SE536665C2 - Förfarande och arrangemang för detektering av ett sprängämnes detonation - Google Patents

Description

25 30 35 536 665 Föreliggande uppfinning har till syfte att åstadkomma ett förfarande för detektering av ett sprängämnes detonation, dvs. en slags funktionskontroll av en varje enskild sprängladdning i en salva som gör det möjligt att undvika eller reducera ovan nämnda problem. Särskilt har uppfinningen till syfte att erbjuda ett förfarande som är enkelt att använda och kan handhas av ordinarie sprängpersonal samt är anpassat till förekommande arbetsmetoder. Vidare är det eftersträvansvärt att åstadkomma en arbetsmetod som inte utgör något säkerhetsproblem. Ett andra syfte med uppfinningen är att åstadkomma en arrangemang för genomförande av förfarandet, dvs. för detektering av ett sprängämnes detonation.

Det första syftet med uppfinningen uppnås genom ett förfarande som uppvisar de kännetecken och särdrag som anges i patentkravet 1. Det andra syftet med uppfinningen uppnås genom ett arrangemang som uppvisar de särdrag som anges i patentkravet 6.

Uppfinningen förslår också en typ av tändmedel exempelvis i form av en sprängkapsel som skulle kunna ingå som en del i den uppfinningsenliga anordningen. Ytterligare särdrag och fördelar med uppfinningen framgår av underkraven.

I ett utförande av uppfinningen används elektroniska identifieringssystem, dvs. system som är beroende av radiofrekvensbaserad kommunikation mellan en sändar- /mottagarenhet för identifiering av ett specifikt objekt som i detta fall utgörs av en enskild sprängladdning. Det erinras härvid om att radiovàgor rör sig med ljusets hastighet och därmed med en vågutbredningshastighet som uppgår till ca 3-108 m/s och således vida överstiger hastigheten hos tryckvågen från en detonation. En sändarenhet av det slag som är avsedd att ingå i systemet genererar och sänder en identifieringssignal (lD") - signal som i sin enklaste form kan utgöras av en analog signal med en i förväg bestämd frekvens men vilken signal lämpligen kan omfatta identifieringsdata i form av digital kod som finns lagrad i ett Chip i ID-sändarenheten. Teknologier som kan användas vid avgivande av identifikationskod via radiosignal kan vara RFID (radlofrekvensidentifikationstransponder), Bluetooth, Zigbee, Wi-Fi eller NFC (Near Field Communicaton). Enligt uppfinningen är ID- sändarenheten elektriskt passiv fram till tidpunkt vid vilken laddningen detonerar varvid ID- sändarenheten laddas och aktiveras att sända dess identifikationssignal. Med elektriskt passiv avses i det följande en avsaknad av egen permanent strömkälla exempelvis i form av batteri. Laddning och aktivering sker med energi som erhålls från detonationen, särskilt i form av uppträdande ljus från nämnda detonation vilket ljus uppsamlas av solceller för att leverera elektrisk ström som driver ID-sändarenheten. Lämpligen utnyttjas härvid ett identifieringssystem med en till varje laddning anordnad ID-sändarenhet som laddas och aktiveras att utsända en identifikationssignal vid närvaro av en detonation. ID-sändarenheten laddas genom att utnyttja energi i form av ljus från detonationen. Energin laddas som elektricitet i en kondensator eller ett liknande spännings- eller strömlagringselement. Med 10 15 20 25 30 35 536 665 hjälp av en kontroller eller switch kan ID-sändarenheten växla mellan upp- och urladdning.

ID-sändarenheten kan betraktas som elektriskt passiv i dess oladdade tillstånd före sprängning vilket innebär en rad säkerhetsmässiga fördelar vid sprängarbete.

