SE503295C2 - Fästdon - Google Patents

Description

N U 20 25 30 35 503 295 2 en spik eller ett stift; något som i praktiken visat sig ge detta fästdon en utmärkt fastsittnings- eller kvarhállningsför- måga. En brist hos det utförande av fästdonet som visas och beskrivs i nämnda patentskrifter är emellertid att detsamma endast lämpar sig för applicering av sådana föremål som låter sig hängas upp på donet, t ex just tavlor, i det att den uti- från åtkomliga platta som är integrerad med indrivningsenheten har formen av en krok. En dylik krokplatta låter sig icke an- vändas för andra anfästningsändamàl än just hängning. Skulle den krokförsedda plattan till äventyrs utsättas för upprepade dragpåkänningar i riktning vinkelrätt mot plattans plan utsätts plattan för böjpåkänningar som till sist kan leda till att indrivningsenhetens olika element rubbas ur sina indrivna lägen, innebärande att fästdonet kan lossna. Av detta skäl läm- par sig det kända fästdonet icke för anfästning av föremål som riskerar att utsättas för upprepade dragkraftspàkänningar i vinklar mot gipsskivans resp krokplattans plan.

E.. E 1-3 Föreliggande uppfinning tar sikte på att undanröja ovannämnda brister hos det tidigare kända fästdonet och vidare- utveckla detta dithän att detsamma låter sig användas för nya och helt andra ändamål än just upphängning av tavlor. Ett grundläggande syfte med uppfinningen är sålunda att skapa ett fästdon som i jämförelse med det kända donet uppvisa betydligt större fasthållningsförmága visavi gipsskivan eller underlaget för att på så sätt skapa vidgade användningsmöjligheter för fästdonet. I en särskild aspekt tar uppfinningen även sikte på att skapa ett fästdon som på ett enkelt och universellt sätt låter sig användas för anfästning av föremål av högst skiftande beskaffenhet. Ett ytterligare syfte med uppfinningen är att genom modifiering av indrivningsenheten förenkla dennas indriv- ning i en gipsskiva.

Enligt uppfinningen nås åtminstone det grundläggande syftet med densamma i två olika versioner medelst de särdrag som är angivna i kravens 1 och 2 kännetecknande delar. Före- dragna utförandeformer av den ena versionen av uppfinningen är vidare angivna i de osjälvständiga kraven 3 och 4. 10 20 25 30 35 503 295 3 Kil.. Via..

På ritningarna är Fig 1 perspektivisk sprängvy visande det uppfinningsenliga fästdonet i kombination med en skruv, Fig 2 en partiell sektion genom en gipsskiva med ett vid denna anbragt fästdon vid vilket i sin tur kan fästas ett föremål som antyds i form av en toalettpappers- hållare, Fig 3 en sprängvy visande ett vidareutvecklat utförande av ett fästdon i kombination med en särskild tillsatsdel i form av en klammer, Fig 4 en liknande sprängvy visande ett alternativt utfö- rande av fästdonet, och en planvy ovanifràn av själva fästdonet enligt Fig 3 och 4.

Fig 5 I fig 1 betecknar 1 generellt ett i enlighet med upp- finningen utfört fästdon, medan 2 betecknar en skruv. Fästdonet 1 inbegriper en i sin helhet med 3 betecknad indrivningsenhet samt en i vinkel mot denna enhet sig sträckande platta 4. På sätt som är känt genom EP 0144388 inbegriper indrivningsenheten 3 tre tunna och platta element 5,6,6' av vilka det mittre ele- mentet 5 är betydligt bredare än de sidoordnade, tungliknande elementen 6,6'. Mittelementet 5 sträcker sig bakåt från plattan 4 i en vinkel nära 90°. Även delar av tungelementen 6,6' kan sträcka sig i närmelsevis 90° mot plattan, men vid sina yttre partier 7,7' (se även fig 5) är tungelementen snedbockade i viss, ehuru liten vinkel i förhållande till mittelementet 5. Då därför elementen 5,6,6' drivs in i en bakomvarande gipsskiva kommer elementen 6,6' att divergera i förhållande till elemen- tet 5 såsom på ett överdrivet sätt illustreras i fig 2. Samt- liga element 5,6,6' uppvisar yttre spetsar 8,9,9'. Spetsen 8 förefinns mellan tvenne vinklade kantpartier 10,10' på mittele- mentet 5, medan spetsarna 9,9' förefinns vid den yttre änden av enkla, snedfasade kanter 11,11' på tungelementen.

