SE527099C2 - Strålningsintensitetssensor för optisk strålning - Google Patents

Description

25 30 527 099 positioner. Genom att mäta höjdskillnaden hos utsignalema från var och en av sensorenhetema kan en uppskattning av läget hos ljuskällan i förhållande till sensom beräknas.

Ett typiskt svar från en tidigare känd sensor bestående av tvâ sensorenheter finns visat i fig. 1. Sensorn i exemplet innefattar en första och en andra sensorenhet placerade i ett hölje på så vis att ljuset hindras från att nå den ena av sensorenheterna om det faller in från en första riktning och att ljuset hindras från att nå den andra sensorenheten om det faller in från en andra motsatt riktning. En första kurva till vänster motsvarar utsignalen åstadkommen av den första sensorenheten och en andra kurva till höger motsvarar utsignalen åstadkommen av den andra sensorenheten. Kurvoma överlappar varandra i ett litet område vilket i stort sett motsvarar läget där ljuset från ljuskällan faller in vertikalt mot sensom. Storleken på signalema har vardera sitt toppvärde utanför det överlappande området och minskar brant därefter till en bråkdel av nämnda toppvärde. Ett problem med den typ av sensorer som genererar en sådan utsignal är att läget av ljuskällan inte kan bestämmas med säkerhet utanför det överlappande området. Det gäller att storleken av utsignalen utanför det överlappande området beror pà läget, men det är inte möjligt att avgöra om en liten utsignal beror på solens läge eller om den beror på solens intensitet. l syfte att särskilja mellan dessa två att använda utsignaler från båda variabler är det nödvändigt sensorenhetema.

Ett typiskt svar från en tidigare känd sensor bestående av en enda sensorenhet finns visat i fig. 2. Utsignaler vid små vinklar är typiskt små i relation till utsignaler från vertikalt infallande strålning.

Exempel på känd teknik med sådana sensorenheter finns angivna i US6379013 och US 2002/0056806. US6379013 avser en sensorenhet i vilken spridande medium finns anordnad. Sensorenheten är av den typ vilken kan exempelvis nyttjas som delkomponenten sensorenhet i en 10 15 20 25 30 527 099 strålningsintensitetssensor enligt föreliggande uppfinning. För att sensorenheter av denna typ skall fungera tiltfredsställande krävs att ljuset fokuseras mot sensorkroppen i sensorenheten. Sensorenheten är därför försedd med en fokuserande lins vilken är integrerat utformad med sensorenheten. Även US 2002/0056806 beskriver en sensorenhet vilken har en fokuserande lins integrerat utformad med sensorenheten. De angivna konstruktionema där linsen är integrerat utformad med sensorenheten medför att sensorenheten inte fritt kan utfonnas efter krav från användare, då linsen måste uppfylla krav på fokusering för att sensorenheten skall kunna fungera över huvud taget.

Eftersom uppvärmningsproblem i bilars passagerarutrymmen är vanligast förekommande för infallsvinklar mellan 30 - 80° fungerar inte den här typen av sensorer tillfredställande för att påvisa en uppvärmningseffekt. I allmänhet, för att mäta storleken av det optiska strålningsflödet, skulle det vara fördelaktigt att ha en sensor som ger svar på olika infallsvinklar vilket svar är så utplattat som möjligt. I det fall en fullständigt utplattad utsignal kan genereras, skulle utsignalen direkt indikera storleken av det optiska flödet. l US6084228 beskrivs en typ av strålningslntensitetssensor med ett hölje separat utformat från sensorenheten. Den i denna ansökan beskrivna strålningsintensitetssensom uppvisar dock ett hölje med separat monterad spridare. Att nyttja en separat monterad spridare har visat sig medföra att det är svårt att anpassa graden av spridning till skilda krav från användare.

Dessutom medför nyttjandet av en separat spridare att strålningsintensitetssensom blir skrymmande och klumpig samt att hopsättningen av strålningsintensitetssensom blir tidskrävande.

REDoGöRELsE FÖR uPPF|NN|NGEN 10 15 20 25 30 527 099 4 Ett syfte med uppfinningen är att tillhandahålla en sensorenhet, vilken alstrar en högre andel av utsignalens amplitud vid små infallshöjder (> 45°) än utsignalen vid vertikalt infallande (0°) strålning.