De lD-sändarenheter som kommer i fråga innefattar i huvudsak följande komponenter; en radiosändare som kan sända på en i förväg bestämd frekvens, ett passivt strömförsörjningssystem med en kondensator för temporär lagring av en elektrisk laddning en eller ett flertal seriekopplade solceller eller fotovoltaisk celler för omvandlande av ljus från en detonation till elektrisk ström, en switch eller kontroller med en till denna kopplad detonationssensor. För det fall spänningen från en eller några seriekopplade solceller inte är tillräcklig för att driva en radiosändare är det tänkvärt att använda en DC/DC omvandlare för att höja spänningen till den nivå som erfordras för att förmå sändaren att transmittera en radiosignal. Den valda radiofrekvensen eller digitala identifikationskoden i det meddelande som sänds är i förväg bestämd och så vald att den skiljer sig mellan varje lD-sändarenhet vilket gör det möjligt att identifiera meddelandet och därmed också avgöra vilken ID- sändarenhet som skickat sitt meddelande och därvid fastställa att en specifik laddning med vilken ID-sändarenheten varit associerad med detonerat. Den valda frekvensen eller identifikationskoden utgör vad som i det följande benämns primär identifieringsdata och kan utnyttjas för att upprätta ett laddningsprotokoll med primär ID-data. Energi i form av ljus från en detonation kan mottas ID-enheten och användas för att ladda upp likspänning som lagras i en kondensator för försörjning av ID-sändarenhetens radiosändare med ström. Som svar på en detonation som avkänns av detonationssensorn aktiveras varje ID-sändarenheten att sända primär identifieringsdata i form av en radiosignal med en för ID-sändarenheten bestämd frekvens eller identifikationskod. Radiosignalen fångas upp av en mottagare, vidare bearbetning i en dator eller CPU för att bilda sekundär identifieringsdata.

För det fall identifieringskoden omfattar identifieringsdata som utgörs av en analog radiosignal med bestämd frekvens används lämpligen en A/D-omvandlare i mottagaren i vilken signalen omvandlas till en digital signal för vidare bearbetning i en dator. För det fall identifieringsdata omfattar i förväg valda och inbördes sig särskiljande radiofrekvenser kan det nämnas att radiofrekvenserna kan separeras från de olika ID-sändarenheterna såsom en serie av på förhand bestämda primär identifieringsdata med hjälp av filter eller andra kända kretsar för anpassning. De separerade och till digital form omvandlade radiosignalerna med olika frekvens bildar nämnda sekundära identifieringsdata.

Genom att jämföra primära identifieringsdata och upprättat laddningsprotokoll vid laddningen med sekundära identifieringsdata som erhållits som kvittenser efter en sprängning eller salva kan ett detonationsprotokoll upprättas. Detonationsprotokollet visar om samtliga laddningar detonerat eller inte. I förekommande fall erhålls också information om vilken av laddningarna som inte detonerat och dessutom var den aktuella blindgångaren 10 15 20 25 30 35 536 665 rent geografiskt är belägen om sådana data upptagits i laddningsprotokollet. Primära identifieringsdata kan i sin enklaste form bestå av ett protokoll av en uppsättning ID- sändarenheter där varje lD-sändarenhet är utformad att sända en på förhand bestämd identifikationskod där nämnda identifikationskod på liknande sätt som alternativ kan utgöras av en radiosignal med en för respektive ID-sändarenhet i förväg bestämd frekvens. Den monitor som används för att åskådliggöra resultatet av sprängningen, såsom nämnda detonationsprotokoll, bildar lämpligen del av en handburen portabel enhet som kan medföras av personal vid sprängarbete på platsen.

Vid föreliggande uppfinning utnyttjas en lD-sändarenhet för detektering av ett sprängämnes detonation. lD-sändarenheten är tillordnad en detonationssensor som kan avkänna en sprängladdning som detonerar. lD-sändarenheten erhåller tillräckligt med ström från ljuset av en detonation för att kunna sända en radiosignal med en för ID-sändarenheten bestämd frekvens. Radiosignalen med en i förväg bestämd identifikationskod för ID- sändarenheten eller en för ID-sändarenheten på förhand bestämd frekvens bildar således del av primär identifieringsdata. Uppsamlad energi i form av ljus från en detonation passerar via switchen och lagras som en elektrisk spänning i en kondensator hos ID-sändarenheten.

