SE506272C2

SE506272C2 - Method and apparatus for determining image position and angle of view in an X-ray image

Info

Publication number: SE506272C2
Application number: SE9601018A
Authority: SE
Inventors: Paul Edholm
Original assignee: Paul Edholm
Priority date: 1996-03-18
Filing date: 1996-03-18
Publication date: 1997-11-24
Also published as: SE9601018D0; EP0959772A1; WO1997035520A1; SE9601018L

Abstract

Method for the controlling of the taking of X-ray pictures at different occasions but of the same object, in particular skeleton parts, so that corresponding picture positions and picture angles are obtained, including the taking of two initial somewhat different pictures. The pictures are compared, and with as suggested a computer is calculating how a picture coinciding with the previous picture is to be taken. Advantageously Fourier analysis can be used to calculate correct picture angle and picture position.

Description

506 272 2 Eftersom såsom inses en effektivare diagnostik skulle vinnas vid skelettröntgen genom förbättrade möjligheter till att avgöra om verkliga förändringar inträffat utgående från bilder tagna vid olika tillfällen så existerar det i dag ett behov av ett sådant förfarande och motsvarande anordning som är bättre än de kända och som inbesparar arbete för röntgenläkaren. Uppñnningen har till uppgift att ange ett sådant förfarande. 506 272 2 Since, as can be seen, a more efficient diagnosis would be gained by skeletal X-ray through improved possibilities for determining whether real changes have occurred based on images taken at different times, there is today a need for such a procedure and corresponding device that is better than the known ones. and which saves work for the radiologist. The task of the invention is to specify such a procedure.

Uppfmningens uppgift löses i enlighet med uppfmningen på ett överraskande enkelt sätt, genom att vid varje tagande av röntgenbilder efter ett första bildtagningstillfälle, tas först två röntgenbilder i vinkel mot varandra och utgående från dessa bestämmes läge och riktning för apparatens tagande av den bild som skall tas och som skall överensstämma med den som togs förra gången. Patienten eller den del som skall röntgas hålles härvid lämpligen stilla i förhållande till ett underlag eller dylikt under det att själva röntgenutrusmingen rör sig mellan de två första inmätningslägena och det tredje bildtagningsläget. lämpligen sker naturligtvis framräknandet av den korrekta bildvinkeln och bildläget med hjälp av en dator på ett liknande sätt som vid den ovannämnda interpoleringen i en skara av bilder. Det ligger då nära till hands att vänta sig ett lika omständligt och tids- och strålningskrävande förfarande. Förvånande nog är så inte fallet. Dessutom blir själva beräkningsförloppet enklare genom att färre data behöver processas.The object of the invention is solved in accordance with the invention in a surprisingly simple manner, in that each time X-rays are taken after a first imaging session, first two X-rays are taken at an angle to each other and based on these the position and direction of the apparatus is taken. and which shall correspond to that taken last time. The patient or the part to be x-rayed is suitably kept still in relation to a surface or the like while the X-ray equipment itself moves between the first two measuring positions and the third imaging position. suitably, of course, the calculation of the correct image angle and the image mode takes place by means of a computer in a manner similar to the above-mentioned interpolation in a crowd of images. It is then close at hand to expect an equally cumbersome and time- and radiation-demanding procedure. Surprisingly, this is not the case. In addition, the calculation process itself becomes simpler because fewer data need to be processed.

Den inledande bestämningen av önskad bildvinkel kan exempelvis ske genom användning av Fourieranalys och syntes.The initial determination of the desired image angle can be done, for example, by using Fourier analysis and synthesis.

