om vippan FF2 så att utgångarna S02, B02 byter tillstånd. Den första därpå följande pulsen på ingången FS2 (enligt rad i) ställer så om vippan FF3 så att utgången TP2 byter tillstånd.

Tillstånden på utgångarna S02 och TP2 är visade på raderna j respektive k i fig. 10.

Utgången TP2 är ansluten till den faslåsta klockan PL2 vilken på sin andra ingång RP2 mottar 8 kHz signalen enligt rad d. Fasläget hos de två signalerna jämförs och vid avvikelse görs en motsvarande korrektion av klockans fasläge. Med hjälp av en positiv' puls på ingången RS2, vilken visas i fig. 11, återställs vippen FF2 till sitt utgångs- läge. Denna i sin tur åstadkomer via utgången B02 återställning av vippan FF3. Demo- dulatorgrinden DG2 i fig. 5 motsvaras av OCH-grinden AG4 i fig. 8. På ingången RG2 tillförs den på rad 1 i fig. 10 visade grindsignalen vilken åstadkomer att endast de pulser enligt rad i vilka inkomer på bana FG2 under varaktigheten för grind- signalen på bana RG2 förs vidare på bana GM2 till demodulatorn DM2 som motsvaras av resterande kretsar i fig. 8. Vippan FF4 ställs med hjälp av pulserna på bana GM2 till det binära tillstånd som samtidigt mottas på bana RM2, dvs. i enlighet med signalen på rad c i fig. 10. Som resultat erhålls på bana F02 den på rad m visade signalen.

Signalen på bana RM2 inverteras i inverteraren IC1 och används för att ställa om vippan FF5 i enlighet med tillståndet på bana F02 varvid på utgången RD2 erhålls den på rad n visade datasignalen. På rad o slutligen visas en styrsignal som tillsammans med den tidigare nämnda bittaktsignalen (signalen enligt rad b inverterad) utmatas på bana RT2. Den positiva delen av styrsignalen enligt rad o markerar varaktigheten för de åtta databitarna i datasignalen enligt rad n. (Jämför med rad G i fig.9) Fig. 11 är ett tidsdiagram som visar sambandet mellan funktionerna i de två kommunika- tionsenheterna CU1 och CU2 för en komplett överföringscykel. De signaler som avser enheten CU1 anges med prim-tecken (') och de som avser enheten CU2 med bis-tecken (").

I övrigt överensstämer bokstavsbeteckningarna med dem i fig. 9 och fig. 10. På rad B' i fig. 11 visas alltså bittaktsignalen som avges på bana ST1 från kommunika- tionsenheten CU1 till buffertenheten BU1. På rad E' visas 8 kHz signalen som bestämmer arbetscykeln för sändardelen av enheten CU1. Signalen på rad F' är grindsignalen som avges tillsammans med bittaktsignalen på bana ST1 och signalen på rad J' är den styrsignal som bestämmer formatet på den till abonnentledningen SL utsända bitskuren.

På rad h" visas den signal som i inverterad form avges som bittaktsignal på bana RT2 från kommunikationsenheten CU2 till buffertenheten BU2 och på rad d" den 8 kHz signal som utgör fasreferens för den faslåsta klockan PL2 (bana RP2). Signalen på rad e" är en återställningssignal som bildas av styrenheten HC2 och överförs till dískriminatorenheten DS2 via bana RS2 för att förbereda denna enhet för nästa bit- skur vilken bör inträffa i anslutning till nästa positiva flank hos signalen på rad d". Förberedelsen består i att vipporna FF2 och FF3 i enlighet med raderna j" och k" återstülls till sina utgångslügen (låg nivå). De demoduleradc dotasignalerna avges till buffertenheten BU2 på bana HD2 samtidigt som styrsignalen enligt rad o" ¿1v1zs97-6 8 avges på bana RT2. Därefter vidtar retur-sändningen från lcolmlxunikntionsexllleten CU2 vilket åskådliggöra medelst bittaktsigxlalen enligt rad B"'och styrsignolen enligt rad F", som via bana ST2 styr datasignalinhåimtningen från buffertelmeten BU2, och grindsignalen enligt rad J", som bestänmer formatet på den till abonnentledníngen SL utsända bitskuren. Härvid skall observeras att retursåíndningen startas vid en tidpunkt som är fast relaterad till signalen på rad d" och som är placerad så nära efter mottagningsförloppets slut som kan vara lämpligt med hänsyn till risken för interferens. Den bittaktsignal som avges på bana ST2 bildas med hjälp av den klock- signal som på/bana CC2 överförs från mottagardelens styrenhet B02 till sändardelens styrenhet S02 och har därför samma fasläge som den på rad b" visade signalen.