En fördel med att använda en passiv ID-sändarenhet som saknar intern strömförsörjning som exempelvis ett batteri är att risken för oavsiktlig tändning av sprängämne minimeras emedan det är väl känt att batterier och utrustning med aktiv strömförsörjning inte är lämpliga att använda vid närvaro av sprängämnen på grund av risken att de kan antända sprängämnet så att detonationen kommer i fel tid. Tack vare att föreliggande passiva ID- sändarenhet saknar inbyggd strömkälla är de både säkra att använda i kombination med sprängämnen och billiga att tillverka. Utformade som klistermärken eller som med plastöverdrag förseglade etiketter kan de på ett enkelt sätt appliceras exempelvis omedelbart på sprängmaterialet, på tändmedlet eller på delar därtill. Polymeriskt uppbyggda solceller av tunn plastfilmstyp är sedan tidigare kända. ID-sändarenheten kan appliceras på tändmedlet på platsen i ett arbetssteg före en sprängning alternativt appliceras på tändmedlet i förväg, dvs. vid tillverkning av tändmedlet i fabrik. Det bör inses att vid sprängning i tätbebyggda områden är möjligheten att kunna utföra funktionskontroll av detonationsförloppet av laddningar särskilt viktig.

I det följande beskrivs uppfinningen närmare med ledning av ett utföringsexempel som visas på bifogade ritningar på vilka; Fig. 1 visar schematiskt ett parti av berg med ett antal borrhål som vart och ett laddats med sprängämne för en salva och försetts med erforderliga tändmedel varvid, enligt uppfinningen, varje laddning är tillordnad en kommunikationslänk som inbegriper en anordning som genom att skicka en radiosignal med en för anordningen i förväg bestämd 10 15 20 25 30 35 536 665 identifikationskod (kod/frekvens) till en mottagare levererar en kvittens på att en respektive laddning som ingàri salvan har detonerat; Fig. 2 visas schematiskt en planvy av en del som ingår i den radiosignalbaserade anordningen enligt uppfinningen och omfattande en lD-sändarenhet med en detonationssensor, en solcell, en kontroller eller switch, och en kondensator; Fig. 3 visar i en sidovy hur sprängpersonal vid laddning av en salva applicerar en lD-sändarenhet i form av en etikett på ett tändmedel för en sprängladdning i ett borrhål, och Fig. 4 visar ett blockschema över kretsar för sändande av identifieringsdata (lD- radiofrekvenssignal eller kod) för avkänning av en detonation i en specifik sprängladdning av en salva.

Med hänvisning till fig. 1 visas schematiskt ett parti av ett berg 1 som förberetts för sprängsalva genom att en serie borrhål 2 fyllts med sprängämne, i detta fall ett bulksprängämne (ej visat). Tillsammans med sprängämnet har i varje borrhål 2 arrangerats ett tändmedel 3 i form av en sprängkapsel för efterföljande tändning av sprängämnet i borrhålet 2. Laddningarna är på känt sätt hopkopplade medelst ett s.k. tändnät 4 bestående av elektriska matningsledningar avsedda att leverera en högfrekvent elektrisk puls till det för varje laddning anordnade tändmedlet (ej visat).

För identifiering av varje laddning och för att kunna kontrolla att de laddningar som ingår i salvan detonerat på avsett sätt är anordnad en kommunikationsenhet i form av en ID- sändarenhet 10:1-10:n som vid laddning och aktivering kan sända identifikationsdata vilken kan utgöras av en identifikationskod som finns lagrad i ett minneschip i enheten eller en radiosignal med en för varje enhet bestämd radiosändningsfrekvens. En sådan lD- sändarenhet 10:1-10:n, konstruerad att sända i förväg bestämda identifikationsdata vid närvaro och avkännande av en detonation, är anordnad till en respektive laddning 3.

Vid föreliggande uppfinning används en mottagare 20 som kan ta emot identifikationsdata från en respektive ID-sändarenhet 10:1-10:n. Mottagaren 20 kan betraktas som stationär och kan lämpligen placeras på ett säkerhetsavstånd från en sprängning. Varje ID-sändarenhet 10:1-10:n som är anordnad till en sprängladdning 3 för en salva laddas med energi i form av det ljus som bildas vid detonationen. Ljusenergin som tas upp av en eller ett flertal, för att uppnå erforderlig spänningsnivå, i serie kopplade solceller, lagras i en energilagringsanordning. Med hjälp av en kontroller eller switch kan energin användas för att driva en i lD-sändarenheten ingående sändare. Med radiosändaren skickas en radiosignal med en för varje ID-sändarenheten i förväg bestämd identitet. Tack vare att radiosignalen har en bestämd identitet utgör den samtidigt primär identifieringsdata som är unik för den specifika ID-sändarenheten. Teknologier som kan användas vid avgivande av identifikationskod via radio från en lD-sändarenhet är lämpligen av lågenergityp med begränsad räckvidd exempelvis RFID-teknik (radiofrekvensidentifikationstransponder), 10 15 20 25 30 35 536 665 Bluetooth, Zigbee eller NFC (Near Field Communicaton). En fördel med föreliggande teknik i kombination med sprängämne är att lD-sändarenheten är elektriskt passiv fram till tidpunkt vid vilken laddningen detonerar varvid ID-sändarenheten laddas med elektrisk energi och aktiveras att sända dess identifikationssignal.