Det har i praktiken visat sig att en mycket god överensstämmelse i vinkelinställning och bildläge kan ernås härigenom, vilket i sin tur innebär att bilder kan tas vid olika tillfällen av ett och samma ben eller del därav, varvid överensstämmelsen blir så god att bildsubtralction kan utnyttjas för jämförelse av bilderna. Detta i sin tur innebär att en röntgenundersökning i enlighet med uppfmningsförfarandet kan utföras utan läkare om så skulle önskas. En till röntgenutrustningen kopplad dator kan således avgöra om någon förändring har skett eller inte. Någon yrkesskicklighet för att jämföra bilderna krävs ej. Detta är inte endast av värde ur säkerhets- och besparingssynpunkt utan även psykologiskt värdefullt för de patienter som ej har några förändringar. De kan ju omedelbart fâ ett positivt besked, t o m direkt från datorn om så skulle önskas.It has been found in practice that a very good agreement in angular setting and image position can be achieved in this way, which in turn means that images can be taken at different times of one and the same leg or part thereof, whereby the agreement is so good that image subtralction can be used for comparison of the pictures. This in turn means that an X-ray examination in accordance with the inventive procedure can be performed without a doctor if desired. A computer connected to the X-ray equipment can thus determine whether any change has taken place or not. No professional skills to compare the images are required. This is not only of value from a safety and savings point of view but also psychologically valuable for those patients who have no changes. They can immediately receive a positive message, even directly from the computer if desired.

För att om möjligt säkerställa att en bild när den tas för första gången tas i lämplig vinkel kan på samma sätt som beskrivits ovan två inmätningsbilder tas vilka jämförs med ett _ statistiskt material av motsvarande bilder från en mängd andra patienter av samma skelettdel. 506 272 3 Genom att använda filter för Fourierberäkningarna motsvarande en dålig upplösning för bilderna kan man beräkna läge och bildvinkel så att samma standardvinkel utnyttjas även för första bilden i en serie, vilket bland annat underlättar för röntgenläkaren.In order to ensure, if possible, that an image when taken for the first time is taken at an appropriate angle, in the same manner as described above, two measurement images can be taken which are compared with a statistical material of corresponding images from a number of other patients of the same skeletal part. 506 272 3 By using filters for the Fourier calculations corresponding to a poor resolution for the images, you can calculate the position and image angle so that the same standard angle is also used for the first image in a series, which, among other things, makes it easier for the radiologist.

Röntgenutrustningen enligt uppfmningen kräver visserligen en noggrann positionerings- apparatur för den röngtenbildstagande delen, d v s bilddetektom eller motsvarande liksom strälkällan. Den teknik som erfordras härför är emellertid i dag tillgänglig med mycket stor precision för maskintekniksidan och utgör därför varken något större problem eller kostnad.The X-ray equipment according to the invention certainly requires an accurate positioning apparatus for the X-ray imaging part, i.e. the image detector or the like as well as the radiation source. However, the technology required for this is today available with very high precision for the mechanical engineering side and therefore does not constitute a major problem or cost.

Lämpligen är röntgenutrustningen helelektronisk d v s någon exponering av ñlm sker inte utan i stället registreras bilden elektroniskt på en digital bilddetektor.Preferably, the X-ray equipment is fully electronic, ie no exposure to ñlm takes place, but instead the image is registered electronically on a digital image detector.

Ytterligare fördelar och detaljer i uppfmningen framgår av ett nedan beskrivet och på ritningarna visat utföringsexempel. Härvid visar å schematiskt en anordning i enlighet med uppfmningen, fig 2a och 2b samma anordning mer i detalj, ñg 3 tre röntgenbilder tagna under uppfinningstörfarandets gäng liksom ñg 4, fig Sa och 5b fokusjämförelser, fig 6 med två projektioner, fig 7-11 stereometrimätning.Further advantages and details of the invention appear from an exemplary embodiment described below and shown in the drawings. In this case, a device in accordance with the invention, Figs. 2a and 2b, schematically shows the same device in more detail, and 3 X-ray images taken during the course of the invention as well as Figs. 4, Figs. 5a and 5b, focus comparisons, Fig. 6 with two projections, Figs. 7-11 stereometry measurement .

