SE455567B - Anordning for detektering av legesforendringar kring en led, spec ryggraden - Google Patents

Description

10 15 20 25 30 35 40 455 567 2 rörlighet vid en led. Medlet bygger på att ledningsförmågan hos ett material ändras vid sträckning och att ändringarna i ledningsförmågan registreras.

I övrigt har bl.a. en ryggbänk tagits fram för diagnosticering och behandling av ryggskador. Bänken kan förlängas, roteras och vridas. Denna bänk är dock såväl dyr som tekniskt och utrymmesmässígt sett krävande.

Den stora nackdelen med tidigare kända anordningar är att man inte kan erhålla en uppdelning av en kombinerad rörelse i böj- och vridningsrörelser åt olika håll. En detaljerad bild av paentens besvär är av största vikt för att man skall kunna ge en effektiv och riktig behandling.

Sammanfattning av uppfinningen.

Ett ändamål med föreliggande uppfinning är att tillhandahålla en anordning för registrering av rörelser kring speciellt ryggraden. Anordningen kan dels utformas som mätningsinstrument, med vars hjälp en läkare kan diagnosticera skadan och dels, som "varningsinstrument", vilket är avsett att användas dagligen av patienten själv för att undvika skadliga rörelser. Ännu ett ändamål med föreliggande uppfinning är att tillhandahålla en anordning med vars hjälp man separat kan detektera såväl rotationsrörelser som böjningsrörelser i olika riktningar.

Ett ytterligare ändamål med föreliggande uppfinning är att tillhanda- hålla en anordning som är billig att tillverka samt enkel, smidig och praktisk att använda.

Dessa ändamål uppnås med hjälp av en anordning för detektering av lägesförändringar kring en led, speciellt ryggraden. Anordningen enligt uppfinningen omfattar en kotpelarenhet bestående av en mängd, separata kotor.

Kotorna sammanhålles med hjälp av en genomgående, böjlig dragfjäder och mellan kotorna finns sfäriska hylsor, rörligt lagrade i kotorna. Genom kotorna löper dessutom minst en dragstång för upptagning av böjningsrörelser, företrädesvis tre, och minst en stav för upptagning av vridningsrörelser, företrädesvis en. Dessutom omfattar anordningen en enhet för detektering av dragstängernas eller stavarnas lägesförëndringar samt en fixeríngsenhet för att fästa anordníngen vid ryggraden. Detekteringsenheten omfattar en givare för varje dragstång respektive stav för detektering av dess lägesförändring.

Idén med anordningen enligt uppfinningen bygger på att den försöker efterlikna ryggraden så långt som möjligt. Anordningen som är tänkt att via en fixeringaenhet fästas vid ryggraden tar genom de ingående stängerna och stavarna upp såväl böj- som vridrörelser kring ryggraden och dessa böj- och vridrörelser detekteras av en givare för varje stång/stav. Tack vare den sammanhållande, böjliga dragfjädern och de ledande hylaorna kan varje minsta rörelse kring ryggraden överföras till anordningen. Med ett flertal stänger och stavar kan man således få en separat uppdelning av olika böjrespektive n 10 15 20 25 30 35 40' 455 567 3 vridrörelser och på så sätt avgöra exakt vilken eller vilka typer av rörelser som till exempel medför att patienten får ont och således bör undvikas. Till givarna för anordningen kopplas ett instrument av lämplig sort för registrering av de olika rörelserna. Det är också möjligt att utforma anordningen som ett varningsínstrument, där någon typ av varningsenhet kopplas till givarna för att till exempel ge en signal eller elektrisk stöt åt patienten då vissa värden för rörelserna har uppnåtts.

Anordningen enligt föreliggande uppfinning är speciellt avsedd att användas för detektering av rörelser kring ryggraden och den detaljerade beskrivningen som följer nedan hänför sig därför till en sådan även om det även är möjligt att detektera rörelser kring andra leder.

Kortfattad beskrivning av ritningarna.

Fig 1 är en planvy över anordningen enligt uppfinningen tagen i från den sida som är vänd bort från ryggraden; fig 2 är en tvärsnittsvy tagen längs linjen I-I i fig 1 och visar en enskild kotdel i genomskärning; fig 3 är en vy över en enskild kota sedd längs linjen II-Il i fig. 2; fig. 4 är en vy över detekteringsdelen för anordningen sedd bakifrån och delvis i genom- skärning; fig 5 är en vy över ett band med fästtappar, vilket är avsett att fästas mot patientens ryggrad och är tagen från den sida som är vänd mot ryggraden; fig 6 är en sidovy över anordningen enligt uppfinningen, och fig. 7 är en vy av en enskild, mellan kotorna liggande hylsa.

