SE508708C2 - Fjädringsorgan för dragelement - Google Patents

Description

10 15 20 25 30 508 708 formen av en gummistropp, som kompletteras med en säkring genom att förtöjningslinan lindas kring den- samma samtidigt som den fästes vid stroppens ytterändar. Härigenom kan man utnyttja gummits fjädring men får genom den obrutna linan en säkerhet för att förtöjningen ej brister om stroppen skulle brista genom utmattning. Denna anordning är i och för sig smidig och har liten diameter, men kostnaden för dess framställ- ning är relativt hög. Det finns även andra typer av sådana fjaderdon, vilka kan besitta andra nackdelar.

Ett vanlig: uppträdande problem är hur dragelementet fästas på ett säkert och lätthanterligt sätt vid fjädrinçsanordningen.

REDOGCFELSE FOR UPPFINNINGEN: Vid f:reL;;gande uppfinning användes för fjädrings- funk:;::e: en dragskruvfjäder, ett element som utan verktygskostnader kan tillverkas i special- Genom uppfinningens särskilda kännetecken att dragfjazern utföres med två olika diametrar, större båda a::;ar:;erna, kan fjädringsrörelsen mellan fjai :ns varv förläggas till mittpartiet medan de båda ändparïierna, som genom sin mindre diameter har högre fjäderksnstan , ej påverkas. Härigenom kan de utnyttjas som fäste: för dragelementet.

FIGURBESKRIVNING: I det följande beskrives uppfinningen i ett antal utföringsexempel, varvid visas i: 10 15 20 25 30 508 708 Fig. Ett utförande av ett fjäderelement i vy; Fig. 2 Ett snitt av fjädringsanordningen visande dragelementets, en lina, förankring i fjäderelementets ändar; Fig. 3 En detalj i snitt av nämnda förankring; Pig. 4 Ett andra utföringsexempel av nämnda förankring i snitt, samt Fig. 5 Denna förankring i ändvy.

FÖREDRAGNA UTFÖRINGSFORMER: I fig. l visas hur ett huvudelement till fjädrings- anordningen, i det följande kallat fjäderelementet 1, är utfört som en tätlindad skruvfjäder med två diametrar. Fjäderelementets mittenparti 2 är utfört med en väsentligt större diameter, här visad fördubblad, i förhållande till ett vid båda ändar avslutande ändparti 3, vilka vardera övergår i mittpartiet via koniskt lindade partier 4.

Den fjädertràd av vilken fjäderelementet är lindat förutsättes vara jämntjock och har här visats ha cirkulärt tvärsnitt även om andra tvärsnitt ej är uteslutna. Materialet förutsättes i första hand vara härdat stål, antingen rostfritt eller försett med något rostskydd. För vissa applikationer kan dock alternativt andra material användas.

Fjäderelementet l är anordnat att verka som en drag- fjäder. Vid dragbelastningen kommer denna att töja sig IO 15 20 25 30 508 708 genom att trådvarven böjes ut från varandra och vilken töjning man får vid en viss belastning är beroende av den s k fjäderkonstanten. Dess värde är i sin tur beroende av materialegenskaper, tråddimensioner och diametern. Därvid gäller, att vid övrigt lika för- hållanden ökar töjning vid en viss belastning i proportion till fjäderdiametern.

Detta innebär, att töjningen längs mittpartiet 2 kommer att vid en viss belastning bli större än vid änd- partierna 3. Vid ett utförande för en viss maximal belastning alternativt maximal utdragen längd kan man genom en anpassad dimensionering uppnå att hela töjningen förlägges till mittpartiet, möjligtvis i någon mån även till de koniska partierna, medan ändpartierna med den minsta diametern ej alls påverkas.

Därvid kan töjningen förutom genom val av materialegenskaper och dimensionering även påverkas genom förspänning av fjädern vid lindningen. Denna innebär att fjädertråden ges en böjning in mot närmast föregående lindningsvarv, varigenom varven kommer att anligga mot varandra med en viss initialkraft. Denna måste först övervinnas innan fjädern börjar töja sig.

Genom förspänning kan således töjningen påverkas och även anpassas på olika sätt i olika partier av fjädern.

Avsikten med att uppnå olika töjning i olika partier av fjädern eller mera bestämt, att förlägga hela töjningen inom den avsedda maximilasten till mittpartiet utan töjning av ändpartierna, är att dessa skall kunna 10 15 20 25 508 708 användas som fästställen för dragelementet, i första hand en lina. Ett sådant utnyttjande är knappast möjligt om även dessa partier av fjäderelementet skulle utsättas för töjning med skiljande av fjädervarven från varandra. Genom att fjädern anordnats med stabil form inom dessa fästpartier kan fjädervarven utnyttjas som en muttergänga eller på annat sätt medelst fastsätt- ningselement, som införes i ändpartierna. Dessa kan givetvis alternativt eller samtidigt utnyttjas som skruvgängor för element, som sättes utanpå änd- partierna.