Den i ﬁg 1 visade röntgenanordningen innefattar ett projektions-system där ett röntgenrör och en digital detelotor är fast förbundna med varandra så att centralstrålen alltid träffar detektoms mitt vinkelrätt. Detta system är vridbart i godtycklig riktning kring en fast punkt, origo. (Fig 2).The X-ray device shown in Fig. 1 comprises a projection system in which an X-ray tube and a digital part motor are firmly connected to each other so that the central beam always hits the center perpendicular to the detector. This system is rotatable in any direction around a fixed point, the origin. (Fig. 2).

Projektionssystemet i ﬁg 2 med sina två rotationsaxlar x och y är upphängt i pelaren P.The projection system in ﬁ g 2 with its two axes of rotation x and y is suspended in the pillar P.

En rotation runt x-axeln förﬂyttar röntgenrör S och detektor D längs cirklar som går som meridianer genom centrum av H som utgör en pol längs y-axeln. Rotation runt y-axeln förﬂyttar strålkälla och detektor längs cirklar som går som latituder vinkelrätt mot meri- dianema.A rotation around the x-axis ﬂ moves X-ray tubes S and detector D along circles that go as meridians through the center of H which forms a pole along the y-axis. Rotation around the y-axis for ﬂ moves the radiation source and detector along circles that run as latitudes perpendicular to the meridians.

Hela systemet kan även translateras längs alla tre axlarna i förhållande till patienten, altemativt eller till med hellre kan man translatera patientbordet med patient. Målet är att kunna placera systemets origo på önskat ställe i patienten med önskad bildvinkel eller - riktning. Rörelsema i systemet och av patientbordet kontrolleras av en dator som är programmerad för ändamålet.The entire system can also be translated along all three axes in relation to the patient, alternatively or even better, the patient table can be translated with the patient. The goal is to be able to place the origin of the system at the desired location in the patient with the desired image angle or direction. The movements in the system and by the patient table are controlled by a computer that is programmed for the purpose.

Om vi har en tidigare bild av en skelettdel i en patient tagen med samma apparatur, och tar en ny bild, så kommer de två bildema att ha något olika projektion. Om skillnaden i pro- jektionsrikming för de tvá bildema är måttlig, säg mindre än 15 grader, så kan man med Fourieranalys fmna den s.k. gemensamma linjen mellan bildema (se exempelvis "3D Fourier 506 272 4 synthesis of a new X-ray picture identical in projection to a previous picture" av Pär E.If we have a previous image of a skeletal part of a patient taken with the same equipment, and take a new image, then the two images will have a slightly different projection. If the difference in projection direction for the two images is moderate, say less than 15 degrees, then with Fourier analysis you can find the so-called common line between the images (see for example "3D Fourier 506 272 4 synthesis of a new X-ray picture identical in projection to a previous picture" by Pär E.

Carlsson, llU-TEK-LlC-l993z5l), trots att bildplanen inte är parallella.Carlsson, llU-TEK-LlC-l993z5l), even though the image planes are not parallel.