Detaljerad beskrivning av en föredragen utföringsform Med hänvisning först till fig 1 visas en anordning 1 bestående av en kotpelarenhet 4 och en detekteringsenhet 5. För att definiera anordningen 1 i rummet benämner vi den sida som framgår av fig. 1 som framsida 2 och den motsatta sidan som baksida 3, vilket också framgår av fig. 6. Kotpelarenheten 4 är uppbyggd av ett antal enskilda, separata kotor 6. En sådan enskild kota visas i genomskärning dels i fig 2, dels i fig. 3 och kommer att beskrivas närmare nedan.

Mellan de separata kotorna 6 finns centralt anordnade hylsor 12, vilka är rörligt lagrade i försänkningar 11 i vardera ände av kotorna 6. Dessa hylsor 12 är företrädesvis sfäriska till sin utformning för att på korrekt sätt kunna fungera som led mellan kotorna 6. En utföringsform av en hylsa visas av fig. 7 och denna kan närmast betecknas som en kulhylsa. Genom hylsan löper en öppning 17. Centralt genom kotorna 6 och hylsorna 12 löper en av plattvalsad fjädertråd tättspunnen dragfjäder 19, vilken med lätt fjäderkraft håller samman hela kotpelarenheten och genom sin böjlighet medför att kotpelarenheten noggrant följer ryggradens rörelser. Dragfjäderns ytterdia- meter är huvudsakligen lika med innerdiametern för hålen 17 i hylsorna 12, vilket innebär att hylsorna är fast anordnade kring dragfjädern. 10 15 20 25 30 35 40 455 567 Q 4 Inuti dragfjädern 19 löper, med frigång, en vridstyv torsionsstav 20, och symmetriskt kring dragfjädern löper dragstänger 18. Dragstängerna 18 löper således utanför, parallellt med, hylsorna 12, men genom kotorna 6 och har till syfte att ta upp böjningsrörelser kring ryggraden. Den centralt placerade torsíonsstaven 20 har till avsikt att ta upp vridningsrörelser kring ryggraden.

Varje enskild kota 6, varav en framgår av figurerna 2 respektive 3, uppvisar genomgående hål 7 och 10 för dragstängerna 18 respektive dragfjädern 19 och torsionsstaven 20. Med hänvisning till kotan 6 i fig. 2 framgår att dess övre del, tidigare definierad som framsidan 2, har i den visade utföringsformen avfasade kanter. Självklart kan även andra former komma ifråga eftersom formen inte är kritisk. Kotan 6 uppvisar på baksidan 3 av en- ordningen en urtagníng 13, vilken är avsedd att uppta en fästtapp 16, fixerad vid ett band 15, som kommer att beskrivas senare. Urtagningen 13 samt tappen 16 har lämpligen kompletterande former, men den exakta utformningen kan självklart variera. Ett visst spelrum måste finnas mellan fësttappen 16 och urtagningen 13 så att kotpelarenheten kan löpa längs bandet 15 då anordningen avlägsnas från patienten eller appliceras, och då huden och bandet förlängs vid böjning.

Vid mynningen av det genomgående hålet 10 på vardera sidan om kotan 6 finns en försänkning eller ett styrsäte 11, vari de mellanliggande, sfäriska hylsorna 12 ligger lagrade. Genom dessa hål 10 löper, såsom tidigare nämnts, såväl den sammanhållande dragfjëdern 19 som torsionsstaven 20, vilken löper inuti dragfjädern. Hålen 10 i kotorna 6 har en diameter som är större än dragfjäderns diameter och ger således frigång för fjädern. Däremot är dragfjëderns 19 och hylshâlens 17-diametrar huvudsakligen lika så att hylsorna sitter fast på dragfjädern.

De genomgående hålen 7 för dragstängerna 18 uppvisar en smal styrdel B i centrum av kotan 6 och omkring denna styrdel 8 bredare frigångsdelar 9. Detta framgår av fig. 3. Hålen i styrdelarna har en diameter som är ungefär lika med diametern för dragstängerna 18, vilket medför att dragstängerna 18 styras via dessa smala styrdelar. De bredare delarna 9 har en diamter som är större än diametern för dragstängerna 18, vilket medger stängernas frigång vid böjning.

Dragfjädern 19 är förankrad i detekteringsenheten 5 samt i den allra översta kotan, som speciellt betecknats med siffran 23. Denna kan även utformas som en större, fast enhet. Vid infästning av dragfjädern 19 spännes den lätt så att kotpelarenheten 4 sammanhålles med en viss fjäderkraft.