Som nämnts härovan är mottagaren 20 avsedd att placeras på lämpligt säkerhetsavstånd från sprängningen. Mottagaren 20 har till uppgift att ta emot en mängd identifikationsdata 45 som sänds från varje ID-sändarenhet 10:1-10:n i ett borrhål 2 i samma ögonblick som sprängningen genomförs. Den identifikationsdata som är avsedd att sändas från en respektive ID-sändarenhet 10:1-10:n benämns i det följande primär identifieringsdata och innehåller åtminstone uppgift om den specifika ID-sändarenhetens 10:1-10:n identitetsnummer, ID-nummer. Nämnda ID-nummer kan finnas lagrad i ett chip i lD- sändarenheten eller härledas från en bestämd sändningsfrekvens för en ID-sändarenhet.

Mottagaren 20 är ansluten till ett överordnat datasystem som innefattar en dator 50, CPU och en presentationsenhet 60 med hjälp av vilken personal som arbetar med sprängningen kan få information om resultatet av sprängningen. Det vill säga, närmare information om vilka av det stora antal laddningar som ingår i salvan de facto detonerat på avsett sätt. Den primära identifieringsdatan som via varje elektriskt laddad och aktiverad ID-sändarenhet 10:1-10:n överförs som en radiosignal till det överordnande datasystemet, uppsamlats av mottagaren 20. Efter sortering bildar datan något som i det följande benämns sekundär identifieringsdata. Denna sekundära identifieringsdata lagras i det överordnade datasystemet 50. Ett detonationsprotokoll upprättas genom att primära och sekundära identifieringsdata jämförs varvid kontrolleras att varje ID-sändarenhet 10:1-10:n som arrangerats i anslutning till en laddning har skickat en signal som kan återfinnas i den digitala sekundära identifieringsdata som via mottagaren 20 uppsamlats från sprängningen.

I denna del bör det underförstås att svar från ID-sändarenhet 10:1-10:n bara erhålls från de laddningar de facto detonerat, medan svar kommer att saknas från de eventuella laddningar som inte detonerat på avsett sätt, dvs. blindgångare. Informationen för att varsko personal kan vara i form av en hörbar audiosignal som genom exempelvis olika typ av signal beroende på fastställt sprängningsresultat. Som exempel skulle korta tonstötar kunna användas för att indikera en misslyckad sprängning medan en sammanhängande signal skulle kunna indikera en lyckad sprängning där faran är över och samtliga laddningar i borrhålen 2 detonerat. Varje ID-sändarenhet 10:1-10:n har ett unikt lD-nummer som kan baserad på en i förväg bestämd kod eller sändningsfrekvens. Det unika ID-numret skulle givetvis också kunna kopplas till dess geografiska placering i mönstret av laddningar i samband med att ett laddningsprotokoll upprättas vid förberedelserna för sprängning av en malmkropp. Härigenom skulle det också vara möjligt att snabbt och effektivt kunna lokalisera den exakta geografiska placeringen av en blindgångare och vidta lämpliga åtgärder. 10 15 20 25 30 35 536 665 Uppgifter om eventuellt icke detonerade laddningar är oerhört viktiga med hänsyn till riskerna vid omhändertagande av bergmassor som innehåller odetonerat sprängämne.