Förfaringssättet skulle då kunna bli följande. (Fig. 3a den tidigare bilden, ñg 3b den nya bilden och ﬁg 3c den tidigare bilden roterad till parallellitet med den nya.) 1). Patienten placeras på undersölcningsbordet på samma sätt som vid den föregående undersökningen och för hand görs en som något så när överensstämmer med den föregående bilden BO, och en ny bild, Bl, exponeras. 2). I båda bildema kan den skelettdel man vill undersöka vara "kontaminerad" med detaljer som inte tillhör skelettdelen ifråga, dvs detaljer som inte är stelt förbundna med skelett-delen. Det är viktigt att man så gott det går på något sätt blockerar sådana detaljer från bilderna innan man fortsätter, eventuellt att man bara inriktar sig på en mindre del av skelett- delen. I fortsättningen kallar vi detta förfarande för att rensa fram skelettdelen. De rensade bilderna BO och Bl Fourier- transformeras och i Fourierdomänen roteras BO tills den är parallell med Bl. 3). Med den metod som är skildrad i rapporten LiTH-ISY-R-1620 "Syntes av röntgenprojektioner. Metod att fmna translationen av ett objekt mellan en tidigare bild och ett set av nya bilder", finner man translationen mellan bilderna och korrigerar för denna. 4). Därefter ñrmer man den gemensamma linjen mellan bildema BO och Bl, som vi betecknar G(B0-l). Normalen till denna, NBl, ger oss en riktning till positionen för BO. 5). Patientbordet förflyttas nu så att man kompenserar för translationen mellan bildema. 6). Därefter förﬂyttas fokus ett stycke efter, G(B0-1), och en ny bild, B2, tas. 7). Mellan BO och B2 upprepas de ovanstående punkterna 3 - 6. Från G(B0-2) får vi en ny riktning, NB2 till BO. 8). Fokus förﬂyttas till skärningspunkten mellan NB1 och NB2. Denna punkt bör stämma med positionen för BO. Ytterligare en bild, B3, exponeras från denna position. 9). Mellan BO och B3 upprepas de ovanstående punkterna 3 - 6. Om positionen för B3 tillräckligt mycket skiljer sig från BO får vi fram en Gl(BO-3). Om inte kan vi acceptera positionen för B3 som positionen för BO. B3 är då inte bara en identisk projektion till BO utan även en identisk bild då bildplanen nu stämmer med varandra.The procedure could then be as follows. (Fig. 3a the previous image, ñg 3b the new image and ﬁ g 3c the previous image rotated to parallelism with the new one.) 1). The patient is placed on the examination table in the same way as in the previous examination and by hand one is made as something that corresponds to the previous image BO, and a new image, B1, is exposed. 2). In both images, the skeletal part you want to examine may be "contaminated" with details that do not belong to the skeletal part in question, ie details that are not rigidly connected to the skeletal part. It is important that you block such details from the images in some way before proceeding, or that you only focus on a small part of the skeletal part. Hereinafter, we will call this procedure to clean the skeletal part. The cleared images BO and Bl are Fourier transformed and in the Fourier domain BO is rotated until it is parallel to Bl. 3). Using the method described in the report LiTH-ISY-R-1620 "Synthesis of X-ray projections. Method of finding the translation of an object between a previous image and a set of new images", one finds the translation between the images and corrects for it. 4). Then the common line between the images BO and Bl, which we denote G (B0-1), is formed. The normal to this, NBl, gives us a direction to the position of BO. 5). The patient table is now moved to compensate for the translation between the images. 6). Then the focus is shifted a bit later, G (B0-1), and a new image, B2, is taken. 7). Between BO and B2 the above points 3 - 6 are repeated. From G (B0-2) we get a new direction, NB2 to BO. 8). Focus for ﬂ is shifted to the intersection of NB1 and NB2. This point should correspond to the position of BO. Another image, B3, is exposed from this position. 9). Between BO and B3, the above points 3 - 6 are repeated. If the position of B3 differs sufficiently from BO, we obtain a Gl (BO-3). If not, we can accept the position of B3 as the position of BO. B3 is then not only an identical projection to BO but also an identical image as the image plan now matches each other.

I ﬁg 4a visar BO och Bl och den gemensamma linjen mellan dem. Fig 4b: i apparaten rör sig fokus utefter en sfarisk yta och i figuren visas denna yta sedd uppifrån. Fokus position för Bl är utmärkt med riktningen till den (okända) positionen för BO. Efter det att B2 har 506 272 5 exponerats och behandlats på samma sätt som Bl får vi ytterligare en riktning till positionen för BO.In ﬁ g 4a shows BO and B1 and the common line between them. Fig. 4b: in the apparatus the focus moves along a spherical surface and in the figure this surface is shown seen from above. Focus position for B1 is excellent with the direction to the (unknown) position for BO. After B2 has been exposed and treated in the same way as B1, we get another direction to the position of BO.