Så långt indrivningsenheten 3 hittills beskrivits är densamma i allt väsentligt tidigare känd genom EP 0144388. En 10 15 20 25 30 35 503 295 4 väsentlig fördel hos denna typ av indrivningsenhet är att den- samma ger ett mycket gott grepp resp god fasthållningsförmåga i en gipsskiva tack vare det förhållandet att de beskrivna platta elementen 5,6,6' bringas att divergera relativt varandra i sam- band med indrivning.

Vid det enkla utförande av fästdonet som visas i fig 1 är i plattan 4 på avstånd från indrivningsenheten 3 anordnat ett hål 12 för mottagande och genomdrivning av skruven 2. I an- slutning till detta hål 12 finns, enligt uppfinningen, medel för att vid iskruvning av skruven i en gipsskiva stoppa skruven i ett givet, bottnat vridvinkelläge från vilket ytterligare rotation av skruven omöjliggörs. Skruven 2 är med fördel utförd med förhållandevis grov gänga och uppvisar avsmalnande form i riktning från skallen mot spetsen, för att på så sätt lämpa sig för fastdragning i gips. Tanken med att dra fast en förstär- kande skruv i ett område på avstånd från indrivningsenheten 3 är följande.

Om det föremål som anfâsts mot väggen utsätts för upprepade dragkrafter i riktning vinkelrätt mot väggplanet föreligger viss risk att indrivningsenheten till sist lossnar i det att plattan 4 utsätts för upprepade böjpåkänningar. För att motverka detta och väsentligt öka den kraft som erfordras för oavsiktlig utdragning av fästdonet från gipsskivan insätts för- stärkningsskruven 2. För att säkerställa att skruven 2 blir effektivt verksam trots att densamma dras fast i det döda gipsmaterialet är med plattan 4 förbundet ett stoppmedel i form av en konformad utbuktning 13 som uppvisar en skruvformigt sig sträckande begränsningskant vars báglängd är något mindre än ett varv. Gängkammarna på skruven 2 har något större diame- ter än det hål 12 som avgränsas av den skruvformiga kanten på utbuktningen 13, varför utbuktningens kantparti griper in mel- lan gängkammarna. När skruvens skalle når sitt ändläge spänns utbuktningens 13 kantparti fjädrande mot närmaste gängkam, var- igenom skruven kommer att låsas i ett bottnat ändläge i vilket ytterligare rotation av skruven omöjliggörs. På så sätt säker- ställs att skruven icke genom fortsatt rotation krossar gipsma- terialet i skivan; innebärande att skruven erhåller en genuint kvarhållande verkan trots att densamma är fastdragen i gips. 10 15 20 25 30 35 503 295 I det i fig 1 och 2 visade utförandet skjuter utbukt- ningen 13 ut från plattans 4 baksida, innebärande att plattans framsida eller ytteryta lämnas helt plan och lämpad för anfäst- 5 ning av föremål väsentligen dikt mot gipsskivans utsida. I fig 2 illustreras hurusom en med 14 betecknad toalettpappershållare låter sig fästas vid fästdonet 1 med hjälp av skruven 2. Just en toalettpappershållare utsätts under sin livslängd för uppre- pade dragkraftspåkänningar i riktning vinkelrätt ut från bakom- varande vägg. Utan tillhjälp av den förstärkande skruven 2 skulle plattan 4 utsättas för böjpàkänningar som slutligen skulle kunna leda till att elementen 5,6,6' rubbas ur sina i gipskärnan indrivna lägen. Genom förekomsten av förstärknings- skruven förhindras emellertid dylika böjningar av plattan i det att skruven väsentligt ökar den kraft som erfordras för att oavsiktligt dra ut fästdonet i riktning vinkelrätt mot skivan.