Kotpelarenheten 4 är vid sin nedre ände kopplad till detekteríngsenheten 5 via en sista, sfärisk hylsa 12 och dragfjädern 19.' 10 15 20 25 30 35 40 455 567 5 Med hänvisning till fig. 4 framgår att dragstängerna 18 samt torsionsstaven 20 är vardera förbundna med en givare, potentiometrarna 21 resp 22 i detekteríngsenheten 5. Dragstängerna 18 och torsionsstaven 20 är dessutom förankrade i den allra yttersta kotan 23, lämpligen medelst klämskruvar som tillåter korrigering av längd vid kalibrering. Den övre, fasta kotan 23 utformas dessutom lämpligen öppen uppåt så att fri tillgång till dragstängerna och torsionsstaven medges för finjustering eller eventuellt utbyte.

Vid böjning och vridning av anordningen påverkas potentiometrarna och denna förändring kan man sedan överföra till ett lämpligt registrerings- instrument.

Fig. 5 visar en fixeringsenhet 14 bestående av ett elastiskt band 15 samt därpå anordnade fästtappar 16. Det elastiska bandet 15 har lämpligen försetts med vidhäftande medel på baksidan, dvs. den sida som skall fästas mot patientens rygg, och t.ex. ett skyddspapper som kan rivas bort. Bandet 15 fäster lätt på patientens rygg och därefter träs anordningen 1, via uttagen 13 i kotorna 6, över fästtapparna 16. Bandet 15 löper längs hela kotpelar- enheten 4, medan detekteringsenheten 5 lämpligen fästes mot patientens rygg via kardborrband. Det elastiska bandet är utrustat med fästtappar 16, och det bör finnas minst lika många fästtappar som enskilda kotor 6, varvid varje fästtapp gör ingrepp med varje enskild kota i enlighet med fig 2. Det är oerhört viktigt att hela anordningen ligger an tätt mot patientens rygg för att man skall kunna erhålla korrekta värden.

Fig 6 är en sidovy av anordningen enligt uppfinningen och visar med streckade linjer framförallt hur den kan böjas framåt och bakåt. För att återgå till figur 1 så visar denna också anordningens böjlighet i sidled, samt antyder vridbarheten med pil F.

Till detekteringsenheten 5 med de olika givarna 21 resp 22 kan sedan ett registreringsinstrument (visas icke) såväl som någon typ av varningsenhet (visas icke) kopplas. Registreringsenheten utnyttjas av läkaren för att kunna skapa sig en god bild av patientens besvär medan varningsenheten utnyttjas då patienten bör anordningen på sig för att med hjälp av till exempel en ljudsignal eller vibrationssignal varna patienten och göra honom eller henne uppmärksam på att en viss rörelse är felaktig eller till och med skadlig.

De enskilda kotorna bör vara av ett hållbart och framför allt lätt material, varvid ett föredraget material är plast.

Anordningen kan innefatta ett varierande antal dragstänger och torsionsstavar, dock minst en av varje, men enligt en föredragen utföringsform innefattar den tre dragstänger och en torsionsstav.

Anordningen enligt föreliggande dppfinning fungerar på följande vis. 10 15 20 25 30 35 40 455 567 6 Anordningen 1 fästes på en patient så att den täcker det område av ryggen som skall utsättas för mätningen, till exempel ländryggen. Först appliceras det vidhäftande, elastiska bandet 15 och därefter träs, såsom tidigare nämnts, kotpelarenheten 4 med detekteringsenheten 5 över fästtapparna 16. Detekteringsenehten 5 fästes vid patientens rygg lämpligen med hjälp av kardborrband. Tack vare infästningen av kotpelarenheten över fästtapparna 16 på bandet 15 kan kotpelarenheten enkelt dras av från och skjutas på bandet då så erfordras samt lätt glida längs bandet med bibehållen anliggning när huden förlänges vid böjning.

Dragstängerna och torsionsstaven kalibreras efter varje enskild patient.

När patienten sedan böjer sig eller vrider sig eller gör en kombinerad rörelse följer kotpelarenheten med i ryggradens rörelser och dessa rörelser överföres via de ingående dragstängerna 18 och torsionsstaven till givarna i detekteringsenheten. En vridningsrörelse påverkar potentiometern 22 medan olika böjningsrörelser påverkar potentiometrarna 21. En rörelse är i de flesta fall en kombination av böjning och vridning och den stora fördelen med föreliggande anordning ligger då i att man kan få denna kombination av rörelse uppdelad i ett antal värden, vilka visar böjning framåt och bakåt, böjning i sidled åt höger och åt vänster, respektive vridning åt höger och åt vänster.

Genom att koppla till en registreringsenhet kan värdena för rena sidoböjningar, höjningar framåt och bakåt samt vridníngar till höger och till vänster nollställas, så att man erhåller rätt utgångsläge för varje patient oavsett ryggform.