I fig. 2 visas en ID-sändarenhet 10:1 vilken i enlighet med uppfinningen är tillordnad en radiosändare 11 som är anordnad att sända en för sändarenheten i förväg bestämd identitet (kod eller frekvens), en detonationssensor 12 som är kan detektera en detonation, exempelvis genom att deformeras av den stötvåg som bildas och därvid aktivera ID- sändarenheten att sända dess radiosignal. Det är också tänkvärt att avkänning sker på andra sätt, exempelvis genom inverkan av värme som uppträder vid en detonation. ID- sändarenheten 10:1 innefattar i sin grundkonfiguration en kondensator 14 i vilken en elektrisk spänning kan lagras, en kontroller 15 eller switch som kan styra alla operationer i ID- sändarenheten vad gäller uppladdning och urladdning av kondensatorn 14. ID- sändarenheten 10:1 innefattar fysiskt ett halvledarchip, som inbegriper ovan nämnda anordningar och sensorkretsanordningarna för lagring av ljusenergi och detonationsavkännande varvid kombinationen är förseglad på lämpligt sätt exempelvis utformad som en klisteretikett eller innesluten i plastmaterial och försedd med fästorgan (ej visade) som är lämpliga för fixering på ett tändmedel eller i nära anslutning till ett sådant för avkännande av en detonation. För att uppnå den spänningsnivå som krävs för att driva radiosändaren 11 innefattar ID-sändarenheten lämpligen ett flertal seriekopplade solceller 16 alternativt också en DC/DC omvandlare med vilken den begränsade i kondensatorn lagrade spänningen kan höjas till en nivå som ärtillräcklig för att driva radiosändaren 11 Eftersom ID-sändarenheten 10:1 förblir elektriskt passiv fram till den tidpunkt som salvan skjuts, dvs. ID-sändarenheten laddas och aktiveras först i samma ögonblick som en respektive sprängladdning 3 detonerar erhålls en mycket enkel och energisnål enhet. I synnerhet minimeras härigenom risken för oavsiktlig tändning av sprängämne emedan det är väl känt att batterier och utrustning med aktiv strömförsörjning inte är lämpliga att använda vid närvaro av sprängämnen. Vid detonation laddas kondensatorn 14 och därmed ID- sändarenheten 10:1 med en elektrisk spänning som erhålls från en solcell 16 som laddas med energi av ljus 16a från detonationen. Detonationen påverkar detonationssensorn 12 att via switchen 15 sluta en krets som aktiverar lD-sändarenheten 10:1 att med hjälp av den elektriska energi som finns lagrad i kondensatorn 14 sända en radiosignal med en bestämd frekvens som kan uppfångas av mottagaren 20. Som resultat av sin omedelbara närhet till detonationen kommer att ID-sändarenheten 10:1 och/eller den vid tändmedlet 3 omedelbart placerade detonationssensorn 11 att förbrukas.

I fig. 3 visas hur en ID-sändarenhet 10:1 utformad som ett klistermärke eller en med plastöverdrag förseglad etikett kan appliceras på sprängmaterialet i samband med Iaddningsarbetet. 10 15 20 25 536 665 Med hänvisning till det blockschema som visas i fig. 4 fungerar den ovan beskrivna anordningen på följande sätt: Som ett första inledande arbetssteg arrangeras en ID-sändarenhet 10:1-10:n till varje laddning 3 i ett borrhål och upprättas i samband därmed ett Iaddningsprotokoll med uppgift om varje ID-sändarenhets identitet. Det är också tänkvärt att i laddningsprotokollet ange geografisk position för respektive ID-sändarenhet. Uppgifterna i laddningsprotokollet som i sin enklaste form kan utgöras av anteckningar ett skrivblock utgör således primär identifieringsdata och kan överföras till det överordnade datasystemet 50 genom att matas in i densamma. Mottagaren 20 placeras på ett avstånd från laddningarna i borrhålen 2 som är så valt att det tillåter radioöverföring från respektive ID-sändarenhet 10:1-10:n men lämpligen förhindrar att mottagaren 20 skadas av den tryckvåg som uppstår när skottet går.