Detta syfte uppnås med en sensor enligt den karaktäriserande delen av krav 1. Genom att tillhandahålla ett spridande ämne mellan en sensoröppning och en sensorenhet kommer svarskurvan att ändras så att en större andel av utsignalens amplitud alstras vid små infallshöjder (> 45°) än vid utsignalen för vertikalt infallande (0°) strålning. Detta visas i figur 3, i vilken utsignalens svar på en sensor bestående av endast en sensorenhet och ett spridande ämne placerat mellan en sensoröppning och sensorenheten visas. Det är tydligt att sensom med spridare bättre överensstämmer med krav från bilindustrin eftersom den största uppvärmningseffekten av passagerarutrymmen sker vid en vinkel av ca 30° - 80°.

Genom att vidare utforma en strålningsintensitetssensor med separat hölje och en ingjutning med ett spridande ämne i en kammare i höljet och med en sensorenhet anordnad i kammaren erhålles en strålningsintensitetssensor där frihet ges att utforma delar av strålningsintensitetssensom på önskat sätt.

Ett ytterligare syfte med uppfinningen är att tillhandahålla en riktningsberoende strålningsintensitetssensor innefattande åtminstone en sensorenhet, nämnda sensorenhet alstrande en utsignal med en betydande amplitud inom ett stort överlappande område varigenom sensom är kapabel till att uppskatta solens vinkelposition inom ett brett intervall. Detta syfte uppnås med en sensor enligt den karaktäriserande delen av krav 2. Genom att tillhandahålla en kammare, innefattande ett spridande ämne placerat inuti höljet och mellan en genomskinlig eller transparent del av höljet och en rad av sensorenheter inuti höljet, kommer en sensorenhet, vilken är placerad i en position där en skuggande komponent hindrar ljuset från att direkt träffa sensorenheten, att utsättas för ljus vilket har överförts genom det spridande ämnet. Detta skulle medföra att varje sensorenhet alstrar en utsignal även 10 15 20 25 30 527 099 när respektive sensorenhet är placerad i en position inuti nämnda hölje där ljuset inte skulle träffa sensorenheten vid frånvaro av det spridande ämnet.

Föredragna utföringsforrner finns beskrivna i de beroende kraven.

FIGURBESKRIVNING Utföringsforrner av uppfinningen kommer nedan att beskrivas i detalj med referenser till bifogade ritningar vari: fig. 1 fig. 3 fig. 4 visar en typisk utsignal från en tidigare känd sensor med två sensorenheter, visar en typisk utsignal från en tidigare känd sensor med en enda sensorenhet, visar en typisk utsignal från en sensor enligt uppfinningen med en enda sensorenhet och ett spridande ämne placerat mellan en sensoröppning och sensorenheten, visar en första utföringsform av en optisk, riktningsberoende stràlningsintensitetssensor enligt uppfinningen, visar en utsignal fràn en optisk, riktningsberoende strålningsintensitetssensor enligt uppfinningen, visar ett schematiskt exempel på en stràle som faller in med en vinkel av a grader mot den högra sidan av ett hölje enligt uppfinningen visar ett tryckt kretskort med sensorenheter vilka används i den första utföringsformen beskriven i fig. 4, 10 15 20 25 30 527 099 6 fig. 8 visar en andra utföringsforrn av en optisk, riktningsberoende strålningsintensitetssensor enligt uppfinningen, fig. 9 visar en utsignal från en optisk, riktningsberoende strålningsintensitetssensor utan att inbegripa det spridande ämnet, fig. 10 visar en utsignal från en optisk, riktningsberoende strålningsintensitetssensor inbegripande ett spridande ämne, fig. 11 visar ett diagram över känslighet i förhållande till koncentrationen av vit massa i ämnet, och fig. 12 visar en utföringsforrn av en enområdes optisk strålningsmätare.

DETALJERAD BESKRIVNING AV UPPFINNINGEN I figur 4 visas en utföringsform av en optisk, riktningsberoende strålningsintensitetssensor 1. Den riktningsberoende sensom innefattar ett hölje 2 med en öppning 3 vilken är täckt av en linsanordning 4.

Linsanordningen 4 är transparent eller genomskinlig. I en föredragen utföringsforrn fungerar Iinsanordningen som ett strålningsfilter genomsläppligt för strålning inom ett väldefinierat frekvensintervall. Linsanordningen 4 är i den visade utföringsforrnen kupolforrnad.