Nu hänvisas till fig 3 som illustrerar ett vidare- utvecklat utförande vid vilket plattan 4 har formen av en bas- platta som uppvisar medel för att mottaga och fasthálla en ut- vald tillsatsdel 15 för fasthállning av olika föremål. I det visade exemplet utgörs sagda medel av två sinsemellan åtskilda och väsentligen paral- lella gejdorgan 16,16' med vinklad eller L-formig tvärsnitts- form mellan vilka är inskjutbart ett i varje tillsatsdel ingå- ende, väsentligen jämnbrett livparti 17. Tillsatsdelen 15 ut- görs i detta fall av en klammer som förutom livpartiet 17 in- ingående i en serie av olika tillsatsdelar begriper två från motsatta ändar av livpartiet och i vinkel mot detta utskjutande flänsar 18,19 av eftergivlig natur. Den ena av dessa flänsar, nämligen flänsen 18, uppvisar utmed hela sin utsträckning större bredd än livpartiet, varför densamma kommer att tjäna såsom ett stoppelement då livpartiet 17 skjuts in mellan gejdorganen 16,16'. Den motsatta flänsen 19 är förbunden med livpartiet via ett övergångsparti 20 som har mindre bredd än livpartiet 17, varvid vid sidan av övergångspartiet 20 ut- bildas urtagningar 21 vilka tillåter att flänsen 19 skjuts förbi gejdorganen 16,16' utan hinder av dessa.

I basplattan 4 är anordnat ett enkelt hål 22 i områ- det mellan gejdorganen 16,16'. Ett mot hålet 12 enligt fig 1 svarande hål 12' år utformat i tillsatsdelens 15 livparti 17. Även i detta fall är med hålet 12' förknippad en skruvformig 10 15 20 25 30 35 503 295 6 utbuktning 13' som hindrar skruven 2 från att rotera sedan den väl nått ett bottnat ändlâge. I detta fall är utbuktningen 13 vänd utåt från livpartiet 17, men fungerar på principiellt samma sätt som den inåtvända utbuktningen vid plattan 4 enligt fig 1.

I samband med fig 3 skall vidare noteras att gejdor- ganen 16,16' lämpligast förfärdigas genom urstansning av flikar ur den lämpligen av plåt bestående plattan 4. Dessa urstansade flikar bockas till L-form.

I fig 4 visas ett vidareutvecklat utförande vid vil- ket i anslutning till hålet 22 utformats en stympat konisk krage 23 vars form delvis svarar mot formen hos utbuktningen 13 på livpartiet 17. Då klammerdelen 15 förs in med livpartiet 17 mellan gejdorganen 16,16' kommer kragen 23 att snäppa fast i det hål eller säte som avgränsas av utbuktningen 13, varigenom klammerdelen eftergivligt fasthålles i sitt givna läge relativt basplattan.

Uppfinningens fördelar torde vara uppenbara. Oavsett om fästdonet är utfört med en enkel anfästningsplatta av det slag som visas i fig 1 eller med en basplatta för mottagande av en tiiisacsdel, mande hål idragning av en skruv i bakomvarande gipsskiva. Detta såsom visas i fig 3 och 4, medger ifràgakom- ökar i hög grad fästdonets fasthàllnings- eller kvarsittnings- förmåga i jämförelse med det tidigare kända fästdonet, vari- genom framförallt vinnes att den utifrån åtkomliga plattan icke riskerar att utsättas för upprepade böjpåkänningar.

In 1] i.E.] .