Det skildrade förfarandet kan användas iterativt. Om Bl och BO tillsammans ger en Gl(B0-1) har vi grepp på BO och kan i princip få så noggrann uppskattning av positionen för BO som vi önskar, förutsatt att BO och B3 inte är alltför olika till sitt innehåll.The process described can be used iteratively. If Bl and BO together give a Gl (B0-1), we have a grip on BO and can in principle get as accurate an estimate of the position of BO as we wish, provided that BO and B3 are not too different in their content.

Vid av en projektion som ser ut att vara identisk med en tidigare bild, ligger vid den här föreslagna metoden, fokus eller fokallinjen med stor noggrannhet på samma projektionsriktning som för den tidigare bilden men det kan bli ett mindre fel i fokalavstånd till objektet, se tig 5, dvs objektets placering mellan röntgenrör och bildplatta eller -detektor.In the case of a projection that appears to be identical to a previous image, in this proposed method, the focus or focal line lies with great accuracy in the same projection direction as for the previous image, but there may be a minor error in focal length to the object, see fig. 5, ie the location of the object between the X-ray tube and the image plate or detector.

Härvid visar ﬁg Sa en första bild och fig 5b en till vinkeln identisk projektion men med annat avstånd till fokus.In this case, ﬁ g Sa shows a first image and Fig. 5b a projection identical to the angle but with a different distance to focus.

Ju mindre objektet är, ju större kan detta fel bli.The smaller the object, the larger this error can be.

Ett mindre fel i avstånd mellan fokus och objektet ger endast en mindre påverkan på bildens utseende (förstoring). Men om objektet och bilden är mycket små, blir strålarna till bilden nästan parallella och felet kan då bli avsevärt. Ett sätt att eliminera detta fel är att använda sig av en kombination av tvâ fasta projektioner till objektet för både den tidigare undersökningen och den nya, se tig 6.A small error in the distance between the focus and the object gives only a small effect on the appearance of the image (magnification). But if the object and the image are very small, the rays of the image become almost parallel and the error can then be considerable. One way to eliminate this error is to use a combination of two fixed projections to the object for both the previous study and the new one, see Fig. 6.

Vid den nya undersökningen söker man fram den kombination av två fokus-positioner som är identiska med positionerna vid den tidigare undersökningen. Med två fokus-positioner kan vi translatera objektet så att det får samma läge i förhållande till origo vid båda undersökningarna. Med två fokuspositioner fär vi även en noggrannare till objektet vad beträffar dess rotation. Vid båda undersökningarna är fokus-kombinationerna låsta till objektets koordinatsystem på samma sätt och vi kan använda fokus-kombinationen som en definition av objektets koordinat-system.The new survey seeks out the combination of two focus positions that are identical to the positions in the previous survey. With two focus positions, we can translate the object so that it has the same position in relation to the origin in both investigations. With two focus positions, we also get a closer look at the object in terms of its rotation. In both investigations, the focus combinations are locked to the object's coordinate system in the same way and we can use the focus combination as a definition of the object's coordinate system.

Om röntgenröret är försett med ett runt bländarfält blir de två bildema i ett nytt bildpar begränsade på samma sätt som bildema i det gamla bildparet. Detta gör att man får mycket större precision i de algoritmer som används för att fmna det nya bildparet. När det nya bildparet är funnet har man fått inte bara ett bildpar med projektioner som är identiska med det gamla bildparet, det har även samma fokus-objektavstånd och samma begränsningar.If the X-ray tube is provided with a round aperture field, the two images in a new image pair will be limited in the same way as the images in the old image pair. This means that you get much greater precision in the algorithms used to find the new image pair. When the new image pair is found, you not only get an image pair with projections that are identical to the old image pair, it also has the same focus-object distance and the same limitations.