Sensom 1 innefattar ytterligare en rad av sensorenheter 5 fördelade inuti nämnda hölje. En skuggande komponent 6 vilken åtminstone delvis hindrar ljus från att direkt träffa den ena av två sensorenheter i nämnda rad av sensorenheter 5 åtskilda av nämnda skuggande komponent. I det visade exemplet är sensorenhetema placerade på motsatta sidor av den skuggande komponenten 6 vilken utgörs av ett tryckt kretskort 7 vilket uppbär sensorenhetema och andra elektroniska komponenter som används i 10 15 20 25 30 527 099 sensorn. l utföringsfonnen som visas i figur 7 utgörs den skuggande komponenten av det tryckta kretskortet 7 ech två flänsar 8,9 som sträcker sig vertikalt ut från nämnda tryckta kretskort. Denna utföringsform innefattar fyra sensorenheter 5, varav två är placerade på vardera sidan av kretskortet och är åtskilda av de utsträckta flänsarna 8,9 på vardera sidan av kretskortet.

Därigenom skapas fyra områden vilka är åtskilda så att de inte samtidigt exponeras för direkt infallande solljus.

Höljet 2 till den optiska, riktningsberoende strålningsintensitetssensom 1 utgörs i den visade utföringsformen av yttre väggar 9 vilka bildar ett i stort sett cylindriskt format inre hålrum 10 i vilket den skuggande komponenten 6 är placerad. Den skuggande komponenten 6 sträcker sig längs en symmetriaxel 11 till hålrummet 10 och avdelar hålrummet 10 i separata delområden 12,13. Höljet i det visade exemplet bildas av en nedre genomgående formad del 14 vilken är tätt förbunden med en övre del vilken innefattar linsanordningen 4. l det fall den övre delen 15 och linsanordningen 4 utgörs av ett stycke måste en del av det övre partiet, vilken inte utgörs av linsen, hindras från att exponeras för ljus. Detta kan göras genom att den kupolformade linsanordningen 4 placeras i en öppning 22 med en icke- transparent täckplatta 23. En annan möjlighet är att anordna ett icke- transparent täckande material 24 runt den nedre cylindriska delen av den övre delen 15.

Den nedre delen 14 innefattar en inre vägg 16 vilken sträcker sig in i den cylindriskt forrnade inre håligheten. Den inre väggen 16 är försedd med öppningar 17 genom vilka elektriska kopplingar 18,19 till de elektriska komponenterna, inklusive sensorenhetema 5, sträcker sig.

Den övre delen 15 är försedd med en snäpplåsanordning 20 anordnad att hålla fast den optiska, riktningsberoende strålningsintensitetssensom 1 i en hålighet i ett fordon. strälningsintensitetssensorn 1 är dessutom utrustad med ett lock 21 vilket Den optiska, riktningsberoende underlättar friheten beträffande utformning av delar i den optiska, 10 15 20 25 30 527 099 riktningsberoende strålningsintensitetssensorn vilka är synliga efter montering av den optiska, riktningsberoende strålningsintensitetssensorn i ett fordon.

Hålrummet bildar en kammare innehållande ett spridande ämne (ej visat) placerat mellan nämnda lins och nämnda rad av sensorenheter. Ämnet är föredragsvis en ingjutning i form av en vätska eller en gel. l ett testexempel användes följande spridande ämnen: Wacker SilGel 612 med en liten tillsats av Elastosil vitfärgad massa FL; Wacker SilGel 612 består av två vätskebaserade komponenter (A and B), vilka tillsammans härdar till en gel med stor optisk transparens; vid tillsats av smà mängder av Elastosil vitfärgad massa FL (0.1 % till 1 % viktsprocent) blir gelen opak (”mjölkaktig”) med goda spridningsegenskaper beträffande optisk strålning; koncentrationen hos denna massa kan även användas för att styra känsligheten hos samlingen av sensorer: när procentandelen av massa ökar minskar känsligheten och vice versa.

Wacker SilGel 612 är ett tvåkomponents tvärbundet silikongummi. Elastosil är en blandning av pigment och en reaktiv silikonpolymer. Båda är varumärken från Wacker. l figur 11 visas ett diagram över känslighet l förhållande till koncentrationen av vit massa i ämnet. Test har visat att en koncentration av vit massa mellan 0,1 % och 1 % ger en lämplig grad av opacitet för att tillhandahålla en likfonnig utsignalnivå för en enstaka sensorkropp utan att minska utsignalnivàn för mycket. från en optisk, riktningsberoende l figur 5 visas en utsignal strålningsintensitetssensor enligt uppfinningen Kurvan innefattar en vänstra del 31 som härrör från en vänstra sensorenhet 32 (fig. 6) och en högra del 33 som härrör från en högra sensorenhet 34.