Dessa värden kan sedan användas av läkaren för att göra upp en tabell eller ett schema som visar vilka rörelser den speciella patienten bör undviks.

Anordningen kan också utnyttjas som ett varningsínstrument och i stället för att koppla till en registreringsenhet till detekteringsenheten kan man ansluta någon typ av varnande enhet, till exempel en enhet med en tongenera~ tor eller en enhet med en vibrator. Anordningen är i övrigt uppbyggd på exakt samma sätt då den utnyttjas som varnare och som mätningsinstrument, men i stället för att mäta olika rörelser är varnaren utformad så att patienten varnas då vissa förinställda värden uppnås. Inställningen göres lämpligen så att patienten varnas innan ett skadligt läge intages.

Tack vare anordningen enligt föreliggande uppfinning kan olika rena böjnings- och vridningsrörelser samt kombinerade böjnings- och vridningsrörelser, uppmätas och registreras. De för en ryggskadad patient maximala rörelserna i olika riktningar antecknas som underlag för såväl behandling som för inställning av det på samma sätt arbetande 10 15 20 25 30 35 40 455 567 7 ryggvarningsinstrumentet. Patienten kan nu fortlöpande under t.ex. en behandlingskur jämföra sina värden med tidigare uppmätta värden och notera förbättringar eller försämringar. En mycket viktig del är att patienten genom att utnyttja ryggvarningsinstrumentet kan undvika skadliga rörelser och därmed också förkorta läkningstiden. Det finns anledning förmoda att den vid ett sjukdomstillfälle inlërda förebyggande rörelserytmen skall kvarstå och på så sätt minska risken för återfall. För läkaren är det en stor fördel att exakt kunna följa varje patients utveckling.

Ryggmätnings- och varníngsanordningen är enligt den utföringsform som visas av ritningarna avsett att appliceras över ryggradskotorna i ländryggen,men naturligtvis kan instrumentet utformas, enligt samma princip, så att det passar även övriga delar av ryggraden. Även om instrumentet hittills endast beskrivits såsom tillämpbart på ryggraden kan det självklart också utformas så att det passar t.ex. halskotorna och andra kroppsliga leder, knäleder, fotleder m.m. Knäskador har liksom ryggskador stor omfattning och är ett stort problem.

Anordningen enligt föreliggande ansökan kan av en fackman modifieras på olika sätt och begränsas endast av patentkraven nedan.

Claims (10)

10 15 20 25 30 35 40 455 567 8 PATENTKRAV

1. Anordning för detektering av lägesförändringar kring en led, speciellt ryggraden, k ä n n e t e c k n a d av att den omfattar en kotpelarenhet (4) bestående av en mängd separata kotor (6) och hylsor (12) sammanhållna med hjälp av en dragfjäder (19), minst en genom kotorna löpande, böjlig dragstång (18) för upptagning av böjrörelser och minst en genom kotorna löpande stav (20) för upptagning av vridningsrörelser; samt en enhet (5) för detektering av stångens/stängernas och stavens/stavarnas lägesför- ändringar.

2. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att den omfattar tre dragstänger(18) för upptagning av böjningsrörelser samt en torsionsstav (20) för upptagníng av vridrörelser.

3. Anordning enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d av att enheten (5) för detektering av lägesförändringar hos dragstângen/erna resp. staven/arna (18,20) omfattar en givare (21,22) för varje stång/stav.

4. Anordning enligt något av kraven 1-3, k ä n n e t e c k n a d av att staven (20) är en vrídstyv torsionsstav samt att dragfjädern (19) är anordnad kring torsionsstaven och är en av plattvalsad fjädertråd tätspunnen dragfjäder.

5. Anordning enligt krav 1-4, k ä n n e t e c k n a d av att hylsorna (12) är sfäriska, företrädesvis kulhylsor.

6. Anordning enligt något av tidigare krav, k ä n n e t e c k n a d av att staven (20) löper genom kotorna (6) och hylsorna (12), medan dragstängerna (18) löper genom kotorna men utanför, parallellt med, hylsorna.

7. Anordning enligt något av tidigare krav, k ä n n e t e c k n a d av att den dessutom omfattar en fixeringsenhet (14) med vars hjälp kotpelar- enheten (4) kan fästas tätt inpå ryggraden.

8. Anordning enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a d av att fixerings- enheten (14) omfattar ett elastiskt band (15) samt fästtappar (16).

9. Anordning enligt krav 8, k ä nin e t e c k n a d av att det elastiska bandet (15) är försett med vidhäftande medel på den sida som är avsedd att fästas mot ryggraden.

10. Anordning enligt något av tidigare krav, k ä n n e t e c k n a d av att kotorna (6) är gjorda av ett plastmaterial. w