Det nya projektionssystemet kan användas till att bestämma en förändring i läge mellan två rigida objekt i patienten. Antag att vi har två skelettdelar som kan ändra läge i förhållande till varandra. Vi symboliserar dessa i ﬁg 7a och b med två kuber. Vi kallar de två objekten 506 272 6 A (vit kub) och B (skuggad kub). Oberoende av deras orientering eller rörelse till varandra betraktar vi det som om det är B som rör sig i förhållande till A. Bilderna i fortsätmingen av A och B och projektionssystemet visas i en konstant projektion i förhållande till ett yttre koordinatsystem centrerat på origo.The new projection system can be used to determine a change in position between two rigid objects in the patient. Suppose we have two skeletal parts that can change position in relation to each other. We symbolize these in ﬁ g 7a and b with two cubes. We call the two objects 506 272 6 A (white cube) and B (shaded cube). Regardless of their orientation or movement towards each other, we consider it as if it is B that moves in relation to A. The images in the continuation of A and B and the projection system are shown in a constant projection in relation to an outer coordinate system centered on the origin.

De två objekten röntgas med projektionssystemet före rörelsen (Rl) och efter rörelsen (R2). Vid Rl ställer man m h a genomlysning in patienten så att både A och B befmner sig så nära systemets origo som möjligt, samtidigt som man söker få patienten i en sådan ställning att de två objekten "friprojiceras" så mycket som möjligt, d v s de täcker varandra så litet som möjligt. Patientens skelett fixeras och två bilder exponeras, R11 och R12. De två bilderna tas med två olika och kända fokus positioner som bildar en stor och bestämd vinkel, säg 60 grader, mellan sina projektionsriktningar (fig lOa).The two objects are x-rayed with the projection system before the motion (R1) and after the motion (R2). At R1, the patient is adjusted by means of transillumination so that both A and B are as close to the origin of the system as possible, while at the same time trying to get the patient in such a position that the two objects are "free-projected" as much as possible, ie they cover each other so as little as possible. The patient's skeleton is fixed and two images are exposed, R11 and R12. The two images are taken with two different and known focus positions that form a large and fixed angle, say 60 degrees, between their projection directions (Fig. 10a).

Vid R2 placerar man patienten så noga som möjligt på samma sätt som vid R1 och m h a genomlysning ställer man in patienten så att man har ungefär samma projektion av A som i R11. En första bild R21 exponeras. I både R11 och R21 rensar man fram A. Den förut beskrivna metoden används nu för att finna fokus positionen för R11. När detta är gjort exponeras en ny R21 från denna position samt R22 från den fasta och kända positionen för Rl2. I både Rl2 och R22 rensar man fram A. Objekt A bör nu vara projicerat på samma sätt i dessa två bilder men är troligen förskjutet något i projektionsriktningen för R21. Detta translationsfel korrigeras och de två fasta projektionerna justeras ömsevis tills de är helt identiska med Rll och R12. Sedan detta är gjort exponeras en ny R21 och en ny R22 som nu är identiska med Rll och Rl2 beträffande A, se ﬁg 8a - c, som visar projektioner av objekt A. a) De två projektionema vid Rl. b) De första projektionerna vid R2. Lägg märke till translationsfelet. c) De slutliga projektionerna vid R2.At R2, the patient is placed as carefully as possible in the same way as at R1, and with transillumination, the patient is adjusted so that it has approximately the same projection of A as in R11. A first image R21 is exposed. In both R11 and R21, A. is cleared. The previously described method is now used to find the focus position for R11. When this is done, a new R21 from this position and R22 from the fixed and known position for R12 are exposed. In both R12 and R22, A. is cleared. Object A should now be projected in the same way in these two images, but is probably slightly shifted in the projection direction for R21. This translation error is corrected and the two fixed projections are adjusted alternately until they are completely identical to R11 and R12. After this is done, a new R21 and a new R22 which are now identical to R11 and R12 with respect to A are exposed, see ﬁ g 8a - c, which shows projections of object A. a) The two projections at R1. b) The first projections at R2. Notice the translation error. c) The final projections at R2.