När salvan avfyras laddas den i varje ID-sändarenheten 10:1-10:n ingående kondensatorn 14 med elektrisk energi som genereras av det ljus som uppträder vid detonationen. Förutom nämnda ljus uppstår också tryckvåg vid detonationen som genom påverkan av detonationssensorn aktiverar ID-sändarenheten 10:1-10:n att sända en radiosignal med bestämd frekvens. Nämnda radiosignaler 45 som fångas upp av mottagaren 20 bildar sekundär identitetskod (ID-kod) för ID-sändarenhet 10:1-10 som förbrukats vid detonation av den identifieringsdata vilken innehåller åtminstone information om sprängladdning med vilken ID-sändarenheten varit associerad. Ett detonationsprotokoll upprättas genom att primära och sekundära identifieringsdata jämförs varvid kontrolleras att varje ID-sändarenhet 10:1-10:n som arrangerats i anslutning till en laddning har skickat en signal som kan återfinnas i den digitala sekundära identifieringsdata som via mottagaren uppsamlats från sprängningen. Detonationsprotokollet presenteras för sprängpersonal och ev. andra berörda audiovisuellt via högtalare 61 eller på en monitor 62.

Föreliggande uppfinning är inte begränsad till det ovan beskrivna eller på ritningarna visade utan kan ändras och modifieras på en rad olika sätt inom ramen för den i efterföljande patentkrav angivna uppfinningstanken.

Claims (16)

1. 0 15 20 25 30 35 536 665 PATENTKRAV Förfarande för detektering av ett sprängämnes detonation i samband med bergbrytning eller liknande under användande av ett radiosignalbaserat system som omfattar dels en eller ett flertal ID-sändarenheter (10:1-10:n) där varje sändarenhet har en radiosändare med en i förväg bestämd identifikationskod (ID-kod) som kan sändas vid avkännande av en detonation och vilken sändarenhet är avsedd att associeras med en respektive sprängladdning (3) i ett borrhål, dels en i systemet ingående mottagarenhet (20) som befinnande sig på avstånd från en detonation kan motta en radiosignal från var och en av nämnda sändarenheter, k ä n n e t e c k n a t av följande operationers steg; a) att varje ID-sändarenhet (10:1-10:n) anordnas på ett sådant sätt att den är elektriskt passiv med avsaknad av egen permanent strömkälla, b) c) att varje ID-sändarenhet (10:1-10:n) anordnas med en anordning (12, 14, 15, 16) som kan laddas med erforderlig elektrisk energi och aktiveras att sända dess identifikationskod genom att utnyttja en del av den energi som frigörs vid detonationen för att driva radiosändaren, c) att före en sprängning upprättas ett protokoll med primära identifieringsdata bestående av uppgifter om identitetskoden för varje ID-sändarenhet (10:1-10:n) som har associerats med en laddning, d) att efter genomförd sprängning upprättas ett protokoll med sekundära identifieringsdata bestående av i mottagarenheten (20) mottagna signaler (45) vars identifikationskod från en respektive ID-sändarenhet utgör kvittens på att den laddning som varit associerad med densamma detonerat

2. Förfarande enligt kravet 1, varvid varje ID-sändarenhet (10:1-10:n) laddas med elektrisk energi genom att motta och omvandla det ljus (16a) som uppträder vid detonationen till elektrisk energi.

3. Förfarande enligt kravet 1, varvid varje ID-sändarenhet (10:1-10:n) aktiveras att sända dess identifikationskod genom att avkänna den chockvåg som utbreder sig vid detonationen.

4. Förfarande enligt kravet 1, varvid efter genomförd sprängning upprättas ett detonationsprotokoll där primär identifieringsdata i form av identifleringskod (ID- nummer) som associerats med en lD-sändarenhet (10:1-10:n) för en respektive sprängladdning före sprängningen kontrolleras mot sekundär identifieringsdata i form 10 15 20 25 30 35 10. 536 665 av en mottagen signal med identifikationskod från en respektive ID-sändarenhet efter sprängningen.

5. Förfarande enligt kravet 1, varvid något av följande medel används för presentation av upprättat detonationsprotokoll; en monitor (62), högtalare (61) eller en kombination av nämnda medel.

6. Arrangemang för detektering av ett sprängämnes detonation i samband med bergbrytning eller liknande, omfattande ett radiosignalbaserat system bestående av dels en eller ett flertal ID-sändarenheter (10:1-10:n) där varje sändarenhet har en radiosändare med en i förväg bestämd identifikationskod (ID-kod) som kan sändas vid avkännande av en detonation och vilken sändarenhet är avsedd att associeras med en respektive sprängladdning (3) i ett borrhål, dels en i systemet ingående mottagarenhet (20) som befinnande sig på avstånd från en detonation kan motta en radiosignal (45) från var och en av nämnda sändarenheter, k ä n n e t e c k n a t av att varje ID- sändarenhet (10:1-10:n) innefattar en energilagringsanordning (14, 15, 16) som kan laddas med erforderlig elektrisk energi, en detonationssensor (12) som vid avkännande av en detonation aktiverar ID-sändarenheten att sända dess identifikationskod (ID-kod) till mottagaren (20) varvid såväl energilagringsanordningen som detonationssensorn utnyttjar en del av den energi som frigörs vid detonationen för att driva radiosändaren.