Sensorenhetema 32,34 är placerade på motsatta sidor av en skuggande 10 15 20 25 30 527 099 komponent 6. Ett exempel på en optisk stråle som faller in med en vinkel av a grader .från höger visas i fig. 6. När a = 0° sprids den optiska .trálningen av det spridande ämnet 35 som finns l kammaren 36 och omger sensorenheterna 32, 34 vilka därigenom avger en utsignal från den högra signalen med en medelstor stryka. Utsignalen från den vänstra sensorenheten 32 när a = 0° uppvisar ingen storlek. Så snart som a > O°, ger den vänstra sensorenheten en utsignal vilken för små a är i stort sett proportionell mot a. Detta beror på att även för små a är det spridande ämnet 35 på den vänstra sidan exponerat för optisk strålning. Den optiska strålningen som faller in mot det vänstra delområdet riktas genom spridning mot sensorenheten. Om det spridande ämnet var frånvarande skulle utsignalen vara lika med noll vid smà höjder. För små a ökar storleken av utsignalen från den högra sensorenheten tills a z 45°, då den högra sensorenheten har sitt toppvärde. Den vänstra sensorenheten 32 avger en utsignal vilken ökar kontinuerligt tills a z 135°, då den vänstra sensorenheten har sitt toppvärde. Genom att innefatta det spridande ämnet i höljet utökas det överlappande intervallet till 180°. Genom att använda den vertikala placeringen av sensorenhetema såsom visas i exemplet skulle det överlappande området vara i stort sett noll om det spridande ämnet inte skulle innefattas. Genom spridningen är utsignalema från sensorenhetema i stort sett oberoende av ytnorrnalen hos sensorenhetema i höljet i motsats till det fall när inget spridande ämne används. l figur 8 visas en andra utföringsform av uppfinningen. Den optiska, riktningsberoende strålningsintensitetssensom innefattar ett hölje 2 med en öppning 3 täckt av en transparent eller genomskinlig linsanordning 4. Den optiska, riktningsberoende stråIningsintensitetssensom innefattar en rad av sensorenheter 5 känsliga för ljus och en skuggande komponent 6 vilken åtskiljer åtminstone två av nämnda sensorenheter 5. I den visade utföringsformen är sensorenhetema placerade på motsatta sidor av en vertikal skiljevägg 6. Höljet innefattar ytterligare en kammare som innehåller ett spridande ämne placerat mellan nämnda lins och nämnda rad av 10 15 20 25 527 099 10 sensorenheter. Den skuggande komponenten 6 delar kammaren 10 i åtminstone två delområden 25 96 vardera innefattande en eller flera -v-v -nuv _v,_v -nuw-v- sensorenheter 5. l den visade utföringsforrnen är sensorenhetema placerade inuti kammaren 10 och är således exponerade för vätskan vilken i en föredragen utföringsforrn har en skyddande, kvalitetsreducerande oxidering av sensorenhetema 5.

I utförtngsforrnen som visas i figur 8 innefattar kammaren en översta region 27 vilken utgör en del av nämnda åtminstone två delområden. Den översta regionen 27 är vertikalt anordnad i förhållande till nämnda skuggande komponent 6 så att nämnda skuggande komponent inte hindrar ljus från att träffa åtminstone en del av vartdera delområdet i nämnda översta region. Det finns en övre kant 28 av den skuggande komponenten 6, som är vänd mot Iinsanordningen 4, och är placerad nedanför den översta regionen 27. Den översta regionen är således placerad vertikalt ovanför den övre kanten 28 av den skuggande komponenten.

Kammaren innefattar även en bottenregíon 37 vilken utgör en del av nämnda åtminstone två delområden 25,26 vari nämnda bottenregíon är vertikalt anordnad under en övre kant av nämnda skuggande komponent Genom att använda den föreslagna utformningen av kammaren i förhållande till den skuggande komponenten kommer en utsignal att genereras från vardera sensorn för en infallsvinkel ß i ett intervall mellan 0° and 90° med en symmetriaxel 29 hos höljet 2 som löperi ett plan definierat av den skuggande komponenten 6. Storleken hos utsignalen från vardera sensorenheten kommer att bero av infallsvinkeln B.