Härefter fastställes hur B har rört sig i förhållande till A. Vi återgår till Rll och R21 och rensar fram B. Med hjälp av den nya metoden tar vi fram den position som har använts vid exponeringen av B i R11.Next, it is determined how B has moved in relation to A. We return to R11 and R21 and clear B. Using the new method, we obtain the position that has been used in the exposure of B in R11.

När detta är gjort exponeras (ñg 9) R23 från denna position och R24 från den fasta position som har samma relation till R23 som Rl2 har till Rll. De två fasta projektionerna justeras tills de är helt identiska med bilderna av B i R11 och R12. Skillnaden mellan positionsparet R23-R24 och paret R11-R12 ger full upplysning om den rotation B gjort i förhållande till A mellan Rl och R2. De translationer av objektet som man har måst göra mellan R1 och R2 motsvarar de translationer B gjort i förhållande till A. Efter detta 5 Ü 6 272 exponerar vi en ny R23 och en ny E24.When this is done, (ñg 9) R23 is exposed from this position and R24 from the fixed position which has the same relation to R23 as R12 has to R11. The two fixed projections are adjusted until they are completely identical to the images of B in R11 and R12. The difference between the position pair R23-R24 and the pair R11-R12 gives full information about the rotation B made in relation to A between R1 and R2. The translations of the object that one has had to make between R1 and R2 correspond to the translations B made in relation to A. After this 5 Ü 6 272 we expose a new R23 and a new E24.

Fig 10 visar i förstoring de centrala delarna i ñg 9. Endast strålarna genom systemets origo visas.Fig. 10 shows in magnification the central parts in ñg 9. Only the beams through the system's origin are shown.

I ñg 11 visas slutligen fokus positionema Rll-R24 i projektionssystemets sfäriska koordinatsystem. Den totala rotationen av B i förhållande till A är den rotation som bringar kombinationen R23-R24 till koincidens med kombinationen R21-R22. härvid är R11-R12 de gemensamma positionerna för A och B vid den första undersökningen. R21-R22 positionerna för A vid den andra undersökningen och R23-R24 positionerna för B.Finally, in Fig. 11, the focus positions R11-R24 are shown in the spherical coordinate system of the projection system. The total rotation of B relative to A is the rotation that brings the combination R23-R24 to coincidence with the combination R21-R22. in this case, R11-R12 are the common positions for A and B in the first examination. The R21-R22 positions for A in the second examination and the R23-R24 positions for B.

Claims

506 272 8 PATENT REQUIREMENTS

X-ray method, characterized in that in a first step at least two pictures are taken of the object to be x-rayed with different views, the two pictures are compared with a picture taken on a previous occasion and based on this comparison the picture angle to be used for obtain a completely identical image with the previously taken image, making it easier for these images taken at different times to be compared.

Method according to Claim 1, characterized in that the two initial images are compared with Fourier analysis.

Method according to claim 1 or 2, characterized in that the image taken at an earlier time consists of an average value image of images taken on similar corresponding objects, such as for example merging skeletal parts, wherein the two initial images may have a lower resolution than the actual image which is then to be taken after setting, alternatively the mean value image may be correspondingly blurry.

Method according to one of the preceding claims, characterized in that the images are compared with subtraction methods for detecting changes.

X-ray device for taking at different times corresponding X-ray images with corresponding image angles and image modes to facilitate the comparison of the images taken at different times, characterized in that it comprises a radiation source and an image recording image plane which are fixedly connected to each other and jointly adjustable in each angle mode and translation mode as well as a computer with a software that, based on at least two images of the object to be x-rayed with different views, can compare the two images with a previous image and based on this comparison calculate the image angle which is then set to give a completely consistent image with the previously taken image to facilitate comparison.

Device according to Claim 5, characterized in that the image-recording image plane consists of an electronic image disc which is in contact with the computer.