7. Arrangemang enligt kravet 6, innefattande en kontroller 15) eller switch som genom påverkan av detonationssensorn (12) styr upp- och urladdning av energilagringsanordningen (14, 15, 16).

8. Arrangemang enligt något av kraven 6 - 7, varvid energilagringsanordningen innefattar en kondensator (14) och en eller ett flertal i serie kopplade solceller (16) som är elektrisk anslutna till kondensatorn i vilka solceller ljus (16a) från detonationen uppsamlas och omvandlas till elektrisk ström som levereras till kondensatorn.

9. Arrangemang enligt något av kraven 6 - 8, varvid identifikationskoden innefattar endera identitetsdata som finns lagrad i ett minneschip i enheten eller en radiosignal som är avsedd att sändas med en för varje enhet bestämd radiosändningsfrekvens.

10. Arrangemang enligt något av kraven 6 - 9, innefattande ett överordnat datasystem (50) som uppvisar en dator (51) vilken står i förbindelse med mottagarenheten (20) och i vilken dator identifikationskod från nämnda sändarenheter (10:1-10:n) kan mottas och 10 10 15 20 25 30 35 11. 12. 13. 14 15. 536 665 bearbetas för upprättande av ett detonationsprotokoll, en presentationsenhet (60) med hjälp av vilken det upprättade detonationsprotokollet kan presenteras exempelvis audiovisuellt via högtalare (61) eller visuellt på en monitor (62).

11. Arrangemang enligt kravet 9, varvid detonationsprotokollet innefattar ett protokoll som mellan identifikationskoder från ID-sändarenheter (10:1-10:n) som före en sprängning är baserat på jämförelser primära identifieringsdata omfattande anordnats till en respektive laddning i ett borrhål (2), och sekundära identifieringsdata omfattande av kvittenser av mottagna signaler (45) med identifikationskoder från ID- sändarenheter (10:1-10:n) som laddats med energi och aktiverats att sända sitt informationsinnehåll vid sprängningen.

12. Arrangemang enligt något av kraven 6 - 11, varvid den identifikationskod som transmitteras från radiosändaren kan innefatta något av följande system; RFID (radiofrekvensidentifikationstransponder), Bluetooth, Zigbee, Wi-Fi eller NFC (Near Field Communicaton).

13. Arrangemang enligt något av kraven 6 - 13, varvid varje ID-sändarenhet (10:1-10:n) med tillhörande energilagringsanordning (14, 15, 16) och detonationssensor (12) bildar en sammanhängande enhet. .

14. Arrangemang enligt kravet 13, varvid ID-sändarenheten (10:1-10:n) är förseglad på lämpligt sätt exempelvis innesluten i plastmaterial och utformad som en klisteretikett avsedd att fästas på ett tändmedel eller i nära anslutning till ett sådant för avkännande av en detonation.

15. Tändmedel avsett att vid bergbrytning eller liknande sprängarbete bringa en sprängsalva att detonera, k ä n n e t e c k n a t av att det är tillordnad en energilagringsanordning (14, 15, 16) och en detonationssensor (12) som via en kontroller 15) eller switch kan ställas i förbindelse med en radiosignalbaserad ID- sändarenhet (10:1-10:n) vilken är elektriskt passiv fram till tidpunkt vid vilken laddningen detonerar varvid ID-sändarenheten, genom inverkan av energi från detonationen laddas med energi och aktiveras att sända en l förväg bestämd identifikationskod som kan infångas av en radiomottagare (20). 11 536 665

16. Användande av en ID-sändarenhet (10:1-10:n) av den typ som anges i patentkravet 6 i kombination med ett tändmedel eller en sprängsalva vid bergbrytning eller liknande sprängarbete. 12