I en föredragen utföringsforrn av uppfinningen innefattar den optiska stråIningsintensitetssensom 1 ett strålningsfilter som är genomsläppligt för ett bestämt frekvensintervall, nämnda strålningsfilter anordnat att hindra från att träffa nämnda strålning utanför nämnda frekvensintervall 10 15 20 25 30 527 099 11 sensorenheter. Strålningsfiltret utgörs enligt en utföringsform av uppfinnlngen av det spridande ämnet. l er alternativ utföringsfcrrn är linsanordningen. försedd med en filtrerande effekt vilken kan uppnås genom val av material i linsanordningen eller genom att anordna ett täckande skikt av ett filtrerande material på linsanordningen. Ytterligare en möjlighet är att inkludera en separat andra linsanordning vilken kan anordnas på den ena eller både nedre och övre skiljeväggama 31,32 i kammaren 10 (fig 7). I en föredragen utföringsforrn skall sensorenheterna vara känsliga i det infraröda området. l figurer 9 och 10 visas svarskurvoma från en rad av sensorenheter innefattande en höger och en vänster sensorenhet. l exemplet visat i figur 9 är inte det spridande ämnet innefattat. Det överlappande området av signaler från höger och vänster omfattar en infallsvinkel från -20° till +20°. Exemplet visat i figur 10 innefattar ett spridande ämne. Det överlappande området omfattar i det här fallet hela området från -90° till +90°. För att generera en utsignal som har ett acceptabelt förhållande mellan signal och brus skall kvoten mellan signaler från den vänstra och den högra sensom inte vara för liten eller för stor I figur 12 visas en utföringsfonn av en enomràdes optisk strålningssensor.

Sensom innefattar ett hölje 2 utformat av en övre kupolfonnad del 2' och en nedre bottendel 2”. Bottendelen 2" och den övre delen innesluter ett hålrum eller kammare i vilket ett kretskort 7 är placerat. Kretskortet uppbär föredragsvis en sensorenhet 5. Den övre delen 2' är åtminstone delvis tillverkad i ett material, vilket är genomsläppligt för strålning som skall detekteras. I den visade utföringsforrnen utgörs sensorenheten av en enda sensorenhet vilken är monterad på ett vertikalt sätt i höljet. Med vertikalt sätt menas att ytnorrnalen hos sensorelementet är riktad mot en transparent del 41 av höljet. Kretskortet uppbär elektriska kopplingar 40 vilka sträcker sig genom höljet 2. Ett spridande ämne 35 är placerat mellan höljets väggar och sensorenhetema 5. Företrädesvis är sensorenhetema omslutna av det spridande ämnet 35 10 15 527 099 12 Generellt sett avser uppfinningen en strålningsintensitetssensor för ljus innefattande ett hölje med en transparent eller genomskinlig del och åtminstone en sensorenhet känslig för strålning. Denna åtminstone en sensorenhet är anordnad att generera utsignaler vilka används för att uppskatta solstrålningens uppvärmningseffekt. Höljet innefattar en kammare vilken inbegriper ett spridande ämne placerat mellan nämnda hölje och nämnda åtminstone en sensorenhet. l en stràlningssensor för ljus med en sensor kan raden av sensorer, såsom visas i till exempel i utföringsforrnen i figur 8, bytas ut mot en enda sensorenhet. Det är uppenbart att det inte behövs någon skuggande komponent i det fall en enda sensor används Den enda sensorenheten kan placeras nedanför en kammare 10 innefattande ett spridande ämne eller placeras inuti kammaren 10 varigenom den skyddande effekten av ämnet kan användas.

Claims (1)