I det följande skall beskrivas två utföringsexempel av fastsättningselement. I fig. 2 visas fjädrings- anordningen i ett centralt snitt, som av utrymmesskäl är avkortat. Därvid framgår fjäderelementet l med sitt mittparti 2 och ändpartierna 3. De båda fästelementen betecknade 6 består av ett yttre huvud 7 och en företrädesvis uppslitsad skruvdel 8, vilken är försedd med gängor, som anpassats att kunna skruvas i ändpartiernas fjädervarv. Genom elementet 6 sträcker sig ett hål 9, dimensionerat att tillåta genomdragning av dragelementet, här visat en lina betecknad 10. Hålet 9 är koniskt med en vinkel mindre än friktionsvinkeln och med sitt vidare utlopp vid elementets ände ll.

Linan 10 har, som visas, ytterpartier, som sträcker sig ut från fjädringsanordningen och som skall fästas vid de föremål, som skall förbindas via fjädrings- anordningen, exempelvis-kan den ena parten fästas Vid 10 15 20 25 30 508 708 en brygga och den andra parten vid en båt som skall förtöjas. De båda parterna skall således hållas fast vid fjädringsanordningen. Emellertid användes även linan som en töjningsbegränsning för fjädrings- anordningen, så att den ej kan deformeras av över- belastning och samtidigt bildar linan en säkring om fjäderelementet eller linfästena skulle brista. Rätt anpassad ger även denna töjningsbegränsning en säkerhet för att töjningen ej blir större än att den begränsas till mittpartiet.

Denna säkring uppnås genom att linan får sträcka sig igenom fjädringsanordningen utan avbrott, dock med en avpassad överlängd i förhållande till fjädringsanord- ningens längd, en överlängd som tillåter en förut- bestämd töjning innan linan inuti anordningen sträckes, men ej överskridande av denna fjädringslängd. Rätt anpassad ger även denna töjningsbegränsning en säkerhet för att töjningen ej blir större än att den begränsas till mittpartiet. Nämnda överlängd ligger skyddad, mot fasthakning exempelvis, inuti fjäderelementet.

Fasthållningen av linan i fästelementen 3 åstadkommes medelst stoppelement 12. Dessa består enligt fig. 3 av korta kroppar med ett stjärnformigt tvärsnitt, med lika många utspràng resp. fördjupningar, som den avsedda linan har kardeler. Vid montering av stoppelementet skiljes kardelerna åt och stoppelementet införes mellan dem som visas i fig. 3. Detta ger så stort sammanlagt tvärsnitt där stoppelementet befinner sig, att linan ej 10 15 20 25 30 508 708 kan dragas ut genom hålet 9. En säkring mot att stopp- elementet ej förflyttar sig längs linan nås genom att det koniska partiet ll trycker kardelerna mot stopp- elementet och förhindrar glidning av detta. Genom att hålet 9 är koniskt med en vinkel mindre än den uppträdande friktionsvinkeln får linan med stoppelementet ej någon strävan att glida ut ur hålet mot dess vidare ände. Den relativt långa konan gör att fästelement med en bestämd dimension kan användas för flera lindiametrar. Genom slitsning av fästelementet kan denna anpassning till alternativa dimensioner göras ännu bredare.

Vid montering av linan drages den först genom fjäder- elementet 1 med fästelementen 6 bortskruvade. Linan stracker genom fjäderelementet och de båda stopp- elementen 12 föres nu in mellan linans kardeler på ett föreskrivet avstånd från varandra, som är så valt att den naznia töjningsbegränsningen för fjadrtngsancrdningen anpassas till lämpligt värde.

Därefter trades fästelementen 6 på linan från vardera sida: :ch skruvas i resp. ändpartier 3 med linan med insatta stoppelement mellan sig såsom visas i fig. 2.

I element.

NI ;;. 4 och 5 visas ett annat utförande av fäst- Här fasthålles linan av fästelementet i sig.

Fästelementet, som här betecknas 16, har ett rörformigt parti 17 i vilket inskjuter fyra flänsar l8, försedda med kilformiga spår. Dessa spår överlappar varandra enligt vad som visas i fig. 5, så att endast ett smalt, 10 15 20 25 30 508 708 romboidformat genomlopp 20 återstår. Detta har mindre tvärsnitt än den avsedda linan och denna måste således löpa i sicksack mellan flänsarna 18 och vid sträckning pressas linan ned mot spårens botten. Härigenom säkras linan mot dragning genom fästelementet.

För fastsättning av fästelementet 16 skulle det i och för sig vara försett med en yttre gänga. Eftersom dock linan hålles relativt hårt fast och ej kan vrida sig, skulle en ingängning från ömse sidor av fästelementen ge en tvinning av linan, vilken skulle kunna vålla svårigheter. Därför tillämpas vid de visade fäst- elementen i stället en snäppfastsättning medelst utskjutande partier 21, som lutar på sådant sätt att de kommer att fjädra in när fästelementen tryckes in i fjäderelementets ändparti men fjädrar ut mellan trådvarven med en tvärställd yta, som starkt försvårar utdragning. Ytterst har fästelementet 16 ett huvud 22.