Det är givet att uppfinningen ej är begränsad blott till de beskrivna och på ritningarna visade utförandena. Så- lunda kan i fästdonets utifrån åtkomliga platta anordnas flera än ett hål. Vidare kan till det med basplatta enligt fig 3 och 4 utförda fästdonet anslutas andra typer av tillsatsdelar än just en klammer. Såsom exempel på andra typer av tillsatsdelar må här nämnas spegel- eller skivhállare, gardinhállare, tak- listhållare, etc. Det skall även påpekas att den utvändiga platta som är förbunden med indrivningsenheten kan på i och för sig känt sätt vara stukad eller bockad i två partier av vilka ett undre initiellt sträcker sig snett inåt i förhållande till 503 295 7 det övre. Pà så sätt anspänns plattan mot gipsskivan under för- bättring av fasthàllningsförmàgan gentemot denna. Avslutnings- vis skall nämnas att en särskild fördel hos den skruvstoppande utbuktning som beskrivits är att den skruvformigt löpande kan- ten pà utbuktningen kommer att anligga mot förstärkningsskru- vens gänga för att pá så sätt stöda skruven och motverka vipp- ningsrörelser hos denna.

Claims (4)

W U 20 25 30 35 505 295 BAIENIKRAY
1. l. Fästdon för applicering av föremål på ett underlag, i synner- het i form av en gipsskiva, het innefattande dels en indrivningsen- (3) uppvisande ett flertal i underlaget indrivbara, tunna och platta element (5,6,6') av vilka ett âr anordnat att diver- gera relativt det eller de övriga under indrivning, dels en med (3) (4) uppgift att anläggas mot underlagets utsida för att att tjäna indrivningsenheten förbunden eller integrerad platta med såsom ett utifrån åtkomligt fäste för ifrågakommande föremål, k ä n n e t e c k n a t därav, att i plattan (4) är på avstånd från indrivningsenheten (3) urtaget åtminstone ett hål (l2,22) för att medge mottagande av en i underlaget fastdragbar skruv (2) med uppgift att förstärka plattans fasthållningsförmåga vi- savi underlaget utöver den fasthållningsförmåga som erhålls med hjälp av enbart sagda indrivningsenhet, och att i anslutning till hålet (12) (13) skruven i underlaget stoppa skruven i ett givet, bottnat finns medel för att vid iskruvning av vridvinkelläge från vilket ytterligare rotation av densamma omöjliggörs.
2. 2. Fästdon för applicering av föremål på ett underlag, i synner- het i form av en gipsskiva, innefattande dels en indrivningsen- het (3) uppvisande ett flertal i underlaget indrivbara, tunna och platta element (5,6,6') av vilka ett är anordnat att diver- gera relativt det eller de övriga under indrivning, dels en med indrivningsenheten (3) förbunden eller integrerad platta (4) med uppgift att anläggas mot underlagets utsida för att att tjäna såsom ett utifrån åtkomligt fäste för ifrågakommande föremål, (4) fràn indrivningsenheten (3) urtaget åtminstone ett hål (l2,22) k ä n n e t e c k n a t därav, att i plattan är på avstånd för att medge mottagande av en i underlaget fastdragbar skruv (2) med uppgift att förstärka plattans fasthållningsförmåga vi- savi underlaget utöver den fasthållningsförmåga som erhålls med hjälp av enbart sagda indrivningsenhet, att plattan har formen (4) som uppvisar medel (16, l6') och fasthålla en utvald tillsatsdel (15) ingående i en serie av olika tillsatsdelar för fasthållning av olika föremål, och att i tillsatsdelen (15) finns ett mot hålet (12) (4) av en basplatta för att mottaga i plattan sva- 10 15 503 295 rande hál (l2') (13) att vid iskruvning av skruven i underlaget stoppa skruven i ett i anslutning till vilket finns medel för givet, bottnat vridvinkelläge från vilket ytterligare rotation av densamma omöjliggörs.
3. 3. Fästdon enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a t därav, att sagda fasthàllningsmedel utgörs av tvâ sinsemellan åtskilda och väsentligen parallella gejdorgan (16,16') med vinklad eller L- formig tvärsnittsform mellan vilka är inskjutbart ett i varje tillsatsdel ingående, väsentligen jämnbrett livparti, varvid hàlet (l2') är lokaliserat i ett område mellan gejdorganen.
4. 4. Fästdon enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a t därav, att i anslutning till hålet (22) i basplattan (4) är utformad en lämp- ligen stympat konisk krage (23) med uppgift att snäppa fast i det analoga hålet (l2') i tillsatsdelen och därigenom fjädrande kvarhàlla denna i ett givet, önskat läge relativt basplattan.