Mottagningsförloppet i kommunikationsenheten CU1 som är åskådliggjort på raderna b'- o' är identiskt med det som har beskrivits i anslutning till raderna b" - o" med den skillnaden att ytterligare en signal har återgivits på- rad f'. Denna signal är en tröskelspänning som genereras i enheten TR under styrning av en signal som till- förs på bana SR från styrenheten SC1 och levereras till tröskeldetelctorn TDI. Styr- signalen på bana SR kan t.ex. utgöras av en fyrkantspänning som skiftar mellan en hög nivå som motsvarar en högsta tröskelspänning och en låg nivå som motsvarar en lägsta tröskelspänning och tröskelgeneratorn TR kan utgöras av en integreringslcrets som av fyrkantspänningen bildar den visade signalen. Omslagstidpuxlkterna är valda så att tröskelspänningen börjar sin nedgång omedelbart efter varje sändningsinter- vall, dvs. efter det att signalen på rad J'har slagit om till låg nivå. Den på rad f' markerade nivån UT är den tröskelspänning som avges på bana TT till tröskeldetektorn TD1 när det första signalelementet i den inkommande bitskuren skall detekteras. Trös- kelgeneratorn TR levererar på så sätt en tröskelspänning som automatiskt anpassas till den aktuella löptiden på ledningen och därmed också till mottagningsnivån för _ den från kommunikationsenheten CU2 utsända bitskuren. Därigenom erhålls ett skydd I mot störning av mottagningen i enheten CU1 på grund av reflexioner av de från samma z enhet utsända signalerna eftersom reflexionernas nivå står i sanmla relation till tidsavståndet mellan sändning och mottagning som de överförda signalernas nivå.

Claims (2)

1. 9 7713697 '-6 PATENTKRAV 1) Sätt att vid skurvis överföring av digitala signaler medelst ortogonal bifaskod synkronisera en mottagare till fasläget hos de från en sändare på en ledning över- förda signalerna, k ä n n e t e c k n a t därav, att varje skur av signaler förses med en inledningspuls vars polaritet är motsatt den hos det därpå följande signal- elementet, att nämnda inledningspuls detekteras i nämnda mottagare genom jämförelse av de till mottagaren inkommande signalernas nivå med ett tröskelvärde, och att den efter nämnda inledningspuls följande nougnomgângen används för att alstra en synkroni- seringssignal för mottagaren.

2. ) Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att nämnda tröskelvärde vid överföring på varierande avstånd automatiskt anpassas till den förväntade nivån hos nämnda inkommande signaler. 5) Sätt enligt krav 1, k ä,n n e t e c k n a t därav, att nämnda skur av signaler dessutom förses med en avslutningspuls vars polaritet är motsatt den hos det närmast föregående signalelementet. 4) Anordning för att vid skurvis överföring av digitala signaler medelst ortogonal bifaskod synkronisera en mottagare till fasläget hos de från en sändare på en led- ning överförda signalerna i enlighet med sättet i krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att nämnda sändare omfattar en grindanordning (LGI, LG2) för tillsättande av en inledningspuls till nämnda skur av signaler vars polaritet är motsatt den hos det därpå följande signalelementet, varvid nämnda grindanordning på sin ena ingång (MG1, MG2) mottar nämnda digitala signaler i ortogonal bifaskod och på sin andra ingång (SG1, SG2) mottar en av en styrenhet (SC1, S02) alstrad aktiveringssignal vars begynnelsetidpunkt ligger före den första av nämnda till en skur hörande digi- tala signaler på ett avstånd motsvarande längden av nämnda inledningspuls och vars totala längd motsvarar längden av nämnda skur, och att nämnda mottagare omfattar en tröskeldetektor (TD1, TD2) vilken från nämnda iedaing (sL) tillförs nämnda bit- skur inledd av nämnda inledningspuls och vilken är anordnad för att när inlednings- pulsens signalnivå passerar ett tröskelvärde avge en utgångspuls på en pulsutgång (TS1, TS2), en nollgenomgångsdetektor (ND1, ND2) och en efterföljande differentie- ringsanordning (DF1, DF2) för att var gång nämnda överförda signaler passerar genom nollnivån på en indikeringsutgâng (FS1, FS2) avge en indikeringspuls, och en diskriminatoranordning (DS1, DS2) vilken är anordnad för att i beroende av att en första utgångspuls motsvarande nämnda inledningspuls har mottagits från nämnda puls- utgång (TS1, TS2) av första därpå följande indikeringspuls från nämnda indikerings- utgång (FS1, FS2) bilda en synkroniseringssignal vilken på en signalbana (TP1, TP2) tillföras en i mottagaren ingående synkroniserbar klocka (PL1, PL2). -17123697-6 w 5) Anordning enligt krav h, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda tröskel- värde alstras av en tröskelgenerator vilken på en ingång SR från nämnda styr- enhet (S01, S52) mottar en styrsignal som aktiverar nämnda tröskelgenerator i anslut- ning till slutet av nämnda av styrenheten alstrade aktiveringssignal till nämnda grindanordning (Ifil, LG2), varvid tröskelgeneratorn är anordnad för att bilda en tröskelspänning som från ett begynnelsevärde avtar i huvudsak exponentiellt mot ett slutvärde svarande mot högsta respektive lägsta förväntade nivå hos nämnda överförda signaler vid kortaste respektive längsta överföringssträclca. 6) Anordning enligt krav 4, k ä -n n e t e c k n a d därav, att nämnda grindanord- ning (IGI, LG2) är anordnad för att ävenledes tillsätta en avslutningspuls till nämnda skur av signaler vars polaritet är motsatt den hos det närmast föregående signalelementet, varvid längden av nämnda. av nämnda styrenhet (S01, S02) alstrade aktiveringssignal är sådan att dess sluttidpuxlkt ligger efter den sista av nämnda till en skur hörande digitala signaler på ett avstånd motsvarande längden av nämnda avs lutningspuls . ANFöRoA Puauxarzowsa; sverige 321 696 (21 äns/oz) TyskLand 2 407 284 (nom. 7/04)