Uppfinningen begränsas ej till dessa båda utförings- former av fästelement, utan även andra former kan tänkas, vilka samverkar med fjäderelementets stabila, lindande ändpartier. De visade fästelementen är anpassade för användning tillsammans med en lina. Om man emellertid önskar förankra andra dragelement såsom en kätting eller ett stag måste fästelementen utformas för anslutning till ifrågavarande typ av dragelement.

Fjäderelementet 1 kan även ha olika utföranden.

Exempelvis kan det vara gleslindat för dränering av 10 15 508 708 inkommande vatten. Det kan även förses med någon form av hölje, exempelvis utfört av gummi eller plast och i bälgform.

Det kan tilläggas att den gänga, som ändpartierna utgör, kan användas pà annat sätt än för fasthàllning av dragelementets fästorgan. Så kan exempelvis flera fjäderelement hopkopplas med en dubbelskruv om man önskar längre fjädringsväg än en viss storlek av anordningen kan erbjuda. Man kan även sammankoppla flera fjäderelement parallellt med skruvförsedda bryggor, så att ett högre fjädringsmotstánd erhålles.

Om man endast önskar en part av dragelementet, som sträcker sig ut från fjädringsanordningen, kan dess andra ände fästas direkt i t ex en fast struktur med hjälp av det ena ändpartiet.

Claims (7)

508 708 10 15 25 30 10 Patentkrav
1. l. Fjädringsanordning för dragelement såsom förtöjningslinor, innefattande åtminstone ett fjäderelement (1) i form av en dragskruvfjäder, vilken är lindad, så att den vid ett mittparti (2) uppvisar ett större tvärsnitt än lindningstvärsnittet för fjäderelementets ändpartier (§) k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att sagda ändpartier (3), som har ett avsevärt mindre tvärsnitt än mittpartiet (2), är lindade till i huvudsak cylindrisk form,så att vid en viss förutbestämd, maximal draglast respektive viss förutbestämd, maximal töjningslängd fjäderelementets töjning förlägges till mittpartiet med dess, genom det större tvärsnittet lägre fjäderkonstant, medan ändpartierna med sin mindre tvärsnittsdiameter och högre fjäderkonstant i huvudsak ej pâverkas med avseende till töjning, varvid fjädringsanordningen' ytterligare innefattar fästelement (6) för fasthàllning av dragelementets (10) parter, vilka fästelement är anordnade att för fastsättning lösbart samverka med sagda, ej för töjning utsatta ändpartier (3) hos fjäderelementet (1).
2. 2. Fjädringsanordning enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att fjäder- elementet (1) är lindat med förspänning, vilken längs fjäderns längd varierats sà, att töjningsmotstàndet hos 10 15 20 25 30 508 708 11 de med mindre tvärsnittsdiameter utförda ändpartierna (2) genom förspänningen ökas ytterligare utöver påverkan från förspänningen av det med större tvärsnitt utförda mittpartiet (2).
3. 3. Fjädringsanordning enligt patentkrav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att fästele- menten (6) är anordnade med en gänga, vilken är dimensionerad att gängas pà eller företrädesvis in i resp. ändparti med utnyttjande av dess lindningsvarv som motgänga.
4. 4. Fjädringsanordning enligt patentkrav l eller 2 k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att fästelementen (16) är utförda med spärrtandpartier (21), som är anordnade för snäppsamverkan med fjäderelementets (1) lindningsvarv för låsning av fästelementen mot utdragning ur fjäderelementets (1) resp. ändpartier (3).
5. 5. Fjädringsanordning enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att den är anordnad med en töjningsbegränsning.
6. 6. Fjädringsanordning enligt patentkrav 5, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att töjnings- begränsningen bildas av att dragelementet, såsom i form av en lina (10), är låst mot urdragning ur fästelementen (6) och sträcker sig obrutet mellan dessa med en sådan anpassad extra längd utöver avståndet mellan fästelementen vid ej belastad fjädringsanordning, att 10 15 508 708 12 töjningen begränsas till sagda förutbestämda maximala värde för lasten resp. töjningslängden genom dragelementets sträckning, när töjningen motsvarar sagda extra längd.
7. 7. Fjädringsanordning enligt patentkrav 6 k ä n n e- t e c k n a d d ä r a v, att sagda låsning av dragelementet, som utgöres av en slagen lina (10), mot urdragning ur fästelementen (6), är anordnad genom att fästelementet (6) är försett med ett hål (9), vars diameter är i samma storleksordning som linans, och att som ett låsorgan är anordnat en stjärnformig kropp (12), vilken är utformad med utspràng och fördjupningar och härigenom kan inläggas i linan med dess kardeler i fördjupningarna och utsprángen utskjutande mellan desamma, så att linan tillsammans med kroppen erhåller en så stor diameter att den ej kan dragas genom hålet, som företrädesvis är försett med en in mot fjäderelementet (l) centrala del sig vidgande kona.