1. 0 15 20 25 30 527 099 PATENTKRAV En strålningsintensitetssensor för optisk strålning innefattande ett hölje (2) med en transparent eller genomskinlig del (4) och åtminstone en sensorenhet (5, 32, 34) känslig för strålning, där nämnda åtminstone en sensorenhet (5, 32, 34) är anordnad att generera utsignaler vilka används för att uppskatta solstrålningens uppvärmningseffekt, k ä n n e t e c k n a d a v att höljet (2) innefattar en kammare (10) innehållande ett spridande ämne i form av en ingjutning, nämnda ämne placerat mellan nämnda hölje (2) och nämnda åtminstone en sensorenhet (5, 32, 34), vari nämnda åtminstone en sensorenhet (5, 32, 34) år placerad inuti kammaren (10) och är exponerad för det spridande ämnet, och att nämnda hölje är separat utformat i förhållande till sensorenheten varigenom frihet beträffande utformning av delar hos strålningsintensitetssensom erhålles. En strålningsintensitetssensor för optisk strålning enligt krav 1, k ä n n e- te c k n a d a v att nämnda sensor omfattar en rad av sensorenheter (5, 32, 34) vilka är anordnade att känna av både riktning och intensitet hos strålningskällan. En riktningsberoende, stràlningsintensitetssensor för optisk strålning enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d a v att nämnda sensor inbegriper en skuggande komponent (6, 8, 9) vilken åtskiljer åtminstone två av nämnda sensorenheter (5, 32, 34) varigenom den skuggande komponenten (6, 8, 9) är anordnad att förhindra att nämnda åtminstone två sensorenheter (5, 32, 34), åtskilda av den skuggande komponenten (6, 8, 9), 10 15 20 25 30 527 099 exponeras för strålning i en grad beroende på placeringen av den riktningsberoende, stràlningsintensitetssensorn för ljus i relation till en källa för ljusstrålning, nämnda skuggande komponent (6, 8, 9) anordnad att ge upphov till skillnader i utsignalemas amplituder från nämnda åtminstone två sensorenheter (5, 32, 34), varvid nämnda amplitudskillnader används för att bestämma läget för strålningskällan. En riktningsberoende, strålningsintensitetssensor för optisk strålning enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a d a v att nämnda skuggande komponent (6, 8, 9) delar nämnda kammare (10) i åtminstone två delkammare (25, 26) vardera innehållande en eller flera sensorenheter (5, 32, 34). En riktningsberoende, strålningsintensitetssensor för optisk strålning enligt krav 4, k ä n n e t e c k n a d a v att nämnda kammare (10) innefattar en översta region (27) vilken utgör en del av nämnda åtminstone två delområden (25, 26) vari nämnda översta region (27) är vertikalt anordnad i förhållande till nämnda skuggande komponent (6, 8, 9) så att nämnda skuggande komponent (6, 8, 9) inte förhindrar ljusstrålning från att träffa åtminstone en del av vartdera delområdet (25, 26) i nämnda översta region (27). En riktningsberoende, strålningsintensitetssensor för optisk strålning enligt krav 5, k ä n n e t e c k n a d a v att nämnda översta region (27) är placerad vertikalt ovanför nämnda skuggande komponent (6, 8, 9). En riktningsberoende, strålningsintensitetssensor för optisk strålning enligt krav 4 eller 5, k ä n n e t e c k n a d a v att nämnda kammare (10) inbegriper en bottenregion (37) vilken 10 15 20 25 30 10 11 12 utgör en del av nämnda åtminstone två delområden (25, 26) och nämnda bottenregion (37) är vertikalt anordnad nedanför en övre kant på nämnda skuggande komponent. En strålningsintensitetssensor för optisk strålning enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a d a v att nämnda ämne är anordnat att skydda nämnda sensorenhet från oxidering. En strålningsintensitetssensor för optisk strålning enligt krav 8, k ä n n e- t e c k n a d a v att nämnda sensorenheter (5, 32, 34) är placerade på ett tryckt kretskort (7) vilket uppbär ytterligare elektroniska kretsar vari nämnda tryckta kretskort (7) är placerat åtminstone delvis inuti nämnda kammare (10) så att nämnda elektroniska kretsar och sensorenheter (5, 32, 34) är skyddade från negativ inverkan från omgivningen av det spridande ämnet. En stràlningsintensitetssensor för optisk strålning enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a d a v att nämnda stråIningsintensitets-sensor för ljus inbegriper ett strålningsfilter genomsläppligt för ett definierat frekvensintervall, nämnda strålningsfilter anordnat att utestänga strålning utanför nämnda frekvensintervall från att träffa nämnda sensorenheter. En strålningsintensitetssensor för optisk strålning enligt krav 10, k ä n n e- te c k n a d a v att nämnda strålningsfilter utgörs av nämnda ämne. En strålningsintensitetssensor för optisk strålning enligt krav 10, k ä n n e- te c k n a d a v att nämnda strålningsfilter utgörs av nämnda linsanordning (4). 13 14 527 099 /é En strålningsintensitetssensor för optisk strålning enligt något av àendekraxqkënnetecknad avattnämnda sensorenheter är känsliga för infrarött och/eller synligt ljus. En strålningsintensitetssensor för optisk strålning enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a d a v att nämnda spridande ämne är en vätska eller en gel.